Senaste kommentarerna i forumet

Jag tycker du är stark som kunde avstå från vinet igår. Tänker faktiskt när jag läser ditt inlägg, att vem har störst problem - du eller mannen? Med tanke på att du var så dålig i september förstår jag nog inte att han kan dricka något vin ensam hemma med dig, jag menar att det som hände dig borde varit en tankeställare även för honom. Men det är bara mina tankar, jag har ingen rätt att ifrågasätta honom. Tycker din lista var bra och visar att du är på rätt väg!

Har sedan sist följt ett egenkomponerat "nedtrappningsprogram" där jag i förväg bestämt vilka dagar det var ok att dricka och vilka som skulle vara a-fria. Bestämde också utifrån det nuläge vi haft vilken dag som var sista dagen för intag tills bebis kommer. ( dotterns, för den som ej läst allt! Vi ska passa storebror då lille nytillskottet kommer, femte barnbarnet!) Det har fungerat bra och i torsdags hade jag min sista vinkväll på ett tag, får se hur länge.
Så idag är tredje helnyktra dagen och jag känner inte någon abstinens och inget sug.
Om något så känns det skönt att inte behöva grubbla över om jag ska eller inte, just nu ska jag inte! Inte ens något att fundera på, och det ger mig vila.
Jag tror inte det varit så bra för mig att läsa så mycket här och grotta in mig i alla andras problematik.
Jag märker att det blir för mycket så att jag tar på mig andras känslor och faktiska verklighet och tror att den är min, fast den inte nödvändigtvis är det. Jag är expert på att bära andras känslor, identifiera mig med andra, influeras av andra, ta på mig andras liv och tappa mina egna gränser. Därför har jag kanske problematiserat detta för mig själv mer än nödvändigt, vilket i sin tur medverkar till att jag tror att problemet är gigantiskt och att jag aldrig kommer att klara det. Att jag blir tankefixerad vid alkohol fast det inte skulle behöva vara så.
Jag tror faktiskt nu, just idag, att det här kommer att bli bra.
Blir det jobbigare än jag tror vet jag vart ni finns och vart jag kan komma och få stöd!

..att jag skulle försöka analysera mina drömmar, som ibland brukar ge mig otroligt svettiga nätter.

Det är ofta jag vaknar upp på nätterna av olika sorters mardrömmar där jag befinner mig i alla möjliga och omöjliga besvärliga situationer.
De säger att hjärnan bearbetar dagens intryck och sorterar in dem i sina färdigbehandlade fack, inte alltid blir de återupplevda på rätt sätt utan det kan bli en paralellsituation som med fantasins hjälp drar iväg till något som är helt oförståbart.
Tanken är väl att hjärnan ska förbereda sig på olika situationer så att man tar rätt beslut i framtiden, de som inte är upplevda ännu kanske?

Många av de mest konstiga mardrömmarna är sådana som bygger på vad jag har gjort och möjligen KAN ha gjort på fyllan.
En upplevelse var en fortsättning på en fyllegrej en kollega berättade för mig, det var två killar som var på väg hem från krogen,
de hade fått för sig att det skulle vara kul att sparka sönder backspeglarna på bilarna en efter en på den gatan de var på väg hem på.
De hann med 15-20st bilar och blev senare också anhållna och dömda för denna skadegörelse, där kan man snacka om fylleångest.
Speciellt när varje backspegel kostar runt 3-5000kr att reparera om det inte blev lackskador dessutom.

Jag satte mig in att jag var en av dessa killarna, och hur jag snabbt nyktrade till när jag upptäckte vad jag hade gjort,
och hur jag försökte springa ifrån polisen som jagade mig med blåsljusen genom natten, jag förstod att det skulle gå mig illa om jag åkte fast,
och om det fanns någon som kunde känna igen mig av de vittnena som hade sett hela skadegörelsen...
Jag sprang och sprang genom de små tvärgatorna hela tiden förföljde skuggan av mig själv i det blinkande blåljuset...

Vaknade alldeles matt och uppjagad, med en puls på tvåhundra, minst!
Det tog flera minuter innan jag förstod att det bara var en dröm, men den var så verklig att hela kroppen fortfarande befann sig kvar i jagandet.
Täcket hade klistrat sig fast runt vaderna av svetten och jag tittade upp i det mörka rummet, blinkade det ett blått ljus ifrån fönstret tro?
Hur hamnade jag här i sängen, ringer det på dörren????

Låg och sparkade en halvtimme klarvaken i sängen, livrädd att återkomma till samma dröm igen, tänkte på en oskyldig disneyfilm bara för att lura hjärnan att finna ett nytt drömspår, skulle det funka?

Dessa fylldrömmar var betydligt vanligare förr, när jag drack, idag handlar de inte lika ofta om alkoholrelaterade mardrömmar.

Men i natt hände en läskig sak, gick och lade mig i tid efter brakmiddag hos grannen, proppmätt..
När jag låg på sidan tryckte maten i magsäcken på en del av vagusnerven, det är den "oroskänslan" som startar i magen och kan orsaka magsår om den får ta för mycket av ens tid vid stresssymptom osv.

Genast började hjärnan att söka efter olika jobbiga situationer som den kunde relatera till just den stressen ifrån "magkänslan",
hur sjukt som helst, jag var ju fortfarande vaken och jag märkte hur hjärnan jobbade och jobbade med att finna något "elakt" att börja nysta i till en början på en mardröm, men sluta nu skrek jag inom mig, lägg av!, det finns inget att "straffa" mig med längre, lägg ner jävla tankar!

Jag fanns där och var fullt medveten om vad som höll på att hända innan jag föll in i medvetslösheten, okapabel att avbryta mina tankar.
Fan vad läskigt tänkte jag, bara för att magen full av mat låg och tryckte på en nerv i magen, kanske sura uppstötningar var på gång?

Vände på mig och ploppade öronen fulla av musik med hjälp av mina hörlurar, trycket försvann från nerven och jag började genast fantisera mig in i hur den här låten skulle gestalta en del av mitt liv, fantasin var på väg åt ett helt annat håll, och den blev en fortsatt god natts sömn.

Tidigare i mitt liv så var ju nästan alltid magen full av olika alkoholhaltiga drycker nedsköljda efter chips, ostbågar och salta pinnar.
Det var nog ett "tryck" i magen av det, som bjöd på en hel del läskiga drömmar...

Så ni som undrar, jo det blir bättre sömn när man har slutat dricka alkoholen, och inte lägger sig med full mage varje natt.

/Berra

Redan inne på tredje dagen utan alkohol och jag känner mig jättestolt över det. Visst längtar jag lite efter det och suget känns emellanåt, men min efterlängtade lilla valp tar så mycket tid och är så rolig att jag inte hinner fundera så mycket. Det är att torka kissepölar från golvet och springa ut titt som tätt och försöka lära henne att kissar gör man ute. Första natten gick riktigt bra och jag behövde bara gå ut en gång vid tretiden på natten för att lilla vovven skulle få kissa. Då var det skönt att inte känna ångest över att jag druckit en massa vin på kvällen. Hoppas och tror att detta var ett riktigt bra tillfälle att sluta med alkoholen.

Har inte kunnat skriva något sedan i torsdag, då både dator och TV
varit ur funktion på grund av stormen Sven som den heter.
Det går upp och ner i går var inte så bra då min man drack vin.
själv avstod jag tänkte på min ångest som kommer som ett brev på posten.
Men det var som något klack till i mig när jag så boxen. blev stressad
på något vis triggade igång något. Men det var uthärdligt när jag såg
mannen efter ca 6 glas, rödögd, gråtmild, tjatade om samma saker, vinglade
till lite lätt när han skulle på toa. Jag gjorde mig en lista på
nackdelar med alkohol. Den ser ut så här
Han blev ful, och även jag blir ful när man dricker
Han ville bara ha mer och mer, och även jag vill bara ha mer när jag börjar
dricka.
Ringer och gaggar med folk, gör även jag.
Vaknar framåt nattkröken med ångest och oro.
Nej det får vara för min del det är ju 3 månader nu på tisdag och det ska
inte sabbas.
Må bra alla
Konstnären

fundera vidare :

http://www.spelbehandling.se/hjalp-till-anhorig/

http://www.al-anon.se/

som det är och vad du vill !
Hur soc kommer att agera går inte att säga för det skiljer så oerhört mycket bland Sveriges kommuner. Får du en hjärtattack så får du bra vård omgående men är du sjuk i beroende så varierar det från behandlingshem ner till att du skickas hem med piller och orden "Ta det lite lugnare".
Beroendevård i Sverige är inte på långa vägar likvärdig vilket medför att det i vissa kommuner dör mångdubbelt fler i sviterna av beroende än i andra. Men den statistiken kommer nog aldrig att lyftas upp i ljuset.
Kommuner i södra Sverige samt Stockholm är mycket bättre på att vårda sina patienter. Kunskapen är större där.

Generellt är det bäst om du är ärlig och öppen och visar att du verkligen vill förändra ditt liv. Gå gärna på AA som är en del i Minnesotas "medicinering".

Den sista "morgonen" (mitt i natten) på en dryg månad som jag behöver ge mig ut i svinottan se en del av konsekvenserna av Stockholms nattliv. Igår morse stötte jag på en pingla i 30-års åldern som hade valt att gå ut barbent! Hon såg ut att må mindre bra klockan 6 på morgonen. Ensam i sina high heals i tunnelbanan. Tyckte så synd om henne, men blev lite tröstad av att hon säkert i alla fall slapp att bli våldtagen på vägen hem från t-banan. Våldtäktsmännen på förorternas och stadens promenadvägar lyser nog med sin frånvaro i denna tempratur. Alltid något!

Själv vaknade jag en timme "för" tidigt nu i natt. Ser det bara som positivt då jag hinner med en lång morgonfika. Motivationen att ge sig ut i morgonkylan är dock inte på topp. Det ÄR för kallt. FylleFia hade säkert hittat en maginfluensa eller ett migränanfall att skylla på en sån här morgon. Ett snabbt sjuksamtal in till jobbet och sedan vin för att dämpa ångest och skam.

Ett framsteg; Fick precis ett samtal från mannen som också var vaken. Han var vaken av den "vanliga" anledningen. Dålig sömn på grund av för mycket av det "goda" i går kväll. -Jaha, ska du medicinera nu då? Undrar jag. - Nej, du Fia! Jag ska hämta dig efter jobbet och sen ska jag bjuda på en nykter brunch!

Jag blev så glad. Nu vet jag att en nykter brunch innebär en eller två öl för mannen, men det stör mig inte. För mig brukade en nykter brunch innebära ett antal Bloody Mary.

Nu lådor, dusch och många minusgrader. Funderar på att köpa mig en dunjacka till vintern.

Fia

är nog vad jag känner, till viss del i alla fall. Det är så svårt att förstå det där att man å ena sidan rent intellektuellt förstår hur illa det är och vilka beslut man behöver fatta och å andra sidan inte klara av att genomföra det! Skuld, skuld , skuld och massor av skam är vad jag känner. Jag till och med distanserar mig till mig själv! Som om det inte är mig och mitt eget liv det gäller!
Spelberoende. Han spelade bort 8000 i torsdags. Noll på kontot. Fick låna 1000 kr av min bästa vän, så vi skulle ha någonting i helgen. På tisdag får han in betalning från en kund. Såg på kontot nu att 6000 kommit in igår, en utbetalning av vinst från spelbolaget som han berättat tidigare att han väntar på. Han har inte berättat för mig att de kommit in och nu kollade jag kontot och såg att han spelat bort allt! Jag vet inte hur jag ska få honom att fatta att det här också är ett missbruk/beroende. Har försökt prata med honom flera ggr men han slår ifrån sig totalt. Han spelar för att dämpa ångest, att det är kul och att han får en rush av det, säger han. Hör han inte själv vad han säger?? Suck. Jag har dock inte sagt ifrån att jag inte accepterar det, och det borde jag kanske ha gjort. Får ta det också. Ska dra ut kontoutdraget och göra en sammanställning och visa honom svart på vitt hur mycket han har spelat bort de senaste månaderna.

Annars har det varit ganska lugnt och skönt den här veckan. Det gör sån skillnad bara alkoholen inte finns med i bilden. Men jag litar ändå inte på att han verkligen kommer gå till beroendecentrum. Tänker att han kommer dra nån vals att han inte fått någon kallelse, som jag tror att han gjorde förra gången. Ska vänta till måndag, har han inte fått nån kallelse då ska jag be att han ringer. Tänker kräva att han gör det, det är mitt villkor att han inte tänker försöka på egen hand den här gången. Väljer han oss så väljer han också att ta emot hjälp. Tänker vara tydlig med det. Det är så lätt även för min del att tycka efter en kort period att det är lugnt och att man inte orkar tjata eller att det inte behövs för nu är det ju bra...

Han ska på anställningsintervju på tisdag. Tror inte att han kommer att få jobbet, men om han får det har han tänkt att skaffa en liten lägenhet i en annan stad, 15 mil härifrån. Har inte sagt nåt om det. Hade det varit för några månader sedan så hade jag blivit ledsen och bett honom avstå, men nu tänker jag bara att visst, då kan han dricka varje kväll och söka bekräftelse från andra (har hänt OFTA förut) helt utan inblandning från mig. Men då finns jag heller inte kvar. Och det kanske är hans sätt att få distans till mig. Då får det vara så.

Jag vet inte om jag älskar honom. Om jag inte gör det, vad är det då? Sympati? Jag förstår inte... Hur kunde jag fastna i det här? Hur kunde jag? Och varför, varför är jag kvar??? Vad är jag? Jag skäms så fruktansvärt! Både inför mig själv och min omgivning, men mest inför mig själv. Jag är inte värd att kallas mamma. Jag har inte gjort mitt jobb som mamma. Innan jag träffade honom så satte jag dem alltid i första rummet. Som en gökunge kom han och knuffade undan dem, en efter en. Känns som att jag förlorat allt.

Hemma från krogen redan vid halv nio. Mitt första restaurangbesök utan alkoholhaltiga drycker på kvällstid sedan... Ja, frågan är om jag någonsin varit i det läget innan? Har ju blivit taxi hem eller någon annan har mest kört. Jag har ju aldrig anmält mig frivillig direkt.
Ingen var direkt hungrig så menyn blev inte lång. Intressant var att välja mat utan att ta hänsyn till dryckesvalet. En helt ny situation att läsa ett urval och ställa sig frågan vad man är sugen på, för vad är man sugen på? Det var faktiskt som att gå på restaurang lite för första gången.

Nåväl besöket blev ganska kort, och eftersom jag inte skulle ha något mer vin efter maten - som jag annars gärna beställer in - så blev det ingen ost heller. Vi släntrade istället hemåt i snålblåsten, och ungarna fick köpa några godisbitar, så även jag :-)

Nu sovs det redan här i huset, och runt omkring i lägenheterna festas det. Man hör det ganska tydligt, och man vet att om en halvtimma blir det lugnare, då dom flesta drar vidare ut i nattlivet. Och det är faktiskt inget jag saknar ;-) Blir ganska skönt att gå upp imorgon bitti. Brygga lite kaffe och kolla på morgon Tv eller så. Sedan Brunch, men då är det faktiskt inte svårt för mig att säga nej. Det var värre igår och idag.

Trevlig andra advent!

Och varför lägger man upp en meny eller en hel kväll som man gör? Faktiskt ganska intressanta funderingar som lite "påtvingat" kommer till en i nykterhet. För mig har det oftast varit enklare att ta fram dryckerna än att klura ut hur menyn ska se ut. Kanske en liten sorbetkula mellan rätterna för att fräscha upp smaklökarna, men vad ska vi då dricka till det? Man hör ju själv hur det låter... kanske en skvätt vodka eller så?

Trevlig myskväll!

Tack adde! Ska träffa soc nästa vecka för utredning, låg inlagd för avgiftning första tre dygnen efter jag tog antabus då jag fick besvärliga abstinensbesvär. Sjukhuset har kontaktat soc som nu vill träffa mig. Hur ska man lägga fram det för soc om man vill bli skickad till ett behandlinghem? Är det svårt att bli beviljad av soc? Vad bör jag tänka på inför mötet?

Och så här dags hade jag tidigare definitivt varit inne på andra glaset vin, och säkert någon öl uppdrucken också. Hade lagat förrätt och druckit något glas till det, sen varmrätt med mer vin. Nu känns det som att middagarna med förrätt osv var ett sätt att få en ursäkt att dricka lite mer. Precis som att då har man ju inga problem, det hör ju liksom till med ett glas vin till god mat. Vi äter god mat nu också, men nu är det maten som är viktig och inte nödvändigtvis det som är i glasen. Känns skönt.

Och när Downton Abbey börjar är jag fortfarande klar i knoppen. Bara en sån sak... Behöver inte fundera på vad som egentligen hände förra avsnittet, och känna mig dum när jag frågar maken... Känns också skönt.

Hoppas ni andra också har en bra och nykter lördagskväll i decembermörkret.

Kan bara trösta dig med att det blir bättre. Tyckte mina första nyktra fredagar var pest. Nu känns de helt ok. Håll ut.
/m

Och hoppas att allt går bra med valphämtningen idag. Tror att det kommer att bli bra för dig, att ha något att fokusera på de här första nykterhetsdagarna.
Lycka till!
/m

Har mycket svårt att bestämma mig idag om det är en bra eller dålig sak att känna sig som en utomjording i advents hetsen. Påminnelserna finns överallt, men det kanske bara är jag som upplever dom som så starka. Just hemkommen för att ordna inför kvällen, och jag vet att det kommer att gå bra! Även om jag slits fram och tillbaka, så har jag motivationen. Jag vill gärna en dag komma till punkten då jag känner att jag inte väljer bort något, som så många beskriver det. För övrigt är det som Alkoholhjälpen är en barometer på hur mycket ångest det just nu finns i landet. Så här dags på lördagen är det inte många inne. Brukar vara fler söndag efter lunch....

En fin lördagskväll till er alla!

gärna till exvis Aleforshemmet eller Nämndemansgården eller något annat ställe som har Minnesotabehandling. Eller läs på på deras hemsidor. Oftast räcker det med 29 dagar men ibland kan det behövas sk halvvägshus där behandlingen fortsätter med antal månader efter just ditt behov.

Många kommuner har avtal med nämnda behandlingshem men det går också att betala själv eller via ev företag man jobbar på. Tyvärr finns det även exempel på kommuner, tex min egen, som inte skickar på behandling utan försöker lösa det själva med synnerligen bristfälligt resultat.

Jag själv har gjort min behandling på Nämndemansgården i Blentarp. Minnesotabehandling är den mest välrenommerade behandlingen mycket tack vare att terapeuterna har eget missbruk bakom sig och vet precis vad det handlar om samt att de följer samma välutprovade koncept sen ung 75 år tillbaka med ett otal studier som visar bra resultat. Ca 33% får en stabil nykterhet direkt, ca 33% tar ett återfall men kommer tillbaka och har därefter ett bra liv medan de resterande försvinner ut i kylan igen.

Välkommen i gänget :-)

Efter en hel del resande igår, kom jag äntligen hem igen. Planet som skulle landa i Halmstad, fick istället landa i Jönköping och sedan en lång bussresa mitt i natten och i full snöstorm innan jag äntligen kom hem. Ingen rolig dag, men skönt att vara hemma igen. Och idag är första dagen på mitt nya liv och än så länge känns det jättebra. Imorgon åker vi, dottern och jag, och hämtar hem min nya lilla valp och det ser jag enormt mycket fram emot. Då får jag förhoppningsvis så mycket att tänka på att jag inte hinner längta allt för mycket efter vin. Varje gång jag idag har tänkt på det och saknat mitt glas, så skyndar jag mig att tänka på något annat istället. Måste hela tiden hålla mig sysselsatt, i varje fall tiden mellan tre på eftermiddan och fram till sex-sju på kvällen. Klarar jag mig så långt, så går det värsta suget över av sig självt. Det är alltid efter lunch och hela eftermiddan som är svårast, då vill man ha det där att gå och längta efter. Men, jag får hitta annat att längta efter.
En dag har gått bra i varje fall. Här får man räkna dagar.

Kände jag men det går att stå emot. Ikväll funderade jag inte på det.
Kämpa på

Dag 6. Fredagskväll. Frun tar ett glas rött till maten. Då är det tungt faktiskt, men jag håller mig till vatten. :)

blåsten och havet. Tog mig till staden. Här är det som det brukar.
Efter lite bestyr sitter jag i saluhallen -där du säkert hänger ibland Fia-
och tar en dricka. nu in i helgbestyren. blir nog bra, och gröna skylten
skippar jag på hemvägen. trevlig helg alla!

saknar dej här... Sänder en hälsning i ruskvädret och hoppas allt är väl med dig. Kramar / mt

Hej NyMan! Vill bara påminna dig om att det är dags att börja fila på Forumets egen julvisa nu, om du inte redan har gjort det :)

Kram och glad/god/lycklig andra advent! Fia

Bara en helghälsning till en god vän! Vilket jävla rävväder. Idag skulle jag lätt ha kunnat inbilla mig att en varm glögg skulle vara helt alldeles underbar när jag äntligen kom in i stugvärmen.

Men vem lurar jag. Tycker glögg smakar apa och lägger sig som en gräsmatta över tänderna. Men det luktar gott. Två saker hindrar galenskapen åtminstone ikväll. Antabus och tidig arbetsmorgon i morgon.

Hoppas du får en bra helg, hur du än gör!

Kramar Fia

Hej Surfina! Tjata på du om ditt, vi läser. Det där med stressutslag har jag också haft ( inte lika allvarliga som dina. Husläkaren räckte) för drygt ett år sedan när jag vantrivdes med arbetet och livet, ökade självmedicineringen för var dag. Det blir blev bara värre.

Men det skiter vi i nu för idag har du glada nyheter; Hoppas ni får en underbar förlängd helg du och barnen. Att du får en chans att visa dom vilken mamma du kan vara. Så ta vara på denna tid.

Kramar Fia