Senaste kommentarerna i forumet

är en blogg jag följer http://www.nt.se/bloggar/bloggentry.aspx?blogg=8018727&entry=9065750

Stil!

Och för att ta det lite lugnt och varsamt, efter att i ett par timmar legat och läst bakåt i min tråd och på så sätt och kanske börja, ÄNTLIGEN, förstå vad många menar när de i bästa välvilja skriver till mig.
Detta är en av anledningarna till att försöka hålla sig i sin egen tråd.
Jag for ju runt hos allt och alla och missförstånden haglade.......

Dagen första råd till mig själv är, ta det lugnt.
Ha tid för eftertanke, låt besluten ta sin tid.

Det gladde mig mycket när jag istället för att stressa upp ur sängen och skjutsa frun till jobbet istället sade:
-Ta du bilen, jag tar en skön promenad med barnen istället.
Så somnade jag om.

Skall iväg på konfermation senare idag.
Och idag dricker vi inte!

måste jag väl gå nu då? frågar du.

Ja, det "måste" du - annars flyttar du bara gränsen för vad som är möjligt. Både i hans ögon och vad värre är, för dig själv.

Välkommen hit till forum! Du är på rätt plats och även om gratulationer känns helt fel så gratulerar jag till din insikt om medberoende.
Så är det tyvärr. Läs i olika trådar här så kommer du att känna igen dig. Skriv gärna om hur du har det - det hjälper mer än man kan tro.
// mt

för ditt inlägg! Vi dricker vin, samma sort, på samma sätt och av samma anledning.

Angående Per Holknekt och alla de som här berättat (vittnat!) om hur lätt det är att återfalla ifrågasätter jag värdet av den färska studie på Riddargatan 1 där man kommer fram till att "hela 65 procent med ett beroende har uppfyllt sina mål att minska drickandet eller sluta helt inom sex månader." http://www.svd.se/nyheter/inrikes/nya-ron-kring-alkoholism_8728506.svd?…

Jag tror att många av oss med personlig erfarenhet av missbruk anser att sex månader är en mycket kort tid för utvärdering av resultatet.

Jag avslutar med att instämma med santorini och kopierar hennes avslutande rader, helt enkelt för att de är så bra:

Jag skulle önska att det istället för att försöka lära folk med problem att dricka måttligt kunde man ha en kampanj där man framhäver vilket bra och rikt liv det går att ha utan alkohol. Att avsaknaden av alkohol inte ger försämrad livskvalitet utan naturligtvis tvärtom. Den där vinsten man skulle få av ett glas vin den får man nog dubbelt igen om man avstår.

// mt

Jag är så glad att jag nått så långt som jag gjort, nämligen att jag är fri från sug och bara tacksam och glad över att jag inte vill ha alkohol längre. Hade detta kommit tidigare i min process hade jag kanske tagit det som en ursäkt att fortsätta. Fortsätta den för mej omöjliga kampen mot måttlighet. Det finns förmodligen olika grader av beroende eller så beror det på var i processen man är. Om man nått sin botten eller inte? Jag läser om såna som fortfarande kämpar med sug efter år av nykterhet. Jobbigt. Jag bara njuter av den frihet nykterheten gett mej. Tycker Camilla K och Sven M uttrycker det så bra. Jag är inte heller en AA-människa, man kan bli nykter på andra sätt.

Jag återkommer ständigt till Per Holknekt som var nykter i, var det sju eller nio år, och tyckte att han skulle kunna dricka måttligt igen. Det gick inte. Det går säkert bra för några men kärnfrågan är just VARFÖR måste man få dricka alkohol? Varför är det nåt man ska kämpa för att lära sej? Jag röker inte och har svårt att tro att jag missar nåt väsentligt i livet för det. Tragiskt förstås om man blir bortvald i umgänget, det har inte drabbat mej men vi har inte så stort umgänge heller. Det är kanske på nyårsafton som sällskapet tycker att jag är tråkig. För efter tolvslaget brukar det bli ganska tröttsamt att vara nykter, onekligen. Men i mitt vardagsliv känner jag bara stolthet och acceptans.

Jag har också valt att dricka alkoholfritt vin ibland eller 0,5% är det. Ger inget sug eller nån önskan om annat, bara gott som omväxling. Torres Natureo är helt ok alternativ. Men det viktiga i mitt huvud nu är att jag gör det inte för att dölja att jag inte dricker alkohol.Jag försöker inte mörka att jag är nykter, jag gör det för att det blir tråkigt med bara vatten.

Jag skulle önska att det istället för att försöka lära folk med problem att dricka måttligt kunde man ha en kampanj där man framhäver vilket bra och rikt liv det går att ha utan alkohol. Att avsaknaden av alkohol inte ger försämrad livskvalitet utan naturligtvis tvärtom. Den där vinsten man skulle få av ett glas vin den får man nog dubbelt igen om man avstår.

- bra att du ser det. Vad glad jag skulle bli om du skulle skriva några goda råd, i din egen tråd och riktade till dig själv... gärna varje dag.
Som en god vana. Du är värd det! / mt

vilken besvärlig situation du verkar befinna dig i. Så bra att du inser att alkoholen är hans problem, att du inte kan få honom att sluta. Du ska försöka hitta kraft att ta hand om dig själv och helst (tycker jag) ta dig ur relationen. Du behöver säkert hjälp, både att göra dig fri från honom - om du vill det, och med att reda ut den ekonomiska situationen. Sök hjälp så snart som möjligt till exempel hos kommunens beroendemottagning!
Du är inte ensam om att ha det tilltrasslat och det finns alltid vägar ut! Läs gärna här och hoppas du får fler svar och goda råd.
Styrkekramar! / mt

Läste om min tråd från början och ja, jag är knepig........
Jag ser och förstår.
Bra på att peppa och hjälpa andra men inte mig själv......
/A

att livet är gott!
Ta väl hand om dig och de dina / mt

var jag står i frågan om att lära sig dricka måttligt. Känns bra att föra den här dialogen där vi har en vilja att mötas och förstå varandra från våra olika utsiktstorn.

Min reaktion härrör sig ur min sårbarhet, reaktionen var bara ett starkt och smärtsamt bevis på min sårbara punkt. Jag kan dessutom säga att jag blev dubbelt drabbad, min reaktion förstärktes av att maken hade en sorgeprocess senaste helg då en av de vänner som vi inte längre umgås med hade lagt ut en fredagsstaus på fb, ni vet: På väg till vart-det-nu-var för att fira helgen med goda vänner. Ni vet också hur de bifogade bilderna ser ut. Jag hade full förståelse för makens sorg "Aldrig mer..." och det innefattar långt mer än alkoholen. Det innefattar att känna sig inte inbjuden eller bortvald. Det innefattar insikten att det finns sammanhang där man inte får vara med om man inte dricker - alkoholen är en så stark del av grundtemat i samvaron. Det är sorgligt.

Alltså: jag drabbades av min sårbarhet - och hans sårbarhet, som skulle kunna utmanas till en frestelse som jag inte tänker utsätta mig för. Ett starkt hot mot min tillvaro.

Därför blev jag så innerligt glad över Camilla K´s inlägg i SvD.

Därför önskar jag att ni på Riddargatan inser (det gör ni säkert) vilket synnerligen grannlaga uppgift ni har när ni presenterar forskningsresultaten som jag i sig inte tvivlar på. Där har ni säkert en hård "kamp" att få media att inse detta - det är ju genom kvällspress, TV, radio som resultaten når folket. Att redan i ingressen, eller framförallt i ingressen, klargöra vilken grupp det handlar om. Och gärna också tala om det Magnus skrev här: att lära sig dricka måttfullt är en kamp, ofta svårare än att sluta.

Jag är väl insatt i forskningsfrågor, jag vet att alla resultat ska presenteras och jag förstår absolut nyttan med att nå den stora grupp som är er huvudsakliga(?) målgrupp. Jag förstår likväl mig och alla andra nära berörda som reagerar starkt på mediapresentationen: Alkoholister kan lära sig att dricka måttligt med små insatser och medel. Så framfördes nyheten i morgon TV. En fredag.I ett senare program var det en forskare (?) som sade att idag är det huvudsakliga problemet medicinskt medan det förr var de sociala frågorna som var det stora problemet. Därav min reaktion på detta. Vidden av de sociala problemen sträcker som ringarna på vattnet långt utanför missbrukaren och drabbar hårt - både enskilda individer och samhället.

Jag vill inte driva strid mot dem som för fram resultat av forskning. Jag ville främst skriva av mig min egen smärta, som också berörde makens - vi sörjer sällan de som valt bort oss för att vi valt bort alkoholen men den här gången drabbade det honom hårt att bli påmind om att vi inte längre är delaktiga. Just detta umgänge har vi tidigare varit oeniga om, jag har aldrig gillat deras dryckesmönster men en av dem är en person som maken verkligen tycker om. De gillar varandra men alkoholen har kommit emellan dem. Ungefär så. Komplexitetsfaktorn är hög. Och sårbarheten.

För övrigt dricker vi ju alkholsvagt vin och har gjort det ca 1½ år nu. Maken upplever verkligen att det är en tillgång att han kan dricka nollöl - han dricker ungefär som jag föreställer mig att Berra gör. Han har konstaterat att det är en känslig fråga på AA så han talar inte om det där. Många där, liksom här vågar inte och ska inte testa. Det drar igång suget. Däremot har han talat om det med personer han träffar vid nollölshyllan - både i kvartersbutiken och på storköpet - personer som slutat för att det inte höll längre och som blivit nyktra på egen hand. Som flera av dem som skriver här.

Så bra att det finns olika vägar. Informera om det alla som kan och vill. Och informera gärna om vinsterna med att leva nykter!

Söndagsfrid! / mt

Höra hur resten av familjen drar timmerstockar.
Livet är gott!
/A

Tack Markatta! För Descartes. (tror din skola var bättre än min ;-)) Tar till mig tanken om "zen mode". Nu går jag ju mina powerwalks men ska sanningen fram så tänker jag jättemycket under promenaderna. Så kanske bör jag börja fundera på om det finns någon annan slags träning jag kan ägna mig åt? Kanske något med rytmik och rörelser som gör att man bara kan fokusera på det man håller på med för stunden. Ni är det närmaste jag kommer "zen mode" att arbeta. Jag hinner inte grubbla på arbetet. Vet inte längre vilken helg för i raden som det är jag arbetar igen. Dels mina "egna" helger och sedan mina arbetskollegors. Det finns alltid de som vill byta bort sin helg. Helgen tycks vara "helig" i vårat samhälle. Och jag förstår. För många har partners och barn som de bara hinner att umgås med i helgerna. Jag jobbar gärna eftersom det ger mig ett "yttre" skäl att inte kunna träffa mannen. Att inte vaggas in i våran lilla tresamhet, med honom, mig och alkoholen.

Men han blir ledsen. Känner sig bortvald och eftersom detta är ett äktenskap/en relation som jag vill ha kvar så har jag lovat att helgen om två veckor så ska vi tillbringa tillsammans. Det ska bli ett spännande expriment som jag faktiskt ser fram emot. Men idag är det arbete som gäller. Och tunnelbana. Med rak rygg ska jag väja för de sista "lördagsfirarna" och samtidigt försöka att undvika att trampa i någons spya. För några veckor sedan såg jag en kille som spydde hela vägen mellan två hållplatser. Ca två minuter. Tycker de som städar dessa vagnar verkligen är människor att se upp till. Tror inte jag skulle orka mer än en dag.

Jag märker att jag ser saker nuförtiden. I fyllan brukade jag bara titta. Man lär sig något nytt varje dag.

Fia

Ja du, lång startsträcka kan vi väl kalla det :-)
Under ett av mina - ganska lyckade försök - tidigare hjälpte det mig att se på "soppan" med lite självironi!
Sedan efter 5 sex veckor slog jag krokben på mig själv, så det gäller att se upp... var dag, och även när man tror att det är lugnt.
Ta vara på dig!

Det gör det faktiskt. Det värsta är att det förmodligen borde vara bättre att åka till en öde ö, ett halvt år eller så! Inte för att suget skulle vara så svårt. Mer att jag upplever att jag är svår och stingsligare och lite grinigare än vanligt mot mina kära ;-) Egentligen tycker man nog att dom borde förstå vad mitt problem är. Dom har säkert vetat att jag dricker "lite för mycket", och även tagit upp detta till och från. Men jag tror inte att dom faktiskt har sett hur illa det är. Det känns som om jag längtar efter den personlighet jag var, och som gradvis blivit en annan. Nu efter 6 dagar är jag i och för sig nöjd med vad jag går igenom, och hur det går, men jag skulle önska mig att jag kunde vara en annan....

Fokuserar på att göra nytta ute, gärna kroppsarbete. Känns bra för tankarna.

Hoppas på snar bättring med humöret!

Lördagshälsning från BubbelvattenP

När jag för tre år sedan hittade forumet, var din tråd en av de som dök upp och jag läste, Vill minnas det var svårt, och inte självklart att det skulle gå vägen. När jag nu hittat tillbaka, både till forumet och min motivation, gjorde det mig glad att se en person från då som skriver "från andra sidan" om man kan säga så :-) Stort grattis, det ger mig kraft och vilja att själv komma dit!

Länge sedan jag var här. Saknar inte a i mitt liv, men drömmer väldigt ofta mardrömmar, vaknar med ångest och rädsla innan jag förstår att det bara var en dröm. Alltid samma tema i drömmen, jag är onykter och kan inte minnas var jag är eller vad jag har sagt och gjort. Känns som att jag lever med en skugga som hela tiden följer mig. Hur länge ska jag känna mig jagad?

Efter ett antal veckor utan alkohol har jag brutit denna form av fasta. Det är Inte så att jag avbröt uppehållet på grund av ett oemotståndligt behov utan helt och hållet på yttre omständigheter. Det finns kulturer, tillfällen och omständigheter som gör det omöjligt att avstå den i många sociala sammanhang obligatoriska gruppmarkören.

Det som gör ovanstående orsakssammanhang intressant är att på grund av att jag drack alkohol av konvention inte på grund av behov upplever jag inget som helst sug eller längtan efter alkohol. Det är som om detta tillfälle bara var något som skulle göras precis som allt annat arbetsrelaterat.

Jag har inga avsikter att avsluta den inslagna linjen med ett alkoholfritt liv. Jag har ju en strategi och handlingsplan och så långt tycks den fungera inte bara i teorin utan och också som en benchmark i verkligheten.

Förutom allting annat positivt med en alkoholfri vardag är att jag mår mycket bättre. Tillsammans med all motion och en lätt korrigering av kosten har jag redan tappat några kilon och dessutom har konditionen blivit mycket bättre.

När jag surfar runt på forumet tycker jag mig numera kunna förutsäga när någon några dagar senare skall meddela oss andra att vederbörande har fallit för frestelsen. När jag läser texterna tolkar jag dem som ett sätt att få sanktion, av forumet eller sig själv, att det är ok att falla för frestelsen. Lite av en självuppfyllande profetia. Det finns en gemensam nämnare i uttryckssättet som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Jag gissar dock att Magnus och beroendecentrum har ett hum om vad detta står för. Observera att jag inte värderar eller kritiserar utan bara konstaterar vad jag tolkar. Men det är kanske trots allt något att fundera på.

Jag vill inte framstå som kaxig i mitt eget agerande mot alkoholen eller värderande mot andras kamp. Min egen regel för att skriva här är att vara ärlig och rak utan bli förolämpande samt att delge mina tankar och idéer i den gemensamma kampen mot en gemensam fiende. Jag hoppas att jag framstår som sådan också.

May the force be with you

Underbart att läsa din berättelse. Igenkänningsfaktorn är hög! :) Jag började dricka när jag separerade. Mest som ett "sällskap" för att fylla ut tomrummet som barnen lämnade varannan vecka. Sen träffade jag en man och då drack jag för att våga och orka. På slutet var det så illa att jag drack för att orka vara, leva, existera. Det var på vippen att jag drack på jobbet, men det gjorde jag aldrig. Jag fick nog en dag, berättade för mina närmaste och slutade tvärt. Livet pågick med barn, jobb, vardag men ångesten pockade på och var sju resor värre än vad jag trott. 8 dagar senare hällde jag i mig sprit, blev riktigt full (vilket jag sällan blivit förrut) och lika ångerfull. Det var 6 dagar sen. 6 nyktra dagar. En dag i taget. Samla nyktra dagar. Surfa på suget. Var inte rädd. Var ärlig mot dig själv och sedan andra. Idag är det jobbigt, men jag blir lika lycklig varje dag jag vaknar med gott samvete. Imorgon ska jag vakna och ge mig själv en klapp på axeln för första nyktra veckan. Gör det du också, varje dag. Var stolt! Du är så långt från ensam i detta. Varje dag ska jag göra ett aktivt val, kvitt eller dubbelt. Det innebär att imorgon när jag varit nykter en vecka så blir mitt nästa mål 2 veckor. För kvitt finns inte, då kan jag lika gärna checka ut.

Ha en toppenfin kväll!
#Saga

Hej, hej! Efter ganska mycket om-och men väljer jag att kasta mig in i debatten om Sven A:s uttalanden. Visst uttrycker han sig klumpigt, men alla av oss är inte födda till talare. Jag tror faktiskt att hans agenda är att fånga upp de där som inte skulle söka hjälp i den vanliga vårdindustrin. För det är ju en industri. Sen om industrin består av landsting, kommun eller privatägda aktörer känns som skitsamma.

Enligt mig är ALLA sätt att söka hjälp bra sätt. Och jag förvånas lite av att du mt, Adde och även Camilla Kuylenstierna reagerar så negativt på ett alternativ väg. (Eftersom jag betraktar er som som ganska smarta personer). Jag ser att både du mt och Adde har haft en stor glädje och ett bra resultat av AA. Men det passar inte alla.

När det gäller ett kvartssamtal på Riddargatan 1, så tror jag inte att det skulle passa mig. Lika lite som AA (som jag har prövat), men jag kan inte säga att det är fel för alla. Vad vet jag om vad som bor i min grannes/medmänniskas innersta?

Ser också Addes point om att alkisen nu kan slänga upp ett skriftligt bevis på att nu är det ok att dricka för professorn säger så. Men tror ni på fullt allvar att denna/denne alkis inte hade hittat ett annat skäl vid behov? Om Sven aldrig hade uttalat sig?

Visst kommer en del familjer att lida. Men de vuxna normalbegåvade medberoende har alltid en chans att välja att lämna. Och - i bästa fall - ta barnen med sig. Så tidningen på köksbordet tror jag inte spelar så stor roll. Sen finns det familjer som aldrig läks trots att alkisen har valt den "rätta" vägen via AA eller Minnesota. Där vuxna barn fortfarande känner förakt för den förälder som berövade dem barndomen.

Nu vill jag inte försvara Sven A, men jag kan inte heller riktigt förstå er ilska/sorg. Massor av grupper har reagerat skriver Adde. Är det masspykos hos en grupp med försvagad självkänsla eller har de skådat ljuset som trots allt den tysta massan inte alltid ser? Eller har gruppen rätt. Ni vet den där om att; "Om hundra miljoner flugor äter skit, så MÅSTE det vara rätt".

Som jag ser det så ska vår strid inte ägnas åt att polalisera våra trupper utan snarare mot en gemensam fiende: Missbruket.

Fia

att han/ni går ut med budskapet att det är ok att dricka lite fast man har alkoholproblem så har ni gett de alkisar som ännu inte hittat sin väg ut ett dokument att sätta upp i ansiktet på de anhöriga/vänner som med förtvivlan ser var det barkar hän. Ni ger legimitet till att fortsätta dricka för "Det har de sagt på beroendekliniken".

Jag ser ju vad socionomerna gör med människor som söker hjälp på hemmaplan med de råden. Och att hålla på med mediciner och byta ut ett missbruk mot ett annat är aldrig acceptabelt. Oavsett vad ni tycker.

Jag har aldrig någonsin sett sån storm mot Andreassons påstående som nu blåst upp, facebook, media, grupper mm mm. Äntligen är det fler som reagerar mot galenskapen att ge legimitet för att dricka fast man är sjuk. Ni förstör för familjer som har hoppats på ett tillfrisknande och det utan att skämmas !

Prime for Life har samma sak i sitt program, ett program som Andreasson själv varit med om att sänka, men som han nu stjäl punkter av. Prime anser att i början av steg 3 så är det ok att dricka OM man håller stenkoll på hur mycket man hinkar i sig. Senare i steg 3 är det för sent. VEM sätter den gränsen ?? Gör ni det på Riddargatan 1 ? Socionomerna på bykliniken ? De som inte vet hur en alkis funkar ?

Ni förstör folk och familjer med ert budskap. Slogan som "En vit Jul" faller platt till marken med ert koncept för det har ni ju sagt att det är ok att gå runt. Er "vetenskap" luktar av läkemedelsindustrins pengar.

Gör om gör rätt Magnus !

Jag kan garantera att både jag, Sven och de andra på Riddargatan 1 jobbar långsiktigt för minskad användning av alkohol. Jag tycker även att vi jobbar för normalisering av valet att vara nykter, men jag tror att det är ett område där vi kan bli bättre. Jag skulle tycka att det vore mycket spännande om vi kan i framtiden även kan sprida sådana nyheter.

Jag tar också till mig av att du och andra reagerar med oro över hur nyheten har presenterats. Det är något vi behöver diskutera.

Vad som gör mig lite orolig är att du upplever att vi skyler över de sociala konsekvenserna som alkoholen har. Som socialarbetare har jag jobbat många år på den sidan av vården och vet mycket väl vad alkoholen ställer till med. Jag tror att man har blandat ihop två olika budskap:
- Att man tror att man kommer tvingas till helnykterhet är en anledning till att personer med beroende inte söker vård.
- Att man inte tycker att man har sociala problem är en annan anledning till att man inte söker.
Personer som intervjuats i Riddargatan 1:s forskning beskriver det som att man upplever att vården endast är till för de som har svåra sociala problem. Vi försöker säga och visa att beroendevård även är till för personer som tycker att resten av livet fungerar ganska bra. Förhoppningsvis leder det till att vi kan hjälpa fler människor och få kontakt med den som dricker mycket och deras anhöriga tidigare. Som t ex de unga du möter. Tvingande socialtjänstlagstiftning är ett väldigt trubbigt verktyg. När de sociala problemen har blivit uppenbara för människor utanför familjen har det ofta gått alltför lång tid. Vi vill hjälpa människor tidigare. Om det framstår som att vi förminskar de social konsekvenserna så är det viktigt att vi blir tydligare.

/magnus

för att du inbjuder till frågor. Jag tror jag förstår grejen, att fånga upp dem som inte söker hjälp annars - och de är många. Blev i första hand mest förundrad över kraften i min egen reaktion, kan tänka mig att min man passar väl in bland kvartsmiljonen och skulle bli förtvivlad om han genom detta "stöd" fick för sig att lära sig dricka måttfullt. Nu har han inga såna planer tack och lov! Otroligt skönt för mig personligen att så många delar min reaktion, både missbrukare och anhöriga. Vore kanske skäl att fundera över hur man presenterar nyheter som denna - ett slags paradigmskifte som kan antas innebära stora risker för många människor. Också svagt tycker jag att skyla över de sociala konsekvenserna som drabbar så många barn och ungdomar. Jag jobbar i en miljö där jag möter många ungdomar från alla slags familjer och alltför många som lider av föräldrars missbruk. Och då menar jag inte familjer ur gruppen 50 000.
Jag hoppas att ni på Riddargatan 1 även arbetar långsiktigt för minskad användning av alkohol och normalisering av valet att vara nykter!
Stort tack för att du håller igång denna sidan! / mt

Eftersom jag jobbar på Riddargatan 1 och var med på konferensen igår så får jag en massa tankar av det ni skriver. Jag tänker bl a på Nick Heathers ord igår om att även om måttlighet är möjligt så är det inte en lättare eller bekvämare väg. Det är minst lika svårt om inte svårare att lära sig dricka måttligt som att lära sig leva utan. Det har jag märkt hos de som kommer till mottagningen. En del väljer också, trots att de klarar av måttlig konsumtion, att gå över till nykterhet för att de inte ser någon mening att fortsätta använda alkohol.

Måttlighet har alltid funnits som ett av alternativen i Alkoholhjälpens program. Det finns absolut tillräckligt med forskning både i Sverige och utomlands som visar att det är möjligt för en del. Om man har ett starkt beroende så är det dock väldigt få som klarar det.

Samtidigt tycker jag inte att det finns någon anledning att tveka om man känner att vara nykter kan vara rätt väg. Tvärtom finns det all anledning att vara stolt om man kan stå emot alkoholnormen som finns i vårt samhälle. Det är bra om fler väljer bort alkoholen och vågar stå för det.

Till tanten som funderar på vad du själv ska välja så vill jag säga att vi alltid rekommenderar att man börjar att vara utan alkohol en tid. Vi vet t ex från forskning att de som är utan 90 dagar har mycket bättre förutsättningar att lyckas med förändringen. Även om man på längre sikt vill kunna dricka måttligt så är det bra att först lära sig att kunna vara utan alkohol. Dessutom ger man kroppen och hjärnan bättre förutsättningar till återhämtning.

Om det är fler funderingar utifrån fredagens nyheter så får ni gärna dela med er av dem. Jag svarar gärna på frågor.

/magnus

http://www.svd.se/opinion/

att skriva några rader i din tråd Berra.

Har nu läst denna tråd i några veckor och kommit lite mer än halvvägs.
Dina tankar och resonemang kring din egen (och andras) nykterhet har hjälpt till att få saker och ting att falla på plats i min egen marinerade hjärna. För detta är jag dig stort tack skyldig. Tack!

Jag har haft ett eskalerande risk/miss-bruk under snart 20 år. Jag har lyckats "hålla" mig från alkohol i längre perioder, men alltid startat upp igen. Varför? Jo jag har alltid satt en "gräns" för hur länge nykterheten ska vara och sedan "provat" igen... Så tänker jag inte den här gången, tänker bara varje morgon på hur skönt det är att ha sluppit att dricka igår. Ett helt annat mindset efter att läst hur du tänker.

Har nu sluppit detta i lite mer än två veckor och upplevde trots detta ett riktigt "rus" igår! Jag bara gick omkring och mös över hur skönt det var att ta en stilla promenad i stället för att som vanligt ha jäktat iväg till Bolaget och snabbt hem igen för att "belöna" mig ordentligt efter den jobbiga arbetsveckan.
Vardagarna är naturligtvis också en helt annan sak när man kan hoppa upp ur sängen på morgonen utan att vara "halvbakis" efter några snabba shots på kvällen.

Mitt tankesätt kring livet har också förändrats, tänker inte längre på allt som (eventuellt) kan gå fel, utan försöker ta dán som den kommer.
Fast jag en lång tid har känt till och använt sinnesrobönen är det först efter läsning i den här tråden som min hjärna äntligen kopplat vad den betyder. Underbart!

Har också några stycken riktiga energitjuvar på jobbet. På något konstigt vis (detta måste jag reda ut) har jag dragits till dom och låtit dom lasta över sin skit på mig? Varför? Inte en aning!
Men nu är det slut på besök hos dom! Kommer naturligtvis att hälsa, men det får räcka med det. Känner mig uppåt bara av att ha tagit det beslutet, så det måste vara rätt.

Jag är mycket medveten om att den kick jag nu känner troligen kommer att mattas av, men känner mig rustad på ett helt annat sätt nu.

Ville bara dela med mig av mitt lyckorus och tacka dig Berra för alla klokskaper du delat med dig av, tror det har hjälpt fler än mig.