av Studenten

Hej!
Glad, överpresterande student som alltid tar på sig mer ansvar.
Har två jobb vid sidan av studierna och lever i 110.
På ytan är det så jävla bra men det är det ju inte. Inte egentligen.
Jag mår fördjävligt och jag dricker alldeles alldeles för mycket. Minns inte när jag var nykter en hel vecka längre.

Jag hatar det. Jag vill inte mer. Självförakt och studierna börjar ta stryk över mitt beteende/beroende nu. Relationen med mannen börjar ta stryk, jag isolerar mig mer från vänner. Har slutat att träna för jag är ju antingen full eller bakis. Gått upp mer än 10 kg sedan i somras och jag ser sliten ut.
Jag känner mig sliten.
Jag känner mig trasig och tom.

Så många relationer, beslut och vägval jag onyktert valt. Men det har inte bara varit skit. Väldigt många roliga minnen, härliga vänner och goda drinkar i diverse länder har jag hunnit med med åren. Ibland kan jag dricka "normalt" men oftast inte.
Jag tror man kan kalla mig för periodare, om man nu vill sätta stämpel på det.
Förälskad i alkohol vid första ögonkastet. För det är ju det där, oavsett hur dåligt och farligt och knäpp jag blir av alkoholen så förlåter jag alltid den och dricker igen. För att när jag är berusad så är allt så lätt. Men det är ju oxå en lögn nu när jag skriver det, "lätt". De värsta scenarierna och händelserna jag varit med om är just när jag varit full. När den gnutta självbevarelse och överlevnad försvunnit, när det svåra blir dubbel så svårt. De gånger jag känt att livet inte är min kopp te längre. Då har jag varit berusad. Så att allt blir lätt, det är en lögn. För mig själv.

Jag behöver bli nykter, jag vill vara nykter. Hur fan gör man det?
Vem är jag, när jag är nykter en längre period?
Här kommer jag skriva ut allt, naket och anonymt.
Min resa ur den farliga dansen.

Mvh
Studenten

aqua
fre, 2016-01-01 - 10:48

Jag blir så glad av att läsa det du skriver och att det går bra för dig. Det är en fantastiks känsla när ens rätta jag börjar "kika fram". Det är som att hitta hem tycker jag. Smart att du "säkrar" osäkra situationer och tar hjälp av den/dom du litar på. Du verkar ha hittat verktyg som fungerar för dig. Jag vill bara önska fortsatt lycka till! En sak är säkert, ett liv utan alkohol kan bara bli bättre!

Studenten
fre, 2016-01-01 - 15:12

Först och främst tack för era kloka ord!

Jag läste av några av er att när man sänker garden så faller man tillbaka igen. Samma mönster samma rutin, i know... Inte första gången jag försöker vara nykter. Skillnaden denna gången är nog att jag är helt öppet ärlig mot mig själv. Det är något jag saknat tidigare. Självklart har tankarna kring att det inte alls är något fel på mig och att ett glas skadar nog inte, det är nog inte så farligt. Men Jo (!) det är det. Det är lite därför jag skriver här så mycket. För att kunna se tillbaka, inte hjärntvätta om mig själv att "faran är över" för jag tror inte den någonsin kommer vara över för mig.
Däremot hoppas jag kunna ha en neutral relation till A i framtiden, inte tänka, planera och jaga tillfällen där det legitimt är okej att dricka.
Min framtidstro och dröm är att helt lägga ner flaskan. Att kunna lägga all den fokus som jag lagt så många år på A på något annat. Fatta vilken drivkraft det finns i det begäret, om man skulle kunna kanalisera den energin till något annat? Till träning, till jobb, till hobbys, till sig själv? Till resor?
Vilken värld som skulle kunna uppenbara sig, bara man kunde ta av A's dunkla skugga över sig och slå sig fri?

Madison, Jo visst kan det vara så... Tanken har funnits länge hos mig, jag har en utredning och terapi i bagaget.. Min initiala tanke är dock "Hönan eller ägget" vilken kom först? Ingen aning. Jag vet inte om jag söp mig till en diagnos, alternativt till att min tidigare diagnos fick mig att supa. Det var några år sedan nu och det hjälpte mig verkligen ur den typen av beteende som jag hade då. Men vi angrep aldrig A. Kanske för att jag inte berättade om det, kanske för att jag "ljög" för mig själv då att det inte var ett problem. Kanske var jag inte redo. Antagligen inte.
Den erfarenheten av att få gå i terapi har fått mig att ta hjälp redan nu, till min samtalsperson. För jag vet att jag inte klarar detta själv. Det är ju inget att skämmas över egentligen. Det gör inte en till en mindre värd människa att försöka ta sig ur ett problem. Tvärt om.

Vilket som vill jag åter igen tacka för era svar. Det ger mig mer mod att veta att jag inte är själv i detta, att inte skämmas. Tack.
Mvh Studenten.

Studenten
fre, 2016-01-01 - 15:45

Första dagen på 2016! Hipp Hipp hurra eller nått sånt, grattis till ett nytt år! ;D

Jag klarade nyår. Inte en droppe A.
Nada, Niet, Noll.
Och vet ni vad? Det var nog en av de bättre nyår jag haft. Jag hade jätte jätte roligt.

Hoppas det gick som ni ville i går, gott nytt år!
Mvh Studenten

Studenten
fre, 2016-01-01 - 20:35

Just nu hade jag druckit om jag hade varit själv. Hjärnan har redan planerat at gå till systemet i morgon. Jag förstår inte riktigt mig själv. Har en gnagande huvudvärk och är aptrött. Fick inte gjort något med studierna idag, trotts att jag satt i 2h och bara stirrade på skärmen.
Orkar inte ta upp detta med mannen heller just nu. Vet att det kommer gå över snart igen. Massor med tankar i huvudet men ändå tomt, får inte fram något konkret. Känner mig mest tom nu.

Mvh studenten

Zorro
fre, 2016-01-01 - 21:05

Som du såg i min tråd drabbas man av detta fullständigt irrationella sug efter alkohol med jämna mellanrum. Jag hade också åkt dit idag om jag hade haft tillgång. Inte heller jag begriper detta eftersom jag betraktar mig som både rationell och någorlunda intelligent! :-) Finns bara ett enda sätt att hantera detta på och det är att målmedvetet härda ut. Har läst att suget varar väldigt kort stund.
Att gå in här, läsa, skriva i min egen tråd och skriva i andras har blivit som terapi för mig. Att se andras glädje i att ha lyckats EN dag till, ger mig själv styrka.
Så härda ut! Läs och skriv. Och framförallt, ta EN dag i taget.

Kram!

/Z

Studenten
lör, 2016-01-02 - 13:54

I dag för jag en inre monolog med mig själv, anledningen? Jo för att jag fick dille igår på att dricka vin/öl/vad-som-helst-med-A-egentligen.
Känner mig tudelad. Ena sidan "jag vill vara nykter" andra sidan "men du kan gå och ta två glas vin på krogen, mannen behöver inte ens veta".
alltså, seriöst? Är det såhär det ska vara? Känns som om att jag dividerar med en 3åring i huvudet. Nej! Nu är jag nykter.punkt.
"men du har ju ett helt systembolag hemma i din andra bostad. Ingen kommer märka" Men jag kommer ju märka? jag dricker ju verkligen inte för någon annans skull. Jävla dividerande, börjar bli irriterad på mig själv. Känner hur händerna börjar skaka för att jag blir uppstressad av mig själv. Märker hur tankarna blir mer disträ och mer fokuserade på hur jag kan dricka. Jag vill ju inte ens bli berusad? wtf.

Önskar att jag hade en knapp i huvudet som bara stängde av planerandet. Inser att den knappen tidigare var A. Behöver nya strategier.
Nu ska skriva klart en jäkla analys om sociala relationer på arbetsplatsen. Ska verkligen försöka fokusera, försöka bryta tankarna. Ligger efter eftersom jag inte kom någonstans igår.

Mvh Studenten.

Zorro
lör, 2016-01-02 - 14:22

Det dividerandet du beskriver är så otroligt typiskt! Att härda ut de första dagarna är en sak. Att hantera hjärnspöket som sen kommer, DET är utmaningen. Jag skriver i min tråd om en liten svart jävel på ena axeln och en liten vit ängel på den andra. Se till att den lille vite vinner när diskussionen drar igång!
Jag har förstått på andra som har längre tid nyktra än mina 7 veckor att tiden mellan dessa diskussioner ökar och man får efterhand lättare att vinna. En sak till jag lärt mig här är att suget varar bara en kort stund och går över ganska fort.
Helt sjukt att något jag VET är så skadligt för mig och som leder till så mycket problem och elände ändå är det jag så otroligt gärna vill ha!!

Studenten
lör, 2016-01-02 - 14:32

Less...

Vad är det som min hjärna vill ha egentligen? Är det dopaminet?
Så trött på att vara förkyld, hade velat lyfta tunga saker från marken och stoppa ner dem igen. Hade velat springa intervaller och bara ta ut mig själv till max. Känna hur hela kroppen dunkar i takt till hjärtat och svetten rinna. Istället sitter jag här i ett kallt kök med skolböcker, är tjock och längtar efter alkohol. Noll fokus. Hur har du fått den vita tanken att vinna över den svarta?

kram

Zorro
lör, 2016-01-02 - 14:45

Varför inte prova en promenad för att skingra tankarna och få fokus på rätt saker?
Jag tror att min hjärna vill ha flykten. Att slippa alla vardagliga problem och bekymmer och bara låta mig må bra i en skön salongsberusning!
Denna gång är första gången på många år som jag passerat tre veckor. Jag har själv funderat på vad det är som gjort att det denna gången gått 7 veckor nu! Jag tror att jag skaffat mig mer kunskap om hur det fungerar, genom att läsa andras erfarenheter har hjälpt. Jag är bättre förberedd på vad som kommer. Sen har jag nog tidigare gånger "försökt" sluta! Har aldrig träffat en rökare som lyckats "försöka" sluta. Lika lite går det att sluta dricka utan att man till 100 procent bestämt sig! Då blir det lättare att be den lille svarte djäveln dra åt h....

Av någon anledning tror man också att man presterar bättre med lite alkohol i kroppen. Det gör man ju dock aldrig!!
Om du drack alkohol nu, skulle ditt fokus på pluggandet öka då? Aldrig någonsin att jag tror på det!

Ut och gå en runda! Det funkar även om man är lite förkyld! :-)

Många kramar
/Z

Leverjag
lör, 2016-01-02 - 15:26

Studenten och Zorro. Mmm, jag blir alldeles varm i hjärtat för dialogen. ?

Vet du Studenten. Att gå en promenad är det bästa du kan ge dig för allt du vill uppnå. Jag har bestämt mig för att gå en promenad oavsett varje dag. Ibland blir det korta men så ofta jag kan långa. Jag stannar gärna på ett favoritställe och mediterar en stund (mindfulness). Jag bestämde mig för att promenera för psyket och känslomässiga balansen. Dagsljus, frisk luft, rörelsen som får magen (kroppens viktiga motor) att fungera bra, tankarna som rensas, en paus som gör att jag kan fokusera, slappna av och slippa sug efteråt. Dessutom bara synliga fördelar som en bonus.

Så bra att du stack ut. Tror att det kan vara precis vad du behöver! ?

Studenten
lör, 2016-01-02 - 19:16

Sitter på tåget mot lägenhet 2 i en annan stad. Nackdelen med att vara student och studentbostad, aldrig är man riktigt hemma.
Sett mig själv öppna en öl i huvudet säkert 300 gånger i dag. Sjukt. Jag kör på ärlighet nu, jag vet faktiskt inte om jag kommer öppna en öl när jag kommer hem eller inte. Just precis nu i skrivande stund så lutar det åt det, men jag har ju överraskat mig själv förr...

Blev klar med analysen, gick promenaden, lyxade till det med utemat. Käkat en apelsin. Försökt fokusera, acceptera och mindfullnessa idag. Ändå känns det väldigt svårt nu.
Måste hoppa av tåget, hör av mig senare. Misstänker att jag kommer sitta här hela kvällen och läsa.

Mvh studenten.

Zorro
lör, 2016-01-02 - 19:27

Hoppas du nöjde dig med att öppna ölen i huvudet, studenten!
lyckades det inte, går inte världen under ändå men klarade du en nyårsafton så klarar du några timmar till. Sen är det en ny dag med nya utmaningar! :)
Kram
/Z

Freddie
lör, 2016-01-02 - 21:28

Läst din tråd och känner igen så mycket hur jag har haft det den här veckan. Hade varit glad om vi kunde hålla kontakten fortsatt och sporra varandra att "hålla i" och dela information. Jag har också lagt upp en egen tråd där jag tänker skriva ner "massor" att kunna gå tillbaka till när det blir jobbigt och påminna mig om varför jag slutade med A.

Tar mig friheten att ställa några "raka" frågor trots att jag inte känner dig (än). Har du bestämt att sluta dricka helt eller hur har du tänkt? Om du har det - är det inte lurigt att ha A hemma? I varje fall så tätt in på du slutat ...

Hoppas du står över A idag så kan vi ta en dag i taget tillsammans. Kommer inte bli lätt men det finns så många exempel där det trots allt går! Sen skrev ju Zorro väldigt tänkvärt tidigare om det trots allt blir för "jobbigt" ...

Kämpa på och hör gärna av dig!

Studenten
sön, 2016-01-03 - 00:43

Freddie, jag tänker svara på ditt i morgon när jag är tillbaka till mitt normala jag igen.
Kvällen blev inte som jag ville, men ändå som jag misstänkte, kanske som jag ville ifs då...
Jag håller gärna kontakten efter denna/detta återfallet. Mår inte så kasst just nu egentligen, men misstänker en grav ångest i morgon.
Jag är ledsen Zorro att du ser detta. men det är ett faktum. Studenten är berusad/full/onykter....
Det jag tar med mig i morgon efter detta sidohopp är "varför" detta blev såhär och "hur" jag kan göra annorlunda nästa gång.
Till och med på fyllan försöker jag reflektera. Nu ska jag måla naglarna och dansa till brittan i min ensamhet.
Misstänker att återfall är en del av processen, ska försöka att inte döma mig för hårt i morgon på jobbet.
Så länge!

Mvh Studenten.

Studenten
sön, 2016-01-03 - 09:32

jag vet inte. Suttit här i en evigthet försökt formulera mig. Raderat, skrivit nytt. Vill ge något till er. men jag kan inte. Vill skriva något som inpirerar, något som visar att det är möjligt! kan jag kan ni och så vidare. Istället låter jag mina fingrar tappra febrilt över tangentbordet. Sanningen, den onyktra sanningen, vilket detta inlägget kommer bli. Jag har lyckats bli ensam, jag har drukit, jag har druckit massor själv. Ensam, som vanlig vill jag säga, men egentligen dricker jag oftast ensam tillsamman. vet ni hur jag menar? Jag är på nån festlighet, de andra dricker oxå men jag dricker "mer" i smyg. För jag hänga med deras fylla. För min är otillräcklig. jag blir inte lika berusad som dem.

Fantiserar om en framtid nyktert samtidigt som jag tar en klunk champange. Det var det enda vi/jag hade hemma i väll. jag är ensam. jag kan köpa en ny och lägga i kylskåpet på måndag, mannen kommer inte märka något. jag har svarat på alla telefonsamtal i kväll. han borde inte märka att jag drukit. inte någon kommer märka att jag är själv och dansar i dimman av A i kväll. Förutom grannen nedanför som kom upp och bad mig sänka musiken ifs. Vill säga att det är lördag och att allt är tillåtet en lördag. men det är det ju inte...

Blir tyst i hjärnan igen, precis som jag ville. Tack A för att du tystar ner mina tankar.Jjag tar händerna över ansiktet och känner hur tårarna kommer närmre. känner mig meningslös. Känner hur allt blir tomt igen, vet inte briktigt vad jag ska skriva. Tittar på mina händer som sata i fyllansdimma knapprar på tagentbordet. Vad vill jag med mitt liv? Vill jag kunna bli gravid? Hur fan ska jag kunna klara en hel graviditet utan att dricka och skada mitt framtida barn? kommer jag sluta röka för gott? kan jag börja simma igen? Varför utsätter jag mig för detta gång på gång? Är det verkligen lättare nu när jag skiver? nej... nej. Det är det inte.

Minnen om ett tidigare liv passerar. Ett liv där jag var slut som människa, ett liv där ingenting bettyde något. Ett liv där jag självmant hällt salt i mina ögon för att känna något, vad som helst. Bara känna något. Bara känna något!
Jag är värd mer än så det vet jag idag. Undanflykter. Inga mer skärsår. inga mer överdoser. inga mer förgiftningar. Du som läser detta förfäras säkert, men det är sanningen i en helt normal 26åring. En student, någon som vill någonstans men binder fötterna för sig själv och trillar på snöret. kanske är kvällens fylla en självdestruktiv handling, kanske är det ett återflall. vad vet jag?
Jag skulle kunna avsluta detta här och nu.