Senaste kommentarerna i forumet

Gott o höra!
Du blir min idol och image, vilket du vill, eller inte! Imorgon ska jag kolla när badhuset är öppet! Ska fasiken vara så stark som du, nu!

Även om jag inte känner dig: Kram! Starka människa! Håller verkligen tummarna för OSS!!! (och, jag är inget psyko, än, fast jag verkar så just nu..).

Sims den simkunnige

va på ett samtal idag som gör att ja får hjälp med sånt som gör mig dålig

den sa att den här mannen är sjuk =(
att han gör mig illa o pendlar fram o tillbaka

jag mår dåligt av att höra på det här

det är så svårt när han nu mer o mer visar öppet att han älskar mig...

sen får man upp hoppet o sen skiter han i allt

såg just din kommentar! Nej, jag tar inte alls illa upp:). Jag är uppriktigt GLAD att du tar tag i detta nu och inte slösar bort flera år och drar på dej övervikt. Eller i värsta fall alkoholskador på lever eller nåt. Gratulerar till ditt kloka beslut! Det jag faktiskt har svårast med är känslan av att jag slösat bort så mycket tid av mitt liv på berusning. Men jag försöker att inte tänka på det utan se framåt och glädjas åt att jag nu mår bra och att mina leverprover är bra också. Jag får väl vara glad åt att jag inte slösat bort ännu fler år, eller i värsta fall hela mitt liv! (...jag måste väl ändå få erkänna att jag haft mycket roligt med alkoholen också innan den började ta över...)

Kramar till dej!

inte vet jag om jag är stark. Nu går det bra i alla fall och jag njuter av det. Vet också, som andra skriver, hur skört det är och hur snabbt man kan få för sej att man visst kan dricka. Jag tänker inte oroa mej för det men det gäller att inte glömma "var man kommer ifrån". Det är bra att du skaffat medicin, jag funderade också på det tidigare men i mitt fall går det bra ändå nu tack vare kostomläggningen. Jag är säker på att den varit till stor hjälp. Du kommer att lyckas den här gången. Jag har provat sluta många gånger men man måste verkligen komma till just den punkten när det är nog. Att du erkänt ditt missbruk för dej själv är en sån punkt.

Jag tycker mycket om att simmas å nu simmar jag minst två gånger i veckan, 1000 meter. Nu kan jag åka till badhuset på söndagsmorron, tidigare hade jag alltid mer eller mindre baksmälla och/eller vågade inte köra. Nu är jag FRI.

Lycka till och simma lugnt du med!

Dessutom stärker det mig att veta att jag tagit tag i detta tidigare än dig. Jag har nog bättre chans då. Jag är 44 år och ännu inte så gammal. (oj, förlåt, menade inte att 57 är gammalt, men förstå mig rätt). Jag har inte en massa extrakilon än och äter mycket frukt och grönt, så jag har nog bättre utgångspunkt än vad du hade. Så jag ska fixa detta!

Tack för att du bjuder så fint på dig själv!

Sims

Läser din tråd och tycker du är stark och berättar så intressant. Grattis till din framgång!

med tiden när man vant sej vid att man är "nykterist" (trist ord:). Man ser ju allt och alla med nyktra ögon nu, bokstavligt talat, och det kan vara lite jobbigt. Min man blir fortfarande berusad ibland och jag blir så irriterad på honom. Tycker han blir så fånig och jobbig. Han blir kärvänlig och ger mej komplimanger och det är gott och väl så men jag har svårt för honom som han är när han är berusad. Jag vill helst inte att han ska röra mej då och jag tror faktiskt det är en av anledningarna till att jag själv drack för mycket för när jag själv var berusad så tänkte jag inte på det. Just ett snyggt par vi var! Han dricker i alla fall mindre nu och pratar om att det inte är så trevligt att somna klockan åtta en lördagkväll i fyllan. Så jag tycker det finns hopp och nu när jag blivit så mycket fräschare inser han kanske att han måste skärpa sej:)

jag håller med om att det låter negativt, som om man inte kan ändra på det. Men inte är vi dömda för evigt inte:). Det tar bara ett tag att lära om sej, att inte välja snabbaste vägen. Jag måste ändå medge att jag blivit lite beroende av mineralvatten, vill helst ha det hemma och dricka ur ett fint glas. Men det är ett beroende jag kan leva med, enda nackdelen är toaspringandet:). Jag ska så småningom trappa ner det också, det går nog lättare.

Jag har hållit på med det sen mitten av juni, samtidigt som jag la av med spriten. Det hänger definitivt ihop, socker-och alkoholbegäret. Så jag tror att äter man socker så håller man liv i suget. (Amatörfunderingar men det funkar så för mej). Bröd=mjöl är samma som socker. Får man göra reklam så köpte jag inför starten en väldigt bra bok, "LCHF för kvinnor" av kostrådgivare Anna Halldén. Bra recept men framför allt en väldigt bra information om vad och hur det funkar. Där finns också två recept på gott bröd, lätt att baka med bl.a sesamfrön och fiberhusk. Om man måste ha bröd. Jag bakar det men det mesta ligger kvar i frysen för jag är inte sugen på bröd längre. Men det går bra att laga t.ex räk-och äggsmörgås till lunch med det. Googlar du på LCHF så hittar du också massor av bra information. Läs på och prova! Gillar du yoghurt så har du annars en utmärkt frukost. Jag blandar turkisk med en tunnare och så har jag rostat nötter i ugnen och blandat med vaniljpulver och lite kanel, supergott! Blåbär till. Det har jag ätit så gott som varje morron i snart fyra månader, tröttnar inte. Ägg är en annan standardvara till lunch. Omeletter, stekta ägg, kokta ägg. Ett recept i boken som jag lagar och tar med till lunch är ostplättar. Skinka, korv el vad som helst till, med gurka, tomat och sallad, enkelt och gott.

Att jag köper lite dyrare råvaror ursäktar jag lätt för mej själv med vad jag sparar in på att inte köpa vin! Jag går nog med vinst fast mandelmjöl och vaniljpulver osv från hälsokosten är lite dyrare. Plus vad jag sparar in på godis och glass men framför allt så investerar jag i min hälsa. Hela min omgivning märker hur mycket bättre jag mår. Vilket nytt självförtroende när jag nu gått ner 13 kg! Jag trivs redan med mej själv fast 10 kg till ska bort, tror jag. Den här stilen tänker jag inte släppa så det landar där det landar. Liksom höst trollet så tycker jag om att simma och promenera och det man tycker om det blir av.
Fråga mej gärna, jag ska kolla din "tråd" och lycka till! Det är enkelt bara man får början, de två första veckorna fick jag bara tänka till lite mer och improvisera. Belöningen kommer snabbt om man är strikt och det är inget lidande minsann utan rena njutmetoden!

Jag funderar på att pröva LCHF. Äter jättemycket mackor som jag såklart unnar mig nu när jag inte dricker och även massa pasta. Har i alla år kört light hit och light dit, men blir ju bara tjockare och tjockare. Nu när jag ändå håller på att vända upp och ner på mitt liv kanske det är lika bra att pröva något helt nytt vad gäller maten oxå. Har ju inget att förlora och allt att vinna. Kanske kan vara bra att fokusera på något nytt och spännande.

Har ni några tips på bra böcker eller sidor på nätet?

Nej, vi som är "beroende" är inte sämre personligheter.. ALLA människor har någonting som "triggar" deras belöningssystem (det är så vi är funtade) Kruxet är väl bara att det andra har som "belöning" inte märks lika väl som ett "beroende"
Inte anses väl städnarkomanen, sportfånen, den strängt bokstavtrogne "gräsätaren" (förlåt alla vegetarianer, jag har verkligen inget emot er!) som "negativa personligheter" på samma sätt som vi..
Men visst låter det bättre med "känsligt belöningssystem"..

Jag hoppas att jag också har supit färdigt nu, jag mår så jävla jävla dåligt. Tror inte mitt psyke klarar fler smällar nu. Jag har läst en tid på forumet, och jag vill tacka för alla goda insikter som har delats. Tyvärr har jag inte lyckats ta till vara på dom. Har precis kommit hem från jobbet, lyckats uthärda shefens genomskådande blickar. Ligger och gömmer mig i min soffa, försöker komma på hur jag ska reda ut skiten jag ställer till med då jag dricker... det går inte så bra. Har supit mig för trög för det... jaja dag 1 idag iaf.

på den springande punkten.. Det kanske var JUST DÄRFÖR, vi en gång tog till A ;-)
Nu måste vi backa bandet och stirra tillbaks på allt det där som vi förut svepte in i vindimman...
Det är inte enkelt, att börja LEVA igen, men jag tror att det är värt det!
Jag antar att man måste lära sig att "ha tråkigt" också.. DET, är man ju som beroende, specialist på att undvika..?
Sätt dig ostört i en kvart,(ställ en klocka) och var så deppig, tråkig, tragisk du någonsin kan (fullt tillåtet att tycka så synd om sig själv som det bara är möjligt. ÖVERDRIV bilden.. Så ska du se att det slutar med att du, om inte skrattar, så åtminstonde småler en smula åt dig själv..
Jag tror att humöret "åker jojo", för att vi helt enkelt inte är vana vid "normala" känslor..
Oftast är vi ju det man kallar för känslo-människor.. Tuffa på ytan, men ack så ömtåliga inuti..
Nu har vi slängt fasaden, skyddet, och bränt broar till fortsatt drickande.. Inte undra på att vi reagerar?
Tröstkramar från trollis

Det verkar som om en viss del i hjärnan styr det här med "belöningar". Olika typer av "belöningar", sätter sig olika starkt hos olika personer..
Det verkar som (precis som du skriver)socker och alkohol i någon mån har samma receptorer.
Därför är det också väldigt lätt att byta ut A mot "godis" isället..
Men precis som med alkoholen, sätter sig det här med socker, lite olika mycket hos olika människor..
En del inser inte ens att de är sockerberoende, eftersom de äter "snabba kolhydrater" istället för "rent godis"/socker..
Och tyvärr, har livsmedelsverket i många år propagerat för att vi ska byta ut fett mot kolhydrater. Vilket gjort människor "beroende" av pasta, ris, bröd etc, som ansågs "nyttigt..
Föresten, så är alkohol i princip "flytande socker". (ÖL, ej lowcarb, är det definitivt..)
Sedan tror jag faktiskt, att vi måste upptäcka livet/världen/oss själv på nytt :-)
Vår stora "hobby" har ju varit alkohol och nu måste vi hitta något annat att fördriva tiden med/roas av..
Det är ganska "stressande" att inte veta VAD man vill göra istället..

Du har rätt, och jag inser att jag projicerar en del av min egen tomhet och rastlöshet på honom. Som om det vore hans ansvar att roa mig.

Det vände lite i helgen, vi hade en ordentlig diskussion om livet och vad vi vill få ut av det. Vet inte om det leder till någon fortsatt förändring, men det är i alla fall en början.

Idag är en riktigt trist måndag som jag bara försöker genomleva. Vaknade deppig och det har inte släppt på hela dagen. Det går väldigt snabbt upp och ner, känns okej ena sekunden och jättedeppigt i nästa. Livsglädje som varvas med känslor av att vardagen är helt övermäktig eller ännu värre, meningslös.

Märker att jag mår bättre av att vara ute på uppdrag och resande fot. Det är hemma som deppigheten sätter klorna i mig. Samtidigt går det ju inte att fly från familj och vardagsliv stup i kvarten. Så lätt det var att dricka sig igenom alltihop!

Hur går det? Jag hoppas att du fortfarande känner dig motiverad. Att vara nykter ÄR verkligen den bästa present man kan ge sig själv och sina nära.

Fundera på vad du åt den där stranddagen. Var det händelsevis ovanligt mycket socker eller andra snabba kolhydrater? Som jag tjatat om i andra trådar har jag nyss läst boken Hjärnkoll på vikten och i den beskrivs hur snabba kolhydrater stör kroppens insulinnivå vilket gör att kroppen blir inställd på att snabbt hitta ännu mer snabba kolhydrater (till exempel Coca-cola).
Kött verkar bättre.
Måste bara uttrycka min beundran för att du klarade Kina. Låt det stärka dig!
Kram från Nynykter

Hej!
jag skrev nyss om hjärnan och belöningar i Stigsdotters tråd. Håller med om era resonemang här. Jag har börjat med LCHF eftersom jag hamnade i godisträsket efter att jag hade slutat med alkohol. Har bara hållit på en knapp vecka, men alla blodsocker- och humörsvängningar försvann med en gång för min del och jag känner inget sug alls efter socker. Så det kanske är värt att pröva, Sommar?
Kram från Nynykter

Nu har jag läst den där boken Hjärnkoll på vikten. En sak som jag tog till mig är att allting vi använder som belöning kan bli ett beroende. Hjärnan är så pigg på att belöningscentrat ska bli aktiverat att den liksom säger till i förväg. Nu skulle det väl vara gott med ett glas vin? Snart får du ta den där enda chokladbiten som du unnar dig efter middagen...

Det är ju både goda och dåliga nyheter. Goda såtillvida att vi kan lära hjärnan att bli beroende av bra saker också, förutsatt att de är förknippade med positiva känslor. Det får bli yoga då (och en sak till som jag av anständighetsskäl inte tänker skriva om här). Men ingen tokyoga. Tack ändå Stigsdotter! Och tack Santorini för din uppmuntran! Och Dompa, ditt köttätande beror kanske på att du slutat döva din kropp och istället lyssnar på den? Du kanske behöver bygga upp kroppen lite?

Allt tal om beroendepersonlighet och missbrukspersonlighet blir lätt väldigt negativt. Ungefär som att en del av oss är dömda att för evigt ägna oss åt ohälsosamma aktiviteter av ett eller annat slag. Jag tror istället att en del av oss har ett känsligare beköningssystem än andra (ni hör, det låter genast bättre!) och att vi kan lära oss att bli belönade av saker som är bra för oss.

Kram från Nynykter

Tjena Dompa!
Länge sen nu hoppas allt är bra med dig!
Jag har inte haft tiden eller det har inte varit högsta prio, att vara inne på Forumet.
Det har varit en period som jag inte kan kalla för gräddvitt som vi kallar det här på Forumet.
Skulle hällre kalla det för simmigt Äppelmos, om man ska hitta någon jämförelse.
Det är ingen fara på något vis, men det tar på krafterna att vara beroende och hålla i representationer och stå i centrum när det gäller bjudningar resor mm.
Funderar skarpt på att göra som du och byta jobb. Men det är lättare sagt en gjort.
Jag trivs med jobbet, dom flesta av mina kollegor är bra kompisar och jag ser fram mot varje arbetsdag.
Jobbar hårt på att hitta en lösning som passar. Som sagt Gräddvitt funkar inte i längden för mig, det är nog antingen eller som gäller.

//Paron//

det är sant ....

ja o han har vart i samma umgänge länge..

däremot tycker ja han själv har mycket bortförklaringar...

han vill va ifred säger han...våra vänner tycker att det är jobbigt att hamna emellan....

men en del menar på att det är han som är dum

Du får nog ta och dejta den här mannen, för att se om det finns några nya sidor hos honom, som du inte upptäckt förut (om du vill ha honom kvar?)
När vi slutar att dricka, blir det ett tomrum.. Vi tittar tillbaks, och minns en viss gemenskap (en del av oss åtminstonde)
Nu måste vi fylla detta "nya" tomrum med något annat än A.
Det känns konstigt för mig med, speciellt nu, när gubben dragit ner.. Han dricker ur sina öl (ibland ganska snabbt) sedan får han långtråkigt.. Och oftast slutar det med att han går och lägger sig..
Inte så kul, när klockan bara är halv 8 på kvällen, hmm.
Förut, kunde vi sitta och prata långt in på småtimmarna, när vi drack vin.
När jag nu tittar i backspegeln, blev det nog mest upprepningar (ju fullare vi blev) Själva tyckte vi ju att vi var såååå spirituella (och duktiga, som "pratade" med varandra)
Faktum var, att vi nog pratade "bredvid" varandra, och när vinet var slut, var det dax att gå och lägga sig..
Jag tror att det uppstår någon sorts rastlöshet, som man förut dövade med alkohol. Man hamnar ju i den berömda bubblan, där man inte bryr sig..
Nu måste man lära sig att både roa sig själv, och att uppskatta den andre, eller åtminstonde hitta något som man uppskattar, om man ska fortsätta förhållandet..

Det finns ingen annan i din omgivning mer än en annan nykter alkoholist som vet hur du känner dig.INGEN annan vet hur du känner dig.Känn dig stolt Nisse

Visst gör du framsteg!
Jag tror att vi glömmer bort att ge oss själva en liten klapp, för att vi faktiskt är duktiga!
Istället för att stoppa huvudet i sanden, börjar vi våga att titta på sådant som förut var jobbigt.
Delen i sinnesro-bönen, som handlar om att förändra det man kan och släppa taget om det man ändå inte kan förändra är bra :-)(Universum, "Gud" eller vad som nu kan finnas. Kanske t.o.m. mitt högre jag, hoppas jag lär mig inse skillnaden!)
Mycket, kan jag idag, bara släppa rakt av, eftersom jag insett att det egentligen inte var hos mig, ansvaret hörde hemma!
Det ger så mycket mer energi, till att ta itu med det som är MITT ansvar. Det är såklart ingen quick fix, men sådana är det väldigt ont om i RL *skratt*
Ha ett fortsatt underbart rikt liv! / trollis

På nyårsdagen,satt jag som vanligt med en billig baginbox,ett surt helvete som jag har glömt namnet på.Vid det här laget hade jag så gott som dagligen i 5 år druckit någon form av alkohol.För varje glas så flög mina tankar omkring som bomulstussar i huvet,Det här är inte bra,Det här är inte bra,DET HÄR ÄR INTE BRA.Det bara ekade i skallen och ångesten blev bara värre och värre.När jag hade druckit upp hela boxen(4flaskor)så hände ingenting,jag blev inte full.Då blev jag rädd,riktigt rädd,och tänkte,NU DÖR JAG.I det ögonblicket bestämde jag mig för att ,nu JÄVLAR får det vara NOG.Dagen efter kontaktade jag en alkoholsamordnare i kommunen (som själv är nykter alkoholist).Det var skakigt och jobbigt att ringa det där skämmiga samtalet och kaputilera inför faktumet att jag Är FAAN I MIG ALKOHOLIST,något som jag hade förnekat alla dessa år.Efter ett par dagar med samtal kom jag iväg på ett AA-möte.Det är nu snart 9 år sedan och jag har varit nykter sedan den där nyårsdagen.Många gånger har jag frågat,varför det bara gick att sluta sådär tvärt.Svaret jag alltid får är:-Du hade nog supit färdigt.Och det hoppas jag verkligen att så är fallet.Det bästa är att inte ta första glaset.Och till alla er som inte har supit färdigt.Gör det och ta första steget,ERKÄNN ATT DU ÄR ALKOHOLIST OCH SÖK HJÄLP.När du har varit nykter ett tag så kommer du att vara stolt över dig själv att du vågade ta det där första steget och erkänna att du är alkoholist.Och det för all tid och evighet.Därför måste du påminna dig själv hela tiden att du är alkoholist.Ett bra sätt är att umgås med andra nyktra alkoholister genom att gå på olika former av möten.
Ha ett bra nyktert liv Hälsar Kaeru.