Senaste kommentarerna i forumet

Om suget sätter in, men du kan klara dig utan vin? Jag skulle då ta en bit choklad eller en godisbit, det är ju inte hela världen :-)
Men jag tror jag förstår vad du menar. Man är upptagen med att ifrågasätta alla möjliga spratt som reptilhjärnan ställer till med. Kanske ska man inte, förutom det viktigaste (förmodligen alkoholen), vara så hård mot dig själv. Det kan naturligtvis vara irriterande att ha andra sorters sug, och det finns naturligtvis risker som diabetes med snaskande, men risken är ju liten att snaska bort jobb, relation, nära och kära. Nog skojat. Du verkar lyssna på vad du känner och fokusera och det är ju jättebra! :-)

Det är kanske så att man måste svamla för att få ur sig saker.
Hur som helst så känns det bra när man sitter och plitar ner sina tankar, det är lättare än att prata, man får lite tid att fundera och ändra.

Känns också bra att få respons på det man skriver.
Jag har provat att gå till AA några gånger och det kändes väl så där, ganska skönt att lyssna på vissa andra samt att "dela", mindre roligt med vissa ibland, det kunde bli långa uppemot halvtimmeslånga monologer ibland, vilka bara var långa beskrivningar av veckolånga fylleslag. Fanns kanske en befrielse av något slag för de som berättade detta, men jag förstod aldrig vitsen.
Det kändes dock aldrig rätt för mig med att aldrig få feedback på det man sa i och med att man inte kommenterar delningarna. Det blev heller ingen sponsor att bolla med, de flesta gick var och en till sitt efter träffarna.
En gång var det en kille som jag inte sett förut som kom fram och ville bli min sponsor och ungefär där avbröt jag att gå till träffarna då jag fick "Jehovas vittnen-vibbar" av den killen.
Finns säkert grupper där man trivts bättre om man hade bott i en större stad.

Dock känns detta med forumet bättre med den tiden man får på sig att tänka lite medans man skriver, läsa andras trådar och få lite feedback.

Idag var en verkligt stressig dag som vid det här laget i vanliga fall redan hade varvats ner med ett par snabba whisky (för att vara någorlunda säker på att vara körbar i morgon), men jag har lärt lite från Berra och försöker summera vad som hände och vad jag kan påverka.
Tänker då på fem deviser som jag tror kanske kommer från AA-tiden, eller så har jag läst dom här, antar att många har sett dom, men jag skriver dom i alla fall.

-Ta det lugnt.
-En sak i taget.
-Det viktigaste först.
-Gör det enkelt.
-Lev och låt leva.

Hoppas det är ok att skriva i den här tråden, känner inte att jag är mogen att starta en egen ännu.
Ha en skön kväll alla.

Buzzz

Ja, Pellepennan, det känner jag nog att jag är, även om det finns mkt kvar att jobba på.

Tänker mycket på uttrycket HALT. Där finns mycket att hämta. Igår kväll var jag såå arg (på maken), och när jag coolat ner mig lite, men inte helt - då kommer suget. Suget efter vad som helst, choklad, godis - bara något att stoppa i mig. Hade det varit för en månad sedan hade det varit alkohol. Varför gör man så? Dövar en känsla med mat eller alkohol? Eller när man är trött? Det känns ju till och med destruktivt när man gör det... Och varför kan jag inte stå emot chokladsuget om jag kan stå emot alkoholsuget? Blir så trött på mig själv...

Men med alkoholen går det bra. Känner faktiskt inget sug nu. Känns nästan konstigt att det går så bra utan vin. Tänk om jag fattat det tidigare...

känner, är definitivt, som Viktoria skrev, ett tecken på att kroppen sakta men säkert håller på att börja läka och rensa ut gifterna ur kroppen.
Jag var också ohyggligt trött den första tiden.
Samtidigt tog jag Antabus 3 ggr/vecka och är helt övertygad om att den också påverkade, för när jag beskrev tröttheten för alkoholläkaren på beroendeenheten, så ordinerade han mig att ta den 2ggr/vecka, på kvällen, och då försvann tröttheten. Men nu vet jag inte helt säkert om det berodde på Antabusen, eller att med tiden, så har tröttheten gett med sig.

Sen är det lite intressant, man är(var) trött och dåsig i början, men som du skriver, du sov inget vidare inatt - så var det för mig också, först ett antal veckor efter att jag slutat dricka, fick jag tillbaka en någorlunda nattsömn, ge det tid, fast jag vet att det är jobbigt.

Och grattis till 5:e dagen!

Hälsningar, Cookie

nu har jag också läst den artikel i Svd som debatterats här och annanstans under veckan som gått. Jag reagerade som ni på flera uttalanden i artikeln. Men kanske mest på detta ang vilka man hoppas nå med budskapet om att man som beroende eller/och riskbrukare (man använder båda begreppen på olika ställen i artikeln, menar man verkligen även de som redan har beroendesjukdommen?) kan minska sitt drickande till en tillfredställande nivå. Isåfall - tillfredställande för vem? Både dem själva och anhöriga?)

Så här beskriver man på ett ställe i texten vilka man vänder sig till:
"...den kvarts miljon svenskar som har ett tydligt alkoholberoende, men som fortfarande är socialt välfungerande med exempelvis jobb och familj.

Nu undrar jag om det finns någon av de i familjen kring den alkoholberoende (vi pratar alltså ALKOHOLBEROENDE) som instämmer i att den alkoholberoende är "välfungerande"? Välfungerande i sitt familjeliv är man inte om det finns en alkoholproblematik. Punkt och slut skulle jag vilja säga, fast det säkert kan uppfattas som oresonligt.
Nä, jag tror att det är den alkoholberoende själv, om denne fortfarande är i förnekelsefasen, som skulle beskriva sig som välfungerande. Och dem som inte ingår i den närmsta kretsen familj kan säkert också luras. Men aldrig att det finns en beroende som är välfungerande i sin familj. Nästan ett hån mot barn och partner att säga så. Eller menar man bara att den alkoholberoende än så länge har sin familj kvar under samma tak? Detta är inte heller ett belägg för att man är en välfungerande familjemedlem.

Sedan detta med att 6 månader skulle vara en tidsperiod vartefter man kan utläsa någon form av varaktigt resultat ställer jag mig också frågande till. Nu har jag "bara" detta forum som referens, det räcker troligtvis inte för att göra en kvalificerad analys, men jag är tveksam. Mycket tveksam.

Det var mina reflektioner efter att ha läst artikeln.

Grattis Denna där! Tröttheten är din kropp som börjar läka, så unna dig att vila och ta det lugnt. Var snäll mot dig själv och kroppen nu. Är så imponerad av det du gör.

bestäm sedan! Låter som en bra strategi!

Jag har inte gått på något liknande, men jag tror att det är bra! Som Markatta skriver: det är så lätt att döma sig själv och tänka att "jag är svag som inte lämnar, jag klarar inte av att hjälpa xxx, jag borde ha..., jag är så klantig som...., men när någon annan gör liknande saker så tänker man ju inte alls lika hårda tankar och de kanske man kan överföra lite på sig själv!

Och inte minst: rädslan för att lämna är så stor, rädsla för att man gör fel, att det inte ska gå ekonomiskt, att man är hemsk som lämnar, att man är svag som lämnar - eller svag som inte lämnar osv osv, men så får man plötsligt höra om någon som faktiskt lämnat och allt har löst sig - och så ser man att det kanske kan gå för mig också!

Stor kram, du är en bra bit på väg!

Tycker jag du verkar vara som till och med tagit hjälp hos beroendecentrum. Har själv varit för feg för det, men hoppas att jag ska kunna räta ut det ändå. Med hjälp av en rejäl portion envishet, och fokus, day by day.
Så blir det nästan av sig själv att handen inte räcker till att räkna dagarna med :-)
Håll ut, kämpa på!

När jag idag på morgonen läst din tråd verkar det verkligen som att du är på helt rätt spår. Verkar som du verkligen börjar se - och verkligen känner fördelar i nykterheten. Tycker i alla fall när jag läser att det verkar väldigt lovande :-)
Din upplevelse hur det var på tjejkvällen har jag nog tyvärr ännu aldrig fått uppleva, men när jag läser det känns det lite som att vara ett dubbelt UFO. Först när det börjar till middagen, kan eller får man inte vara med i njutningen. När berusningsgraden tilltar och alla blir mer eller mindre påverkade känner man sig utanför för att alla tjattrar som en skock apor, och man förmodligen ser tydligt hur det hänger ihop. Ska bli en intressant upplevelse, om och när jag kommer dit :-)

Men ganska tydligt hur belönad du kände dig morgonen efter...

Grattis till det!

Hej

Läst igenom dina tankar du haft under dom tre kvartal som gått sedan du började skriva om din resa och kampen mot ett nyktert liv. Känner igen mycket LillPer och vill bara skicka dig uppmuntran för jag tycker det är starkt att du fortsatt skriva, även när du åkt av vägen. Själv har jag valt att logga ut för att inte logga in igen, och månader har blivit till år. Kanske på grund av skammen mot mig själv, att vara så svag? Men även att det har känts skamligt mot de som tidigare skickade positiv energi till mig här på forumet. Vet att det kan gå, försöker tänka på citatet från din dotter. Vi är åtminstone här, och du har vågat skriva om det, sätta ord på det. Det borde ju vara början. Vi är ute ur förnekelsen åtminstone och funderar inte längre på OM vi har ett problem. Det finns nog en och annan som läst din tråd som fortfarande funderar på det, och i den bemärkelsen har du ju gjort skillnad genom att dela med dig här. För dig själv. För andra.

Även jag har under den första veckan varit inne och läst ganska mycket. Känns bra, och rent tidsmässigt som ett mycket vettigt alternativ att använda tiden till när man inte mår skit på morgonen ;-)

Det är bara för oss att hålla den positiva energin uppe, och köra på!
Lycka till!

Har nog aldrig varit så trött i hela mitt liv!
Är det vädret?
Sov inget vidare inatt. Kudden var knölig, täcket för varmt, månen lyste in genom fönstret och rakt in i ögonen.
Skulle kunna gå och lägga mig nu en stund, men jag är förmycket uppe i varv.
Rastlös.
Men jag tänker inte så mycket på alkohol.
Kom precis hem från beroendecentrum, där jag finner ett enormt stöd och där jag kan prata av mig.
Dom förstår precis, och vi kan skratta tillsammans om min kidnappade hjärna.
Allt känns så normalt att gå dit.
Jag drack en mugg med antabus och kände mig allmänt nöjd med livet.

Men den här tröttheten?
Kommer bakfyllan retroaktivt?
Nej jag är inte bakis idag, inte igår eller förrgår heller.
Jag ser allt på ett klarare sätt nu.
Kanske jag tillochmed ska slita röka?
Det smakar ju verkligen skit.

Kram på er och ha en fantastisk nykter dag!

Blir glad när man kan göra någon på lite bättee humör.
Och när man läser runt här bland trådarna så andas det så mycket positivitet och framåtanda.

Jag har blivit indragen i en whiskyprovning lite på ett bananskal.
Men ser inte det som något problemen.
Bara man spottar och sköljer ordentligt så hoppas jag stå pall.
Det om något blir en prövning, men jag ser med hoppfull framförsikt fram emot provningen.

Idag skall jag bara vara, äppelpaj är gott. Hela familjen åt frugans bästa igår.
Inte bra för min tomtekropp men gott, med vaniljsås till.

Dagens reflektion:
-Ta det lugnt, du hinner.

Idag dricker vi inte.
/A

Hej Fenix! Om du vill och orkar så skriv ner en rad. Jag vill veta att du är ok. - Och om du inte är ok, så vill jag veta att du lever. Men bara om du själv vill. Inga krav. (men du saknas, så; liiite krav)

Fia

Hej LillPer! Javisst är du sjuk! Vi är sjuka de flesta av oss. Det otäcka med den här sjukdomen är att det i långa loppet bara finns en enda bot = du själv!

Inga mediciner (naltroxan och vad de heter), inga kryckor (AA eller Antabus), ingen terapi (läkare irl eller vänner här) kan bota dig. Men du/vi kan ta hjälp av dessa redskap. Och jag tror att du är där. Man nog för att våga erkänna för dig själv (och andra, det vet jag) att du inte klarar detta längre.

Jag ser en man som är så rolig, så empatisk, så smart, sportig och älskad av sina barn. En toppenkille! Men sen ser jag ett ledset barn som än en gång har svikit sig själv. Med världens ångest och de svåra tankarna. Och det är där din riktiga styrka ligger; I tankarna. Berra skrev så klokt till dig om att det var viktigare att ha hjärnan än benen med sig i rejset. Så sant!

Så att du skyndar långsamt är inget du ska piska dig själv för. Du har sått fröet till förändring och du har medlen. Samma tokhjärna som i ditt och mitt fall får oss att ständigt grubbla (över allt!!!) kan också bli vår styrka. Man får ta vad man har. Och när hjärnan behöver vila så får vi ta till den där ganska smarta gåvan; Motion!

Jag tror stenhårt på dig. Jag tror även på mig själv. Jag tror också på logik. Det tog oss (dig 15 ?, mig 20) att supa ner oss till denna nivån. Det säger sig självt att vi inte blir friska på ett par dagar/veckor/år. Det får ta tid. Vi kan skynda långsamt så länge vi skyndar i rätt riktning. Anli:s (?) myrsteg.

Ut med dig i naturen, snubbla på en sten. Men ge inte upp.

Kram Fia

Håller med övriga skribenter i din tråd, vill.sluta, du utstrålar både ett annat lugn och glädje nu! Skönt att läsa. Apropå pepparkaksvatten, så har jag köpt ett gott pepparkakste - mycket gott!

Grattis konstnären till dina månader (visst låter det bra - månader!). Låter gott med äppelkaka!

/m

Att erkänna för sig själv och skriva här är ett bra och viktigt första steg!

Jag är absolut ingen expert på hur du ska gå tillväga för att klara att hålla dig nykter men ett par saker tänker jag bär jag läser din text:
1. Berätta för din fru, om du tänker göra allvar av ditt försök. Att inte berätta för henne är ju att hålla en dörr öppen för att kunna dricka - tänker jag. Är du däremot inte beredd på att göra ett försök ska du nog inte säga något. Inget är ju så fördärvligt för en relation som brutna löften.
2. Dina kompisar. Själv har jag under mina nyktra veckor varit iväg med kompisar på ett par tillställningar där det druckits, i ena fallet mycket. Tyckte det var jobbigt före, men gick bra där, hade inget sug då. Jag tror att din nykterhet kan ge ringar på vattnet. Det kanske är fler än du som har funderingar hemma i kammaren?

Oavsett behöver du fundera på vad du vill och hur du når dit. Säger som många andra, läs här och begrunda, du kommer att hitta många kloka tankar och erfarenheter :-)

Lycka till!

Vad glad du låter så känner jag med just nu. Är uppe själv i denna
svarta morgon det är min stund och jag njuter i fulla drag. Ätit
gröt druckigt tre koppar kaffe, vad kan man mer önska sig.
Nu har jag varit vit 2 månader och en vecka. Trodde aldrig jag skulle
klara första veckorna. Men här stor jag nu lite vilsen med massor av
känslor som väller fram. Ska bara få min man med mig tror inte han är
mogen ännu.
Ja, idag blir en fin dag och fotboll i kväll.
Ska göra en äppelkaka till kvällen
Ha det bra
Konstnären

det är med "svamlet" man kommer fram till saker. Man skriver här för sin egen skull, sen är det en bonus om det hjälper andra. Vilket det gör. För övrigt tycker jag du skriver redigt och bra. Fördelarna du beskriver tror jag alla känner igen. Just gläden över naturen, överraskningen man känner ibland när man kommer ihåg att man alltid är körduglig. Jag blev också irriterad när jag blev "störd" på kvällarna. Fortsätt på din inslagna väg och det blir bara bättre och bättre!

Hoppas att gårdagens magnetröntgen blev bra.
Fortfarande får jag arbetsmail där jag ombeds styra upp ett och annat.
Blev ett kort svar tillbaks, jag är sjukskriven till december.
Hoppas dessa saker åtgärdas för det kan ju inte bara bero på en person........
Lös problemet.

Kommer bli en härlig dag nu, tack för tisdagshälsningen m.t.
Önskar ALLA godmorgon nu, och idag dricker vi inget.

Hahahaha, var just uppe och fixade kaffet och drack lokas vatten med pepparkakssmak.
Den är god, lite julkänsla såhär i November.
/Al

att du påminner dig. Här i din tråd. Önskar dig en fin tisdag! / mt

insikt - den att man (jag) kan gå. Att jag faktiskt kan det. Jag känner så väl igen att jag hittade ett inre lugn då. Jag måste tillägga att missbrukarens inre kraft sätts på hårda prov, länge. Värna och bevara din inre inställning - ditt liv är ditt val.
Andas lugnt och fint denna veckan. Livsluft. Kram / mt

Det är ju en hel vecka :-) Förstår vad du menar med ludd i huvudet... Tyckte första veckan var jobbig på så sätt att tankarna virvlade runt mycket. Känner som du att vissa saker kan jag relatera till hos andra och annat inte. Jag tycker att det är bra att läsa i trådarna hos dem som varit nyktra ett tag för att ta till mig av deras tankar. Det har hjälpt mig en bit på väg, tror det är viktigt med bra förebilder, även i det här sammanhanget.
/m

Vad härligt att du börjar bli fri :)
Ta hand om dig och barnen!

Tack för att ni tar er tid att skriva.
Känner ett konstigt lugn idag, som att själva insikten att jag faktiskt kan gå ger mig ro.
Jag tror att min sambo för första gången insett det oxå, att detta liv inte är för mig. Inte för någon av oss. Så nu väntar jag bara på nästa steg. Orden har inte längre någon betydelse. Bara handling som räknas. Han ska söka hjälp denna vecka. Jag ska inte tjata mer. Även om jag är rädd så villl jag tro på en människas inre kraft utan att vara naiv. Om han väljer livet eller spriten är utom min kontroll. Denna vecka bara andas jag och ser vad som händer...

på rätt väg tycker jag det känns som. En första vit vecka och ja, det går faktiskt. Det går ännu lite bättre när jag fyller tiden med något vettigt, och det är ju inte så märkligt. Trots denna lilla delframgång som en futtig vecka innebär, tycker jag mig inte känna någon större glädje för det. Det är mer som att vara omsluten av en trist likgiltighet, blandad med ludd i huvudet och en portion malande oro. En oro när man läser om alla skador som är relaterade till ett långvarigt alkoholberoende. Men det finns ju inte så mycket att göra åt det nu. Känns i alla fall som kroppen kämpar - vilket den förmodligen gör för att fortsätta att rensa upp. Jag tror vissa känner igen sig, andra kanske inte. Har när jag läst i andras trådar märkt att mycket är lika i mitt och andras beroende. Annat är för mig helt främmande, men det har jag väl redan skrivit om, som avsaknad av lust att dricka på morgonen etc. Har egentligen inte heller något större sug, det är inte det som tynger mest just nu.

Håller tummarna för alla som kämpar, och ser fram mot en "baksmällefri" tisdagsmorgon!