Senaste kommentarerna i forumet

Santorini skrev det...jag ville förmedla. Bara med så många färre ord. Haha...i mitt nästa liv ska jag definitivt välja att bli kvinna. Eller kanske en katt. Juryn är fortfarande ute där. Kram på dig och sluta piska Maria. Hon duger :-)! /R

är att det inte beror på dej. Vi tar så lätt på oss ansvaret för andras mående och särskilt våra barns förstås. Jag har följt dina inlägg och vet därför at du är en klok och förnuftig människa. Jag förstår också din reaktion att vilja döva problemen med vin. Det funkade ju faktiskt kortsiktigt! Men nu tänker vi inte så längre som tur är. Nu har du mycket bättre möjligheter att vara ett bra stöd. Jag hoppas det snart blir bättre hos er. Nu måste jag hasta iväg på jobb. Kram

är att det inte beror på dej. Vi tar så lätt på oss ansvaret för andras mående och särskilt våra barns förstås. Jag har följt dina inlägg och vet därför at du är en klok och förnuftig människa. Jag förstår också din reaktion att vilja döva problemen med vin. Det funkade ju faktiskt kortsiktigt! Men nu tänker vi inte så längre som tur är. Nu har du mycket bättre möjligheter att vara ett bra stöd. Jag hoppas det snart blir bättre hos er. Nu måste jag hasta iväg på jobb. Kram

Självklart ska du inte dämpa dig Andreas. Dina tillrop behövs nog också. Ngt annat skulle inte kännas som du. Däremot tycker jag att vi måste akta oss jävligt noga för att ifrågasätta varandras beslut. För det finns ju mkt man inte förstår...och det är lätt att såra. Jag kan exempelvis inte förstå de (oftast) kvinnor som prioriterar bort sig själva och sina barn för att stanna hos ngt arsle som misshandlar dem. Så därför försöker jag att undvika (går inte alltid) att skriva i de trådarna...för vad lönar det sig? Var och en vet kanske inte bäst själv...men då får det vara så. /R

Jag tror att jag behöver hjälp att komma vidare.
Försöker prata med mannen om jag ska gå dit eller inte och om hur det har varit den här tiden osv osv osv. Men han sitter mest och lyssnar och säger inte så mycket. Han är väldigt dålig på att prata känslor så jag förstår, men blir rädd att han tycker att jag är besvärlig och krånglig med mina antidepp-piller och mitt a-problem. Kanske han tröttnar och inte orkar eller kanske han inte förstår?
Hur gör ni andra?
Det kanske är just därför jag behöver prata med någon på beroendemottagningen?

Snyggt jobbat. Jag kan nästan "se" dig och frugan där ni står lite darrande i fönstret och tittar ut över Danmark (?). Funderandes på "vad hände?" I vanlig ordning läser jag in precis vad som helst i texten. Men så får det vara. Spelar du ngt också? Du skrev ju om den förra texten att musiken var klar...så jag gissar att du kan hantera ngt instrument. (vilket i mina ögon slår dålig spanska :-)) Ja, visst är det mkt som man orkar/kan/vill när det stora A har plockats bort ur ekvationen. Även om dagarna ibland känns helt överfulla...så finns det där. Den där lilla extra energin som gör att man känner att nu "lever jag...på riktigt". Ha det gött (Villervalles ord) idag. /R

Fan vad skönt att höra av dig! Så skit med sjukdomen...att livet kan bli så. För en man mitt i livet? Det borde ju få en annan (mig) att uppskatta att kroppen inte sviker mer. Men tyvärr tycks vi människor (jag) inte funka så. Utan jag har mage till att klaga på min öronvärk. Tror att du som sitter med ditt skulle skatta dig lycklig över bara lite ont i örat.

Hoppas att ditt tillfrisknande går i rätt riktning och att snart är tillbaka här hos oss. Kollektivet är en vacker, oförglömlig (mt?)dröm som vi inte ska släppa. En dag kanske vi sitter där på bryggan? Fem nyktra fyllon och några fler vänner? Frk Bitsk har tillfälligt checkat ut (men ej på grund av flaska) men vi andra hänger kvar. Allt är sig likt...men ändå inte. Snurrigt värre...men vad jag vill förmedla är att jag blev dretaglad av att höra av dig! Machohug/ R

...att det är en fördröjd reaktion. Det kan också vara ngt helt annat. Jag kan inte mycket om barn...men det lilla jag har snappat upp är att de ofta är verkligt självcentrerade. Så deras mående kanske inte alls har med ditt avlägsna Bib svepande att göra. Kanske har det alltid varit så...men du har omedvetet valt att inte se det? Den äldsta har ju mått dåligt i år? Det är tufft att vara ung idag...jag tror att det på många sätt är tuffare än i våran ungdom. Nu utspelar sig allt inför öppen ridå. Livet sker på nätet till stor del. Förebilderna är kändisar. Snygg ska man vara och synas är ett måste. Inte många ungar orkar stå emot. Så nej....jag tror inte att måendet har med mamma att göra.

Men förstår din vanmakt...att se sina barn lida är det värsta en förälder kan utsättas för. Där gör du faktiskt rätt i att vara nykter...du finns där ifall de vill anförtro sig. Men räkna inte med det. Minns tonårsMaria...var hennes mamma det naturliga valet av själsfrände? Tror inte det. Det tar tid...och det är svårt att bara se på...men tyvärr inte mkt mer vi kan göra. Jag tror dock att de mkt väl ser förändringen hos dig och är glada över den...även om tanken på att uttrycka det aldrig skulle komma upp hos dem. Eller aldrig ska man inte säga...nu idag är jag beredd att tala öppet med båda mina föräldrar men tyvärr är de döda nu. Kanske får vi oss till livs en massa anförtroenden när vi sitter på hemmet?

Kämpa på du...tvångskrama ynglen ibland. Då minns de att du älskar. Men tänk inte tanken att du har med deras dåligt mående att göra. Antagligen är det inte sant...de har fullt upp med sitt. Det är vad jag TROR. Kram/R

Finns här i bakgrunden, tänker på er fina som lyft mig.
Mitt problem är inte alkoholen idag!
Utan jag har annat jag kämpar med.

Skickar varma och kärleksfulla kramar till mina älskade kollektivvänner :-)

Kramar eran TP....som kommer tillbaka när jag mår bättre

Jättebra att du sökt hjälp. Det kan vara svårt, men ta all hjälp du kan få. Och du, var ärlig - både mot dig själv och mot läkaren/vårdgivaren!

Har bokat tid hos beroendemottagningen på måndag. Berättade allt för min psykolog som föreslog hjälp. Känns svårt och jobbigt men det är väl bra att ta all hjälp jag kan få. Känner att jag inte riktigt kommer någonstans med mina tankar just nu utan att allt bara snurrar omkring i skallen. Vill bara få komma till någon slags klarhet och lugn.

Jo, jag är stolt själv. Fyllkajan har checkat ut och det är skönt.
Men är inte spec lycklig just nu. Mina barn mår inte bra har det visat sig idag, och jag är rätt säker på att det är en fördröjd reaktion på hur det har varit. Ka n det vara så att nu när de börjar känna tillit till att jag fortsätter att vara nykter så törs de släppa fram sina känslor? Detta gäller ffa den yngre av dem, den äldre har mått dåligt i flera år av och till.
Känner sådan vanmakt för jag vet inte hur jag ska hjälpa, förutom att fortsätta vara nykter och finnas här för dem. Men de är rätt stora och vill inte prata om allt med mig.
Det kanske inte beror på mitt drickande men jag tror ju det. Den yngre anförtror sig mer men den äldre sluter sig som en mussla avseende måendet.

De känslor som detta väcker hos mig hade tidigare fått mig att dricka en BiB (överdrift) själv bara för att stå ut/ bedöva.
Nu får jag uthärda känslorna som detta väcker.

Santorini. . Låta bli att dricka på vardagarna också köpa något fint vin till helgen! Tusan också, varför talade ingen om för mig att det var SÅ enkelt ??? :-)

jag hoppas att det går bra för dej nu. Jag känner så igen mej i din beskrivning. Totalbluff, det har jag känt länge. Hålla skenet uppe. Obs nu har jag varit nykter i snart fem månader så det går att ändra! Slutat på egen hand kan man säga. Jag tänkte på när jag tog mod till och berättade på företagshälsovårdens hälsoundersökning att jag drack för mycket. Hur ställd sköterskan blev. Lite liknande din erfarenhet. Hon frågade om jag också drack på vardagar, ensam osv. Jodå. Då föreslog hon att jag skulle dricka bara på helgen och då köpa ett fint vin istället! Jo tjena, bra förslag:). Sen var jag också till en läkare eftersom mitt blodtryck var för högt och hon ville heller inte ha nån uppföljning direkt. Sa att jag skulle höra av mej ifall jag behövde mer hjälp. Nej den situationen klarar dom inte av. Mina levervärden har alltid varit bra, vilket också gjort att jag tänkt att det är väl inte så farligt.
För mej fungerade det genom att jag gjorde en total livsstilsförändring. Jag började med LCHF och motion och för mej har det alltid varit lättare med allt eller inget. Vartefter jag gick ner i vikt så ökade självförtroendet och jag ville ju inte förstöra det genom att falla tillbaka i missbruk. Nu har jag gått ner 15 kg, mår jättebra och har kastat blodtrycksmedicinen. AA har aldrig känts som nånting för mej. Goda råd och stöd här på forumet är till stor hjälp, den viktigaste insikten för mej var att jag inte är ensam om att vara "en bluff". Lycka till!

Ja, första delen handlade om beroende och medberoende. Det var även med en man som heter Raymond Ahlgren. Han håller coachingkurser och hade lite info på sin hemsida.

Jag tyckte det var sevärt.

/m

hoppa över det man tycker är "rappakalja" och dit hör inte det du skriver, Trollis

Du har ju insett ditt problem och det är ju en bra bit på vägen! Jag är anhörig till en alkoholist och känner spontant att din familj nog vet mer än du tror? Tror du verkligen inte att din man förstår? Även om han inte riktigt velat inse eller acceptera faktum?

I vilket fall så önskar jag verkligen att du kunde prata med din familj, framför allt din man: tänka att berätta för någon, att få berätta och känna stöd!
Vad gäller AA: jag har gått på AL-Anon flera gånger nu. Första gången satt jag utanför i över en halvtimma och tänkte för mig själv "om jag inte ser en enda 'normal' människa så åker jag hem, då går jag inte in", och sedan visade det sig att det var bara "normala" människor där. Jag tror att det är precis samma sak med AA: alla har fördomar om att det är "parkbänksutslagna fyllon" som kommer, men alkoholproblem finsn ju i precis hela samhället och kanske skulle det göra dig gott att se, känna och höra det. Men gör som jag: ´"göm" dig utanför och åk hem om det känns helt, helt fel.

Varmt lycka till!

Vill sluta: tack jag hoppas så men som sagt var kan inte säga att det är så än..

Tyckt att Trollis råd och fingervisningar är av godo.
Och de saker som inte var till 100% tillfredställelse har vi nu rett upp.
Eller så har ju jag förstått saken?
Och jag skall kanske dämpa tillropen mer, och inte vara så sablars pushig utan mer vara.
Jag kommer nog hänga här i bakgrunden, vill ni så skriv en rad eller två.
Jag svarar så snart jag kan, hoppas jag!
Snart sussa innan kvällen är till ända.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-
//A

Uppskattar alla inlägg. NyMans uppmuntran och tilltro ( nix. Här talas ingen flytande spanska...men en dag så.) Skönt att se att kaos inte har ngt med bristande pappaegenskaper att göra. Att det är så här...det är normalt. Era tips om hur vi stackars fruntimmer kan få dagen att gå ihop. För visst har jag kanske en överdos av kninnogener Trollis. Som en produkt av en stark kvinna och en oerhört vek man så vore det konstigt annars. När det gäller min dufvas tanke...så är jag helt med. Gympapåsen är inte mitt ansvar...därav snusket. Men så får det bli...jag ser men agerar inte. Men ändock är jag en softie...idag när jag ha tid ska cirkusen få hemlagat :-). Sen blir det presidentval...må bäste man vinna. Själv är jag för Obama...minst dålig (i min ögon)av två usla kanditater. Stackars Nordamerika! /R

PS: Läste igenom din nya text NyMan. Snyggt...måste dock läsa igen för att ta till mig. Sköts bäst på mornarna. DS

Att läsa Trollis och Stigsdotter. När det gäller råden som vi alla kanske delar ut omevetet så är vi alkies ju inte dumma.. Man får sålla...ta till sig det man kan köpa. Nu låter jag som en demokrat; Mr-nice-guy-himself. Det är jag fasen inte...men ser inga fler "fel" i Trollis goda råd än jag ser i Andreas uppmuntrande tillrop. Min övertygelse är att de flesta vill väl här på forum...sen att vi uttrycker det olika. Jaha, kan vara en genrationsfråga, en IQ fråga. En EQ fråga eller kanske bara en svaghet när det gäller ord? Fortsätt du att råda Trollis; Om jag personligen tycker att det att rena rappakaljan så hoppar jag över. For your info; Hittills har jag tyckt att det har varit matnyttigt. /R

Hej Stigsdotter!
Du skriver att "inte välja, också är ett val"..
Ja, om du inte är medveten om det..
Om du därmed försöker få någon annan att "göra valet" åt dig.. (kanske för att ha någon/något att skylla på, om det går åt pipsvängen..)
Ibland, kan man också välja att AVVAKTA, för att se hur saker utvecklar sig, för att få mer information etc.. DET ser jag inte som vare sig "fel" eller velande..
När man väl beslutar sig, gör man det på grundval av den information man har DÅ i just den stunden. Då blir också beslutet helt rätt i DEN stunden..
En halvtimme efteråt, en dag eller en månad senare, kan du ha fått ny information och i ljuset av den, kan ditt beslut te sig helt felaktigt..
Kom då ihåg, att i stunden av beslut, så hade du inte åtgång till den nya informationen..
Är beslutet "fel", i ljuset av ny info, så kan man alltid ta ett nytt beslut!

Ingen orienterare, sätter bara EN kurs med kompassen under en tävling.. Hen stannar flera gånger, för att se om riktiningen är rätt och var hen befinner sig.. Stämmer det inte, ja då tar man ut en ny kurs!

Ja, jag tror att jag tillhör dem som kommer med "goda råd", men jag kan naturligtvis inte tvinga någon att följa dem!
Besluten måste vara vars och ens egna!
Kanske känns det också frustrerande för en del, att se, att den som kommer med råd, tar alltför god tid på sig...? Att man borde "ordna upp sitt eget liv", innan man börjar försöka puffa andra..?
OM det mot förmodan förhåller sig på det sättet, kanske vi måste vara tvärsäkra nykterister och helt tillfrisknade medberoende innan vi äntrar forumet...?
Nu tror jag inte att det är så, för det vore ju som att be endast "helgon" äntra kyrksalen för att bli frälsta ;-D
Själv har jag fått massor av puffar i rätt riktning och goda råd, från människor, som fortfarande sitter kvar i sina medberoendeförhållanden, som fortfarande dricker eller får återfall...

Jag tror också att vi varit med om såpass mycket att vi inte skriker"vargen kommer" i onödan.. Men även här, när man själv har känslan av att något inte riktigt stämmer, kan man inte göra annat än se på...
Vad du gör Stigsdotter, LITA på din magkänsla! Jag har förstått att du har en god portion sådant :-)
Välj gärna att skjuta på beslut, det är inga fel, när du är medveten om konsekvenserna och tar ett personligt ansvar.

kram /trollis

Härligt att läsa det du skriver och hur du resonerar.
Keep up the good work!
/A

...och Martin Stenmark mfl?

...slår jag mig ned framför brasan och klappar den fina varghunden som ligger där. En sån har jag också alltid velat ha, kattmänniska som jag egentligen är.