Senaste kommentarerna i forumet

@Prinsessan1
Hej!
Jag borde också gå i samtal. Men det är svårt. Ibland blir jag så övertygad om att jag fixar allt kaos själv. Och nästa stund blir det ett haveri.
Har äntligen blockerat hans telefonnummer. Då jag höll på fastna igen av hans ord. Trots han har ny tjej. Insett hans maktspel och manipulation. Blir så arg, och på samma vis så sårad. Kränkt. Alla känslor och tankar på samma gång.
Men, vi ska gå starka härifrån. Även du.

Tack snälla ni för fina ord!

När jag lämnade honom och han aktivt drack var det på något sätt lättare. Nu när jag (i alla fall tror) att han varit nykter i drygt året så känns det svårare.

Det finns inga direkta ”bevis” för att allt är skevt. Men jag försöker komma tillbaka till min sanning: jag lämnade, han kom till insikt och skulle göra allt för att bli frisk, vi började om och allt var fint och nära, sen började allt backa igen. Sakerna han lovade har han nu aldrig sagt, han är ledsen om han gett mig felaktiga förväntningar.

Men jag vet. Jag VET vad han sa, eftersom jag aldrig någonsin hade gett mig in i det här igen.

Reaktionen som kom efter det gemensamma beslutet om skilsmässa blev en chock.

När jag inte längre är intrasslad på samma sätt kunde jag plötsligt se det så klart. Diskussionerna som fortsätter, fast vi nyss kommit överens. Jag fick stoppa honom tre gånger då han tog sats och på nytt attackerade kring bodelningen, trots att vi precis kommit fram och fattat ett gemensamt beslut.

Överslätade hot om hur det kan gå om vi inte gör enligt hans förslag, spelande på skuldkänslor, martyrskap om att han måste stanna kvar här när jag kan flytta var jag vill, göra mig en tjänst genom att ta över gemensamma bostaden - allt detta inom loppet av 5 minuter!

Det har gått från att försöka pressa mig till att snabbt få allt avklarat genom aggressivitet till att vända (när han förstod att det inte skulle funka denna gång) till att han nu säger sig ska vara lugn och vuxen i den här processen.

Vid det sista grälet stod jag fast vid att jag var villig att fortsätta jobba på att få äktenskapet att fungera om han söker hjälp. Men det vägrar han för ”han har inga problem och mår bra!”. Under det grälet kom också rejäla övertramp som gjorde att min gräns var nådd. Hit men inte längre.

Jag har varit så fruktansvärt förvirrad och första veckan var jag nog lite i chock. Blev det inte mer än så här efter alla löften om bot och bättring.

Istället har det handlat om att jag bara ska lita på honom, trots att han fortfarande slirar på sanningen då och då för att få som han vill i helt banala saker som borde kunna lösas genom en vuxen diskussion.

Det ska bli så skönt när det här är över. Då får jag försöka bearbeta det som hänt och sedan gå vidare.

Den där initiala känslan av skam och misslyckande börjar lägga sig. Jag lämnade honom när jag förstått att han var alkoholist, gav honom en till chans av kärlek och på grund av att han agerade utifrån det han sa då. Lovade mig själv att jag skulle lita mer på mig själv och mina känslor än på hans ord fortsättningsvis. Och nu gör jag det och lämnar efter ännu ett husköp och renovering.

Jag förstår nånstans att jag är stark, men jag är också så förbaskat trött och traumatiserad av det jag nu ser klart är psykiskt och emotionellt våld. Manipulation och gaslighting har varit ständiga följeslagare under relationen, vilket vården har försökt få mig att se.

Hade inte den oerhört konstiga reaktionen efter beslutet så hade jag nog inte fattat det än. Har nu förstått att dessa tekniker gör att den som blir utsatt går runt med en slags förvsarsdimma och därför inte kan se klart kring vad som sker. Medvetandet klarar inte av att ta in att någon som säger sig älska en samtidigt behandlar en på ett så fruktansvärt sätt.

Därav vikten med fysisk distans och helst ingen kontakt för att åter kunna få fatt i den egna personen igen.

Jag har turen att ha vänner som hjälpt till praktiskt och kunnat hålla kvar mitt medvetande i verkligheten, eftersom de varit med under alla de här åren och kan spegla tillbaka saker jag berättat för dem (som maken nu påstår sig aldrig ha sagt).

Om du är i en liknande situation: ta hjälp!

Om du känner dig förvirrad och tvivlar på din egen verklighetsuppfattning är risken stor att du utsatts för psykiskt och emotionellt våld.

Berätta för någon/några så de kan hjälpa dig att hålla dig kvar i den faktiska verkligheten så du inte dras med i förövarens.

Det är viktigt att försöka bryta så snart som möjligt, ju längre tiden går desto mer bryts du ner. Båda gångerna jag lämnat har våldet intensifierats på slutet, känslan för mig är för att försöka få mig att göra det personen önskar och inte tänka själv.

Var rädd om dig❣️

@Maraton2025
Hej,
Kort svar: Ja på riskbruk, egentligen så är det ett jättestort alkoholmissbruk.
Enl regionen jag tillhör är riskbruk 10 standardglas i veckan. 1 standardglas är:
Ett standardglas innehåller 12 gram alkohol. Med ett standardglas avses:
50 cl folköl
33 cl starköl (50 cl starköl motsvarar 1,5 standardglas)
12 cl vin
8 cl starkvin eller
4 cl sprit.
Det du har sett din man dricka är:
- 1bib = 4 flaskor vin = 4*70/12= 23 std glas
- 2 vinare = 2*70/12= 12 std glas
- 3 gt = 3 std glas (om det var 4:or)
- 10 50 cl starköl = 10* 1,5 = 15 std glas
Totalt 23+12+3+15= 53 std glas.
Han ligger drygt 5 ggr högre än hälsovårdsmyndigheterna anser vara riskkonsumtion. Förutom audit så kan han ta blodprov för att privat mäta peth/cdt så får han nog svart på vitt att han riskerar körkortsstrul om han måste ta blodprov vid kontakt med sjukvården.

@Nyvaken_11 Precis detta har han sagt som argument, att alla andra dricker ju dessa mängder. Jag når inte honom. Så fort jag tar upp detta blir han sur. Och han menar bara att jag njuter av att han däcka utomhus för att jag då fick vatten på min kvarn. Jag argumenterar med att han har två barn och de ska inte behöva förlora sin far på samma sätt som han själv förlorade sin. För det kunde lika gärna kunnat sluta på detta sättet. Och jag fixar inte att stå bredvid och se på.

@JHL Hans mamma vet om detta, då jag ringde henne dagen efter att han däckat utomhus för jag behövde avlastning hemma. Hon står vid min sida vad gäller att han ska inte dricka när han är iväg. Men hon är över 70 år så jag vill inte lägga för mycket på henne.

Håller med ovan. Vill man ha lite mer belägg kan man fylla i Audit och se hur det ser ut. Men eftersom du skriver här tror jag du vet svaret redan?

Tack Prinsessan för ditt kloka svar. Du har så rätt. Eftersom jag far illa av det så är det skadligt för mig.
Jag har tidigare talat med honom om att hans drickande gör mig ledsen. Han säger att han förstår men visar det inte. Jag tror att suget efter alkohol är för starkt.
Än en gång, tusen tack!

@has Så STARK du är!
Jag har varit i ”dina” skor och det är sååååå slitsamt, förvirrande och sjukt. Jag tog också steget, precis som du, skildes och flyttade.
Det är inte lätt och jag ska inte ljuga och säga att jag mår toppen. M’ennuie har jag möjlighet att läka, vilket är receptet på min framtid.
Jag är så imponerad av dig och ler invändigt åt ditt starka beslut att ta hand om dig själv. Tack för att du delar.

Hej! Min uppfattning är att man kan inte sätta en generell etikett på ”hur mycket alkohol ska man dricka för att det ska bli skadligt”. Dock låter det som du mår dåligt av det, vilket betyder att gränsen över vad du tycker INTE är ok är övertrasserad.
Du är värd ett välmående precis som din man/sambo.
Sätt din gräns tidigt och markera den väl och berätta öppet hur det får dig att känna. Det är mitt råd. Hoppas det hjälpte dig något. Ta hand om dig

Önskar hjälp då jag ”tappat det”.
Förväntningarna inför Valborgshelgen var med facit i hand orimliga.
Jag hade hoppats på tidig frukost till kvittret av fåglar. Istället blev det kaffe ute själv då min gubbe kvittrat tillsammans med sin vän flaskan på kvällen.
Min fråga är om det är ett riskbruk om man från onsdag till och med lördag dricker:
1. Bag in box (vuxenfestis)
2. 2 flaskor rött vin.
3. 3 Gin och tonic.
4. 10 starköl.
Min sambo har fått i sig dessa mängder. Själv dricker jag inte så jag vet inte vad som är normalt. Däremot vet jag att det tär på mig.

@has
Du är stark, du klarar även detta!

Så värdefullt med uppföljande samtal med din tidigare kontakt. Håll fast vid den.

Skickar en stärkande Kram
🤗

@nina24
Hej.
Det griper tag i hjärtat att läsa dina ord. Känner din enorma trötthet. Dessutom är du gymnasielärare (beundrar er) - en riddare även på jobbet! 😍

Det jag tänker o önskar för dig är att du måste bort från situationen du är i.
Du dräneras på ork o energi. Inte alls märkligt att du får tillbaka kraft när du åker hemifrån.
Det är ingen lätt sak så klart men undrar om du tänkt i de banorna något? Att lämna.
Hur skulle det kännas att ha ett eget litet kryp in, där bara du bestämde o satte alla regler?
Vet ju inte hela din situation, det förstår jag, men vill väcka lite tankar. Känns som det behöver ske ganska snart, för att rädda dig o ditt mående.

Du undrar över att köpa hem 3,5or.
Korta svaret är: Gör inte det.
Hjälper ingen. Men det svaret hade du eg inom dig redan.
Situationen är komplex o inget är enkelt förstås. Är det svårt att säga nej?
Om det är jobbigt att aktivt svara emot, kan du kanske bara 'glömma' att köpa till en början? Ett litet steg mot att stå upp för din hållning o din vilja.

Börja ta hand om dig själv, sätt dig själv först. Det är ditt liv det gäller!

Jag tampas själv med liknande frågeställningar o har inte svaren klara. Men är nyttigt att ställa sig själv mot väggen ibland med raka frågor.
Lättare att råda andra också...😏

Jag vet så lite om hela bilden o hur du har det, så frågar med största respekt o ödmjukhet: Varför är du kvar?

Önskar jag kunde ta dig därifrån o ge dig en tröstande kram!
❤️

Vi är alla starka, vi tar oss igenom det här, och vi tar ingen skit! Vi tar hand om oss! 🤗
Bra att bolla med Chat GPT. Bra att få se det absurda i svart på vitt, liksom.

@has jag grät när jag läste ditt inlägg! O tänkte tack gode gud, en till, det kanske inte är jag som tappat det helt. Förlåt för det, alltså jag vill ju ingen ska lida som jag någonsin!

Men det är "sjukt" i mitt huvud, isolerade mig också med exet, men har även svårt nu att umgås, är då slut och trött, kroppen värker, hjärnan kan inte ens tänka,känns som sirap i huvudet.

Hsn slängde in min nyckel via brevinkastet, före ett förmiddags pass, jag for upp....det ekade i hela huset, jag visste direkt och bröt ihop totalt....Sen skriver han på kvällen- såg du nyckeln? Jag svarar snabbt , vi messar lite o då helt plötsligt är jag lugn. Det måste blivit ett trauma band? Varför är man annars så här?

Tror vi blivit utsatta för liknande behandling och det handlar nog tyvärr inte bara om alkoholen 😔

En dag, en minut i taget....till ett bättre liv!

Här är det som storm, passar mitt humör bättre 😅

@has Halloj i solen ☀️
Jag sa för mig själv, när jag lämnade min alkoholiserade make, att jag skulle vara singel till jag dog! Sa även att jag var klar med karlar! Efter 5-6 år övergick det till "kanske sällskap men aldrig mer sambo" plus att jag tänkte mig att det fick vara max 30 min resa för jag har inte tid att resa runt för någon karlslok 😂.

Låt mig uttrycka det enkelt - det gick åt helvete! Träffade man 1h 20 min bort. Varannanveckapappa. Jobbar dag och jag då treskift. Vi köpte en lägenhet tillsammans. Ja så gifte vi oss också... alla fel- boxar ikryssade utom att han är helt rätt 😳😂.

Det tar tid att läka och det får ta tid. I slutändan kanske du väljer ensamhet - kanske inte?! Det finns inga rätt eller fel. Du gör just nu sjukt tunga beslut för din del - det blir lättare och ingen människa kan på riktigt att kunna säga, och mena, att du inte har försökt! Stor kram 🤗
🩵

Jösses! Så många känslor det är att hantera. Jag har börjat föra ”samtal” med ChatGPT” låter kanske knäppt. Men det är också rätt så knäppt i mitt huvud just nu.

Jag skriver in situationer som varit besvärliga och frågar vad den tänker om det.

Och varje situation beskrivs som manipulerande med inslag av psykiskt och emotionellt våld.

Det börjar sakta sjunka in vad jag varit med om de senaste åren. Det var visst inte ”bara” alkoholen, det var mer än så. Eller så är sjukdomen aktiv utan alkohol. Sånt snurrar runt, runt. Varför blev det så här. Men kommer fram till samma svar igen och igen. Det spelar ingen roll varför, det enda som spelar roll är att jag tar klivet ifrån och räddar mig själv.

Sen svänger det och så tänker jag att det kanske ändå är mitt fel (som min man gärna påpekar). Har bett om att få kontrollfrågor på om jag är manipulerande.

Svaret blev nej😅

Försöker samla kraft så gott det går i mitt tillfälliga boende för att orka bodelning, leta bostad och flytt.

Första dagarna hade jag väldigt mycket ångest. Det var länge sen jag hade det ”på riktigt”. Tänkte själv att det nog var som en avtändning…? Jag tror att min partner lite har använt mitt nervsystem för att reglera sitt eget. Han brukade ofta säga hur mkt lugnare han blev när jag följde med på saker. Själv kände jag mig nästan alltid mer stressad!

Har nog inte riktigt greppat digniteten av det jag varit med om ännu. Fick som tur var en extra uppföljning hos (den avslutade) samtalskontakten jag haft ända sedan jag lämnade första gången, så hen har hela historien med sig. Det ska bli väldigt skönt!

En sak som drabbar en starkt när en lämnar är känslan av ensamhet. Hur ska det gå? Ska jag sitta här själv nu?

Utmattad till den grad att jag inte kan jobba. Dåligt med ork för nya aktiviteter och människor. Insikten att en blivit rätt så isolerad med åren. Inte för att jag blev hindrad, men för att energin slukades av annat och det helt enkelt inte fanns någon ork kvar när kroppen hela tiden är i överlevnadsläge.

Men försöker omfamna känslan av ensamhet och hålla tankarna lätt. Det ska nog gå det här med!

Sitter i vårsolen med vinden i håret. Det ska nog gå det här med. En dag i taget & det viktigaste först!

Ta hand om er alla som kämpar därute! 🤗

Hej igen
Ja nu har det snart gått ett år till, inget har förändrats iaf inte till det bättre. Jag är snart 72 år men har jobbat hela tiden sedan 65 år och pensionen. Arbetet som lärare på gymnasiet är min räddning mitt andningshål, så jag har nu sökt för att få fortsätta ett år till. Om jag inte får det vet jag inte hur det ska gå. Jag blir allt mera trött och jag kanske verkar pigg och stark utåt men på insidan känns som ett kaos och gråten ligger aldrig långt borta.
Det mest tråkiga är att vi inte kan ha ett så bra socialt liv, det här med ständiga anpassningar och att om vi bokat in något att göra slutar det oftast med att jag få göra det ensam eftersom min sambo antingen är för ”trött” eller måste ta sig en återställare och få ”landa” som han själv säger. Jag märker hur det minskar i det alkoholförbud vi har hemma. Om jag säger något blir han arg och fräser något i still med att ” hur tror det att det är för mig då, jag gör mitt bästa och försöker ju hela tiden…”
Det sämsta för mig är väl att det som lugnar mig är att själv ta ett glas, vilket jag gör ibland men inte alltid eftersom det är jag som måste köra och åka och handla osv. Vi bor långt från staden ute på ”landet” och här går inga bussar eller annat sätt att ta sig till tex affären.
En fråga;
- hur ska jag göra när han vill att jag tex ska köpa hem ett eller två sex-pack folköl från matbutiken på helgen? Det verkar ju oskyldigt med folköl och han säger att han behöver det för att klara av att trappa ner.. typ.. Gör jag rätt gör jag fel?
Jag känner och märker också att min kropp börjar bli allt svagare och ibland orkar jag knappt gå upp till övervåningen, benen känns som blyklumpar.
Det märkliga är att jag faktiskt blir starkare och orkar mera så fort jag kommer hemifrån till tex jobbet eller åker till barn o barnbarn …hemma blir jag sittandes i en fåtölj framför tv eller med tidningen. Min sambo säger att jag är lat och att jag sitter på ”läktaren” som en ”prinsessa på ärten ” och att han får göra allt på vårt hus som vi hållit på renoverat i en massa år. Javisst periodvis har han verkligen jobbat hårt med snickeriet och grävning osv sådant som är för tungt för mig men då har jag ju gjort mycket annat målat tex allt och spikat mindre grejer. Men nu orkar jag nästan inget, och känner mig mycket ledsen.
Jag är så trött på spritlukten, på gömda burkar här och var och jag märker direkt på morgonen när jag stiger upp att min sambo har börjat dricka på sin folköl, för sedan dröjer det inte länge förrän han toppen med en liten snaps eller ett snabbt dricksglas av vin eller vad som ev finns. Sedan blir han ju mer o mer surrig och vill diskutera och jag blir tröttare och ledsnare och orkar inte lyssna. Slutar oftast med att vi blir osams men inte alltid för jag brukar försöka dra mig undan på ngt sätt. Lägga mig tidigare eller gå ut med hunden eller åka iväg en sväng.
Det var skönt att får skriva av sig lite, Tack för att ni finns!

@Kärringen du tar dig dit! Mitt motto är, som Grynet sa i sina program: Ta ingen skit!
Hoppas det inspirerar dig ❤️ Ta hand om dig ❤️

@Åsa M tack ❤️
Hoppas en dag känna mig stark!

@noca jag har jobbat mycket med min vingliga självbild sista året. Gjorde det obekväma och bokade psykolog via Mindler. En akut kris fick mig att ta steget men samtalen kom att handla om helt andra saker.

Tack så mycket för att du skrev. Jag har fina vänner, men ingen jag kan prata med detta om. Det är väldigt ensamt.
Jag anser mig vara en stark person, men det tar väldigt mycket på en när man får höra så mycket negativt om en när han har druckit och sen dagen efter är han den fina personen igen. Vilken av personerna vill leva med mig egentligen?

Jag kan absolut relatera till det du skriver. Jag har ett långt förhållande med en person jag tycker mycket om. Bra föräldraskap tillsammans. Båda fungerande jobb.

Min man ser inte heller hur alkoholen påverkar vår relation negativt. Jag upplever att han tål sämre nu än för tio år sedan. Han tycker han blir kul trevlig och avslappnad. I mina ögon inte alls. Det blir lätt bråk om ingenting. Han kan fastna i saker. Ofta politiska. Eller gamla oförrätter. Det är tråkigt att somna osams. Sedan dagen efter så är det som ingenting har hänt.

Balansen mellan ”bra livslång relation” och ”en relation som sårar för mycket” kan vara rörig ibland.

Hoppas du kan skriva av dig här. Jag har precis hittat tillbaka hit, två år senare. Anteckningarna hjälper mig att sortera tankar. 🌼

Vi har varit ett par i 18 år.
Han har alltid varit känslig för alkohol, men enligt mig blev det ett problem när vi fick vårt sista barn för 10 år sen.
Han är en snäll, rolig och stöttande man. Vi delar lika på det mesta. Vi har roligt ihop med högt i tak.
Men när han dricker så börjar han sluddra och passar jag mig inte för vad jag säger så blir han sur på två röda. Han missförstår det jag säger och blir rätt grov i munnen.
Har vi vänner över så måste han alltid beklaga sig över hur tufft det är att leva med mig, berättar om mina sämsta sidor, hur jag hunsar honom osv. Allt sägs så att andra tycker att han är rolig. Jag tycker att det är förnedrande och jag kan inte försvara mig för då blir han värre.
Dagen efter är det glömt för honom och säger jag något så skrattar han bort det och tycker jag är tramsig.
Sen har vi det bra tills nästa gång han dricker, vilket är ofta.
Han hållet sig oftast till fredag och/eller lördag, valborg, en fotbollsmatch med favoritlaget. Det blir alltså rätt ofta.
Jag dricker själv, men inte dom mängderna. Jag dricker inte mig beusad eller personlighetsförändrad.
Jag vet mina gränser sas.
Det spelar ingen roll om han får sällskap, han dricker ändå för "han måste få slappna av".
Vårt sexliv är noll pga jag tycket han är avtändande när han alltid dricker över gränsen och jag hinner inte bygga upp något innan han dricker nästa gång. Han tycker jag blivit tråkig i vårt sexliv, men säger jag anledningen så är jag gnällig och "alla dricker".
Jag älskar honom och vår familj som vi byggt tillsammans. Men jag får ont i magen varje gång han dricker och måste vara på min vakt.
Han har aldrig varit fysiskt våldsam

Hej, hur är det? 🌸

@Lisa78 Jag tror många kan känna igen sig i osäkerheten kring om man överdriver problemet, särskilt om det är just det man får höra från den som dricker. Det är svårt när man har olika syn på vad som är problematiskt i förhållande till alkohol, och ibland kan det kännas som att man behöver "ha på fötter" för att kunna ta upp saken. Men oavsett vad din partner har för syn på sitt drickande så är din upplevelse minst lika viktig. Om du känner att det är ett problem så är det så. Det får allvarliga konsekvenser för dig, potentiellt även för era barn. Det är fullt rimligt att du reagerar!

Du är varmt välkommen att ringa till oss om du vill tänka tillsammans med en rådgivare: https://alkoholhjalpen.se/linjen
Och fortsätt gärna att skriva här! Du är inte ensam.

/Jenny, Alkoholhjälpen