Det gick inte att stå emot så värst många dagar den här gången heller. Sitter återigen framför datorn med kroppen full av skam och ångest. Har druckit ca fem-sex dagar varav de sista tre i stora mängder. Lyckades att låta bli starkspriten men det går ju alldeles utmärkt att bli full på starköl och vin också. I går sinade förråden så då tog jag cykeln till närmaste uteservering och drog i mig ett antal starköl. Vidare hem och gjorde slut på sista vinflaskan för säkerhets skull. Ingen alkohol sedan ca sex igårkväll och nu kommer darrningarna, den lite oregelbundna hjärtverksamheten, den dåliga magen och värst av allt den fruktansvärda ångesten.

Jag var bara tvungen att bryta med alkoholen idag. Jag hade inte klarat att fortsätta rent psykiskt. Jag har nu botaniserat lite på nätet och ska gå på mitt första AA-möte imorgon. Det tar emot och jag känner mig rädd, feg och usel. Tänk att man kan klara nästan vad som helst men omöjligen kan styra sitt alkoholintag. Jag klarar inte denna fruktansvärda kamp själv längre. Det var också en anledning till att jag var tvungen att skriva ett eget inlägg där jag kan fästa mina tankar och funderingar på pränt.

Jag hoppas på ert stöd "där ute" för en sak är helt säker; jag behöver det.

Tjalle

Tjalle

Tack för din kram och din information. Jag har ringt min vårdcentral och lyckats få en tid idag kl 15:15. Jag känner att jag måste få pröva antabus. Jag litar inte på mig själv längre. Jag har en fruktansvärd stark vilja att sluta, vet att jag är maktlös mot denna helvetesdrog men A lurar mig gång på gång. Efter läkaren ska jag gå på AA-möte. Hoppas bara att jag får börja med Antabus. Har förstått att man måste ha en någorlunda OK leverstatus och min lever mår nog inte så bra för tillfället.

Tack för att ni finns där ute någonstans. Jag måste helt enkelt fortsätta att skriva här. Annars blir jag tokig. Min dröm är nog att någon gång få skriva på det här forumet med en varaktig nykterhet bakom mig och kunna ge andra råd och tips. Återstår bara att se om den dagen inträffar.....

Tjalle

Mammy Blue

speciellt om man jobbar hårt för att få dem att slå in!

Du är helt klart på rätt väg, inga rosenröda tankar p alkohol, utan du har förpassat den till "hata"- listan. I vårt fall om man ser på det som en skilsmässa, så är det bara att flytta så långt bort från exet som möjligt, byta telefonnummer och epostadress och göra sej så svåråtkommlig som möjligt. Inga gemensamma "barn" heller...

Kanske låter jobbigt för någon som kanske gått igenom en riktig skilsmässa, jag själv har sluppit det...

Håller tummarna för dej, att du får antabus, skulle tro att det är okej, enligt den läkaren jag har kontakt med så är största problemet med antabus att de själva i sällsynta fall kan ge leverpåverkan och att det är därför man måste lämna blodprov så ofta i början.

Skruv här gärna, så jag får reda på hur det gick! Nyfiken i en strut...!

Kram!
/MB

Tjalle

Tack än en gång för bra info. Jag åker iväg till läkaren om en kvart. AA-möte ikväll och tillbaka vid 21:00. Kommer absolut skriva vad som hänt under dagen. Tack för mycket värdefullt stöd/Tjalle

Tjalle

Hej på er alla. Vilken dag. Började med samtal till vårdcentralen där jag tjatade mig till en tid idag. Jag är tacksam för att jag fick komma dit. Det var en mycket empatisk kvinnlig läkare som verkligen tog sig tid. Jag tillbringade i stort sett en timme hos henne. Vi hann och prata en hel del. Förutom att ta en massa prover för att kolla leverstatus bla fick jag medicin utskriven. Jag får provsvaren i övermorgon då hon kontaktar mig.

Jag fick Antabus (400 mg) och jag tog mina första två tabletter på apoteket. Jag ska ta två till imorgon och ytterligare två i övermorgon. Därefter två tabletter, två dagar i veckan. Dessutom fick jag Oralovite utskrivet som jag ska ta sex tabletter om dagen. Det är ett B-vitamintillskott som jag uppenbarligen behöver. Vet inte om jag inbillar mig men det "hettar lite" i ansiktet efter Antabustabletterna men det kanske är normalt.

Är helt klart lite nervös för vad proverna ska ge för svar. Vet ju att jag inte direkt har levervärden som en nyfödd baby. Frågan är snarast hur mycket för höga de är och om jag kan fortsätta med min antabus. Jag var sedan på ett AA-möte där jag fick "lätta mitt hjärta" lite. Under bilfärden hem kände jag mig helt tom. Denna dag har dränerat mig på all kraft, såväl psykiskt som fysiskt.

Jag som aldrig någonsin trodde jag skulle hamna i så stora svårigheter att jag måste börja med antabus. Antar att det nu bara gäller att gilla läget och det positiva är ju att jag inte behöver diskutera med mig själv huruvida jag ska dricka eller inte. Nu finnns det inget alternativ för då är det nog intensiven som gäller. Skönt att skriva av sig lite. Jag tycker dock så fruktansvärt synd om min fru, framför allt. Hon ser så uppgiven ut och efter tusentals gånger vågar hon inte hoppas nu heller. Hoppas att ni kan hjälpa mig i denna, mitt livs kamp.

Tjalle

Mammy Blue

Fan vad du är bra!!!!

Ursäkta språket, men jag kände bara att just så är det: fan vad du är bra!!!
Blev så glad av att läsa, du har full koll och insikt, det här kommer att gå bra känner jag.

Vilken/vilka dagar har du planer på att ta antabusen? Hur tänker du om möjligheten att du "glömmer" ta dem? Inget du ska svara på här, men det är en bakdörr många har lämnat öpoen omedvetet, så om man spikar igen där också, så kan man sätta sej med armarna i kors och börja glädja sej åt att man slipper dricka mer. För det ÄR skönt att slippa skiten!

Yes! Du är på banan, en stooor kram!!!
/MB

Bra Tjalle nu har du gjort någonting riktigt bra både för dig själv o din familj. Jag kan förstå din fru, men fortsätt bara att vara nykter.
Tiden läker många sår. Det går att komma från spriten! Var inte nervös för proverna lite dåliga värden är inte hela världen, levern har en fantastisk förmåga att läka sig förutsatt att den slipper rena kroppen från alkohol.

Higgins

till ett stort fint första steg på din väg mot nykterheten ! Ta så mycket hjälp du kan av AA så får du en bra plattform att stå på.

Tjalle

Tack alla ni fantastiska människor som ger mig ert stöd. Ni, om några, fattar nog vad det betyder för mig. Efter en tämligen sömnlös natt med massor av tankar som snurrat runt i huvudet känner jag mig nu beredd att fortsätta min kamp. Har haft ett långt samtal med min fru efter en tidig frukost och jag inser hur oerhört mycket jag har att jobba med. Vill ju inte att det ska vara för sent utan att en möjlighet till stadigvarande väg till tillfrisknande är nåbar.

På din fråga, mammy blue, tar jag två antabus idag, två imorgon och sedan två tabletter varje lördag och onsdag. Nu bryr jag mig inte om att tänka på hur länge jag ska "gå på" antabus utan jag ser bara till att ta mina tabletter och fortsätta mitt arbete mot nykterhet. Innan jag skulle sova igårkväll fick jag ett par blåsor under underläppen med svullnad och lite "bortdomningskänsla". Vet inte om det var en reaktion på antabusen eller om det bara var psykiskt. Antabusen kommer min fru att ge mig. Hon har också fått telefonnumret till en man på AA jag känner förtroende för och om faan skulle flyga i mig och jag, av någon anledning, inte skulle vilja ta tabletterna kommer hon omedelbart att ringa denne man. Känns som en extra säkerhetsventil.

Det känns som man får "börja om" sitt liv och det är inte lätt att känna sig som en "tonåring" igen i en vuxen mans kropp. Hur mycket finns det inte att ta tag i, sin brist på ödmjukhet, förmågan att inte alltid se kritiskt på sin omgivning och andra människor, det dåliga tålamodet, kontrollbehovet,det dåliga självförtroendet bara för att nämna några. Jag antar dock att jag får skynda väldigt långsamt och det är lättare sagt än gjort för en människa som jag själv som i hela sitt liv vill ha alla saker gjorda på en gång, helst igår.

Sköt om er alla ni där ute. Jag hoppas att ni är några stycken som följer min skakiga resa mot nykterhet.
Tjalle

Jag hänger med och följer dig..
Det ser bra ut med ditt antibus. Frugan och din AAkontakt gangnar för dig att inte finna några öppna bakdörrar. Fortsätt på den här stigen och skynda långsamt. Spring inte fortare än vad ditt medvetande hänger med. De fördelarna istället för nackdelarna med att vara nykter så känns det inte lika motigt.

Lycka till!

Berra

Tjalle

Fjärde dagen nykter och tredje dagen med antabus för första gången i mitt liv. Tycker att jag känner av lite biverkningar. Het i ansiktet, lite svullna läppar, orkeslös och lite ont i magen. Jag äter ju ganska starka B-vitaminer också, så det kan ju också vara orsaken samt psyket förstås.

Sitter och väntar på att läkaren ska ringa och meddela provresultat. Sedan jag var lite grabb har jag alltid tyckt att det varit fruktansvärt jobbigt att gå till läkaren eller sjukhuset. Jag har svårt för auktoriteter. Målar givetvis upp den värsta bilden där läkaren ringer tillbaka och säger att det är "kört" för min del. Jag vet ju att jag har mig själv att skylla men jag hade så gärna vilja ha den här chansen att äntligen uppnå stabil nykterhet.

Normalt sett, brukar jag vara någorlunda återställd dag 4, men den här gången är jag mycket mer stirrig än vanligt, enorm rastlöshet, vankar av och an utan att uträtta något och en lite molande värk i magen. Just nu är det inte en dag i taget som gäller för mig utan snarare en timme i taget. Ska få besök senare idag. Egentligen känner jag bara för att dra täcket över huvudet och slippa "synas". Orkar inte vara mitt vanliga "käcka" jag som lägger upp planer för allehanda aktiviteter, ser till att det blir trerätters (tillsammans med min fru) och att det alltid finns välfyllda glas. Alltid denna känsla att man själv måste styra upp allting och ingenting får lämas åt slumpen eller vara oplanerat. Fruktansvärt jobbigt för mig och säkert minst lika jobbigt för min omgivning.

Nåväl, nu känner besöket till mina problem så jag slipper åtminstone att komma med förklaringar om alkohol.

Må så gott denna vackra sommardag/tjalle

Mammy Blue

strålande!
Tänkte på dina biverkningar, var inne på fass.se och ögnade igenom Oralovites bipacksedel. Hudrodnad ingick. Läs båda bipacksedlarna och kolla. Det verkar faktiskt som att vitamintabletterna inte är så oskyldiga som man kan tro...

Kram!
/MB

Mammy Blue

sex vitamintabletter ska du trycka i dej, normaldosen enligt fass.se är 1-3 per dag. Kanske inte konstigt om kroppen reagerar.
Kram igen dårå!
/MB

Tjalle

Tack för din omtanke. Förmodligen har du helt rätt när det gäller medicinen. Min läkare ringde idag på eftermiddagen. Hon meddelade att min leverstatus var ganska OK. Det var endast ett levervärde som var förhöjt. Att det inte var värre än så är för mig en gåta.

Nåväl, hon meddelade vidare att jag hade brist på B12 samt folsyra. Nu ville hon att jag snarast möjligt skulle börja ta nya tabletter för att öka på mitt B12 samt folsyra. Så fort jag hämtat ut dessa tabletter skulle jag sluta med de andra starka B-vitaminerna. Jag skulle fortsätta med mitt antabus. Tog mina tabletter vid tvåtiden i eftermiddags och efter ett par timmar blir jag rätt sänkt. Lite illamående, lite ont i magen och en känsla av kraftlöshet. Kanske inte så konstigt, antar jag. Kroppen reagerar väl på det nya giftet och nu är det ju tredje dagen med hög dos. Nästa tablettomgång blir på lördag.

Jag ska tillbaka till vårdcentralen om två veckor för att ta nya blodvärden för att checka hur levern reagerar på antabus.

Ta hand om er och försök att inte hamna i min situation utan inse allvaret med alkoholens alla negativa effekter tidigare.

Tjalle

Tjalle

Hemma igen efter ännu ett AA-möte. Jag kan från mitt hjärta säga att jag inte direkt längtar att gå dit men på något underligt sätt känner jag mig starkare när jag varit där. Jag fortsätter med mina antabustabletter. Tycker att det är jobbigt när jag öppnar burken och det är dags för medicinering. Inser ju att jag måste men tidigare har jag väl haft en liten "nödutgång" i min hjärna som har tänkt att jag nog ändå kan ta ett glas om det skulle knipa. Nu har jag ju inget val.

Gårdagen var inte helt optimal.Fint väder men jag fann ingen ro igår. Väldigt rastlös och kunde inte företa mig något. Jag kunde inte ens slappa utan tankarna for fram och tillbaka. Ledig och fint väder; vad brukar man göra då??? Dricka öl eller kall rosé tex. All min lediga tid har kretsat kring alkoholen och att nu ersätta detta med något annat är lättare sagt än gjort. Känner ju att jag blir småirriterad och lite butter vilket naturligtvis återigen drabbar mina närmaste. Det är bara så svårt att vara nykter, glad, hjälpsam, rolig, ödmjuk etc etc på en och samma gång.

Nåväl, dagen idag blev lite bättre. Vad jag framför allt kan njuta av är att vakna upp utvilad och längta efter en kopp kaffe istället för att genast undra hur stort alkoholförråd man har för dagen och om det kommer att räcka och hur länge det dröjer innan man kan ta den första ölen. Vaknar man sent är det rätt OK för då är det inte så långt till förmiddagspilsner. Vaknar man riktigt tidigt kan det också vara OK för då hinner man ta sig några glas innan frugan vaknar och man kan skylla på att alkoholdoften sitter kvar sedan föregående kväll. Vilka sjuka tankar och beteende man har som alkoholist. Hur är det möjligt att man kan vara en normalt fungerande person med gott omdöme som nykter och så urbota dum när man dricker.

Idag innan AA-mötet satt jag och åt en glass. När köpte jag en glass senast? Förmodligen för 30 år sedan. Från torget kunde jag blicka ut över systembolaget och ett par uteserveringar där folk satt och drack öl och vin i solskenet och jag ställde mig frågan; vad gör jag här? Jag är ledig, än är det långt kvar av ledigheten och jag borde befinna mig på bolaget eller sitta där själv och dricka vin/öl. Samtidigt infann sig ett visst lugn och en viss ro av att sitta och äta den kalla glassen och känna att jag inte "behövde" vare sig gå på bolaget o/e dricka på någon uteservering.

Idag känner jag mig naturligt trött och jag ser fram mot en skön sömn. Tar fortfarande en halv insomningstablett och jag vet att jag inte borde ta det heller men Rom byggdes ju inte på 100 dagar...............

Sköt om er
Tjalle

Mammy Blue

bra. Tänkte när jag läste ditt inlägg att jag förmodligen haft tur som löst rätt trådar, lyssnat på radion vid exakt rätt tidpunkt i livet och så. Det var nog något radioprogram om idrottspsykologi som jag lyssnade på i en läglig punkt bkand mina "dag 1: o"r. Det där om att man kan styra sina tankar slog ner som en blixt. Tror tusan att nan inte kan springa 100 m på under 10 sek om man tänker att "det kommer jag aldrig att klara." Och likt fröken Klyft (hittade inget tyskt y...) måste nan tycka att träning och tävling är det roligaste som finns för att bli världsmästare. Då använder man idrottspsykologer för att hitta och få bort de negativa tankarna och letar upp och sätter strålkastarna och förstoringsglaset på de positiva tankarna.

Ha det gött!
/MB

Tjalle

Hej på er. Är inne på min tredje nyktra vecka. Det var länge sedan jag hade en så pass lång nykter period och var ledig. Dagarna rullar på. Jag tar min antabus två gånger i veckan och på torsdag ska jag tillbaks till vårdcentralen för att ta nya blodprover och ser hur levern reagerar på antabus. I stort sett känner jag mig ganska OK. Det är underbart att vakna nykter och även om jag inte företar mig så mycket på dagarna så har jag inte alkoholhetsen i mig. Jag sover mycket. Säkert nio timmar per natt och ändå är jag trött från och till på dagen. Antar att kroppen och psyket har mycket att ta igen. Var på AA-möte igår igen. Fyra vilsna själar dök upp och det var ett ganska avslaget möte men det kändes helt OK ändå. Jag vet att det fyller sitt syfte. Nykterheten går relativt bra att hantera när jag är hemmavid. Ingen alkohol hemma och långt, långt till bolaget. Frugan vill dock ut och röra på sig och jag vill eller vågar egentligen inte. Hur lätt är det inte att lockas in i dimman igen när man reser bort, oavsett om det är i Sverige eller utomlands. Jag har lyckats skjuta på det någon vecka till men sedan har jag nog inget val. Jag får bita ibop, äta min medicin och göra det bästa av det hela.

Ha det gott
Tjalle

Mammy Blue

jag blir för din skull! Sexton dagar. Det är inte fy skam!
I morgon är en ny, nykter dag!
Kram!
/MB