Senaste kommentarerna i forumet

Marie!

Visst är det en härlig känsla att märka att det är gott att leva utan vin.. att den rädslan att livet skulle vara tomt utan var en myt vår hjärna hade hittat på.

Ja, vi är faktiskt födda och skapta till att vara nyktra och det är då det riktiga livet finns för oss. Närvarande, sunda och kapabla att njuta av de riktiga sakerna i livet.

Alkoholen är listig falska och stark, precis som andra droger. Som någon skrev här, enda skillnaden från kokain och annat skit så är alkoholen legal och glorifierad i vårt samhälle. Fast den gör så otroligt mkt skada.

Lev väl och nyktert mina vänner.

Kram

Mitt nick namn är nu efter lite strul Annsan 13 om ni vill nå mig jag stöttar och hjälper till så gott jag kan. Kramar på er alla ock kämpa på

Grattis marie till 18 dagen och tack Pia så mycket . ja i dag är det en månad jag varit nykter härligt känner mig lugn nu igen.jag glömmer aldrig när jag hade ramlat och jag sökte hit. detta hjälper mycket att skriva av sig och möta er härliga snälla människor.All stöttning jag fick ni är otroliga det här är nog bättre AA.Många kramar återkommer.

Hej!
Själv är jag på 18:e nyktra dagen och det har gått fint så här långt! Bestämmer mig för att vara det i dag också. Förut så var helg synonymt med att dricka och jag fattade inte att en del människor inte drack, hur njöt de av sin helg? Nu vet jag! Jag vaknar pigg och utvilad utan huvudvärk och ångest och orkar göra både roliga och nyttiga saker under de lediga dagarna. Jag minns filmer och andra TV-program jag sett och somnar inte mitt i. Härligt!

Grattis Annsan12 (f.d blåtiran som jag förstått) Så skönt att du är på rätt väg och att du mår bra. Keep up the good work.

Kram Pia

Hej måne nu är jag här igen jag har nicknamn Annsan 11 nu.Hoppas du har det bra, I morgon har jag varit nykter en månad. Jag mår bara bättre och bättre .Jag tänker inte ens på att dricka mer och det känns underbart. Liet har fått en ny mening men det tar ett tag har man märkt. hoppas du skriver kramar

Hej Blåtiran,hoppas du är ok,Du kanske ska gå under ett annat namn nu,din blåtira har väl försvunnit,du förtjänar ett annat namn,kompis! Har ett ärr kvar från en fyllekväll,skulle mitt i natten gör avarma mackor,smart, brände mig ordentligt,på plåten har ännu ett ordentligt märke kvar ,som en mörk skugga,som elakt påminner mig om den kvällen,kanske är bra att bli påmind,,två veckor nykter i alla fall,börjar känna att jag tycker om mig själv lite mer för var dag,men vägen är lång,skönt att ni finns ,är lite orolig för jobbet som börjar imorrn,vardagskarusellen börja snurra. måste behålla lugnet och försöka skriva till er varje dag,hur går det för dig,läste om din katt ,jag är så ledsen för din skull,jag la in ett svar till dig på en annan rubrih ,om våran katt,läs där,vi hörs snart kram måne,(Tessan)

Måne har du lagt dig vi kanske hörs i morgon kramar

Hej!

Har märkt att man blir väldigt festglad av antidep.
Spärrarna försvinner s a s.

Det måste du vara medveten om...

Vet fllera personer som festar hårt pga ssri......

Försök ta kontroll över ditt liv och vad som är bäst för dig.....

Love C

Hej Pia,ja , allt känns faktiskt helt ok,tack för att du frågar,hoppas allt är väl med dig ochså. Har varit en av de bästa helgerna på länge,ätit gott ,varit ute o gått, plockat mer(?!) svamp,kan inte låta bli fast huset ,somsagt ,är fullt redan.åkt en tur med maken på hojen ,o sett mellansorken lira fotboll. Antideppen går bra ,inga biverkn,o sinnet känns lättare,fast tabl,har väl inte börjat verka än,men jag har ett lugn inom mig som jag inte känt förut,en känsla som säger mig att den här gången så fixar jag det här. Förut var man kluven,ena sidan säker på att inte falla tillbaka,men man kände i ryggraden att man inte litade på sig själv ändå. DEN sidan finns inte där just nu,känner mig hel på den punkten. Jag ska inte ,vill inte o tänker inte falla den här gången. Hela familjen känner nog av lugnet(mitt i vardagskaoset!! det är ju som det är) jag tacklar saker annorlunda nu ,märkligt hur några veckor utan alkohol kan förändra synsättet o hur man agerar i olika situationer.Min dotter ser på mig med andra ögon,ängsligheten finns inte där på samma sätt,det känns som bomull för själen.Samtidigt känner jag ett ökat behov av att få vara själv,orkar inte planera för mycket utöver det som måste göras,blivit lite asocial,inte mot familj,men har inte behovet att äta med vänner varje ledig helg osv: Tyvärr är det lite så bland de familjer vi umgåtts med ,att tex, vad gör ni i helgen? vad har ni gjort ihelgen? Så fort man är ledig ska det fyllas med träffar,pizzakvällar,tjejmiddagar,tacokvällar,bowling,bio,kortspel,som om det inte vore nog att barnen oftast har aktiviteter varje helg ändå.Det går lite status i att hänga med på så mycket som möjligt,liksom "fel" att säga att man bara varit hemma o tagit det lugnt. Sånt där stressade mig enormt förut MEN jag struntar i det nu ,vill o orkar vi så hänger vi på,annars får det vara,min man tycker likadant,vi är lite av hemmapulare båda två,närmaste familj(jag har tre syskon,han två) räcker gott,o vi har fått det bättre tillsammans än på länge,jag o min man. Så nog är man på rätt spår,,,,,,KRAM TESSAN

hej mamma kvinna 46 , vulket svar du gav mig!! du är enastående!!!! jag vill göra samma resa som du ,hade bestämt mig för att försöka dricka normalt, gick bra ett par veckor men i förrgår gick allt snett dricker till en viss gräns sen försvinner allt vett,är elak mot min man,beter mig som ett svin,barnen får se mig ,det är det värsta ,jag ska ju va en förebild, mådde asdålogt dan efter,MÅSTE SLUTA;kan inte fortsätta inbilla mig att jag kan dricka normalt,vill verkligen må bra o att min familj ska må bra, har ätit antidepp ett halvår ,slöt för några mån sedan ,ska nog fortsätta med det,men dem går ej ihop med för mycket alkohol,trodde väl det när jag tog dem,mådde typ dubbelt så dåligt när jag drack samtidigt som jag åt tabletter.Man är ju inte klok när man tänker på det,vill verkligen sluta,JAG MÅSTE SLUTA!!!!! ni är underbara här på forumet kram puss skriv till mig!!!

Ja jag känner igen en hel del av vad du skriver......"man vill fly bort ibland ,varva ner" skriver du,Så är det åxå för mej.
Jag jobbar rätt mycket o har betalat av en skuld som jag borgat för o som förföll på mej att betala.Min unge vuxne son som bor hemma "skräpar ner" o det blir mycket stress i en massa situationer när jag känner att jag bara gör saker för andra o inte hinner med mej själv.När jag dricker hamnar jag (hemma) i en skön bubbla där ingen kan "komma åt mej" o jag kan koppla av allt ansvar jag har i vardagen.Jag får det "break" jag behöver.
Nu tänker jag just på att när jag kom hem från Indien i vintras(jag var där ensam i 2 veckor)så drack jag ingenting när jag sedan kommit hem, under tre veckors tid ty jag var så avslappnad,utvilad o ville inte förstöra den känslan.Men sen öste vardan o stressen över mej o det blev detsamma igen.Jag får väl skaffa mej ett annat "rus" ! Kanske.Jag vet inte.
Men det här livet med mycket jobb alkohol o det ena med det andra stressmomentet det kommer ta kål på mej,en nyss fyllda 60årig kvinna.

tack för välkomnandet känns jättebra jag har väl alltid vetat att jag har hft problem med alkohol men de senaste året har det blivit på tok för mycket och för ofta jag lever ett vanligt svenssonliv med tre barn och man har ätit antideppmedicin under en tid ,har slutat nu, varit nere och ien rejäl svacka det var väl då alkoholen tog mer plats .Allt kretsar kring det ,när kan jag dricka, var ska jag gömma en del av det jag handlat osv .Jag dricker några glas ,allt känns skönt sen när det borde vara stopp försvinner spärren ,har druckit så jag stupar, minns inget ,bråkat med maken,sagt saker jag aldrig skulle sagt annars, sedan ångest och skam.Men nu är det väl ett pyttesteg på rätt väg maken och jag har pratat ,jag har erkänt att jag har problem ,han stöttar mig till hundra trots all skit han fått.Jag vill så gärna kunna dricka ett par glas vin för att det är gott, få ett behagligt rus och sen kunna nöja mig med det.Jag vill inte känna att nu måste jag sluta tvärt, det känns för svårt,men dra ner dricka normalt ,det kanske inte går men jag måste testa,tror ni man fixar det? kanske måste äta mer antidepp ochså ,har dålig självkänsla, känner att man inte duger fast man har tre fina ungar ,en bra man och ett jobb som är helt ok,men vardan är tuff ,stressig,man vill fly bort ibland ,varva ner ,vad gör man jo man dricker ,dan efter mår man ännu sämre och är ännu tröttare,det blir en ond cirkel,blir så förbannat trött på mig själv! men att hitta er ,att det finns fler,det finns hopp,jag är inte ensam,kram på er alla än en gång ,tack för ditt välkomnande måne

hur fixar man en vardag med tre barn i olika åldrar olika behov alltid stress aktiviteter jag blir knäpp min flykt för att varva ner blir alkohol vad annat? har ni förslag ? jag är onykter när detta skrivs druckit tre glas vin och två öl vill bara ha mer men morrondan väntar kan ej va utslagen fan vad livet är svårt skulle livet va svårt just för mig eller?puss kram alla er med samma problem hälsn måne

Tidigare i år så hjälpte vi en medberoende att inse att hon höll på att förstöra sitt liv. Hon blev mycket glad över att vi tog upp alkoholismen och allt vad det medför. Som vanligt är så upplevde hon sig som ensammast i världen med sina problem.

Hon har nu skaffat eget boende och fått ett nytt liv samt klippt av alla kontakter med sitt ex.

MEN !! När vi träffas så är det helt ofrånkomligt att hon ältar HANS problem och inte är särdeles villig att prata om sitt eget mående. Hon har fastnat i sitt medberoende utan någon vilja till att ta sig ur det , ingen förändring i tänket verkar vara möjlig. Vi, och andra, har försökt få henne att inse att en behandling typ Familjevecka el likn skulle göra susen och det kan hon hålla med om, kanske, men bara om hon inte ska betala själv !!

Jag har hört det många gånger tidigare men nu börjar jag förstå : Den medberoende är alkoholistens största vän (eller fiende, beroende på hur man tolkar det). När man möjliggör fortsatt drickande genom att skydda alkoholisten från fallskador genom att kasta ut mjuka kuddar att ramla på (tack Mie !) så förstör man mångfalt mycket mer än genom att sätta gränser.

Jag har hört så många proffesionella terapeuter berätta om konfrontationer påkallade av familjen till alkoholisten och som varit tvungna att avslutat konfrontationen pga att en närstående börjat "tycka synd om" och börjat försvara sin alkoholist. Alkoholisten ser genast en utväg genom att gömma sig bakom sin medberoende och, vips, så är nyttan med den konfrontationen borta. Och det är nog så att den medberoende är så fastlåst i sitt tänk om att till varje pris skydda "sin" alkis att det blir helt fel.

När jag fick förmånen att vara med på en Familjevecka så var det flera i gruppen anhöriga som fick sk aha-upplevelser när de blev medvetna om hur de hade agerat och om hur vi alkisar utnyttjade deras beteende till vår fördel. Det är ett samspel som heter duga det !!!

Vi har påtalat fördelen med att skaffa kunskap om sig själv för vår vänninna genom att tex gå på Al-anon men det verkar synnerligen svårt att gå dit och få bra hjälp. Dessutom gratis.

Varför det är så svårt är för mig en gåta.

Vi ska på ett litet evenemang ikväll jag och min hustru och vi har passat på att bjuda med ett par som vi bor grannar med men aldrig umgåtts med. Det är en tillställning som normalt sett inte förknippas med alkohol men frågan dyker genast upp om hur vi ska fixa transporten.

Varför är det så att det primära är vem som ska köra ??

Jag sa från början att jag/vi (hustrun dricker alkohol men inte i det här sammanhanget) kör så det är inget problem men lika förbannat ska det tjatas om att vi fixar transport på något annat sätt. Jag är lite fundersam över situationen som uppstått då jag inte alls förväntat mig den, ska bli spännande att se. Jag vet inte alls hur deras alkoholvanor ser ut men jag kan tycka att när första tanken är hur man ska ta sig från eventet och hem så är man någonstans på ett sluttande plan.

Jag kan se på Facebook hur vinsippandet har spridit sig till veckans alla dagar och det är ju en utveckling som är katastrofal. Vi som ligger i det sk "spritbältet" är inte betjänta av att plocka upp det kontinentala sättet att dricka. Tillsammans med det ökande knaprande av tabletter så har vi en fasansfull utveckling av folkhälsan. Och politikerna är inte ett dugg intresserade av att diskutera detta, inte ens under valrörelsen. Positivt är dock att hos bla barnmorskor så har Riskbruksprojektet satt sina spår. Jag har nu träffat flera unga tjejer som av olika anledningar besökt "sin" sjuksyrra på ungdomsmottagningen och även Mvc/Bvc och där fått frågan "...och hur har du det med alkoholen?..." Det känns mycket bra och frågan är väl närmast hur man ska nå killarna ?

Jag tittade på insamlingen till Världens Barn igår och ser filmsnuttar från länder där barn far illa och berörs ända in i maggropen. När jag ser bilderna så stärks jag i min vilja att försöka göra något för barn i missbrukarfamiljer nära mig. Jag menar INTE att ställa olika grupper mot varandra, hjälpen behövs, överallt, men det finns så mycket tragik så nära som vi alla kan hjälpas åt med. Det kan räcka med att se och lyssna till ett barn och skapa ett förtroende för att vända ett livsöde till något mycket bättre. Sträck ut en hand och skänk ett leende så får du mångdubbelt tillbaka. Med tillit bryter man de starkaste isar.

I denna vackra höstmorgon har jag tagit ett beslut om att just idag ska jag vara nykter oavsett vad som än händer. När jag tar det beslutet så blir dagen ännu vackrare och soligare.

Och livet så mycket lättare att leva.

http://www.iogt.se/Radgivning--hjalp/020-80-80-80/Radgivning-pa-natet/

Har återigen blivit påmind om vikten för mig att i grunden förändra mitt liv. Det hjälper inte hur mycket jag arbetar med AA's program eller i andra likvärdiga program om jag inte gör en helomvändning i mitt sätt att vara.

Jag kan leva ett promillefritt liv och må sanslöst dåligt inuti fast jag visar en fasad utåt som nykter.

Jag har ett behov idag av att bearbeta min känslor när helst de dyker upp och se till att de inte bygger bo i min skalle. Det är en väldig skillnad mot när jag var aktiv då jag samlade på mig massor av hat och harm mot allt och alla som inte jag tycket skötte sig som jag ville. Det är nog, tror jag, den största förändringen jag har gjort med mig själv. Jag kan släppa oförätter för jag inser idag att problemet ägs av någon annan och jag vinner inget på att älta det i evinnerlig tid.

Mitt mående är mitt absoluta prio ETT ! Det går före precis allting annat. Jag måste sätta gränser och inte försöka vara med överallt och inte ta över andras problem. Min nykterhet får inte på något sätt riskeras för idag är jag så otäckt medveten om vad som händer om jag skulle gå tillbaka till mitt gamla liv.

Jag har inte råd med det.

Jag har under helgen umgåtts med nyktra alkoholister och anhöriga som hittat rätt i sitt liv. Det är en obeskrivlig glädje att få göra det !! Kramarna, hälsningar från de som av olika anledningar inte kan komma, ärligheten och den absoluta uppriktigheten är jag så gränslöst tacksam för att just jag får uppleva !! Det personliga mötet oss emellan får mig att leva upp och känna en stor tacksamhet att jag idag är en nykter alkoholist. Ja, idag kan jag utan tvekan känna tacksamhet och stolthet för att jag är en alkis !! En nykter, stolt, alkoholist !

Och det beror på att jag idag tagit ett beslut om att inte dricka. Bara för idag. Morgondagen vet jag inget om.

Idag har jag vaknat med huvudvärk, ont i halsen och snuvig som tusan MEN jag är inte bakfull och då känns en liten förkylning rent av lite skojig !!!

Jag kommer så väl ihåg de dagar när jag vaknade och tungan satt fast uppe i gommen, rosslig och ömklig och skakig som satan. Illamående och ett helt företag att försöka få ner en kopp kaffe och, i bästa fall, en smörgås. Jag hade inte förmåga att känna skillnad på en förkylning eller bakfyllan, livet var bara pest att vakna till.

Det verkar bli en underbar höstdag fn vindstilla och slösande sol med härligt hög höstluft. Jag har lite stillsamt trädgårdsarbete att utföra idag i min egen takt, hosta, nysa och räfsa !! Vad spelar en liten förkylning för roll när jag själv kan bestämma mitt mående ? Sköter jag om mig själv och ser positivt på tillvaron så blir mitt liv lite lättare att leva.

Just idag har jag bestämt att jag inte ska dricka oavsett vad som än händer. Jag ska leva min dag såsom det är bäst för mig.

Mitt liv är mitt ansvar och jag har en skyldighet mot mig själv att göra det bästa jag kan av det idag.

Detta ska jag bära med mig...

Ansvaret är mitt... gäller bara att komma till insikt <3

Tänker tillbaka på hur det var när jag nådde min personliga botten och insåg att jag själv var tvungen att ta ansvar för MITT liv. Jag har genom åren också fått berättat för mig att när vi alkisar väl kommer till vårt vägskäl så vill vi göra ALLT för att få ett liv utan alkohol. Vi söker en lösning med all kraft och med vårt fokus på att allt ska bli bra för oss. Vi är så lika.

Som en vilsen, sökande, alkis känner jag så väl igen mig i de orden. Jag hade sannerligen en brinnande önskan om att sluta dricka, att förändra mitt liv.

Jag förstår idag att min vilja till förändring också blev min nyckel till en stabil nykterhet.

Återigen kan jag se att hos de jag möter idag som har en stabil nykterhet så är förändingen av livet den stora gemensamma nämnaren. Vi är så lika.

Jag har varit tvungen att söka lösningar på egen hand, ibland med tips om hur andra gjort, men grundtemat är och har varit att jag själv ska forma mitt eget liv. Visst, jag behöver andra för att inte halka ner i diket, men jag måste gå vägen själv.

Mitt liv är mitt ansvar och jag har en skyldighet mot mig själv att göra det bästa jag kan av det idag.

Det fungerar inte att lägga ansvaret hos någon annan oavsett om det är en alkis eller medberoende.

http://drugsmart.com/blog/drugsmart/artikel/vit-sommar-med-sanna-och-el…

Söndag förmiddag.

Hade inte tänkt skriva här idag men så satt jag och läste Cancerfondens tidning Rädda Livet nr 3/2010. Den finns ännu inte på nätet men brukar läggas ut efter ett tag. Annars är ju ett bra tips att prenumerera på den.

En del artiklar som handlar om anhöriga till cancersjuka och jag slås igen av hur lika olika typer av sjukdomar är varandra när det gäller vården alt ickevården av oss som är sjuka och våra anhöriga.

Nu är det bäst att jag skriver direkt här att jag INTE vill sätta olika sjukdomar mot varandra utan bara vill påtala skillnaden i vård. Det ena utesluter inte det andra.

När en cancer upptäcks så dras en välsmord sjukvårdsapparat igång som i de allra flesta fall fungerar oklanderligt. De absolut flesta får hjälp inom en rimlig tid.

En missbrukare som söker hjälp får i de flesta fall slå sig fram inom sjukvården för att någon överhuvudtaget ska lyssna. Om, säger om, det blir aktuellt med behandling blir det nästan alltid det billigaste och förmodligen det sämsta alternativet.

I tillfrisknandet får cancerpatienten regelbundna kontroller i flera år framöver och med all säkerhet en samtalskontakt att ringa till.

En missbrukare får inget.

Anhöriga till cancerpatienter får som regel även de ett erbjudande om samtalstöd, enskilt och/eller i grupp.

Anhöriga till missbrukare får i de flesta fall inget alls om de inte själva kräver det. Om ens då.

Beroendesjukdomar kostar samhället betydligt mer pengar än ex vis cancer och dödligheten är betydligt högre.

Återigen : meningen är INTE att ställa olika sjukdomar mot varandra, det går att välja andra som exempel, typ diabetes eller astma, men jag blir ledsen när jag ser hur vår beroendesjukdom nedvärderas även år 2010 !

Om några dagar startar Rosa Bandet, vilket jag är lite engagerad i. Vi har haft Mustaschkampen tidigare.

Vem orkar/vill/kan/törs starta något liknande för oss ?! Insamling till Skammens och Anonymitetens Sjukdom ? Låter inte så kul kanske ??

Den politiker, oavsett färg, som lyfter frågan får mitt oavkortade stöd !! Gudrun !! Hallå !!

Jasså, du säger det....Nåväl, ska laga stor frukost (älskar frukostmat) och sedan ta mig ut i det ljuvliga höstvädret och passa på att göra lite ärenden på stan, så strulet får vänta till gråare tillfälle. Är en hetlevrad typ m kort stubin, så teknikstrul är uppslitande för mig: )