skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Fasiken också...

Hade en hel "novell" på gång...

Klantade mig och hade inte säkerhetskopierat med Ctrl-A, Ctrl-C...

...så..borta!

Jaja, vad var det för dag idag då?, kan man ju undra, inte är det väl en Måndag...?

Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Åh det låter underbart Berra! Är glad att du fick ladda batterierna, låt nu inte buttra/bittra kollegor ta det ifrån dig då arbetsveckan börjar imorgon. Behåll ditt inre gyllne ljus och låt det stråla runt dig och inte släppa igenom andras dåliga energier.
Kram


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Söndag...

En riktig "plushelg" för min del, plus i energi...

Har nog lyckats fulladda batterierna, och känner mig rätt nöjd med livet...
Vi öppnade landet för i år, sjösatte roddbåten, sparkade igång gamla snurran som nu börjar få ålderskrämpor, lite tjurig efter två-tre års miss i underhållet...

Pluppade ut till ön och och allting stod kvar, inte ett enda "ras", skönt..!
Det var så där fuktigt och kallt i husen, vi tände levande ljus, kokade lite korv och kaffe..
Och satte bara och mös vid köksbordet, för vädret ute det sög, grått, kallt och blåsigt..
Vi kunde inte annat än bara ta det lugnt...

Grillen gick hårt till kvällen, det blev en perfekt grillyta...
Kepsläsk (trocadero, det ser ju ut som en keps på etiketten..) hamnade i vinglaset...
Vi åt och mös, för vi var helt utsvultna, nästan rent i kastrullerna...

Renbäddat i sängarna, och där var det kallt med väldigt skönt, vi sov med öppet fönster,
så vi kurade ner oss ännu mer under täcket..

Dagen Söndag började med strålande sol, och arbetslägret satte i full gång...
Tömma skit-tunnan (gluäck!), och kamma trädgården med krattorna...
Blåsorna tornade upp efter krattorna i händerna som vanligt, bicepsen klagar oförtrutet...
Högerhanden skakar efter en hel dags räfsande efter de torra löven...
Men det är fint nu, och vi grillade lite smarriga tjocka korvar, och flera koppar starkt kaffe..
Lade oss raklånga på trädäcket och lät solen steka oss röda i ansiktena, i ett par timmar..

Snacket sorlade lite lättsamt mellan oss, medans ungarna sköt med luftgevären så rikoshetterna studsade mellan kaffekopparna...
Vi bara mös och lät oss ta in av det vackra vädret, plockade nån fästing här och där..
Pratade om att vi skulle sjukskriva oss och bara va' på landet, men vi är för "ärliga" tråkigt nog...

Vi kikade på varandra i motsljuset och sa högt flera gånger..."..det här ÄR livet.."
Vi svenskar är ett solälskande folk, det måste vara som ett stort svart hål över skandinavien, allt verkligen absorberas här...

Tänk en Söndag, upp klockan 8, FRIVILLIGT!!, bara för att fånga dagen (carpe diem),
OCH att inte ha en minsta antydan till varken bakfylla eller ångest...
Det är en smärre lycka, tro mig...

Nu är det kväller, och precis som jag skrev förra Söndagen, kanske är det här helgen börjar...
När alla "måsten" är borta, och man kan lugnt sätta sig i soffan med gott samvete..
Pilla på blåsorna med darrande händer, och ett rödblossande ansikte...

Den här helgen gick mig inte förbi, det blev en riktig plus-helg...
Ikväll kommer jag kunna somna med ett smil på läpparna, och kanske blir måndagen lättare...
vem vet?

Mors Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Berra, lider med dig....
dessa chefer... men det kommer att lösa sig, på ett eller annat sätt, det gör ju alltid det... faktiskt, när jag tänker tillbaka på mitt liv, så finns det inte en enda sak eller situation som inte löst sig...

men vilken makt de har... jag har inte varit i form heller det sista, inte så konstigt, men när jag väl tog mig i kragen och gjorde nåt åt det, gick ifrån honom, började med sjukgymnastik och köpte lite nya kläder till och med, så var det dags för utvecklingssamtal. japp. där satt jag och tyckte att jag är rätt bra, det här går åt rätt håll, så...

"Du måste tona ner dig, du får inte vara så glad och nynna, vissla eller uttrycka din glädje så, det finns 5-6 kollegor som har klagat till mig, du stör dem i deras arbete... och förresten, du får inte vara så låg heller, du är ju knappt kontaktbar ibland, kanske inte så konstigt med tanke på situationen, men du måste ta bort toppar och dalar..." HUR kul är det att höra? har i mitt stilla sinne börjat kalla honom Zoloft... Zoloft, lyckopiller som tar bort känslor, toppar och dalar planas ut... och zoo-loft, han har noll koll och tomtar på loftet...

Kanske inte alls vad du vill höra. Men då säger jag istället: Du är stark! Du är en otrolig inspirationskälla och du hjälper så ofantligt många varje dag med dina inlägg och din insikt! Har du fixat den svåraste kampen av dem alla, den mot alkoholen, så fixar du en rutten chef!
du finns i våra tankar!!!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Dagens sanning... skriv ner det på en lapp & göm den i din bakficka, plocka fram när du glömmer...


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Jag håller med dig det är synd att det blivit så att alla "aftnar" och storhelger förknippas med god mat och alkohol. God mat är väl ok och som du säger något glas vin om man klarar det men middagen blir inte godare, sällskapet inte trevligare och kvällen inte roligare för att man dricker alkohol i stora mängder det är ju sanningen.


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

ååå så var det Freda' igen...

Min bästa dag, jomenvisst..

Har tillbringat liten tid med att läsa allas farhågor inför valborg,
denna helg förknippad med "festandet"...

Visst är det mysigt att äta en god middag, och sedan lufsa iväg till närmaste valborgmässoeld.
Det knastrar och ryker, flammorna hettar i ansiktet på en, folk runtomkring brukar vara glada och uppsluppna i sinnet, ungarna petar med pinnar i glöden skyler ansiktet ifrån värmen...
Det är mysigt, och det händer bara en gång om året...

Men varför förknippa ihop det med ett krökande, blir det "roligare då"???
Kanske att det är rätt OK med ett glas eller två till middagen,
det är ju en bordsdryck, ett tillbehör till maten, ingen släpar ju med sig en påse med potatis och smygäter efter middagen!!!

Visst man kan bli mera uppsluppen och det kanske "händer" mera saker...
Men alkoholen "förvärrar" ju tillståndet, är man glad kanske man blir gladare...
Men är man redan irriterad så blir man ju ännu mera ....
Så alkoholen för min del, förvärrar tillståndet...

Och som det oftast är, det är ju inte mängden alkohol man vill uppnå, utan berusningen...
Och berusningen är som att spela rysk roulette, det sitter ett skarpt skott i en av försöken...
Chansen att misslyckas är nog större än en av sex...

För att inte tala om "efterbördan", det som kommer efter när alkoholen kryper ur kroppen...
Den kommer varje gång, där behöver man inte spela rysk roulette, för där sitter det skarpa skott i varje hylsa...

Min valborg innehåller precis allt det som jag skrev om i början...
Middag med goda vänner, fina vinglas men med cola, vad de andra dricker skiter jag i..
En vandring mot närmaste rökpelare, träffa andra vänner, språkas lite..
Se på barnen som blir som alldeles exalterade när flammorna blänker i deras ögon..
Travar hemåt och sätter på kaffehurran, umgås framför TV'n och kanske ser någon film...
Blandar drinkar till de som vill ha, och väljer mina egna alkoholbefriade alternativ till mig...

Jag tror inte livet behöver vara som komplext som många går in för...
Sätt förväntningarna lågt istället, och bli positivt förvånad...

Kanske denna valborg har möjlighet att bli den bästa, och mest minnesvärda..
Gör dina egna val utifrån de erfarenheter du har med alkholen, och se till helheten...
Inte bara att du "lyckades" förra gången, det betyder inte att du lyckas igen...

Vem vet det kanske satt fem kulor av sex, och du lyckades pricka hålrummet förra gången..

Själv så spelar jag inte roulette längre, jag behöver inte gambla med livet som insats...

Jag har mitt liv, och jag försöker straita till det så mycket som möjligt..
Alkoholen gör det bara krokigare, för mig...

Mors Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Fredag...
Din bästa dag Berra Bus.
Din plats är självskriven i solen.
Kram Mie


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hm, har du lyssnat på Why Worry?
Har du slutat oroa dig?
Cool down och lyssna sakta i stillhet om möjligt.
/Fenix


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Åh, vill ni se något så där "härligt gulligt", kolla detta...

http://www.youtube.com/watch?v=7WzvmgXIksw

Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Jag har också en...

..men den är bara så där "härligt" taskig....

http://pics.kuvaton.com/kuvei/ass_trick.gif

Mors Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Jag lade in den här på min lilla tråd... men den som passar här hos dej oxå...
KRAMAR till dej vännen.

http://www.youtube.com/watch#!v=9780aePD_NU&feature=related


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Här det perfekta för dig Berra i dag!
Vackert och hoppfullt.
/Fenix

http://www.youtube.com/watch?v=_03uXQiz6eY


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Berra - jag känner med dig! Och det är många som verkar deppiga nu, tycker jag. Med eller utan alkoholdjävulen som följeslagare.

Just känslan av att vara tom/ingenting är det många som uttrycker just nu, inte minst jag själv. Jag tittar i min fullklottrade almanacka och bara betar av dagar... en efter en. För att dom ska gå. Innehållet känns som en börda, fast det som står där borde vara kul. Skulle vilja "bara vara" ett tag, men så ser inte det moderna livet ut.

Håll ut - det kommer bra dagar igen, det gör det alltid!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Torsdagen, med lite tipp-ex i kalendern...

Finns den, eller är den redan raderad, dagen "noll"...

Noll i livskraft, noll i deltagande, noll i allting...
Kan sitta i långa perioder och bara stirra blint ner i golvet, tänker på absolut ingenting...
Var är jag, vart står jag, hur tänker jag???
Absolut ingenting, det riktigt ekar på "kontoret"...

Tar på mig koftan, går ut på baksidan av jobbet, sätter mig i skräddarställning på ett brunnslock, låter solen värma mitt ansikte, tänder en cigg, och tänker...................!, ingenting

Ser de små svarta myrorna irra runt kring grässtråna, ser hur maskrosen riktar sin ros mot solen.
Sädesärlan kvittrar på hustaket, innan den landar mitt framför mig, vippar på stjärten och trippar runt efter några insekter, hallå existerar jag ens?, eller sitter jag så stilla att inte ens fåglarna ser mig, vad är det här...

Har hjärncellerna lekt självmordsaraber och sprängt bort sig själva idag, för det verkar inte finnas någon som helst kommunikation alls mellan öronen, semestertider för de små grå...?

Kikar upp mot solen, kisar lite mot molnen, drar ett bloss, och visst det kommer ut rök i alla fall, och någon måste ju blåsa ut den, alltså finns jag...

Min existens verifieras av en cigg, tjoho!
Som jag helst av allt vill bli av med, sluta banka skiten ur kroppen och öppna dörrarna för liemannen...

Ingen eld utan rök, ...vad brinner min herre för idag då?
Vet inte, finns ingen hemma som kan berätta något,
någon kan plinga på ytterdörren, men får knappast något svar...
Lyset är tänt, men ingen är hemma...

Undrar vart min kropp ska gå idag då..?, oj en tanke! (?)
Inte glömma kidsen idag, frugan kommer hem sent, men har ändå kirrat med käket...
det enda du behöver ha koll på idag, är att hämta och lämna ungarna till träningarna...
Sedan har du inga andra måsten, jo förresten, måste ordna med deklarationen...

Tänk om jag behövde innehållsdeklarera Berra idag, 100 % luft, Ha!

Eller..så är det en dag jag lämnar för .......eftertanke, en återhämtning...
En dag för mig själv, när man vill vara sig själv för en stund...
Vänta känner igen det dära, det är någon ölreklam va, typ Norrland...
Shit!, då tänkte jag på alkoholen idag igen...

Mors Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Du... din fruga ska vara innerligt glad att hon har dig, och du henne! Din självinsikt och din vilja till förbättring är underbar, och jag är glad för er båda! Och för att du skriver! Längtar efter varje nytt inlägg av Berra, brukar läsa allt i kronologsik ordning, men dina inlägg tar jag alltid först!
Ha en bra onsdag och räck ut tungan åt dina kollegor när de inte ser!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej, och TACK alla vänner..!

Känner mig redan mycket gladare, tack för att ni muntrar upp,
och att ni "ser" mig, har väl ett stort behov av ryggdunkar just nu...

Jo det känns redan bättre, tack vare er, och visserligen ytterligare en leksak
som gör mig på ett gladare humör..

En handburen vattentät GPS till landet och båten för nya strandhugg, hoppas jag på.
Ja, jag vet, är inte riktigt klok, men har aldrig påstått motsatsen heller...

Jag "köper" mig lite glädje just nu, och det funkar för tillfället, så vad f*n..
Provade den i bilen på väg till jobbet i morse, men den funkade inte genom fönstret..
Så jag satt med öppet fönster i 4 plusgrader på motorvägen och höll den ut genom fönstret i 30 minuter!!!, galen javisst...
Iskall vänsterhand, men jag fick en liten färdlinje på skärmen, och skitglad blev ju jag...

Ja ni ser vad det behövs för att gör en 47-åring lite happy...
Enda skillnaden är priset på leksaker som har blivit dyrare med åren sedan barnsben...
Jag skiter i hur jag ser ut och jag beter mig, det där med att skämmas har jag i stort sett slutat med, jag är den jag är, this is it, typ!

Frugan fick inte ett bättre kap, undrar om hon ångrar sig nu,
när hon fick se vad som fanns i ryggsäcken...?
Halvfet, medelålders, hårfadd, fd helgalkis, urbrännt nervknippe som bränner alla sina fickpengar på elektronik..jojo!

Men jag är snäll med barnen i alla fall...och tankar ju bilen, pinkar med ringen uppe,
skurar bort bromspåret i porslinskålen, äter rent på tallriken och sköter hygienen...
Så lite av den manliga dressyrkursen sitter fortfarande i...

Jo som ni säger (Fenix), det är ju faktiskt Onsdag idag (LILLÖRDAG!!, nänä..)...
Halva "fängelsetiden" har gått, och halva tiden kvar till helgmuck...

Kanske ska fördriva dagen med att sparka mina kollegor i häcken och visa dem fingret,
så blir det lite rotation på jobbet också...

Eller vad säger ni?

Mors Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Om fem minuter är det onsdag Berra. Då är allt mycket bättre tror jag.
För min del känns det stabilt med mitt uppbrott från förstörelsens väg, alkoholdimman har lättat och jag ser verkligen fram emot ett riktigt liv. (Som ju innefattar skitstunder också förstås).
I morgon blir min fjärde helnyktra dag och jag längtar så mkt att jag snart ska gå och lägga mig:-)
/Fenix


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Usch, vilka energitjuvar dina arbetskolleger verkar vara!

Det är för trist med negativa människor, och just sådana är anledningen till att jag slutade mitt förra jobb. Jag hade drömjobbet, men mardrömskollegorna - så jag valde att gå. Jag kunde inte göra annat till slut.

Hoppas du har några som är trevliga på ditt jobb i alla fall!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Jag håller med dig att andras negativa sätt kan dra ner en själv när man försöker hålla lågan uppe. Det kanske inte är så dumt att ha matlåda med sig, då kan du ju få lite egentid om det inte är så många andra som har det.


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej på dig Berra!
Läser att du är i en lågperiod just nu. Läser också att du är medveten om det och vad det beror på. Du har fått för lite egentid. Dessutom läser jag att du bemöter detta låga med att konstatera att det är så just nu. Du accepterar det och "finner" dig i det.
Då vet du också att det inte varar för evigt.
Kommer att tänka på Alfons Åbergs farmor som säger att det är BRA, det är BRA att ni har tråkigt (Alfons och pappa), har man inte tråkigt vet man inte när det roliga kommer sen.. Har man roligt jämt då vet man ju inte att det är roligt...
Ja, något sådant stod det i sagan. Och det är ju bara så sant. Vi måste få unna oss att ha tråkigt och vara låga också, likaväl som vi sedan får unna oss glädjen av att må bra och njuta av varje liten skiftning i tillvaron. Det är livet som drabbar oss alla, på gott och ont.
I en annan kommentar skrev jag att du Berra, är min polstjärna på detta forumhimmel. Det är du. Även om du mår skit just nu. Det är ok. Må dåligt nu - men kom snart tillbaka till glädjen och humorn igen!
Hälsningar
//Maija


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Snuskburk???? Vad lagar du för mat egentligen? Skämt åsido, har aldrig hört uttrycket förr. Berra, vilken kämpe du är. Du ger så mycket kraft till många av oss här på forumet. Du ska få den vackraste blomman jag vet av mig, En maskros. Såg den första i dag för detta år. Maskrosbarn, varöfr heter det så? Varför är maskrosor klassade som ogräs (som ska rotas ut)?

Maskrosor spränger genom asfalt, de tar sig fram överallt, kan inte utrotas med något enda bekämpningsmedel, gör sig synliga överallt, lyser som en stor härlig sol. Precis som maskrosbarn. Precis som du och alla kämpar här. Ni lyser, hur mycket ni än får kämpa, ni spränger upp ur asfalten och lyser som en sol och sprider glädje.

Kram Märta


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

sååå....tisdag!

liten suck, eller?
Mår fortfarande piss, hela jag, eller kanske en någon förbättring...

Vet att jag gör fel, vet hur jag förlägger tankarna så att jag ska tänka rätt...
Men det känns falskt på något sätt, jag försöker peppa mig positivt när inte själva grunden finns...
Som att måla upp någon sorts fasad, på typ vatten, och där fastnar ingenting..

Försöker se anledningar, men när hela kroppen skriker "sorg" utan vetskap...ja vad f*n gör man?
Försöker se tiden an, kanske det blir bättre i morgon, vem vet?

Idag försökte jag "peppa upp mig" till lunchen när jag och grabbarna skulle ut..
Pratade desto mera, och "hängde" med i diskussionerna, mycket mer än igår...

Men så är mina närmaste kollegor ena riktiga surmuppar, ser bara fel på allt och alla..
Typ .."Kolla hur han kör bilen i vänsterfältet, jävla mupp"...osv..
Inte konstigt att man tycker livet smakar skit emellanåt, det smittar faktiskt...

Vi var och handlade en grej till jobbet, när vi kom till kassan så skulle den ena kollegan pröjsa med kortet, och jag kunde inte låta bli och skojsa lite med kassörskan...
Då blir han helknäpp på att jag hade stört honom när han skulle slå koden, och blir helt enkelt skitsur...

Usch vilka surgubbar man umgås med, här försöker man bjuda till lite trots att man är skithängig,
och så får de andra spelet, värsta tuppjucket!

Nä, så nu är jag fortsatt grinig och hängig...
Jag gav tisdagen en försök, tack kära kollegor för att ni tog chansen ifrån mig...
Kanske gör ett försök imorgon igen, men då utan er arbets"kompisar"...

Kanske ska ta med mig en snuskburk (matlåda) imorgon...

Berra