Senaste kommentarerna i forumet

http://www.aftonbladet.se/wendela/article6280304.ab

Läser en kort artikel om Gudrun Schyman och hennes resa till nykterheten och hur sanslöst lika den är min. Jag sökte också hjälp av den öppna vården (dock flera år innan min behandling) innan vi slutade på samma ställe. Jag hade också tankar på att sluta mitt liv när ångesten och bakfyllan var så kompakt att man kunde ta på den. Jag har än idag inte träffat någon som uppnått en stabil nykterhet utan sinnesförändrande medel via den offentliga öppna vården däremot många som uppnått den via AA eller sluten behandling i kombination med efterföljande deltagande i AA. Borde stämma till eftertanke hos berörda politiker. Statistiken är inte lysande om den ens finns.

Jag kan idag se,höra och inte minst läsa om återfall på gång och det är inte en så värst trevlig upplevelse. Det är jobbigt att stå bredvid och inte kunna påverka förloppet och jag kan faktiskt må fysiskt illa av det. Jag är i högsta grad medveten om att jag inte kan ge råd till en annan alkis utan enbart dela om mitt liv och mina erfarenheter så får var och en göra sina egna val. Återfallet kommer INTE som en blixt från klar himmel utan planeras en bra tid före och det är då alla signaler kommer. Det är en spegel av mitt gamla jag och det förskräcker. När jag slutar upp att bry mig om mitt eget mående och börjar gnälla på andra och fokusera på andras fel så vet jag att det är dags för mig att reflektera över vem jag är och var jag kommer ifrån. När min sinnesro börjar tunnas ut blir det lätt någon annans fel. Jag kan börja oroa mig över saker som ligger dagar bort och som jag inte ens vet är eller blir ett problem. Om jag är i balans så blir inte de sk problemen något hot, oftast faller de platt till marken, det har varit ett hjärnspöke hos mig.

Jag läser också nu att det är vetenskapligt belagt det som vi nyktra alkisar har vetat länge att vi trixar med drickandet för att kunna dricka "socialt". Vem har inte i vår situation ändrat sort, styrka eller märke, inte druckit före eller efter ett visst klocklslag, "bara" druckit helger, shoppar "bara" en viss mängd, tagit en "vit vecka"................visst känns det igen ?!
När vi håller på så så har vi redan tappat kontrollen över vårt liv och har i realiteten blivit fast i beroendet. Vi lurar oss själva och förlänger vårt lidande när det egentligen bara finns en lösning.
Känns lite skönt att få bekräftelse !

Om 14 dagar är det Arosmötet i Västerås, bara ett stenkast från Östra Aros ! Jag ska försöka åka dit på lördagen för att få trivas hos kamrater och få vara verkligt social utan en massa skydd framför mig. Nakenheten som finns hos oss nyktra alkoholister är så befriande, vi litar på varandra och har en förtröstan som jag aldrig kan uppleva ute i verkliga livet. Alla AA möten är öppna möten och ger en enorm kunskapsbank även för anhöriga. Och jag ska försöka gilla laxpuddingen men det tar emot.............!

Nu ska jag ut och ta emot vårsolen som för första gången på länge lyser över oss. Känner mig som en liten krokus !!

Värda ett besök :

http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/arosmotet2010.pdf

http://www.gotlandskonventet.se/

http://www.eurypaa.org/2010/

Otroligt fascinerande att se att det faktiskt fungerar. Det gör mig lycklig !

En rad med artiklar :

http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5910096

Knöligt att läsa på nätet för man får klicka fram varje artikel men värt besväret.

Tips : http://sv.wikipedia.org/wiki/Hillevi_Wahl

Ja Felix livet är allt som oftast en festlig grej !!

MEN :

Jag började min morgon som vanligt med frukost och morgontidning, kollar så att jag inte skrämmer rådjuren när jag går och hämtar tidningen, de har liksom företräde ! Solen är på väg upp när jag går och det är obeskrivligt vackert. Koltrasten plirar lite på mig när jag går förbi matstället, h*n är inte rädd för mig så länge jag inte tittar direkt på henne/honom. Jag stör ekorren lite när jag går och får ett ilsket tjatter påkastat på mig för att jag råkar gå lite nära. Men på det stora hela så är vi kompisar tom så mycket att det händer att h*n är inne i bilen när jag lämnar dörren uppe för länge. Ibland finns ju matkassar där!!

Jag läser tidningen i takt med mackorna och kaffet. Kommer till slut till dödsannonserna. Och för första gången på många år så blir jag så arg och heligt förbannad på alkoholen. "Acceptera det jag inte kan förändra...." äh, dra åt he-te !!

En bekant har slutligen lyckats att supa ihjäl sig. Han ville aldrig erkänna att alkoholen var det största problemet i hans liv. Han förstörde bit efter bit i kroppen och hasade i slutet fram med hjälp av rullator. Men sluta dricka ? Icke ! Dryga 50 år gammal valde han att ta sitt liv med alkohol.

Jag känner sådan maktlöshet.

Jag har tagit mitt "Beslut" idag !!

Njut av solen vänner !

Säga vad man vill, men såväl nyktra som onyktra alkisar är ofta roliga människor!
Adde:-)))
/Fenix

:))

Gröna hissen!

Grogghiss ?!

Underbart!
Skulle lösa alla vara problem med en katt som den här vintern är bara så jobbig. Vill gå ut, vill inte gå ut ca 100 ggr dagligen. (Har faktiskt tänkt på att jag och katten är ganska lika, vill inte dricka, vill dricka ca 100 ggr dagligen.)
/Fenix

Ok, jag vet att det inte har direkt med alkohol att göra men kattfnattet har ju diskuterats här på forumet tidigare. Här är en lyxkatt : http://www.youtube.com/watch?v=trZnE34_fgw&feature=player_embedded

Vad för slags gäster räknar det här hotellet med att få :

President Palace Hotel, Bangkok
Rate includes breakfast, unlimited free drinks from 11.30 – 5 pm, Wi-Fi access and a welcome drink!
From THB 2,519

Har någon tänkt till här ??!!

Ännu en av mina udda länkar. Den här hör inte till ämnet på forumet MEN den ger mig en tankeställare om hur bra jag och min familj har det fast vi gnäller ibland. Jag blir så tacksam för att det finns folk som vill dela med sig.

http://annasanatomi.blogspot.com/

http://issuu.com/raddalivet/docs/rliv1001

Sid 33

Byt ordet "cancer" till "alkoholism" så får artikeln ännu mera substans.

Jag tycker att Adde är en klok & vis man, med många bra & sunda tankar.

Gillar inte när det blir pajkastning.
Vi är här av samma anledning... Alkohol / droger har påverkat våra liv på ett el annat sätt.
Negativt.

Dra nytta av varandras historier istf att anklaga hit & dit.
Vi har kommit olika långt på våran resa.
Kom gärna med kloka råd.
Eftersom vi är olika som personer & individer har vi olika synsätt... acceptera...

Ta hand om er & lev.... kram från Mie.

Uppenbarligen så vet du inte vad AA handlar om, för hade du haft det så hade du föstått att det inte handlar om fanatism, då hade du haft egen erfarenhet av det och vetat vad du pratar om. Och då hade du förstått vad som menas med princip framför person, och att tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter. Så som i hemmet, på arbetet, på resan mm. Men som sagt hur kan man veta det man inte vet?

M.V.H

Uppenbarligen tillhör du den sista gruppen enligt dig själv.

Det är det som kallas fanatism.

Det finns fyra slags människor.

De som inte vet, men inte vet att de inte vet.
De är dårar; undvik dem!

De som inte vet, men vet att de inte vet.
De är okunniga; undervisa dem!

De som vet, men inte vet att de vet.
De sover; väck dem!

De som vet, och vet att de vet.
De är visa; följ dem!

Anklagelse? Ställde bara några frågor om jag inte minns fel?!

Ja just det, DEM som är utan synd kastar första stenen.. :-)

Ja det är jätte svårt,, eller svårt är nog inte det rätta ordet, det går inte hade nog passat bättre.

Halleluja?

FREEDOM, den som är utan synd kastar första stenen!

Det du skrev lät verkligen som en anklagelse mot Adde. Lite större ödmjukhet skulle inte skada. Fö så skriver man inte "...vidare till dem alkoholister..."
Det heter DE alkoholister, man skiljer på DE och DEM. Kan man inte skilja på de och dem så stavar man det som DOM!
Med vänlig hälsning!

Det är svårt att erbjuda hjälp till ngn som inte är berädd att ta emot hjälp....

Att överhuvudtaget antyda att jag är en dålig aktör för att jag inte agerar när en full make inte sköter sig på semestern trots att jag går på AA är en väldigt udda beskyllning. Med vilken rätt har jag att klampa in i en familjs liv och säga att de gör fel ? Hur bra skulle det bli att kliva fram till en full far och säga att han gör fel ? Till mamman att hon gör fel som medberoende ?

Klart du inte ska stampa in någons liv och säga att dem gör fel,, vem har sagt att du ska göra så? Det låter ju inte friskt! Jag menar att vi inom AA har en gemensam lösning som vi kan samverka harmoniskt och broderligt med. Vi har en lösning att erbjuda dem som lider av alkoholism,, AA:s lösning. För har vi tillfrisknat genom AA:s program, så har vi ju något att erbjuda. Det är ju det som är meningen med hela grejen. När vi som ett resultat av dessa steg själva haft ett andligt uppvaknade så försökte vi föra vidare detta budskapet vidare till dem alkoholister som fortfarande lider. Men samtidigt sa grundarna att naturligtvis kan du inte föra vidare något som du inte har. Väldigt enkelt.

M.V.H

När jag tog beslut om min behandling så visste jag helt och fullt att mitt gamla liv måste upphöra. Om jag skulle överleva måste jag göra en verklig förändring av mitt liv innebärande en total omsvängning av mitt synsätt och min påverkan på mig själv och på andra. Jag måste rikta blicken inåt istället för att fokusera på andras fel och brister. Jag måste bli en rejäl egoist som värnade om mitt eget liv och inte försöka styra och kontrollera andra vilket jag gjort under en stor del av mitt liv.

Jag behövde lära mig vad ödmjukhet är och vad det innebär.

Jag behövde lära mig att sätta gränser.

När jag kom ut i "verkliga" livet efter mina dagar på Nämndemansgården var jag en mycket rädd och mycket liten pojke som behövde all hjälp jag kunde få för att kunna återfå ett bra liv.
Jag gjorde som de rekommenderade : Jag gick på AA.

Det nya, nyktra, livet var skrämmande och farligt och jag tog direkt rygg på dem som gått före mig. Hade de lyckats få detta lugn och dessa lysande, leeende, ögon genom att följa vissa mycket enkla levnadsregler så vore det väl f-n om inte jag också skulle fixa detta !! Jag gick 3-4 gånger i veckan det första året och lyssnade och lärde, jag var sannerligen en lärjunge med stora förhoppningsfulla ögon. Jag tog fasta på det som sammanförde oss och bortsåg från det som ev skilde oss åt och fick tidigt rådet att lyssna och lära av dem som hade ett positivt anslag i sina berättelser. Av en gammal man fick jag den, för mig,mycket viktiga förståelsen att identifikationen med andra alkoholister är det som hjälper oss framåt.

Genomgående i min "grundutbildning" var att ingen, INGEN, sade åt mig hur jag skulle agera eller utföra mina nyvunna kunskaper. Om jag behövde hjälp bad jag om det och fick det av folk som visste vad det handlade om. Jag var omgiven av ödmjuka människor som visste att den bästa skolan är att göra egna upptäckter och att kunskapen kommer till mig när jag är mogen för det.

För det är jag oändligt tacksam.

Jag har också klart och tydligt lärt mig att jag inte på något sätt är en legitimerad "nykterhetsgörare" bara för att jag går på AA. Jag är INTE en riddare i skinande utrustning som räddar barnfamiljer upp på min vita häst undan den drickande maken.

Att överhuvudtaget antyda att jag är en dålig aktör för att jag inte agerar när en full make inte sköter sig på semestern trots att jag går på AA är en väldigt udda beskyllning. Med vilken rätt har jag att klampa in i en familjs liv och säga att de gör fel ? Hur bra skulle det bli att kliva fram till en full far och säga att han gör fel ? Till mamman att hon gör fel som medberoende ?

Inom AA liksom andra organisationer finns det folk som anser att de kan tala om för andra hur de ska agera och som försöker med div bestämmelser om att gör si eller gör så enligt MITT sätt att se så går det bra annars går det åt helvete. Därför försöker jag att undvika allt vad råd gäller och berättar istället hur det har fungerat för mig så får andra fritt välja om det är något att ha.

Fanatism fungerar i regel väldigt dåligt.

Jag är väldigt glad och tacksam att ingen hoppade på mig på mitt första möte och talade om för mig vad jag skulle göra. Det hade folk gjort i 20 år före och det gjorde ingen nytta. Jag tror inte att jag hade varit där jag är idag om jag fått ett sådant fanatiskt bemötande. Det skrämmer.

Slutligen vill jag bara påstå att majoriteten som går på AA är oerhört ödmjuka människor som har det gemensamt att de vill sluta dricka alt inte börja igen och som det är en stor ära att få umgås med och få ta del av deras enorma samlade erfarenheter.

Jag känner mig väldigt stolt och tacksam att dessa människor vill umgås med mig.