Senaste kommentarerna i forumet

Miss H! Du är min idol! Så himla insiktsfullt och klokt av dig att ta hand om DIG! Jag känner igen mig i din tvekan inför jobb-event och alla de som ääälskar att nätverka. Gör de verkligen det? Säkert är de riktiga VINNARSKALLAR också och så är de väldigt EXTROVERTA. Nä, nu haglar fördomarna, men ibland blir jag trött på att vissa egenskaper och beteenden lyfts fram och hyllas fastän vi alla är olika och fastän alla behövs. Hur skulle arbetsplatsen se ut om där inte fanns några som tyckte om att sitta på kammaren och jobba undan eller några som gillade att lyssna?
Kram från Nynykter

Precis så är det! Jag presterar för att få bekräftelse, då tycker jag att jag mår bra, känner mig duktig, presterar ännu bättre. Och det är inte bara på jobbet förstår jag nu, jag ska vara duktig på alla plan, plocka poäng hela tiden. Men den sköna känslan försvinner så snabbt! En klok vän till mig sa i somras; "men det handlar ju inte om vad du presterar, du är ju omtyckt för att du är du." det där gick inte in i huvudet. Vaddå, vem är jag? Att bara vara jag, och vara uppskattad för den jag är ger ju ingen tydlig bekräftelse, jag får inga kvitton på att jag duger. Därför har jag svårt att veta om jag "är" rätt. Fånigt va?

Vill göra ett bra jobb, göra skäl för min lön men se till att inte överprestera. Och inse att det är okej att gå ner på lågvarv ibland, man är bara människa. Och så ska jag lära mig att inte vara så förbannat rädd att någon ska bli sur eller ogilla det jag gör. Det brukar ha en tendens att gå över.

Nä du Villervalle, jag tycker vi skiter i mingel från och med nu! Känner igen det där med att hinka alkohol för att stressa av när det blir jobbigt, det är ju sjukt att man måste döva sig för att orka. Varför inte bara skita i det? Att min chef ville att jag skulle med tror jag var i all välmening, det är en jättebra kongress. Och jag hade ju sagt ja från början, det var frivilligt (nja). Men jag ska fundera i framtiden på varför jag tackar ja till saker, är det för att jag tror att jag borde men inte vill tackar jag nej. Nästa vecka är det sommarmingel (såklart) med jobbet. Tänker gå dit och äta plockmat och dricka bubbelvatten. Känner jag av minsta tecken till stress så går jag hem. En lyx man som nykter kan unna sig tycker jag.

Har absolut inget vettigt att skriva. Huvudet är helt tomt...känner mig så trött. Fasar för när jag ska börja jobba igen...inte för jobbet i sig...utan tiden och orken. Jag "förstår" varför yrkesarbetande föräldrar huttar. Det är ju en skitdålig tröst/belöning, men jag förstår. Kommer nog att ha tuffa kvällar när jag slåss mot whiskydemonen. Önskar iaf. min fästemö en solig, nykter dag. Kram älkskling!

Skitbra jobbat Kalla. Grattis! Du firade väl med ngt gott igår...hoppas jag. Fortsätt att sprina för livet. KKramar/R

Apelsinjuicen är upphälld i kristallkaraffen! Du har helt rätt VD, visst fan kan ungarna fixa själva...till och med nioåringen trots att ärligt talat inte är den skarpaste kniven i lådan. Men skrev jag det? Om mitt eget barn? Yep...lillkillen har det värst. Hans mamma skämde bort honom otroligt. Jag ska dra ner frukostfixet...låta dom rodda lite själva. För det är sant...när jag börjar jobba så kommer jag inte hinna. Jag tycker dock inte att du är ngn surmupp VD. Det är bra att du säger ifrån. Jag är verkligen tafatt i mitt föräldraskap.

Min fru såg mitt missbruk...vi bråkade om det!
I efterhand ser jag ju vad hon höll på med. Visst såg jag vinglas på köksbordet...men jag visste inte hur ofta det fylldes på. Dessutom gick hon ju hemma hela dagarna...kan tänka mig att hon pimplade då. Att hon inte arbetade var självvalt, jag hindrade inte henne.

Jo vi söker nog ngn som låter oss vara ifred och hålla på. När vi träffades var vi ganska vilda bägge två. Hade båda sökt oss ut i europa och hankade fram med olika ströjobb. Rökte mkt gräs, drack väl nästan dagligen (men vi söp inte då, iaf. såg vi det inte så). Allt var ganska gränslöst. Vi borde inte ha blivit tillsammans och vi borde verkligen inte ha skaffat barn. Jag får ta till mig "new-age flummet". Lita på att det fanns en mening.

Ha en skön dag där ute. /R

Hej,

Jag är också ny här och har surfat runt ett tag och imponerats av alla människor som har beslutat att ta tag i sina liv. Alla är vi olika och jag har också problem med spriten från och till men mitt största problem är inte att avstå att dricka, för det kan jag om jag ger mig fan på det, utan att inte kunna sluta när jag väl börjat. Som tur är kan jag inte supa till mer än 3 dagar för sen mår jag riktigt skit och kan inte dricka alls :-)

Anledningen till mitt inlägg är att jag känner igen mig såväl i din beskrivning om hur det är att deltaga i alla dessa meningslösa sammankomster, "retreater", eller vad det nu kan vara. Jag är heller inte asocial och du verkar, precis som jag, ha höga krav på dig själv och vad du levererar, och att då bara trampa runt och vara trevlig är då så oändligt jobbigt och kan ofta vara en av anledningarna till att man sedan super till för att kunna varva ner..

Jag tror att mitt och ditt problem bottnar i att vi alltid vill prestera på topp för att sedan få ett erkännande om vad duktiga vi är. Men det kostar på att ligga på topp som du ser. Man mår egentligen skit. Jag har därför på senare tid valt att hålla en lägre profil och insett att det är ingen som tackar en för att alltid prestera 100 % , och då mår jag genast bättre.

Det är så klart bättre att må bra och jag tycker du gör helt rätt i att avstå från denna resa och jag tycker det är skit av dina chefer att dom pushar på och så att du måste ange alla möjliga konstiga argument och sedan till och med sjukskriva dig för att slippa. Kanske du skulle förklara detta närmare för din chef och sedan se om ni tillsammans kunde se om det verkligen måste vara ett måste för dig att deltaga i sådant här för att kunna lösa dina arbetsuppgifter.

Ha det gött!! och Lycka till!

Jag tänker att hela situationen med tre barn och endast en förälder är ny för er alla fyra. Många rutiner ska utvecklas och sätta sig. Jag tror att en grej som kan bli bra är att ni ser det hela som ett gemensamt projekt där ni hjälps åt.

Jag vet inte vilken typ av frukost man äter norröver, om du står och bakar petit chouer och pudrar visdomsord i guldstoft över pärlgröten eller något men annars, bland vanliga döda, kan barn som är 13 och 11 (och ofta även 9?) fixa sin egen frukost.

Medan farsan sitter bredvid med lite kaffe, så han vaknar till, och snackar om livet. Och åker på disken efteråt när de hastat till skolan.

Det är inte en fråga om gränssättning utan om rättvisa. Du är en människa ingen hushållsrobot. Dessutom ska du jobba heltid så småningom. Och de måste veta hur man gör för att kunna leva vettiga vuxenliv.

Största kramen
VD (er alldeles egna surmupp i etern)

Grattis, kram!

Kalla, läser och beundrar ditt sätt att ta dig framåt, dag för dag. Blir så glad för din skull att du kommit så långt på vägen och verkar så lugn trots allt i ditt beslut. Stort grattis och keep on walking: )

Låter alldeles fantastiskt sunt! Grymt om du kan ta bra beslut för dej själv.
Har tänkt mer så själv. Höll alltid i sociala saker som höll ihop folk på jobbet förr, men nu, vill inte.
Det händer således inte ett skit längre, men jag kan ju inte när det känns fel.
Man måste vara "egoistisk" ibland. Den där resan klarar du dej utan.
Stort grattis till 3 veckor. Starkt!

Det är ju faktiskt ingen lag på att man måste bjuda på alkohol om man bjuder över gäster. Nej, vi struntar i det och tänker på oss själva tycker jag. Kram!

Jag är glad att få vara din nyktra vän. Kram!

Jag fick av dina rader Stigsdotter, fegt vika undan med blicken och febrilt försöka komma ihåg, exakt så var det. Skämmigt nog oftast inför barnen, när de började prata om ngt av gårdagskvällen ville jag bara "dra på mig spikskorna och listigt smyga iväg" med skammen brännande på kinderna. För jag mindes aldrig gårdagen. Nej fy!!
Glad att jag "mötte" er för 20 veckor sedan, det har förändrat mitt liv.
Stor kram!

Vissa ser väldigt nyktert på det här med kärlek, påstår att vi omedvetet söker en partner som exakt passar vår egen trasighet, som tillåter oss att upprepa mönster och försöka reparera. Jag vet inte. Vill inte. Det blir för trist att ha en sådan syn på kärleken. Samtidigt finns det många livsöden här på forumet som bekräftar den där nyktra, trista synen. Tänk bara på alla alkoholistbarn som gifter sig med alkoholister. Många av oss verkar söka sig till partner och vänner som normaliserar vårt eget drickande. Men så verkar det inte vara i ditt fall eftersom du inte visste något..? Men nu, med facit i hand, kan du minnas vissa händelser och i efterhand foga samman dem till ett mönster så att du nu kan se att din fru missbrukat under längre tid? Och din fru, såg hon DITT missbruk?
Nu blev det många närgångna frågor.

En helt annan syn på kärlek stötte jag på när jag läste en bok om synkronicitet ( nä, be mig inte förklara vad det är för jag förstår knappt själv men jag tror det handlar om synbart slumpmässiga händelser som tillsammans skapar mening). I alla fall menade författaren att vissa människor möts just för att de ska avla barn, det är liksom "meningen". Barnet är själva meningen, inte föräldrarna. Det där kan man avfärda som new-age-flum, men samtidigt kan det skänka tröst i den bittraste skilsmässa. Man undrar kanske vad man nånsin såg hos den andre, känner sig misslyckad, har skuldkänslor för barnens skull, men då finns BARNEN där som ett synligt bevis på det djupt meningsfulla i mötet med det där olidliga exet.

Kram från Nynykter

håller helt med dig MissH ! Du är den viktigaste personen i ditt liv och du ska må bra, det är du värd.
Kram !!

Och grattis till dina 3 veckor :-))

Firar tre veckor idag, beslutet känns fortfarande lika rätt! Gruvar mig lite inför helgen, ska berätta för min finaste. Är nog mest rädd att han inte ska ta mig på allvar. Well, jag har ju ett rejält batteri med "bevis". Fast det behövs kanske inte, bara han accepterar.

Håller fortfarande på att...ja vad ska man kalla det? Jobba på att ta plats? Plats i mitt eget liv. Skulle åka på en tre dagar lång resa med jobbet, men är inte alls sugen. Började vela idag på jobbet, har ju varit sjuk och är fortfarande risig. Började samla argument, chefen och kollegan försökte övertala mig, ringde pojkvännen (jag alltså, inte chefen :-)) Men då fick jag nog, blev trött. Va fan, jag vill ju inte! Säg nej bara! Blir någon sur får det vara så. Så jag åker inte. Tänker ta en sjukdag imorgon och bli ordentligt frisk. Mår så bra av att ha bestämt mig, får ångest av velandet. Fundera på vem som kommer tycka vad. Orka. Viktigast är väl jag?

Jag har sprungit in i den berömda väggen tidigare, haft panikångest och knaprat lyckopiller. Dags att börja LYSSNA på kroppen och mig själv. Är en person som gillar att prestera, gillar att jobba och det blir för mycket ibland. Måste bromsa.

Att jag är sjuk är bara en av anledningarna, kanske ett svepskäl. Det kommer bli fördrinkar och mingel, mat och vin. Känner att jag inte orkar just nu. Att inte dricka hade funkat, men jag vill inte vara i miljön... Med arbetskamrater som inget vet. Och jag hatar mingel! Får prestationsångest bara jag skriver det. Man ska ju äääälska att nätverka , träffa nya spännande människor och knyta kontakter! Det gör flera av mina lyckade gamla klasskamrater, och dom har snygga cv:n och bra löner. Men vet ni? Jag skiter i det, jag hatar ändå mingel. Haha, nu låter jag totalt asocial, det är jag inte, tvärtom. Men jag har äntligen insett att jag måste skita i vad andra tycker, eller snarare vad jag TROR att andra tycker. Och göra vad som är bäst för mig. Och det är att slippa åka på en resa med fem hundra andra som jag varken känner eller vill lära känna. Just nu vill jag ha fokus på mig och mina närmaste.

Blev som vanligt en hel novell, har mycket att få ur mig tydligen!

lycka till!

Magnolia

Att det går bra för dig! visst är det märkligt vad mycket tid som blir över? Precis som om man suttit med ett glas i handen hela tiden! Nå, men man får mycket ork över till annat också. Som någon tipsade om här ovan, sov mycket, vila och frisk luft är bra. Själv håller jag viktnedgången i schack med godisfrossande :-/ nå, bättre det än att supa till var och varannan dag !

...kan man kolla om någon mår bra genom att sniffa i rumpan på den? Tur att vi inte är som hundar i det avseendet, det skulle ju vara lite knepigt :-)

Möjligtvis kan jag dricka alkoholfri öl sedan men jag vet i alla fall att jag skall låta bli lättöl tills vidare. Drack en 0,5:a för ett tag sedan och den triggade mig till att det sedan var en bra idé att öppna vinboxen som stod där och ropade.

Men, som sagt, vi är alla olika!

Jag kan ärligt sagt säga att jag inte såg min hustrus alkoholproblem. Visst stod det en vindunk på arbetsbänken i köket...men jag förstod inte, utan såg faktiskt samma dunk år ut och in. Däremot gick väl jag in i äktenskapet med vetskapen om att den jag gifte mig var lite easy. Förutom att jag var tokkär - en annan historia. Men jag såg ärligt talat inte att hon söp. Jag var ju helt borta själv. På något sätt så gör det min skuld dubbel...jag såg inte först...och när jag såg så tackade jag nej. Skulle vilja fortsätta
tankegången med måste fixa med ungar, men jag återkommer om ämnet...för det är i mina ögon spännande...livsval och förnekelse!

Bolla gärna mer Nn!

...tack för de härliga bilder som dina ord väckte hos mig. Bina sliter hårt nu!

Tänker på din rad om att det är skönt att slippa skammen. Jag håller verkligen med! Det är skönt att veta att även om jag har glömt vad jag sa igår så beror det på att jag håller på bli allmänt senil och inte på att jag druckit. Jag kan spänna ögonen i maken och bestämt säga att så var det inte alls istället för att fegt vika undan med blicken och febrilt försöka komma ihåg vad som hänt, vad jag sagt och gjort osv. Jag vill aldrig mer behöva fundera över vad jag gjorde på fyllan!

Många kramar till dig Maria!

...och tack för bilden om bortsågade grenar, alkospöket flaxar förbi mig. Jag ser framför mig hur vinden fångar upp fanskapet och dänger det i ett berg, sätter den i en grantopp eller kastar ned i en forsande älv! I mitt sinne får han inget fäste!

Det finns ju så mycket man kan grilla så man behöver ju inte ta samma slags köttbit varje dag. Ett tips jag fick i helgen var att grilla majskolvar - med allt skal kvar. Majsen blir lite mer kokt än grillad där inne i sitt skal, ska tydligen smaka ännu bättre. Sen kan man lägga en fisk i folie och brassa på också!

Ha, ha, nu vet jag ju inte hur du ser ut men jag såg framför mig hur du kommer uppkrypande med en bok i handen till 13-åringen som inte riktigt hinner fatta vad som händer utan drämmer till rätt över näsan! Stackars papps som bara vill läsa saga ;-) Jättebra med hundpromenader, att ta en onge i taget brukar jag också tänka på, annars vill den andra ta plats också och då får man inga förtroenden.

Hoppas du får en mysig dag i din trädgård!

...var jag ju innan. Höll på att säga till maken något i stil med att "jag kan ta det" och då menade jag det att förklara? / ursäkta? / beklaga? att vi inte ville bjuda på något starkt. Lite, det är ju jag som har problemet då får jag ta smällen. Men jag sa aldrig något utan tänkte bara att det löser sig. Några av vännerna har nog kanske anat lite vidden av mitt problem även om jag sett dem själva rejält berusade några gånger.

Min poäng är att man behöver inte hålla på och förklara och framför allt inte ursäkta sig! Folk bryr sig kanske inte så mycket som man tror. Jag inser förstås att det beror lite på vad man har för människor omkring sig, säkert finns det de som har vänner som i en sån här situation skulle börja retas eller tråkas, men samtidigt så måste ju var och en ense att det kan vara vettigt att inte hiva i sig gift i tid och otid!