Senaste kommentarerna i forumet

@super-tired Så ont det gör i mig när jag läser ditt inlägg. Det är inte rätt att du ska behöva uppleva detta. Att prata med någon med ett missbruk OM DERAS missbruk, är inte lätt. Oftast inser de inte att de har ett missbruk och reagerar i självförsvar. När jag tog upp frågan första gången pratade jag i "JAG" form.. dvs Jag upplever att du.. När du dricker får du mig att må.... Jag skrev ett brev som jag läste upp och sedan gav det till personen. Tips är att låta din mamma vara med och be henne erkänna sitt missbruk för din pappa. Kanske det hjälper??? Jag "tvingade" även den missbrukande personen att gå till läkaren för att ta prover - i dessa proverna såg man tydligt att den missbrukande personen hade mycket hög alkoholkonsumtion under de senaste veckorna och förhöjda levervärden. Hoppas du finner styrka i att berätta!

@Adde Ja du min vän....jag önskar att jag också kunde "ta in nånstans" och bara äta och sova jul detta år. Utan barnbarnen hade det nog kunnat bli så. Jag känner mig så trött, så trött och julen, familjehögtidernas familjehögtid, kommer verkligen att bli ett kvitto på att ingenting är som det varit. Jag kan fira lite jul med min dotter och mitt yngsta barnbarn på julaftonens eftermiddag, men dit är ju inte hennes pappa (min man) välkommen. Sedan får jag väl tillbringa kvällen hos min man som jag inte bor ihop med och som jag betraktar som en vän numer. Han ska väl inte behöva sitta ensam hela julen.
Min son är varannanveckaspappa och det är inte hans tur att fira jul med sitt barn, inte farmors tur heller då med andra ord. Han pyser iväg till sin sambos föräldrar för julfirande där.
Till gammelfarfar, som inte ens vet att jag har flyttat, får vi dra en vals om att båda hans barnbarn firar jul på annat håll i år. Det börjar lukta lite Lars Norén om den stundande storhelgen.

Jag är 23, snart 24 år gammal och bor med min pappa (60 år). Mina föräldrar är skilda sen 13 år tillbaka men de är bästa kompisar och umgås ofta. De har båda en alkoholproblematik, där båda har svårt att motstå att dricka om alkohol finns hemma. Umgås de så dricker de gärna och fyller gärna på varandras glas. Jag själv valde redan när jag var 10 att jag inte ville dricka alkohol, för att jag aldrig gillat när folk dricker runt mig - vilket gör det extra svårt för mig att förstå hur alkohol fysiskt påverkar en och hur svårt det är att sluta. Jag har själv sökt hjälp för detta när jag var yngre genom att gå till en organisation för barn till anhöriga med beroendeproblematik.

Båda mina föräldrar har arbeten och klarar dessa utmärkt, så alkoholen påverkar inte deras sysselsättning eller DAGAR. Men min pappa, som jag bor med, dricker mer eller mindre dagligen - antingen öl eller vin. Tar det slut så åker han gärna dagen efter och köper mer. Han dricker gärna vin i stora glas, såna som man oftast dricker mjölk ur.

Jag är orolig för mina föräldrar och har ångest året runt, men speciellt nu innan jul. Speciellt svårt känner jag för att jag fortfarande bor hemma och inte har någonstans att ta vägen. Min mamma är lättare att prata med om detta, och hon vet om sin problematik men har inte förrän idag förstått hur starkt hennes/deras drickande påverkar mig då jag fick ett mindre utbrott och hävde ut mig allt (inget jag är stolt över och önskar att jag hade väntat tills jag inte var upprörd med att prata om). Min pappa å andra sidan - riktigt riktigt svår att ha och göra med. Han blir otroligt kränkt och sur av minsta kritik eller ifrågasättning - vilket gör att ingen orkar eller vill prata med honom om hans problem.

Mitt sätt att hantera det hela har varit att lämna rummet och isolera mig, men jag tycker det känns så ensidigt om jag alltid ska anpassa mig till andra och de aldrig anpassar sig till mig (t.ex dricka 2 glas och sen räcker det!) så vi alla kan ha det trevligt.

Har någon något råd för hur man kan prata med en person som min pappa? Jag hade velat skicka ett brev eller liknande till honom för att kommunicera med honom lugnt men jag har förstått att kanske kan upplevas som passivt aggressivt (Side note: jag har autism så saker som känns helt rimliga för mig, kan uppfattas fel hos andra).

Vad ska jag göra?

@Påvägmothälsa Just det, konsten att lära sig stoppa om det blir för mycket är svår att lära. Tänker mig att jag tar en vecka i taget och reggar en nolla varje dag. Vi lär oss så länge vi lever och jag ska lära mig måttlighet och att avstå. Ha en skön semester med väninnan.

@högkänslig Väldigt starkt av dig att dra dig ur och rädda dig själv trots att du fortfarande älskar honom. Någon slags insikt verkar det ju som att han börjar få, men han har nog en bra bit kvar. När jag lämnade eskalerade min mans missbruk ordentligt, men efter tre månader "nådde han botten", bestämde sig för att ta hjälp och försöka bli nykter för sin egen skull. Han hade också haft nyktra perioder några gånger tidigare, som varje gång känts väldigt halvhjärtat. Nu har han varit nykter fyra månader och inser för första gången att det bara finns ett alternativ för honom, att välja bort alkoholen helt. Han kallar sig nu för alkoholist och hans plan är att vara nykter resten av livet. Ingen vet hur det kommer att gå, inte ens han själv.
Tyvärr är det för sent för oss att leva i en parrelation, mina känslor finns inte där på det viset längre. Men vi träffas ganska ofta, lagar mat och äter tillsammans, gör någon utflykt eller så. Jag bryr mig väldigt mycket om honom, vi har delat livet i fyrtio år och träffades som tonåringar, men kärlekskänslorna försvann i missbruket. Chansen finns alltid att din kärlek kommer till samma slutsats, det behöver inte ta slut här, men du kan inte göra någonting för att påverka eller skynda på beslutet. Du har gjort det du kan. Lämnat. Nu är det upp till honom. Det är hemskt, men när det gäller den här sjukdomen kan vi bara hjälpa våra kära genom att INTE finnas där och på så sätt även hjälpa oss själva. Ta hand om DIG nu.

@Adde tack!

Maktlöshet som "smittar"? Hur har ni det?
Det är länge sedan vi bröt, men undrar om det förflutna med känslor av maktlöshet och somatiska symtom kan som rubriken så att säga smitta av sig på det som händer i mitt liv nu? Då allt är mer eller mindre "normalt".
Känner ni igen er, ni som kommit ur kaosrelationer, om jag får uttrycka mig så.

På mitt arbete känner jag en maktlöshet gällande en sak, och direkt kommer det somatiska in. Inre oro, hjärtklappning, yrsel, rastlöshet, sömnsvårigheter, ingen matlust. Svårt att komma till ro - precis som det var med exet.

Är det förflutnas känsla av maktlöshet och kroppens och själens så kallade minne som gör att det sätter igång en somatisk attack då man känner av det minsta maktlöshet? Att man blir känsligare då man hamnar i situationer som man inte alltid kan kontrollera? Jag har tänkt jättemycket på det idag. Jag tänkte för en stund säga upp mig från jobbet, men arbeten finns det ju inte så gott om. För det som händer nu på jobbet tänker jag att jag inte hade reagerat på samma sätt av om det hade hänt för flera år sedan. Eller är det "bara" en åldersgrej att man blir känsligare gällande olika saker, för jag är ju inte purung mera.

KRAM!

Hej högkänslig.
Jag har en lång historia här på forumet och en tråd som startade 2014.
Jag älskade också min sambo väldigt mycket och hade väldigt svårt att släppa taget.
Att leva utan honom var oerhört tufft.
Men innerst inne visste jag efter många svängar i berg och dalbanan att jag var tvungen att välja min egen väg.
Jag behövde också mycket stöd av alanon och en medberoendeterapeut.
Hon fick liksom mina dimmor att lätta,dvs kom åt mig som person och tvingade mig att börja jobba.

Resan var tuff,men vi hade också 20 års relation
Jag hoppas och tror att du kan välja dig.
Ingår en alkoholberoende man i din framtid?
Är det den pappa du vill ha för dina barn?
Ställ dig själv obekväma frågor,speciellt när du känner att du nästan brister.
Fortsätt läsa och skriva.
Forumet var min bibel och min stjärna i natten när allt var som mörkast.

@högkänslig ÅHHHH, när jag läser din text, så känner jag igen mig. Du, precis som jag, är medberoende och måste hitta alternativa vägar för att komma ifån vårt medberoende. Jag har precis signerat ett eget hyreskontrakt efter 21 år tillsammans med min man. Det är såååå svårt, men ett måste för att DU ska må bra! Jag förstår precis din känsla när du beskriver "din nyktra underbara man" som du älskar så.... All styrka till dig! Sätt dig själv först!

@JohannaV Ibland behöver man hjälp utifrån för att ta sig igenom den värsta fasen. Eftersom du tänker att det inte är värt att sluta för du ändå inget har som motiverar dig tycker jag att du ska söka hjälp på vårdcentralen, där kan du få prata med någon om ditt psykiska mående (om du inte har bra med pengar, då kan du gå privat och prata) Om du orkar rekommenderar jag dig att träna kondition minst 3 gånger i veckan, 45min vardera. Det säger Anders Hansen som är psykiatern som skrivit boken; Depphjärnan.
Det ska vara lika effektivt som antidepressiva preparat för de med lätt eller medelsvår deppighet. Kram

@vår2022 @Himmelellerhelvette Tack för att ni peppar❤️ja jag ska fortsätta mata in fakta och verkligen försöka få in att jag är en som inte dricker, verkligen mata in det. För det är ju så mycket skönare!!! Ha det bra kram❤️

@bella70 - Jag känner mig inte som världens bästa mamma, då min son inte riktigt förstår varför jag flyttar. Men jag vet långt inne i mitt mammahjärta att det är rätt! Tack för ditt stöd.

@Samsung50 TACK!

@Emilia STORT TACK för dina varma kommentarer. I torsdags berättade jag, i fredags-lördag-söndag har vi pratat och kommunicerat bättre än innan. Han säger att han vet vad han måste göra nu samt att han absolut inte vill att jag ska flytta. Först kvällen, torsdagen, som vi pratade lade han som vanligt skulden på mig och sa att OM JAG flyttar = jag gör slut. Men det är ju inte så! Jag flyttar för min skull och min son. Kan han visa mig att han är 100 % nykter under 6 månader, så kan jag flytta tillbaka...

@Åsa M TACK, TACK!!! Det var inte lätt och är inte lätt! Så fort jag berättade "nyheten" för min man så ångrade jag mig... Tur att jag redan signerat hyreskontraktet innan jag berättade! Jag hade inte klarat det annars...

Stort GRATTIS @Surkärring, kör hårt du ligger ju ett gäng dagar före mig! Hoppas jag aldrig kommer ifatt! 😊

@marshmallow11 Jag förstår verkligen att du blev lite ledsen när din vän inte stöttade, jag skulle tro att hon blev lite ledsen för att hon förlorade en att kunna dricka ihop med, gissningsvis blev ni lite ledsna båda två fast på helt olika sätt. Om hon också väljer att sluta dricka är hon säkert väldigt glad att hon har dig som är en helnykter kompis att sällskapa med ❤️
Jag har en vän som inte slutat dricka, det jag insett med tiden är att det enda hon ville med mig var att dricka och att hon inte kan umgås med mig när jag inte dricker för att hon vet att hon borde sluta och hon vet att jag ser igenom henne. Men sålänge hon inte klarar av att sluta väntar jag, inser hon en dag och tar tag i sitt drickande så står jag där med öppna armar❤️

@erivan @vår2022 🙏❤👍

@erivan Grattis till tre veckor! Så bra jobbat! Jag tror också det är super viktigt att lära sig om beroende för att förstå vad som händer när man till exempel blir sugen och lyckas lura sig till att ett glas säkert går bra. Också detta med att man efter många, många år av nykterhet lyckas lura sig själv, vad det är som händer och hur fort det går till konsumtionen är lika stor eller större än innan man slutade dricka. Kram

@Andrahalvlek grattis! Det låter riktigt riktigt bra! Särskilt den här tiden med alla påfrestningar då det är lätt att bara strunta i allt. Men det går! Ett liv utan övervikt är väldigt väldigt skönt. Allt går lättare. Bara att fortsätta! 🤩🤩😇

@erivan Grattis till att ha passerat 3 veckor! Snyggt jobbat!🥳 Återhämtning och balansering av hjärnan pågår för fullt. Att vara nykter är livet på en pinne😁

Ha det gott!❤️

@JohannaV
Hej.
Jag blir starkt tagen av din historia. Känner igen mig själv i mycket i det du beskriver.
Jag är själv ensamstående och inga barn. Jag har säkert druckit mer eller mindre i halva mitt liv, men de senaste 7-8 åren ökade det på ännu mer. Det kunde bara inte fortsätts så. Jag fick inse att jag hade problem med alkoholen. Förra våren gick jag på mitt första AA möte, var mycket tveksam till det först, men fortsatte faktiskt med det i nästan 8 månader tills jag tröttnade. Jag gick tyvärr tillbaka till drickandet men det blev dock inte lika illa som förut, jag velade fram o tillbaka. Nykter ett tag sedan började jag igen. Nu är jag nykter igen och det måste det förbli. Nu använder jag en app Im sober där väldigt många är med som stöttar varandra. Det är svårt att sluta på egen hand men de positiva effekterna överväger faktiskt. Det gäller att hitta något som är bättre än alkoholen. De finns också onlinemöten att tillgå. Ta hand om dig

@Surkärring Härligt! Grattis till 110 dagar!🥳. Skönt att det känns skönt att slippa dricka och jag instämmer till fullo!

Fortsätt som du gör och ha det gott!❤️

@Andrahalvlek Grattis!🥳. Snyggt jobbat, det är en hel del att bära och som du blivit av med. Skönt för knäna😁. Det är bara att fortsätta att jobba på systematiskt som du gör tills det blir en god vana och livsstil, inte endast en punktinsats. Jag har smugit på med lite mer mat och framförallt glass, det skapar mersug. Nu har jag dragit ned igen och tillbaka på den bättre banan igen. Precis som det lätt skedde med alkohol, det kan verkligen likställas. Noll är det lättaste att hålla efter ett tag för att slippa reta systemet😂.

Ha det gott!❤️

@Påvägmothälsa Du jobbar på så bra och du höll din plan så bra, snyggt!💪. Hoppas du inte blir smittad och kan njuta av din lediga vecka, det är du så värd! Ha det gott!💕