av Trollis

Börjar känna mig förbannad!
Förbannad på Alkohol, förbannad på att min sambo tar All plats i vårat förhållande...förbannad på att jag lever i skuggan av det äckliga drickandet å allt som medföljer...
Såååå jävla less på skiten..alltid anpassa mig efter honom..
Vill bara skrika rakt ut, blir så ARG på egoisten å hans vidriga supande.
NÄ nu jävlar får det vara nog

Trollis
mån, 2016-02-01 - 07:10

Berg och dalbanan fortsätter!
I fredags när sambon kom hem tog det ca 2 sek tills den första burken öppnades. Hatar det där pysande ljudet av ölburkar, hela kroppen reagerar på det.
Han lovade mig att det inte skulle bli någon fylla. Ok va bra, sa jag...med stor tveksamhet. Man känner ju inom sig hur det kommer att bli. Innan han blev full sa jag till honom att jag önskar att jag kunde få vara hans förstahandsval nångång, känna mig viktig å prioriterad.
Han svepte öl efter öl, spelade bort många tusenlappar på nätcasino, blev på uselt humör. Han hamnade i det läget när han kunde svänga om å explodera på vad som helst, säkert fler här inne som känner igen det humöret?!
Det är nog det värsta läget, tycker jag...då får man verkligen anpassa varje ord, rörelse å tonläge för att inte reta upp alkoholisten så man får ett helvete för det. Man kan ju knappt andas i det läget.
Tillslut gick vi å la oss, han somnade direkt, jag låg vaken länge medans tankarna malde. På lördagen sa han att vi kunde åka å hälsa på min mormor (97,5år) om jag ville, han kunde köra. Jag blev chockad...har tjatat så länge om detta, trodde inte det var sant. Antagligen en kombination av dåligt samvete å det jag sa på fredagen. Vi kom iväg framåt eftermiddagen, han körde * vi hälsade även på min mamma som bor i en annan stad än mormor. Blev en lång biltur å en fantastisk dag/kväll. Han har aldrig frivilligt varit nykter en lördag * antar att han känner på sig att han är på väg att förlora mig så han offrar en lördag på mig. Men jag vet ju att nästa helg blir det kaos igen...suck!
Så berg och dalbanan fortsätter. Mycket blandade känslor helgen som varit. Igår drack han ju, naturligtvis, han va lite småfull men på bra humör iaf. Så trött på att anpassa mig efter honom.
Använder detta forum som en slags dagbok, skönt att skriva av sig men även för att påminna sig själv om hur det verkligen är att leva med en alkoholist. Man glömmer lätt, förminskar problemet som är ens verklighet, speciellt efter en lugn period. I mitt fall, en enda lugn lördag!!!
Kram från Trollis

etanoldrift
mån, 2016-02-01 - 10:10

Jag passar på att kopiera in en länk som mulletant klistrade in i en av trådarna här. Den är från Al-Anon och beskriver lite hur det kan vara..(eller egentligen ganska mycket om man tänker efter..
http://www.al-anon.se/till-dig-som-ar-ny-2/
Läs hela....
Lämnar den här och låter dig fundera en stund.. Vems liv lever du, när du anpassar dig?
Kram /e

Trollis
mån, 2016-02-01 - 11:39

Ja du, etanol...jag lever hans liv eller rättare sagt, i skuggan av honom. När jag tänker efter så har jag nog Aldrig levt mitt eget liv, har nog alltid anpassat mig efter min partner. Nä nu är det dags att slå näven i bordet ** ska samla styrka i några dagar nu så jag kan ha "samtalet" med honom, ställa ultimatum...
Jag läste hela texten du föreslog, är ju exakt så vi medberoende funkar.. På torsdag är det al anon möte här så det tänker jag gå på.
Varje gång jag känner att jag blivit starkare i mig själv så händer det alltid nåt som drar mig tillbaka på ruta ett å kampen börjar om igen.
Jag har läst andras trådar här inne om hur de mår efter separation, ingen vacker läsning, ja det är ju inte alla som separerar som mår så men jag tror att det skrämmer mig mycket. Är nog livrädd för att sakna honom, längta å ångra mig..trots allt så finns kärlek å intimitet kvar.
Men det är ändå outhärdlig
Kram

Blåögd
mån, 2016-02-01 - 20:24

helt dina farhågor. Nu har det gått 2 månader och berg och dalbanan fortsätter trots noll kontakt. Men vet du hur jag tänker: den här berg och dalbanan med obearbetade känslor som jag levt i tidigare kommer försvinna mer och mer med tiden för nu har jag chans att bearbeta alla känslor och när insikter kommer sakta men säkert så kommer även lugnet. Alla mina varför frågor kommer nog aldrig få svar, hade inte fått det med alkoholisten heller. Visst har kärlek, saknad, ilska, hat, hämnd, ångest, sorg mm dykt upp men nu har jag chansen att se dessa och ta hand om dessa känslor utan att ex vart skit arg och frustrerad men inte kunnat göra något eftersom man ibland tvingats smyga med sitt mående för husfridens skull. Kramar till dig!!

Trollis
tis, 2016-02-02 - 05:57

Hej blåögd ?
Jag vet ju innerst inne att jag egentligen inte har något val, om jag inte ska gå under helt.
Jag blir så arg på både mig själv och sambon, när han "offrar" sig å gör saker för min skull. Det är ju i själva verket inte för min skull, han gör ju bara så för att dra in mig igen å jag låter det ske, tar tacksamt emot, suger åt mig som en svamp. Man är ju svältfödd på sånt man mår bra av.
Att anpassa sig efter hans humör är ju knappast bra, man trycker undan sina egna känslor hela tiden. Inte konstigt att man inte längre vet vad man känner, vill, tycker tänker mm. Har varit styrd så länge att man tappat sig själv.
Är så trött på berg å dalbanan. Skönt att jag är sjukskriven nu så jag tid att tänka, försöka bena ut mina egna känslor.
Du kämpar på hårt, blåögd, starkt gjort av dig. Jag hoppas att du landar i lugnet helt å hållet snart.
Kram kram

Trollis
tis, 2016-02-02 - 09:25

Tack Stina!
Jag vet att du har rätt, kan ju aldrig hitta mig själv i detta destruktiva förhållande.
Har just beställt boken djävulsdansen, har du läst den?
Den ska vara väldigt bra har jag hört. Känner att jag befinner mig i en svacka just nu å grubblar över precis allt, men jag reser mig snart igen. Ska snart dra iväg till gymmet, fast det bär emot nu, men vet ju hur bra jag mår efteråt? du fick mig att vakna till idag när jag läste dina ord, tack ?
Är nog det här med lägenheten å ev flytt som fått mig ur balans. Men men, skit i det Nu...säger jag till mig själv...iväg å träna i stället, låt inte hjärnan ta över hela tillvaron..
Nej nu jäklar ?? träna bort rädsla, oro å ångest.
Ha en fin dag Stina ? kram

etanoldrift
tis, 2016-02-02 - 10:26

Jag har läst boken och den var mycket bra! Kan också tipsa om Carina Bångs bok "Släpp kontrollen - Vinn friheten! Jag beställde den på hennes sida: (redigerat av alkoholhjälpen, tack för att ni ger tips och råd till varandra vi väljer dock att ta bort länkar som leder till exempelvis bloggar som säljer produkter, allt från böcker till preparat, vi gissar att ni hittar boken ändå!)

Jag är på språng men tittar in senare.. Ha en fin dag <3 /e

Blåögd
tis, 2016-02-02 - 10:46

när jag började skriva till dig strax innan jul. Minns du känslan hur det var när han lämnade dig själv över julen, hur mådde du då? Är det så du vill må och leva för snart är det påskhelg efter det kommer midsommar. Jobbiga beslut måste tas men ännu jobbigare att leva kvar då du långsamt bryts ner. Skickar en skyddsängel med styrka till dig!

Trollis
tis, 2016-02-02 - 11:25

Etanol, ska kolla på den oxå, tack för tipset. Slukar allt jag kommer över som kan hjälpa mig?

Blåögd, tack för påminnelsen ? kom just hem från gymmet med en ny styrka inombords ?
Nej, så vill jag absolut inte leva mitt liv. Tänk så fort man pendlar upp å ner, det hjälper enormt detta forum å allt stöd här inne.
Just nu, glad å stark ?
Kram kram

Trollis
tors, 2016-02-04 - 07:40

Boken anhörig har jag läst, den är verkligen jättebra. Tror djävulsdansen kommer med posten idag ?

Jag blir så arg å frustrerad på mig själv. Har lärt mig så mycket om alkoholism å medberoende, fullt medveten om situationen. MEN VARFÖR GÅR JAG BARA INTE HÄRIFRÅN????
VET ju att det inte blir nån förändring...jag blir galen på mig själv.. Har inget hopp kvar om förändring från sambons sida.
Vad är det som fattas för att kunna lämna? Antar att vi är många som skulle vilja ha ett svar på den frågan.
Älska och respektera sig själv är nog det som saknas. Hade man haft det med sig in i relationen så hade man inte tillåtet sig själv att hamna där man är idag.
Men det är ju inget man bygger upp på en dag. Man har ju med sig medberoende i bagaget oftast från barndomen redan så man kan/vet inget annat än att anpassa sig hela tiden. Är så less på det ?
BLÄ!!!!!!!

etanoldrift
tors, 2016-02-04 - 11:18

Nej, ett medberoende-beteende kan ta tid att göra sig av med.
Ofta har vi ju förväntningen att det ska försvinna "på en gång", men riktigt så enkelt är det ju inte.
Vi kommer att falla i många fällor, men det fina är, att när man väl börjar bli medveten om saken så kan man välja, om man vill ligga kvar i gyttjepölen (och tycka synd om sig själv) Eller om man reser sig upp, borstar av sig och går vidare ;-)
Eftersom vi är individer, så är det inte så enkelt som "one-size.fits-all" utan vi måste hitta våra egna strategier, för hur vi arbetar med oss själva!
Vi kan få massor av olika tips och råd, men det är ju upp till oss att välja vad som känns bra och fungerar.
Kram /e

Trollis
fre, 2016-02-05 - 20:51

Jag visste det!!!!! Fy fan, säger jag bara. Sambon var ju som jag skrev tidigare helt nykter i lördags. Ikväll när han kommer hem efter ett besök hos sin far direkt efter jobbet, ska han iväg nån annanstans. Ser direkt att han inte är nykter, jag skyndar mig till kylen å öppnar en öl så fort jag kan... Han stirrar på mig å frågar om jag druckit, svarade med en lögn å sa, ja, det är min tredje öl. Visste ju såklart att han skulle använda mig som chaufför.. Han blev arg å bad mig inte dricka för han behövde skjuts!!!! Jag sa, nej slut med det nu. Å jävlar vilken utskällning jag fick, han hade minsann ställt upp förra lördagen å kört mig..
Jag tittade bara kallt på honom å frågade om han förväntade sig betalt för sin uppoffring. Ja det är ju självklart fick jag till svar. Tjänster å gentjänster!!!
Konstigt sa jag, du stället upp en enda gång på 7 år å förväntar dig betalt för det. Sen fick jag höra att jag har svikit honom för sista gången å att detta var såååå jävla illa gjort av mig. Jag har hämtat å lämnat honom så många gånger men det räknas tydligen inte.
Hade tänkt för mig själv tidigare idag att just den här kvällen skulle vara avgörande för min framtid. Fick besked så det heter duga... Han ordnade skjuts å försvann som en avlöning. Tack för en trevlig kväll sa jag när han drog.
Jag har fått erbjudande om lägenheten, står tydligen som nr1 i kön på den. Tänker tacka ja till den!!!! Hoppas jag vågar, tiden går ut på måndag. Usch å fy för det här livet!!!!

Blueeyes
fre, 2016-02-05 - 22:05

Flytta till lägenheten!!! Vad skönt. Visst är det svårt att ta dessa beslut men deras timing är ju ibland fenomenal! Här ligger det en i soffan o sluddrar. Inte mkt alkohol men kombinerat med trötthet så behövs inte mkt. Vid midnatt får jag veta vilket nr jag är i kön! Väntar med spänning.
Är det lång tid kvar innan du kan flytta in?
Ta hand om dig nu och börja packa. Jag har börjat rensa/packa lite i smyg så det ska gå smidigare.
Många styrkekramar!!!!

Leverjag
fre, 2016-02-05 - 22:22

Du behöver ha ngt eget och få distans. Du klarar det. Du kan inte leva sådär...

Kram

etanoldrift
fre, 2016-02-05 - 22:55

Ja, vi får en del roliga svar när vi ber om det ;-) (för innerst inne tror jag du bett om någon form av tecken så att vågskålen ska väga rejält åt något håll , så du får lättare för att besluta dig)
Nästan aldrig dom vi tänkt oss.. eller hur vi tänkt oss.. Men svar får vi!
Det är nästan en parallell, till hur det blev när jag bröt upp.. Egentligen hade jag ju tusen skäl, men det behövdes ett avgörande och det serverades på "silverfat"...
Ganska oförhappandes, även om jag var beredd..
Jag håller tummarna för dig, för nu är du på god väg att få en förändring till stånd!
kram /e

Sorgsen44
fre, 2016-02-05 - 22:58

Åh vad jag känner för er som kämpar i era förhållanden.
Kan känna känslan när man vill lämna ,men man är så rädd för det att lämna.
Men tänk att man är så mycket starkare än man någonsin kan ana.
Man när man lever i ett destruktivt förhållande så tänjer ofta på sina gränser för vad man egentligen inte alls tycker är ok.
Jag hoppas du får den styrka du behöver för att kunna fatta rätt beslut och må bra igen.

Trollis
lör, 2016-02-06 - 09:25

Det är inte inflyttning förrän 1:a maj tyvärr. Idag hade det varit en enkel match att bara flytta.
Du har helt rätt E, jag bad om vägledning å ett avgörande å fick svar så det räcker ? tror inte på Gud å allt det där, men nåt tror jag finns som hjälper till när man behöver det, som ser till att man hamnar på rätt väg.
Han kom hem inatt när jag sov. Idag låtsas han som ingenting, som vanligt...fan vad trött jag är på det här...
Behöver verkligen ett nytt liv.
Tackar för ert stöd och uppmuntran, det behövs kan jag säga. ?

Solvargen
lör, 2016-02-06 - 20:56

Jag har läst dina inlägg en tid. Det är som att följa kapiteln i en bok. Tragiskt, starkt och spännande. Spännande eftersom man så lätt skulle kunna förutsäga fortsättning och slut om det hade varit en vanlig roman, men nu är det på riktigt och alkoholen styr som alltid sin egen outgrundliga väg. Jag tänker mycket på dig och det du skriver håller på att förändra mig nu, i många avseenden. Det är en förändring som jag varit i behov av länge. Det är din vrede som fått mig att stanna, bli en decimeter längre och tänka. Alkohol är så känslostyrt och alla konfrontationer är emotionella bergocdalbanor. Man kan hamna vart som helst, dessutom är den kraft man uppmanat för kamp och förändring så svårmobiliserad i längden att man riskerar flera steg bak om eller när den ebbar ut i recession. Lyckas man inte första gången man verkligen bestämt sig, tror jag tyvärr chansen blir mindre för varje gång. Fortsätt kämpa, du drar med dig mig. Och säkert flera andra.

Trollis
sön, 2016-02-07 - 07:56

Solvargen!
Tack så jättemycket för ditt inlägg, blev både rörd å glad av dig? har läst det flera gånger om. Glad att jag får dig att tänka å vilja förändras...det är en väldigt lång process. Har haft enorm ångest hela helgen, har det fortfarande men blir lite lugnare när jag läser härinne. Ångest å rädsla för förändring. Många tankar som mal i mitt huvud. Måste lämna besked i morgon om lägenheten. Klarar jag av att flytta, ska jag berätta för honom, går jag sönder om jag lämnar, går jag sönder om jag stannar...
Ångesten har hållt mig vaken inatt, sovit korta stunder bara, vaknar med ett ryck å tankarna tar ny fart. Ont i magen...
Vet att jag ångrar mig om jag tackar nej. Min sambo kommer att från april till september behöva lämna fler leverprover, under den perioden Måste han dricka betydligt mindre. Det är just det som sätter käppar i hjulet, tänds automatiskt en strimma hopp då.
Så jag är verkligen kluven nu ?
Usch å fy vilken vånda
Kram