Senaste kommentarerna i forumet

Hej alla...

Oj oj oj... vad det har hänt mkt på forumet på 14 dagar.

Jag har kommit tillbaka från min utlands semester. Helt underbart. Sol,bad & värme.
Många roliga utflykter. Båt, buss, spårvagn & tåg... serpentinvägar upp i bergen... helt underbart.
Har ju inte kunnat låta bli att snegla på vad folk har i sina glas vid alla restaurangbesök... Varför envisas man med att dricka alkoholhaltiga drycker vid lunchtid då solen skiner & det är stekhett... vi drack inte ens cola för att det är koffein i det...( vätskedrivande )...
Det var ett så härligt & lugnt ställe... inga fylleslalg, utan barnfamiljer, par & äldre resenärer...
Åhhh... jag trivdes som fisken i vattnet. Tyckte det var kallt här hemma i går natt... ca 25grader... ha ha...snacka om att vara född i fel land.

Jag blir både glad & lite ledsen över att så många har hittat hit till forumet medans jag varit borta.
Glad över att insikten har infunnit sig hos så många, men känner en sorg över att strulet är så utbrett & vanligt.
Jag skulle vilja ha ett magiskt trollspö & kunna "hjälpa till"...
Men jag inser att vi alla måste vara vårat egna magiska trollspö... & göra våran egen resa.

Tror att det här forumet fungerar som ett sätt att hjälpa varandra till olika insikter.
Att se att man inte är ensam är guld värt.
Komma steget vidare mot den där höga oundvikliga tröskeln som man bara måste kliva över.
Få känna lyckan över att ha klarat av det, att få må bra.
Veta att man duger som människa & person.
Slippa ångest, oro & manipulation.

Berra... du verkar må så mkt bättre nu, jag blir så glad för din skull. Dina ord är så säkra & kryddade med humor.
Jag gillar dej & din stil, det vet du redan...

Kram alla nya & gamla vänner, ni finns i mitt hjärta.

Livet är verkligen till för att levas.... / Mie.

Berra, du borde ge ut en bok med dina inlägg! Din "resa" är väldigt intressant!

/Drinklisa

Tack Bettan!

Du uppmuntrar mig verkligen till att vilja fortsätta skriva här...

Nu ska jag berätta att jag ska utsätta mig för den "sista" prövningen...
Ska imorgon gå på bröllop, och det ska enligt utsago vara storslaget..

Det blir tjo och tjim, och en tredjedel är väl släkt kan jag tänka mig...
Så många vet, men långt ifrån alla, så det gäller att hålla masken fint..
Men jag skyller på att vara fyllchaffis, och det duger långt ska ni veta.
Hoppas jag blir ihopduttat med någon trevlig bordsdam och inget gammalt russin,
för torrisar blir ofta bemötta på liknande sätt, tyvärr...

Inte för att jag är någon "våtis", men jag behöver draghjälp för att komma igång.
Och trivs jag i sällskapet så brukar det inte bli några problem, ingen kan märka någon större skillnad på vad jag då har i glaset...
Den stora skillnaden lär väl bli att jag inte kommer att drälla ner min bordsdam med rödvin vilket jag har för vana att göra på tidigare bröllop, så det ska bli trevligt för min skull...

Nu har jag klarat av jul, nyår, påsk, midsommar, semester, julbord med jobbet, födelsedagar, "grabbaftnar" osv, nu kan jag inte utsätta mig för fler stora frestelser längre...
Det känns som jag har gått hela varvet runt nu, jag klarar mig finfint!

..och vet ni det bästa, det är ingen större frestelse längre, är inte ett dugg sugen på en smärtsam ångest, det ligger liksom på hyllan längst in i garderoben numera..
Skulle inte ens vara lämplig som maskeraddräkt!
Jag vet att alkohol för mig är lika med ångest, och därför står jag över det intaget numera.

Det finns inte längre något "gott" & trevligt förknippat med den, bara onska och elände.
Som en godisskål med en massa läckra bitar i skiftande färger, smakerna för mig är spya, hundskit och gråsten, inget jag vill stoppa i munnen!
Jag kan fortsätta titta på godisskålen, men likt någon med sockersjuka så är den inte ämnad åt mig, jag är fortsättningsvis allergisk kanske för all framtid..

Men en allergi hindrar mig inte för att gå på bröllop, det är bara att tala om vad jag inte längre tål.
Och är det nåt jag inte tål, så är det alkohål, det blir så stora hål i skallen av den...

Mors Berra!

Jag njuter av att läsa det du skriver Berra. TACK!

Hej Blåtiran!

Ska till landet och har ingen dator där. Hörs på måndag och berättar om hur det gick i helgen.

Kram kram

ja det gör vi skriver till dig ikväll ska i väg nu kram

Tack Blåtiran! Vi kämpar på....

Hej livet jag har varit nykter som dig och vill ej ha något med alkoholen mer att göra i framtiden. jag hatar alkoholen nu, leder bara till elände.Jag tycker inte det är att fuska att ta antabus. Jättebra av dig.Vi får stötta varandra här . Många kramar När mörkret är som störst är lösningen som närmast hoppas det iallafall ett ord på vägen för dig.Kram till dig berra det går ju jättebra för dig Stor kram

Hej Berra!

Jag har varit nykter i 6 dagar idag och jag skulle vilja spola fram tiden, typ sex månader så att jag kommer dithän där du är nu. Men å andra sidan - om det här kampen skulle vara lätt så skulle man ju börja dricka igen eftersom det skulle vara så lätt att sluta. Det ska vara jobbigt så att man minns det sen när man är där där du är (=avundsjuk). När slutar man att att tänka alkohol? Jag vet när jag slutade röka för 13 år sedan så kunde jag komma på mig själv någon kväll att: Ooops - jag har inte tänkt cigarett på hela dagen och sedan inte tänkt cigarett på en vecka osv osv. Nu förstår jag inte att jag överhuvudtaget har rökt.

Jag "fuskar" lite för jag tar antabus. Jag vet att jag inte skulle kunna motstå ett glas vin till helgen annars. Nästa fredag har jag fått en tid på en beroendemottagning. Jag hoppas att jag klarar av det denna gång. Jag VILL verkligen inte ha något med alkohol att göra någonsin mer i mitt liv.

Tack för att du delar med dig av dina tankar och upplevelser!

Tjingeling!

God Morgon Världen!

Tänk att kliva upp kl 8 på morgonen FRIVILLIGT!
Vill inte missa den klara stilla morgonen när allt är lugnt, och kika upp på en klarblå himmel.
Vi åkte iväg två familjer till en liten restaurang igår kväll för att fira grabben som fyller år idag.
Har inga som helst problem med att bara ta cola i ett vinglas, brukar skjuta över colaflaskan mot grabben så ingen tror jag har annat än rött i glaset, då mår jag bra och ingen ser att jag sticker ut på något som helst sätt.
Brevid oss satt många båtmänniskor (det är en skeppskrog) och krökade till, några barnfamiljer tog det lugnt medans bara vuxensällskap lade in en mycket hårdare växel...
Jag tänkte bara, stackars dom, imorgon, eller idag (nu) som det är, de lär knappast vara vakna nu, och missar ännu en fantastisk morgon..
Kikar ner i viken och ser båtarna som ligger på svaj, en kanonstor båt badar barna ifrån aktern, var är de vuxna???

Har idag lite ont i foten, råkade tappa båten när jag rengjorde den och lappade lite hål i skrovet, så jag linkar lite på höger fot, det brukar jag göra på sommrarna, linka alltså...
Men då av helt andra orsaker, för att man har vurpat bland stenar och rötter på fyllan, och har stora skrapsår på bena...
Jag har skrapsår nu också, men det kommer ifrån byggandet, så de ser ut som riktiga sommarben, men i år helt "ärliga" märken som jag vackert kan stå för, och behöver inte skämmas.

Ryggen stramar av solbränna, anklarna kliar av myggbetten, händerna fulla av blåsor från byggandet, benen fulla av sårskorpor över ett klantigt byggande, men sjutton!
Detta är svensk sommar, och jag mår hur bra som helst...

Jag är inte bakis och har ingen ångest, det är värt allt i hela världen.
Jag har mitt liv i mina egna händer, och har kontrollen...
Tänker inte knöla ihop det som en pappersboll och bara kasta bort det, utan veckla upp det och börja läsa i det...

Mitt liv har en mening, och jag har börjat ta hand om det, att uppleva är att leva!

Mors Berra!

Javisst.Det är nästan det bästa.Att vakna utan att vara bakfull o genomlida dagen.
För mej är de nu dag 18 och i natt är det fullmåne men det ändrar inte på sakernas tillstånd.
Ännu en nykter dag :)

Hallå!

Idag har det varit en sådan där perfekt sommardag, som man nästan bara ser på vykort.

Vi har jobbat lite med snickrandet, oljat bryggan och uteplatsen.
Tog ett härligt bad i 21 gradigt hav, lekte med ugnarna, åt rökt lax som lunch, fikade osv.
Tog en liten tur på nästan kavt hav med gummibåten och låg bara och guppade i solen.
Drog igång grillen med revbensspjäll med lite röksmak på marianden.
Tog några gung i hängmattan medan jag väntade på den perfekta grillytan..
Satte eld på eldkorgen och eldade upp lite spill ifrån byggandet.
Fikade i solnedgången tills myggen blev allt för besvärliga.
Innan läggdags lade jag mig i solstolen och tittade på en fantastisk fullmåne höljd i lite molnstrimmor, som jag också fotograferade...
En stjärnfall ritade ett vitt streck bland alla andra stjärnor, innan jag tog kväll för den här dagen...

..och jag tänkte, vilken dag, ännu en upplevelse utan alkohol...

Det funkar, jag har ett fantastisk rikt liv, utan att behöva krydda den med med dimmornas bro.
I morgon vaknar jag upp och gnuggar sömnen ur ögonen på tre minuter, och får uppleva ännu en dag, utan ångest...

Jag lever, och smakar av livet, istället för det som finns i flaskan...

Det är inte ett svårt val, jag hade nog bara upplevt en bråkdel av detta om jag hade valt fel...

Detta ska läggas till det positiva minnena, när livet går i revy på hemmet..

Att uppleva är att leva, och det är en berusning i sig självt...

Mors Berra!

Hej Alla!

Kul att ni tittar in och skriver ett par rader, det känns upplyftande och jag känner mig inte lika ensam jämnt och ständigt...

Vi är många som har problem med drickat, många fler än man tror...
Stora skillnaden är att vi som är här har tagit det ett steg högre, och har blivit medvetna om problemet, och har kanske viljan att göra något åt det.
Får det bara gnola ett tag i skallen så kanske man undermedvetet tänker sig för nästa gång man ska dricka och tar det lite mer maniana, men lika lätt kan det ta det andra hållet!

Jag tror mycket på att byta rutiner, det är inte hugget i sten med fredagsgroggen efter jobbet, tex.
Men det är svårt att bara sitta rakt upp&ner och bara rulla tummarna, och ständigt ha den där groggen i tankarna, som man inte "får" ta...

Får är inte rätta ordet, utan mera viljan att inte ta den, det är DU som sätter gränserna!
Gränsen är att inte bli full, och enda sättet att nå dit är ingen alkohol, hur mycket än hjärnan försöker komma förbi själva problemet med ditt eget hinder...

Jag tror att man behöver NYA rutiner, bryt de gamla med nya, sådana som skapar belöning till hjärnan på annat sätt, med god mat, snacks, godis, choklad, datorspel, umgänge, fotografering, djur&natur, promenader, eller återuppta upp någon gammal hobby du hade som ung.
Man ska aktivera sig så att hjärnan glömmer sitt inskränkta tänkande på alkoholen.

Sedan finns det situationer som är väldigt starkt förknippade med alkoholförtäring, after-ski, after-work, grillning, jul/påsk/midsommar med snapsar osv..
För den som inte känner sig stark nog att konfronteras med detta, tycker jag ska "stå över" detta och ringa sig sjuk, eller ta tjuren vid hornen och våga utsätta sig för prövningarna, då jag personligen tror att de stärker en inombords.., jag klarade det!

Lyckokänslan finns där att få vara mig själv på "riktigt" både under festligheterna och dagarna efter, om ångesten har suttit som tusen svärd i hjärtat, så är känslan när de inte är där, tusen svärd bättre, enkelt va?
Men man måste få uppleva den, inte bara några dagar till nästa fylla, då finns den inte på riktigt.

Mitt liv finns här och nu, varken bättre eller sämre..
Och trivs jag inte med det, så får jag väl göra något åt det, men inte fly in i alkoholruset för det är så långt ifrån "äkta" som bara går...

Min fasad är raserad, och hela jag är blottlagd, antingen accepterar jag läget, eller så ändrar jag på mig till något bättre, kanske ringer någon god vän jag försakat allt för länge, eller tar en promenad och får möjlighet till att få träffa någon ny vän, en hund kanske...

Livet är fullt av möjligheter, istället för ständig längtan efter alkohol, den försätter dig bara i dåliga erfarenheter om man har varit kompis med den allt för länge...

Mors Berra

hej alla ni tredje nykktra dan på semestern, skönt och samtidigt vemodigt,vet ej hur länge jag klarar mentar en dag i taget, är tjej på 36 år jag skriver lite varje dag,och läser era inlägg,skönt att vi är fler i denna värld,ni är mitt stöd i allt svåra ,ibland kan jag dricka normalt men oftast för mycket ,tills jag typ somnar och grälat helt i onödan med min stackars man,har även tre barn,en tonåring en trotsig treåring och en tioåring som har ett himla humör,man slits mellan konflikter och krav ,flaskan blir en flykt från stressig vardag,alldeles för ofta,alldeles för mycket ,man blir rädd för sig själv,hur självdestruktiv man är.Vaknar med ångest,bakfylla,bultande hjärta till ännu en dag med måsten,och inte är man utvilad precis,jag vet ej hur detta går,vågar ej tro för mycket men som sagt,en dag i taget,kram på er

Kul att du skriver så mycket bra här, Berra. Väldigt trevlig och upplyftande läsning. Du är en inspiration för alla som tar sig tid att läsa tror jag :)

Sen sist jag var här har jag druckit 1 öl när jag blivit bjuden. Köpt alkoholfri öl och som värst druckit ett sexpack 3.5, 1 i timmen ungefär. Önskar att det fanns alkoholfria sexpack för det blir både dyrt och jobbigt att släpa hem 33cl flaskor. Men så länge jag inte blir full vill jag inte heller ha mer.

Den största fördelen är att slippa systembolaget. Hur hela småstaden är där och alla försöker ha koll på alla. Slippa ta sig genom centrum där många stressar för att framstå som viktiga trots att Stockholm skulle äta dem levande. De lever i sin egen lilla värld tyvärr.

Hej!

Tänkte på det där med ungdomar och alkohol...

Satt ute på baksidan och drog några bloss, och hörde i vårat villakvarter hur ungomarna skrålade och hade sig, fyllsnack och allmänt brölande...
Så sorgligt egentligen, vilket första eller några av de första mötena med alkoholen...
De brukar var ett par sådana tillfällen på somrarna då och då, när föräldrarna lämnar sina ungdomar hemma några dagar...

För fem år sedan hade jag i mina tankar en vision om att jag skulle kunna avdramatisera det där med alkolholen, och låta mina barn smaka hur det smakade, och kanske kanske låte de få prova ett glas vin till maten någon gång när de kommit upp i övre tonåren...

Men vi har blivit informerade av personer från någon alkoholnämnd eller liknande på föräldramöten att aldrig låta de testa, och vara stenhårda på att aldrig ge dem något, förräns de blivit myndiga.
Vi fick t.om. skriva på ett papper där vi alla föräldrar i högstadiet lovade att inte bjuda, låna eller langa till våra egna eller andras tonåringar, tills de har blivit myndiga.

Och det har vi följt, allihopa, ingen har någonsin bjussat sina eller deras kompisar på någon alkohol i klassen, vad vi vet.

Min 16åriga dotter har blivit förmanad och bannad, och hon vet att hon kommer att få skäll den dagen hon kommer hem och luktar alkohol, men hon ska alltid våga ringa och be oss komma och hämta henne om det händer någon gång.
Hennes andra kompisar har väl testat några gånger, och hon tycker inte det har "imponerat" hittils.

Hon säger att hon har bara smakat, och vi tror henne, det enda hon "längtar" efter är cider, allt annat tycker hon smakar äckligt, och det känns ju nogorlunda tryggt...
Vi köper all sorts cider till henne, så länge den är alkoholfri...

Vi har lärt våra barn att alltid berätta sanningen, hur besk den än är...
Det värsta man kan få höra, är sanningen bakvägen, och då är det oftast skönast att få berätta den själv...

Jag är i alla fall glad att min dotter inte är med och "skrålar" där ute, hon har sina kompisar och de är allihopa helreko kompisar, såna man litar helhjärtat på.
De har just nu kollat någon skräckis på DVD, och hon följde med kompisen hem i mörkret, det är riktiga vänner det, som följer de mörkrädda med hem...

Vi själva ställer upp och låter de hållas hemma, vi kan vara på övervåningen så att de känner sig trygga bara vi håller oss "borta", och det har varit väldigt lite uppoffringar hittils...

Hon har varit borta 1 vecka i Spanien själv med en annan familj precis nyligen, och hon sade bara att hon hade fått smaka en mun öl, och det var inte gott, tack&lov!

Jag är glad för varje dag jag kan hålla henne borta från hennes alkoholdebut, hon är medveten om mina problem och jag tror faktiskt att det har "dämpat" hennes lust något...

Bara en liten föräldra-reflektion så här en Söndagsnatt i början på Augusti...

Ha' de'/Berra

Konstigt! Hur långt vi än bor ifrån varandra, så är det samma stjärnor, måne och sol vi ser.

Kram! //Bettan

Hej Bettan! (om man få kalla dig det..)

I Torsdags natt stod jag och en kompis och tittade ut på den fantastiskt vackra stjärnhimlen.
Vi kikade efter "sateliter" (som vi tror det är), snabba stjärnor som går över himlen på några minuter..(nej inte flygplan..)...

Vi såg ett jättefint stjärnfall, och jag önskade mig sol på Fredagen, och det slog in...
Igår kväll så såg jag "stora skopan" (lilla/stora Björn?) vackare än någonsin...
Stjärnhimlen är fantastiskt, och jag brukar ofta titta upp mot den, mycket mer nu när man håller sig ren från berusningsmedel...

Mors Berra!

Mina föräldrar har heller aldrig druckit och jag minns en gång de kom över till vår stuga. I vanliga fall drack jag jämt vin så fort jag kom dit, men inte den gången. Jag kommer så väl i håg att pappa tog ut våra barn på natten och visade stjärnorna. De tyckte det var spännande att titta upp på de klara stjärnorna och pappa berättade om dem. Jag minns att jag tänkte att "det är livskvalite".

Första tiden då jag inte drack visste jag inte vad jag skulle göra i stugan. Det kändes tomt och konstigt, men nu njuter jag som bara den. Tänker ofta på den händelsen med stjärnorna och jag blir varm i hjärtat.

Kram!
//Elisabet

Hej

Är ny här på forumet och jag läste din tråd Berra och bestämde mig för att regga mig,

Tänkte testa din grej med att skriva av sig. Är i gång med mitt livsföndringsprojekt. Har levt ett helt galet liv i flera år där jobbet har varit allt, Med utlandstjänst i flera år är jag nu hemma, har bytt partner, bytt jobb, bytt land.

Och nu vill jag byta bort spriten, konstigt hur man tilåter sig själv att börja dricka bara för att man bor på hotell, och det blir inte bättre av att bärsen bara kostar 7 spänn på krogen. Nästan som om man har semester.Företagen borde ha bättre koll på sina utsända, känner ingen som inte super oroande mycket.

Jag har samma problem som du hade men ändå inte, jag blir sällan jättefull men jag måste ha min dos av sprit.

Men alkoholen ger mig ångest, inte så intensiv men så där gnolande, lagom stor för att ta bort livsglädjen, men ett par stänkare rättar till saken. Ett hemskt ekorrhjul, alkhoholen ger ångest som den sedan bedövar, Men efter 4 v semester och i stort sätt konstant supande så bestämde jag mig för att sluta i dag.

Slutade snusa för ett tag sedan detta är lättare då man bara inom ett par timmar får abstinens och man vet med en gång vad man strider med. Här är cyklerna längre och jag önskar bara att tiden går. Jag har bestämt en att börja med en månad egentligen vill ha längre perspektiv, men jag vet faktiskt inte om jag vågar. Jag måste säga att jag känner mig just rädd, och det kommer att bli tomt och lite ungefär och vad skall jag göra nu då som om livet är meninglöst utan sprit, skitsnack jag vet men.....

Drar ner till friskis i kväll och köper ett kort och ger bicepsen en match får se om det hjälper.

Hejja Berra, du insperar

//Tompa

Jag har just tänkt den tanken att vara vit en längre tid.
Då kommer nästa jobbiga bit,att förklara för alla att man
inte dricker.
Jag har struntat i att dricka vid ett par festtillfällen och
då får man direkt en massa frågor....varför? vad är det med dig???
Sjukt egentligen.
Man "måste" supa vid bröllop,jul,midsommar o.s.v.

Hej Erixon!

Tja, vad ska jag säga, välkommen i klubben kanske...

Vet inte heller vad som händer när spärrarna släppte, man är ju medveten om det på något sätt men låter ändå handlingarna går en ur händerna, man tillåter sig bli mer full än vad man behöver..
Tänker nog äh va f-n, eller jag skiter i det helt enkelt, imorgon är en annan dag??
På något sätt dras de ihop och ångesten kommer både snabbare och hårdare.
Man vill kanske uppleva mera, är släppa lös mera, och tror att drickat ska lösa det åt en...

Efter många år av praktik så vet man att det inte funkar längre, och mängderna bli kopiösa om man fösöker räkna ihop i efterhand, man skäms, vuxna människan!

Man vill ta tag i hanteringen och kan nog fixa några gånger med lite lugnt beteende, men faller snart igenom när det blir lite för roligt...

Jag tror nog bara på en sak, och det är en nystart...
Korsfäst spriten ett år eller något, och låt kroppen och själen få vila, ta ett vitt år!
På den tiden hinner kroppen tappa alkoholrutinerna och "detoxa" sig som någon skrev tidigare i ett annan tråd, och man börja upptäcka lite fördelar med att vara "ren" ett tag...
Söndag/Lördag-mornar ÄR fantastiska, om man vill uppleva dem.

Det finns så mycket traditioner runt alkoholen som hjärnan så gärna vill fullfölja, och det värsta bruka vara att bryta dem, inte själva konsumtionen.
Och sedan med stolt hjärta våga stå för att vara vit ett tag, hur man ska säga det till alla runtomkring, jag lade mycket av min egen självkänsla att INTE vilja ta ett snedsteg!

Jag "tävlar" mot mig själv, och jävlar om jag sumpar detta, då ska jag få skäll, uj uj!

Men vet du vad?, det går bara lättare och lättare för var dag som går...
Och jag börja förstå varför min pappa aldrig drack, han var helnykterist...
Det finns lika mycket "skit" involverat i drickat som det finns "kul", numera mera för mig...

Jag mår bra av att vara vit, och livet har kommit i en kris för mig, en helomvänding på allt.
Och jag tjatar om det igen men, har aldrig mått så bra, när jag mår så dåligt...

Men sprit tappar man ALKOntroll, och nu är jag "chef" över maskineriet, så det så..

Lycka till/ Berra

Hej Berra och alla andra!
Jag läste ditt första inlägg här där du beskriver exakt dom problemen jag har.
Jag är en man på 38 år som har familj,jobb och...ja...ett bra liv!
Festar inte mer än någon annan,men vissa gånger går det överstyr.
Man blir för full,får minnesluckor.
På senare år har jag börjat få en väldigt stark ångest dagen efter.
Vad har jag gjort? Gjorde jag bort mig?Tänk om det hade hänt o.s.v.
Några allvarliga händelser har inte hänt,men det har varit nära.
Så varför blir jag för full?
Jag vet inte...en del gånger går bra,ibland spårar det ur.
När jag kommer över en viss gräns så bara häller jag i mig allt som kommer i min väg.
Nu får det vara nog.
Vill inte vara snorfull och bete mig som en 18 åring som nyss fått smak på spriten.
Jag tar detta som första steget och hoppas få tips, råd och förhoppningsvis få veta att ajg inte är ensam om detta problem!

Tja igen!

..som en liten kommentar till vad som hände igår...

Grabben (12) frågade om vi blev "fulla" igår, med en föraktfull min och nedsänkt huvud...

Kusinen hade sagt att ALLA blev fulla, och grabben svarade:" ..inte min pappa!.."
Kusinen sa att visst alla blev fulla igår, även hans pappa...

Min grabb svarade, "..min pappa dricker inte längre!, och så blev det tyst!

Han frågade mig idag för säkerhets skull, ..visst drack du inte igår?

Nej, självklart inte, ..sa jag lite förläget...
..för du tar din medicin va?
Ja, just det...

Men kusinerna sa att du skrattade och skojade igår!
Jo, men jag KAN ha lite roligt även om jag inte dricker...

Ja, för han (kusinen) sa att du var visst full igår..?
Nej det var jag inte...
...?
Funkar det bra då?
Ja, min son det funkar alldeles utmärkt, jag mår bara bra av det just nu...
Men du ska börja dricka sen va?
Det vet jag inte, jag mår så bra just nu, så det vet man aldrig...
Man får se vad framtiden utvisar, jag vet inte, men just nu så känns det inte viktigt längre...
Jaha, sade han, och sprang ut för att leka på gräsmattan igen...

Killen hade rätt, han visste det och stod på sig om sin pappa!
Jag blev stolt, glad och ledsen på samma gång..
Ledsen för att han behövde fråga, glad för att han visste, och stolt för att han stod upp för sin pappa gentemot kusinen...

Mina barn är det vackraste jag har...

Berra

Du var en betraktare igår.