Hej Alla
Läst mycket och inser att det finns livsöden här jag inte kan jämföra mig med. Så på ett sätt känns det småaktigt att komma hit med sina problem.
Det är också svårt att veta hur mycket man ska lämna ut sig. Zorro är ett genomtänkt användarnamn. Jag bär mask och döljer mig effektivt bakom den. Endast min sambo ser igenom. Hon kallar mig också öppet och rättframt för alkoholist. Har gener för det då det finns nära mig i familjen. Min far dog för några år sedan, men var då nykter alkoholist sedan många år.
Jag är en missbrukare. Allt som triggar mitt belöningssystem funkar. Förr i tiden käkade jag olika kodeinpreparat under flera år. Avgiftade mig själv och kom på att det var mycket lättare att få tag i alkohol. Tyckte väl det fanns någon form av logik att efter egen avgiftning i 10 veckar börja dra i sig alkohol i stället. men ack så mycket mer tillgängligt.
Jag är i en ålder där riskfaktorer snabbt kan avsluta ens liv och jag måste omvärdera min livssituation och göra något åt detta.
6 till 8, 7,5% starköl dagligen gör hål i plånboken och bygger mage. för ett halvt liv sedan var jag i det närmaste underviktig och idag är det +110!
Jag har gjort en del försök tidigare. Har klarat 3 veckor, men det var innan jag var uppe på den nivå jag är nu!
Nu blir det en 7,5.a eller som jag hittade nyligen på bolaget, 10% öl, innan jobbet på morgonen. Sen kommer nummer 2 direkt efter jobbet.
Trött på att ekonomin inte klarar detta. Trött på att vara fet! Trött på att riskera min sambo som tydligt uttalat sig om att hon vill bli av med mig. Det sista är det starkaste argumentet. Gör vad som står i min makt för att behålla en underbar kvinna.

Idag är det dag 2 nykter. Ska strax åka hem och vet just nu inte hur jag ska stänga av Autopiloten för bilfan hamnar på något konstig sätt utanför bolaget utan att jag fattar hur!

Testar nu detta sätt! Kanske kan det fungera och kanske kan jag klara dag 3 och kanske kan jag nå upp till rekordet på 3 veckor. Vem vet!

Mick

Mycket intressant läsning på din tråd måste jag säga, här finns mycket för mig att hämta och ta in.

Och ja vad ska man säga om att du blir nästan uppmanad att dricka men får inte bli full, jag blev lite full i skratt där ?
Naturligtvis vet vi som är beroende att detta med största sannolikhet inte fungerar, risken är för stor att vi trillar tillbaka i gamla spår.

Jag försöker ibland förklara på bästa sätt för min sambo hur detta fungerar men det är svårt att verkligen få en person som inte är beroende att verkligen förstå, det är ju knappt man gör själv.
Ett exempel kan vara att om vi är på nån middag hos vänner eller liknande så kan min sambo säga innan vi ska dit " skyll på att du ska upp tidigt eller köra bil eller nåt" jovisst det kan ju låta enkelt men medans vi sitter på den här middagen så triggar det ju igång suget i mig när dom andra dricker då jag fortfarande är ganska ung i min nykterhet, som sagt mycket knepigt detta.

Stå på dig och bra kämpat ??

Zorro

Leverjag. Tack för dina fina ord. Det värmer verkligen.
aqua och Mick. Ja, det var en lite märklig känsla! :-)
Nyår gick bra. Drack ingenting och det kändes inte så märkvärdigt. Fick en del reaktioner på att jag körde trots att jag tidigare lovat att jag skulle dricka. Men det skiter jag i! :-)

Idag, nyårsdagen däremot är det jobbigt. Vet inte riktigt varför, men det har känts oroligt och ångesten har krupit sig på. Småsaker man börjar fundera på växer sig stora och man får det inte ur skallen. Hade bolaget haft öppet idag, då hade det varit svårt! Det är i de här lägena det är så otroligt jobbigt att vara stark. En enda 7,5.a bara för att slippa dessa olustkänslor bara en stund. Den rösten ringer i mina öron idag. Jag VET ju dock att det aldrig blir bara en. Varför gå in på bolaget och köpa en enda öl? Nej, jag vet ju att jag hade köpt en 8, 10 stycken och druckit tills det tog slut.
Så återgår till mitt mantra. Idag är jag nykter...

Freddie

... och viktig inspiration för mig och jag har läst din tråd från början till slut. Flera gånger. Dessutom verkar jag inte vara ensam om denna uppfattning ;)

Trist att höra att det känns jobbigt idag. Själv är jag bara inne på dag7 så jag är än så länge "galet" motiverad att få styr på mitt alkoholmissbruk. När man som du slutade för flera veckor sedan förstår jag att det kan komma dagar/perioder som jobbiga. Jag kan mao inte ge dig råd av erfarenhet hur detta hanteras bäst men jag tror ju abslout precis som du - det kommer aldrig att gå att dricka lite/ibland om man väl har ett dokumenterat missbruk.

Jag kan tänka mig att det ibland är bra att gå tillbaka och läsa de första inläggen man gjorde när man startade upp sin tråd. Jag läste din första kommentar tidigare (igen) och hoppas verkligen du "håller i" nu ...

Ser fram emot att göra 2016 till ett bra, alkoholfritt år tillsammans med dig och alla andra fantastiskt generösa människor på detta forum

Zorro

Tack Freddie. Inlägg som ditt ger motivation att fortsätta. Har upptäckt att det är jobbigt på olika sätt i olika faser av "tillnyktrande" De första dagarna är fysiskt plågsamma. Olika jobbiga beroende på grad av missbruk. De första veckorna brukar gå bra för mig, men sen börjar den mentala kampen. Det rent fysiska beroendet finns inte, men hjärnas belöningssystem börjar förhandla. Detta tror jag kommer vara det riktigt knepiga under lång tid framöver. Som Leverjag skrivit i några trådar, ju längre tid som har förflutit desto mer sällan kommer dessa frestelser och man blir bättre på att hantera dem.

Jag tror att alla har dagar då man mår sämre. Det hör liksom till i var mans liv. Jag har bara aldrig lärt mig hantera dessa dagar på ett mer "normalt" och sunt sätt. Har under flera år inte haft något annat verktyg än alkohol.

På nyårsafton hade jag möjligheten att dricka tillsammans med andra och med min sambos medgivande. Fullständigt socialt accepterat. Det klassiska scenariot uppstod. Whiskydrickande män i köket. Chipsätande kvinnor i andra rummet. Var tror ni jag valde att befinna mig? :-) Jag uppfattades nog som århundradets tråkmåns som inte satt vid "Whiskybordet". :)
Det störde mig inte alls, men vet inte riktigt hur jag ska hantera krav på löften som "Nästa gång, då groggar vi väl lite?"

Hur ärlig ska jag våga vara? Inte ens min sambo verkar ju förstå att jag valt total nykterhet under obestämd framtid. Jag vågar inte säja "För evigt" eftersom det låter så väldigt länge! :-)

/Z

Heja Zorro, gott humör! Det är det vi kämpar för! tvåtusensexton är vårt år, det kan man nästan fälla en tår, utan att behöva rycka ett hår.
Nykterhet är vår grej, varjesig man är man eller tjej. Hipp hipp hurra för här kommer viiii, Zorro, tillsammans kan vi skapa magiiiiiii!

;D

Leverjag

Zorro, nu är firandet över

Ganska skönt tycker jag. Förlåt att jag inte fanns här när det var jobbigt igår. Så bra att så många hittat din fina tråd och får ta del av dina tankar.

Jag vet precis hur det är med förväntningar och krav. Jag hade alltid jobbigt på ett annat sätt under mitt vuxna unga liv. Jag ville dricka whiskey och röka cigarr och kände mig inte välkommen bland männen som verkade störas av kvinnor. Och kvinnorna tyckte jag var osocial för hur jag än försökt i alla år, hade jag inget intresse av det de pratade om. Det var jobbigt då. Läste boken "Dinas bok" i tjugoårsåldern och vet att jag kände igen och fascinerades av Dina. Nu tycker jag att det där jämnats ut mer, men har fortfarande svårt för "fruntimmerssnack". :-))

Tack för att du inte släpper mig. Det vore väldigt dumt av mig att släppa en sådan härlig vän!
Kramar ?

Zorro

Leverjag, jag blir alltid så glad när jag ser att du skrivit i tråden, men ursäkter hör inte hemma här! Har för mig att du själv sagt något liknande när jag var hos dig med ett "förlåt" ;)
Vi har ju alla våra egna demoner att handskas med och vi har ju faktiskt ett liv utanför detta forum.
Jag mår bättre idag. Vet inte riktigt varför nyårsdagen blev så jobbig.
Jag är en person med väldigt mycket vilja och integritet. Jag gillar inte män med enkelriktad kvinnosyn! Jag umgås med de jag trivs med och vad man har för kön är i det sammanhanget fullständigt oviktigt. Så jag hade inga problem med att inte sitta vid Whiskybordet! :-) Men jag tror andra hade! :-)
Kanske var min dåliga nyårsdag ett resultat av att jag faktiskt VILLE dricka på nyårsafton. Att jag bara hade dessa tankar gav mig ångest. Även om jag klarade mig denna gång var det ju bara på grund av att jag måste kunna köra hem. Insikten om att detta var det enda hindret jag hade, var jobbig.
Efter 7 veckor går man fortfarande på slak lina. Idag kan jag dock glädja mig åt 7 nyktra veckor. :)

Ja, det vore väldigt dumt av dig att släppa mig som vän! Du skulle bara våga.... :-)

Många varma kramar!

/Z

Leverjag

Jag är en som alltid klarat allt själv (tvingades och valde sedan). Jag har haft svårt att ta hjälp och är van att hjälpa andra. Jag tvingades att ta hjälp när barnet blev så sjukt men ränderna sitter i... ;-) Jag försöker.... lära mig att ta hjälp av andra. Vet inte vad det bottnar i men jag tror det var uppväxten, som äldsta barnet till två karriärister som inte såg mig alls. Jag var begåvad, söt, duktig, trevlig, väluppfostrad och stark. fixade allt som musiklektioner, träning, matcher, extrajobb, skola, körkort och lägenhet och allt det andra, helt själv. Ingen som någonsin frågade mig hur det var, vad jag ville och behövde hjälp med. Men krav och förväntningar fanns det gott om! Det där har jag vetat länge och jobbat en hel del med men i trängda lägen ser jag hur automatiska känslor får mig att reagera...

Hur som helst. Jag ville bara säga att ditt stöd har varit värdefullt och jag har kunna ta emot. Det känns bra och viktigt. Tack.

Hoppas du får ett underbart år och att vi får fortsätta stötta varandra här. (Jag gillar integritet ;-)

Leverjag

Grattis till dina sju veckor och inte att förglömma Kram! ?

7 veckor Zorro, det är något att glädjas över det. Och att vara stolt över. Ja visst är det en slak lina vi balanserar på, men samtidigt så får man se till hela processen och att man inte är tillbaka på marken vid ett eventuellt fall utan fångas av skyddsnätet. Starka armar, varma famnar härinne som kan lyfta oss tillbaka till toppen där vi hör hemma.
Zorro och Leverjag - jag är också en stark person som klarar mig själv och alltid har klarat mig själv. Vill inte visa mig svag, inte ens härinne i forumet. Varför vet jag faktiskt eg inte. Men det är så det är och det är ju en svaghet att inte kunna be om hjälp. Eller att inte kunna visa sig svag. Det blir ensamt på nåt sätt att reda i allt själv. Vi får jobba på det här tillsammans kanske?

Zorro

Tack Studenten.
Ärligt var det nära idag. Saker och ting händer i ens liv. Saker går sönder, man börja räkna pengar, paniken stiger....
Då börjar man fundera över andra saker som kan bli jobbiga längre fram, om ett halvår eller ett år! Kände hur magen knöt sig och pulsen steg.
En sekund från att ta vägen till grönskylten då. Klarade det. Handlade på lokala ICA-butiken och kommer närmare och närmare 3,5-orna. Med viss viljestyrka klarade jag det också
Känns som man inte längre vet hur man hanterar stress och oro utan alkohol. Känns som att man behöver lära sig hur man hanterar vanlig vardaglig stress som jag förmodar drabbar alla av och till. Inte tar resten av befolkningen till alkohol så fort något blir kämpigt!
stresstoleransen är inte på noll, den ligger ju på minus!!
För några veckor sedan hade jag aldrig klarat det. Jag förhandlade med mig själv och diskussionen handlade, om jag skulle klara att dricka några öl idag och stoppa igen imorgon. Kom fram till att det skulle jag aldrig lyckas med. Jag skulle sitta fast i spiralen igen!
/Z

xoxo

När jag får ångest eller blir stressad har jag börjat försöka tänka "vilken tur att jag inte dricker alkohol nu, för då slipper jag ångesten över det". Det funkar hyfsat bra för att dämpa lusten att stressa ner med hjälp av alkohol. Får mig mer att känna att jag faktiskt skulle må sämre om jag tog till alkoholen.
Lycka till :)

Zorro

Tack Xoxo. Ska försöka det. För det du säjer är ju faktiskt helt sant! En del av min hjärna VET ju det. En annan del säjer "Vad skönt det ändå skulle vara med en liten kort stunds nedvarvning"

Mick

Du stod emot både att gå till bolaget och folkölen i affären, det går bättre och bättre ju längre tiden går, hjärnan försöker lura oss då och då.
Min lyckades att lura mig i helgen, då känns det verkligen skit efteråt, vad skönt att du slapp det.
Kämpa på ?

Zorro

Det jag är så rädd för är att jag inte tar mig ur det om jag faller. Jag är rädd att jag bara fortsätter då och är tillbaka där jag började. Jag VET att det inte funkar att dricka EN gång eller EN öl. Jag kommer fortsätta nästa dag också, och nästa.... sen kan det ju kvitta för vem orkar jobba till sig 7 nyktra veckor igen. Eftersom jag vet detta så väl så vore jag en idiot om jag gick på det!
Nu hinner jag inte till bolaget så 3 timmar tills närmaste ICA bommar igen.
Så jag jobbar för 7 veckor och 2 dagar.
Tack för ert stöd.
/Z

Leverjag

Zorro

Du ska inte falla och falla ner i spiralen igen. Det är du för klok för. Vi som försökt förut vet ju att det är det dummaste vi kan göra.

Vet du, denna gång har jag bestämt mig för att stanna kvar i forumet, kämpa vidare även om jag dricker någon gång. Jag vill inte lämna min utveckling som jag får sådant bra stöd i här på forumet. Jag börjar läsa trådarna som de som varit nyktra länge skrivit. Deras utvecklingsresa och tankar är så lärorika, inspirerande och tröstande. Det ger mig svar, nya tankar och hopp! Jag kan också. Det är inte en tävling! Vi håller på att förändra våra liv och ju fler nyktra dagar desto bättre lyckas vi i vår förändring! :-) Vi håller på att lära oss leva igen... Det tar tid att supa till sig ett missbruk och det tar tid att ta sig ur det. Så klart!

När vi blir normala ;-)) då behöver vi inte dricka A för att livet bjuder på utmaningar. De finns kvar och vi får ta oss igenom dem. Vad vi kan ge oss lite mer av under tiden är utmaningar som vi mår bra av och ger oss tillfredsställelse.

Därför ska du ge den där gröna skylten fingret igen och igen tills du genomskådat den och välja livet! Om du faller, faller du inte hårt och länge. Du fortsätter på din fina resa och du stannar kvar här. Det får du lova mig! ;-)

Idag har jag utsatt mig för tuffa beslut och nakna samtal och bett om hjälp..., hunnit med en långpromenad och ett träningspass och snart ett till som jag är lite nervös för. Lite gott och nytt mot det djävliga och svåra- en bättre balans i matchen. :-)

Kram ?