Senaste kommentarerna i forumet

Dag 22 och jag mår bättre och bättre. Har ju försökt att inte göra som förra gången då jag slutade när kroppen kändes helt slut och jag funderade inte mycket på varför jag druckit eller vad alkoholen gjort med mitt liv. Har läst diskussionen i Torns tråd och fick en ögonöppnare. Jag började inte dricka för att jag mådde så dåligt.

Alkohol har funnits i mitt liv sedan barndomen med en alkoholiserad mamma, mådde jag dåligt av detta? Ja, i många år gjorde jag det men jag har alltid vetat att jag är älskad och varit trygg med att mina föräldrar kommer till min hjälp om jag behöver.

Under många år drack jag mycket måttligt, skulle aldrig bli som min mamma det var jag helt säker på. Men i 30 års åldern hände något. Successivt har jag börjat dricka mer och oftare. Inte för att jag mådde dåligt utan för att det i min familj och vänkrets ansetts normalt och helt ok. I början blev det varje helg, så småningom även lite då och då på vardagar. Dock inga mängder utan kanske en öl eller ett glas vin. Vanan satte sig och så småningom tror jag det blev ett beroende. Jag har med största sannolikhet en ärftlig benägenhet att bli beroende då flertalet släktingar på min mammas sida var alkoholister, de flesta dog ganska unga.

Även när jag började dricka så gott som dagligen mådde jag i början ganska bra, ölen var som grädden på moset efter en lång dag full av aktiviteter. Det blev 2-3 öl på vardagar, dessto mer på helgerna. Här började jag också gömma mina tomma ölburkar så att inte mannen skulle se hur mycket det blev på en vecka. Fram tills för ca 4-5 år sedan var jag fortfarande en oerhört aktiv person, alltid mängder av projekt på gång. Men någonstans där blev ölen en nödvändighet för att ta tag i saker och för att belöna mig när jag fått saker gjorda. I början tyckte jag faktiskt att jag fick inspiration och massor av ork när jag druckit lite. Sakta ändrades detta och även om jag fortfarande planerade att göra massor efter att jag druckit en öl eller två så försvann både motivation och lust innan jag hunnit starta och jag drack i stället några öl till.

Jag fick allt mindre lust, mådde fysiskt dåligt, kände mig värdelös. Började inse att detta är inte bra, jag är på väg åt fel håll. Innan jag slutade denna gång gick det så snabbt på slutet. Kunde knappt fungera normalt utan öl, allt kretsade kring när, vad och hur jag skulle få dricka. Började dricka direkt på morgonen vissa dagar. Jag tror det var Torn som skrev ”Jag började inte dricka för att jag mådde dåligt. Jag mådde dåligt för att jag drack” När jag läste detta kände jag genast att ja, det är ju så det är. Jag måste inte analysera varje del av min uppväxt och mitt liv för att hitta en förklaring. Jag blev beroende och alkoholen får mig att må dåligt. Sen kommer livet inte att bli perfekt utan alkohol men säkert så mycket lättare.

Ha en bra vecka alla och tack ni som skriver, det ger så mycket vilja och inspiration att läsa hos er! 🌻

Hej, tips på a-fritt bubbel från mig- Arc an ciel rosébubbel, eller Nosecco.
Finns även småflaskor av en del. Jättebra att ladda upp med mycket i kylen. Och goda snacks till. Och jag tänker på att det jag unnar mig numera är att sitta i solen med vänner, umgås och ha kul. Förut unnade jag mig att bli full, vad är det för unnigt med det egentligen tänker jag nu.

Hej,
Det låter tufft och smärtsamt. Men kanske kan det också på sikt leda till något bättre. Som du skriver, du behövde nå botten. Men lita på att det finns en väg framåt nu, ett lyckligare liv för dig... Jag tror du behöver nykterheten för din egen skull, alkohol har fått dig att må så dåligt så många gånger. Problemen med din man har andra orsaker får jag en känsla av. Har du någon vän eller släkting som kan stötta dig i detta? Ta hand om dig nu! Kram!

@FruW javisst är det härligt att man unnar sig, jag tycker bara nu när jag tänkt på det att det är alkohol med i bilden för det mesta sociala numera. Jag valde själv att ta några glas vin med maken i helgen och det gick väldigt bra och jag fick ingen ångest dagen efter som jag alltid får av ett glas för mycket. Det är precis så jag vill ha det men jag är inte säker på att jag kommer lösa det på sikt men det visar sig. Jag har under åren ökat på mina glas efter att tiden gått och det senaste året har det även blivit flera dagar i veckan vilket jag förstår inte är bra alls. På fester vågar jag nog inte dricka mer, är då det spårat och jag fått minnesluckor. En så länge har jag tackat nej till i stort sett alla inbjudningar då jag inte riktigt känner att jag orkar. Jag kollade en fotbollsmatch med ett gäng där jag drack bubbelvatten med citron och massa is men annars inget. Jag har inte kommit så långt ännu med att köpa alkoholfritt men ska se till att göra det innan min semester börjar. Om du har något tips på bubbel som är gott tar jag gärna det, jag gillar torrt inte sött.

Hur gör du med det sociala nu såhär i början? Jag tycker just den biten är jättejobbig.

Kram

I september är det 35 år sedan min man och jag träffades, ute på dans. Vi har bott tillsammans i 34 år nu i sommar, varit förlovade 33 år och gifta i 30 år. Min man blev pensionär i augusti förra året men arbetar fortfarande. Min man är en ganska enkel man men på något vis väldigt förnöjd. Oerhört sportintresserad. Mån om att hålla igång sin kropp. Springer och just nu är han på gymet. Men tillbaka till den där förnöjsamheten...ibland om jag tycker att någon har behandlat honom illa eller på något vis orättvist..så fastnar det inte på honom. Jag kan gå igång...men likväl så ...ja det behöver inte ens rinna av honom..för som sagt var det har aldrig fastnat. Jag är väldigt noga med rättvisa och bemötande.

Ibland kan jag verkligen fastna på vad folk säger, hur jag blir bemött och då och då här på forumet kan jag verkligen fastna i vissa uttalanden. Ibland kan jag uppleva att om man har varit nykter en längre tid då bär man på sanningen för då vet man hur det blir ...men det finns ju ingen som kan veta hur det blir för någon annan mer än för en själv...man kan ana men inte veta. Så jag försöker väl göra som min man ..låta det rinna av mig...inte ta massa energi för min energi behöver jag till mig själv och för att kunna hantera den här dagen på bästa vis.

Många gånger eller vi kan väl säga..tja...mer eller mindre alltid så tycker jag att min man ska lyssna på mig....fast jag borde nog mer lyssna till honom...för en mer förnöjd person känner jag nog inte.

Så om jag skulle försöka ta mig på att läsa lite grann idag...jag har väääldigt många olästa böcker i min hylla...jobbar på att hitta min ro...läkarbesöken behöver jag egentligen inte tänka på förrän jag är där..nu har jag snart druckit upp mitt te...tja vi får se hur dagen blir..

Ha en fin tisdag alla:)

Bra jobbat att bli drogfri. Alkohol är lagligt som du skriver, men det är en lömsk drog tycker jag. Många skriver att den ger livet guldkant, men det var inte sant för mig.
Alkoholen gjorde mig passiv och jag medicinerade trötthet, nedstämdhet med den. Det funkade inte så bra eftersom den också skapar den här passiviteten som skapar ångest.
@uddda skrev:"Varför MÅSTE jag förändra mitt drickande innan jag har något värt att förändra det för? "
Jag tror att många i det vidare livet skulle svara att du måste förändra ditt drickande för att se vad det verkliga livet är.
Vad tänker du skulle vara värt besväret att sluta med alkohol? Vad skulle vara värt förändringen? Du kan ju också pröva några månader för att kolla om det är för dig.

@FruW Ett tips: Prova att ansluta med alkoholfri dryck. Då kommer du att upptäcka att du kan ha lika roligt utan alkohol i glaset. Faktiskt. Roligare till och med. Jag är mer närvarande i varje samtal. Mer lyhörd, skrattar hjärtligare. Det är inte umgänge du ska avstå från - det är alkoholen.

Och blir det för jobbigt - gå hem. Skyll på huvudvärk. Det viktigaste är att du helt släpper tankar som ”vad synd det är om mig som måste dricka alkoholfri cider”. Det är inte synd om dig, det är snarare synd om dina vänner nästa morgon.

Men det kan vara bra att ha några nyktra veckor i ryggen först. Så att du har märkt av andra fördelar med nykterheten som du inte vill riskera. Allt är plus eller minus.

Kram 🐘

@Ångestmoln 💛Black outs är hemskt😥 vet du om det var något särskilt som gjorde att det blev så?

Varma kramar

@Liten tjej Jo men absolut! Det är verkligen som att "alla unnar sig" mest hela tiden. Det är också den typen av drickande som jag önskar att jag skulle kunna göra framöver och som jag nu saknar. Hur hanterar du det då? Säger du nej till umgänget eller ansluter du med en a-fri dryck?
Kram

En fullkomlig black out fylla, vet inte vad som hände. Bara drack och drack. Tror min man kommer lämna mig

En fullkomlig black out fylla, vet inte vad som hände. Bara drack och drack. Tror min man kommer lämna mig

Så härligt @FruW att du stod emot suget👊Den där solen är en riktig triggers för min del och nu kommer det inbjudningar mest hela tiden, rosémys på altanen, ett glas bubbel eller öl på stan och grillkvällar, folk har semester och vill mysa till det. De senaste veckorna har jag tänkt mycket på hur sjukt vårt samhälle är, det ska ju drickas alkohol mest hela tiden! eller så är det bara så i min umgängeskrets kanske? Jag är glad att jag har ledsnat på det och har börjat med förändringar och jag tror mycket på det @andrahalvlek skriver ovan, ändra på sina vanor är en stor del av det.

Kram💕

@Sisyfos Haha! Så sant som det är sagt! Det var en väldigt bra beskrivning. Belöningssystemet är rätt skevt. Gäller att, som du säger, fundera över vad det är som gör att dessa destruktiva beteenden uppkommer. Oavsett inget a eller måttligt så är det något alla behöver vara medvetna om.

Nu ska jag äta min morgongröt och göra programmet på sidan. :) Två veckor idag. Känns inget speciellt. Bara ett faktum. Ha en fantastisk dag!

FruW, jag som faktiskt har lagt av nu känner igen den situation du beskriver.
Trött, målat hela dagen, varit social, lite fix kvar hemma, fast det enda man vill göra var att vila. Alkoholens dubbla effekter fick mig verkligen att förknippa trötthet med längtan efter vin. För mig har det varit så viktigt att se vad vinet egentligen stod för. Jag längtade egentligen inte efter vin. Särskilt inte på slutet, det bara kändes så. Jag längtade efter och behövde vila.

Håller med SeKlart, det är skillnad i dina inlägg. Det finns ett större lugn. Kanske kan du bara skriva istället?
Tänker ofta på den bild du beskrev där du hade tentakler ut ur huvudet. Det känns som om du inte är lika mycket uppe i varv nu. Jag var där i maj/juni tror jag. Så stressad, hann inte andas. Och allt jag måste komma ihåg och tänka på. Alla jag måste tänka på. Jag behöver få ut stressen ur kroppen också, för den sätter sig där. Andats inte med magen, spänner mig. Kanske du också behöver jobba med kroppen, slappna av?
Hoppas du hittar din ro.

@Ångestmoln det låter som du inte alls mår bra nu, tänker på dig! Vad har hänt? Berätta om du vill. För mig blev det faktiskt lättare att bestämma ingen alkohol, enklare. Då har jag i och för sig druckit betydligt mer och regelbundet. Oavsett skriv här, här finns stöd att få från så många med massor av erfarenheter!
Kram🧡

Jag har nog nått botten nu, jag måste för alltid vara nykter. Det här går inte mer

Jag har nog nått botten nu, jag måste för alltid vara nykter. Det här går inte mer

Hej @Kennie ! Tack för svar! Ja asså jag förstår ju klart att det i längden kommer ta stryk på kropp OCH knopp. Men det gör la allt i för stora mängder?

Försöker inte alls hitta någon ”ursäkt” eller annat, för jag är väldigt medveten om mitt beroende & alltid varit. Önskade min far, mor, syster kunde se vad jag ser men dem är fast i förnekelse & jag har vuxit ikapp dem.

Därför har jag verkligen tagit tag i mitt mående & låter det ta den tid det tar, för jag vill det ska bli rätt & inte komma ikapp sen när jag kanske har familj eller annat.

Men sen är jag långtidssjukskriven sedan ca 5-6år tillbaka dels pga ohälsa men även andra diagnoser & en uppväxt som behöver bearbetas ordentligt, så känns ibland som att A (lagligt) är det som faktiskt får mig att fortsätta kämpa, att det är det som får mig att klara dag för dag, då jag också är drogfri 4år (26juni) så kämpar jag just nu med en verklighet jag flytt hela mitt liv & nu faktiskt försöker att låta mig leva, acceptera & se mening med livet, ÄVEN om jag använder A & mitt beroende som en krycka eller trygghet, hänger du med?

Hur lever du? Kram 💜

@Beer Jo, den där alkoholdjävulen har många lockrop:

- Allt är så tråkigt, jag dör av tristess.
- Jag bara måste ha alkohol för att lugna ner mig, det går åt helvete annars.
- Nu har jag varit duktig jättelänge, en liten öl kan jag ta.
- Det här gick ju bra, jag har kanske inga problem med alkoholen!?
- Det här måste firas! Ett enda undantag gör inget.

Craig Beck brukar säga att de fem farligaste orden för en nykter alkoholist är: ”Just one drink wouldn’t hurts. Bra att du tar antabus - för varje gång du avstår blir du stärkt i ditt beslut. Och för varje dag blir suget lite svagare.

Kram 🐘

En liten sak till.... :) Ser att i en del trådar anhöriga som svarar och beskriver situationen från deras perspektiv. Detta tycker jag är jättebra.

Man tror ju liksom att efter 5 veckor ska man börja må bättre. Så väldigt fel man kan ha.
Nämnde lite längre upp att jag haft en del problem i veckan. Händelser som gav mig väldig ångest. Mådde otroligt dåligt.
Funderat mycket på detta och inser att jag under så många år haft ett fantastiskt skyddsnät. Alkohol. Alkohol är ingen dryck!! Det är en demon! Denna demon vet exakt vilka knappar den ska trycka på för att locka dig tillbaka.
Jag kan ärligt säja att jag hatade min Antabus då. Visste ju att ett par, tre tja... 4.a 7,5-or skulle få mig tillbaka på banan. Idag mår jag bättre och idag älskar jag min Antabus! :-) Nu är denna lilla tablett min livlina! :-)

En annan sak jag funderat mycket på är ordet "normaldrickande" . Vad betyder det? Finns det ens?
Mitt drickande bestod i att jag ville vara lagom salongsberusad, helst dygnet runt. Drack mig aldrig blackout! Stoppade alltid vid en nivå då det inte kändes bekvämt. Toleransen ökade något oerhört. Skulle jag gå på krogen med polarna och dricka några pilsner, skulle jag kunna dricka 12 7.5-or och sen må hyggligt bra och ta bussen hem.
Är det mormaldrickande? Alkohol har enligt mig ett enda syfte. Att ge en skön känsla och berusning. INGEN dricker för den goda smakens skull.
Vem sätter normen för normaldrickande? En vinare eller en Bag in box till kvällsmiddagen. Normaldrickande?

Om man upplever sin situation med alkohol problematisk, kanske känner ett sug och dessutom skriver här. Då är min åsikt att man har ett problem med sin relation med alkohol.

Min terapeut som jag går hos (Möten som jag ser fram emot) gjorde en liknelse som jag fastnade för.
Den kom upp om han ansåg att alkolism var botbart eller om man för alltid var "nykter alkolist".
Svaret jag fick var att det var som diabetes. Som diabetiker behöver jag i princip lära mig avstå från vissa saker och kan leva ett fullgott liv eller ännu bättre och hälsosammare.
Alkolism är samma sak. Det räcker bara att avstå och göra en liten enkel uppoffring. Avstå från alkohol.
För min egen del har jag insett att jag vill ha det där bättre livet och insett att jag måste avstå resterande del av mitt liv! Normaldrickande existerar inte.
Och jag vet.... bara att avstå är ett rent hvete!
Mitt sätt att tänka är att sätta delmål och mål på sikt. Detta hjälper mig. Fortsätter jag dricka, missköter min diabetes, då kan jag glömma dessa mål!

@Sisyfos försökte vara lite kaxigare! -) Det är också i allra högsta grad sant att dina inlägg hjälper mig mycket! Så snälla, häng kvar hos mig.

Kram på er alla kämpar!
Beer, Alias Zorro

Hej,
Det ligger lite i beroendets natur tror jag, att så länge hjärnan är van att få alkohol så kommer den insisterar på att allt annat är tråkigt. Om du byter helt med alkoholen en längre period tror jag du kommer kunna njuta av andra aktiviteter igen..

Vet du vad jag tänkte på @varafrisk, precis det du skriver- att det är en annan styrka i dina inlägg nu än förr, inte alls bekräftelse utan berättande. Som att du tar lite mer plats med dig själv! Så känns det när jag läser. Kram!

Oj, frågan varför man/jag/ en vill fortsätta att dricka sig berusad är ju inte alls svår! Det finns så mycket med alkohol och berusning som jag gillade! Jag brukar säga att mitt äktenskap med vinet var lyckligt men efter ett antal år fick det våldsamma inslag och då hjälper inget annat än att gå.
För mig handlar allt om insikten att det här är för farlig materia för just mig. Jag har inte supit bort relationer jag har inte sjukskrivit mig pga bakis (jag vet, jag är expert på allt jag ”inte” har gjort i mitt missbruk). Men jag har; varit bakis otaliga, oräkneliga gånger påväg till jobbet och försökt räkna tillbaka när jag hade mer än en vit dag på raken. Har glömt vad barnen sagt eller mannen berättat. Missat handlingen på alla serier, druckit mest och fyllt på i smyg. Oroat mig för att vin inte ska räcka (eller finnas!) blivit för full på familjemiddag och kräkts (i smyg).
Dessa saker sammanfaller med min ålder, 53 vid tillnyktrandet. Jag insåg att jag skulle kunna sluta hur som helst. Pensionen, en skilsmässa, ett barn som mår dåligt, för mig handlade mitt allvarsssmtal med mig själv så mycket om att vara stark i livet. Rustad, grundad.
Sen- eller förresten- nu saknar jag inte berusning men det är för att jag inte grottar i de tankarna längre. Jag går förbi. Tänk kille eller någon man var väldigt kär i på högstadiet och man till sist fattade att han aldrig skulle- ringa tillbaka. Då gick man genom korridoren med blicken fäst vid utgången och så småningom gick det över.
Vilket låååångt inlägg som egentligen handlade om varför berusningen är så lockande. Berusningen är ju att den där killen möter ens blick och ringer tillbaks och vill bli ihop och ångrar sig. Det är ju för mig numera en fantasi som hör ihop mer med min ungdom men inte med den jag är idag. Jag är mer nyfiken på annat, min ungdomskärlek önskar jag inte mig tillbaka till. Livet har för mig blivit både mer spännande/ och lugnare- utan alkoholen.
🌱