Senaste kommentarerna i forumet

du behöver inte ens själv förstå precis vad du menar - åtminstone vet inte jag det alla gånger när jag skriver :))) Det är inte lätt att hitta "den rätta" balansen - om den finns. Men... nog är det lite, lite vanskligt att ha krav på "resultatgaranti" för att röra upp dammet. Ett genuint mänskligt möte kännetecknas av att ingen på förhand vet vad som sker - och att båda förändras. Kommer mig att tänka på Eeva Kilpis fantastiska dikt

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.

Å andra sidan ... tycker jag verkligen att det är bra att öva sig (mig) i besinning och ett av mina valspråk är att jag väljer mina konflikter med omsorg.

Kram och lev väl! / mt

ger dig tid och rum att ta hand om dig själv också!
Vad är du intresserad av? Vad mår du bra av att göra? Vilka drömmar har du?
Upptäck dig själv och ta hand om dig! Kram / mt

att du inte engagerar dig i hans "missbruk" - eller vad det är. Det är hans sak - fast det dig illa.

Kanske din sorgsenhet har rötter långt tillbaka i tiden, kanske den växer fram i den förändrade familjesituationen. Jag har påverkats mycket av vårt "nya, nyktra liv" (så hurtigt det låter:) och jag har periodvis gråtit mycket utan att riktigt veta varför. Det är absolut en omställning som är svår att riktigt definiera.

Jag skickar en hel hög med systerliga kramar till dig. Allra finaste du! / mt

Vad snackar du om?
-största losern........

Om jag säger såhär, vi ALLA vet hur du känner dig. Vi ALLA har varit där.
Det svåra är inte att SLUTA, det svåra är att INTE börja igen. Att inte ta första glaset.
Som jag har slutat genom åren
Börja med att räkna. Antal dagar i sträck du varit nykter. Min räkneremsa är såhär:

9-14-20-3

Först var jag nykter nio dagar, sedan drack jag, sedan var jag nykter 14 dagar men klarade inte två helger på raken.
Sedan drack jag.
Nästa gång var jag nykter i 20 dagar innan jag trillade dit.

Jag har inte klarat tre helger på rad. Men jag kämpar på....... Skam den som ger sig.
Nu min tredje dag, fast nu tackar jag ängeln Maria42

Du vet att hålla sig nykter är som att lära sig gå.
Det är vingligt i början och det är lätt att trilla. Men ju längre tiden går ju bättre blir balansen.
Fast när man senare trillar blir vurporna för det mesta hårdare.

Men Snoopy, du är exakt som VI ALLA här inne.
Påt igen bara gubben........
/A

Bra sätt att sköta kollen.
Maria, du har hjälpt mig nåt kolossalt
i kampen och med min insikt. Du är fantastisk
Och jag önskar av hela mitt hjärta att du får
all uppskattning du såväl behöver!

<3<3<3<3<3<3
Kindpussar!
/A

Snälla stanna kvar så hjälps vi åt. Ge inte upp. Det är jobbigast
första veckan. Jag vet det är bara några veckor sedan jag hade mitt
senaste återfall. och det har varit många och kommer kanske att bli
fler. Men jag vill inte som det känns nu. Jag kallar det svarta hålet
och det är precis vad det är för mig. Kan helt enkelt inte sluta när
jag börjat. Sista gången fick jag sån abstinens att min man fick köra
upp mig till psykakuten och nu har jag bestämt aldrig mer dit. Blev full-
proppad med Stesolid för att jag hade såna skakningar, jag var ett vrak
helt enkelt. Hade inte ätit något bara plockat runt lite i maten. Det
var ju viktigare med vin just då. Nu mår jag ganska bra, men visst
finns tankarna på alkohol.
Ta en liten stund i taget.
Är med dig i tanken. Vi har bara denna stund på jorden. Visst
faan kan vi ha kul utan alkohol
Anel

... kämpa på - du är på rätt väg... du tänker på att du borde göra något åt ditt drickande och är medveten att du har ett problem, men jag anser inte att du riktigt tar det på allvar och är fullständigt beredd på att gå hela vägen! Du måste vara helt ärlig, släppa bekvämlighet och förändra saker!

Exempelvis steg som:
* Ingen alkohol hemma
* Gå inte ut på krogen - gör något annat eller håll dig hemma - frestelser måste du hålla dig ifrån i dagsläget. Var beredd på att ha tråkigt för att komma över de första veckorna av nykterhet
* Berätta för dina nära och kära att du avstår alkohol - behöver inte berätta hela problematiken, men att du inte från och med nu nyttjar alkohol (säg vit månad om det känns lättare), berätta för lokalkrogen, dryckeskompisar m.m. (om dom inte accepterar det så har de själv troligtvis problem med alkohol) - försök att stänga alla bakdörrar!
* När suget kommer - var förberedd (en lapp, spela en film i huvudet) på att tänka hela vägen vilka konsekvenster de kommer ge, rus för en stund=positivt, men allt negativt -> bakfull, dålig sömn, otrolig ångest, depression m.m. = är det värt det? Svar=NEJ!

Tänk efter varför du inte klarade de den senaste gången och undvik liknande situation! Ändra beteende och miljö. Överväg att be om hjälp - behandling, AA, Antabus - lämna över makten till andra som bevisligen har trampat stigen innan dig för att finna nykterhet.

Att klara att bli nykter själv är inte lätt! - Jag klarade det inte själv och klarar det inte själv - var ödmjuk, svälj stoltheten och ta emot hjälp om du inte lyckas själv. Det finns en väg för oss alla!

Hoppas detta stimulerar dig och inte får dig att tänka att det är omöjligt - omöjligt är det enbart för de som inte inser sitt problem, men det har du - alltså är du på rätt väg...

Jag kan inte se att du framkallar hans beteende. Han gör sina val och som jag ser det så gör han val enbart utifrån sitt eget "mående" om du förstår vad jag menar. Han gör inte val för ert gemensamma välmående eftersom du ju uttryckt att du ogillar det han sysslar med. Jag kan inte se att du framkallar hans sämsta sidor, tvärtom vill du ert gemensamma bästa.

Ibland kanske man i relationer inte går tillsammans utan var och en, men ändå ihop. Utvecklas inte med varandra utan mera var och en. Kanske inte då man mår som bäst i relationen. Ibland möts man igen, ibland går man skilda vägar.

Har du tänkt på att gå ensam till terapeut för att få hjälp med att hantera och reda i det här för att du själv ska komma vidare på bästa sätt.

Att bygga sitt egenvärde är viktigt. Jobba på självkänsla och utveckas. Att kunna välja bort det man inte vill ha, det som inte är bra för en. Lätt att skriva, svårare att förverkliga kanske... men bit för bit. Lägga sin energi på att växa själv istället för att lägga energin på någon som ändå gör som han vill.

Ja det var lite funderingar...
Styrkekram

Ja, mötet var OK. Är väl inte helt med på det här med Guds medverkan, men det kan jag väl bortse från. Det känns bra att få berätta vad man vill, men räcker det, behöver man inte kommentera varandra ibland?

Det går sakta framåt här hemma. Min sambo börjar prata om att jobba och är ute och motionerar lite nu. Han har inte så många intressen, så det är väl därför jag försökt hitta något till honom, och det gäller ibland också jobb. Och ja, Mulletant, jag vet innerst inne att det inte är mitt jobb, men tack för att du påminner mig!

Tack för ert stöd!

Miss K

Tack för tipset Mulletant. Jag känner dock att jag inte orkar engagera mig i detta om det eventuellt är så det är ställt. Hittade för ett tag sedan en artikel i tidning om vård som handlade om en mansklinik i STH dit män kunde gå med allehanda besvär och funderingar. Den gav jag till honom. Han har inte ens kommenterat det eller frågat varför eller något. Kanske fel av mig men jag kan inte jämställa detta med ett substansmissbruk, just nu känner jag mig bara arg och ledsen. Mest ledsen.

Igår frågade jag om kursen som han går nu, presentationsteknik, kommunikation etc. Jag vet ju att familjen brukar bli lite involverad, men inte jag? "jag kommunicerar mycket på jobbet" säger han då. Jaha, vad bra att du kommunicerar nånstans då kan jag inte låta bli att säga "ja visst är det". Det känns som om vi står så långt ifrån varandra. Igår var jag arg men idag känns det som om jag sörjer.

Jag vet ju att han är en bra människa, han är trevlig och omtyckt. Tyvärr återkommer jag hela tiden till "vad är det för fel på mig som inte kan få de där bra sidorna?". Det är inte konstruktivt och jag vet att det är farligt för mig att tänka sådant. Fast jag känner att jag kan hantera detta utan att vilja dricka idag. Jag försöker se det som sorg över oss istället för att klanka ned på mig själv att jag är en sådan som framkallar det sämsta hos andra människor. Men det är svårt.

Jag lever och frodas, om än mest IRL. Om tre veckor hade jag kunnat checka av ett år som nykter, om det inte hade varit för den där midsommarveckan och dess meningslösa smådrickande. Men jag stampar på så snart är det midsommar igen, och DÅ mina vänner, då ska jag äntligen checka av mitt första hela år som nykterist. Sen kanske jag startar en tråd i den andra forumdelen...

PiL, Dompa, Stigsdotter och alla andra veteraner, ha det fint. Ni andra också så klart!

Jag förstår hur du känner. Jag skrev inget alls här för jag kände att jag inte kunder skriva att jag varit nykter en enda helg. Men så länge ambitionen finns så är det värt att ändå fortsätta läsa, och skriva om man vill. Försök att tänka en dag i taget, kommer det jobbiga tankar i huvudet försök kasta bort dem. Det är värt att sluta dricka, snälla försök igen.

Hoppar in med en morgonkram till en kompis med klös ;-)
Jag blir glad och rörd över dina framsteg som medmänniska.
Jag tror att du håller på att lära dig, att det här med att vara "snäll" inte är att ge människor det de "vill ha", utan att ibland ge dem "det de behöver" ;-)

Ibland, hjälper man människor MER med ett nej, än med att säga ja..

kram /trollis

Tack Berra! Brukar läsa din tråd och gillar dina underfundiga betraktelser ;-D
kram /trollis

Stigsdotter, när jag läser din "sorgbeskrivning" så slår det mig att det är lite som i Ronja rövardotter, när Skalle-Per dör och Mattis blir förtvivlad..
Du har rätt i att ingen av oss, kan hantera någon annans sorg..

Det enda vi kan göra, är att finnas där.. Och för många människor, så gör det SÅ ont,(speciellt om man är van att ha alla "lösningar" till hands) att man backar..

Kanske måste vi också bli mer öppna och precisa i vår kommunikation om VAD vi vill ha för typ av stöd/reaktioner från våra närmaste.. Ingen av oss är ju tankeläsare..?!

Ibland, är det bästa att inte göra något alls,utan sas "jobba med händerna på ryggen" trots det svåra man ser..DET duger ibland riktigt långt!

Jag tror att det hänger ihop med vår självbild.. Och den kan bara vi själva jobba med. Vi kan få feedback, input etc, men det är ju bara vi som vet hur arbetet fortskrider inuti..
Det är vi som väljer våra tankar om oss!

kram /trollis

:))

Glad att du bryr dig.
Blir riktigt glad!
/A

till dig i morgontimmen. Hoppas allt är bra!

Kram / mt

som varit... såg tipset på Carina Bångs blogg just nu.
http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/om-sex-och-kaerleksmissb…

Det verkar som om även detta missbruk börjar lyftas fram vilket förhoppningsvis leder till att det blir mindre skambelagt och därmed lättare att söka hjälp.

Kram! / mt

Två nyktra veckor är en bra idé. Bra också att du talat "klarspråk" - ett steg i rätt riktning!

Ja, vad gör du om han dricker ändå? Eller om du misstänker att han dricker i smyg vilket är en vanlig utveckling i missbruksprocessen. "Magkänslan" - dvs man känner på sig att den andre druckit - är känd här på forumet och brukar vara pålitlig. Vanligt är också att missbrukaren nekar eller slår ifrån sig typ "men då sa han att de minsann aldrig sett sin pappa så packad som de sett sin mamma!"

För de flesta är vägen till insikt lång och inrymmer ett antal bakslag. Det du kan göra är att sätta fokus på dig - hur vill du ha det? Tror du att ni kan återgå dit det var en gång - en flaska vin till maten på helgerna? Du skriver att han blir "så full minst två ggr/v" och undrar om du överreagerar. Det gör du inte!!! Vägen utför i missbruk är lång men blir hastigt brantare.

Det sägs att sluta dricka är ingen konst - konsten är att hålla sig nykter. Två veckor ger er tid att vara nyktra tillsammans. Det kan bli fina veckor. Det kan också bli jobbiga veckor om din man upplever nykterheten påtvingad, om din man är nykter för att du kräver det och det blir ditt ansvar att "hjälpa" honom stå ut. Fundera också över vad sex är/betyder för dig.

Du kanske tycker att jag är negativ och jobbig nu - i så fall kan du lägga det jag skrivit åt sidan. Jag skriver utifrån det jag själv lärt, i synnerhet här på forumet, och vad jag lärt genom att följa andra. En del av mina insikter har gjort riktigt ont men det är också de som hjälpt mig.

Läs här i olika trådar och se var du känner igen dig och välj det du tror och känner att är rätt för dig just nu. Du måste gå din egen väg. Den måste få ta sin tid och du måste göra dina egna erfarenheter så att du känner att du går av egen kraft och övertygelse.

Du och ni har alla möjligheter till ett bra liv!

Den tråd jag tipsade om senast glömde jag att klistra in - här är den:
http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

Styrkekramar! / mt

En liten fundering bara och snälla ta det här rätt. Om jag förstått saken rätt så tar du något SSRI-preparat just nu? Vad jag funderar på är om du (du ska inte svara, bara skänk det en tanke)står på en ganska så låg "underhållsdos". OM du gör det undrar jag om du inte borde prata med din läkare och kanske eventuellt höja doseringen under en period. När jag läser det du skriver så känns du helt enkelt kliniskt deprimerad och det är inte det minsta konstigt med alla förändringar du har gjort där kanske varken själ eller hjärna har hunnit med.
Bara en tanke. Kolla upp det med din läkare om du tror att jag kanske har en poäng.
Kramar
Askan
P.S BRA gjort att du tagit ett steg vidare med beroendemottagningen!

En liten check bara, hur går det idag?, känns det bra?
Kram

Lyckades inte vara nykter denna helgen heller! Träffade goda vänner
och då blev trycket för stort att tacka nej! Så jag vet inte ens vad/om jag
täcks skriva här mer! E nog största loosern på detta forum iaf,
som inte ens klarar av att vara nykter en enda helg!

Jag pratade med min man efter praktfyllan i lördags. Jag berättade igen hur han låter på natten och vad han pysslar med. Jag sa också att han kan sluta föreslå sex när han är full- det kommer inte hända. Jag sa att det låter som att han ska sluta andas när han sover på fyllan och att jag ligger vaken för att höra att han lever.
Han sa att han vet att han är ur form och borde börja träna. Han sa att han ska hålla upp med att dricka i två veckor. Eftersom jag är tacksam för varje dag utan alkohol så uppmuntrade jag det och sa att det var en bra idé. Jag sa också att han ska få ligga extra mycket när han är nykter:)
Så.. Nu får vi se. Idag kom han hem med två vinnare som han fått i present av en kompis som tack för lånet av något. Det tror jag i och gör sig på för rödtjut är inte hans grej. Vinnarna åkte in i skåpet fast jag helst ville slänga ut dem!
Fortsättning följer... Hur gör jag OM han dricker ändå?!

Åh, då är du nog på ditt första möte nu då! Bra jobbat, Miss K!

Skriv gärna och berätta hur du upplevde det.

Kram!
/H.