Senaste kommentarerna i forumet

här på dina nödrop flygcert. Jag skriver nödrop för så uppfattar jag dina inlägg och tydligen flera med mig.

Det känns för mig som att du når fram till oss, rakt in - men vi når (ännu) inte fram till dig. Och det är antagligen helt i sin ordning - vi kan dela och återge vad vi läser, tänker och känner... till och med ge råd - men det är du som måste handla och då måste det vara rätt för dig. Du måste komma till din egen gräns och själv ta ansvar för dina val.

Jag kan känna stor oro för dig och ert barn. Jag kan känna vanmakt. Skulle du vara innanför mitt handlingsområde skulle jag överväga att ringa socialtjänsten med tanke på barnet - jag skulle naturligtvis berätta för dig om min oro, att jag funderar över att kontakta soc och att det handlar om barnets rätt till en trygg tillvaro. Jag tröstar mig med att du har en samtalskontakt som du berättat för och att du varit i kontakt med kvinnojouren. De är vana att bedöma när man har ansvar att ingripa.

Vi vet så lite om dig och ditt liv fram till nuet. Det vi människor gör eller inte gör, förmår eller inte förmår, beror ju till en del på det som varit och vad vi lärt (mest omedvetet) av det. Det var nån som skrev att du (och din man) just i detta nu visar ert barn er modell för hur vuxna förhåller sig till varandra. Jag tror inte att du vill att er flicka ska gå in i ett liv som det du har nu. Jag tror inte att hennes far skulle önska att hon lär sig anpassa sig och kuvas! Jag tror att han, liksom du, önskar att hon blir en stark och självständig tjej som kan forma sitt liv på ett gott sätt!

Det är starka mönster du och ni har att bryta. Du kan bara ändra ditt och det är stort nog - både så att det kommer att kräva styrka av dig men också så att det ger stora möjligheter för framtiden!

Fortsätt skriva här och reda i dina tankar. Hoppas att mina allvarsord inte skrämmer dig - det är inte meningen. Jag vill ändå ge dig rak respons på vilka tankar och känslor som väcks i mig när du skriver - jag kan inte låta bli att ta mig själv och mina reaktioner på allvar.

Jag önskar dig och de du har omkring dig ett gott slut på det här året och ett Gott Nytt År 2013! / mt

Jag vill också önska dig ett gott nytt år. Tack för kokosnöten, den gav mig återigen nåt att tänka på.
Kram från Framtidsdrömmar

Jag har också läst om kokosnöten i Lelas tråd. Det är en tänkvärd historia.
Jag vill önska dig ett gott nytt år, Mulletant.
Många kramar Framtidsdrömmar

Det bor så otroligt mycket GOTT i dig.
Du är så snäll och omtänksam, mullegubben
måste vara lycklig! Kramar!
/A

Ångest och magont kom som ett brev på posten under julhelgen, finns kvar ännu. Jag hade tills igår längtat till att få träffa min terapeut igen... Får dock igår reda på att hon är sjukskriven, jag hade verkligen behövt henne nu. Jag som äntligen hittat nån som hjälpte mig på rätt väg och som förstod mig. Hon erbjöd sig dock att vi kunde träffas över en fika iallafall för hon tänker på mig och bryr sig om mig. Jag vill ju inre belasta henne när hon själv har det jobbigt.
Min sambo drack sig full från sö-torsdag denna vecka, 5 kvällar nätter. Jag försökte prata med honom den 5:e kvällen då jag trodde att han var nykter, gick nog inget vidare, tror jag. Fick höra vilken tråkig människa jag är, hur elak, dum och kontrollerande jag är och hur krävande jag är...
Kan inte ni som vet åter berätta för mig hur man som alkoholist fungerar både i onyktert tillstånd, i tillnyktrande tillstånd och i nyktert tillstånd. Han klagar hela tiden på att jag trycker ner honom och ställer krav på honom, jag vill ju bara ha en fungerande familj där man tar lika mycket ansvar för hem och barn.
Jag är åter i tankarna att jag är livrädd!!! för att lämna mina barn, att bara få ha dem i ibland. Hur ska han kunna ta hand om de om jag lämnar honom när han nu skiter i om han är nykter eller ej i deras närvaro och inte prioriterar dem på deras jullov istället för att ligga full eller bakfull utan ork hemma när vi är ute och aktiverar oss.
Ja, Mulletant...vad är det inte JAG fattar....?? Jag har tänkt på det du skrev, du har så rätt så rätt.

inför årsskiftet.
Hoppas mellandagarna varit fina med friluftsaktiviteter, hög luft och god samvaro.
Hoppas att du under 2013 ska hitta kraften att ta greppet om ditt liv och förverkliga dina Framtidsdrömmar!
Kram, kram - gott slut på detta året och Gott Nytt År! / mt

Den går ut på att 2013 SKA bli vitt.
Vi kör med kanonstart, kanonen brinner av:

31/12-2012 08:00

och tävlingen fortgår till

31/12-2013 08:00.

För vissa kanske det blir lite för tight, men börja den 1/1-2013 dåra. Men vi kör ett år.
Då slutar ert lopp med avstå nästa års nyårsskål.
Tufft, men bara det är en sporre som heter duga.

Det är en guppig väg vilka är med?

Snoopy är på, jag hoppas få med proffset?

Jag fyller 40 i år, det blir en utmaning, Min och kompisarnas alla skivor.

Jag har tumme från Anli, Tilde, MulleTant, Morla, Hösttrollet Vilka mer?
Mama Blue, Maria och kanske Tjalle hänger på?

Nu kör vi!
/A

Det är en riktigt guppig väg vi far fram på, faller man ur sadeln.

Så påt igen bara, känn inga måsten det skall vara kul.
Men vi kör ett år! Det enda som händer är att målgången flyttas fram..........
Vem vet man kanske efter 363 dagar flyttar fram målgången ytterliggare ett år......
Så är evighetsloppet igång.

Allt är individuellt.

Nu kör vi!
/A

kan verkligen föra en bortom tid och rum... Jag måste ju direkt googla på din lärare Stigsdotter. Han verkar ha fördjupat sig i Diktonius vilket direkt gör att jag måste hämta hit en av mina favoritdikter (de är många).

Jag vill gå mellan rågen
som vaggar för vinden
med blytunga ax
jag vill ligga i gräset
och stirra mot himlen
som djupblå sig välver
med svalor som glida
jag vill luta mitt öra
mot solvarma jorden
och lyssna till röster
som viska ur mullen:
allt lever allt lever
allt blir och allt blir
och du blir vad allt blir
när det dör:
ett vaggande rågax
en glidande svala
en bit utav mullen
som suckar och viskar.
Och jag stirrar mot himlen
och svalor som glida
och känner jag redan är
vad jag skall bliva:
en del av det hela.

Det är mycket sädesfält i mina inre bilder nu - när jag ser van Goghs sädesfält (i min dator) så kommer jag att tänka på inlednings- och slutscenerna i Såsom i himmelen... och nu sällar sig Diktonius till sädesfältssällskapet.

Idag fick jag börja dagen med Topelius & Sibelius Julsång "Giv mig ej glans... " en text som blir allt mer rätt ju längre jag kommer i livet. Betänk min tantstatus:) Ha ha - ett av våra barn sa om sina ungar att dom umgås med sina kompisar över datorn - "det gör vi tanter också" svarade jag.

Snön rasar från taket... det dånar och smäller - nu kommer jag ihåg var jag är... Jag sitter i Filosofiska rummet och talar med Stigsdotter.
Vi skaffar förstås ett piano hit - det finns gott om begagnade pianon som folk vill bli av med. Blir fint för komponerandet också...

Idag är det tydligen också dagen för Milleniepsalmen - en årsskiftespsalm och en av de texter som finns närmast mitt hjärta - alla årets dagar. http://home.swipnet.se/farila/gryning.htm

Tack för vårt filosofiska rum.
Tack ALLA för vänskap och delande.
Gott slut på detta året och Gott Nytt År!!! / mt

Att:

-Av barn och fullgubbar får man höra sanningen!

Det brukade min mamma säga, eller fortfarande säger.

Smyger upp bakom dig och ger dig en mysig kram.......
/A

och varma tankar till dig vännen viktoria innan förberedelserna för nyårsfirandet drar igång. Här samlas alla barn och barnbarn... vi blir 16 personer i morgon.

Hoppas du haft ett julfirande i gemenskap och värme - din jul som inrymmer både glädje över nytt liv och samtidiga stråk av stråk av sorg och saknad. Vilket år omvälvande år du lämnar bakom dig!

Varmt tack för allt vi delat♥

Gott Nytt År! / A

läser. Magkänslan är helt säkert rätt... låter så klokt att du tiger om detta som ni båda ändå vet.
Du skriver att processen för dig hade startat innan du började skriva här - exakt så var det för mig också. Jag hade läst ett tag men inte skrivit och min process var långt kommen.

Jag skrev här från hans första nyktra tid och har skrivit utan avbrott. Min riktning har känts klar hela tiden - även under de korta återfall han haft.

Också tanken om att samla positiva upplevelser att luta sig emot känns bekant. Och klok.

Följer dig och er i tanken och hoppas att det håller... Kram på dig i snöslasket! / mt

Jag är en av dem som hoppas få skriva att vi lyckades, att mannen valde nykterhet och att vi lyckats laga det trasiga...
Stort grattis och ett Gott Nytt År!

...så lycklig!

Ytterligare ett dygn utan alkohol!
Inget vi pratar om, magkänslan säger mig att hans kamp är stor nog utan extra ord.
Vi bara mår nu, en dag efter den andra...
Jag är så stolt över honom!

Kram på Er i vinterkylan!

Ja, vi har haft härliga dagar med varandra och våra härliga barnbarn som är mycket hos oss.
Kram, kram / A & S

Härlig läsning om en härlig vardag i mulleholken.

Hälsa gullegubben. :-)

/H.

Apropå böner...

Gud, ge mig
SINNESRO att acceptera det jag inte kan förändra
MOD att förändra det jag kan och
FÖRSTÅND att inse skillnaden.
Amen.

Vad är det du inte kan förändra, flygcert? Vad är det du kan förändra? Ser du skillnaden?

Kram!
/H.

strax utanför Piteå är ett av de gamla mentalsjukhusen som numera är hotell och konferensanläggning. Typ Långbro o Beckomberga. Om du har sett Bergmans Larmar och gör sig till finns inslag från Uppsala hospitalet Ulleråker där. Börje Ahlstedt och Erland Josephsson - oförglömliga. Berättelsen om van Goghs rum är helt fantastisk.
Kram, sov gott!

...och tack igen MT. Internet är fantastiskt, man kan snurra iväg långt bort och finna hur mycket spännande som helst. Eftersom det var så länge sedan jag läste Gråbergssång blev jag tvungen att följa din länk. Fann då att Mando Diao tonsatt just den och även Snigelns visa som också är en av Mattoidens sånger. Finns att lyssna på här: http://www.mandodiao.com/official-media

Nu i vuxen ålder inser jag vilken fin lärare jag hade i Bill Romefors som med hela kroppen läste poesi för oss måttligt intresserade tonåringar. Bland annat Gråbergssång har fastnat i mitt minne tack vare hans entusiasm, jag kan se honom framför mig där han i katedern fullkomligt förkroppsligade Gråberg. Eller Humlan... puff DÅNG, Fröding igen: friskt, gott, grönt...

"Av dårar och barn får man höra sanningen" är det inte ett citat från någon? Ligger nog någonting i det. Även jag fascineras av det mänskliga sinnet, vad händer där inne i huvudet på "dåren". Sparar länken till van Goghs rum, det ska jag läsa om. Och Furunäset, vad är det tro... spännande :-)

Nu kom jag att tänka på ett fantastiskt musikstycke som komponerats av en (av feber och oro) galen man: det s.k. Regndroppspreludiet av Chopin. Här finns historien också: http://youtu.be/6OFHXmiZP38 Oj, oj jag måste verkligen se till att få till ett nytt piano, saknar verkligen att kunna spela ibland, älskade att dundra loss på crescendot i detta preludium!!

och samtalar med mullegubben. Läste Stigsdotters inlägg om "lilla återfallet" och diskuterar nollöl och alkoholsvagt. Han gillar noll- och 0,5-öl och upplever inget sug efter starkare drycker men har konstaterat att det är ett ämne som man inte direkt talar om inom AA (han har nu synpunkter på mina formuleringar och jag korrigerar:)- "eftersom vars och ens lösning respekteras som den rätta så länge man har en önskan att vara nykter". (Eldsprutande odjur på TV:n - Gandalf faller)

För mig känns det inte hotfullt som han/vi dricker nu. Det känns som vi har den trevliga delen kvar, typ julskinka och noll-/0,5-öl, och problemen som kom med berusningen är borta.

Vi hade spontanmiddagsgäster idag och jag öppnade en flaska finvin (som vi köpte våren 2010) till gästerna och alkoholsvagt till oss. Halva finvinsflaskan blev kvar och får stå till nyår. För första gången kändes det totalt oproblematiskt för mig med de olika måltidsdyckerna och vi hade trevlig och avspänd samvaro.

Mannen berättar just nu att han iakttar situationer då han drack förr och att hågkomsten och suget går allr fortare över.
- Situationerna med sug håller på att bli mina vänner. "Tjänare kompis... Jasså du är här nu." Då ler jag och säger: du äger inte mig mera. (Nu är diktamen slut, säger han o skrattar)

Sagan om ringen läste jag i mitten av 1970-talet, den var het då... och jag var uppslukad i böckerna.

Ett bluddrigt men nyktert inlägg med två skribenter och ett samtidigt pågående drama om kampen mellan gott och ont... ständigt pågående i stort och smått.

Godnatt vänner önskar vi från mulleholken

Älskar dig som du skriver osv.
Nu tv med snälla barn osv
Kramar
/A

Läs vad jag skrev i "proffset gör debut"
Där utmanar jag alla som vill att köra ett nyktert
2013
Det är bara att du hänger på!
Det är en guppig väg, kan hända att man faller ur sadeln.
Häng på vetja!
Anli, du och kanske proffset?
Vi blir ett schysst gäng.
Sedan har vi the old ones, där vissa vill ta återfall.
Vilket bevisligen inte är så bra, men men..........

Men jag lovar dig, jag släpper inte taget.
Morla nu kör vi, armkroka mig så drar vi!
Kramar/A

Tack vänner. Tack Mulletant för fin dikt, den tyckte jag om!

Det blev trevligt igår. Man kan peppa sig själv med lite smink och dansmusik i lurarna. Jättetrevliga tjejer, god mat och lite dans. Det var jag och en ammande mamma som inte drack, ingen undrade. Det enda är att det blir lite knepigt när man ska dela notan, vi som inte dricker vill inte betala alkoholen och då blir det sådär att alla ska räkna sitt. "mycket svenskt och jättetrist" tycker den amerikanska vännen. Tycker jag med, men det är ju alltid lätt när man har gott om pengar och inte behöver fundera heller. För mig är det lite en principsak, får jag inte dricka tänker jag banne mig inte betala för det heller.

Under kvällen drack jag flera alkoholfria öl. Tittade till på den sista och såg att det inte var helt fritt utan 0,5. Det blev sent och idag kände jag mig lite dagen efter plus att jag utan att tänka efter stjälpte i mig makens sista gömda starköl. Jag ska nog inte dricka öl överhuvudtaget, tror att den där lilla styrkan igår triggade något. Förmodligen har det ju varit på g med tanke på min nedstämdhet tidigare. Påverkas snabbt av starkölen och går igenom alla jobbiga stadier inklusive skälla på barnen. Nu har de lagt sig och jag känner mig som vanligt igen. Dricker gott te och äter toffifee. Undrar vad jag ska säga när maken märker att ölen är borta. "vad! Gömmer DU öl?" får jag prova med...

Vet inte om jag ska kalla detta ett återfall. Jag har ju inte sprungit ned till kinakrogen för att hämta mer i alla fall.

Kastar ett öga på Stjärnor på slottet. Såg att Ewa Fröling ska vara med, har alltid gillat henne. Jaha, så hon har slutat dricka. och Örjan Ramberg som hon var ihop med. Och Claes Malmberg har visst knarkat. Ja, vi är ju uppenbarligen inte de enda som har problem.

Jag tänker sluta dricka 1/1-13. Jag tänker ta en dag i taget, det är första gången jag tänker såhär.. Hoppas att jag klarar det. Jag tror att jag dricker på grund av att jag känner mig ensam. Min sambo skulle komma hem med sonen kl 18 för att äta middag. Än har de inte kommit o jag har ätit middag själv o släckt stearinljusen. Jag ringer inte ens längre för att fråga när han kommer, har väl blivit van.. Däremot är det inte han som handlar vin o häller det i min kropp. Jag ska sluta med det för mina barns o min egen skull. Kanske kommer jag inte att stå ut med honom nykter?Jag vet inte.. Tack för att ni finns o jag känner en otrolig värme av era kommentarer.

...alla härliga kommentarer...
Jo, jag känner mig starkare, säkrare på vad jag gör och säger mot maken.
Han är med på min jobbresa nu, nykter, gladare för var dag, lite rastlös emellanåt men hittills ingen alkohol.
Igår rörde det runt i maggropen då han var ensam många timmar, likadant nu, men jag kan bara hoppas att han bara kommer sprida doft av gott rakvatten när vi ses igen om några timmar.

Processen för mig hade startat innan jag började skriva här. En smal oupptrampad stig som nu känns som en landningsbana för superjets!
Allt raserade för maken efter en tid jag aldrig mer vill uppleva.
Nu väntar behandling och jag ber till gud att han håller sig fräsch till det blir dags för inskrivning.

Ibland slinker det ut dubbelbottnade fraser ur hans mun men jag tror han är medveten om dem så jag kommenterar inte alltid.

Nu samlar jag positiva upplevelser, vill helst ha ett berg att vila mot om/när motgångarna återkommer. De där som måste se annorlunda ut och vara riktade mot framtiden. Om det destruktiva missbrukandet återvänder går jag! Utan att vända om! Aldrig mer!

Kram på er alla därute!

Tack för att ni finns!

...inte dum...kanske mer eftertänksam och vill göra "rätt", det är för mig fullständigt normalt.
Min erfarenhet är att inget ändras av sig själv, smått kanske, men en stor förändring måste drivas, motvilligt eller ej.
Jag möttes inte av glada tillrop, inte i uppbrottet och inte senare, men jag har kvittot i handen nu. Det gick bra, jag har ett bra-utvecklande-kreativt arbete och barnen mår bra.
Din fråga över hur jag orkade:
Ja du, det gjorde jag nog inte egentligen och jag kunde omöjligt förutse allt som skulle inträffa, men generellt kan man aldrig få andra att förstå hur saker hänger ihop på samma sätt som man själv. Allt smälter ju samman med var persons erfarenhet och personlighet. Många vill inte förstå, kan inte eller bör inte, alla måste inte veta heller. Jag valde vilka jag ville skulle veta, jag orkade inte konfronteras med allt överallt. Jag hade frizoner där min historia inte fanns, det hjälpte mig komma vidare!

Du har börjat din/er väg genom att ifrågasätta, det ser jag som ett sundhetstecken.
Förändringen är på väg genom dig...rädsla är normalt när man står inför något okänt...men, det finns vägar ut ur återvändsgränder, man får stångas en aning men det går. En sak i taget...skynda långsamt men ta långa raska steg om hoten är nära!

Hjälpen finns där för dig och ingen skulle ifrågasätta eller värdera behovet. Det är högst personligt var var och en har sin gräns!

Jag vill inte värdera andras råd. Jag vet bara att flykt är för mig generellt inte någon lösning men är ibland nödvändig. Problemet kvarstår dock, kommer ikapp och måste hanteras! Däremot kan man kanske enklare hitta lösningar om man gör ett sidbyte...