Senaste kommentarerna i forumet

Jag och pianomannen kan kasta in en segelbåt i det hela, om det är av intresse! :-)

Jonic - välkommen hit! Som du redan har märkt så finns här mängder av kunskap att hämta, och pepp, och humor. :-) Fortsätt läsa och skriva här, det hjälper en att reda ut sina tankar.

/H, tillfrisknande medberoende

Lever vi i en tid när stress och krav gör oss till missbrukare eller är det våra dåliga samveten som drar oss dit.
Har helt plötsligt fått upp ögonen hur märkvärdigt allt skall vara mat,inredning och hälsoprogram hetsar oss att laga konstig mat och snickra oss igenom helger och semestrar.

Till detta skall det vara fina viner och dyr whisky, vad enda tidning är ju full av tips om vad man måste dricka om maten skall bli lyckad. Utvecklingen måste gått väldigt fort och det hemska är att vi blir fler som hamnar i missbruket och drabbas av olika tragedier.

Hinner tänka mycket när man vandrar och jag hade en underbar dag i skogen igår och hann tänka mycket men också hämta kraft//Så ett steg till kram Kalla

Det är därför vi numera väljer vad vi seglar på för vätska. Jag tror dessutom på medvind...

Grattis till halvåret, du cyberbaserade antidryckesbroder! (jag räknar kallt med att inget oförutsett inträffat den senaste veckan.)

I övrigt, kan du förklara hur det kommer sig att danskarna kan hålla boll och spela runt i långa sekvenser, till skillnad från Sverige som får panik i motsvarande situation? Tekniskt och individuellt uppfattar jag svenskarna som fullt så bra, om inte bättre, men man har inte Danmarks lugn på långa vägar.

Ha en bra dag!

igen sig när andra alkoholister berättar om sitt liv är en förutsättning för att jag ska få samma bra liv som de har. Att lära mig av deras misstag spar mig mycket jobb och även mycken ångest.

Att lyssna och lära av andra som gått före mig har lett mig hit där jag är idag.

Hade jag gjort som på den gamla "goda" tiden, dvs kört efter eget huvud, så hade jag utan tvekan varit död nu. Även när "Di Gamle" berättat hur de gjort och jag inte fattat vad de sagt så har betydelsen av deras ord ramlat ner i skallen efter ett tag när jag var mogen att ta in den informationen. Jag har lärt mig att inte ifrågasätta deras erfarenhet utan lita fullt och fast på att det de säger är riktigt. Att ha den tilliten till andra är så stort och besparar mig mycket bekymmer.

Att lyssna på nya som har upptäckt att de har problem med beroende har sina för- och nackdelar. Det märks även här på forumet hur folk kommer att klara sig i det långa loppet. När nya kommer in och ivrigt vill lära av andra och funderar själv i positiva tankar, använder de "rätta" ordvalen, så känns den där magkänslan överväldingande stor i positiv bemärkelse. Jag tror att de flesta som varit med ett tag i nykterhet och jobbat med sig själv vet vad jag menar.
När de kommer in som ska lösa allt själva så märks det omedelbart på sättet att skriva/prata. Att ens försöka hjälpa en sån person är att lägga energin på helt fel ställe och tömma min egen självkänsla när det går åt pipan. Det där är också en erfarenhet som växer med åren men jag kommer ihåg min egen reaktion som nynykter när såna personer kom till AA. I första meningen så stod det klart att den personen inte var färdig med sitt supande utan kom till lokalen för nån annans skull. Det kunde vara barn, sambos, släkt eller arbetskamrater som "tvingat" dit dem och de gick till AA för deras skull inte för sin egen. Enda gången jag upplevt att denna omvända ordning fungerat är när anhöriga gått en Familjevecka och på så sätt slagit undan fötterna på alkisens sätt att manipulera och h*n insett att här funkar inte lögnerna längre. Inom ett halvår så har de flesta alkisar (ca 60%)gjort en egen behandling efter att anhöriga varit på sin behandling. Fascinerande ! Tråkigt att soc inte fattat det. Inte det heller.

Just nu har jag 2 bekanta alkisar som inte tagit sitt beslut. Den ena har jag nu släppt helt och hon kommer inte att klara detta levande. Hon har fått all upptänklig hjälp men gör alla fel som överhuvudtaget kan tänkas. Nu senast har hon gått in ett förhållande med en annan alkis som är på samma sluttande plan. Det funkar inte att gå in i en ny relation som nynykter, all kraft behövs till mig själv, att dela på min lilla energi som nynykter med en annan är en övermänsklig uppgift.

Den andre har nu supit hela första semesterveckan, och då pratar vi vrålsupa, men kan nu vara mogen att ta ett beslut om behandling. Tyvärr har han av någon anledning fastnat för ett behandlingshem som inte är helt ärligt med sitt upplägg. "Vi jobbar med 12-steg men inte Minnesotametoden"......ehh....nähä ??" Och vi "utbildar" folk till nykterhet ??

Jag är väldigt glad för att jag en gång i tiden tog mitt beslut om ett nyktert liv och att jag fortfarande böjer min nacke för de som gått före mig och att jag har förmånen att få ta del av deras erfarenhet.

Det är så jag fortsätter att leva mitt nyktra liv. Och det är jag stolt över.

Vilket bra ordspråk!
Ibland hamnar man i en slags konkurrens i förhållandet. Kivas om vem som gör vad och är inte generösa med vare sig beröm eller stöd. Man blir som syskon. Jag tror att enda sättet att ändra på det är att ändra på sitt eget beteende, men jag vet inte.
Idag kommer jag inte att vara så mycket uppkopplad. Saknar dig redan, Syrran!
Kram från Nn

Nej här tycks vara aktivitet dygnet runt. Jag noterar att du och TP går i skift och att det den här gången var hans tur att ta den så kallade hundvakten kl 00-04
Och det får han kanske göra framöver om du ska släpa med dig Fisalisa med sällskap?
Hundar är jag inte allergisk mot. Det är kattskrällena som ställer till det, vilket är synd, för jag gillar verkligen katter.
Jag förstår att du somnade av TV:n. Visst är det intressant när man upptäcker att ALLT inte beror på alkohol?
Ska lämna dig nu innan ledstjärnorna vill ha frukost och dagvakten tar slut.
Kram (vänskapligt förstås :-))
Nn

Navigare necesse est
Vivere non est necesse

Skönt att du verkar ha insikt...nu är det dags att agera. Stigsdotter skrev om beroendemottagning, det verkar vara en väg att gå. Det kan vara nog så viktigt att tala om orsakerna till att man dricker...och kanske få några knep så att man kan dricka mindre, alternativt inget. Kanske göra ett nytt försök med antabus? Vore hemskt om du söp bort ett arbete du tycker om. Men ännu värre att offra sitt liv på alkoholens altare. Du är värd bättre. Men nu har du iaf. tagit ett steg. Du har hittat hit, så stanna här och skriv och läs. Det hjälper faktiskt...man får pepp och stöd av människor som vet vad det handlar om. Att det inte bara är att "sätta ner flaskan". Du är varmt välkommen! /Dompa

Tu pure, o principessa, nella tua fredda stanza, guardi le stelle tremano d'amore, e di speranza...

(Sjunger den barfota hankatten mitt i natten och ser om det är ngn av mina älskade som nappar)

Vapenbroder TP har helt fel. Undertecknad kurtiserar icke allt kjolstyg som rör sig. Då jag är en trogen man finns det bara tre stjärnor för mig i natten. Om dessa stjärnor skulle jag kunna utgjuta mig i evighet. Men då jag nyss lärt mig att diskretion är en hedersak tiger jag still. Dessutom är TP en svartsjuk testosteronstinn oxe som jag icke vill reta upp. Drar mig tillbaka ensam på min kammare...men ylar ut i natten; Nessun dorma, nessun dorma...

Här håller jag för fullt på att kämpar med att
bygga upp vårt kollektiv. Gick till sjöss i arla morgonstund för att kunna förse eder med
näringsriktigt kost..Efter en dags hårt slit i mitt
annletes svett efter att ha förtöjt båten. Stapplar jag in i mitt hem med min svårt sargade och
frusna kropp. För att finna min käre vapenbroder
kurtisera med min trolovade och allt annat kjolstyg som rör sig.

Tårarna faller nu ned för min solbrända kind, då jag även ser att frk NN visar sin tillgivenhet till
denna tvåhövdade huggorm som till vardags
klär sig i klänning.

Ber eder vackra oskuldfulla kvinnor som blivit manipulerade av denna androgyna best
att ICKE slösa eder kärlek på denna "man"
Utan gå gärna in på min tråd och lite sådär spontant
tala om vilken fantaskisk man jag är. Kommer stå med
öppna armar och ta emot all den kärlek ni vill ge mig

Kramar från "vaddå avundsjuk" TP ;-)

(Avsides...psst Dompa..gillar dig jättemycket
men måste ju sätta ner foten någon gång;-) )

Ok, jag tar den som vill ha mej för tillfället då.. Klänning inga problem. Har aldrig varit fåfäng.
Så smal som jag "råkat" bli av den här totyren kan jag bara ta en snygg kasse och klippa hål för huvud och armar så är det fixat! Barfotabröllop utan tofflor, eller hur?
Inte jättesugen på prästen dock.

Yes, det får bli parterapi tills vi storknar. Har en del kontakter via min knasskola.
Kan bli intressant och höra vad i h-vete han vill.

Gonatt fina medsyster <3
Nykter och trött.

För att ge ett tydligt svar på din fråga: det vete gudarna... Här är så tvära kast. Men om det är klänningen som oroar dig kan du känna dig alldeles lugn. Dompas syr kaftaner i Unisex-modell till alla. Så den som står brud kan väl ta den vita och så får tärnan ta den i beige. Det funkar va? Väldigt praktiskt med kaftaner. Det enda som kan gå fel att någon tar miste och gifter sig med prästen (de brukar ju också ha typ kaftan) . Men å,andra sidan lär det inte bli nån präst om Dompas får vara med och bestämma. Han gillar inte GUD som du kanske kommer ihåg?

Så, håll det öppet ett tag till. Här är vi flexibla, eller hur? Och framförallt är vi nyktra,

Jag tycker gott att du kan säga åt mannen att "it's complicated". Det är ju dessutom 100 % sant. Det ÄR verkligen komplicerat med relationer här på forumet..hujedamej...
Men vad håller han på med? Dags att bestämma sig (kanske inte jag ska säga :-)) Men parterapi är en jättebra idé både om ni går skilda vägar eller fortsätter tillsammans. Se bara till att ni får en terapeut som det stämmer med och byt om det känns dåligt. Världen är full av mesiga terapeuter... Fast när jag gick m mitt ex slutade det med att mitt ex och den manlige terapeuten skrek åt varandra :-( . de blev som stridstuppar. Oooops, jag verkar ha den effekten på män (fnissar kokett och fjolligt)

Sov gott! kram/ Nn

Ni är bara för härliga i den här tråden. Tack för skratt mitt i allt allvar. /A

Ni är bara för härliga i den här tråden. Tack för skratt mitt i allt allvar. /A

Jag måste be om ett förtydligande...
Ska jag gifta mej med nån eller bara vara tärna??

;)
Puss o kram kämpar.

Välkommen hit. Det hjälper mycket att läsa och skriva här på forumet.

Har du sökt ordentlig hjälp från en beroendemottagning? Du har ju fått antabus utskriven tänkte jag, men det krävs nog lite mer uppföljning från vården, det är svårt att klara själv.

Tänk igenom för dig själv vad det är du flyr ifrån, vad är det för trygghet som du behöver. Du vet säkert redan att den trygghet alkoholen ger är totalt falsk och stjälper dig i längden.

Hej! Helt ny på detta forumet.
Till skillnad från många andra har jag aldrig förnekat att jag är alkoholist.
Det ÄR ett faktum. "Trillade dit" redan vid 14 års ålder. Ursäktar mig inte alls, och är inte ett uns självömkande. Den faktiska orsaken har jag fått bekräftad nyligen i vuxen ålder(32 år). ADHD. Är vältalig, och noggrann men får inte ihop det vardagliga livet. Basala saker som att betala räkningar, städa mm, som jag är medveten om att det måste göras blir inte gjort.
Dricker idag helt enkelt alldeles för mycket och har gått på Antabus i omgångar, då mitt drickande ofta har en tendens att sluta i katastrof. Inte så att jag blir agressiv och slåss,begår brott etc utan att jag blir oregerlig, däckar och "ramlar runt", ofta med resultat som blåtiror, utslagna tänder och sårskador. Har ett jobb som jag stormtrivs med och absolut inte vill mista. Har tyvärr redan mist ett jobb pga alkoholismen, eller egentligen pga depression, som jag självmedicinerade med alkohol.
Igår Fre 8/6-12, när jag ändå visste att jag skulle upp och köra till jobbet tidigt drack jag ca 70 cl whisky. Smart? NÄ!!! Fick ordna skjuts av min Far, som naturligtvis var arg, ledsen och bekymmrad.
Inser självklart att jag måste sluta dricka och få vård, men det "första steget" är så inihelvete svårt att ta!!!!!! Alkoholen är ju min trygghet och verklighetsflykt.

I ena stunden tror jag mig vara säker på mitt val och i den andra tvekar jag åter. Som ett rö för vinden är jag (eller åsna mellan två hötappar). Men kurtisens A och O tycks ni så Casanova ni är inte ha lärt er. Diskretion är en hederssak! (spring för fanken inte och skvallra för fästmannen så snart vi har haft en tête-à- téte!). Nåväl, jag förlåter er denna missriktade manliga solidaritet och mitt samvete är rent eftersom jag är nykter och våra möten endast är platoniska.

Här kan ni lära er lite om serenader

http://www.youtube.com/watch?v=0Jtyz78mCPg&feature=youtube_gdata_player

Eder lätt uppgivna Frk Nn

...fördelen med att bo i hus, man har granngorillorna på lite längre avstånd! Nu är det väl Portugal- Tyskland tror jag, men det går väl att vråla åt det med.

Nä det blir nog inte så mycket stöttning här, vi är inte så duktiga på det av någon anledning. På något sätt är det som att vi inte får visa oss svaga inför varandra, jag vet inte. Kanske mest en känsla jag har sedan tillfällen där jag hade behövt stöd i livet men upplevt att jag inte fått det. Kan ju vara en fråga om kommunikation också, vad vet jag...

Usch ja, rökt har jag också gjort, slutade för ca 10 år sedan och det är faktiskt en frihet som jag fortfarande uppskattar - det är så skönt att slippa allt det! Förhoppningsvis känner jag likadant inför alkoholen om ett par år.

här är förresten ett litet ordspråk som jag hittade:

‎"Vid första bägaren dricker mannen vin, vid andra bägaren dricker vinet vin, vid tredje bägaren dricker vinet mannen."
Japanskt ordspråk

...visst är det så!

Så bra à tt jag kan ställa upp som syster, jag har vanan inne kan man säga då jag även har ett gäng biologiska :-)
Hoppas du och maken kan stötta varandra. Det påminner mig om när jag och exet slutade röka samtidigt. Direkt efter bröllopet! Det kunde ha blivit en väldigt snabb skilsmässa där... Fy vad sura vi var! Att sluta dricka är mycket lättare än att sluta röka konstigt nog. Jag drabbas inte alls av samma sug nu. Tänker aldrig mer börja röka, för t var verkligen jobbigt att sluta. Jag har för mig att jag någonstans har läst att nikotin är mer beroendeframkallanded än alkohol (?j

Nu vrålar grannen som en gorilla. Men Sverige spelar väl inte idag?

Kram från syrran

Glömde säga att jag alltid velat ha en syster å nu har jag en, vad glad jag blir :-)

Ingen fara angående svartmålandet, här håller vi efter varandra. Och du är inte helt ute och cyklar heller faktiskt. Vid ett sällsynt givande samtalstillfälle sa han faktiskt själv att det ofta blev alldeles för mycket alkohol även för honom. Detta har jag ju egentligen sett men det är ju lätt att inte se när man själv är mitt i det! Det blir intressant att se hur det blir för honom framöver, kanske kommer vi vara två som går omkring här och snäser av alkoholsug.

Det fröjdas mitt hjärta att jag kunde bibringa er bildning någonting så värdefullt. Att kunna visa en kvinna med era utomordentliga förståndsgåvor någonting får min själ att sjunga. Givetvis serenader då jag både föredrar och behärskar dem väl. Är ni verkligen säker på Mister Foppatoffla är ert hjärtas val? Eder tillbedjande Signor Dompa

(Avsides...psst, jag gillar dig också jättemycket!)

Jag är här första gången idag och det är så mycket jag känner igen mig i det du skriver. Har i flera år varit den som inte kan sluta och som går hem sist och som blir fullast och vill nu försöka leva utan alkohol i sommar, men det känns bara sorgligt och när jag hör alla som säger/skriver att det är så härligt utan så kan jag just nu inte se det, känner bara att hur ska det gå, vad ska jag göra, vad ska alla säga när jag tackar nej. Vill sluta men ser liksom inget positivt med det.

Jag instämmer helt, bakis idag och försöker komma på hur jag ska gå vidare i livet utan alkohol, hur gör man tex på semestern? Har ju druckit hela semestrarna i 20 år...

Så bra Stigsdotter att det fanns en förklaringt till det där med vinflaskan! Jag känner mig lite dum som "svartmålade" din man. Men jag hade verkligen tänkt de där tankarna. Kanskel lita paranoia eller medberoendebeteende, vad vet jag.? Anyway, du känner din man bättre än jag gör och jag känner mig tryggt förvissad om att du förstår att alla funderingar och råd är i bästa välmening :-).

Håller med om att både osminkat och helvansinnigt är en kvinnas rätt. Jag börjar gilla vår vän stavningskontrollen.

Kram från Nynykter (nu även på FB)