Senaste kommentarerna i forumet

@S.E.M GRATTIS till 6 veckor! Du är grym som stod emot suget. Jag firar mina sex imorgon 🥳.
Har umgåtts med folk som druckit mycket denna helgen, men agerade chaufför och hade nog roligast av alla. Framför allt imorse när vi vaknade 😅 - ha, ha - vilka vrak alla var - förutom jag. Kände att de var avundsjuka på mig, och det kändes väldigt bra. Jag var sist i säng och först uppe. Har inte känt något sug i helgen och är så tacksam för det. För det är jobbigt att känna det, och att stå emot. Så en stor eloge till dig som stod emot. Allt sött substitut får vara värt det just nu. Det viktigast är att bli fri från alkoholdjävulen. Men jag är också sjukt trött - när ska det vända, undrar jag... Inte roligt att vara trött hela tiden. Ska sova en stund nu, så jag orkar nyttja söndagkvällen till något vettigt innan det är dags att sova för att orka upp imorgon. Kram och grattis igen! ❤️

@S.E.M GRATTIS till 6 veckor! Du är grym som stod emot suget. Jag firar mina sex imorgon 🥳.
Har umgåtts med folk som druckit mycket denna helgen, men agerade chaufför och hade nog roligast av alla. Framför allt imorse när vi vaknade 😅 - ha, ha - vilka vrak alla var - förutom jag. Kände att de var avundsjuka på mig, och det kändes väldigt bra. Jag var sist i säng och först uppe. Har inte känt något sug i helgen och är så tacksam för det. För det är jobbigt att känna det, och att stå emot. Så en stor eloge till dig som stod emot. Allt sött substitut får vara värt det just nu. Det viktigast är att bli fri från alkoholdjävulen. Men jag är också sjukt trött - när ska det vända, undrar jag... Inte roligt att vara trött hela tiden. Ska sova en stund nu, så jag orkar nyttja söndagkvällen till något vettigt innan det är dags att sova för att orka upp imorgon. Kram och grattis igen! ❤️

@mtb-cyklist Jag tror inte du ska oroa dig så mycket. Själv skulle jag gått på yoga idag, men kände inte för det och avbokade. Jag unnar mig precis vad jag känner för i nuläget - allt utom alkohol, vilket jag å andra sidan inte känner så mycket för heller. Jag tror det är viktigt att vara snäll mot sig själv, och lyssna inåt. Bra jobbat att sluta igen innan helgen! Allt kommer att kännas bättre snart. Kram

Nu har jag fått ihop 236 A4-sidor i boken som jag håller på med. Jag har tröskat igenom hela min första tråd ”Behöver all hjälp jag kan få”, som skildrar mina första 6 nyktra månader. Jag har kommit till sidan 166 i min andra tråd ”Andra halvlek har inletts”. Totalt innehåller den tråden till dags dato 332 sidor. Så det är en del mer att tröska igenom. Pust.

Det här är inget jag kan göra en kvart då och då. När jag väl börjar blir jag så engagerad att två timmar är minimum. Idag har jag suttit tre timmar. Så det krävs att det är en ledig dag, och inte så mycket annat inplanerat.

Innehållsmässigt har jag precis kommit tillbaka till forumet efter min utmattningsdepression våren 2022. Den tredje sjukskrivningen med den diagnosen (tidigare 2007, 2018). Det är både intressant och drabbande att läsa inläggen innan och efter den radiotystnad som då inträdde. Hur tänkte jag? Vad gjorde jag? Vad gjorde jag inte?

Analysen efteråt har precis påbörjats i forumtråden. Jag tror dock att det landar i en kombo av följande: 1) nya arbetsuppgifter som var kognitivt krävande och jag upplevde daglig jobbstress, 2) enorm oro för min yngsta dotter som fick hjärtmuskelinflammation, 3) långa jobbdagar pga övertid gjorde jag att fick dåligt med tid för återhämtning, 4) klimakteriehelvetet, 5) slutat med antidepp.

Misstag gör alla, det är av misstagen man lär sig. Göra om och göra rätt. Gör jag rätt nu? Har jag lärt mig något? 1) jag är numer ”inarbetad” i arbetsuppgifterna och upplever inte daglig jobbstress, 2) min dotter mår bra, för det mesta, och boendet har levlat upp rejält, 3) jag ser till att få dagliga promenader, sköter kosten bättre, har bättre sömnhygien och jobbar ingen övertid, 4) sen tre år tillbaka har jag äntligen sluppit mensen och klimakteriet har stillat sig, 4) jag har börjat med antidepp igen, men en annan sort som ska vara bättre än den tidigare.

Så, lite har jag lärt mig. Min dotters mående är ju svårt att styra, liksom mina egna hormoner, men allt annat har jag fått en förändring på. Även om jag är väldigt trött fredag eftermiddag efter en lång jobbvecka så är jobbet inte ansträngande alls på den nivån som det var då. Jag är noga med pauser. Jag känner mig inte ensam längre, det är inte mitt ansvar om jag behöver vara ledig eller är sjuk. Min chef får fixa en ersättare. Punkt.

Kram 🐘

@has Tack för ett fint svar🙏🥰

@Porg PS Jag vill tillägga att jag inte är kritisk till AA i sig, gemenskapen hjälper SÅ många och jag besöker själv möten ibland. Jag är dock kritisk mot att vissa behandlare menar att tolvstegsprogrammet är ENDA sättet som räknas, och att moderna läkemedel och metoder inte är okej.

Hej @Porg!
Jag har inte erfarenhet av öppenvårdsbehandling via soc, men däremot har jag genomgått en lång frivillig öppenvårdsbehandling som jag betalade själv. Vet att många där också var remitterade dit från arbetsgivare och/eller regionen. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver, och det gör mig beklämd.
Vi var i princip tvungna att gå på AA under behandlingen, minst två möten i veckan, vi redovisade detta varje behandlingsmöte. Fick bannor som små barn om vi inte hade tillräckligt många möten. Tolvstegsprogrammet var det enda som räknades, annan väg till nykterhet ”fanns” inte.
Min behandlare var också kritisk till läkemedel, både depressionsbehandling, ångestbehandling och medicinering för bättre sömn, inklusive melatonin. Hen menade att nykterhet enligt tolvstegsmetoden skulle innebära att allt annat löste sig, om vi gjorde detta på rätt sätt.
Jag upplevde detta som obehagligt, tvärt emot modern vetenskap och i vissa fall potentiellt farligt.
Det låter som att din behandlare är fullständigt bokstavstroende när det gäller AA, och mot sådana så är det meningslöst att argumentera.
Du borde verkligen kunna få en annan behandlare/psykologkontakt, men det låter som att det är omöjligt för dig just nu.
Det enda jag kan råda dig till är att bibehålla din nykterhet till varje pris. Det måste vara det som gör att du ”blir godkänd”, och framför allt det som kommer att ge dig ett bättre liv.
Fortsätt att läsa här på forumet, det finns många exempel på människor som hittat ett nyktert liv på andra sätt än via AA. Ring även gärna Alkoholhjälpen, deras behandlare har ett mer öppet synsätt och kan kanske hjälpa dig vidare.
Lycka till!

Var och en har ansvar för sitt luv oavsett vilka omständigheter man vuxit upp under. Behöver man hjälp så tar man ansvar och söker den hjälp man behöver. För din del kanske alanon skulle passa. Där kan du prata av dig och få stöd av människor som lever/levt under liknande omständigheter som du beskriver. Börja där är mitt råd, men det finns även anhörigprogram, kurator m.m. Något som förvånat mig när jag läst olika berättelser är att alla förefaller leva med världens snällaste man 🤔. Hur kan det komma sig? Bortsett från det ta hand om dig själv. Du har insikterna men det är plågsamna känslor man ska hantera vid en seperation, men vad har man att välja på - försöka uthärda de omständigheter du lever under. Valet är ditt.

@Flarran Två år är galet lång tid! Heja dig! Att du skulle börja dricka igen känns otänkbart. Men du behöver ta itu med annat i ditt liv. Kontakta psykiatrin till att börja med. Du är mer mottaglig för behandling, både terapi och medicin, nu när du är nykter. Att psykiatrin ansett dig vara ”hopplöst fall” tidigare beror ju på att du då drack. Det gör du inte nu.

Kram 🐘

@Amanda L Tack Amanda :)

Söndag och vilodag igen. Men att vila behöver ju inte betyda att man inte gör något alls var en känsla som kom till mig i stunden. Tänker att det väl är Herren som vill säga mig något med den tanken som ju är rätt så logisk. Som trött dystymiker så finns det inte mycket ork och energi till rörelse och mer eller mindre raska promenader som ju ska vara så fantastiskt underbart enligt träningsentusiasters samstämmiga kör.

Hela den här veckan som snart kan läggas till handlingarna har väl i princip rätt så stilla gått i vilans tecken. Mycket på grund av väl en envis snuva som nu klingat av till stor del. Kanske skulle man lyssna på lite uppiggande musik och ta sig en energidryck så man orkar kolla på nån predikan på nätet och bland allt kollekt-tjat kanske få sig lite andlig kost än en gång.

Funderade nyss på bolaget som var så viktigt tidigare och försökte även minnas hur länge sedan det var man satte sin fot i den butiken. Kollade därför en bild från en mobil där ett foto av det senaste kvittot fanns sparat. På fotot av kontantkvittot stod Datum 2023-10-05 och ett rätt så beskedligt belopp på 320 kronor för en flaska portvin och ett antal olika starköl i diverse procentsatser med alkohol dokumenterat. Det gamla originalkvittot är sedan länge urblekt och helt oläsligt. Kassakvitton bleks ju rätt snart, precis så som minnen även kan tyna bort och förblekna om man inte har sparat anteckningar som kan friska upp minnet vid behov.

Tänkte att två år är en ju rätt så lång tid om man aktivt dagligen har arbetat på en förändring till ett bättre mående och ett tänkande på att kanske förändra ett skadligt beteende och leverne till ett lite bättre i viss mån alltså. Funderade på vad har jag vunnit på att inte vara ett förvirrat flaskbarn om man så säger. Vad är bättre idag än hur det var. Bättre ekonomi och ett bankkonto som inte är helt tomt är ju en positiv grej. Sedan det att man har en mage som inte ständigt är i kaos är ju en annan fördel. Sedan att en ständigt närvarande feberkänsla i kroppen försvann var ju även det positivt.

Men mår jag verkligen i grunden bättre psykiskt och är balanserad i humöret och kan säga att jag övervägande känner mig glad, tacksam, positiv samt njuter av tillvaron. Nja, skulle jag påstå något sådant så skulle jag väl inte vara direkt sanningsenlig. Det mesta är trist, grått och bara en slags tomgång. Inget nytt under solen sade sade en gång Bibelns Predikaren, som nog också verkar ha lidit av en släng av kronisk Dystymi. Tänker tillbaka på mitt första panikartade inlägg på detta forum där jag skrev något om att man väl åtminstone skulle kunna klara av att vara alkoholfri i två veckor.

Nu är det inte lång tid kvar tills man kan säga att man har varit nykter skribent under sin tråd Promillebikt på detta eminenta forum i hela två år. För jag registrerade ju mig som Flarran en höstdag och söndag datum 2023-10-22 och satte igång med att skriva en massa tok som väl bara i bästa fall nån gång roat någon läsare en stund kan jag tänka. Har det egentligen haft någon betydelse att man skrivit en massa tok är frågan som kommit upp inom mig många gånger längs skrivandets gång.

Det känns inte så i stunden. För räknar jag det antal medlemmar som hälsat på och peppat mig till fortsatt nykterhet sett till besök per vecka så är det väl inte många som brytt sig så värst mycket kan jag känna. Men har ju inte heller orkat vara en pepp-maskin och frekvent hyllat andras nykterhet så man får väl se det som rätt naturligt att det inte är så många som bryr sig. Det kräver mycket energi av en dystymiker att upprätthålla kontakt både i verkliga världen och på nätet i olika forum.

Har väl ända sedan jag var liten grabb känt mig som en rätt udda fågel som inte har passat in riktigt någonstans egentligen. Men nu är man då i alla fall en nykter udda fågel och kör väl på nyktert och alkoholfritt ett tag till. För nog ska man väl klara av att passera tvåårsstrecket som nykter skribent på ett forum som detta, vilket är min starka målsättning. För även om man väl inte känner någon större glädje eller tacksamhet över existensen så sparar man då en vacker slant på nykterheten.

Det är höst nu och det känns som att man kan det här nu. Skriva dagbok var inget jag trodde att jag någonsin skulle ägna mig åt. Det minns jag redan från tiden då man gick i lågstadiet. Tyckte väl att denna slags terapi eller hobby mest verkade allmänt flummig. Ja, att sitta och summera sina väl i sanning rätt så intetsägande dagar om vad man kanske ätit till frukost och om man lyckats att göra något imponerande som eventuellt kanske skulle vara värt att se tillbaka på i framtiden så att säga. Logiken säger nu att skrivandet precis som allt annat har sin tid. Får se om jag nu lyckas skrapa ihop tillräckligt med energi för promenad till matbutiken efter dagligt bröd till kommande vecka.

Ha det gott!

Där igen…ett dygn av otrevligheter och bråk,slutade med att han sa till mig att åka hem..tack och lov att jag har ett eget hem.
För längesedan skrev jag här,då hade saker och ting hänt som gjorde att drickandet fick konsekvenser på hans jobb.Det blev antabus och alkoholterapeut..gick bra några månader,sen började drickandet igen.
Och jag skäms för att säga det,men jag drack tillsammans med honom..det finns det ingen ursäkt för!Själv har jag inga alkoholproblem,men tycker om att dricka lite vin på helgen även om det inte är något måste för mig..
Nåväl,sen i Augusti har allt bara eskalerat..han dricker säkert varje dag,är full på helgerna,och då menar jag så han ramlar omkull,blir arg och otrevlig…jag försöker hålla tyst,men det rinner över ibland här också..Sen kommer ångesten,han ber om ursäkt och säger han älskar mig.Det tror jag nog han gör..iaf tror jag på det ibland!
Sen blir det nån helg med ”normalt” drickande,och sen börjar allt om igen !
Och när han är nykter är han världens snällaste,när han är riktigt onykter är han som en annan människa.
Känns som de Jekyll och Mr Hyde..
Vi har blivit ordentligt involverade i varandras barn och barnbarn..det är också en jobbig del i allt..jag skyddar honom i allt,jag har inte rent ut ljugit men…
Mitt i allt älskar jag honom..men detta att man aldrig kan bli ovänner utan att han gör slut.Känns fruktansvärt omoget och frustrerande.Och alla elakheter..
Jag fattar ju att det ligger nåt annat bakom allt,barndom och mycket jobbiga saker.Men inget av det är ju mitt fel!
Känns märkligt att nån kan slå över från att presentera mig som ” hon som räddat mitt liv” till alla dessa elakheter..på ett par timmar.
Till saken hör ju att jag har levt med medberoende sen jag var liten..så jag känner väl nånstans att jag förtjänar inte mer än så här..det låter illa,ungefär som att stora offerkoftan åker på,men det är sanningen..
Och jag vet också att bara jag kan välja,bara jag kan lösa allt!Måste bara skriva av mig lite..
Det sägs att alkoholism är skammens sjukdom,men det är även medberoendet.

Nu passerat över 50 tim, känner mig lite nedstämd och trött, men ska kämpa på.
Ingen lust till att träna som brukar vara ett sätt att få igång mig igen. Vilket oroar mig.

Hej! Jag har läst här på forumet en del i omgångar och bestämde mig för att gå med för att få lite andra perspektiv på nykterhet från människor med olika bakgrund och erfarenheter.
Min historia: Jag har druckit för mycket vin i många år, mer och mer för varje år tills det till slut blev ca 2 flaskor om dagen, ibland mer, blandat med starksprit. Jag är ensamstående och bor långt från familjen med få vänner som jag umgås med regelbundet så ingen har vetat om mitt missbruk. Jag har dragits med återkommande depressioner och dåligt mående i hela mitt liv, som bara blir värre och värre. Lider mer och mer av ångest och oro för varje år som går.
När min lillasyster gick bort i suicid i våras tog jag beslutet att försöka ta tag i mitt dåliga mående på nytt. Efter några månader lyckades jag få en psykologkontakt på vårdcentralen som, efter att jag berättade om mitt drickande ville att jag skulle söka hjälp hos beroendeenheten på socialen. Det har jag gjort och har nu gått på behandling där i ca sex veckor. (Jag hade slutat dricka redan innan jag träffade psykologen.)

På socialen har jag fått lära mig att det inte räcker att bara sluta dricka utan man måste ändra på sin personlighet(?) Jag har fått en lång lista på positiva principer som jag ska leva efter (saker som mod, villighet, sinnesro, kapitulation, kärlek, etc. etc.) däremot inte så mycket praktiska tips på hur jag faktiskt ska uppnå dom där principerna, förutom att behandlaren vill att jag ska gå på AA. Jag har även fått veta att jag inte kan bestämma mig för att vara nykter resten av livet utan att jag inte kan lova mer än en dag i taget, vilket ju ställer till det för min livsplanering.

Saker som gör det lättare att hålla mitt beslut att sluta dricka alkohol är att jag dels fått börja äta antidepp som jag inte kan dricka alkohol på och att jag fått diagnosen diabetes typ 2 där jag fått en näve mediciner som jag inte heller ska kombinera med alkohol. Så även om jag skulle vilja dricka så är det en dålig idé tillsammans med medicinerna.

Behandlaren på socialen verkar inte särskilt nöjd med att jag medicinerar mot depressionen och pratar hela tiden nedsättande om medicinering med kommentarer som 'Om det bara handlar om att inte dricka alkohol kan du lika gärna äta antabus' och liknande. (Jag äter f.ö. inte antabus för jag anser inte att det behövs.)

Jag har gjort en NPF-screening hos psykologen och har symptom på autism, men har ingen chans att få en remiss för utredning innan jag gått igenom behandlingen hos socialen. Den ska initialt vara tre månader, men jag vet inte alls vad som händer om jag inte 'lyckas', om de bedömer att jag behöver gå där längre, etc. Även om jag får en remiss är risken stor att den avvisas eftersom jag förutom mitt dåliga psykiska mående är ganska välfungerande, har bostad och heltidsjobb, etc.

Är det någon som har erfarenhet av öppenvårdsbehandling via socialen? Är det ett krav att gå på AA? Behandlaren säger att det är frivilligt, men frågar hela tiden om jag varit där, varför jag inte vill gå, etc. vilket jag tolkar som ett underförstått krav. Måste jag gå på AA för att bli godkänd på behandlingen? Jag har inte riktigt vågat fråga eftersom behandlaren reagerar ganska starkt på ifrågasättande av AA och menar att anledningen att jag inte vill gå dit är att jag saknar mod och villighet.

Sammanfattningsvis är jag ganska förvirrad just nu om vad jag ska tro och tänka och den förmodade autismen gör det inte direkt lättare eftersom jag har så svårt att fatta hur jag ska bete mig i sociala sammanhang, särskilt när jag inte får raka besked och instruktioner för vad det är som gäller. Jag har talat om för behandlaren att jag har svårt för abstrakta koncept och gärna ser mer konkreta förslag på vad jag ska göra, men jag har inte lyckats få honom att förstå vad jag menar.

Nu blev det väldigt långt och ostrukturerat och jag borde egentligen ta hand om tvätten istället för att sitta här, men om någon har tips eller så på vad jag ska ta mig till skulle jag vara tacksam. Jag har inte druckit på ca 2,5 månader nu, men vet fortfarande inte vad jag ska göra för att vara nykter i socialens ögon.

@TeTanten Nej jag vet faktiskt inte vad som triggade, var nog bara att man innan har tyckt det var så ”lätt” för att man har varit så motiverad, men sen när det går till att bli en vana/vardag så slappnar man av lite o så kommer nåt konstigt sug. Men nu vet jag att det kan komma och jag vet också att jag kan ta mig igenom det! Så jag kommer göra samma sak nästa gång, även om jag sover lite sämre pga allt socker 😅 Man får ta till alla knep man kan!
@vår2022 du har så rätt i det du skriver, man kan verkligen påverka riktigt mycket med tankens kraft! Sen vet jag också att tant röd snart kommer på besök, så att en del hormoner lägger sig i nu också 😅
Tack så mycket! kram ❤️

@EbbaiHulu hur har det gått?

@S.E.M Snyggt jobbat! Det är lätt att hamna i en ond spiral med massor av negativa tankar och det i sin tur skapar sug. Ett sätt är att försöka bli medveten om sina egna tankar som härjar, att observera tankarna. Att försöka kontrollera tankarna och inse att dessa negativa tankar inte är bra för välbefinnandet. Att bli medveten om de problem och tankar som kan utlösa sug, blir då en resurs att ta till i att försöka styra bort tankarna mot något annat, mer positivt. Flytta sitt fokus från negativa tankar till positiva, påverkar även känslorna som bli mer positiva. Man får träna på det, men det är effektivt. Tankens makt är stor! Jag sover också dåligt när jag äter för mycket godis och skitmat, kroppen får jobba så hårt då.

Grattis till 6 veckor!🥳. Du har också fått en erfarenhet av att du klarar av det och du kommer att klara det igen. Nya tag, ny vecka på ingång! Kram❤️

@Hellen57 intressant!
Mina föräldrar och de flesta jag känner dricker nog lite de flesta helger iaf. Jag har nog sett det som måttligt så länge man nöjer sig med 2 glas eller utan problem kan avstå om det inte passar.

@S.E.M
Så bra att läsa, känner att jag är orolig för hur jag ska lösa det när det kommer ett sånt tillfälle. Inspirerande att du tog dig igenom!
Vet du om det var nått speciellt som triggade suget? Hade du en känd risksituation denna helg?

Varför en del kan dricka måttligt tror jag beror på att de aldrig druckit så mycket och ofta att de passerat gränsen till beroende. Mina föräldrar är måttliga. De dricker enstaka glas vid extra festliga tillfällen, kanske 5-6 gånger om året. Aldrig till vardags, aldrig en vanlig helg, aldrig bara för att det är semester.
I deras värld är det kaffe och fikabröd som gäller när man umgås med vänner.
För min del tror jag drickandet ökade när jag började tycka att det var ”fint” att dricka vin till maten. Det hade ju aldrig förekommit under min uppväxt, så när jag blev vuxen med eget hem ville jag ha vin till maten. Då blev det vin flera gånger i veckan och allt fler glas vid varje tillfälle.
Men det gick många år innan jag började tycka att det kanske blev lite väl mycket och ofta. Och då upptäckte jag att det inte var så lätt att backa tillbaka och dricka mindre. Då började jag införa regler om hur ofta och mycket jag fick dricka. Det funkade väl så där med viljestyrka, men jag var väldigt alkoholfixerad i tankarna. Och på helger och semestrar tillät jag mig att släppa loss. I somras tappade jag balansen och ramlade ett par gånger och för första gången påpekade min man att jag kanske borde ta det lugnare. Jag skämdes och kände att nu gick det vara nog. Han vet ändå inte hur mycket jag druckit i smyg.
Men nu är jag här och firar två nyktra veckor idag!

6 veckor, 6 helger!
Denna helgen har inte varit som de andra 5, jag har fått använda jättemycket godis och alkoholfria öl för att inte trilla dit. Har därmed sovit dåligt, varit på lite halvkasst humör och jättetrött. Men!! Jag har INTE druckit alkohol! Jag är fortfarande ren och det känns jätteskönt! Så nu tar vi nya tag denna veckan, äter nyttigare och glömmer denna jobbiga helgen! Hejja oss, vi är såååå grymma som lyckas övervinna alkoholdjävulen! ❤️

@Hellen57 Tack!!!

Lite fler reflektioner. Känns som jag skriver självklara insikter, men det verkar hjälpa mig så jag fortsätter…
Det är skönt att jag hitills inte vart så sugen som jag trodde jag skulle vara. Som jag kände sist jag var nykter (en månad).
Jag her en del stressande saker i mitt liv som tar det mesta av min energi sen en tid tillbaka. Men känslan just nu är att jag vill vara nykter för att stå rustad att hantera övriga livet. Jag har tidigare hanterat samma saker med att unna mig vin, så det är en ny känsla.
Detta med att läsa allas resor här och även lyssna på poddar om nyktra alkoholister är ju med en ny väg för mig. Jag har inte vågat gå så långt i tanken innan att jag kanske har så allvarliga dryckesvanor, att man är alkoholist. Vet inte om det är så än, har inte kollat upp definitionen, men jag har iaf börjat inse att jag har en beroendeproblematik. Jag har nog innan trott att ett beroende är en ren fysisk sak, att kroppen är van vid en substans och när man slutar får man abstinens och kroppen måste avgiftas och sen är det klart.
Att man känner igen så många tankemönster och att så många verkar ha gjort och resonerat på samma sätt när man dricker är facinerande. Som detta att man tycker det är skönt att dricka ostört eller med andra som dricker minst lika mkt, för att slippa bli bedömd. Eller det eviga förhandlandet med sig själv om när man får och inte får dricka/handla alkohol. Är det det som är beroendet?

Varför kan man dricka måttligt en del av livet och sen kan man inte det? Varför kan de flesta dricka normalt men inte vi?

Tyvärr massa stavfel men det går inte att gå tillbaka och ändra. Hoppas du förstår ändå.

Tror inte d3t är bra att välja ett hem slm tar emot redan på måndag. Ofta är dessa hem onte speciellt seriösa. Mycket pengar i den branschen. Den vanliga gången är att man gör ett förbesök på behandlingshemmet för att se lm man kan tiölgodose dom behöven som finns. Därefter planeras ett datum för inskrivning. Varför inte välja Nämndemansgården där man känner honom. Dom har ju även heldygnsvård. Efter avslutad behandling behöver han ju fortsätta med AA möten och även uppföljning vilket man brukar erbjuda.
Det finns många behandlingshem med olika innehåll men det viktigaste är ju motivationen.

@Kristoffer Det känns inte så realistiskt. Som xyz23 skriver så är det inte så enkelt att bara sluta dricka i tre månader.