Senaste kommentarerna i forumet

@Varafrisk STORT grattis och väl kämpat💪🏻🙌🥳 SOM du har varit långsiktigt målmedveten. Vilken kämpe du är. Fallit många gånger och rest dig och hoppat upp på hästen igen. Aldrig gett upp. Du har klarat detta trots den tuffa situationen för din dotter. Och mitt i dina egna utmaningar har du ändå stöttat så många, däribland mig❤️
Är ofantligt glad för din skull. Kram 🥰

Brottningsmatch i hjärnan. I ena ringhörnan är logiken redo, vältränad och stark i ett strukturerarat och logiskt tänkande. I den andra hörnan har vi känslan som är redo att visa upp alla dess olika förmågor att med listiga tanke-vridningar och försköningar och bortseende av verkligheten, för att få ägaren till beroendehjärnan på fall i matchen som handlar om att lyckas vara en helnykterist.

Man kan verkligen påstå att det vissa dagar pågår en kamp mot att ta upp alkoholbruket igen som jag har haft i så många år. Har som helt nykter i över en månad hunnit granska och sortera mycket av mina tankar, känslor, minnen, drömmar, fantasier med mera och så smått börjat att liksom se konturerna av vem jag kanske är som nykter.
Men alkoholsuget kommer och går titt som tätt och det är verkligen som många säger, att känslan för att dricka är en lurig grej som utan tvekan vill dra en tillbaka till det träsk som utan tvekan till sist förgör den som helt tappar kontroll när en butelj korkas upp och man då inte kan styra alls över intag av alkoholhaltig dryck.

Har upptäckt att jag börja att att slappa lite och det pågår så här när det närmar sig jul en inre dialog inom mig att, inte kan det väl vara farligt att köpa bara en flaska 17 procentig gräddlikör med whiskeysmak till julen som uppmuntran och lite godis. Det kan väl inte vara så farligt, nu när du har visat att du kan vara utan alkohol i över sex veckor som du ju inte trodde för bara ett par månader sen, men då vet jag ju hur det blir om jag väl går in på bolaget.

För då lockas jag att köpa mycket mer, det blir då som vanligt en massa starköl av olika sorter samt vin och sprit.
Då jag nu är lite förkyld så finns det även tankar på en örtlikör av typen Jäger som smakmässigt för mig påminner om gamla tiders hostmedicin i smaken. Tänkte för en stund sen att en liten kontrollerad slurk ett par tre gånger under dagen för halsen skulle kunna fungera som hostmedicin. Men förstår att de är alkoholdjävulen som härjar inom mig.

Vet ju även med mig hur det blir, för när det gått ett par timmar så är den flaskan tom och jag är då rätt omdömeslös och känner mig då garanterat misslyckad och värdelös och sedan går jag väl lös på ölen och sedan så är karusellen igång som vanligt. Min kropp tål inte alkohol, levern och njurarna kan inte med något större alkoholintag längre.
Så jag måste försöka att vara helnykterist om jag ska kunna överleva rent medicinskt sett. Detta är en kamp ska ni veta, men jag kämpar på så gott det bara går, men visst kommer alkoholsuget över mig titt som tätt dagligen.

Kämpa på vänner!

Hej Nöjd57!

Du har då hamnat i en svår sits kan man säga, jag tror att du är alldeles för snäll. Det är fint och bra att vara snäll. Men att var så självuppoffrande att man själv lider av det hela som du verkar göra. Då är det skadligt och nedbrytande för ditt välbefinnande som måste komma först om du ska kunna må bra och verkligen kunna säga att du är nöjd på riktigt.

Bara att du skriver här på forumet säger faktiskt att du är allt utom nöjd med den situation du befinner dig i.
Du måste börja ställa krav på att din nya sambo verkligen visar att hon vill vara dig trogen och inte ha flaskan som sin ”bästa” vän tror jag. Min farmor som levde tillsammans med farfar under hans aktiva missbrukarår som han hade i flera år som ung och medelålders tills hans mage satte stopp för drickandet, det skadade både min far och faster psykiskt under deras uppväxttid och gjorde dem till mycket nervöst lagda människor.

Min faster var kristen och helnykterist, men fastnade så klart som så ofta vilket många barn till alkoholister kan göra i sin tur hos en alkoholiserad man. Han levde uttryckligen endast för sin hustru och dotter, men kunde aldrig släppa drickandet helt. Min faster var en mycket viljestark person och övervakade min farbror i princip dygnet runt för att farbror inte skulle dricka något starkare än högst tre folköl per dygn.

Hur det fungerade med den saken vet jag inte. Men de båda gick helt under sina för arbetsliv aktiva år alltid på socialbidrag tills de fick garantipension. Min farbror som var hur trevlig som helst som nykter dog till sist troligtvis av hjärtinfarkt på en madrass på golvet med endast ett par fyllda tomsäckar med tomburkar och flaskor som enda jordiska tillgångar. Det säger väl kanske att min faster inte lär ha haft så värst mycket till liv egentligen. Det som betydde mest för henne som jag förstod det var hennes katt som hon jämt talade så varmt om.

Min yngre kusin som även bodde i det hushållet led av nervproblem och ångest och kunde inte sova ordentligt av oro, hade inte kraft och orka att arbeta och brydde sig till sist inte ens om att söka vård när hon som fyrtioåring fick problem med att kroppen svällde upp på något sätt och hon hade värk så att hon knappt visst ens kunde ta sig utanför dörren för att handla eller ens gå ut med sopor och sånt. Hon var som faster kristen och hade väl gett upp ville väl bara få komma till himmelriket som både faster och min kusin uttryckligen sade sig leva för då jag ibland talade med dem i telefon.

Jag ville aldrig hälsa på hos dem då jag förstod att de väl mer eller mindre levde i misär. Tycker att du nu ska tänka på dig själv, det finns så många bättre människor där ute som du säkert kan få det bra mycket bättre tillsammans med om du verkligen i sanning ska kunna säga att du är nöjd tror jag. Det är även bättre att vara singel än att leva i bråk och tjafs i en miljö med droger som alkohol, för det ger inte någon harmoni och lugn vilket du har rätt att kunna känna. Du är värd så mycket bättre än att ha det som du har är vad jag känner. Men det är ju du som bestämmer över hur du vill ha det. Önskar dig dock allt gott.

Ha en fin dag!

Hej, jag har precis loggat in här så har ingen erfarenhet av detta forum. Men jag skulle behöva lite råd och tips.

Min mamma har druckit i minst 22 år till och från. Det har slutat med att man blivit av med jobb och idag inte hr några direkta vänner .
Men hon har/hade mig. Jag har varit en mamma för min mamma i 22 år aldrig tvärtom .
Alltid räddat upp alla situationer ,alltid kunnat ringa vilken tid som helt för att gråta tycka synd om sig själv.
Alltid bara hon.
Men till saken -
Hon fick ett krampanfall för 2 månader sedan och doktor tror att de är abstinensen som var så stark. Hon har hållt på 24 timmar om dygnet i ex antal dagar i streck .
Men sena här dagen var hon hos mig. Skalade potatis med med son och detta anfall blev. Jag har 4 barn från ålder 8-0 år . Jag fick ringa ambulans försöka göra så hon ej skadar sig och så självklart följa med till akuten.

Men efter varit inlagd i 2 dagar så får hon komma hem , åkte då till mig. ( har dock eget boende)
Men på natten var vi tvungna att åka in igen då hon hade smärtor. (Sepsis)
Hon fick bli inlagd igen i 2 veckor för den sjukdomen som uppkom på av skita vertyg!
Men hon sluta då att dricka under dom här 2 månaderna och var både stolt och duktig. Vi hade en jättebra relation och vi umgicks massor.
Men en kväll börja hon dricka igen.
Och jag är livrädd att detta ska hända igen ,(kramper ) eller vad som helst. Så jag blev rädd och besviken.
Så tyvärr ringde jag upp och sa att jag kan tyvärr inte ha kontakt med dig när du valt alkoholen igen . Mina barn kan inte utsättas på för detta igen. (Min son som såg detta blev livrädd)
Men jag har sån ångest. Det är ju som att lämna mitt barn och min mamma har alltid sagt tur jag iaf har dig för annars hade jag inte levt .
Jag älskar min mamma men jag orkar inte, men jag vill ha min mamma kvar.

Har jag gjort fel , borde jag gjort på något annat sätt. Snälla hjälp en ångerfull människa.

@Nöjd57 Hej!
Mitt tips i det hela är: ta hand om DIG! Var finns du i det hela? Allt du skriver om är vad andra förväntar sig och vill. Din sambo är alkoholist, inse det. Hennes beteende är typiskt för "sådana som oss". Japp, jag har själv ett beroende som är svårt att kontrollera (jag är alkoholist).
Ingenting är någonsin en alkoholists eget fel, allt beror på andra och diverse omständigheter. Så länge hon är aktiv som alkoholist kommer denna inställning alltid att finnas kvar. Det är en del av den sjukdom alkoholism faktiskt är.

Om hon vill slänga ut dig (men ändå ha dig kvar, bara hotar) så är du bara en räddningsplanka för henne. Du är hennes länk till ett "normalt" liv. Du kan inte göra något för att förändra henne, det kan bara hon själv göra. Hon behöver inse sin situation, sitt beroende. Vi alkoholister är utpräglade egoister och vi har inga betänkligheter när det gäller att utnyttja andra för att kunna fortsätta leva det liv vi lever.

Du behöver inse att du är medberoende. Du kommer att gå under både fysiskt och mentalt om du stannar kvar i ett förhållande som det ni har. Du kommer att alieneras från släkt och vänner eftersom hon inte gillar det dom gör eller säger. Hur mycket av dig själv, dina vänner, släkt och bekanta är du villig att avstå för att försöka vara en sjuk människa (alkoholist) till lags? Ingen uppoffring du gör kommer någonsin att vara tillräcklig. Ingen kärlek eller omtanke kommer någonsin att vara tillräcklig.

Hitta tillbaka till dig själv och ditt egenvärde, annars -Förintelse. Hon är inte värd det. Hon är inte den du älskar, den du älskar är din idealbild av henne. Om hon inte lever upp till den, lämna henne. För ditt och ditt yngsta barns skull.

Onkel F

Bra jobbat! Hoppas du höll det där även i helgen. Det finns många fördelar med att sluta dricka och när man som du har tröttnat är det ”bara” att hålla i.

Grattis fina och envisa, kloka och varma @varafrisk
Vi är många som glädjs med dig. Att vi får vara med om det här ihop är faktiskt riktigt stort och märkvärdigt. Sträck på dig! Köp en riktigt lyxig och knubbig amaryllis! Kramar 🥰

Nja, det är inte omöjligt att gå ner i vikt i klimakteriet men forskarna (huvudsakligen män) menar att ca 0,5 kg är naturligt att gå upp på grund av lägre ämnesomsättning mm.
Vi empiriker (kvinnor!) vet däremot att det är svårare- men något vi inte tänker på är att vi blir långsammare och mindre aktiva när barnen flyttar hemifrån, etc. Så många som tänker att de lever som ”förr”, gör inte riktigt det.
Forskning kring klimakteriet är eftersatt eftersom det enbart rör kvinnor. Hela vårt samhälle bygger på en ”jämn kurva” (vi har samma arbetstider varje dag) medan kvinnors biologi är cyklisk och jag tycker inte man ska bygga om hela samhället utifrån hormonella nivåer men man bör möjligen se till att forskningen är relevant och att det skulle kunna finnas en procents marginal under vissa tider i livet.
Däremot är det sant att vi inte ska var för smala när vi går in i post-klimakteriet. Lite fett skyddar mot benskörhet och sjukdom. När man blir riktigt gammal är det rent farligt att gå ner för mkt i vikt. Så tex fasta och liknande är inget som 80+ ska hålla på med.
Bla bla bla från ovetenskapliga rummet! Och godnatt 😴

Skild sedan några år. Träffat ny partner. Flyttat ihop. Känner till hennes beroende långt innan vi tog steget till att bli sambo. Min familj, som inte känner till hennes problem, lägger sig i vårt liv på olika sätt. Mest har det handlat om mitt yngsta barn. Alla vill troligen väl men det blir för mycket för mig när de inte respekterar mitt sätt att hantera saker.
"-Men är det inte bättre om du gör så här i stället..."
När jag hamnar i diskussion om något med familjen, så förlorar jag. Sedan multiplicerar man samma debatt med antalet släktingar som ska lägga sig i.
Allt detta använder min sambo emot mig flera dagar i veckan. Hon går i taket och påstår att alla hatar henne. Allt som inte känns bra för henne är mina släktingars fel. I min relativt pålästa värld så är hon klockren som beroende (vilket hon erkänner sedan länge) men hon tar inget eget ansvar för sina känslor. Allting är alltid någon annans fel.
Jag, å min sida, försöker hela tiden svara på hennes oro, uppfylla hennes önskemål m.m. Det är helt omöjligt att leva upp till det. Allt jag gör är att misslyckas (i hennes ögon).
Alla dessa diskussioner med min partner gör att vi sliter ut varandra fullständigt. Hon vill ha sin vilja/önskemål uppfyllt. Jag misslyckas på alla sätt, enligt henne.
Flera gånger i veckan vill hon slänga ut mig. Hon kommer snart att lyckas för jag orkar inte med hennes omväxlande humör. Fullständigt opålitlig när det gäller vad hon tycker. Det pendlar fram och tillbaka på alla fronter.
Jag har erbjudit mig att ge henne det stöd hon behöver (ekonomiskt, praktiskt) för att komma till rätta med beroendet. Hon säger att hon vill men vägrar ta steget och be om hjälp. Hon vill klara det själv. Hon inser att hon inte klarar det själv, men...
Hon vill slänga ut mig. Ingenting är hennes fel, enligt henne. Allt beror på min släkt och att jag inte har "gett de på moppe" för länge sedan. Jag hanterar inte saker på det sätt hon önskar och då duger det inte. Läget är helt annat i dag (mycket bättre med min släkt, alltså) än när vi började dejta. Hon tror inte på det utan har hela tiden en egen teori om vad som egentligen händer.
Flera dagar i veckan med oändliga diskussioner där hon gnatar på, om och om igen. Jag hinner knappt öppna munnen innan jag blir avbruten. Ändå så ställer hon massor av frågor hela tiden.
Hon dricker i stort sett varje dag, 2-9 glas vin. Lite då och då klarar hon att vara utan i ett par dagar. Då kämpar hon extremt hårt med sig själv.
Jag har panik inombords. Vad i hela friden ska jag göra? Jag flyttade ihop med henne och vi hade (ja, både hon och jag) goda förhoppningar om att få henne till ett tillfrisknande, för hennes skull.
Nu har jag skrivit av mig lite grann. Rörigt? Ja, det är så det ser ut i min skalle just nu.
Ta hand om er!

@Ny dag Varmt tack🙏🏻❤️Blir så varm i hjärtat om jag kan vara till hjälp för dig/för någon annan❤️ Du vet…jag tror på dig….somliga av oss har en liten mer snirklig väg innan vi kommer fram men ger vi bara inte upp så kommer vi fram💪🏻🙏🏻

Kram 🥰

@Andrahalvlek Varmt tack🙏🏻❤️ Ja.. att inte behöva dricka är verkligen befriande!

Kram🤗

@Mormor2023 bra jobbat!

Jag ser också framemot när du skriver 3 månader, vi följs åt på resan mot 3 månader.

Tänk dig julen, ingen bakfylla. Bara ledighet. Magiskt ❤️

@Smillans tack du, jag har läst din tråd och du är verkligen en förebild för en som mig. Jävla anamma ❤️

Och tack alla ni andra som har läst och gett pepp. Jag är så stolt över att i dag är min FJORTONDE nyktra dag. Trodde aldrig jag skulle klara detta men det gjorde jag. Det är två veckor sedan jag vaknade bakfull (och fortfarande i gårdagens kläder) och ville dö. Nu vaknar jag utvilad, klar i skallen, utan ångest och kan inte fatta hur jag orkade (och klarade mig!) så länge. Så mycket dumt jag gjort i mina patetiska fyllor och så mycket ångest jag burit på.

Har tänkt mycket på det som hände i fredags, tänker inte börja räkna om pga det. Jag var nykter hela fredagen med… Självklart var det så att det var jag och ingen annan som lyfte glaset mot min mun. Men det handlade om grupptryck och min feghet, jag är inte redo att ”komma ut” som en alkis just nu. Jag vill hitta mitt nya jag i lugn och ro innan jag vågar visa mig svag för min nära och kära. Vinet var inte gott. Jag kände inget sug trots att jag ställde mig upp och skålade, jag ville bara hem…men jag spelade med. Nästa gång duckar jag, nu vet jag hur fort det kan gå :(

Nu ser jag framemot ännu fler dagar. Det ska bli spännande att uppleva vad som händer efter dessa magiska 14 dagar som alla pratar om 🥳 En dag i taget har jag kommit längre ifrån tankarna om bolaget och ”bara ett glas”. Har inte känt ett sug på flera dagar nu (sen innan helgen) och hoppas den känslan håller i sig och jag får uppleva en helg utan en tanke på hur jag ska undvika frestelser och/eller ducka för grupptryck.

Nu en varm dusch och god nattsömn.

Tack igen alla ni som stöttar och delar med er. Utan er…nej jag hade inte klarat mig.

@Ny dag Härligt, bra jobbat! Keep going! 🙌

@Varafrisk Stort Grattis 🙌 🥳! Underbar läsning❤️! Du inger mig hopp för egen del och jag följer i dina spår! Känner så igen mig i din beskrivning om strävan om att nå känslan utan berusningsmedel. Det är också min strävan och största utmaning känns det som. 🥰

Tusen fanfarer är du värd! 🥳🥳🥳🥳

@Varafrisk Jsg är så glad för din skull ❤️ Att komma till stadiet att det känns som man faktiskt slipper dricka är så befriande.

Kram 🐘

@Rehacer Att vara trött och ur gängorna ”hör” liksom till de första dagarna så håll ut, du har gjort det förr och vet att det snart bli mycket bättre…..för mig brukar det lätta efter första veckan. Nu följs vi åt och stöttar varandra här! Tänk vilken härlig första advent 🎄du kommer få som nykter tex. Styrkekramar 💪❤️

Det är så ofattbart och jag kan knappt tro att det är sant att jag skulle komma till den dagen då jag verkligen inte har någon lust att dricka alkohol. Den önskan och längtan har gjort att jag idag firar 10 månader som nykter💪🏻🙏🏻❤️

Något som jag strävar efter är att nå den känslan som jag kunde känna efter de första klunkarna vin då känslan av oro, ensamhet inte existerade. Den känslan strävar jag efter att få känna utan ett minsta uns av bedövningsmedel/beroendemedel, bekräftelse av vänner, kollegor utan en känsla som kommer ifrån mig själv från mitt inre, från min egen styrka🙏🏻

Mitt förnuft vet att jag har styrkan att kunna komma dit. Nu övar jag mig på att hitta någon form av ”normal” föräldrarelation t min dotter där rädsla har varit en känsla som har varit befogad att känna utan att överdriva. Det är inte enkelt men som sagt var jag övar….

En hälsning från en mycket stolt och tacksam Varafrisk🙏🏻🥰

@hgk härligt ! Ja, helgen gick bra, bättre faktiskt. Kanske veckorna blir väl gråa. Men jag inser också att jag är benägen att "unna mig" hela tiden jag gjort nåt "bra". Så nu inte med alkohol då men kanske nån godis eller pizza eller nåt annat. Jag tror det kan vara bra att sluta med det beteendet. Inte att unna sig saker men som belöningar. Ja jag kommer säkert hitta fler ohälsosamma beteenden. Insåg också att jag senaste två veckorna snusat drygt 1,5 dosor per dag..... Så ja, förmodligen har jag många skruvar att skruva åt. Jag längtar verkligen tills jag skriver 3 månader till dig ! :)

@postitlappen skönt att helgen gick bra, men jobbig känsla för dig! Hoppas det känns bättre snart. Kanske du kan hitta nåt att ta ut det på? Förr sprang jag, det är rätt bra för skallen, man orkar inte vara arg längre.. ❤️ andas in andas ut, det blir bättre till slut!

Dag 23✅ , inget sug efter alkohol och fortfarande fast besluten att fortsätta denna resan.

@Vinägermamman Hej, har läst i fatt här hos dig! 😊 Jag hoppas du är piggare idag och börjar bli frisk nu!
Jag har oxå tänt mina ljusslingor på flera ställen i trädgården trots att det varken är december eller första advent än. Rätt mysigt att tjuvstarta!
Vi kan väl ta följe framöver och kämpa ihop mot vårat sug?
🤗

Hej!
@Se klart,
Förkylningar är trist, men man lär ju sig känna igen en del sorter man haft tidigare. Hoppas att den här är en sån där som håller i sig en vecka max, men man ska inte ropa hej. Har varit lite allmänt darrig och frusen, men inte ont i halsen, sådana brukar vara långvariga för mig, men har ju nyst en del och varit darrig i magen. Kört mycket med apelsinjuice, och försökt att äta som vanligt fast jag inte varit speciellt hungrig. Kroppen behöver ju vatten och näring för lite bättre motståndskraft. Tror sedan att när kroppen slipper arbeta med att bryta ner alkohol kan kan skynda på tillfrisknandet. Hoppas så i alla fall. Hade tänkt att handla mjölk idag, men vilar mig istället.
Hade nyponsoppa hemma som jag köpte förra veckan vilket kommer rätt bra till pass nu.
Sköt om dig och kämpa på!

@Smillans Grattis till fyra månader! (Några dagar sent😉)
Så himla fin inställning du har till livet och allt du är nyfiken på framöver, upptäcka och uppleva med helt klara sinnen! Fantastiskt❤️Kram

@Inombords Välkommen tillbaka med nya krafttag. Hoppas du mår okej, unna dig att slappa framför en bra film och äta massa gott tills bakfyllan är borta❤️Kram