Hej alla!
Tillbaka efter ett tidigare försök i annan tråd med nytt nick. Det gick så bra för mig sommaren och hösten 2014 men så föll jag! När jag pga av krav på jobb och svårigheter hemma började dricka lite vin för att kunna somna var det igång. Jag har ju läst här hur man börjar igen och ofta återgår till en högre konsumtion än tidigare. Det stämmer in på mig också. I början måttlig men suget blev starkare och starkare.

Den ångest, sorg och skam A bidrar till ger ökat sug att bedöva och ta bort alla jobbiga känslor. Mitt nya nick är verkligen det jag undrar. Lever jag? Nej, det har jag inte gjort senaste tiden. Min lever börjar må väldigt dåligt också. Klarat jobbet men knappt och mått skitdåligt. Tappat lusten till allt, bara velat döva mig med A. Smygdricker, planerat möjligheter att dricka utan att det märkts, handlat A på väg hem från jobbet på olika systembolag (förstås). Började dricka för att domna bort. Blivit en djävlig trist och sorglig människa. Det går åt helvete! Har bara jobbat och druckit.

Ni som följde och peppade mig förra gången (som Vickan), minns hur jag tränade och var full av energi. Vad hände. Jag trodde faran var över. Tillät mig att medicinera med A och skämdes för att erkänna att jag misslyckats. Så mycket skam i detta. Nu erkänner jag för mig och er och startar en ny tråd.

Slutat helt, sedan fyra dagar. (Kan inte dricka måttligt. Vill bara ha mer när jag dricker) Läst om er som klarat er vidare och nått år eller flera av nykterhet. Läst om er som börjat om, som jag eller är här för första gången. Detta forum är så bra stöd!

Är nu med i kbt och program. Är betydligt mer på det klara med att jag faktiskt lyckats få rejäla problem med A efter alla dessa år och att det blir oerhört tufft att klara detta över tid. Är också en känslig konstnörssjäl som lätt blir beroende. Jag vill och måste lära mig att leva ett nytt liv-utan A och hantera mina känslor på ett konstruktivt sätt.

Kramar
Lever jag?

Leverjag

Ömhjärtad och tårglad blir jag över era fina inlägg i min tråd. Tack! Jag blir så tacksam för att mina ord kan hjälpa, peppa eller trösta någon! ? det vill jag. Jag vill verkligen uppriktigt att alla vi ska klara oss ur beroendet och allt det som förstör för oss och skapar onödigt lidande!! Kan jag förmedla det så blir jag själa...varm och glad ?

Visst är det läskigt att öppna sig i ett öppet forum som detta men syftet får mig att övervinna dubierna. Min berättelse är inte er men ni känner säkert igen er bitvis, som jag gör i era. Kan jag inspirera så blir jag så glad så jag... Hoppar!

Jag vet så väl själv hur det känns när någon läst, peppat, tröstat, frågat, funderat och skickat lite cyberkärlek! Just när jag behöver det! Ibland är det tyst och jag har väntat tålmodigt eller inte. ;-) Jag tänkte nyss att detta forum innehåller fler riktiga vänner, som vet mer om mig, än någon annan.

Jag längtar efter att läsa om hur det går för någon, någons funderingar som ger mig nya kunskaper eller tankar, ngt roligt som får mig att skratta högt, annat som får mig att röras till tårar eller bara känna en varm gemenskap och genuin kärlek. Vi är inte lika alla men vi kan ofta känna igen oss i delar och faser i andras inlägg. Bit för bit får vi nya pusselbitar till vårt eget pussel. Forumet är vi!

Tänkte igår på olika faser i forumet för min del. Läsa länge, ta steget, börja berätta, vilja vara med i gemenskap, känna sig utanför, fixerad, beroende den första tiden, avstånd, trötthet, inte hinna med, peppa för fullt, skriva i egen tråd, dåligt samvete, självkritik, avund, prestation, tävling, passion och nya insikter, inga insikter, ta paus, komma tillbaka, ofta, mer sällan och om igen i vågor. Forumet är för oss och vi är fria att förhålla oss precis som det passar oss. Det går i vågor, i cykler och framåt. Känn inga krav, vill jag bara säga till alla här! ?

Denna gång har jag bestämt mig för att vara kvar oavsett vad som händer...tills vidare...för jag mår bra av det. Jag mår bra av att vara här med er. Så är det.

Jag har heller inget slutdatum, stegvisa tidmätningar och helst för alltid. En sak har jag lovat mig. Aldrig mer dricka hemma ensam igen. Jag har fattat att jag vill ha mer om jag dricker lite och startar ett begär som leder mig till den destruktivitet som finns i mig också tillsammans med all tro, livsglädje och självkärlek.

Varit sjuk, dåligt med tröning, riktigt pressad av jobb, arg, stress, saknar mina promenader och saker i den praktiska logistiken som krånglar, nytändningen i förhållandet var högst tillfällig :-( men jag är nykter och har lite nya verktyg för att vara lugnare i allt detta. En bit till av vardagen, som till trots, jag kan vara glad i. ?

Kram till er alla. ❤️❤️❤️

Det går. Vi går. Framåt. Reser oss direkt och fortsätter gå och glömmer plötsligt att vi går då vi tittar på allt det som finns omkring oss. ✨

Januari

för andra och för dig själv! Tack för allt du delar, och att du forsätter. Och inte minst, grattis till 100 dagar! Jag tror att det som skrivs här är så viktigt för många, även vi som inte alltid skriver så mycket själva.

solapan

Såg att du hette vickan i introt. Om det var vickan69 så sågs vi här aug 2014. Tänk om man hade varit a-fri ända sedan dess och kunnat skriva 1,5 år istället för xx dagar. Men man ska aldrig ge upp. Grattis till 100d i efterskott!

konstnären

Varma grattiskramar till över 100 dagar, tänk jag kunde oxså varit där om du minns.Men jag kämpar på idag är det en månad och flera ska det bli, vill jag i alla fall. Igår när jag var ute med kia slängde jag ner bollen i en damm utanför där jag bor. Hon tittade på mig så där uppfordrande gå i och hämtaden. Jag kravlade ner för slänten och höll på att trilla i, men jag klarade mig fick bara lite härlig lera på jackan. Kia var nöjd och viftade på svansen, tyckte nog att jag var duktig. Just nu är jag inne i läsperiod helt försjunken varje kväll i morgonrock och knappt talbar, men mannen är lika dan. Tittade upp från min bok i går kväll och kollade in min äkta hälft och det kändes nästan som i början. Idag blir det kyckling gordon bloue med skinka och ost. gott,gott.
Fin dag till dig
Konstnären

Ja, grattis Leverjag.
Ser fram emot att läsa om dina nästa 200 dagar, både hallelujaropen och de andra funderingarna. För så känna det för mig också... Jag kan ibland bli euroforisk över att vara nykter, ibland tacksam och ibland deppa. Och det känns så bra ibland när andra sätter ord på något man har funderat på, eller inte vet att bör fundera på.
Så glad att du finns och stannar här.

Svarar dig här i din tråd.
Det går verkligen upp och ner med måendet. Man märker det kanske mer nu när man inte dricker. Tror att det är viktigt att röra på sig och när det inte funkar så blir det värre. Hoppas det blir bättre snabbt, så att du kan komma igång igen. Å så jobbstressen. Jag försöker också hitta balans, men det är svårt. Där ligger en stor bov till mitt mående, det vet jag.

Men jag är så glad att jag inte dricker. Det hade aldrig fungerat nu... Inte för att det fungerade tidigare men jag känner en enorm frihet och styrka i att hantera motgångarna nykter. Och jag vill inte tänka på hur det skulle ha varit om jag drack. Jag vet att du har kvar allt du jobbat med. Det är en process det här och jag hoppas bara att jag inte ska glömma bort allt jag vet.

Funderar på att ta en skidtur idag... Eller kanske bara ska vara ledig. Det var hektiskt igår och jag blev så trött.

Ha en fin söndag!

Hej fina du,

Hur har du det egentligen? Inte jobba för mycket... Då blir det ju inge bra, eller hur. Försök att komma till ro igen. Det gäller att jorda sig så ofta som bara är möjligt (kommer från rätt flygfä - jag vet).

Ta hand om dig vännen!

Puss o kram

Leverjag

Har varit så risig och fortfarande helt sänkt med huvudvärk, ont i halsen och snor. Jag fick nog igår. Fy så trist att inte orka något men inte vara såpass sjuk så man sover bort tiden!

Var på promenad igår. Idag chansade jag på yogapass. Som tur var ganska lugnt. Fick mental energi igen! Åt lång brunch med familjen, fick romantisk bukett imorse av maken, var ute på promenad, tvättat, fixat hemma och nu helt slut. Var tvungen att lägga mig. Lungorna är ömma, huvudet dunkar och täppan håller i sig. Är lugn nu. Mår bra utom i kroppen.

Jag brukar aldrig vara sjuk, Max känningar i två dagar. Imorse tänkte jag på de som är kroniskt sjuka och så på mitt barn som stod ut med tusen gånger värre varje dag i nästan två år. Jag tar det normala för givet.

Har också hunnit med att registrera att det inte finns sug och tankar på alkohol alls hemma och att det verkligen förändras. visste knappt hur det skulle gå att leva utan alkohol och led av att inget fanns och jag inget skulle få. Hjärnan var inne på att sakna alkoholen hela tiden. Jag är glad att det där släppt nu.

Ser fram emot en något lugnare vecka och hitta balans och formen igen. Först bli frisk...

Kram på er

Leverjag

Att man tänker och uppmärksammar människor man tycker om vill jag gärna skicka hjärtan till alla här som bidrar till att forumet är en bra plats för alla som vill förändra sitt liv med alkoholen/alkoholisten! ❤️

Jag väljer att bli glad över alla oss som känner ett bra stöd här. ?

konstnären

Hoppas du mår bättre idag, det kanske är influensa du fått, här på ostkusten är det många som är sjuka. Allt känns helt ok utan alkohol tycker jag bearbetat det mesta och ångesten har rest bort till världens ände hoppas jag. Granntanten som flyttat in mittemot oss har klagat hos vaktmästaren att hon är så rädd för kia och att jag har henne lös. Började nu helgen att koppla henne när vi går ut tills vi har kommit utanför gården. När vi kom hem igår stod i dörren och ropade ner till mig , du har väl kopplat din hund. Ja sa jag, jag tänkte stick in ditt fula tryna för h-vete. När jag kom upp till min dörr öppnar kärringfaan sin dörr och upplyser mig om att hon måste flytta igen, på grund av rädslan för hunden. Jaha sa jag, du tycker nog att jag är besvärlig sa hon då och började gråta, mitt hjärta smalt och jag erbjöd mig att vi kan börja med små steg så kan du kanske komma över din rädsla och bli vän med kia. Det ville hon inte, flytta då för helvete, jag vill säga det högt men jag knep käft.
Må fint
Kram konstnären

Hon måste ha det jobbigt om hon flyttar på grund av hundrädsla, stackarn. Tyckte du gav henne ett bra alternativ. Ibland är det tur att tankarna inte slipper ut ocensurerade.
Hoppas du mår bättre, Leverjag så att du kan komma igång igen.
Och det är förbaskat skönt att inte tänka på alkohol och att inte sakna. Och att glädjas över att vara nykter i tid och otid.

Heddali

Hoppas att du mår bättre! Alla motgångar kan vara luriga, hela försvaret kan kännas försvagat. Jag har nu en nykter vecka bakom mig och jag försöker träna eller göra något aktivt varje dag så jag vill verkligen inte bli sjuk!

LenaNyman

... en stor krya på dig-hälsning. Du kan säkert allt det där om ingefära och citron och vitlök och honung och måbra-bakterier och gurkmeja ...
... så det ska jag inte nämna. Och stressen jobbar du ju med, som sagt. ;)

KRAM

Leverjag

Verkligen Vilja. Man blir sjuk i omgångar igen och igen i evighet. Ska försöka kill all with kindness! Snällfiltret åker av ibland K. :-)

Funderade ett tag över utsattheten, integriteten och tekniska säkerheten. Finns många hot. Lät det vara ett tag och låta mig överväga på nytt. Det är i sig lite nyttigt.

Tiffällig svacka i försvaret, Heddali, men ju vad det kan dränera en. Rejält försvagad på många fronter men ingen alkohol! Snart 16 veckor har gått och det känns stabilt nu.

Herregud, vad det kan hända mycket på en vecka som betyder mycket. Klarade alla utmaningar hyfsat bra men var totalt förvirrad ett tag. Oron för det mesta anfaller mig när det är så. Risken för återfall och sekundära, ekonomi, jobb, barnens framtid och min styrka. Jobbigt när allt tvivel anfaller. Ibland tom undrar jag om jag har en egentlig lust att leva. Dog jag på vägen i kampen mot sjukdomen? Var det något som brast då. Tog orken slut. Hur ska jag hitta energi och lust på riktigt. Behöver nog anti Depp för familjens skull, tänker jag. Jag är bättre på att mota bort och inte lyssna på de värsta tankarna för länge. Bestämma mig för motåtgärder och pausa. Det förändras snabbt och snart återkommer en viss balans igen.
Nya utmaningar kommer hela tiden och önskar jag var cool och full med självförtroende hela tiden. Det går så bra då. Men det är jag inte och får väl vara glad att det känns så ibland i alla fall.

Grannar har speciella relationer. Jobbigt att vara granne till hundrädd människa när man har hund. Här får såna grannar det jobbigt bland alla hundägare. låter som en underbar bok, Vilja! ?

Just nu glad för att min närmaste familj lever, är trygga och mår bra. När man lever med döden så nära och så länge blir man kanske lite skadad. Mitt i allt ofta tacksam för att just nu är det bra. Sorg, skräck och oro lever sida vid sida med hopp, glädje och tacksamhet i en värld som löper jämns med den vanliga världen...

Tittade på denna film om medberoende och beroende. http://www.ur.se/Produkter/187268-Medberoendets-makt

Kramar

LenaNyman

Kom att tänka på att du också kanske har en släng av pms. Om du överväger antidepp så kan det vara värt att ta med i beräkningen.

I övrigt är jag glad över att du är på gång igen. Glad för din skull. Eftersom det är rätt åt dig.

Puss å kram.

Heddali

Eftersom jag själv inte börjat min nykterhet särskilt uppåt utan tvärtom mött mina demoner och inre krig så har jag läst mkt sista dagarna om hur det kan kännas efter man lyckats sluta. Post akut abstinens nämns här och där, något som kan finnas lång tid efteråt. Just känslor av meningslöshet och deppighet kan vara en följd av det. LenaN skriver klokt om pms oxå, jag själv blir helt superdeppig vid pms och det blir svårt att sortera i vad man känner. Jag hade själv en as-jobbig dag, varit helt upp och ner i känslor och inre men det har lagt sig för bara en timme sen, nu bara trött. Ta hand om dig?!

Leverjag

Sedan jag tog tag i skiten igen. Har druckit måttligt på nyår och mkt lite vid ett annat tillfälle under den här tiden.

En annan inställning, en längtan att bli fri och inte vilja ens ha nervgiftet som bara sabbar. Livet går upp och ner ändå. Tror jag håller på att lära mig saker nu nör jag inte släcker lyset i tid och otid. Lättare att hålla tråden och vara medveten om vad jag tänkte för ett tag sedan och kommer ihåg vad jag håller på att förändra.

Sjuk igen. Tror det är bakteriellt nu. Snart tre veckor och det sänker orken. Tänker ta tag i moll/pms-svängningar också. Det stämmer Lena. Var ju den perioden också!

Summa kardemumma. Livet är inte toppen hela tiden, men oftare och en stor skillnad är att jag gör något hela tiden för att må bättre och komma dit jag behöver. Ibland går det i myrsteg och ibland känns det som gasell-skutt. Jag är verkligen glad för att jag inte dricker längre! Mycket i livet är sååå mycket bättre.

Ha en fin och nykter fredag! Håll i. Ta hjälp. Tro. Det är värt det! Vi är värda det.
?