Senaste kommentarerna i forumet

@Amastå Om man ska ha sunda förhållanden så tror jag båda måste kunna ha en god kommunikation om allt. Att man har egna verktyg att hantera egna känslor. I ett förhållande likt det du beskriver så har nog båda tappat fotfästet och slutat lyssna på egna signaler (känslor). Att undertrycka egna känslor och låta någon köra som din partner har gjort visar väl att det är viktigt att du hittar dig igen? Att du vågar sätta gränser så du möjliggör ett hälsosamt liv för dig. De förutsättningar du beskriver omöjliggör ju det. Så jag skulle säga lär känna dig själv först och främst. Skapa förutsättningar för ett lyckligt liv. Ta reda på vad det är för dig. Var tydlig med att din partner måste göra samma resa om ni ska hitta en gemensam plattform i framtiden.

Det kräver hårt arbete och mod att komma ur missbruk. Jag tror på gränsdragning för ditt ex. Att man är tydlig med vad man behöver själv i en relation. Sedan empati och förståelse (utan att bli förblindad vid manipulation) för hur mycket alkohol kapar en hjärna. Det går att bryta missbruk. Det går att bibehålla relationer i denna process. Viktigt dock att båda är införstådda med att det krävs insats från båda sidor. Att man är villig att utvecklas och även syna egna tillkortakommanden. Att göra det kräver mod men ger väldigt mycket tillbaka.

När mitt ex höll på så gjorde jag så här.

1. Först sa jag till honom att det inte är okej och att jag vill att han slutar. Han brydde sig inte ett dugg om vad jag sa.
2. Sedan markerade jag att om du gör detta en gång till så blockerar jag dig, för jag orkar inte höra på det här och jag kan inte hjälpa dig. Han brydde sig inte ett dugg om vad jag sa nu heller.
3. När han hörde av sig igen och fyllesvamlade så blockerade jag. På telefonen, i sociala medier. Han var blockerad i åtminstone 8 månader. Sedan tog jag bort blockeringen, och sedan dess har det varit tyst.
Antar att det beror på två saker - dels art han påtvingade vård efter att jag pratat med hans chef, och dels arr han fattat budskapet till slut.

Han har ingen annan, är djupt deprimerad men klarar sitt jobb. Han vill inte ha hjälp! Men jag kan inte göra någonting mer än vad jag gjort. Vad ska jag göra nu?

Jag har nu lämnat, elr ja blivit lämnad
Min sambo flyttade ut förra veckan.
Jag saknar henne otroligt men sen tänker jag efter jag saknar ju absolut inte så jag levde.
Mkt kommentarer att man va jobbig, åt hela tiden, aldrig va hemma, va hemma för mkt
Ja allt möjligt va fel.
Spelade ingen roll.
Tillslut va jag så arg att jag inte tyckte de va rättvist och tog varenda diskussion
Men de slutade alltid med ett personangrepp på mig. Jag va hora sjuk i huvudet ett fetto
Martyr, bulldozer makt kåt asså så mkt bara spottat på mig.
Och ändå sitter jag här och saknar den där lilla människan som finns kvar där inne och är den jag blev kär i.
Men hon är ju inte kvar??
Jag ber för att hon ska ta tag i sina problem men troligtvis så gör hon ej de…

Hon ringde igår och sa att om jag fortsätter så kommer jag dö innan jag är 40
Så kanske finns nån insikt…
Hon ville att vi skulle ha kontakt lite då och då att vi inte behövde klippa helt för jag är ju hennes bästa vän och hon saknar mig.
Jag sa jag vill ju ha ett liv med dig, jag vill ju de!! Men jag kan inte ha kontakt med dig nu.
Om du väljer nykterhet får måste du göra resan. Fram t de så går de inte..
vad gör man nu? Bara väntar Elr ska jag ge upp?? Jag är knäckt💔
Jag tror den tjejen där inne är min själsfrände men hon är så jävla vilsen

Hej. 🌹
Berätta gärna mera. Det jag hört av en nykter alkoholist är att inte säga vad en beroende bör göra ... Innerst inne vet de. Att undvika "igår sade du ... " , "du är ... ".
Att i stället berätta hur man upplever vissa situationer då man är bredvid beroendet.
Kram.
😊

Vad kan du göra för din mamma? Orosanmäla, berätta var hjälp finns att få om hon vill ha hjälp. Det är självklart fara för din mammas liv och det är så sorgligt men du är maktlös. Svårt att acceptera men nödvändigt och befriande. Du har haft det oehört svårt under din uppväxt och behöver ta hand om dig själv på alla sätt. Kanske börja med alanon men ta emot all hjälp du kan få. Du har nog gjort allt och mycket, mycket mer för din mamma.

@Tulpanflinga din man är medberoende. Kan du be honom ringa alkohollinjen eller läsa/skriva på detta forum. Innan jag började läsa och skriva här visste jag inte att jag var och agerat som en medberoende.

@Tulpanflinga Tack wow vilket fint svar! Min mamma är arbetslös, bor hos sin mamma som är dement. sjukdomsinsikt har hon, hon har tidigare gått på AA och var nykter under ett helt år för typ 9 år sen, men det firade hon med att dricka tyvärr och så börjades det om.
Nu när jag försöker prata med henne om att ta emot hjälp så låtsas hon inte veta om att hon har ett problem alls, och liksom det är väldigt svårt för mig att prata med henne om det då hon ofta får vredesutbrott när jag väl försöker. Det är mer det intensiva perioderna av drickandet som gör mig rädd för hennes liv liksom.

Jag pratade för första gången med alkohollinjen idag, de visade denna hemsida och jag skrev upp mig på listan för anhörigstöd hos kommunen, så ska äntligen ta itu med det med <3

@positively Hej kära du!
Usch, vilken hemsk situation. Jag kan inte föreställa mig detta, och känner verkligen med dig.
Först och främst, och detta vet jag med säkerhet: du kan inte rädda din mamma och din mamma är inte ditt ansvar. Det är så förjävligt, men du kan inte bära henne genom detta. Det är det bara hon själv som kan göra. Men det finns hjälp att få - om hon vill ha den. Har hon någon insikt i sin sjukdom? Hur ser hennes situation ut - jobb? Boende? Skulle hon kunna tänka sig att ta emot hjälp?

Det viktigaste just nu är dock att du får hjälp. Har du testat att gå till anhörig-möten? Det är som anonyma alkoholister, fast för anhöriga. Din kommun ska också ha anhörigstöd, vilket du kan få. För jag tror att du behöver ha någon som hjälper dig i detta, någon som du kan prata med.

Fortsätt att skriva här, så mycket du vill och behöver!
<3 <3 <3

Hej @Nosen! Du påbörjade en tråd här med funderingar om hur man kan prata med en närstående. Skriv gärna och berätta mer, om du vill!

@Åsa M Mitt stora bekymmer i det är att min make inte kommer att kunna backa på det sättet som han borde. Han kommer mest med tomma hot mot sin bror, och är så tätt ihopslingrad i en "beroendepakt" tillsammans med sin bror och mor. När hans bror fuckar upp och förstår för alla får han ingen tydlig reprimand. Men när jag har lite svårt att hantera min ilska så blir jag svartmålad. Det är inte rättvist, och jag kan inte backa mig ur den här situationen utan att backa mig ur min make. Och det vill jag inte. Så jag lever med en ångestfylld man som inte hanterar sina känslor, och försöker låtsas som om det regnar.

@Snödroppen Jag vill inte lämna honom, såklart. Men jag vet inte hur detta ska gå. Min allra mest förbjudna tanke är att jag känner mig hotad av hans bror. Tanken på att hans bror alltid kommer att prioriteras framför mig och vår familj är helt oacceptabel för mig. Det får mig att känna mig som en dålig människa, men det är ärligt.

@Ullabulla Till viss del håller jag med dig.
Men samtidigt - är det rimligt att mitt och min mans liv sätts på paus och eventuellt förstörs på grund av en tredje part? Den här tredje parten kan, om han vill, ta emot all den hjälp som erbjuds honom. Men hans egoism är för stor och han väljer, även om det är indirekt, att förstöra för alla i hans omgivning. Orättvisan i detta skär genom min kropp. Jag vill inte att mitt liv ska förstöras på grund av någon som jag inte ens tycker om längre. Vi kommer inte kunna ta nästa steg förrän någonting har hänt i denna situation. Inga barn, inget hus, ingen hundvalp, ingenting som kräver att vi har ett självständigt liv fri från hans bror. Så vad ska jag göra? Lämna honom?

Det jag vill är att någon som har mandatet drar i handbromsen, och det rejält. Ring svågerns jobb, släpp honom att hitta botten, forcera fram någonting - vad som helst. Ring polisen, soc, tvinga honom till piva, gör vad fan som helst. Svågern kommer att hata oss, men han kanske överlever på detta vis. Och vi kanske överlever, på detta vis.

Tulpanflinga.
Vad skulle behövas för att din situation ska förbättras?
Tex
Din man slutar engagera sig i sin bror.
Du lämnar platsen om svågern ska diskuteras.
Eller något annat.
Nu har du kanske läst runt lite och sett det svåra i detta med beroende och medberoende.
Jag kan inte "tvinga" någon att tänka eller göra annorlunda.

Men däremot kan jag påverka mitt eget agerande så att min situation känns mer uthärdlig.
Dvs vad kan du påverka hos dig själv,med dig själv i fokus.
Utan att vänta dig ett bättre agerande från din omgivning.

@Snödroppen
Tack desamma du. 💕

Tack@Tröttiz för att du delar med dig.
Så träffande! 🌸
Önskar dig en fin dag!

Hej.
Fick syn på ett citat idag som "högg" tag i mig, och jag åkte tillbaka i tiden.
Innehåll i citatet många av oss kämpar med tror jag. 💕

"Do not let your empathy for others stop you from maintaining the bounderies that you set to protect yourself."
// Michell C. Clark

🌺 🌺 🌺

@Tulpanflinga Jag är ungefär i samma situation. Mitt ex är alkoholberoende och det upptäcktes nyligen av våra gemensamma vuxna barn. Jag får ta emot både deras frustration, oro och besvikelse. Jag får härbärgera mycket men de har väldigt lite förståelse för att detta väcker så många minnen och känslor för mig också. Känner att jag behöver få stöd i detta.

Hej.
Hur länge är man "anhörig" ?
För alltid då man en gång blivit det, t ex levt i destruktiv relation där det missbrukats? Eller har jag kommit ur det då jag upplever mer harmoniska dagar än jobbiga dagar? 🤔

Jag får dippar ja, men de blir allt glesare. Bör jag hålla liv i mig själv på forumet för att visa att saker och ting kan kännas och bli bättre.
🌺

@Snödroppen Men vad bra! Tid för läkning, återhämtning och framtiden❤️

@Snödroppen
Skönt att få läsa att du träffat en bra läkare.
🙏🌹

Fick en förlängning på sjukskrivningen och träffade en ny läkare.
Väldigt bra läkare som pratade om vikten att välja det som intresserar en framåt.
Är tacksam och förundrad över hjälpen jag får. 🙏 Det måste finnas en högre kraft!

Jag tror dessvärre att indirekt medberoende är ganska vanligt om man räknar in missbruk, psykisk ohälsa.
Jag känner av sånt när jag är ny i en grupp ganska starkt, lämnar grupper som har medberoendemönster.
Det dränerar mig och tillslut måste man antingen anpassa sig eller lämna för det blir destruktivt.

Är det någon annan här som inte är direkt anhörig med en alkoholist, men indirekt? Min närmsta anhörig, min make, är kraftigt medberoende till sin bror. Det är lite annorlunda att vara indirekt anhörig. Jag har inget positivt av min svåger - jag har aldrig träffat honom som en rimlig människa. Men jag får allt det negativa. Och jag vet inte hur länge mitt äktenskap kommer att hålla. Är det någon mer än jag som lever såhär?

@Wind när jag läser det du skriver så berättar du precis på pricken hur jag känner och upplever det. Jag har ganska nyligen lämnat mitt förhållande efter 14 år. Jag har varit tillsammans med en alkoholist. Allt det du skriver om din särbo/ex och hans ursäkter är precis så som mitt ex höll på och håller på. Jag har fortfarande svårt att klippa helt. Du beskriver på orden mina känslor. Jag vet vilken jobbig känslomässig berg- och dalbana det är. Men det blir bättre jag lovar. Va stark. Vi är många här som vet vad du går igenom. Du är värd ett liv med kärlek och respekt.
Ta hand om dig🙏🙏❤