Det här försöket ska lyckas. Nu har jag testat flera gånger och bestämt att jag ska dricka högst två gånger per vecka och inte mer än tre glas, helst två! Och det har inte lyckats så bra men mitt drickande har minskat avsevärt. Jag vill få kontroll över alkoholintaget. Nu är det en ny period och jag har tänkt mig att dricka en gång i veckan och inte mer än tre glas och att aldrig bli berusad.
Har varit full alldeles för många gånger, gjort bort mig och gjort mina barn ledsna. Och varit på väg att falla igenom helt.
Senast jag drack öl och vin var påskafton och då klarade jag att hålla gränsen vid fyra glas. Jag är så nöjd med det!
Nu har jag varit alkoholfri i 19 dagar och innan dess i 15 dagar. Jag kommer välja att vara alkoholfri så länge som jag känner att det behövs.
Och det kan ju bli skönt! Kommer att skriva om mina tankar och hur jag gör för att klara det här, jag gör ju tvärtemot er andra i vissa avseenden.
Och ja, jag har insett att jag är beroende men måste lära mig att tackla det.

Levande

Att han skulle dricka öppet och sluta ljuga och smyga. Men börjar tro att han är lika beroende av smygandet som av alkohol.
Men det där är hans val och jag har redan släppt det där, han får välja sin väg och jag min.
Jag har pratat färdigt med honom om den biten på ett tag, kanske väljer han att följa mig eller så gör han det inte. Inget jag kan göra åt honom utan måste finnas egen vilja.
Nu vårsol och andas, ha en bra dag

Tror att du har rätt angående smygandet, Det ger en kick i sig och det är också svårt att bryta invanda mönster. Jag smygdrack a-fritt ett tag... Hur dumt låter inte det?
Det är helt enkelt inte alltid så lätt att ens förstå sig på sig själv.
Hoppas han kommer till insikt.

träningstanten52

Jösses en kick. Jag som inte kunde tänka annat än att det handlade om skam! Nej, det är inte lätt att förstå sig själv ibland. Bra att du väljer din väg och låter energin gå åt till att sköta om dig själv!
Det är inte lätt att leva med någon men underbart när det funkar och kärleken finns!

träningstanten52

Jag unnar mig allt det bästa och njuter av vädret, tillvaron och att jag ska ha middag för mina fina döttrar. Känner att jag lägger tunga sorger och tankar bakom mig.
Och nykterheten känns bara bättre och bättre och vad det beror på att det går så bra den här gången. Ja det vet jag inte, kan det vara att jag bestämt att det blir inte sista gången som jag smakar på ett glas rödvin?
Jag är inte längre fixerad och märker precis som ni andra att jag har tid för så mycket mer och för bra saker. Ja det är en stor förändring som skett och det började med chefsbytet.
Det blev en så stor lättnad att andningen kom igång och kanske kan jag minska astmamedicinerna? Nej jag skämtar!
Väl mött systrar och bröder

träningstanten52

Nu gångtränar jag varje dag efter min operation och det går allt bättre. Och den här sjukskrivningen har varit alkoholfri vilket känns så bra. Jobbet är ju så viktigt för mig och det har varit riktigt tråkigt att vara hemma och chefen har ringt och frågat om jag kan komma tillbaks tidigare med taxi och det vill jag!
Den här dagen med äldsta dottern blir nog riktigt trevlig men det blir ingen nolla i loggan! Ska känna efter om det ska vara ett eller två glas i kväll.

träningstanten52

Jag lyckades hejda mig och tog det lugnt igår. Men nästa gång ska det drickas ännu mer långsamt och bara ett glas. Så nöjd med kvällen och dottern likaså.
Ja i dag ska det bli en smal dag med lite kalorier och det är skönt att inte vara bakis. Så mycket får det aldrig mer bli igen så att jag blir berusad och sen bakis!
Men var vinet gott, nej inte så särskilt byter till ett dyrare nästa gång.

träningstanten52

En ny dag och jag ska sätta en nolla i loggan som vanligt! Jag måste fortsätta att påminna mig om mina egna regler och framförallt inte börja vanedricka!
Okey att det är fest eller middag på stan men annars aldrig mer ENSAM!
Jag läser här på forumet och märker att det är så lätt att trilla dit igen och då handlar det om vin i soffan. Och sen blir de full cirkus, bakfylla, ångest och ånger!
Nej jag väljer att låta bli och sömnen har börjat återvända vilket jag inte trodde var möjligt!
Fortsätter kämpa och hoppas ni alla klarar även torsdagen nyktra.

Levande

Visst är det lätt att trilla och att du påminner dig själv om dina regler.
Visst är det härligt att kunna sova och inte vakna av en elefant på bröstet.
Önskar dig en härlig dag, vädret är ju underbart

som utomstående utan alkoholproblem som jag nu råkar vara.
Även om min medberoendeproblematik har varit gigantisk.
Så tänker man när man läser dina rader.
Varför inte lägga av helt?

Om man uppenbarligen gått på många minor.
Upprepade gånger mått riktigt dåligt och kommit fram till att alkoholkonsumtionen skett på fel ställen och vid fel tillfällen och alldeles för ofta ändå envisas med att vilja ha kvar en bit av det livet.
Visserligen den bästa biten som alla som druckit alkohol vet kan finnas där.
Det goda livet tillsammans med mat eller i en social situation som liksom fördjupas.
Ett kärleksmöte som kan bli ännu intensivare osv.

Men ändock.
Du har gjort dig själv och din omgivning illa vid ett flertal tillfällen och ändå vill du fortsätta flirta med denna dryck som för dig inte bara innebär pluss i kanten.
Då tänker och känner man, varför?
Vad i drickandet,drycken festligheterna betalar det priset att du fortsätter hålla kanske framför allt dina barn i osäkerhet.
Ditt liv är ju visserligen ditt och dina barn vuxna.

Men ändå.
Jag tror det är därför man blir provocerad som läsare.
Om man gång på gång kör i diket eller råkar dutta någon med bilen på väg ner i diket så borde man ju med lite eftertanke komma fram till att noll och intet borde vara på sin plats under en rätt lång tid för att få riktigt perspektiv på sitt alkoholanvändande.

Men det är ju jag fröken rättrådig som tänker så.
Jag vet ju att Stingo med framgång lyckats häva sitt riskdrickande till något som för honom känns tillfredsställande.
Jag antar att det är dit du också vill nå.

Men vilken "alkis" vill inte det?
Det är ju själva essensen av ett missbruk.
Att vilja begränsa och hitta nya vägar för att ändå få i sig den livsviktiga drycken.

När man då kommit ned i rimliga gränser,vilken det nu då är.
Då kanske man kan kalla sig ex storkonsument.

Är man då inte regelrätt missbrukare?
Kanske inte,vem är jag att svara på det som inte ens är törstig.

För mig till alla som frågar om vad jag anser vara en missbrukare eller ha ett problematiskt förhållande till alkohol så har jag en enkel devis som jag nu prackar på dig..
Om man vid upprepade tillfällen dricker fast man vet att man inte borde så har man problem med alkohol.
Varken mer eller mindre.

Jag vet att du insett att du har problem och att du här och nu ktivt försöker hitta nya vägar.
Jag önskar dig verkligen lycka till.
Kanske kan du precis som Stingo hitta en väg som för dig passar precis.
Då ger du till andra härinne hopp om att det kan vara möjligt.
Då tillhör du och Stingo den lilla del människor som faktiskt klarar den bravaden.

Men för de allra festa så håller inte den sanningen.
det är en möjlighet de provat om och om och om igen under många år för at hitta ett sätt att behålla denna drog innanför västen istället för att ta avstånd.
Klart slut från Ullabulla,medberoende och arbetsnarkoman,alltså inte ett dugg bättre än någon annan härinne.
Fast ibland inbillar hon nog sig det :)

träningstanten52

Ja du det är alltid kul att ta del av andras tankar och speciellt här. Ja försöker hitta min egen väg och tycker att jag läser om alltför många försök som slutar fel!
Och då vill jag testa att göra tvärtom!
Och jag tror inte på mallar som passar alla. Jag tycker inte heller att man inte får göra fel så länge man rättar till det som blev fel!
Men varför provocerar jag dig så mycket, är inte omskolning en väg att vandra vidare på?
Hur kommer det sig att du vill att jag ska göra som du säger? Vet du att du har rätt och jag fel, tänk om det inte är så!
Jag tror inte på påståendet att en gång alkis alltid alkis och missbrukare. Förändring är alltid möjligt.
Nej tack jag vill inte ha etiketter på mig själv eller mina medmänniskor i tron på vad? En kvickfix enligt mallen från AA.
Vad har du lärt dig av åren som medberoende?
Väl mött

Hej träningstanten52,
Jag tar inte parti här men jag skulle tror att Ullabulla har lärt sig ganska mycket om förnekelse under åren som medberoende.
Det behöver du inte ta personligt, men jag kan förstå hennes poäng i det hon skriver. Det finns faktiskt några som kan dra ner sin konsumtion från missbruk till vanligt drickande, du kanske är en av dom, precis som hon skriver (dom är dock försvinnande få).
Men det jag läser mellan raderna i hennes inlägg är - varför är det så viktigt att benhårt hålla fast vid flaskan efter alla negativa konsekvenser och om det dessutom innebär ett ständigt planerande och kontrollerande? Blir det inte så att livet bara blir en lång väntan på nästa glas vin? Och om nu ett glas vin om tre veckor på lördagen klockan då och då..är så viktigt.. är det då inte tecken på en viss besatthet?

Fortsatt trevlig långhelg till alla :)

Jag får bara tankar om hur olika vi alla är och att vi alla på vårt sätt försöker göra vårt liv bättre.
Jag kan däremot tro att en del som kämpar väldigt hårt med nollan kan vara provocerade,men jag tillhör inte dom.
Precis som äntligen fri skriver så är det nog lättare för oss som inte dricker att tycka att "det är ju bara att lägga av".
Även om man som anhörig förstått att det många gånger är absolut omöjligt om man inte får tänka sig den ventil som ett måttligt drickande ändå kan innebära för livskvaliten.

Jag menade och menar inget illa utan det är nog mer en betraktelse utifrån och många gånger väldigt lärorikt för mig.
Det ger mig större förståelse för exet som harvar vidare med sitt drickande som pendlar mellan katastrof och ibland framgång med måttlighetsdrickande.

träningstanten52

Jo jag kör med viktväkarnas recept, begränsa och ta kontrollen! Jag vill hålla mitt drickande på en mycket rimlig nivå. Det här provar jag och jag tror att det är så att ju längre tiden går och desto fler psykologsamtal.........ja då kommer oförmågan att begränsa att försvinna. För det är ju inte bara ett kroppsligt beroende med abstinens utan det handlar väl väldigt ofta om en komplicerad tillvaro med flera problem.
Och jag har insett att jag inte kommer sluta med att njuta av fina viner. Nej för mig känns tanken att sluta dricka vin eller sluta äta god mat helt oacceptabel.

Ja du Ulla vi är olika och du skriver att du blir provocerad och jag tar det du skriver som en tillrättavisning!
Ha en trevlig helg och jag ska njuta av en trevlig middag med mina nära och kära så det blir ingen nolla i morgon!
Självklart är det så att jag inte vill åsamka andra obehag eller sorg pga att jag inte kan handskas med alkohol.
Min lösning är alltså omskolning till munskänkare

Uppenbarligen finns olika sätt att hantera ett alkohol(miss)bruk som börjat gå eller gått överstyr. Jag följer med viss förundran träningstantens strategi och tänker att vi får väl var och en välja vad som är acceptabelt / oacceptabelt i våra liv.

Däremot måste jag invända emot att AA skulle vara en kvickfix ifall det var så du menade. Inget 12-stegsprogram är en kvickfix, att tro det är ungefär så långt från sanningen man kan komma! Att seriöst göra stegen är en djupgående uppgörelse med sig själv. Att leva utifrån 12-stegens riktlinjer innebär att ta ansvar för sig själv och sina handlingar och att göra det man kan för att gottgöra det man skadat. / mt

träningstanten52

Ja AA har nog hjälpt många och det bygger på att man har en sjukdom som man ska bemästra genom avhållsamhet. Och att man ska lära om på nytt och få stöd i nykterheten. Men sjukdom varför det? I mina ögon är det efterverkningar av alkohol som man måste förstå och vilja förändra.
Det är en väl beprövad metod att lyfta skulden från patienten när man jobbar med behandling och då passar sjukdom bra! Eller hur?
Och då har man gjort det lätt för sig. Men stämmer det som AA säger?
Det är väldigt enkla, förenklade berättelser i deras bok som jag läst. Och resonemanget, reflektionerna ..........saknas helt.

Nu har jag en riktigt trevlig morgon och ser fram emot att sitta och fika på balkongen. Den blev ruskigt fin igår, en djungel av vita blommor och nyoljade balkongmöbler.

"Det är en väl beprövad metod att lyfta skulden från patienten när man jobbar med behandling och då passar sjukdom bra! Eller hur?
Och då har man gjort det lätt för sig. Men stämmer det som AA säger?
Det är väldigt enkla, förenklade berättelser i deras bok som jag läst. Och resonemanget, reflektionerna ..........saknas helt"

Vad säger du Mulletant, ska man skratta eller gråta?

hänvisningen till samband mellan AA och avlyftande av skuld. Och jag talar inte enbart om AA även ursprunget finns där. Det finns tolvstegsprogram för olika livssituationer människan känner sig maktlös inför och det fungerar och har hjälpt/hjälper många.

Kan tillägga att även jag har högskoleutbildning och lång professionell erfarenhet, även inom missbruk och behandling. I början av min tid här diskuterade jag ibland, t.ex med Adde, om vad som skiljer tolvstegsarbetet från professionell/teoretisk kunskap och verksamhet. Idag har jag personlig erfarenhet och vetskap. Har också konstaterat att på formumets båda sidor finns människor som hittar personliga utvägar av olika slag som fungerar. Jag vill förhålla mig ödmjuk inför alla som skriver här (även om det rört sig några troll här genom åren).

Dock förstår jag och kan även känna själv, att skrivande om fina viner i en ton som kan upplevas förhärligande kan väcka anstöt. Hos mig väcker det idag närmast förundran men jag vet att jag själv har uttryckt mig i liknande ordalag även om det känns länge sen nu.

Mest gör det mig ont om barn som försätts i rollen att ta ansvar över sina föräldrar. Det har säkert till en del att göra med att jag själv varit ett sånt barn och såren har tagit länge att läka. Jag har också i tjänsten mött många barn och ungdomar som bär ett stort lidande över föräldrars missbruk.

Så går mina tankar en härlig kväll efter några dagars intensiv samvaro med nära och kära. Vi har umgåtts och delat många goda måltider tillsammans utan att jag ens tänkt på öl eller vin.... Det är ganska omtumlande när jag tänker på det så här... för sju år sen skulle det ha varit otänkbart, för fem år sen problematiskt och nu är det okomplicerat och helt naturligt. För detta är jag innerligt tacksam! / mt

träningstanten52

Utan jag har vänner kollegor som gjort det i många år. Ja, behandling är komplicerat och en metod är att försöka hjälpa personen är att lyfta av skulden för vad som hänt. För att man sen ska gå vidare på ett lättare sätt.
Om man säger att alkoholmissbruk är en sjukdom så har man också sagt att det här är något som man inte själv kan rå för utan det är något som drabbar en tex pga gener.
Jag tycker inte man ska se det på det här sättet och jag tycker att det är långt mer komplicerade faktorer som möjliggör att man börjar missbruka alkohol.
Jag tycker inte att det är en sjukdom som man botar genom avhållsamhet utan att det handlar om som mycket mer och att det är där man ska börja nysta för att hitta lösningar.
En lösning är ju självklart att man blir nykter för att det här ska vara möjligt.
Att jag ska lära mig att begränsa mitt intag eller bli helt nykter medför ju självklart inte att jag kräver att andra inte ska njuta av vin eller att jag inte skulle skriva om detta. Eller att jag inte kan gå ut och äta tillsammans med andra där det serveras vin!
Jag är den person jag är och du har dom här åsikterna som jag inte delar!
Är det inte självklart att alla ska kunna uttrycka sig utan censur?
För mig är det oerhört viktigt och utvecklande att spänsta sina tankar och diskutera. Det leder till utveckling och nya reflektioner.
Att jag har en hel del kritik mot både AA och en del andra behandlingsidelogier beror på att jag har vissa erfarenheter som jag fått, tagit del av genom vänner eller kollegor.
En del av dessa borde granskas av media, tex primalterapin, narconon, länkarnas verksamhet i Solna på 70-talet, konsten att kunna kommunicera icke verbalt som disskuterades på radion nu senast osv
Nej jag tycker inte om AA och idelogin som de har och jag tycker att det är obehagligt med vissa saker som de förespråkar. Jag Tycker inte heller att tolvstegsmodellen är något som jag vill anamma.
Men att du har provat och tycker att det är positivt är bra för dig är naturligtvis bra!
Men nog är det viktigt att man kan kräva bästa tänkbara hjälp även som patient med alkoholproblem.
Väll mött med respekt