skrev Flarran i Kaffestugan

Hej! @Solana, håller helt med dig, här längtas det också efter sommar och sol. Blir alltid extra mörk i sinnet när det är dåligt med dagsljus. Många har tjatat på mig om att börja promenera mera. Men tycker det är roligare att cykla. Har därför som ett litet projekt att lyckas få på ett bångstyrigt cykeldäck på framhjulet till min gamla hoj. Har som flerårig storkonsument av onyttiga enheter med alkohol om man så säger ännu inte riktigt de krafter som krävs. Men har lite smått med armstärkare börjat att försöka att väcka upp mina otränade muskler som väl mest använts till att öppna pilsnerburkar och skruva av kapsyler på vinflaskor en längre tid innan jag blev medlem på detta eminenta forum. För som alkoholfri sedan tre månader tillbaka så har jag förstått att det finns lite bättre saker att göra än att bara lyfta glas och burkar. Dricker rätt sällan kaffe men gärna någon god alkoholfri äppelcider typ Herrljunga eller nån cola ibland. Men om en stund får det nog bli lite mjölk i stället då jag funderar på att värma en fiskgratäng.
Ha en fin kväll!


skrev trötter75 i Hur ska man själv inte lacka ur..

Lever med en sambo som dricker. Är uppväxt med föräldrar som dricker.
För mig blir alkohol drucken i hemmet ett orosmoment.

Jag förstod inte från början att sambon drack i den mängd han gör. När jag förstod var det såklart förnekelse från honom .

Han "måste" dricka för att sova.. han har gömt sprit och vin. Tycker han är duktig när han inte dricker öl för det vet han att jag inte gillar.

Jag lackade ur när han drack upp en whisky jag sparat och fick veta att han bytt ut den med jämna mellanrum.. jag hällde ut resterna som var kvar och sa att dricker han något mer kommer jag hälla ut det som är kvar därmed.

En vinflaska var hemma. Han höll sig nykter för att köra hem från en middag. På morgonen inser jag att han suttit och dragit i sig nästan hela flaskan efter att jag somnat. Jag lackar ur igen och häller ut resterande vin. Då "förstör" jag pengar... Och får inte äta godis för det är ju lika mycket missbruk som alkohol. Själv dricker jag väldigt lite.

Jag vill inte må dåligt. Men nu är det tyst behandling från hans sida. Funderar allvarligt på hur jag vill ha min framtid.

Hur ska jag kunna låta bli att lacka ur på att han dricker?


skrev prinsessa i Kaffestugan

@Källarmannen Men så roligt att höra! Verkligen WOW! Och härligt att höra att du mår toppen! Fortsätt så!


skrev Flarran i Promillebikt

Det kan ibland vara svårt att bestämma sig för det tillsynes enklaste som vilken frukost man kanske vill ha. Men då kan man ju dricka några glas vatten tills man har bestämt sig. Man måste lära sig att var lite lugn i stunden och verkligen tänka till logiskt innan man gör som jag har gjort så himla många gånger genom åren som helt tanklös missbrukare av alkohol.

Det är så ofta som man deppat och druckit sig dimmig och även mätt på starköl samt kanske gnagt i sig ett gäng salta jordnötter. Men så har man blivit fet, svag och rätt slö också. Men det ska man väl kunna ändra på om man ger sig sjutton på det var en tanke som sakta tog form i morse. Kunde dock inte på flera timmar först fokusera och bestämma mig för vad jag ville göra och om jag ens ville hålla fast vid nygamla rutinen att ha en kopp varm mjölkchoklad och tre limpsmörgåsar till frukost.

Det var nästan löjligt omöjligt att komma fram till ett vettigt beslut fast magen knorrade och sade till om påfyllning av bränsle snabbt liksom. Men till sist så sade en känsla inom mig till,om att det nog verkligen var dags för ett glas mjölk i alla fall. Sen vips liksom så satt man vid bordet och hade ordnat sig tre limpsmörgåsar med makrill i tomatsås som pålägg. Det är inte dumt att ha en hög med makrillburkar i skafferiet, man känner sig riktigt rik på något sätt när man tänker efter.

Men det var ändå något som fattades, var känslan man hade efter att ha ätit upp mackorna, och det gick inte riktigt att placera den känslan. Tog då och skalade ett grönt äpple och gjorde små klyftor och tuggade i mig. Jag som inte varit mycket för frukt tidigare utan ofta väl förutom vin och sånt väl levt mest på pilsner och skräpmat. Nu har man ätit årets första äpple och tagit sista slurken av mjölk som fanns i glaset. Tänk att man kan bli mätt på så pass enkla grejer liksom.

Ingen som helst längtan efter berusning i stunden heller. Men fick ett litet sockersug som nog ropade efter bullar, kakor och glass. Men den känslan kan jag då sätta mig då över. Tur att det inte var alkoholsug för sånt är inte att leka med. Men en extra klementin om en stund kan man väl kosta på sig sade den mer logiska delen av hjärnan som idag fick styra kostvalet. Har öppnat fönstret nyss och stått och andats lite frisk luft en stund och tänkt på det här med promenader, men då sade den otroligt slöa sidan av mig, men nu får vi väl allt ta och ge oss alltså.

Efter överläggning med mig själv så beslutades det om att det var dags för en minuts träning med handstärkaren på var hand. För man kan inte vara hur slö som helst sade någon känsla inom mig. Himlar vad drygt det var. Skämdes inför mig själv hur svag man har blivit då jag tänkte på mitt cykeldäck som står där nere i källaren och liksom ropar på mig om att fixa till hojen inför våren. Men vet ju att jag måste få upp lite muskelstyrka snart så tog och plockade fram min armstärkare. Har idag kört med denna fjäder 35 gånger och det var då inte det lättaste om man så säger.

Satte mig sedan ner på stolen här vid datorn och tänkte slölyssna på lite popmusik. Då fick jag en knasig känsla av att träna ännu mer genom att i rask följd resa mig upp och sedan sätta mig ned på stolen ett antal gånger som jag gjorde här om dagen. Måste väl idag ha drabbats av nån sorts märklig träningsmani jag som vanligtvis avskyr att anstränga mig mer än vad jag måste. Hur som helst så satte jag en timer på en minut och tränade på detta sätt.
Blev lite flåsig en stund, vem behöver gym när man kan träna med så enkla grejer som en köksstol...

Kämpa på vänner!


skrev Polerad i Abstinens

Dag 24. Jag känner mig orolig idag. Ingen ångest, mer en allmän oro. Snart har jag nått mitt första delmål (en månad), men det börjar också dra ihop sig för blodprovet. Jag har inte druckit en droppe alkohol sedan nyårsafton, men jag vet också att halveringstiden för PEth kan vara upp till 10 dagar. Jag hoppas att jag tillhör den kategorin människor som har en halveringstid på 4 dagar. Om det skulle visa sig att jag har en halveringstid på 10 dagar kan det vara så illa att jag inte klarar gränsen på 0,30 µmol/L. Då blir jag av med körkortet och mitt liv kommer att rasa ihop. Jag kan inte sköta mitt jobb och eftersom jag bor som jag gör kan jag inte ens klara av det dagliga livet. Jag har 5 km till närmsta busshållplats och där går bussen 2 gånger på morgonen och 2 gånger på kvällen. Det skulle i praktiken bli taxi vad jag än skulle göra, och det har jag inte råd med. Alternativet är att fortsätta köra bil med indraget körkort, men det är urbota dumt av väldigt många anledningar.

Jag har googlat en del, och vad jag har förstått måste man ner under 0,05 µmol/L för att vara helt fri från uppföljningar enligt Transportstyrelsens krav. Det finns inte en chans att jag klarar 0,05 µmol/L, även med en halveringstid på 4 dagar. Ni som har mer kunskap än jag, vet ni hur det ligger till med gränsvärdena? Är det upp till den behandlande läkaren, eller är det något som är tvingade regler från transportstyrelsen?

En annan jobbig tanke som maler i bakhuvudet är att när jag väl lämnat mitt blodprov kan jag dricka vin igen. Jag vet att det är alkoholdjävulen som talar till mig, men i min allmänna nedstämdhet är det svårt att låta bli att lyssna. Jag har hela tiden sagt att när jag klarat av min första månad ska jag utvärdera och säkerligen med gott mod och goda erfarenheter ge mig på februari också. Just nu känns det som att jag kastat in handduken redan på förhand.

Nå väl, idag ska jag inte dricka någon alkohol. Det har jag bestämt mig för!


skrev Inombords i Att välja livet …mitt liv!

Enormt grattis fina Varafrisk! Vilken kämpe du är!


skrev Åsa M i Idag har jag berättat att jag vill skiljas

@has Det ÄR viktigt med distans till problemet. Är man mitt i det så tvekar man, låter sig manipuleras, faller på att det är jobbigt att ändra utgångsläget. Jag trodde inte på snabba avslut när jag var yngre men med åldern har jag insett att de fungerar bättre för mig. Annars börjar jag tveka och ska fixa andra problem och fokusera på att vara snäll och då ät man där i rävsaxen igen...
Många kramar till sig, kämpa vidare! 👍🏻


skrev Källarmannen i Kaffestugan

@Solana Delar din inställning till vintern. Bara problem, mörker, höga energipriser, halka och olyckor. Jobbar också hemifrån men har aldrig tagit något på arbetstid så där har det fungerat fint. Men då man slipper restiden, och mysbyxorna redan är på, så har man ju varit lite väl snabb många gånger. Men som jag skrev, dag 4 idag utan någon alkohol och jag mår toppen 🙏


skrev Flarran i Promillebikt

Har funderat lite kring fenomenet om att grubbla och vela kring saker och ting vilket man har varit slav under rätt så länge faktiskt. Men som nyligen alkoholfri och förhoppningsvis kanske lite mer nyktert tänkande rent generellt har jag upptäckt att det lättaste sättet att veta vad man vill ha och behöver när det gäller saker och ting det är att lugnt och i stillhet tänka efter ordentligt före och skriva ned sina önskemål först innan man bara rusar iväg och kanske införskaffar olika prylar.

Något som i mitt fall tidigare år tyvärr ofta har handlat om ett spontant och rätt känslostyrt tvångsmässigt införskaffande av alkohol. Detta utan att man kanske ens egentligen visste varför man ville ha eller kände sig behöva sånt i stunden. Det handlade när man nyktert ser på det hela lite som i en backspegel, nog om en tro på att man kanske om en stund eller lite längre fram kanske kunde komma att behöva sånt som man egentligen inte alls behövde eller och hade nån nytta av.

När det handlar om inköp av prylar och kanske mat och dryck säger väl de lite mer psykologiskt vise även att man inte ska vara hungrig och trött utan i lite mer balans när man handlar så att säga. Har funderat på hur man har fungerat genom åren då man liksom bara stressat följde med en tanklös känsla i stunden utan att egentligen tänka det minsta logiskt.

Men om man sätter sig ned först och tänker igenom vad man verkligen vill uppnå, ha och behöver innan man kanske bara plötsligt finner sig ståendes i en knepig valsituation. Då blir det mycket lättare att veta vad man verkligen vill ha och kan då nyktert lättare hålla fast vid sånt som att åtminstone som av en tillsynes oförklarlig impuls inte rusa iväg och skaffa sig någon form av skadlig alkohol.

När det gäller mat och alkoholfri dryck är det dock inte fel att vara en vanemänniska om det handlar om att man köper mat och dryck som man vet att man gillar, är gott samt väl även helst lite nyttigt. Sen kan det ju vara kul att variera lite så att man kanske hittar nya favoritsmaker. När det gäller sånt som till exempel val av kläder och kanske skor är det då viktigast att man går på vad de vise kallar för magkänsla om vad man upplever vara bra kvalité, eller känns som bekvämt. När det gäller kläder och skor kan det väl även vara bra att inte bara fastna i ett onödigt och ofta kostsamt märkestänkande. Men när det gäller sånt som färgval och mönster har väl alla sina favoritstil.

Ha det gott!


skrev adhdgoogle i Tillslut

Tänkte hoppa in här för att skriva något reflekterande eller fyndigt. Men kommer icke på ngt. Semestern rullar på bra, jag kör alkoholfritt utan att anstränga mig. Känns skönt och trevligt. Aldrig sovit såhär bra på en semester någonsin och kommer inte komma tillbaka halvdöd med marinerad lever. Det känns fruktansvärt skönt. Nu ligger jag uppe i rummet i acn efter en heldag på stranden. Vi hittade en där det inte var så mycket turister, lite avsides med kristallklart vatten och vit sand. Drack en god fruksslush, livet är bra. Jag mår bra.

Ta hand om er 🏝️


skrev vår2022 i Var gick det fel?

@Smillans Tänker också att om dina katastroftankar är så jobbiga och blir ett stort hinder för dig i livet så är det bra att gå i samtal/terapi för att få stöd i att lära sig hantera sina katastroftankar och skapa nya sätt att tänka. Kanske finns det något i din ryggsäck som är ett ursprung till katastroftankar och som fått växa till sig i allt för stora proportioner och i alla möjliga situationer. Att det är något som triggas inom dig och då kommer automatiskt dessa katastroftankar, som inte går att hindra. Har en vän som arbetar med traumapterapi och med behandling får man oerhört goda resultat. Man får hjälp med att skapa nya banor/tankebanor i hjärnan och verktyg till att hantera katastroftankar.

Sköt om dig❤️


skrev Solana i Kaffestugan

God morgon på er @prinsessa, @Natalia, @Påvägmothälsa, @Källarmannen, @Flarran.
Hoppas ni har en fin dag med eller utan kaffe. Busväder och snöblandat regn. Längtar efter sommaren! Att få gå upp tidigt och sitta barfota på altanen i morgonrock och dricka kaffe. Titta ut över landskapet, kolla på rådjur och fåglar och lyssna till kvittret... <3 Vintern har nästan inget gott eller intressant med sig, i mitt tycke. Jo att kolla på bra serier / filmer är ju trevligt. Skönt att kunna jobba hemifrån och slippa pendla en timme i varje riktning, det spar på krafter och bränsle. De dagar man måste åka till jobbet orkar man ingenting när man kommer hem. Hemmajobb kräver enhets-diciplin har jag märkt. Viktigt att hålla sin budget och sina bestämda tidsregler. På jobbet skulle jag aldrig ens tänka tanken på någon enda enhet, inte i bilen på vägen hem heller. Men så fort man hängt av sig ytterkläder och kommit i mysbyxorna, så kommer suget. Så att jobba hemma nästan alltid kräver kontroll. Har fortfarande inte haft någon enhetsfri dag, men jag skriver upp allt och håller min budget, så det är väl ändå ett steg i rätt riktning.
Ta hand om er!


skrev vår2022 i Var gick det fel?

@Smillans Jag vet hur det är att vara i en affär och behöva välja, ska jag ta en svart eller en färgglad tröja? Ska jag ta den mönstrade kudden eller en enfärgad? När jag och min man går in i en affär så står han redan vid kassan när jag har kommit halvvägs i en butik😂. Så jag brukar heller gå själv för att inte behöva stressa. Jag går inte så ofta i affärer, förutom mataffärer, men då kan jag tycka att det är lite roligt att få gå omkring en längre stund och fundera hit och dit innan jag köper min tröja eller kudde. I matbutiken kan jag tänka tar denna ost idag och nästa gång den andra, för att förenkla valet. Vid andra typ av val, sover jag ofta på saken om det känns svårt. Tex hur jag ska säga en sak som skaver, hur jag ska lägga upp det. Försöka få det så genomtänkt som möjligt och känna om det landat rätt inom mig. Att det är min äkta känsla och känna mig trygg i det.

Dina punkter ser bra ut och bra med en utvärdering för att se hur det funkar. Ha grubbletid, gå om det blir för veligt, då kan man kanske också sova på saken och att tankar verkligen bara är tankar och inte sanningen.

Ha en fin onsdag!❤️


skrev Smillans i Var gick det fel?

@Andrahalvlek jomen mer eller mindre skulle jag vilja säga. Jag målar upp som katastroftankar som är helt orimliga. Jag önskar jag vore en person som tänker: det ordnar sig. Har alltid varit lite avundsjuk på det tankesättet. Jag är mer: hjälp, det går åt helvete!

Fnissade när jag fick synen hur du kånkar ut en 3-sits soffa på ryggen från affären😂


skrev Åsa M i Var tvungen att lämna hemmet, det är inte rättvist

@elske Kan du lämna permanent? Det är inte ett värdigt liv att ha det så där. 🤗


skrev Flarran i Kaffestugan

Morsning i kaffestugan!
Sitter inte och dricker kaffe som väl inte riktigt är min grej liksom. Har idag valt att börja dagen med lite vanligt gott kallt kranvatten som i det närmaste kostar ingenting men ändå är så livsviktigt. Här blir det då inga enheter innehållandes alkohol kan jag säga, och är nu när jag nyktert skriver detta lite förvånad, men tacksam över att jag inte ens har något alkoholsug i denna stund.
Ha en fin dag mina vänner!


skrev Andrahalvlek i Var gick det fel?

@Smillans Brukar du alltid grubbla och vela? För mig är det ett symtom på att jag är på väg att bli utmattningsdeprimerad (sjukskriven för det fyra gg). Jag är normalt icke-grubblande och bestämmer mig på nolltid, men när jag mår dåligt är det som om omvärldens elände kryper under skinnet på mig och jag kan inte bestämma vad jag ska äta till middag ens. Jag känner verkligen inte igen mig själv.

Jag är annars en person som, säg att jag har 10.000 kr och ska köpa en soffa. Då går jag in i affären och kollar utbudet för den prisklassen, sen listar jag snabbt för- och nackdelar med de olika sofforna och sen bestämmer jag mig. Högst en kvart tar det. Helst vill jag bära med mig soffan på ryggen direkt.

Därför måste jag hia mig. Just nu går jag tex i flytta-tankar. Jag har inte på allvar påbörjat jakten, det måste passa med allt annat också - först hund, sen stabil på jobbet, därefter flytta. För jag vet att om jag påbörjar jakten på allvar så håller jag på tills jag hittat något och flyttat. Det tar inte lång tid, då kör jag järnet. Det är min normala inställning till allt. Bring it on! Att oroa sig och vela är ett sjuksymtom hos mig.

Kram 🐘


skrev Flarran i Promillebikt

Tänk, det var julafton för en månad sen. Funderar lite över det här med hur det fungerar med förväntningar på saker och ting. Som hur man hoppas, tänker och tror kring livet i stort och kanske framtiden i eventuellt en annan dimension om man tror på ett liv efter detta. Tro förresten, tänker här på vad någon väl lär ha sagt om saken kanske. Har man inte en tro på att man klarar av det allra enklaste som att andas, är det lätt hänt att man övertygar sig om detta och då slutar med den saken.

Man ska nog inte grubbla för djupt om sånt man inte har nytta av här och nu. För då är det lätt hänt att man tappar fotfästet i det som vi kanske kan kalla för realiteten. Vad det nu är för något om man tänker lite djupare på den saken. Vilket man nog inte ska göra om man inte vill riskera att tappa tron på varandet i nuet. Detta som kan vara det som håller hoppet uppe så pass att man orkar att ta sig ett steg i taget framåt mot ett mål som man kanske tror och hoppas kan finnas där bakom runt knuten. Målet vad det nu är, det kan ingen i dag levande säkert definiera, så där kommer tron in igen.

Det var julafton för en månad sedan i alla fall, och jag minns att jag några veckor innan den tiden inte hade någon större tro på att jag skulle kunna klara av att ta mig förbi förra årets jul och nyår som nykter helt utan någon alkohol i form av tidigare års favoritdrycker i den produktkategorin. Men det gjorde jag alltså, och det firar jag i denna stund med lite kvarvarande julmust. Men hur ska det gå med nykterheten i dag, i morgon, kommande helg och under sommaren liksom. Tänker här nyktert att det är nog ingen fara, om man inte gör sig bekymmer i förväg. Men att tänka på att inte dricka alkohol och dagligen fokusera på den tanken är då viktigt att hålla fast vid.

Kom just på att man inte kan sitta och dricka läsk så här på en onsdagsmorgon precis som om det vore dags för lördagsgodis eller något sånt. Nej, någon ordning på torpet får det allt vara som man väl brukar säga. Söta drycker är gott, men man blir ju så tjock av, åtminstone jag. Men nu känns det faktiskt som att det nog är dags för lite vettig frukost av något slag. Har ju försökt att använda mjölkchoklad som rutinskapare för att styra upp mitt nyktra tänkande om utformning av min dag. Men man behöver ju inte helt låsa sig vid någon viss slags måltid alltså.

Man kan ju börja dagen med ett glas mjölk och ett par skinkmackor, där skinkskivan på smörgåsen kanske vilar på en grund av en god mjukost av något slag. Det tar man sig allt en slurk julmust på. Men oj, har jag inte korkat igen den burken och satt in den i kylen än. Det är inte konstigt att man lätt kan dricka för mycket av saker och ting om man inte tänker sig för. Kom på att jag ju kan börja den här dagen med en god klementin. Upptäckte just nu att jag är fri att välja precis vad jag vill äta och dricka. Nog är det allt en lyx och en gåva som man inte tänkt så värst mycket på tidigare...

Hur som helst, när man nyktert tänker på gångna tiders jul och olika paket som man har öppnat genom åren. Drömmar man har haft, tankar som har funnits, önskningar och förhoppningar som har kommit och gått och givit lite olika resultat. Då ser man snart att man nog inte vet så värst mycket om kanske nånting egentligen, och då nog borde vara lite ödmjuk och väl kanske tacka sin skapare lite oftare än vad man nog gör. Det tror jag att jag tar mig en slurk gott vanligt vatten på liksom.

Ha en fin dag!


skrev Källarmannen i Kaffestugan

God morgon på Er kaffevänner 🥰 Var ett tag sedan jag var inne och skrev något, så nu var det dags kände jag 😁 Känner mej nöjd, då jag för första gången på flera år nu, då jag idag går in på min 4,e enhetsfria dag 💪 Har ju alltid blivit i alla fall ett par folköl minst varje dag. Men helt plötsligt så har ”gubben” kommit till insikt. Känns så gott 🙏 Visst kan det vid 16-17 tiden komma lite sug, men det går fort över som gott är. Har köpt ett gäng 0% öl som jag kan unna mej på kvällen. Funkar toppen! Ha en fin onsdag och så strävar vi på mot ett sundare liv. Kram på Er.


skrev Smillans i Var gick det fel?

@Andrahalvlek @Amanda L ❤️❤️
@Himmelellerhelvette Åh vad jag känner igen mig i katastroftänk, från 0 till 100 direkt. Hoppas du hittar nåt matnyttigt i boken❤️

Vecka 27. Bra vecka hittills. Har fortsatt fundera på mitt förra inlägg, grubbel och oro. Kan man verkligen råda bot på det? Det vore såå skönt. Jag kan verkligen börja oroa mig för exakt allting. Hjärnan liksom fastnar i oro och jag grubblar grubblar och grubblar. Det är så tröttsamt. En annan sak som är jobbigt är att jag velar väldigt mycket, kan vara om vilken skitsak som helst. Kan stå i 10 minuter i ostdisken för jag inte kan välja ost. Det är inte alltid så här men tillräckligt ofta för att jag ser det som ett bekymmer. Varför gör jag så?
Ibland har jag köpt 2 lika plagg för jag inte kunnat välja vilken färg🤯
Är jag på restaurang beställer jag alltid samma mat (om jag varit där tidigare). Jag tycker inte om förändringar och vill inte prova nytt. Risken att bli besviken blir för svår.
Man kan nu tro att jag beter mig som en ängslig person utåt men så är det inte. Jag anses som bestämd och handfast vilket gör det än mer rörigt för mig.
Jag låter väl inte klok haha men ja jag har lite att jobba med.
Läst till mig några handfasta råd som jag tänker försöka med.
1. Jag ska ha en bestämd grubbeltid. Börjar jag oroa och grubbla får jag skjuta det till grubbeltid. Tror det kommer bli tufft men värt att testa.
2. Vara mer bestämd och sluta vela. Kan jag inte bestämma ost inom 2 minuter går jag därifrån.
3. När jag får jobbiga tankar ska jag tänka: nu har jag en tanke om si eller så. Lite som att skjuta bort tanken från mig som person. Det är en tanke, det är inte jag.

Jag får göra en utvärdering om ett par veckor och se hur det går.

Önskar er en fin onsdag 🌼


skrev prinsessa i Kaffestugan

@Påvägmothälsa Lycka till idag med ärendet på jobbet! Kommer gå galant!

Hoppas att alla i kaffestugan får en fin onsdag! Jag dricker gott kaffe innan jobbet framför morgontv. Mysigt! Och snart är det vår :-)


skrev Mrx i Fyller ångest

Idag mår jag bra, idag är jag stark som Kenta sjöng. Det var ett tag sedan jag skrev här i min tråd. Det har hänt lite grejer i mitt liv. Jag och frugan har varit på semester till Gran Canaria men är nu hemma igen. Vi har umgåtts med super trevliga människor från över Norrland under semestern. Sådana typer som dricker ganska mycket men inte verkar ha problem med alkoholen. Jag drack alkohol under semestern inte alla dagar men de flesta. Jag fick liksom nog och ville inte dricka så jag lät bli. Vi var väldigt aktiva under semestern och lyckades promenera ihop över 220 000 steg under 14 dagar. Vi spelade bowling, mini-golf och kastade dart. Jag har
inte druckit en droppe sedan vi kom hem för 8 dagar sedan. Jag känner inget sug eller begär efter alkohol i dagsläget. Jag funderar på om forumet behövs i mitt liv. Jag tycker jag har koll på alkoholen men är ibland rädd för att jag ska tappa kontrollen. Jag har aldrig strävat efter att bli helvit men haft längre vita perioder. Ibland har tanken på helnykterhet snurrat i skallen på mig för jag vet att jag mår bäst av att inte dricka alkohol överhuvudtaget. Jag kanske väljer den helvit vägen längre fram. Just nu mår jag bra som det är. En dag i taget 😎
/Mrx


skrev Himmelellerhelvette i Nykter morgon dag 10

@Helahea Riktigt starkt! Jag är så rädd att trampa på tårna men hoppas vi kan utbyta tankar utan att ta illa vid?❤️
Jag undrar om du läst eller lyssnat på sånt som handlar om beroende? Böcker som ”Beroendepersonligheten” finns på storytel eller poddar som ”en beroendepodd” eller ”alkispodden”.

Det har hjälpt många och mig att bli nykter utan kamp, utan sug, utan tanken att jag alltid kommer behöva vara sugen på vin resten av livet, utan att behöva utöva viljestyrka. Där beskrivs också skillnaden mellan att ”Ta sig fram på vita knogar” och ”När vi känner med hela vårt väsen att kampen är över och vi slipper att dricka”

Statistiskt sätt funkar inte sättet med ”vita knogar” i längden, det kan fungera i många år men tillslut orkar man inte på ren illvilja.

Har du hört om det jag försöker beskriva? Kram❤️


skrev Denlillamänniskan i Minska konsumtionen

@Asfaltsblomma Av erfarenhet vet jag hur träligt det kan vara att hålla upp med vinet. Man tänker ju bara på det flera gånger om dagen, och i synnerhet vid middagstid. För att slippa det tillståndet så vill man dricka vin, bara för att få lite andrum. Känner du igen dig?

Du har fått många fina råd och uppslag till att hantera detta.
Välkommen till forum!