Senaste kommentarerna i forumet

@Charlie70 @Andrahalvlek Tack! Ja nu rullar det på som det ska iallfall. Man blev lite forumberoende ett tag men det kanske var en bra sak 😊 Varit mycket med jobb och allt så har inte haft så mycket tid att surfa runt. Men jag ska börja prioritera det igen. Forumet är så bra!

Känner att jag har balans i livet nu (eller iallfall på väg) och det var många år sedan jag kände det. Men jag släpper inte ner garden utan ska se till att fortsätta tänka och vara som jag är idag. Allt kan alltid bli bättre!

Kram ❤

Det är så svårt med skriven kommunikation. Utan att direkt ha varit involverad i diskussionerna, så kan jag inte se att @Varafrisk delar ut kängor eller vill att någon ska trippa på tå. Jag tycker att hon bemöter det motstånd hon får genom att ärligt beskriva sina egna känslor. Och även vi som delar ut råd i välmening måste ju vara beredda på att bli motsagda. En diskussion med högt i tak leder förhoppningsvis alla vidare.
Love, peace & understanding till er alla <3

Ja det lutar mer och mer åt det, känns som att jag på ett sätt är känsligare för alkohol än andra. Blir väldigt ”ur balans” av allt möjligt och får lätt ångest, alkoholen gör såklart allt värre. Hade en period för ca 5 år sedan när jag drack och festade massor på ett väldigt destruktivt sätt, i efterhand förstår jag inte hur jag orkade ens. Sen tog jag tag i mitt liv mer och jag lever inte på det sättet längre men alkoholen har ändå alltid varit svår att hantera för mig. Snedfyllor är ett regelbundet återkommande tema för mig. Upplever tyvärr att alkohol i mindre mängder ökar min koncentration ock förmåga till att organisera mig i vardagen, en liten spark i baken liksom. Sen dricker jag inte alltid på det sättet, men ett glas vin framåt em när man slutat jobbet och ska ta tag i sysslor gör mig mer produktiv. Tyder det på någon störning i hjärnan?

Råkade se en man igår på TV som höll på med att renovera bilar. Han sa att han troligtvis hade fått en ADHD diagnos idag. Nu blev han fullständigt uppslukad av olika intressen istället, bl.a. att renovera bilar.
Nu säger jag inte att du har ADHD men jag tror många av oss som har medicinerat med alkohol kontrollerar tankar och känslor med alkoholen och att vi behöver hitta andra ventiler. Det finns andra motion, meditation, medicinsk yoga, närvaropodden, renoveringsprojekt, fiske… Det kräver lite jobb det här, men du låter motiverad. Första gången jag var nykter en längre period gjorde jag en del av jobbet, men jag märker nu att det finns mer. Det viktiga för mig är att ta hand om träning och vila och minska stress. Jag är en person som har mycket känslor och mycket empati och som också har tryckt undan känsloyttringar i hela mitt liv. HSP tror jag stämmer på mig men jag är inte så intresserad av diagnoser. Däremot så tror jag att det är bra att se på sig själv lite utifrån. Vilka personlighetsdrag man har, både positiva och negativa. För man måste lära sig leva med sig själv.
Det finns en sorg över ventilen men också en sorg över att man inte har levt sitt liv fullt ut tidigare.
Det är värt tiden det tar. Det är jag säker på, så stappla på du. Varje steg räknas.

@Varafrisk Vad kul att du hade en fin bröllopsdag!
Nu ska jag vara helt ärlig igen. Jag känner att det är svårt att skriva till dig o jag gör det mindre o mindre. Vi har olika sätt att kommunicera troligtvis o jag känner att du ofta misstolkar det jag skriver, o jag får ett halvsyrligt svar/ kommentar. Så kommer någon annan in som tolkar det jag skrivit helt annorlunda o ger respons till dig på det. Och då plötsligt vänder du. Detta har hänt mer än en gång. Det känns som om man får trippa på tå när man skriver. Eller när jag skriver snarare. En del härinne skriver allt "rätt" till dig o du älskar dem. En del trampar dig på osynliga tår o får en känga.
Det gör det svårt, iaf för mig, att skriva. Jag tvekar varje gång. Blir bortskrämd till o med.
Detta är nog inte så kul för dig att läsa men något jag behöver säga dig. Det är inte bara du som tar åt dig av saker som skrivs. Det är inte jättekul att vara den som skriver o det "hamnar fel" gång på gång. Tills någon säger till dig att man kan se det från ett annat håll. Det är som om när du ser mitt nick så automatiskt går dina taggar ut...

@Varafrisk 💗
Grattis på 30-årsdagen får jag väl säga såhär i efterhand!💞
Skönt att ni fick komma iväg och fira lite 🎉🤗
Min sambo och jag ligger ett år efter er...inte klokt vad tiden går fort!

Idag är det onsdag, vi får ta vara på den. Inte leva imorgon utan idag!😁

Kram 🧡🌷🧡

@Miss Mary Poppins Tack ditt inlägg kom när jag skrev🙏🏻 Ja… ibland rör man till😉men nu får jag väl släppa och gå vidare 🙌🏼

Kram🦋

@Sisyfos att möta sina känslor på riktigt och helt sakna den ventilen skrämmer mig en aning. Samtidigt som jag ser fram emot det. Låter nog lite knasigt! Passivitet, ja minst sagt. Netflix och ett flak starköl. Det har varit hela mitt liv under flera år! Valfriheten har nog egentligen aldrig funnits där. Utan Antabus som hjälp styr ju alkoholen mitt liv! Är det verkligen valfrihet?
Jag har bestämt mig för att slutligen göra upp med mitt liv. När min sambo nu för första gången på allvar tror på mig förbättras så mycket mellan oss. Jag behöver dock lära mig så mycket på nytt. Bara att kommunicera som ett vanligt par. Jag är van att gömma mig i källaren med mina öl och en laptop! Känner sig lite som ett stapplande barn som ska lära sig gå! Men för första gången börjar jag tro att detta kan lyckas. Att till slut söka hjälp är det bästa jag gjort!

@Charlie70 Ja så är det nog👍🏻vi funkar nog lika🤗

För mig är alla inlägg i min tråd lika betydelsefulla …för bara att man tar sig tid att skriva ett inlägg gör mig glad. Jag är varken mer eller mindre än någon annan. Även om vi alla har något gemensamt dvs att vi är beroende av alkohol så är vi ju olika individer, tolkar saker olika och känner igen varandra i våra inlägg på olika vis. Ibland när ngt inlägg gör mig ledsen el irriterad tänker jag att jag ska inte vara här inne på forumet så ofta som jag är eftersom det ligger kvar och skaver lite för länge…fast ändå fortsätter jag. Ja…vi får se…ngt att öva mig på…att släppa…

Så är då snart vår 30-åriga bröllopsdag över. Ätit väldigt god lunch på dagen och suverän middag på kvällen och en glass på eftermiddagen. Haft en annorlunda känsla i kroppen. Något har inte varit som vanligt. Den där förväntan har inte funnits..den där lite spännande känslan. Att få dricka bubbel och skåla för vår bröllopsdag. Dricka vin t maten. Nu testade jag något nytt. En alkoholfri bröllopsdag. Det var inte yippe🎉då ljuger jag. Åt middag på en restaurang som låg på stranden. Blev förvånad att det var fullt ..en tisdag i juni..innan semestern har börjat …men det var mysigt. Drack en flädercider i ett vackert glas fullt m isbitar med en limeklyfta. Så festligt och gott! Nu när dagen har gått känns det ändå bra att den inte innehöll alkohol. Tror det skulle varit lite jobbigare om vi hade varit m vänner. Så jag är tacksam 🙏🏻 Å skåla kunde vi göra ändå👍🏻

När vi skulle åka iväg t restaurangen pratade vi m värdparet och då fick vi en flaska Prosecco av dem. Och det kändes väldigt konstigt. Om jag inte haft antabus kvar i kroppen så hade nog den direkta känslan varit att jag ville öppna flaskan för jag blev så överrumplad. Nu har jag varit med om detta en gång och nästa gång kan jag vara mer redo. Nu får vi spara den tills vi får gäster. Min man får ta hand om flaskan.

Imorgon bär det hemåt igen. Försöker skaka av mig stressen som kommer lite smygande pga att torsdag och fredag är tämligen fullbokade.

Godnatt 😴🥰

@Charlie70 Ja så är det nog👍🏻vi funkar nog lika🤗

För mig är alla inlägg i min tråd lika betydelsefulla …för bara att man tar sig tid att skriva ett inlägg gör mig glad. Jag är varken mer eller mindre än någon annan. Även om vi alla har något gemensamt dvs att vi är beroende av alkohol så är vi ju olika individer, tolkar saker olika och känner igen varandra i våra inlägg på olika vis. Ibland när ngt inlägg gör mig ledsen el irriterad tänker jag att jag ska inte vara här inne på forumet så ofta som jag är eftersom det ligger kvar och skaver lite för länge…fast ändå fortsätter jag. Ja…vi får se…ngt att öva mig på…att släppa…

Så är då snart vår 30-åriga bröllopsdag över. Ätit väldigt god lunch på dagen och suverän middag på kvällen och en glass på eftermiddagen. Haft en annorlunda känsla i kroppen. Något har inte varit som vanligt. Den där förväntan har inte funnits..den där lite spännande känslan. Att få dricka bubbel och skåla för vår bröllopsdag. Dricka vin t maten. Nu testade jag något nytt. En alkoholfri bröllopsdag. Det var inte yippe🎉då ljuger jag. Åt middag på en restaurang som låg på stranden. Blev förvånad att det var fullt ..en tisdag i juni..innan semestern har börjat …men det var mysigt. Drack en flädercider i ett vackert glas fullt m isbitar med en limeklyfta. Så festligt och gott! Nu när dagen har gått känns det ändå bra att den inte innehöll alkohol. Tror det skulle varit lite jobbigare om vi hade varit m vänner. Så jag är tacksam 🙏🏻 Å skåla kunde vi göra ändå👍🏻

När vi skulle åka iväg t restaurangen pratade vi m värdparet och då fick vi en flaska Prosecco av dem. Och det kändes väldigt konstigt. Om jag inte haft antabus kvar i kroppen så hade nog den direkta känslan varit att jag ville öppna flaskan för jag blev så överrumplad. Nu har jag varit med om detta en gång och nästa gång kan jag vara mer redo. Nu får vi spara den tills vi får gäster. Min man får ta hand om flaskan.

Imorgon bär det hemåt igen. Försöker skaka av mig stressen som kommer lite smygande pga att torsdag och fredag är tämligen fullbokade.

Godnatt 😴🥰

Din tråd verkligen fångar forumets styrka på många sätt. Du skriver så målande och ärligt. Och alla dessa människor som läser och reagerar på minsta signal redo att rycka in. De kom som en våg från "vidare livet' och ville hålla dig på den smala vägen. Missförstånd eller inte, jag läser bara en massa kärlek ❤
Jag tror på dig som så många andra. Fortsätt bara som du gör. Ärligt och på ditt sätt!

💚🌸💚🌸💚

@Ångestmoln Det var precis sådär jag resonerade ganska länge. Jag kan inte ge något exakt tidsförlopp på detta då jag har dålig koll på vad som hände när men jag vet att för min del gick alkoholismen i några steg.

- Jag inser att det blir för mycket ibland och försöker begränsa det med varierande framgång.
- Inser att begränsningen inte funkar jättebra för mig och förstår att jag måste sluta, men tänker att jag kan göra det sen och börjar förhandla om lösningar på hur jag ska kunna fortsätta dricka utan att det räknas när jag slutat dricka(lite hårdraget).
- Tid förlöper.
- Lyckas äntligen sluta.

Nu är vi ju alla olika, men jag skulle såklart ha slutat när jag fattade att jag behövde göra det. Man kan kanske säga att jag inte var redo då men jag drog bara ut på lidandet. Om drickandet leder till en viss del nöje och en viss del misär, ökar andelen misär markant när man börjar dra ut på det.

Jag förstår dig absolut när du känner att du inte riktigt vill sluta än men jag tror att du också vet att det inte är det bästa för dig.

Vill liksom sluta men ”inte riktigt än” och ha ”vissa undantag”. Ibland kan jag lyssna på podddar om missbruk samtidigt som jag dricker. Vill aldrig må så här som jag gjorde i helgen igen. Vill bara må bra men jag har fastat i någon spiral av nedstämdhet, oro och drickande. Svårigheter med rutiner ock koncentrationen är det svåraste som mer och mer påverkar mitt liv.

Hej Bäst! Jag fungerar som så att jag måste dyka ned i det dåliga för att kunna fånga det bra. D.v.s. jag behöver skriva/prata om alla problem, få dem uttalade på det ena eller andra sättet för att kunna ta min steg vidare i positiv anda. Jag är inte per definition rädd för problem. Tvärtom gillar jag problem av karaktären "sådana man kan göra något åt/påverka själv" (alkoholen är ju ett typiskt sådant problem). Så kallade I-landsproblem är underbara att prata om och vända och vrida på. Missförstå mig inte, jag är en positiv människa med stor förmåga att se det fina i det enkla eller lilla eller vad som. Tacksam för livet och vad det ger mig i stort och smått. I vissa sammanhang kan jag uppleva att det inte är OK att prata om de negativa sakerna i livet. För mig är det oklart varför men förhåller mig till det så klart. Här på forumet vänder och vrider vi också på våra tankar. Funderar på om du funkar lite som jag @Varafrisk?

Kram!

Känner mig mer och mer förgiftad av alkoholen, den påverkar min kropp mer negativt än innan oavsett mängder. Så trött på alla lögner dessutom, ljuger för mig själv och andra. När jag väl druckit för mycket några gånger på kort tid har jag så svårt att bryts mönstret. Usch

Känner mig mer och mer förgiftad av alkoholen, den påverkar min kropp mer negativt än innan oavsett mängder. Så trött på alla lögner dessutom, ljuger för mig själv och andra. När jag väl druckit för mycket några gånger på kort tid har jag så svårt att bryts mönstret. Usch

Hallå? Hur mår du? Skriv oavsett. Vi finns här.

Kram 🐘

Så var det för mig också. Mot slutet var jag tvungen att ta en återställare för att bli människa igen. Jag mådde så illa att jag kaskadkräktes både på fyllan och dagen efter. Det var som om min kropp skrek till mig: ”Du förgiftar mig!” Minnesluckorna på fyllan kom allt tätare. Jag upplevde nästan aldrig det behagliga ruset. Det hände ingenting och ingenting och plötsligt blev jag asplakat. Då fick jag nog. Idag visar min app att jag har varit nykter i 492 dagar. Kan jag så kan du.

Kram 🐘

Ja det lär ju inte bli bättre om jag fortsätter så här. Önskade att jag kunde hitta lite viljestyrka men jag saknar liksom det fullt ut. Det jobbiga är det här med att dricka 2 dagar i rad, då protesterar verkligen kroppen ordentligt efteråt! Tappar all aptit och har jättesvårt att få i mig mat under mina 2 dagar i rad. Första dagen dricker jag oftast socialt med en kompis och äter dåligt men ändå något. Dagen efter när jag illa hela dagen och piggnar inte till förrän jag börjar dricka igen, glömmer att äta och det gör det ju ännu hårdare för kroppen. Det är så sunkigt och tragiskt. Men så tar man sig samman och håller ihop ett tag, innan det är dags igen... hatar det här

All dialog människor emellan är bättre än stumhet. Det går ju bra att vända och vrida på saker här. Vi vet alla att var och en utgår från omsorg- om de vi möter. Det blir en sorts grundläggande tillit både för den som skriver, och den som tar emot.
Så tråcklar vi oss igenom och hittar både förståelse- och ibland får vi stanna vid att vi är olika, rentav inte förstår. Men viljan är viktig. Så tänker jag hela tiden i mitt jobb, som ofta handlar om att jämka ihop olika företagskulturer. Alla måste bli lyssnade på. Alla måste få berätta. Alla måste tro på att ”the greater good” är bättre än var och en för sig. Andra människor lär mig massor. Du till exempel. Kram!

@Ångestmoln Jag vet inte, men jag hajade till då det stämmer in så jäkla mycket på hur jag upplevde det. Just det där med att bara vilja dricka mer och mer när man väl har börjat och att den psykiska bakfyllan blev värre och värre. Nu drack ju jag visserligen nästan varje dag, men helt plötsligt blev det riktigt illa utan att det hade hänt något annat i mitt liv. Det var som om beroendet gick in i en helt annan fas. Jag vara bara tvungen att dricka hela tiden, för att inte bli helt galen. Riktigt hemskt faktisk. Kroppen krävde helt plötsligt alkohol för att kunna fungera.😫

Då fick jag nog, och som tur var fick jag omänskliga krafter för att bestämma mig för att lägga av helt. Har varit nykter i 17 månader nu och mår hur bra som helst.😍

Du är ju ganska ung forfarande, bra att du tar det på allvar redan nu. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att jag skulle hamna där jag gjorde. Alkoholen tog över totalt. Ta hand om dig.

Hej Garden! Hur går det för dig? Dela gärna med dig i både mot och medgång, ingen dömer dig här. Hoppas du mår bra. Kram

Kan det vara så illa? Alltså det är inte bra men jag dricker absolut inte dagligen, max 1-2 ggr per vecka. Det är det att bakfyllorna har ändrat karaktär och minnesluckorna är längre. Nu blir jag riktigt rädd när du skriver så där. Känner lätt ångest även idag men det har blivit lite bättre. Drack senast i söndags. Vill inte dricka mer men känner ett lätt sug. Fy fasen

@Ångestmoln Hej! Jag lider verkligen med dig.❤️ Det du beskriver påminner så sjukt mycket om hur det var för mig när det började bli riktigt illa. När det fysiska beroendet av alkoholen började ta fart, och när det sedan gick väldigt fort utför. Till slut var absolut ingenting kul och jag behövde enbart alkoholen för att överleva och kunna fungera rent kroppsligt. Ingen aptit, värk i levern och njurarna och en stark oro för att dö dygnet runt. Om jag inte fick i mig alkohol var skakningarna så kraftiga att jag inte kunde hålla i ett glas. På nätterna svettades jag som en gris och hade konstiga upprepande mardrömmar. Jag trodde aldrig att det kunde gå så fort som det gjorde de sista månaderna. Det var riktigt läskigt. Nu behöver det ju inte bli så för dig, ( det hoppas jag verkligen inte) men
Som sagt, det du skriver ger mig kalla kårar och påminner mig om begynnandet av det värsta jag har varit med om i hela mitt liv.

Jag hoppas verkligen du kan hitta kraften för att bestämma dig för att sluta dricka NU innan du eventuellt hamnar där jag var på slutet.

Kram

Tack alla för era inlägg🙏🏻 Jag förstår att ni vill mig väl men ibland hamnar vissa inlägg fel hos mig precis som mina inlägg kan feltolkas utifrån hur jag menade. Och precis som Sisyfos skriver så känner ni inte mig och man skriver från sin egen agenda.

Men det är både en risk och en möjlighet att skriva så öppenhjärtigt som jag gör. Ibland blir jag ledsen och irriterad och det är min sämsta egenskap att jag har svårt att skaka av mig den känslan snabbt utan den ligger gärna och skaver. Fast å andra sidan kan de inläggen göra mig så klarsynt.., och tänka…men så är det ju inte…men så menade jag inte…så på sikt så gör dem nytta. Och genom att vända upp och ner in och ut det är så jag blir nykter. Det var så jag vågade hoppa på socionomutbildningen och det var så jag var helt övertygad när jag satte mig på planet t Colombia…jag var 100% redo på att bli mamma till en liten kille på andra sidan jordklotet och lika övertygad var jag fyra år senare när jag skulle bli mamma till en liten tjej.

Önskar er alla en fin dag oavsett om ni kämpar eller har kämpat☀️

Kram🦋