Har funderat rätt mycket i dag på varför ingen säger något när man dricker för mycket. Jag har kännt ganska länge som om jag håller på att drukna och att alla står på stranden och tittar.
När vi pratat i dag så är det omtanke om mig som gör att ingen sagt något och jag tror dom, för jag vet att dom verkligen bryr sig.
Vet inte riktigt hur jag skall klara mig utan att dricka när jag vill fly från mig själv eller livet, men jag vet att jag verkligen vill vara nykter.
Fick en dikt i dag av en riktig god vän, tänker dela den med er så här Kent Anderssons

Steget

Jag måste ge mig själv en dag, då min tanke strövar fritt,
en dag då jag tar mitt första steg och vet att det steget är mitt.
Jag vill vakna upp i ett eget rum och resa mig upp, och stå på golvet
en stund och fråga mig själv åt vilket håll jag ska gå.

Ett steg i sänder!
Sedan ett steg till!
Det blir härligt att se vad som händer
när man går åt det håll man själv vill!

Jag måste få fråga mig själv vem jag är
och varför jag gör det jag gör.
Jag kan inte leva med dörren stängd om mitt liv står därutanför.
Och ropar man på mig från alla håll så svarar jag: -Vänta en stund!
Idag vill jag följa min egen röst. Idag är ingens hund!

Ett steg i sänder!
Och sedan ett till!
Det blir härligt att se vad som händer
när man går åt det håll man själv vill!

kalla

Vi kvinnor funkar nog så SD, vi planera framåt och sen brukar vi har bestämt oss när vi väl säger något. I dag fick jag frågan vad jag saknar mest med att inte dricka alkohol. Fick tänka efter en stund och fick ge ett längre svar än jag tänkt. För jag saknar inte alkohol för det är gott, jag saknar att stänga av.
Jag kan inte se mig själv sitta och dricka ett glas vin, jag ser bara att allt går åt helvete den dagen jag för glasset till munnen. Visst tänker jag att det skulle vara gott, men jag har så många hemska bilder i huvudet som jag plockar fram när tanken kommer upp. Håller på att omprogrammera mig själv istället glada fester, så ser jag så som verkligheten var. Så svaret på frågan om jag saknar det blir NEj. Kramar till er alla där ute//Kalla

är en bra definition. Stänga av och gå in i sin egen värld. Det känns tryggt att du kalla som går före känner så när du tänker på ett glas vin att du ser hela bilden. Att det negativa inte bleknat utan att du kan se hela bilden fortfarande. Du vet att du vill ha mer i så fall och du vet vart det skulle leda. Det gör mej glad att det kan få vara så framöver också. Ha det så bra!

Mammy Blue

väntar jag också på. I bekantskapskretsen har jag hittat några stycken som skulle må bra av att läsa här tyvärr.

Ha det bäst!
/MB

kalla

Min egovecka fortsätter,många mil i skogen blir det, men även några svängar på gymmet. I går hade jag en underbar dag med långvandring runt en sjö, lunch i solen och kände mig bara lycklig.

Har bokat en egen PT 3 dagar denna veckan, så nu vet jag hur träningsvärk känns :-) Denna extra ledigheten har jag bara bokat in saker för mig själv, gått och klippt mig, tränat, köpt lite nya kläder.
Så när jag kommer tillbaka till jobbet nästa vecka får de väl slaget :D
Kan varmt rekommendera några egodagar när man tar hand om sig själv och struntar i alla måsten ett tag.

Är det någon som vet när denna sidan skall vara tillbaka som vanligt, verkar ju konstigt att det skall ta sådan tid?
Hoppas att ni alla har det bra där ute, så kramar,styrka och stolthet//Kalla

Maria42

Med egovecka, det skulle jag också behöva boka in fast då måste jag resa bort, hemma blir det ingen egentid.
Trevlig helg!
Kram

din egovecka låter härlig! Så skönt att du tar hand om dej så bra. Du kommer på jobb som en ny människa.

När jag blir godissugen brukar jag prova lite nya kläder som jag köpt, såna jag inte kunde ha tidigare. Då känner jag mej genast mindre sugen. Alkoholsug är det inte ens tal om, fredagkväll och allt. Så himla skönt att slippa den biten.

Ha en fortsatt trevlig kväll!

Dompa

Ville bara titta in och hälsa! Blir glad av att du tar så bra hand om dig :-)...för det är du värd. Kram/R

kalla

Mitt i min lilla egovärld bankar verkligheten på, xets dotter ringde igår och de var oroliga för honom. Trodde att han drack för mycket eller att han gått in i en depression, han vill inte prata med någon och håller sig undan. Så idag skall jag träffa honom så får vi väl se hur det är med honom.
Grannkvinnan ringde igår och svamlade massa trams, sen när jag gick ut på kvällsrundan med hunden, hade hon halkat och troligtvis brutit armen. Fick hjälpa henne och ringa efter hennes dotter som tog henne till sjukhuset, hade jag haft bilen hemma hade jag kört henne själv. Skämdes när hennes dotter kom och hämtade sin packade mamma, hon tittade på mig som det var mitt fel.
Ingen bra lördag, så i natt snurrade många tankar och tvivel på att man gör rätt val i livet. Kram Kalla

men du gör i alla fall rätt val för dej. Det är vad du kan påverka och jag tycker exemplen du nämner visar att vi kan vara nöjda med våra val. Kanske grannfrun får den puff hon behöver nu, att hon inser vart hennes alkoholbruk leder. Jag har ett krokigt finger som jag kan se på om jag verkligen skulle bli sugen på att dricka eller tro att jag KAN dricka "normalt" igen.

Dompa

Förstår dina känslor gentemot grannkvinnans dotter. Skam...eftersom för att för ett drygt år sen hade du kunnat vara "medskyldig"...den som satt och drack med henne och sen elda ni på varandra. Den känslan får du försöka skaka av dig.

Blir orolig för din och exmannens relation däremot. Bli inte en anhörig nu. Lättare sagt än gjort. Du har ju fortfarande känslor för honom, men låt varken känslor eller honom spela på din nyvunna frihet eller styrka.

Skickar dig en styrkekram idag! I vanliga fall brukar vi ju vara de som får av dig. Sltolthet och styrka Sylfiden! /R

kalla

Ingen fara Dompa, medberoende har jag prövat i ett tidigare liv och dit går jag inte igen. Grannkvinnan är sig lik men tror hon börjar tycka att jag är tråkig för jag skall alltid dammsuga när hon ringer ;-)

Men i dag fick jag en chock en bekant som varit nykter i en massa år, snart 20 har fallit. Har nog gått några månader innan de uppdagades, vilket är så tragiskt. Personen stöter nu bort alla och vill inte lyssna. Det känns som om det kommer gå väldigt fort utför och ingen vet hur de skall få stopp på det här. Man måste ju vilja själv annars går det ju inte att hjälpa, håller nu tummarna att den närmsta familjen når fram till personen och att personen tar den hjälp som finns.

Men detta skrämmer mig, men jag tror att om man aldrig glömmer varifrån man gick så behåller man rädslan för alkoholen och blir det brända barnet som skyr elden.

Så snöiga kramar från Kalla som längtar till våren

Stigsdotter

Och bland dem finns att välja bort skam. Du kan istället sträcka på dig för det var verkligen inte ditt fel! Jag håller med Dompa, var nu rädd om dig, gå inte in i något slags medberoendeställning här, du måste sätta din egen nykterhet främst!

Det låter så härligt (nåja ;-) med dina träningsrundor och PT-pass. Jag trippar på strax efter, har låtit mig övertalats av litet träningsgäng här på jobbet - det är jag och en soffpotatis till som nu ska hänga med på lunchpass med indoor-walking - gud så töntigt tyckte jag, det är väl bara att dra på sig skor och ta en promenad men tydligen ska det vara extra kul. Gäller att fräscha till sig lite här nu om man ska ut på marknaden igen ;-) just det, ska boka tid hos frissan också.

Sköt om dig nu! Kram.

kalla

Funderade på det här med nykterhet, har en bekant som efter 20 år har fallit i ett återfall. Från att varit nykter så länge, så börjar människan att dricka. Från att testa till att nu 6 månader senare, börjat ljuga, missa jobbet och dra sig undan.
Vad är det att vissa av oss måste ha denna striden hela livet, mitt problem är ju stress och att jag vill fly men försöker hantera det på andra sätt nu. Men det skrämmer mig att jag resten av mitt liv måste jaga iväg spöket.
Kanske inte så muntra tankar så här på lördagen kanske, men nu blir det en löprunda och då får jag nytt att tänka på. Kramar Kalla

om man alltid ska vara tvungen att vara på sin vakt. Därför är det verkligen viktigt, för mej, att jag bestämt mej definitivt att jag aldrig ska dricka alkohol igen. Då minskar det risken att jag ska få för mej att jag kan "ta ett glas" om några år. Tror jag. Fast säker blir man väl aldrig. Tragisk historia i alla fall.

känner inte att jag har nån strid med mig själv MEN jag får/vill inte glömma var jag kommer från. Jag är intresserad av min nykterhet och vad sjukdomen gör med oss och på så sätt gör det min vardag lite enklare. Att också veta att min sjukdom är kronisk hjälper mig också och att jag inte i högmod får för mig att jag nu är frisk. Så har många återfall börjat hos de med lång nykterhet, såååå länge sedan så nu fixar jag nog ett glas.

Jag är också hjälpt av att nykomlingar berättar sin historia så jag kan lära av dem om hur det en gång var för mig och hur det blir om jag tar det första glaset.

Minnet är kort ibland och jag vill inte på villkorsvis glömma att jag är en alkis med en kronisk sjukdom.

kalla

Livet är ju väldigt konstigt eller också är det först nu jag lägger märke till det. Man blir nykter och tror att allt skall bli bra, man är full av livslust och skall börja leva på riktigt. Men då kommer verkligheten ikapp, man upptäcker att förhållandet man lever i är stendött. Separation och allt vad det innebär, men nu skall det väl bli lugnt.
Nej då får man grannen från helvetet, som hittar på de mest otroliga saker när hon är full och ringer dygnet runt. Tar ett riktigt samtal med henne och säger att jag kan se till att hon får hjälp. så nu hoppas jag att hon tar hjälp eller låter mig vara.
Sen mår xet skit och dricker alldeles för mycket, dåligt samvete för att jag gick men jag hade inget val.
Mitt upp i detta älskar jag mitt nya liv tränar, umgås med vänner och har det väldigt bra, en mycket konstig känsla som livet hela tiden vill sticka hål på. Så nu har jag problem med alkoholen, fast det är andra som dricker den. Men jag försöker njuta av solen, våren och att jag köpt nya löparskor och lägger verkligheten åt sidan en stund, så ett steg till//Kram Kalla

Kalla du beskriver det när man ska börja leva på riktigt! Inte lätt att faca verkligheten!
För mig jättebra ena stunden på dagen, nästa hålet av tomhet.
Bara att knoga på för oss!
Fenix

jag tänkte kommentera igår men tiden springer iväg. (nu gör jag det på jobbet:). Det är så typiskt för många det du beskriver, man vaknar till och ser hur verkligheten ser ut omkring en. Fast en granne från helvetet, det har ju inte alla, det var otur. Men du låter så stark och säker på dej själv, det är det viktigaste. Att ditt ex mår dåligt, det är inte roligt men du måste ge dej själv högsta prioritet. Vi måste sluta ta ansvar för andras välmående, det är nog en del av problemet tror jag, att vi hamnat där vi är. Varit. Det låter så härligt med din träning och ditt nya starka liv. Njut av det och försök bortse från det andra. Visst ska man bry sej men ditt ex drickande eller inte ÄR inte ditt ansvar. Och grannen, ja du måste kanske bli riktigt skarp. Fortsätt nu att ta väl hand om dej själv.

Stigsdotter

Det är väl det vi ska lära oss att hantera numera. Förr hanterade åtminstone jag livets ups & downs genom att slipa av toppar och dalar. Men, det är väl så det är, hade vi inte grannar från helvetet märkte vi inte när vi fick de trevliga grannarna :-)

Otroligt läskigt tycker jag att det kan gå så lång tid, att man då inte tillfrisknat mer??! Märkligt. Hur lätt att inbilla sig att, ja men det där, det gäller inte mig, JAG kan ta mig ett glas, nu har det gått så lång tid. Nej, det är väl som Adde säger, man får inte glömma bort vart man kommer ifrån. Men, det är ju så lätt att inbilla sig att, ja HAN kanske kommer därifrån, men för mIG var det inte SÅ illa...

kalla

Vill bara titta i och säga att allt är bra, tänkt att göra det rätt länge men tiden räcker inte riktigt till ibland.
Blev så glad när det gått bra för så många av oss, ni skall veta att tack vare er klarade jag det. Så ni har en riktigt stor plats i mitt hjärta ingen nämnd och ingen glömd.
Många kramar till er alla, nu tar vi ett steg till