skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
God morgon Berra!
Det låter helt underbart med hav och måsar.
Ha en skön söndag.ana
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
BRA BERRA...
Livet har återvänt...
Du har hittat rätt, & du är superduktig.
Ta med dej kameran ut på farstubron... frys några kvittrande fåglar, el en liten snigel...
Se det du inte såg förra året...
Kram Mie...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Go'morgon världen!
Har nu i helgen utsatt mig för mina senaste stora prövningar...
Och jag passerade testen med stort MVG...
Jag var rädd för att inte klara av att var på landet med grillen och rödvin...
Bastun och ölen, hela vistelsen på landet är förknippad med alkoholförtäring...
Vi öppnade landet efter ett halvår i träda, och jag har aldrig varit där ute nykter, det var ovant att inte släpa med ut en back starköl, det blev att suga på några läskburkar istället...
Och vet ni det funkar faktiskt, det är fortfarande "bara" en "mind-business", bara en tankeverksamhet som skall kopplas bort...
Det handlar bara om att tänka bort rutinen, jag dricker bara för att jag är törstig (men måste sluta med sötsliskigt läsk, kanske smakvatten istället...).
Det blir lite konstigt efter middagen då man mätt brukar sitta och sippa på vinglaset och umgås, det blir mycket drickandes på colan, lite i onödan känns det som...
Men det vktigaste, DET FUNKAR!
Så nu har jag inte längre några några stora "problemområden" att "ta hand om", ja möjligen midsommar då, men det är bara ett tillfälle, och det känns inte överhängande precis...
Jag kan just nu hänga med hela kvällen, somnar inte framför TV'n, sover inte bort nästa dag, utan kliver upp i hygglig tid, ställer mig på hustrappan i bara kalsongerna, lyssnar på fågelkvittretoch måsarna, tittar ut över havet som glittrar i sin bästa morgonsol...
..och funderar, "va f-n var det jag höll på med förra året egentligen???"
Mors Berra!
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej Berra...
Du skulle oxå behöva åka på spa... det hör jag det.
Hoppas friheten efter jobbet hjälpte dej att må lite bättre.
Nu är ju v snart slut... många har väl ledigt el kanske halvdag iaf på tors, el?
Glöm inte att samla solvitaminer när du känner dej hängig, trött & eländig.
Du kanske ska ge dej ut med kameran?
& fånga dina känslor...
Tänker på dej om det är ngn tröst... / Mie.
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej Lisbeth!
Tack för att du försöker muntra upp lite, det hjälper ju lite granna...
Man får tänka positivt, när den här dagen är till ända, så har 25% av arbetsveckan gått, ha!
Å då snackar vi bara om nån halvtimme eller så dithän...
Visst, gör vad ni vill med bilderna, jag blir bara glad om någon annan vill slita på dem...
Men glöm inte att kommentera dem, för annars kanske jag tappar sugen...
Så länge inte det är mitt levebröd och någon annan inte heller gör stålar på dem så är det lugnt, det är ju en liten bit av hur jag ser med mina ögon på livet, en liten men ändock konstnärlig ådra..
Om en bild skapar till eftertanke eller ett lugn, så gör den ju faktiskt någon sorts nytta...
Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej Berra
Förr var måndag pest men nu tycker jag att det är OK. Inga flaskor att slänga tänkte jag i morse innan jag stack till jobbet. Toppen.
Sitta på möte hela dagen det är väl också OK när msn inte behöver fundera på att sända signaler om gammal fylla. Behöver inte fundera på om det är vanlig glömska som infunnit sig eller om det är avsomnade hjärnceller efter helgens bravader.
Att inte komma ihåg vad som hände förra veckan är väl snarare ett tecken på att helgen givit den avkoppling som är meningen.
Kanon fina foton. Jag var inne och kollade på din sida. Skrev ut några och satte upp på mitt kontor. Hoppas att det var OK. / MVH Lisbet
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hallå Livet!
Idag känner jag mig låg, riktigt hängig, allting smakar skit redan i munnen...
Jag vet att jag är känslig för veckodagar, och Måndagen ligger inte i 6-i-topp ligan, tvärsom den har sin egen division, finns inget supernajs med den...
Det är som längst kvar till helgen, även om denna vecka är kortare än vanligt, så kan jag inte ta åt mig av den glädjen...
..eller... "Då var det ingen glädje i den sorgen..! sa kärringen som hade gråtit vid fel grav...
Till saken hör väl att hela förmiddagen är fullsketen av en massa möten, och där sitter vi och blänger på varandra, och ingen, absolut ingen är glad över att det är måndag igen..
Man tungsuckar och hjärncellerna försöker springa ner för den ranka serpentintrappan ner till arkivet och man försöker komma ihåg vad det sista man gjorde på förra arbetsveckan, Öhh!
Inte för att minna helger längre är fulla av en massa fylla, jag kommer nog ur dem med en massa hjärnceller kvar i bagaget, men just nu vet jag inte vad jag skall göra med överskottet...
Sitta på mötet och stånka och säga, Öhh, öhh varje gång någon liten oerfaren ny hjärncell har snubblat i den ranka spiraltrappan upp ifrån arkivet...?
Hela pärmen öppnas innan den faller ner i mörkret igen, och det bara regnar en massa A4-ark i luften, ögonen är tomma som pingpong-bollar och hissen verkar ha kabelbrott, för upp till översta våningen når den inte, kanske small den av i helgen för det verkar ha dunsat till i källarvåningen under helgen, eller så var det bara en reaktion av all den färska blomkålen jag åt till middagen i fredags när vi grillade hela familjen, då vi hade hela helgen framför oss...
Jag gjorde väl inget bra intryck på dotterns nya pojkvän som stannade över helgen, när jag gick runt omkring och smygpyste som ett värsta ånglok...
Men å andra sidan, som pappa har man den stora förmånen av att få vara äkta pinsam, och jag lär väl snart få ett diplom av mina barn, för det känns som om jag snart platsar på prispallen!
Tja, det var lite måndagsfunderingar av en snubbe som har lite tjall på säkringarna...
Ha en fortsatt bra vecka, och valborgselden släcker man med vatten, visst???
Mors Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej igen!
Klart som tusan du är populär Berra, du har massa humor och spexande för dig. Jag tror bara att du måste få ordning på din antidepressiva medicin så du höjer din grundstämning och det viktigaste, ändå försöka släppa taget. Du har en massa krav på dig från dig själv och från omgivningen.
Du försöker leva upp till ditt rykte om att vara jättesocial, rolig och trevlig. Du har ett pressande jobb där du kämpar på många ggr i motvind. Du jagar må-bra saker för att tränga undan det dåliga.
Må-bra saker kommer och går. Det är i sitt inre man måste hitta lugnet och sinnesron. Kunna släppa taget om allt surr och alla krav. VÅGA släppa taget och bara vara.
Det är inte lätt, hela samhället snurrar på i en himla fart och uppfostran, medier etc manar på oss att tjäna mer pengar, ha mer fritid! Vara smala och snygga. Ha ett rikt socialt liv. Ensamtid. Inreda hus och trädgård till toppskick. Helst oxå ha ett spännande sexliv med tre orgasmer om dagen, hängandes upp och ner i takkronan.. :) Och jaga vidare efter lyckan, som bara kommer för stunden för yttre saker kan aldrig ersätta en inre sinnesro.
Att försöka vara samma person som när man drack det måste vara svårt... för alkoholen är ju sinnesförändrande, gör oss hämninglösa, omdömeslösa. Jag har accepterat att jag inte är festprisse, den som livar upp stämingen och hittar på galna saker. Det tog lite tid att släppa taget om det, gjorde lite ont att inte kunna vara med på samma sätt.
Ja du Berra. Dina inlägg ger mycket funderingar och du får ursäkta om jag kanske missuppfattar en hel del. Men det är intressant att bolla olika tänk eller hur?
Idag ska jag spåra med valpen med valpkursen, sen är det 4-årigt kalas i eftermiddag. Lite för mkt aktiviteter på samma dag enl mig.. men man får ju offra sig lite.. ha ha.
Ha en underbar helg alla goa här.
Kram
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej Alla!
Nu har jag några minuter på mig innan jag måste iväg med gubbarna, så jag hinner med några rader...
Ja Pia, du har nog rätt, det enda man vet när man är hängig är ju att ens tankar går ju i fel riktning, och de bästa inputs kommer ifrån dem runtomkring en.
Jag skulle verkligen vilja lära mig att varva ner, att ta kontroll över kroppen ibland...
Jag vet hur det "brukar" vara, men ingenting är ju sig likt längre, jag måste lära mig att tänka i nya banor, så jag känner mig lite vilsen...
Men jag vill.., mycket dessutom, det är ju lite spännande också när man trampar i nya marker...
Det finns en upplevelse som jag aldrig glömmer, killen som satte sig bakom mig på bussen tillsammans med sin jobbarkompis och sade....
"Jag är så himla lycklig, jag skulle bara vilja gå fram och krama första bästa människa....jag måste nog gå ner på en halv tablett..."
Varför kramade han inte mig???, varför skulle han halvera sin dos???, är det olagligt att vara SÅ lycklig???
Allt sedan dess har jag ifrågasatt min egna "lycklighet", och upptäckt att den egentligen inte alltid har varit så på topp, så jag är ockå numera en "sökare"...
Jag vill veta vad lycklighet är, och för mig...
Jag kommer nog aldrig få ett vettigt svar, men kanske få en del vettiga anledningar...
En sak vet jag, alkoholen är inte en av den, även om den gör sken av det i början, så får man betala tiofalt tillbaka i ångest, där är räntan oskäligt hög!
Ha' en bra helg, det ska jag ha...
Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Va kul ha en trevlig dag pia kramar ann
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej!
Jag var också in och kikade på dina bilder, de var verkligen fina och din text, det är så man vill gråta. Du berör verkligen både med bild och text!
Lise
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej Berra och ni andra som läser!
Hade en ledig dag idag. Tog en skogspromenad med hunden på förmiddagen, solen värmde, fåglarna kvittrade, det var verkligen vår i luften (trots att vi har mycket snö kvar i skogen). Det var alldeles underbart!
När barnen kom hem grillade vi korv och hade picnic på terassen, den äldre sonen hade en kompis här och de lekte där ute i över tre timmar.
Vi går verkligen mot ljusare tider...
Maken kom hit efter sin motorcykel och han böt till sommardäck på min bil, helt på eget bevåg (jag hade tänkt göra det själv) men på en liten stund hade han fixat det.
Han var också här med barnen medan jag var på gymmet.
Man får försöka glädjas åt de små sakerna här i livet, stanna upp och njuta en stund t ex av doften av nyfällda träd i skogen, vårblommorna som sticker upp.
Jag känner mig nöjd med situationen för tillfället det var nog ett bra beslut att vi bor skilt för en tid (alternativt för alltid) barnen verkar också ta det med ro. Jag mår nog mycket bättre nu, även om det är lite skört mellan varven.
Hoppas att du kommer att finna din inre glädje, den sprickande glädjen. För det är skönt, när små saker kan få en att glädjas, jag kunde räkna upp många!
Sköt om dig!
Lise
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej Berra...
Många fina rötter....
Dina bilder är väldigt "ljusa"...
Det finns på ngt sätt framtidstro & värme i dem.
Jag kan nästan se dej bakom kameran, total harmoni med naturen & med ett leende på läpparna...
Storstövlarna på...
Först med en rynka i pannan...konsentration, du letar ngt att frysa.
Sen...klick klick klick...
Tack så mkt för att jag får möjligheten att se dina bilder...
Värme,
Lycka,
Harmoni,
Lust,
Ljus,
Charm,
Glädje.
Lugn.
Ro,
& mkt Liv...
Ser jag i dina bilder... / Mie.
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Ja ha... var på utv.samtal med minsta, ny fröken & ny klass.
Har sagt att han får välja själv vad han vill berätta för fröken.
Först var ju sonen med & på slutet var jag själv med henne. Hon frågar om det är ngt spec som kan vara bra för henne att veta.
Jag hade bestämt mej för att det var sonen som skulle få avgöra vad som skulle komma fram så jag säger att vi har haft det tufft men att han får berätta när & om han vill.
Hon berättar då vad han berättat för henne... puh... jag var inte riktigt redo & berädd på det.
Han hade berättat om saknaden... om att ngn annan vuxen måste vara med vid träffarna... om ölen = alkoholen ( det är det han vet )...att han gått på Trappan...
Vad är det meningen att jag ska känna nu?
Jag har inget problem med att berätta men vill välja mina tillfällen.
Hade ju funderat över det innan samtalet... ändå blir jag omskakad.
Är det sorg jag känner?
Känner mej elak som säger att vi inte träffar honom särskilt ofta...måste förklara mej & mitt beslut... börjar bluddra om att det inte var sunda träffar & efter att jag försökt & försökt & försökt... lämnade över bollen till honom & att den nu ligger där...
Varför måste jag försvara mitt sätt att handla när jag vet att jag har rätt?
Varför är det så svårt att bara vara?
Egentligen vet jag att hon förstår...
/ Mie...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej Lise!
Detsamma....
Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej Berra!
Roligt att höra av dig igen!
Lise
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej igen, ujuj börjar bli varmt i tangentbordet igen...
Tack, ja ni vet hur ni ska charma mig tillbaka, ni skämmer bort mig, tack tack!
Okej var sitter "krökar-ådran" i hjärnan, jag antar att det är i närheten av "napp"-ådran, "snuttefilt"-ådran, och närboende med nikotin-nästet...
Belöningscentrat heter nog tågstationen, den delen av hjärnan som söker tröst och "visa att jag finns"-centrat...(självbekräftelsen)
Den del av oss när vi känner oss osäkra, förbannade, ledsna och inte längre har mammas mjuka famn att krypa upp hos, där någonstans finns den...
Om du är nyavslutat rökare och står och väntar på morgontåget, så tycker du till och med att fimparna på perrongen ser lockande ut, eller hur..?
Ögonen letar efter någon fimp som inte ser så platt ut, och du funderar på hur du ska plocka upp den så snyggt som möjligt så att ingen annan ser att du plockar fimpar, snusko!
När du har kommit i det läget som desperat icke-rökare så skulle i stort sett vem som helst på perrongen vara värd en fet smäll om de yppade det allra minsta negativt till dig..
Du vet att du inte beter dig normalt, du har abstinens, och det är inte "jag" som styr tarmpaketet i pallet längre, du har svårt att garva åt det just då, men när du senare är besvärsfri så tycker du att din skalle hade tuppjuck från första början, inte sant?
Det är lite granna så nu också, men jag har inte slutat dricka förut, så jag vet inte hur en alko-abstinens funkar på mig, men jag tittade inte efter slattar i gamla folkölsburkar medans jag väntade på bussen i alla fall, det är en sak som är säkert...
Men att hjärnan hela tiden letade efter olika orsaker till att få dricka en slatt när man kom hem efter jobbet, det visste jag att det var inte "mina" ide'er längre...
Det skulle alltid finnas en orsak till att festa och fira något, haha där kom plogbilen, fram med en bira, kluck kluck!, ojdå nu kom han ifrån andra hållet, fram med en bira igen..., HALLÅ!
Som den plogbilen måste backa fram och tillbaka vid vändplanen skulle jag vara knäfull halv fem på eftermiddagarna, så nä det går bort, hejdå!
Det finns ju någonstans sans & reson, men när man har ett beroende så sopas det under mattan hela tiden, du vet att du gör fel, men gör det i alla fall...
Det var som när jag var "nyrökare", jag hade bestämt mig för att jag inte var rökare förräns jag hade köpt mitt första ciggpaket, jojo, gissa vem som var den största tiggaren i staden???
Mina arbetskamrater höll på att döda mig, med all rätta, j-vla sniko!
Så försök att använda det dära sunda förnuftet, nej det är inte trendigt att gå ut och pimpla vin eller bira med jobbarkompisarna mitt i veckan, det är inte ens kontinentalt...
Hela Europa består ju snart av halvalkisar, men de kommer inte ifrån spritbältet norden, och där j-vlar krökar man tills öronen trillar av, det måste vara en bit av vår vikinga-ådra som spökar.
Så det är inte rätt att skövla byar och våldta alla kvinnor, den tiden är förbi du viking!
Oj, det blev långt även eftemiddagssurret, ha en fortsatt bra dag, kväll, natt, morgon tisdag osv..
Det ser gott ut det där i flaskan, men det är inte menat för dig & mig, så tjacka dig en sodastream, för det är det närmaste bubbel du ska komma framöver...
Ha' de' Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hoppsan, där blev det lite fel...
Provar igen..
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Berra: Jag hoppas du förstår hur vansinnigt mycket du gjort för många av oss här genom dina kloka, härliga inlägg, saknar dem!
Men förstår att du vill "vila lite" (vi är dock inte trötta på dina långa inlägg!)
Stor kram!
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Fina bilder Berra. En god idé om/när man ska göra något bättre än att dricka:-)
Fy faan vad jag skulle vilja lobotomera bort alkoholen också, hur knipsar man av den där ådran, var sitter den? Ska man ha en särskild tång eller?
/fenix
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej lilla Ängeln!
Jo jag ser att du finns och hur du kämpar, du har många fina inlägg i forumet och förhöjer livskvalite´n för oss alla här...
Jag läser fortfarande allt flera gånger om dagen, men har tagit en "time-out" i skrivandet för att jag tyckte jag lät tjatig, och är det någonting jag inte gillar så är det tjat, tjat tjat...
(Det är väl därför jag har slutat tittat på reklamtevekanalerna, jag brukar hajja allt redan första gången...)
Jo jag mår väl totalt sett bättre, men jag har en ganska pessimististik grundsyn (tänk dig gnällig Västeråsdialekt a' la Hjalmar, "..dä går aaalllri..") så har du mitt psyke som i en liten ask..
Det är väl den jag håller på och jobbar med just nu, jag kan vara glad utåt sett men mår ganska ruttet inombords, men det tar väl sin lilla tid antar jag...
Jag vet inte heller "hur" det känns att vara så där riktigt sprickande glad, brukar vara en ganska allvarlig kille, tyvärr.
Får man bara gå iväg och tjacka någon liten elektronisk pryl, så brukar jag vara själaglad ett par dagar i alla fall, så det är mitt andningshål just nu (om än dyrt..)
Mina problem med alkoholen har jag numera accepterat, jag vet att jag inte grejar den, så jag har "lagt flaskan på hyllan", och trivs nog rätt bra med det just nu...
Det är lite knöligt att "räkna bort alkoholen" när den faktiskt tar en stor del av ens liv utan att man är medveten om den.
När man först upptäcker hur stor del av mitt liv den upptar så blir man först förskräckt, och sedan lite vilsen när man inte vet vad man skall göra istället...
Jag brukar tänka tillbaka till när jag var i 20-25 års åldern, och hade en förbrukning på ca 4 ölburkar i veckan (och drack aldrig vin/sprit), vad gjorde jag då på helgerna?
Idag har jag en fru och en tonårsdotter som verkligen uppskattar att jag kommer och hämtar dem mitt i natten med bilen vart de än är vilken dag i veckan det än är..
De känner en större grundtrygghet och jag mår definitivt mycket bättre...
Alkoholen finns fortfarande kvar i min familj och släkt, men den finns inte kvar för mig, jag tjatar om det men det är som kattmat, andra äter den men inte jag..
Det låter helknäppt men jag har "lobotomerat" bort alkoholen, jag har knipsat bort den lockelse-ådran i hjärnan som längtar efter den, ungefär som att umgås med rökare, jag rökte också en gång i livet, inte slutar jag att umgås med rökare för det..?
Jag vet däremot att om jag bara testar, en enda gång, så riskerar jag att åka dit igen, för väldigt lång tid framöver, så varför chansa, när jag vet oddsen?
oj det blev ett långt inlägg även idag (kan inte hålla snattran helt alltså..)
Om du undrar vad Mie svarade på så var det min fotoblogg, www.stuletliv.blogg.se.
Du är välkommen och kika på mina "frysta ögonblick" som har blivit lite av ett substitut idag istället för alkoholen..
Mors Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hejsan Berra...........................
Hoppas de går bra för dig o du mår bättre! Saknar dina roliga o bra svar
här på sajten! Jag kämpar vidare o de går sakta men säkert framåt!
Tar mer en dag i taget nu o de blir inte lika tungt!
Kramar "Ängeln" som står nu, om än ostadigt!!!
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej Berra...
Väldigt vackra bilder du tagit... Gillar speciellt roten & den med korset...
Tack för dem.
Jag har en son som är jätteduktig på att hitta vackra rötter... har ett par st i vardagsrummet...
Tycker om att ta in lite snirklig natur.
Stenar har vi mkt av oxå... lilleman tar hem...
Tänker på dej... <3 / Mie.
God Morgon Världen!
Att kunna säga det är nog så förklarande, God Morgon Världen!
Man hälsar dagen med en önskan om en god och just en morgon...
Världen repsresenterar att man vill upptäcka världen, allt man vill se...
Hade jag varit bakfull och velat sova, så hade det nog låtit, "Dra åt helvete allihopa!"
Kom inte hit och stör mig, oavett vem du nu än är, låt mig vara!
Låt mig få vara själv med min bakfullhet och mina plågande tankar...
Att vara bakfull är en själviskhet, åtminstone för oss, när man var yngre sökte man sina gemåler varje morgon och man tävlade om vem som mådde sämst, vem som hade kräkts etc...
Det gäller inte nu, nu sitter eller ligger vi i vår ensamhet trots att vi har en familj, en familj som säkerligen lider med oss, men låter oss vara för att vi vill det, eller har sagt det...
För att vi vill vara ensamma, för att vi skäms, vi är dåliga människor som super...
Super gör de som brukar alkohol på ett felaktigt sätt, det gör du, det gör jag, men långt ifrån alla.
Många andra gör det också, men det är inte föringande eller förlåtande för din del, vad hjälper det att andra super också, det hjälper inte dig i din situation, inte din familj heller...
Sitter någon och gråter i köket?, det låter så, men det vet inte du, för du ligger i sängen och är bakfull...
I ditt inre växer ytterligare en klump likt cancern, det är kanske för att DU min vän ligger i sängen och är bakfull någon sitter och gråter i köket???
Men du vet inte säkert, för du ligger och är bakfull i sängen....
Endast om du vågar kliva ur din säng, och möta livet så får du vetskap...
Den som vågar möta livet, får vetskap...
Den som vågar kliva ur sängen och möta livet, vågar säga: God Morgon Världen!
Möt livet, inte ångesten!
Berra