skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Usch! Jag kunde bara titta några sekunder, sen stängde jag av, illamående! Det här ska jag titta på om/när jag känner sug att dricka. Det botar nog suget! Vill jag bli sådär? Nej, aldrig i livet!
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej igen!
Låt mig få komma med ett litet förtydligande ang. antidepp...
Jag vet att det på forumet finns personer som inte tycker om dessa piller...
Vad de har haft för erfarenhet med dessa, kan inte jag förklara...
..men det är viktigt att följa de anvisningar man får av läkaren/ordinationen.
För snabb upp/nedtrappning av dosen kan ge motsatt effekt,
och redan där kan man ju tappa förtroendet för den.
Vissa reagerar olika på olika mediciner, och man bör märka en skillnad inom ca 3 veckor.
Gör man inte det ska man kontakta läkaren igen, för en annan typ av medicin eller dosering.
Det finns andra biverkningar som t.ex. med utlösningsproblem för herrarna vilket kan skapa en stor irritation mycket större än själva deppigheten, och därför vill man skicka dem åt fanders...
Man har ju "nog med problem" alla redan, så det hjälper ju inte till...precis.
Sedan bör man ju inte dricka under tiden man knaprar på dessa, för det kan ju bli helt fel, och som i mitt fall så var det ju just alkoholen som var den utlösande faktorn...
Så varför ta motgiftet hela tiden, om man envisas med att fortsätta med giftet...?
Det står på fass.se att man inte bör kombinera dessa tabletter med t.ex Johannesört, eftersom man inte riktigt har kontroll på vilken reaktion man då kan få..
Att kalla dessa piller "lyckopiller" är en myt..., antidepp låter bättre tycker jag!
De skapar ingen lycka, men fungerar som en sköld att det "dåliga" inte når in på en på djupet.
Problemen kvarstår alltså, om man inte gör något annat åt dem, som KBT eller psykolog osv.
Men det skapar ett välbehövligt andrum, så att kroppen/knoppen hinner vila ut lite...
Så kanske man orkar att ta tag i livet och problemen efter ett litet längre tag...
Men man tittar nog på 1-1,5 års behandling (i mitt fall) så det är inga "quick-fix", för
vissa kanske man behöver mycket längre tid...
Min depression skapade en livsomvändning som jag fortfarande har lite svårt att anpassa mig till.
Jag gav upp min "manlighet" och blev plötsligt sårbar inför alla, jag är inte stor och stark längre, ja möjligen fortfarande stor, men inte stark, jo på ett annat sätt...
Har börjat insett mina brister, och det är en styrka i sig självt, har blivit mer känslig på både gott och ont, lyssnar mer på mina kroppsliga signaler t.ex.
Om jag inte tycker om en sak, så ifrågasätter jag mig varför jag fortsätter ändå.
Om jag känner mig hängig, så tillåter jag mig att vara ledsen i det inre.
Om någon säger något dumt, så är det antagligen fel i hans/hennes huvud, inte mitt...
Om "kostymen" inte passar, så bär jag den inte, att våga säga NEJ, är en styrka...
Och för varje gång man vågar, så växer man...otroligt!
Att "öppna" sig för andra, och vågar tala om sådant som gör ont, eller känns fel..
Plocka fram sådant som gör en gott i hjärtat, det växer inuti en själv...
Det som gör ont, växer i en bubbla, som blåser bort, för jag har den "mänskliga" skölden på mig!
Tack vare pillerna, så får jag en möjlighet att få lite andrum...
Tack vare depressionen så fick jag en möjlighet att upptäcka något nytt...
Medaljens baksida, har en framsida också, tänk bakåt men gå framåt...
Livet har en del nya möjligheter, se dem!
Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej Tess!
Alla vägar till ett bättre välmående är rätt...
Det spelar ingen roll om det är antidepp eller inte, det är inget "fusk".
Det är inget fel med att hjälpa kroppen att må bättre, och man blir inte "fucked up" av pillerna.
Det är fortfarande du kvar i kroppen...
Jag har äntligen efter snart 10 mån lyckas höja dosen till något som för mig är acepterbart,
utan den skulle jag antagligen inte ha levat idag...
Ångesten höll på att ta livet av mig!
Idag mår jag som sagt bra/bättre, och den största av alla hjälpar jag haft, är nykterheten..
Lycka till/ Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej alla,ja en ny vecka ,en ny ,härlig morgon,ja livet kommer till sin spets utan alkohol,jag menar det är så skönt att se det med nyktra ögon,varit nere i veckan efter mitt återfall förrförra helgen men börjar komma på track igen,lite nedstämd o lågmäld bara det kanske försvinner efter en längre nykter tid,har börjat äta antidepp men vet inte om jag vill fortsätta,kännslite trist men jag kanske behöver det ,försöker intala mig att det går ändå men magkänslan sägger att det kanske är bra just nu med lite stämningshöjande,kram på erTessan
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Oj, vilken fest! När jag läser det så tappar jag ännu mer lusten att dricka alkohol!
Visst är det konstigt att om en människa inte dricker så ska den ha en förklaring till det. Jag kom på mig själv i fredags då en kollega skulle få gäster varav en var ständig chaufför då han är nykterist, då frågade jag varför! Sen kom jag på att det behövs väl ingen anledning till det och tog tillbaka frågan.
Ingen frågar någon om varför de dricker, men om man inte gör det så är det litet suspekt och behöver förklaras. Folk får misstankar att kanske personen är alkoholist eller har alkoholism i släkten eller att det hänt något när personen var berusad som gör att den är nykter. Det kan ju vara så att personen bestämt sig för att inte dricka för att det inte tilltalar personen.
Måndagmorgon - igen - veckorna går fort och så gör också helgerna! Nytt beslut för idag att inte dricka. Ha det bra alla som läser!
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej!
Ännu en helg som har stärkt mitt val av alkoholkonsumtion!
Var på ett jättevälanordnat kräftskiva i Lördags, med 12 kg (!) hemkokta svenska kräftor.
Vi var 22 personer och 8 barn, och allt fanns med...
Välkomstdrink, små snittar, tipspromenad, bordsdekoration, bordsplacering, kräfthattar, den där pappersmånen, infravärme, filtar, pajer, västerbottenost, bröd, öl, vin och naturligtvis nubbar...
Altt var planerat efter absolut bästa förmåga, precis som det skall vara...
Blandat med olika kamratkretsar och åldrar...
Det hölls tal och skålar, sjöngs nubbevisor och skålar, hurrades och skålar, tackade värdparet och skålar, gratulerades och skålar, nubbevisor och skålar...
Sörpel..slurp och tjohej, tugg smask och knak ..oj skal!
Konversationen var först lite spänd, sedan trevlig och lite senare högljudd.
Skrattades och fnissades, tjoades och skreks...
..och här bröts den gräns när jag inte längre tyckte att det var trevligt...
För jag (som vanligt) drack ju bara alkofri öl, så även i snapsen..
Och hängde alltså med hela vägen och såg även där de andra fortfarande tyckte att det var kul...
Det var inte längre trevligt, och det jag såg var inte belevat och människovärdigt...
Jag gick ifrån "apstugan" och ställde mig en bit ifrån för att röka, och titta på mina kompisar stjärnorna som blinkade åt mig hela kvällen, det var jag och dom ikväll, barnen sov!
Jag frös och ville längre inget annat än att gå och lägga mig...
Tände en brasa i grillen så att vi fick både ljus och värme, och en efter en kom folk trippandes till mig som inte längre ville vara med och apa sig, de hade alla slutat dricka när de så de andra bara "bete' "sig, vi blev två gäng, där jag och mina vänner värmde sig vid brasan och resten fortsatte med racerfart bland borden.
Vi slog av på takten och umgicks lite granna på sidan av, och kunde föra trevliga samtal i vanlig samtalston, vi blev inte "torra" utan hamnade i säng runt klockan 03...
Det blev aldrig otrevliga eller arga, de blev bara så fö...t packade...
Det hände dumma och klantiga saker, stolar och glas som gick sönder, de som måste ledas till muggen osv, ingen som kunde dricka kaffe normalt, och glasbitar som hamnade i kladdkakan när de skålade en aaaning för hårt, folk som ÅT av den i alla fall osv
Frågorna upprepades gång på gång, som om de aldrig förstod svaret...
"Gubbar" som blev gubbsjuka trots att frugan satt brevid, osv osv...
Det hela rundades av att värdinnan själv spydde ner barnen (4 st) som sov i dubbelsängen!!
Det lade en viss sordi på partandet, när hennes barn i sin tur fick plocka, städa, duscha upp efter mamman sin, de blev genast mycket snabbt nyktra...
Jag sov gott och mycket länge, och strax innan jag somnade så tänkte jag...
Det spelar ingen roll hur fint och välordnat allting redan är, grisarna samlas runt alkoholen i alla fall och stökar till efter bästa förmåga, och det värsta är hur "kul" de sedan påstod att de hade!
Jag kan bara säga, att det hade de inte, de är bara något som de tror de hade, för alkoholen har redan spelat dem ett spratt i hjärnan, jag såg, och det var inte värdigt, ett dugg!
Jag är ledsen för deras skull, och deras ångest stämmer, med råge...
Men jag hade en fin stund, med frugan (som var i mitt gäng) och vi lärde känna ett nytt par som vi troligen kommer att fortsätta umgås med, istället för ångesten...
Jag vet att jag gör rätt!, varför ifrågasätter alla mig?
Må väl! /Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Tjoflöjt!
Nu är det snart helg, och vi kan andas ut ifrån arbetet...
Men spänna bågen när det gäller att hålla alkoholdemonen i schack...
Man övergår ifrån ett arbete till ett annat, så att säga...
Jag precis hemkommen efter ett tandläkarbesök, efter att meckat om en gammal lagning ifrån 1970!, bort med gammalgam'en, och i med ny och fräsch plastfyllning.
Så min kropp peakar nog på kvicksilver just nu, brukar vara värst när man tar bort gamla fyllningar.
Min tandläkare hon är verkligen proffsig, får t.om "barnsalva" innan sprutan så känner man i stort sett ingenting, hon är snabb och skicklig, och byggde upp en ny fasad, klappat och klart på 45 min, jag har verkligen förtroende för folktandvården, har aldrig haft tandläkarskräck någonsin.
Men så har jag väl haft turen med bra tänder och bra tandläkare...
Det blev dessutom bara 45% av det priset hon först hade sagt, så jag är hur glad som helst!
Dessutom kan jag numera tugga på vänster sida, tjoho!
Visst, ska väl erkänna att jag uppskattar en varm tutte på höger kind också...
Ska nog ta den sista gammalgam-lagningen nästa år igen!!!
Så denna början till helg kan inte bli bättre, har några fotbollsmatcher och 2 (!) st 40års fester på lördagen därav en med kräftor (svenska sådana..)...
Men jag är inte spak, jag har övningskört så länge med min nya nykterhet, att jag inte ens bryr mig om att vara betänksam om det där med alkohol...
Frugan förresten hade lite "afterwork" igår kväll på jobbet, trodde hon skulle ringa efter skjuss, men hon kom hemputtrande vid 9-rycket med bilen, själaglad!
Hon var så glad att hon inte var med i det gänget fyllisar, hon såg saker hon inte sett tidigare och hon trodde aldrig att det gänget som skulle gå vidare ut, skulle komma in någonstans...
Platt fall, typ!, och idag är det väldigt lågmält på jobbet, vartefter de struttar in en och en...
Så hon känner sig också som en vinnare idag...
Vem vet, vi kanske kommer att slåss om att vara fyllchaffisar i framtiden...
Jag lever i nu'et, precis där jag står, jag vet vad jag har sagt och gjort igår och idag...
Genom att inte falla för alkoholen så har jag kontroll på mitt liv, och ångesten finns inte längre i mitt liv, mitt val idag ger mig förutsättningar för att morgondagen blir precis lika bra...
Genom att LEVA!... så lever jag
Mors! /Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Helt fantastiskt Mia, tack!
/fenix
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
..men hallå Pia!
Har du tjuvstartat?
Jag laddar inför Tisdagen nästa vecka, där Måndagen ska vara den sista med den "andra" kompisen nikotin...
Det finns en fördel, om man nu får prata om den...
Har rasat i vikt under sommaren, -7 kg, antagligen för att maten inte "smakar" längre..
Brukar normalt sett gå upp en massa under semestern, med grillning och allt..
Men icke...
Frugan påstår att det är all bira, som jag numera inte dricker, men det borde ha synts under vintern i sådana fall...
Jaja, vad vet jag...
Men på sikt så lär man bli supermager, när cancern sätter in...
Så den måste bort, trots att den har givit mig små micropauser till eftertanke...
Men du får ju fortfarande ditt nikotinbehov tillfredsställt av snuset, som på sikt ger mer än ciggisarna, 1,5mg/h istället för en 6 min lång kick på 0,5mg, har jag läst någon gång...
Okej stå på dig, jag väntar nog in i det längsta, rapporterar när det drar ihop sig...
Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Nu skrattar jag igen... :)
jo så är det nog många som beskriver mig. Härligt med mc Fenix. Jag ska snart våga mig upp på makens nya..
Å vet du vad.... tiden går fortare än man tror, rätt som det är så är du där. Med kropp och själ i balans.
Har du provat antiinflammatoriskt t.ex voltaren för ryggvärken? (hönsmamma och sjuksköterksa.. :) Och alkoholpolis enl maken. :)
Lev i harmoni mina vänner.
Pia
Kram
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Den snusande hönsmamman Pia:-)
Jodå, jag är här. Sitter och läser alla underbara inlägg om hur härligt det är att vara nykter efter lång tid. Längtar till det tillståndet.
Men just nu ömkar jag mig själv eftersom värken efter ryggskottet aldrig går över. Dock inte värre än att jag kan ta en lite tur på mc:n då och då i det fina vädret.
Ha en bra tisdag alla,
/fenix
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Förresten.. jag läste lite på slutarokalinjen... där hade en skrivit: varför hålla på att dra ut på eländet, släng skiten direkt. Så det har jag gjort och det har gått ett dygn utan cigg, impulserna kommer då och då men går över likasnabbt.
Snusar gör jag dock och gjort hela tiden, trots rökningen och det är inget jag vill sluta med nu i alla fall.
Var är fenix förresten?
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Kan inte hjälpa det, men skrattar högt här.. kan se när du sniffar misstänksamt på glaset varje gång du ska dricka. :)
Du är på rätt väg, tänket har ändrats, hjärnan börjar bli van vid lugnet och det positiva. Det snurrar på så... goda vanor är egentligen lika lätta att programmera in som dåliga.. :)
/ Pia
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hallå!
Idag mår jag helt enkelt bara bra, utan någon som helst anledning...
Vetisjutton var det är, kanske att jag på eget bevåg har dubblat min dos...
Jag är ju en stor kille (med mycket hjärna, eller vill gärna) och kanske behöver lite extra skjuss.
Det var måndag igår, och jag hade inte en tanke på att skjuta sönder den dagen i almanackan med en hagelsvärm, utan den bara passerade, märkligt...
Kanske har tappat stridslusten och sluta vurma om mig själv i självömkan...
Kan sitta och blossa och bara förnöjt titta på sädesärlan som jagar insekter i det nyklippta gräset, eller kråkorna som trakaserar fiskljusen i ett snöre efter den...
Det är inte mycket drag i solen nu, och så fort den försvinner blir det snabbt höstkallt...
Jag borde ju bli hängig nu när solen är på väg bort, jag som var så glad över alla vårtecken...
Men det skiter jag i, det finns fina saker med hösten också, hela färgskalan på löven t.ex..
Igår var vi över hos grannen som fyllde år, vi umgås mycket med dem...
Det serverades vin, bira och whiskey i alla dess former...
Jag drack päronsoda i ett vitvinsglas, såg precis likadant ut som det vita vinet och det var skitsvårt att hålla isär dem, jag fick lukta varje gång jag skulle smutta på den...
Ingen ifrågasatte mitt beslut om att vara nykter, ingen annan blev i och för sig onykter heller, utan det var bara "trevlighetsdrickandet" en vanlig Måndag...
Det känns mer och mer naturligt för mig att välja bort alkoholen, mitt umgänge börjar vänja sig med det, och jag mår bara bra av det...
Hade det varit som vanligt, så hade jag nog klämt i mig minst tre glas vitt, 1-2 småburkar öl och en stadig wirre till kaffet, och jag hade inte ens reagerat på det, och ingen annan i sällskapet heller, det hade varit naturligt för mig, likaså påspädningen av min ångest...
Genom att gå händelserna i förväg, så väljer jag helt enkelt bort det som gör mig ont, och det är alkoholen, låter enkelt för vissa, och supersvårt för andra...
För mig har det blivit enklare, men visst jag medger att det "ser" gott ut fortfarande, och det gör i och för sig rödvinsvinäger också...
Ett liv med kontroll, är ett liv utan alkohol, för mig...
Mors Berra!
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Så sant, så sant... det berör... / Mie
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej igen...
Vad ville jag säga med Agnes låt, jo att den stämmer in på en som har problem med alkoholen.
Läs texten här...
Release me
Release my body
I know it's wrong
So why am I with you know
I say release me
'Cause I'm not able to
Convince myself
That I'm better off without you
I don't know why I want you so
'Cause I don't need the heart break
I don't know what addictive hold
You have on me I can't shake
No, I'm not in control
So let me go
Mors! /Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
ah Berra tack hade tänkt gå in på Youtube o lyssna på den för jag läste om henne i DN idag.....
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
http://www.youtube.com/watch?v=LSb6e3grdL8&feature=fvw
Lyssna på Agnes låt, release me...
Texten kunde lika gärna vara skriven till alkoholen...
Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Tack Berra för att du berättade! Härlig läsning, verkligen!
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Av barn och fyllehundar får man veta sanningen. :)
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
HejHej!
Nu är festen över, och det blev nästan bättre än förväntat..
Alla var glada att återse varandra, och det blev stojigt och trångt, som vanligt...
Vid ett tillfälle kom en nioåring ut på uteplatsen där ett gäng "gubbar" satt och språkades, och frågade..."alla som är fulla räcker upp en hand!"...
Ingen svarade honom, för ingen tyckte nog att varken frågan eller svaret var passande, och inte var de speciellt berusade, bara uppsluppna och glada, precis så där som man ska vara på party.
Men för en nioåring var inte frågan speciellt besvärande, han tyckte nog att vi hade det för "roligt" eftersom alla skrattade och var glada, och ljudvolymen blev nog rätt hög för grannskapet...
Det är skillnad på hur vuxna och barn ser på alkohol, men när ett barn frågar en för honom korrekt fråga, och de vuxna vet vad han egentligen frågar efter, men är inget man allmänt skyltar med så blir det svårt för de vuxna att tackla svaret, komplicerat egentligen för de vuxna...
Men som "betraktare" var det intressant, vissa sätter igång och ljuger så det skriker om det, men får otroliga skrattsalvor, och då är sanningen inte lika viktig längre...
De flesta hajjar nog att det överdrivs något, men låter det vara för den höga stämningens skull...
En mamma med småbarn blev förbannad, när hon "äntligen" fick vara med och släppa lös lite, så blev hennes barn trötta och griniga, de som annars kan sitta uppe hela nätterna!!!
Gubben hennes fick bastning när de skulle gå hem med barnvagnarna allt för tidigt, någon måste ju få skäll så det var lika bäst att gubben fick ta smällen, stackars honom!
Allt för snäll som han är, så ursäktade han sig och de gick hem...
På småtimmarna blev mannen i det sista paret ut lite för dragen, och vi hade lite svårt att höra vad han försökte säga, men inte kroppsligt synbart konstigt nog...
Frugan hans spännde en arg blick på honom, ungefär som att nu får du skärpa dig!
Så hon blev lite barsk i tonen mot honom, och de fick genast lite mer bråttom att beställa taxi'n hem...
Dagen efter kom "barnvagnspappan" förbi och tackade för gårdagen, och ansåg nog att han var lite trött i "hårstråna", men kom genast på att han nu talade med en snubbe (jag då typ) som inte alls hade druckigt något alls med alkohol..
Och han sken upp, "..och du då din j-vel ska du bara sitta där och småflina..?"
Japp svarade jag, i dag är det MIN dag svarade jag, jag har inga besvär alls..
Och det nästan lyste om mig, ..tänkte f-n Bingo-Bingo, full bricka för mig, idag är det jag som är gladast och mest vinnare, haha!
Det där har jag levt på hela dagen, det är MIN dag idag...
Frugan som "bara" hann med två glas rödtjut igår, var vacker och fromm idag, och hon är så stolt över att det inte är hon längre som behöver spänna arga blickar på mig på kvällarna...
Jag är en vinnare trots att jag drack öl med gubbarna igår, men det var "min" öl, utan en droppe alkohol i den (alltså INTE lättöl ens en gång..), och det funkade, hela kvällen...
Jag var minst lika fräck i munnen som de andra, och frugan skojade och sa, .."men Berra, du som inte har druckigt en droppe, fy skäms!.."
Och jag var stoltare än en tupp, och mår bra igår, idag, och i morgon med de beslut jag tar varje dag, att inte dricka något med alkohol i...
Visst borde det vara enkelt egentligen, att våga stå ut ifrån mängden av människor, med egna beslut om hur jag vill må, och vem har sagt att nykterheten är tråkig?
Jag fyller min kropp med upplevelser, som är värda att minnas...
Kärlek mellan människor, behöver inte smörjas med alkohol, jag tycker om dem ändå!
Mitt liv - mina beslut, jag ser sanningen...
Berra
FIna rader :mozze,man behöver nog en sköld för att orka o ja,nog har man blivit mer öppen o sårbar av allt,absolut,jag är så gråtmild ,gråter ofta men inte bara för att jag är lessen,skönt att lätta på trycket ibland. Du beskriver så bra om antidepp,jag har börjat nu ,åt enperiod förut men då drack jag så mycket o det hände så mycket eländiga saker då,som jag förvisso inte minns ,men som min man berättat . Tur att inget allvarligt hände iallafall,att man gjorde sig själv illa eller så. Men nu ska jag ge det en ärlig chans. KRAm Tessan