Senaste kommentarerna i forumet

Du verkar ha det väldigt jobbigt och säger att du tvivlar på dina upplevelser. Det mår man inte bra av. Självklart har jag också tvivlat men jag har bestämt mig för att lita på vad jag upplever tills jag eventuellt får bevis om motsatsen. Minns inte att det hänt någon gång. Att tänka så gör att jag mår bra.

@kajsa48
Räcker det inte med att du upplever det som ett problem?
Fundera på varför och var din gräns går.
Normalt sett på brukar ens känsla kring drickandet stämma.
Att du ens upplever det som ett problem att ta upp och prata om är ett problem i sig.
Förmodligen står ni i helt olika läger om huruvida han har ett problem eller inte.
Det är uppenbart att du har problem med det, det är det viktigaste. Kanske därifrån kan börja bena ut vad problemet för dig är.

Hej! Jag grubblar, grubblar och grubblar så jag håller på att bli tokig. Dricker han för mycket? Vad är normalt? Hur mycket dricker andra vanliga familjer? Varför gör han det? Vad ska jag säga till honom? Vad kan och bör man säga till barnen? Ytterst sällan blir han så berusad att han raglar.. han dricker, blir lite spydig och småelak i kommentarerna och somnar. Men att dricka 10-12 ( ibland mer) öl varje lördag/söndag och övriga dagar runt typ 4.. och inte bli direkt berusad måste ju betyda att han utvecklat en högre tolerans..

Jag har väldigt svårt att prata med honom och jag vet redan på förhand att det inte kommer gå. Han blir bara arg, förlöjligar mig, härmar mig och går iväg eller höjer ljudet på tv-n..

Jag vet inte vad jag vill ha sagt med detta.. återupprepar väl det jag tidigare skrivit.. men det är såhär det är.,det går runt i mitt huvud och jag tvivlar så vansinnig på det jag ser, tycker och upplever..

@Samsung50
Du skriver att du bara vill flytta just nu och att han verkar ha funnit en rätt bra lösning för sig själv.
Jag tänker att självklart ska du inte acceptera att bo med någon som utsätter dig för våld.
(Jag har själv gjort det och vet att det är en process) var rädd om dig.

@Kevlarsjäl62
Fina du, det första steget kräver så mycket mod, känner igen motståndet.
Men när man bryter igenom och känner sig utelämnad så möts man av förståelse, respekt och omtanke. Så himla modigt av dig.
Ja, det är kanske inte så konstigt att själen och kroppen säger stopp tillslut tvärtom.
Jag, precis som du skriver har förminskat all sorg, smärta, förtvivlan och fullständig maktlöshet jag känt då jag levde i relationen men inte minst skräck och rädsla av terrorn jag blev utsatt för.
Så tacksam att du hittat hit ännu en klok själ. Tack jag ska börja vara mer rädd om mig själv och detsamma, ❤️

@ASM när jag tänker på min man och hur det ska gå för honom brukar jag försöka släppa det genom att tänka att han är en vuxen man som tar sina egna beslut. Om han vill få hjälp och stöd finns det så många sätt, genom familj, jobbet, sjukvården, AA osv. Väljer han att fortsätta supa så kan varken jag eller någon annan göra något åt det. Jag övar varje dag på att sluta tänka på honom och istället tänka på hur jag mår bra och på mina fina barn 🥰

@Euology tyvärr så eskalerade skrikandet och det aggressiva till våld. Tror det är lätt hänt när alkohol är inblandat. Numera håller jag mig undan när han dricker och konfronterar honom inte.
Förmodligen blir du lite utnyttjad på det sätt att alkoholen går först, det kostar ju en hel del att dricka också när det är större mängder. Lite hårt skrivet kanske men vi möjliggör ju ett fortsatt drickande för männen genom att sköta ekonomin, barnen och hem o hushåll. De vet ju att vi täcker upp för dem när de inte sköter sig. Utöver hushållerska känner jag mig som om jag har ett extra barn, en riktig vuxenbebis 😤
Barnen vet att han dricker, han tar ju med dem till puben. Tidigare har vi ju bråkat mycket också när han inte svarat i telefonen o kommit hem full osv. För dem blir det ju också normalt då de inte vet annat. När de blir äldre kommer de nog inte ha så bra relation med honom. Han orkar bara med barnen när han druckit annars sitter han o kollar i sin telefon och ignorerar dem.

@Ishavet
Tack för tipset! Otroligt intressant. Jag blev påmind om ett par viktiga saker. Och kände att jag blev stark i mina egna värderingar och beslut angående alkohol.
Detta år har jag provat att smaka på alkohol vid några få tillfällen. Och ett tillfälle var obehagligt. Jag träffade en
kvinna som blivit änka. Jag var vän med hennes man. Hon bjöd på champagne. Kände att jag inte kunde säga nej just då. Jag har ätit middagar med dem båda vid flera tillfällen. Och någon alkohol serverades inte tidigare, då min vän ordnade middagar, för flera gäster.
Jag fick se henne i nytt ljus. Vet inte om hon har problem, annat än att hon gav mig ett vädjande sätt "drick med mig" för "jag kan ju inte dricka själv". En kvinna som är äldre än min kära mamma. Det var ett beteende som fått mig att inte underhålla vår kontakt. Det är inte alls ok att andra häller upp alkohol och förväntar sig att man ska dricka. Jag visste att jag hade ett val, men jag tänkte att det går bra. Och visst gick det bra. Jag sa "nej tack inte mer nu", när hon ville fylla på.
Min pojkvän dricker ibland, ytterst sällan. Jag provade att smaka på ett väldigt gott vin och blev påmind om att bara smaka och inte mer.
Men eftersom jag har en känslighet för alkohol, som en slags allergi samt adhd och bipolaritet så lirar det helt enkelt inte alls. Jag har blivit väldigt sjuk i hypomaniska skov, i yngre år. Där vill jag INTE hamna i igen.
Jag har avstått från alkohol i 12 år. Inte en droppe, tills jag provade smaka detta år.
Nu återgår jag till nolltolerans. Då jag inte vill spela rysk roulette.
Lite för mycket. Och alkoholen kan trigga ett hypomaniskt skov.
Stort tack till dig för länken.
Och tack till mig själv för reflektionen.
Kanske den viktigaste jag gjort på länge
Bra att jag läser vidare här. Påminnelser är det bästa.
Tack tack tack!

@Kevlarsjäl62
Ja, jisses. 😵‍💫 Det är ju självbedrägeri till max 🤔. Man har hört det mesta ja.
Och att, jag har inte druckit på länge så då är jag förtjänt med något nu. 😳
Eh, mhm, jaha. Here we go again. På något absurt vis, tragikomiskt.
Detta beroende, alkoholen är stark. 😔
🌺

@Kevlarsjäl62 Min man skulle aldrig släppa barnen mer än halva tiden frivilligt . Han är en bra pappa och de älskar honom.

Det jag är orolig för är dock att han pga alkoholen inte ska klara av att ta sitt föräldraansvar. Det hände tex då han var föräldraledig att jag kom hem från jobbet och han var onykter med vår lilla ettåring.

Det vore jättefint om du kunde fråga dotter hur man tänker kring detta inom socialtjänsten 💕

@Samsung50 Åhh vilket helvete att han även har varit våldsam mot dig. Det har inte min man men däremot så blir han väldigt arg i de perioder då han dricker. Skriker och har ett aggressivt sätt…

Det var ju en smart lösning av honom att ni ska bo ihop så han får hjälp med ekonomin och markservice 😅 Ibland får jag för mig att jag också blir utnyttjad för både hushållssysslor och pengar för att han ska kunna bo kvar i vårt fina hus. Det hade han aldrig kunnat göra utan mig då jag tjänar dubbelt så mycket som honom.

Hur har era barn mått i allt det här? Är de medvetna om att han dricker? Tycker de att han beter sig konstigt?

Mina har nog ännu inte förstått då han aldrig dricker sig jättefull..

@Samsung50 Åhh vilket helvete att han även har varit våldsam mot dig. Det har inte min man men däremot så blir han väldigt arg i de perioder då han dricker. Skriker och har ett aggressivt sätt…

Det var ju en smart lösning av honom att ni ska bo ihop så han får hjälp med ekonomin och markservice 😅 Ibland får jag för mig att jag också blir utnyttjad för både hushållssysslor och pengar för att han ska kunna bo kvar i vårt fina hus. Det hade han aldrig kunnat göra utan mig då jag tjänar dubbelt så mycket som honom.

Hur har era barn mått i allt det här? Är de medvetna om att han dricker? Tycker de att han beter sig konstigt?

Mina har nog ännu inte förstått då han aldrig dricker sig jättefull..

Om du inte orkar prata så skriv ett brev? Det kan vara enklare.

Starkt av dig att ta dig ur det! Och nej, hans mående är inte ditt ansvar, han är en vuxen människa. Att känna skuld och skam över att man inte kan "laga" dem genom sin kärlek, sin närvaro eller sin existens är jobbigt att inse, men så ÄR det tyvärr. Han måste vilja göra något åt det själv. Du kan inte vilja åt honom. Jag hoppas du och dina barn kan börja läka från ert medberoende. Ge det tid. Mycket tid. Och var snälla mot varandra. Det är urjobbigt och självutplånande att leva med en alkoholist och du behöver minst lika mycket stöd att hämta dig från upplevelsen som han behöver för att sluta supa och ta tag i sina egna problem.

@Tröttiz 😆förlåt, det är inte mycket att skratta åt här, men ibland måste man få göra det också. Älskade "olika typer av väder" 🥰 Tycker att det säjer mycket om hur man som missbrukare försöker att lappa ihop sin dåliga självkänsla genom att hitta anledningar att dricka. Tänk hur drogen kan manipulera annars intelligenta och kompetenta människor. Det är jätteläskigt.

@ASM Jag har nyss lämnat och sliter med samma känslor. Jag vet egentligen att det inte är mitt ansvar, men säj det till ett hjärta som varit medberoende i 30 år.
Vi får nog bara kämpa på, tala med oss själva och med varandra. Vi är inte ansvariga för någon annan vuxen, bara för oss själva och våra minderåriga barn, men det är svårt. Så svårt. Tänker på dig och dina barn ❤

@Snödroppen Jag är så ny här, så jag har inte hunnit följa din resa från början än, men jag förstår ju av det jag läst hittills att du gått igenom mycket. Ändå kan jag skönja en svag förvåning hos dig själv över att du mår som du gör just nu. Den känner jag så väl igen, i mig själv och i vänner som gått igenom svåra kriser. Är det så att man lite grann förminskar det man gått, och går igenom? Varför gör vi så? Är det kraven på allt man ska klara av och den där förbannade tveksamheten om vad man egentligen är värd. Jag som ser det du berättar "utifrån" förstår inte att du hållit ihop så länge och hur du orkat ratta ditt liv i rätt fil ändå tills nu. Att du behöver bryta ihop och vila känns självklart. När man ser det "från ovan". Ta hand om dig ❤

Tänk att det finns så många kloka och fantastiska människor här inne! Jag läser, förundras, känner igen, blir ledsen, blir förskräckt, blir glad och är så oändligt tacksam över att jag bröt mitt motstånd till den här typen av kontakt och att jag vågade gå med (Jag är en inbiten motståndare till att ha sociala medier t ex 😏 Facebook höll på att stressa ihjäl mig när det begav sig) Tack alla modiga ❤ Ni gör verkligen en insats genom att dela med er här!

@ASM
Hej.
Så jobbigt du haft det. All styrka till dig.🌹
Jag har levt tillsammans med en beroende.
För att den man lever med vill en förändring, måste den personen ta tag i det själv. Vi anhöriga önskar och vill så mycket. Och åren går. Vill de inte kan vi inte göra något. Men i något skede tänker jag att vi måste säga stop då vi inte orkar längre. 💕

Det jag kom att tänka på i mitt fall och kanske gäller en del andra här på forumet om deras erfarenheter är att jag (vi) inte kan leva hans (mitt ex liv) och fatta beslut åt honom. Det funkar bara inte. Man kan inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Så började jag tänka. Då fick jag börja vårda mig själv i stället.
Säkert finns det mängder med olika tankar i sådan här destruktivitet.

I en tillvaro av osunt sade han att hur kan man ta hand om andra när man inte kan ta hand om sig själv? Ligger mycket i det i dessa destruktiva relationer som följer i alkoholens spår.. 😔 Ord som faktiskt hjälpte mig komma vidare i mitt numera singelliv.

Kram. 🌹
Sköt om dig,
och fortsätt gärna skriva här på forumet.

@kakao
"På länge" inte "så länge". Nå, så länge säkert också men det var inte det jag tänkte på nu.

@kakao
Ja .. det finns alla möjliga anledningar.
Allt från olika typer av väder till att man inte druckit så länge så då kan man köpa .. Finns det skäl är det liksom ok, självbedrägeri och för att möjligen bibehålla "husfriden"? 🤔

@Kevlarsjäl62 tack snälla du för styrka och pepp. Jag glömmer väl lite det, att jag tog mig därifrån.. Förstår dock att du inte gjorde det. relaterar något så oerhört med det du skriver, att barnen känner att dom aldrig är viktigast. Att man själv försöker orka att kompensera för att vara både en mamma och en pappa. Det tär på en, det tär för vad man låtit dom vara i. Tror verkligen du gjorde ditt allra bästa, det gör vi allihopa. Stor kram till dig och vilken tur att dina barn hade dig.

Kom du bort från känslor av att det var synd om honom? Jag känner mig så ansvarig för hans mående och överlevnad och det trasar mig sönder och samman.

@Samsung50 Tack tack tack. Ja och som du säger känner jag ju att det är bättre nu och jag har mer ett lugn i kroppen nu än vad jag haft tidigare i och med att jag kan gå och lägga mig tryggt och inte behöva oroa mig för vad som ska ske här näst. Jag slipper också svälja så mycket nu, så många gånger man rent ut sagt har hållt käften för husfridens skull. För barnens skull.

Ja, jag har många runt om mig. Men framför allt två vänner där jag nästintill vågar säga det mesta till.
Är tacksam för din respons och det är så skönt att inte bli dömd..
Jag önskar bara att jag kunde slippa känslor av dåligt samvete gentemot honom. Vidrigt är det. <3

Oj, vilken sammanfattning @Kevlarsjäl62 . Sirämmande på pricken samma ursäkter som mitt ex anger för ditt drickande och förhållande tilll alkohol. Tror han är Påväg ur lite lite men en lång väg kvar, dock samma ursäkter och inga tecken på att han gräver i grundproblemet på riktigt

Precis lyssnat på detta avsnitt. Intressant! https://sverigesradio.se/avsnitt/myten-om-det-nyttiga-vinet