Senaste kommentarerna i forumet

gått med i AA Mulletant :-)
Fenix

Vad roligt att bitarna börjar falla på plats!
God jul och grattis!
/A

..och slänger in en kommentar då och då, futtiga eller sorgsna, jag läser innebörden av meddelandet, inte alltid vad orden säger...
Och era små tillrop stärker mig i min fortsatta livsvandring förutan alkoholen, utan er och forumet vore jag...ingenting...

Funtar en hel del på konferensen i Stockholm den 2:à Februari på Riddargatan, vet precis var den ligger..
Var några portar brevid för 5-8år sedan och gjorde en massa undersökningar hos en privat klinik, de ultraljudade aortan,
Fick sova med en logger som kollade syremättnad av blodet och kroppsrörelser, fysprov osv...
De kom fram till att jag led av RLS (RestLegS disorder) dvs jag sparkade med benen var 2-4 minut under natten, inte undra på att man sover oroligt.
Har redan tagit bort gomspalten, så tungan kan de inte ta bort för att minska snarkandet, då blir det svårt att svälja framledes.

Men åter till konferensen, tänkte anmäla mig, men vet inte så här initialt vad jag ska göra där...
Tänk om jag avslöjar min identitet?, det som har varit självaste grundstommen i forumet, anonymiteten har gjort mig frispråkig...
Skulle släkt o vänner kollegor veta om forumet så skulle blixtlåset runt mina läppar snörpas ihop omedelbums..
Kritik från mina närmaste och deras oinvigda fördjupning om hur dagens alkoholister ser ut i verkligheten skulle tysta mig,
De skulle nog precis som jag gjorde, förvänta sig en tandlös uteliggare på någon parkbänk och inte en som fungerar i samhället.
Är livrädd för att beblanda mig med mitt anonyma jag på Facebook bl.a, de skulle nog snabbt mixas ihop.
Mina syskon och mamma lever kvar i en annan dimension fullt av gamla satta ideal, likaså mina kollegor, fördomsfulla!

Och sedan så, vidare efter att ha lyssnat på alla presentationer, sörpla lite kaffe och gå hem, utan att ha tagit någon kontakt med andra?
Adde hjälp mig, hur funkar det på NM gården?
Är så nyfiken, men ändå så reserverad, och jag vill verkligen fördjupa mig inom området, mer kunskap ökar också förståelsen.
och kan ge mig bättre förberedelser inför mina reaktioner på nya händelser..
Men men, vet inte ännu hur jag ska göra...

Igår och idag har jag hållit mig hemma, sjuk!
Förkylningen som normalt ska gå över på ett par dagar, närmar sig nu en vecka, och jag vet varför...
Jag tillåter mig inte att ta det lugnt när jag är sjuk, kroppen får aldrig återhämta sig, och det straffas jag för nu...
Och ska här bli någon jul att minnas (..tänker på krösamaja) så måste de kureras innan, har sovit som en klubbad säl..
Men för att inte vända på dygnet, satt uppe till fyra i morse, så måste jag stiga upp nu, paddan i sängen ni vet...
Katten ligger ihopkurad här brevid, hela hon ligger som en enda kanelbulle med nosen och svansen in under benen,
Öronen fladdrar lite oroligt för varje nytt ljud, och andningen talar för att hon ändå sover ganska så djupt, hon ser trygg ut.
Blott hennes närvaro gör att man känner sig mera till freds med livet, djurens påverkan på känslorna är väldigt starka ändå.

Nu är det dags att ordna med lite morgonkaffe eller rättare sagt eftermiddagskaffe, har lite pyssel att fixa med innan kommendorskan kommer hem
Och uttrycker .." ..har du bara legat och sölat bort hela dagen, Carpe Diem!"
Hon som tycker att man aldrig är så sjuk att man inte kan göra något nytta, tvätta köra diskmaskinen osv..
Men vhila får man göra i graven tids nog, hoppas man hinner med allt man hade tänkt sig innan dess bara...

Berra

Inte bara att du dricker för mycket, och i smyg osv.
Kanske finns en bakomliggande anledning till varför du dricker.

Som hon med din hjälp får prata dig fram till.

Att man har denna sjukdom är ju inte anledningen till att du började dricka.
Gömde flaskan och ville ha alles för dig själv.
Det kan ju vara så att det gav en viss tröst åt dig att sväva iväg lite.
Bli så där skönt lullig och bara glida med i "flowet".

Vet inte hur din bakgrund/barndom har haft för inverkan eller så.
Men nu är du hos en expert, hon kommer nog grotta lite i ditt inre och tillsammans kanske ni kommer fram till varför du började att gilla att dricka i din ensamhet.

För det, är inget bra förhållande. Alkohol är lite av en gemenskapsdryck, man dricker till festligheter ihop med andra. När man börjar dricka för sig själv då skall det höjas ett varningens finger.

Men vad vet jag? Jag är ju bara en vanlig svenssonAlkis....... Men vänta?
-Då är dt ju det som är experten!

Funkar det inte hos hjärnskrynklaren så kom till mig skall jag berätta vad det är för fel på oss....... *blink

(jag skojade till det hoppas jag du förstod!)
Kram hjärtat, nu kör vi.....igen!
//A

.

tid.....!

Faktum är att jag aldrig tyckt speciellt mycket om att gå på firma- eller julfester överhuvudtaget. Inte ens när jag var aktiv och det oftast var fri sprit på dessa tillställningar. Jag har skött mig bra förutom en gång där jag gjorde bort mig något så kapitalt så jag valde att inte gå mer på det företagets fester. Men annars har jag alltid tyckt illa om att nån dragen människa prompt måste berätta om livets allvarligheter fastän de inte kan prata utan bara sluddrar och stänker saliv. Och såna är så svåra att komma bort från, de hänger efter som en igel.

Jag har varit med på många julfester i nykterheten men alltid tackat för mig efter maten och dragit. Jag tycker det är synd om jag ska få negativa erfarenheter med mig som svärtar ner den oftast mycket goda förtäringen som någon jobbat hårt med. Tråkigast är det när fd arbetskamrater redan har fått för mycket när de kommer och ska fylleflåsa mig rakt upp i nyllet och vara kärvänliga. Då mår jag illa rent fysiskt, fyllelukten är vidrig.

Jag ser att Unionen har kollat hur folk gör med sina fester och det visar sig att hela 10 % avstår att gå på dessa fester just på grund av fylla. Jag hade ingen aning om att det var så många men jag har full förståelse för det. Och samtidigt kan jag tycka att arbetsgivarna borde börja dra ner på alkoholen i omtanke om sina anställda.

Jag mår bra i min nykterhet och försöker göra det som är bra för mig idag. Jag kan se hur djävlig alkoholen är i min närhet och där jag är fullständigt maktlös. Blir det ingen förändring den närmsta månaden så blir det begravning nån gång i vår/sommar. Kroppen har nu tagit så mycket stryk så läget är akut och tyvärr är det väl så att läkarna inte har nån större lust att hjälp till när personen själv väljer sitt destruktiva liv. Alkoholen är sannerligen listig, falsk och stark. "Anonymt" beskrev det så bra i "sorgsens" tråd om alkoholdjävulens sista kamp. Och jag blir återigen påmind om hur viktigt det har varit (och fortfarande är) att fokusera mig på min relation till alkoholen än att splittra mig på andra i sammanhanget fullkomliga oväsentligheter.

Lång time- no se.. ;-D
Kul att höra att det går vägen för dig!

Styrke och jul-kramar tillbaks! /trollis

Jag tror att du är på rätt väg!
Det låter som om du är beredd att ta fullt ansvar för dig själv.
Jag blir glad, stolt och rörd när jag läser i din tråd!

Du har så rätt i att vi människor gärna vill att problemen ska vara lätta att lösa (helst av någon annan)

Men du verkar också ha insett, att det inte finns några qicka fixar i RL.. ;-)

Bra att du inte ger upp. Nu håller vi varandra i händerna och fortsätter..
Bamse-kram / trollis

Tack ni som kommenterat och läst!

Ja i går gick jag då till psykologen första gången. När en äldre kvinna öppnade dörren fick jag plötsligt lite ångest, herregud...ska jag berätta mina innersta hemligheter för denna totala främling! Kändes väldigt märkligt, och jag kände för att vända i dörren. Men det gick bra ;) Jag sa direkt att jag måste läsa upp listan jag skrivit med vad jag ville ta upp (så jag inte skulle försköna ngt när jag väl satt där). Hon lyfte såklart inte ens på ögonbrynet åt mina "chockerande" avslöjanden ;)

Vet inte än vad det ger, har bokat in 2 tider till. Helst av allt vill man ju ha någon som löser ens problem åt en. Någon som säger "jaha, du dricker för mkt, jamen då gör du bara så här..."! Men så enkelt är det ju inte :( Men tror att genom att sätta ord på hur man mår, berätta högt om sina problem för någon så kan man nog många ggr själv höra svaret i det man säger. Det är väl det som är tanken med att gå dit, hon sa inte mkt men ställer ledande frågor så att jag själv måste svara på min fråga.

Jag fortsätter, ger inte upp! Och inte ni heller!!
Kram

Har inte skrivit så mycket på sista tiden.
Har varit mycket jobb och renovering hemma.
Trivs med mig själv, men känner att jag har för lite tid ensam.
Som tur är så har jag fått chansen att gå ner i tid till våren.
Så från och med januari kommer jag ha ledigt på fredagar!
Känns så bra, ska skrota omkring hemma i myskläder, städa lite och läsa och kolla på film.
A känns som långt bort och som ett helt annat liv.
Jag, mannen och barnen åker till solen två veckor under jullovet och mannen har sagt att han oxå hoppar A den här semestern. Känns så himla bra att han oxå gör det.
Till sist vill jag skicka lite styrkekramar till alla ni som kämpar på.
Håll er till julmusten!!

för att allt var ok!
Jag brukar försvara mitt intag av godsaker med att jag "spänner ut rynkorna innifrån" ;-D (billigare och skonsammare än plastic surgery..)
Kram! /trollis

Naturligtvis vill vi att våra barn ska växa upp till ansvarstagande harmoniska människor..
Det svåraste som finns är egentligen att vara förälder (är man sedan två föräldrar som inte "snackat ihop sig", är det ä n n u svårare)

Kanske var det lite enklare förr..? Det fanns inte så mycket "utanför" som distraherade..
Idag, när vi i jämlikhetens namn jobbar heltid båda två, så finns inte mycket tid kvar till barnen.. Den tid som finns, fylls av alla dessa "måsten".
TV, är nog den minsta delen av det idag.. Datorn och mobilen(paddan?) tar det mesta.. Dessutom ska ju barnen "sysselsättas" med vettiga aktiviteter..

Ingen förälder, vill känna sig som "polis", utan idag är allt fler inne på att vara "kompis" istället för förälder till barnen..

Tyvärr så funkar det sällan friktionsfritt.. Vi som är föräldrar, måste våga vara just föräldrar. Vi måste faktiskt våga sätta gränserna och stå för dem!
Samt förklara, att konsekvenser av handlingar i n t e är något "straff", utan just en konsekvens..

Jag möter många unga idag som rabblar ett automatiskt "förlåt, förlåt", det var inte meningen..
Det blir som en sorts mantra.. Men sedan f o r t s ä t t e r de att göra samma sak..!?

De blir jättesura, om de får ta en konsekvens av sina handlingar, för de tycker att det räcker med att säga förlåt.. Vilket tyder på att de egentligen aldrigt behövt ta konsekvenser..
Och varför har de inte det? Det kan ju bero på att föräldrarna helt enkelt inte orkar ta fighten, utan låter saker bero..
Vi vill ju alla vara så lyckliga.. Vi har dåligt samvete över att vår tid inte räcker.. Och mest dåligt samvete har vi om vi är "beroende"..
Barn och ungdomar är inte dumma, de lär sig ganska snabbt vilka knappar de kan trycka på..
Och ju mer vi ger efter i början, desto svårare blir det senare..

Sedan ska vi komma ihåg, att föräldrar faktiskt bara är människor de också!
De felfria föräldrarna existerar inte! De gör så gott de kan..

Visste ni föresten att grått hår är ärftligt?
.. Föräldrar får det av sina barn ;-D

Till sist är det väl tur att jag yrslar runt i min egen tråd..*fniss*
kram /trollis

är det bästa kaffet! God morgon på dig, så klokt att du övar på tålamod.
Jag bjuder på några visdomsord till morgonkaffet

Ta det lugnt
Gör det enkelt
En sak i sänder
Det viktigaste först
Lev och låt leva

Kram, lev väl! / mt

Jag tror inte du blir ensam här på julafton Dompa. Jag tror en hel del julhälsningar kommer att virvla omkring. Så minns jag att det var förra julen. / mt

Kaffe, behöver åka om ca en timme. Kollade om underbara frun hängt tvätten som jag tvättat igår.
Nä, lika bra att hänga då och sätta på en maskin till. Jag kommer ju hem imorgon bitti, nästan.
Julfixat hela huset igår, julbelysningen utomhus är grym.
Känns mer övertygande att julen är i antågande nu.
Speciellt med all snö.
Godmorgon alla!
/A

Hur var mötet, bra hoppas jag?
Känns lite bättre i bröstet nu?
Kramar, tänker på dig?
/A

Ytterligare en i kollektivet?
Jag varken spelar eller sjunger, men om Maria lagar maten behöver ni säkert nån som diskar samt roddar med alla sladdar?
Finns det plats?
/A

Eken, ös på för din egen skull och vår!!!
Fenix

kommer med tips på mat, självklart hjälps vi alla åt att laga. Jag är bra på att rosta vitlöksbröd i ugn, så jag ordnar det. Dompa får jag snacka ihop mig med musiken, men musik oavsett utövare finns i rikedom på nätet!
Vi hörs!
Fenix

Och skickade hem mamma. Jag har fått min man att inse hur illa ställt detär. Och mina två bästa vänner, min lillebror. Jag berättade även för min 16åriga dotter varför jag har varit "konstig".Så nu måste det bara gå åt ett håll. Jag skulle handla julklappar idag men det blir det inget av med. Måste repas.

Bella/Maria, fenix och NyMan är inne...men det är min röst ;-). Mat och sång...vem säger nej? Sov Gott/ R

Jag vill inte heller ha dugliga barn...men jag vill fostra dugliga vuxna. Jag vill att de en dag blir hela, friska människor när de har lämnat boet. Balansgången är som skrivet skitsvår... Där får vi väl bolla lite här på livsforum; Hur producerar/åstadkommer man dugliga vuxna? Med duglig menar jag givetvis inte ngn som nödvändigtvis uppfyller framtidens normer utan med ngn som har en grundtrygghet och styrka som tillåter h.n att gå vilken väg h.n än väljer. /R

Får jag vara med i kollektivet, behöver en omstart. Jag är ju ingen poet eller trubadur men rätt bra på matlagning och äta måste vi väl göra!
Kram

Jag har varit lättretlig på sistone. Vet inte om det är helgerna som pockar på och vill att det ska drickas. Det känns som att jag inte är tillfreds med något, och det går ut lite över fru och barn. Kort stubin och känslan av att inte höra hemma någonstans har uppstått.

Förra julen var nykterheten såpass ny att jag liksom betade av julen och nyåret av bara farten. Senast det var storhelg (midsommar) så fick jag ju fnatt och kom på den briljanta idén att supa till. Tänkte inte gå i den fällan en gång till. Men det är antagligen av denna anledning som humöret är så labilt.

Det är bara att bita ihop och hitta de glädjestunder som julen ändå för med sig till den som inte dricker starkt.

NyMan...jag röstar ja. I kollektivet röstas det alltid. Du är välkommen, barnen med, eventuelle djur...men frugan? Jag vet inte...kollektivet är lite plan B. En tanke om ett äktenskap/en gemenskap efter att de nuvarande respektive har ruttnat på oss. En omstart ;-)Man kan aldrig få för många huspoeter/trubadurer. Dessutom har vi ju Fenix...en trio. Kanske mig med...

Anmält mig till gitarr för nybörjare förutom fortsättningsspanska. Hade kursavslutning igår. Först "prov" sedan utgång. Trevligt faktiskt...trots att de flesta i min klass är ca 20 år yngre. Alla andra drack ett par glas förutom jag och en kille...men jag märker verkligen att det stör mig inte... Tror att skandinavisk drängfylla som provocerar mer. Och den där biten när (i mina ögon) attraktiva tjejer (läs: som jag vill pussa på )dricker förstås...men det är en störning som jag hoppas att jag kan jobba bort.

Nu känner jag verkligen att helger är på väg. Arbetskamrater slackar och jag passar på jag med. Vardag är bara en transportsträcka till julen. Kommer att bli ensamt utan er...bara jag inloggad på julafton. Kanske VV om han fortfarande är sjuk och alla är rädda för smittorisken. Kanske Tilde...men hon har ju familj. Min jul blir ju först den 25/12 men kan inte tänka mig att den blir vild.

Nu åker jag hem...skönt nuförtiden att komma hem. För att Rivjärnet har inte kastat kuddar under mig...men sopat lite. Lagat lite mat. Jag hinner och är inte ständigt förföljd att det dåliga samvetet. Ongar klarar sig. /R