Senaste kommentarerna i forumet

Tack Vår22
Har blockat henne. Min man har skrivit ett meddelande till hennes man. Hon hävdar ju att jag fräst åt henne men alla som var här är vittne att det inte skett. Hennes man ser och förstår men verkar inte heller våga. Det är flr tragiskt. Det är som du säger en härskarteknik. Det känns som det nu äntligen är någon som ingripigt och gett mig stöd. Nu vill hon prata men jag har bestämt mig för att vänta tills jag känner mig starkare. Ska kontakta samtalsmottagningen för stöd för jag vet inte vilken gång i ordningen. Stödet här har hjälpt mig att se sambanden och varför jag tog till alkohol för att döva stress. Konstigt nog känner jag mig befriad.
Tack snälla för allt klokt du skrivit. Vi hörs framåt.
Kram🥰

Hej TessanTuss.
Känner mig stark som klarat det. Tack för stödet. Som jag skrivit så ofta tillsammans är vi starka. Hoppas allt är bra med dig. Kram

Alkoholen är i mina tankar nästan varje dag, dem kommer och går sporadiskt över dagarna. Inget starkt sug eller så men lite molande känner jag att det ligger där. Känner mig inte så sugen på att gå ut och ta ett ”glas”, när jag inte dricker alkohol och det kanske är ok så här i början av nykterheten. Märker att alkoholen är så jäkla i fokus i samhället, man tänker inte riktigt på det när man själv dricker utan då är det naturligt men nu när man slutat så blir det så otroligt tydligt och det gör mig lite frustrerad och rädd för framtiden. Rädslan är väl mest rädsla om utanförskap. I övrigt mår jag bra, tränar nästan dagligen. Jobbet går bra. Ekonomin börjar bli bättre och bättre till en punkt där jag inte känner mig särskilt stressad.

@mew Det är ju en stor omställning. Det tar tid att landa i den. Att lära sig vara bekväm utan alkohol i diverse sammanhang är en utvecklingsresa som man bara har glädje av. När den sitter blir man trygg i sig själv och tar för sig på ett sätt som man har en slags grundtrygghet i.

Jag tror inte du behöver vara orolig. Ge det lite tid så hittar du ditt sätt framöver. Det blir inte tråkigare utan alkohol. Det är alkohjärnan, vana & samhällsnormen som spökar. Vi är inte gjorda för att hälla i oss gift. Livet kan bli precis som innan bara det att man kanske i vissa fall får rota sig i sig själv mer så blyghet försvinner. Sedan blir allt bättre och man vaknar utan bakfylla. Väldigt nice!

Det händer grejer med den här gumman trots att jag är närmare 60 än 59.
Jag funderar mycket mycket på hur resten av mitt liv ska gestalta sig, och på olika sätt. Jag pratade med en kompis igår som hade arrangerat en extremt lyckad fest och var väldigt nöjd m detta och det var som att jag förväntades ”wow” och ”oh” men jag kände mest; 2010 ringde och ville ha sin fest tillbaka… såklart har det att göra med nykterhet men det var så himla länge sen mingel av det slaget roade mig och jag VET att det sätter att festa är mer eller mindre beroende av att dopa sig för att orka.

Jag kände mig iaf som 150 år gammal och sen insåg jag att
1. Jag är inte 150 men snart 60. Livet händer.
2. Andra saker, helt andra saker intresserar mig mer och på ett nytt sätt.
Jag är nyfiken på processerna på insidan allra mest/ just nu.

Igår vaknade vi och kände båda två att en resa redan på torsdag med allt vad det innebär av bokningar, kattvakt- och inre den obetydliga detaljen pengar. Det har blivit väldigt dyrt att resa och vara utomlands.

Efter det beslutet var det som vi båda liksom pustade ut. Min man har med sökehet planerat för detta i första hand för min skull, väldigt snällt. Men vi kände båda samma så igår blev det lokal utflykt några mil bort. Med några riktigt fina fin-loppis-fynd. Idag en riktigt lång sovmorgon- kaffe och Godmorgon världen. Rensat och städat på övervåningen. UTAN brådska. Och då under jag att jag knappt ver hur man gör. Himlen har vattnat idag, vi åt yoghurt och drack te till middag och tände ljus. Lyckllg över denna underbara helg som också inneburit ett mått av ångest (spänd i käkat och huvudet envisas med att tvångsmässigt sjung (tyst iofs)
att stanna upp är inget jag är van vid.
Att inte h bråttom.
Så tacksam och glad över de här dagarna. Ska göra mitt bästa med att behålla lugnet kram kram ❤️🎈

Tack fina @sattva 🌸💕

Visst är forumet bra, skiva om sina funderingar och vad man känner och hur man mår. Det blir lite som terapi för en själv. Sen att kunna gå in o lösa vad andra skriver om. Jag orkar inte själv skriva varje dag men är inne o läser varje dag. Härligt att du börjar känna lust till att skapa musik.

Jag tror du känner att det är inte detta du vill som pensionär, sitta o dricka vin o vakna seg dagen därpå. Och kanske en rädsla att fastna i det och att mängden A ökar. Om du kan så byt ut till någon annan dricka när du tittar på TV men om TV triggar till A så kanske du föröka hitta något annat att göra. Så skönt att vakna pigg på morgonen. När jag bearbetade mig själv i början var promenader jätte bra för mig. Lyssnade på poddar och ljudböcker om A problem. Sen finns det mycket stöd och tips att få i detta forum. Grattis till en dag utan A. Ta hand om dig kram.

Kvällsavstämning ✅
Även idag lämnar jag en nolla till John Blund. Jag tycker att det fortfarande går lätt att låta bli att dricka och reflekterar i stunden att @vår2022 gjorde rätt i att ställa mig frågan hur jag mått om jag druckit en massa under semestern. Jag konstaterar att det varit mindre fokus på alkohol generellt sett i Småland. Jag ifrågasätter därför starkt om jag vill ha en midsommar såhär igen. Däremot kommer jag att ha det igen om maken vill - men det har varit väldigt mycket skönare här - friare.

Hoppas ni haft en fin kväll 🩵

@sorgsen72 Grymt jobbat!
Åh hotellfrukost! Det bästa som finns.

Dag 1 utan ett enda glas vin.
Än så länge känns det bra men jag oroar mig för att känna abstinens. DÅ känns det som man är illa ute.
Jag har druckit minst 1-2 glas varje kväll ganska länge nu. Ett år? Två år?
Ibland blir det en hel flaska men oftast räcker den i 2-3 dagar och ofta tar jag en cider också. Helst en 7%-ig.
På kvällarna njuter jag verkligen framför TVn med Cava i glaset.
Igår drack jag alldeles för mycket, både en drink, vin och några cider så i morse var jag rätt seg. Det var då jag bestämde mig för att se upp! Jag förstår vart det tar vägen om jag fortsätter. Jag är nybliven pensionär (jobbar en dag el två i veckan) och jag vill göra annat på kvällarna än att sörpla vin och titta på TV.
Inte för att jag har något emot att titta på TV men det känns som TVn är ett svepskäl just nu.
Äh..egentligen vet jag inte vad jag försöker skriva men ni fattar kanske ?

@Maja70
Ok men separerar och flyttar du eller kommer du att fortsätta leva såhär?
Samtal är bra oavsett absolut
Stå ut håller ett kort tag. Misstänker att du redan gjort det länge.

Givetvis upp till dig men du har ett val

@Varafrisk Jag såg när jag läste din text att du är kurator vilket även jag är. Har varit socionom i snart 20 år som jag fördelat mellan socialtjänsten/missbruk och landstinget/psykiatri. I dagsläget jobbar jag på ett Lasarett och har så gjort i drygt 1 år. Det var längesedan jag fått så mycket bekräftelse på att jag gör något bra som under senaste året. Däremot har inte min mamma mått bra och det har ibland känts som att ha två jobb. Har varit väldigt sliten och då behövs inte mycket alkohol för att må dåligt. Har skämts att söka hjälp hos psykolog/öppenvård eftersom jag själv jobbat med både missbruk och psykisk ohälsa och fått höra att jag gör det bra. Skönt att skriva till någon kan förstå vad jag pratar om eftersom vi har samma titel. Ha det fint🙂

@Carisie skönt att få landa lite hemma (tänker jag? 😅 jag är en ganska hemmakär person)
Oj stort steg, hur känns det? 🌸

Ser de framför mig, den där glädjen när hundar ser någon de verkligen älskar. 🥰🥰Uppväxt med hundar men har ingen nu

Visst är det så!!! Alltså verkligen! Så länge de är någon värre så är ens problem inte så farligt. Vet många som kör varenda helg, ligger hela söndagen och sedan väntar på fredag igen… intressant att många inte har problem för att någon annan är värre men de måste ha ölen där eller vinet annars känns de inte rätt.

Min lördag är fin. Nattat minsta så passade på att kika in här 😊 eller endast i denna tråden bara. Funderar på hur många föräldrar de finns här inne egentligen, eller ja alltså föräldrar till yngre barn. Tiden finns ju inte? Usch vad svårt det är att prioritera sig själv! Tappat de med boken de senaste och en promenad var nog 2 veckor sedan sist.
Får ta och skriva mina tacksamhets ord i telefonen innan jag lämnar sovrummet tror jag så de blir gjort idag.

Hoppas din lördag har varit bra 🌸 här har regnet öst ner.

Har hunnit fundera lite idag kring skrivande i detta forum och dess betydelse som det har haft för mig att kunna vara alkoholfri så pass länge som jag faktiskt har varit. Kan ärligt säga att det finns en del stunder som det är detta forum som har hållit mig ifrån att ge upp och bara åka iväg och köpa öl, vin eller starkare grejer. Har inte velat svika mina forumkompisar och göra som jag oftast gjort i en himla massa år och bara ta till flaskan när det känts psykiskt svårt.

Tittade nyss på mitt första inlägg i min tråd där jag skrev att jag trodde att detta inlägg skulle bli det första och sista då jag egentligen alls inte är mycket för att skriva i forum som jag har gjort i nu åtta månader och en vecka drygt. Kan säga att jag inte alls är fri från tankar på att dricka alkohol av och till men vet ju dess risker och att jag snart säkert kulle vara tillbaka på ruta ett så att säga.

För det är väl bara en vecka sen jag faktiskt stoppade på mig tusen kronor i sedlar och tänkte att det kunde vara bra att ha lite stålar med sig i fall jag kom i närheten av ett rätt så nyöppnat systembolag en bit bort som jag inte besökt tidigare. Men det som fick mig att avhålla mig från att åka iväg och köpa alkohol trots att tanken fanns, var att jag främst inte ville vara en usel lögnare och svika min skapare som jag lovat att vara nykter bara jag fick vara kroppsligt frisk till sista andetaget.

Har kroppsligt sett mått bra mycket bättre dessa drygt åtta månader än på faktiskt många år. Men psykiskt sett har jag inte mått bättre, mest känt mig allmänt tom och omotiverad att till och med göra musik som är det jag normalt har som min passion och grej som ger mig avkoppling och får mig att känna något som åtminstone vissa stunder kan liknas vid det som kanske kommer allra närmast ordet glädje stundtals då musiken nästan skapar sig själv när inspirationen är som starkast.

När jag igår var på loppis så köpte jag ett väl i princip gammalt leksakskeyboard med ett fåtal ljud och några enkla färdiga grundkomp. När jag hade klinkat lite på dess tangenter så infann sig plötsligt skaparglädje igen vilket kändes som ett löfte om att det går att ha kul utan alkohol och att mina inbyggda musiktroll, positivt sagt, så att säga inte har lämnat mig. Var faktiskt barnsligt glad och väl en aning nostalgisk över att enkla toner från förr och rytmer från ett keyboard för knapp hundra spänn kunde ge mig så pass mycket glädje och harmoni utan att behöva vara det minsta berusad.

Musik är för mig nästan som en drog som då inte ger oönskade biverkningar. Nu när jag inte har kostnader för att ständigt som förr om åren handla dyr alkohol så kan jag om jag så vill ju faktiskt köpa mig lite mer högkvalitativa musikprylar vilket jag framöver nog även kommer att göra då min musikdator sjungit på sista versen i en himla massa år. Så ska försöka att hålla fast vid nykterhet och vara alkoholfri fast det ibland är en kamp att stå emot känslan till att bara skita i alltihop och supa skallen av sig. Det är inte lätt att ha problem med det psykiska.

För när det gäller ångest av olika slag, nedstämdhet och energibrist så har den då inte försvunnit av att jag blev nykter. Den är lika stark för det mesta som den alltid har varit. Men nu på sommaren med ljusare dagar så känns det ju lite lättare. Men hur det blir med det psykiska måendet när den mörka och regniga gråa hösttiden är tillbaka om nån månad är väl något man får tampas med då. Har märkt att nykterheten och skrivandet dock har skingrat mycket av de ständigt malande mörka tankar jag haft inom mig i en himla massa år. Det är inte fullt lika mörka tankar jämt och ständigt.

Så visst är det bra att skriva av sig i måttliga doser här på forumet. Men känner att jag kanske varit allt för flitig då det tagit rätt mycket energi som kunnat användas till annat som att att skapa musik. Det är väl därför som jag i morse kände att det är dags att pausa mitt skrivande eller att åtminstone starkt ransonera detta liksom. Kommer så klart att gå in och läsa här som tidigare och kanske även skriva något ord i min tråd om andan faller på, men kanske inte lika frekvent som tidigare. Ska nu snickra vidare på en låt i min gamla musikdator och ta mig en slurk läsk tror jag. Förresten, kul att ni tittade in idag @Carisie, @Andrahalvlek, @vår2022.

Ha det gott!

@Varafrisk Tack för att du bryr dig😊 Jo! Jag lever ensam och har så gjort i 16 år. Har en dotter som fyller 22 år. Hon är fin och det går bra för henne vilket är viktigast. Mitt jobb är mitt stora intresse men tycker även om att cykla. Har ett förflutet som tävlingscyklist. Min dotter har börjat lite smått och någonting som jag tänkt att vi kan ha tillsammans. Jag är alldeles för ensam och är beroende av att träffa folk. Det är en stor del i att jag går på puben. Har tänkt att engagera mig i kyrkans verksamhet. Alkoholen är inte det största problemet men mer ett symtom på att jag inte mår bra särskilt om jag är ensam för mycket. Ha det fint och sköt om dig😊

@bella70 Försöker stå ut så gott det går går på samtal för att må bra hoppas det hjälper mig ett tag framöver.

Tack för fina svar @vår2022 och @Andrahalvlek !

Kort inlägg i dag. Har mycket att tänka på som inte är direkt relaterat till alkohol. Jag hade i alla fall en väldigt mysig resa. Dock råkade jag få i mig en klunk vin av misstag (tog fel burk) och fy satan vad det smakade äckligt. Illamåendet kickade in direkt. Det var en ny känsla – otroligt skönt på något sätt. Mitt sällskap drack en hel del alkohol och det var lite segt att hantera vid ett tillfälle men i övrigt gick det bra. Är otroligt nöjd med mitt beslut att inte dricka. En dag i taget!

Låter inte roligt alls…
Bra med beroendecentrum i hans planering men hur ser din plan ut för egen del?

Vecka 49. Söndag kväll och nu börjar min nedräkning till semester, fem arbetsdagar kvar. Som jag längtar efter den här semestern. Det senaste året har ju varit verkligen toppen med nykterhet, roliga saker jag gjort tex kören, yoga, Mindler (jag har tagit FÖR mig), men också känts alldeles hopplös och vilsen i vem jag är och vad jag vill.
Det börjar sätta sig nu. Jag har fortfarande många issues att jobba med men alkoholen är inte en av dom, tack gode gud för det😃
Veckan som kommer ska jag stänga ner olika saker jag har jobbat med under våren, städa rent på bordet så inget ska hänga över mig när jag går.
Jag har fina planer för sommaren och det ska bli skönt att inte behöva passa tider eller svara på mail och annat. Bara vara och göra det jag vill.
Humöret har varit lite si och så det senaste, jag blir så jävla arg på saker och har kort stubin, försöker tänka på det och inte brusa upp men det är inte helt enkelt. Vet inte riktigt varför det kommit nu, det hade ju lugnat ner sig. Det är alltid maken som får klä skott när jag brusar och ja det finns väl anledning till det. Får fnula vidare på det.
Ska fortsätta min söndag med min serie på Netflix. Dödliga flammor, spansk bra serie, tips.

Önskar er en fin söndag kväll och bra kommande vecka🍓💚

Jobbar på med det som blev på hälft ifjol, när min man hade åkt i förväg till stan o sen hastigt blev sämre. Inredning av ett öppet vindsrum till en luftig lounge. Mäter och sågar skivor, lister, mäter fel, sågar om. Försöker räkna ut komplicerade vinklar och hörn, där dessutom ingenting är riktigt rakt i själva stommen. Huset är ju snart 200 år gammalt. Tänker att det på något sätt är nyttigt. Jag har snickrat mycket här genom åren, alltid med ett fullt glas inom räckhåll. Inte nu. Till slut fick jag till det. Väldigt trött nu men det är ganska skönt. Båtutflykt till liten klippö på förmiddagen. Skönt.

Idag kom jag ut i köket undrade vad som luktade min man inte dushat på en månad håret jätte fett han som brukar vilja raka håret bara drickandet i skallen det dröjer innan han får hjälp av beroende centrum i slutet på Augusti han måste duscha måste nog lirka som man gör med dementa fy fy vidrig lukt

Tack för båda era svar..
Absolut känner en del av mig likadant att de var pissigt gjort av min arbetsgivare.
I efterhand (nog eftersom jag skaffat nytt jobb redan nästa dag) tänker att de kanske var bra, ett Wake up call som kom och nu var det dags att ta tag i det.

Om jag inte sätter målet att få tillbaka de jobb vet jag inte om jag kan hålla min kämparglöd. Den har redan börjat svackla.
Tänker ”jag kan fortsätta jobba här inom restaurang och fortsätta dricka, så länge jag sköter mig”
Men innerst inne vet jag att de är helt fel.

Jag och min partner har båda varit glada för att dricka ..
Sedan jag förlorade mitt jobb pga det har jag slutat dricka, dag 12 nu.
Han har i princip också slutat dricka , tagit ngn öl men inte i min närvaro. Och det är helt okej med mig.
De är ju fint av honom tänker jag att han vill sluta dricka.

Men vi har haft många diskussioner om att jag inte är densamma , inte öppnar mig tillräckligt, inte vill ha samlag eller mysa. Med den tomhet som tär inom mig tycker han att de blivit en stor spricka mellan oss , och jag kan inte riktigt känna den eller ens känna längtan eller saknad när vi inte ses.

Är detta normalt ?
Kan man hitta tillbaka och bli lyckliga tillsammans igen ?
Vi hade det väldigt bra innan , gjorde spontana saker men alltid med alkohol sidan om.
I går spenderade vi en heldag med mc, grill och biljard. Vi hade trevligt men vi båda var rörande överens om att det inte alls var samma känsla utan alkohol.
Med den hade vi haft roligare.

Grymt jobbat, bra att du har en morot som du kan se fram emot.
Fick mig att jag behöver tänka på en morot själv.. tack för tipset :)
fortsätt kämpa 💜