Senaste kommentarerna i forumet

@Surkärring så bra jobbat! Att du klarade 6 månader, tog uppehåll och sedan hoppade tillbaka på tåget är inspirerande! Vad fick dig att börja dricka igen? Jag tolkar dig som att det var ett medvetet beslut men så kanske det inte var?

Grattis från mig med, bra jobbat!
Vilka är de främsta fördelarna nu - mot för 14 månader sedan, tycker du?
Det som är tufft i livet förändras ju inte av att man slutar dricka- men kanske förhållningssätt? Har du några nya små nyktra njutningar, eller andra små positiva förändringar i tanken eller verklighet.
Kram 🤗

Men vad härligt @Sture86 😃
Hur har det känts under de här veckorna utan? Har det gått lätt att avstå?

@CMG tack för att du delar med dig! Du har verkligen haft tuffa saker att hantera. Jag hoppas att du mår bra och har tillfrisknat från från både cancer, utmattning och depression ❤️
Jag känner verkligen igen mig i det du beskriver. Maten och vinet. Sedan avkopplingen efter jobbet till att bara vilja dricka helt själv i soffan. Som att exklusivt umgås med sin bästis när man var barn.
Så bra jobbat med dina 3 veckor! Lika viktig i forumet är du, utan detta hade jag redan kapitulerat. Det är jag nästan helt säker på. Här finns en ventil där vi helt ocensurerat kan sätta ord på vår svagaste punkt. Att vi är maktlösa inför alkoholen.

@Andrahalvlek wrote:"Nu tycker jag mest synd om vänner och bekanta som ”jagar” ruset. Det är sorgligt på riktigt."

Ja, det är en sådan indoktrinering som vi blir upplärda från start. Sedan en vana som är så stark. Det dricks ju till allt, ledsen, upprörd, semester, fira, middagar, Påsk... När man lyckas bestiga berget och kommit ner på andra sidan blir allt så självklart. Livet blir så mycket mer berikande utan. Dessutom kan man leva som alla andra. Bara det att man genomskådat den lögn vi blivit itutade. Att våga leva sann mot sig själv, ta in allt man får lyxen att uppleva i livet är en dygd.

Jag var själv orolig för hur jag skulle ta utlandssemestrar. Där det flödar och jag kan varenda ställe som vi kryssat till under semestrarna. Väl där och beslutsam att inte dricka insåg jag att jag hade en ny typ av inre lugn. Kunde ta in och vara med.

Allt handlade om att bryta en vana. Nu ser jag fram emot att ligga på stranden och lyssna på podd, läsa, upptäcka saker. Har inget intresse av bakfylla, trötthet, överdrivna samtal. Harmoni är den riktiga glädjen. Det man behöver semester för.

@Smillans Grattis till 8 månader 🥳Wow! Härligt att Mindler funkar så bra också! Kram!

@Varafrisk Grattis till 14månader🥳❤️Kram!

Och ett tillägg; till råga på allt har jag varit lite av en hälsopredikant med ett stort intresse för träning och hälsa. Haha, folk skulle bara veta😅

Det närmar sej tre veckor för mej nu. Otroligt skönt trots att jag tänker mycket på a och ofta är sugen, mera psykiskt sug än fysiskt dock. Kom väl aldrig så långt i mitt supande att jag har haft nån fysisk abstinens. MEN - skulle jag ha fortsatt dricka skulle jag ha fått det. Så snabbt eskalerade det ”på slutet”.
Har hängt här på forumet ett tag nu och tänkte berätta lite mer om mej själv. Är en kvinna 60+ som satsade allt och lite till på arbetslivet och karriären. Var under flera år arbetsledare och chef på olika nivåer, med mycket ansvar. Parallellt med mina krävande jobb har jag haft bröstcancer två gånger. Efter den första gången fick jag en depression. Ville snabbt tillbaka till jobbet efter behandlingarna, och tog i alldeles för hårt och mycket. Det landade i utmattningsdepression och ångest. Kom i balans såsmåningom och fortsatte jobba hårt. Började springa och det blev en mental ventil för mej.
10 år senare fick jag cancer nr 2, denna gång en allvarligare sort med mera och jobbigare behandlingar. Och sen samma misstag igen - på’t med full kraft på jobbet. Det var fruktansvärt dumt men mitt behov av att lyckas och vara uppskattad och tuff var en stark drivkraft. Det gick förstås inte bra, så mera depression och ångest och mera sjukskrivning. Trappade ner på jobbet och lämnade chefskarusellen. Men såpass mycket hade mina krafter försvunnit att jag nu är sjukpensionär pga nämnda sjukdomar.
Har alltid gillat god mat och goda viner. Älskar att laga mat. Under många år har jag jobbat på min vintolerans. Det var väl under pandemin som jag märkte att jag började bli beroende. Var ensam hemma under långa perioder, och jobbade på distans. Det blev en vana att dricka vin när jobbet var avklarat. En otroligt skön känsla märkte jag - att få slå sej till ro i soffan med vinet, i min ensamhet.
För mej var ensamdrickandet det bästa. Att dricka i sällskap var bara tröttsamt eftersom alla andra drack så långsamt. Fyllde på själv i smyg för att uppnå ruskänslan.
Sen har det varit olika grad av smygdrickande och gömda flaskor. Med mera med mera. Inga värre katastrofer (utåt sett) har väl dock inträffat. Men på fyllan på kvällen sade jag till mej själv att ”fan nu är du en alkis”.
För snart tre veckor sen kom jag så till en punkt att jag fick kapitulera. Orkade inte smyga längre utan berättade som det var för min man. Som förstås har varit orolig en längre tid och påpekat att jag har ett beroende.
Så här är jag nu. Som sagt snart 3 veckor utan vin. Det känns bättre och sämre. Bäst på morgnarna! Och utan dethär forumet hade jag säkert trillat dit för flera dagar sedan. Har läst en massa trådar här med stor igenkänning.
Kämpa på alla ni! Tillsammans klarar vi dethär. Och såsmåningom börjar jag faktiskt få dendär frihetskänslan som många av er beskriver. Att slippa smussla, planera, skämmas och ha ångest och hjärtklappning.

@vår2022 Grattis i efterskott och wow vilken fin dag, tänker på spa-dagen. Blev inspirerad!
Lät så mysigt!❤️

@Varafrisk
Jättegrattis!!! Så fantastiskt att du klarat vara nykter i allt det svåra. Och stötta många andra!
Många kramar från hon som ständigt är en dryg månad efter…❤️❤️❤️

@Smillans
Grattis, herregud vad tiden går!
Det är så roligt att läsa om hur nöjd du är med ditt beslut och hur fint livet kan vara utan alkohol. Många är ju rädda för att missa den där ” guldkanten” fast de egentligen bara mår dåligt. Men du visar att det är precis tvärtom.
Någon frågade här om du klarat dig utan psykologstöd. Jag gissar att det är väldigt olika vad man behöver. Själv har det räckt med AH och en del böcker, andra kanske behöver medicin eller AA…Det viktigaste är att att be om hjälp och skaffa sig den hjälp man behöver, tror jag.
God fortsättning!❤️🙏🏻

@Tobbe42
Tack, det går bra. Nykter sen drygt ett år och mår mycket bättre samt har ett bättre liv.
Jag bytte drickandet mot andra och roligare vanor. Nu sällan sug och kommer det så är det mer som ett diffust minne. Utan alkohol dör det bort. Precis som när man slutat röka, ifall du nu gjort det nån gång?😀
Blir jag ändå sugen på nåt så tar jag en alkoholfri öl eller dito bubbel, så är det bra.
Men det viktigaste är att hitta på andra saker. Nu har jag ork och intresse igen. Det kommer med tiden….👍

@Nor.Li
Det är precis det du inte behöver: svara honom om han ringer. Du är vuxen och bestämmer själv och du har rätt att göra valet att bryta kontakten.
Den känslan du bär på känner jag igen så väl. Man ska liksom förbereda sig, man har ångest,osv osv
Det är helt fantastiskt att slippa och så skönt att ha kommit till den punkten att jag inte längre dividerar med mig själv om det är rätt eller fel.
Tänk om de haft en promille av det dividerandet med sig själva då kanske relationerna hade funkat bättre.
Var rädd om dig och ditt liv.

@Vinterdag i 122 dagar höll jag mej nykter, så skulle jag bara testa, det blev ett drickande i 5 dagar, struntade i att gå till jobbet, vände på dygnet, skickade fylle sms till min chef, mm.
Jag var inte utanför lägenheten.
Satt bara i min ensamhet och söp mej full, slocknade, vaknade och söp igen…
I dag är det fyra dagar nykterhet, ångest, sömnlöshet..
Jag försökte än en gång inbilla mej själv att jag kan dricka normalt.
Jag har en sjukdom som kidnappar min hjärna, jag kan inte sluta dricka då jag börjat.
Nu börjar jag räkna nyktra igen.
Jag mådde så bra i min nykterhet förstörde mitt välmående genom att ta det första glaset.
Tack alla ni som skriver 😞

Alkohol är ju som sagt ingen bra medicin. Den dämpar ångest för stunden men ger mer efteråt. När man får dåligt samvete över att man vet att man gjort fel. Ställ dig framför spegeln och se dig själv i ögonen och intala dig att du är en bra person och att du duger som du är. Det är viktigt att hitta sin självkänsla.

Hejsan! @skrynkelnylle, på söndag börjar sommartid, då ska man flytta fram klockan. Det börjar alltså en ny tid. För mig som ny-nykter är varenda dag ny liksom. Förra året den här tiden var inte direkt ljus och alkoholfri. Hösten och vintern som gått har varit svår. Men jag hittade ju till forumet och har skrivit av mig en del tankar som man slipper gå och släpa på. Var ut på balkongen i solljuset idag och märkte att värmen fick en att tänka lite på onyttiga drycker en kort stund. Men har man klarat av en grå och seg höst och rätt så tung vinter borde man förhoppningsvis väl även klara av ljusare tider. Förstår ändå att man kommer möta en del utmaningar och nog då och då får brottas med invanda tankegångar om drickande av alkohol på olika platser. Det är inte helt lätt att bryta gamla vanor, men det går om man nyktert kämpar på och tar allt ett steg i taget.
Ha det fint kompis!

@Flarran Återfall är förrädiska av fem anledningar:
1) De är smittsamma, fler får ofta för sig att ”prova”.
2) Om det går bra tror man att man kan prova lite mer, och ännu mer…
3) Risken finns att man verkligen går all in och vaknar upp i Köpenhamn eller på något annat oväntat ställe.
4) Det är svårare att komma igen efter återfall och svårigheten blir än större ju fler återfall man tar.
5) I värsta fall tappar man helt tron på sin egen förmåga att klara av att förbli nykter.

Själv är jag nästan säker på att jag tillhör kategorin 2. Jag skulle nog kunna dricka då och då, men tillfällena skulle snabbt bli fler och fler och inom ett halvår ligger jag under en sten igen. Mentalt.

Jag har slutat röka säkert 486 gg, så jag vet hur snabbt man är tillbaka på ruta 1 igen. (Snus blev min räddning, först då kunde jag bryta med ciggen helt.)

Just därför är det så viktigt att jobba på hur man identifierar sig. Jag är en person som inte dricker alkohol. Punkt. Jag är stolt över det. Jag klarar mig svinbra utan alkohol, i alla situationer. Jag identifierar mig som en person som inte dricker alkohol.

Det tar förstås ett bra tag att komma till den slutsatsen. Jag har också sörjt att jag inte kan dricka som ”alla andra”. Men jag har slutat sörja det, för länge sedan. Nu tycker jag mest synd om vänner och bekanta som ”jagar” ruset. Det är sorgligt på riktigt.

Kram 🐘

Jag var alkoholfri o 6 månader och mådde toppen. Sen hade jag ett uppehåll i mitt alkoholfria liv, och nu räknar jag på 6 nya vita månader.
Jag mår bättre av att inte dricka, det är uppenbart.
Har skrivit rätt mycket här innan och fått otroligt fin respons. Lär skriva mindre nu, för egentligen är det inget nytt jag har att komma med, bara delmål som jag firar emellanåt.
😊

Hej @Nor.Li! Läser din tråd och förstår att det måste vara jättesvårt! Fick ni något stöd hos kvinnojouren?

Om det ligger en personlighetsstörning i botten så finns det troligen inte så mycket hopp om att det ska bli annorlunda (eftersom flertalet som har dessa diagnoser själva ej söker hjälp då de inte ser sig ha några problem), utan det blir just förhållningssättet man behöver ha till relationen som man får försöka hitta.

Har själv en förälder som troligen finns inom det spektrat, som inte är direkt elak men det ändå blir väldigt konstigt ibland.

Får hela tiden påminna mig om, och jobba med, hur jag förhåller mig (speciellt som bemötandet från min förälder varierar rätt mycket, ibland känns det nästan ”normalt” och så blir man besviken när man återigen inser att det ju inte är det nästa gång något märkligt inträffar).

Hoppas du kan få stöd att reda i hur du skulle behöva göra i situationer som den du beskriver av någon professionell. Blir så tungt att försöka hitta ”rätt sätt” vid varje enskild situation.

Skickar en styrkekram (och ett grattis i efterskott?)💗

@Amanda L missat ditt i lägg. Fsn vad bra. Jag håller med dig. Dom flesta tar det bra

Början på kvällen var lite jobbig måste erkännas. Valde att avstå matlagning ikväll då det för mig är veckans bästa stund och starkt förknippat med alkohol. Är nu proppmätt på pepsi, chips och dip. Kommer givetvis inte att imorgon ångra en nykter kväll. Men jag vet inte hur jag ska kunna hålla fast vid att aldrig dricka mer. Jag vill bara kunna dricka normalt och okomplicerat 😔

*var för sig

Nej @flarran det är absolut inte något för oss- att ”testa lagom”. Den frågan återkommer man till ofta under kanske första året- sedan bleknar den, och försvinner.
Men bara under förutsättning att man håller nollan. Bra kämpat- och du- du går med stormsteg mot halvåret! Wow.

@LillaH så fint att din man kom till insikt! Jag tror inte att det gjort någon skillnad om du hade påtalat drickandet tidigare (jag hade ett flertal såna samtal med min man och det ledde enbart till att han blev mer noga med att smyga och gömma har det visat sig nu när han själv kom till insikt, sökte hjälp och blev nykter).

Själv har jag fått väldigt bra hjälp av en kurator på vårdcentralen, så det kan vara en väg att gå. Självklart är det jättebra att du vill vara ett stöd för din man, om du har medberoende tendenser skulle jag kunna tänka mig att det är ännu viktigare att du blir i mer kontakt med vad du behöver och hur du kan vara ett stöd för dig själv.

Jag vet inte hur det sett ut för er, själv känner jag att tilliten skadats av tidigare nämnda smygande och smusslande. Så det tänker jag kan vara en faktor ni kan behöva jobba med tillsammans (även om ni får stöd var för dig).

Det är snart två månader sedan min man kom till insikt och för mig känns det som att jag fått tillbaka min man, som han var när vi träffades. Det har varit svårt att veta vad som berott på alkoholen och vad som ”varit han” de senaste åren, man får upptäcka lite på nytt 😊

Varmt lycka till!🌸