Hej! Är ny här. Men har ägnat dagen åt att läsa alla fantastiska berättelser och mött alla starka människor i det här forumet! Vilket stöd ni ger varandra och vilken ärlighet det finns hos alla. Fantastiskt!

Det var inte meningen att det skulle bli Dag 1 för mig idag. Har känt länge att "jag måste sluta, jag måste, måste, måste!" Och så i morse vaknade jag hyfsat utvilad och tänkte se hur länge jag kunde hålla mig. Som ett experiment mer. Annars är jag smålullig dagarna, kvällarna i ända. Alla dagar i veckan. Ångest och abstinens sätter igång direkt på morgonen. Återställare och sedan är det bara att sätta igång att smutta på. Jag vet inte varför det blev just idag, men nu är det snart kväll och inte en droppe. För mig är detta fantastiskt! Har inte varit fri från vin en endaste dag de senaste 10 åren skulle jag tro...

Morgonen var skitjobbig. Mycket ångest. Fram på eftermiddagen började det släppa. Har hällt i mig litervis med Ramlösa. Försökt hålla mig sysselsatt och så läst i timmar här! Det har givit mig en enorm styrka. Tänk om jag verkligen klarar ett helt vitt dygn!

Tack alla modiga människor här som har hjälp mig genom dagen och gett mig styrka! Jag hoppas jag kan återkomma imorgon och berätta att även Dag 2 har varit vinfri!

Och ta vara på det goda livet med dina kära. Så härligt med semester sol och bad. Tror att man kan njuta ännu mer som nykter och framförallt att vakna pigg och fräsch för nya äventyr på semestern.

Maharion

Att känna solen värma, att njuta av livets sus och brus som sig bör, att höra fåglarna kvittra. Jag hör att du har börjat visslat till deras sång.

Kram!

rabarber

Efter två veckor på paradisöar med mina underbara barn är jag hemma igen. Det har varit en fantastisk resa! En sån otrolig gåva och belöning att få spendera så mycket tid med barnen, äta spännande mat, dyka, snorkla, salta bad, bedövande vackra stränder. Helt underbart! Efter denna otroligt tuffa höst och vår, kändes det fantastiskt att få landa tillsammans med dem. Andades ut, andades in.

Alkoholen, då? Jag började fråga efter a-fri öl på planet. Nä. Fanns inte (är inte det jättekonstigt?). Så det fick bli Schweppes olika utbud. Bitter Lemon är faktiskt riktigt god. Jag fortsatte att fråga efter a-fri öl på öarna. De tittade på mig som att jag var galen ;) De hade dock en alkhoholsvag lokalöl som jag unnade mig ett par gånger. Den låg väl någonstans mellan en folköl och en mellanöl. Nu har ju inte ölen varit min "grej", så jag tänkte att det får låta gå. Hittade till slut en riktigt god Ginger Beer. Det är lite pyssligt att få goda "belöningssmaker" när man inte dricker alkohol. Märker att Sverige ändå kommit ganska långt i jämförelse. Det är svårt när man är på semester, tuff prövning att inte hänga på de vuxna barnen som dricker vin i solnedgången där vi sitter vid havet. Det är ju något visst med det onekligen. Jag märkte hur jag ändå hade mina rutiner här hemma, där jag hade kontroll, de ställdes på sin spets när plötsligt saker inte var som det jag hade vant mig vid. Semesterrutinen med alkohol pockade på uppmärksamhet. Man får tänka om. Skaka av sig det invanda. Hitta nya vägar. Belöna sig på annat sätt.

Semestern fortsätter ett par veckor till på hemmaplan. Fyller på förrådet med ramlösa och a-fri öl och fortsätter på min inre resa.

3,5 månad kan jag bocka av. Känns bra :)

Kämparglöd till er alla!

Levande

Så glad jag blir att du har haft en bra semester och varit så stark.
Man växer av varje utmaning och full av beundran av dina val.
Önskar dig en härlig semester

rabarber

Tack Levande, Maharion, Miss Lyckad, Jas 75 och andra för hälsningar och stöd! Det värmer så gott när jag hör från er alla! Kramar!

Är mitt inne i min semester - nu på hemmaplan. Solen skiner, jag är full av energi och pigg på alla aktiviteter vi tar oss för. Känns härligt!

Har gjort ett framsteg. Släppt pettflaskan jag haft i handväskan. Tidigare var den fylld av vin, när jag slutade dricka innehöll den ramlösa. Jag kunde inte vara utan den, ramlösaflaskan. Kunde vända i rulltrappan på väg till jobbet, om jag glömt att köpa med mig. Trodde inte jag klarade färden utan. Märkligt. Ersatte vinet med ramlösa, men samma typ av beroende/beteende. Tänkte först att va f-n, det gör väl inte så mycket. Det är ju ramlösa gudbevars. Men samtidigt gnager den där känslan av att jag inte riktigt har släppt. Att jag måste ha något att hålla mig fast vid. En livlina som kommer att rädda mig från någon form av katastrof som kan komma när jag minst anar det. Hur nu ramlösa ska kunna hejda denna katastrof är ett mysterium, märkliga är hjärnans vägar..

På semester utomlands blev det andra rutiner och därmed föll pettflaskan bort. Fanns ju inte ramlösa och man kunde ju inte gå omkring och släpa på en tung flaska pellegrino ;). Det har hållit i sig när jag kommit hem. Skönt. Låter kanske futtigt, men för mig var det en stor sak att släppa något som var en del av min självmedicinering. Alkohol eller ej.

Däremot konsumerar jag fortfarande stora mängder a-fritt öl på kvällarna. 2-3 flaskor per kväll. Och det är ju inte heller "så farligt". Men samtidigt, fortsätter jag med ett sorts pimplande. Det är som att även om alkoholen är borta så är beroendebeteendet kvar. Hjärnan vill ha någon form av tröst. Ett vanemönster som jag inte lyckats bryta.

Så även om jag klockar in 4 månader snart, så är jag inte "hemma" än. Jag måste bryta mina vanemönster för att bli helt fri. Så jag fortsätter min resa på väg mot läkning, att bearbeta orsakerna till varför jag gör som jag gör så att jag kan släppa helt. Stora steg har jag tagit, men jag måste hela vägen i mål!

Kämpa på kompisar! Nu ska jag ut i solen och äta glass ;)

Heddali

Jag hängde här på forumet typ i jan och sen haft en vår där jag inte lyckades hålla mig från alkohol. Nu har jag bestämt mig igen att förutsättningslöst ta en dag i taget. Nu dag 4. Är så fint att läsa vad du klarat av. Semestern är också annars en riktig alkoholfälla så många guldstjärnor att du grejade det!

rabarber

Och grattis till dag 4! Det absolut värsta är förhoppningsvis över för dig. Nu blir det bara lättare!

Fortsatt lycka till!

rabarber

Tillbaks från neurologen har de konstaterat att jag har neuropati. Förvisso orsakad av att jag skadat nervbanor genom att jag sitter för mycket i skräddarställning (?!). Har alltid suttit så. För att det är skönt. Men det är tydligen inte bra. Kanske inte när man är i min ålder ;) Har alltid varit vig - kanske överrörlig till viss del.

Mina symptom har förvärrats av alkohol. Dvs hade jag inte druckit alkohol i den mängd och långa period jag gjort, så hade möjligtvis inte symptomen uppkommit - i alla fall inte så kraftigt. Och även om jag varit a-fri de senaste 4 månaderna, räcker det inte för att lappa och laga. Kroppen behöver mer tid än då. Så även om organen återhämtar sig häpnadsväckande fort, så tar det upp till ett år eller mer innan hela kroppen är återställd.

Som tur är är det i alla fall inte bestående men utan jag måste sluta sitta som en buddha och fortsätta att inte dricka alkohol. Då tror de att mina besvär ska försvinna inom en 4-6 månaders period. Under tiden får jag medicin som hjälper mot värken och hjälper mig att sova.

Så nu har jag även en medicinsk anledning att låta bli A. Och en superbra anledning som jag kan slänga ur mig på kalas och tillställningar när jag behöver förklara varför jag inte vill ha det där vinglaset ;) Ni kan få låna den om ni vill ;)

Fortsätt kämpa, kompisar! Må ni få en vit och härlig helg!

Anders 48

Lite tråkig läsning måste jag säga - hoppas att du blir återställd, om du kan hålla dig ifrån skräddarställningen?! Sitter själv ofta så, eller halv skräddarställning - med ena foten under rumpan. Men du är ju på så god väg, och har verkligen lyckats bra med ditt ickedrickande - så skönt det måste kännas!! Grattis till dig - på alla sätt! Det är ju faktiskt så att det tar uppemot 2-3 månader, nyktra månader, innan man börjar bli "normal" - det är iaf min erfarenhet. Dit skall jag igen - jag bara måste. Hoppas att du får en lugn och skön helg - och glöm inte att "veckla ut" benen.....:-)

LenaNyman

... med en godnatthälsning, rabarber. Du andas hopp och beslutsamhet och förtröstan trots den här neuropatidiagnosen och det är strongt, vackert att se. Kram på dig och nattinatti.

rabarber

Tack till er bägge för fina ord och tankar. Värmer så gott.

Ja, neuropati is a bitch. Och jag brottas med tankar som "rätt åt dig, Rabarber" till "men va F-N! Det här OCKSÅ? TASKIGT, tycker jag!!"

Samtidigt är det skönt att ha fått en diagnos och behandling. Tänk vad svårt det är dock att ändra sättet man sitter på! Har aldrig tänkt så mycket på var mina ben är som nu ;) Känns obekvämt och konstigt att hitta nya ställningar. Men, jösses, det är ju ett litet problem i det hela. Ska rida ut det här också.

Tack för er uppmuntran! Blir så glad av era ord! Och Anders, det verkar gå så bra för dig nu! Håll i det!

Stora kramar

Anders 48

Jo, det känns som att jag är på rätt väg - eller snarare: jag är iaf inte på fel väg....:-)

Hoppas att det går framåt för dig också, och att du får lite hjälp av medicinen du får!! Som du skrev, det tar ju tid för kroppåknopp att "läka" - och det får man ju vara ödmjuk inför när det "akuta" har klingat av. Hoppas att du, med raka och "utvecklade" ben, kan njuta av sommarvädret. Du är en förebild för mig - och jag tycker att du har gjort det så j-a bra med ditt fullständiga och självklara fokus på att inte "bjuda in alkoholfan till dans"..... - och snart så firar du ju 4-månadersfödelsedag. Grattis i förskott!

rabarber

Skönt att det känns bra, Anders! Och att du fått bra hjälp nu när du så modigt bett om det! Jag hejar på dig, men det vet du ju :)

Imorgon är det som sagt 4 månader. Pimplar fortfarande min a-fria öl som någon form av substitut, så jag firar väl inte fullt ut. Det är väl som min terapeut säger, att det är inte så mycket alkoholen det gäller för min del, utan trösten. Som jag uppenbarligen kan hitta i alkoholfria alternativ (vilket för all del är toppen på sitt sätt). Men det är väl det jag måste fortsätta med. Att hitta styrkan att kunna slippa söka tröst och trygghet i tid och otid. Att det går bra ändå.

Så resan fortsätter. Även om den på vägen tar nya former. Men det är väl så det är. Det är inte en enkel problematik vi alla har här på forumet, som har en enkel lösning. Den har många dimensioner och bara för att man lyckats lösa det ena, kvarstår annat innan man blir hel och kan stå stadigt.

Många styrkekramar till dig och alla andra kämpar här! Vilken underbar sommarkväll det kommer att bli!

Om ni kommer på terapeut o du om pimplandet av a-fritt och hittar nån lösning, dela gärna med dig. Jag funkar lite likadant. Borde också ha en terapeut för att titta lite på livsstrategierna.
Jag har nog alltid tänkt att lotusställning är bra, men det var länge sen jag kunde sitta så. Skönt ändå att du vet att du kan komma tillrätta med problemen. Får mig att tänka lite på hur a förvärrar allt möjligt i våra kroppar.

rabarber

Det är bra att få hjälp. För mig har det varit avgörande. Och det är ju väldigt individuellt varför vi vänder oss till alkohol för lindring, så det är svårt att dela med sig någon lösning på det sättet. Till en början måste man få hjälp med att förstå varför, det är inte alltid man vet det.

Så för mig var det första modiga steget att våga söka hjälp. Och sedan att våga "gå ner i skiten och gräva", våga bemöta det som kom fram. Lära mig strategier för att hantera det. Och jag jobbar fortfarande på det ;) Det är bra att alkoholen är ute ur bilden, men jag har fortsatt ett "beroendebeteende" som jag måste lära mig handskas med. Jag verkar ju onekligen leva enligt devisen summan av alla laster är konstant...

Lycka till att hitta din väg!

rabarber

Det var ett tag sedan jag skrev, men ville säga hej ;) Orsaken till att jag inte skrivit är väl för att det liksom trallar på utan större dramatik. Drygt 5 månader är det nu. Känns bra. Känns vardag. Håller fortfarande på och trasslar med mig själv och reder ut än det ena än det andra, men det går framåt. Neuropatin har de kommit fram till inte har någon koppling till tidigare alkoholkonsumtion. Vilket är skönt. Jag sitter fel vilket gjort att nervtrådar har strypts mellan vissa muskelgrupper. Sedan är det tydligen ärftligt. Hela den kvinnliga delen av släkten har haft motsvarande problem. Men jag får medicin som gjort det bättre. Med det och lite övningar ska det läka ut helt.

Jag läser här regelbundet och är som alltid, så galet imponerad av er alla!

Fortsätt kämpa på! Det är värt det! Jag lovar : ) Kramar

Alltid lika kul när någon tittar in och det går bra! Skönt att du verkar få ordning på benbrsvären. Fortsätt på din upptrampade stig.

rabarber

Ett halvår. Tänka sig. Det hade jag ju aldrig kunnat föreställa mig när jag började den här resan. Jag har precis läst igenom hela min tråd (otroligt intressant, har ni inte gjort det själva ni som varit här ett tag, gör det!). Det är lätt att glömma hur man kämpat, hur man kände där alldeles i början, hur man lyckades övervinna det ena efter det andra hindret. Hur tvivlet kom och satte allt på sin spets. Det var nyttig läsning. Och lite av en ego-boost ;)

Jag fortsätter med min terapi. Jag har haft så mycket trassligt att ta tag i, mycket som jag förträngt, normaliserat. Det har tagit tid av långsam och försiktig terapi för att nå en punkt när jag verkligen kan bearbeta det på riktigt. Ta emot terapin på riktigt. Hade turen att träffa en bra terapeut som jag kände förtroende för. Utan terapin skulle jag inte stå här idag. Jag har kommit så långt att jag kan ta ett glas nu och då. Ett glas till en god middag exvis. Vinet är inte längre förknippat med självmedicinering och ångest. Den känslan är helt borta. Och jag är inte ett dugg orolig att jag ska återfalla till det destruktiva sätt jag konsumerade på tidigare. Jag är stark i mig själv på ett helt annat sätt. Står stabilt.

Läser här ofta. Ni är så starka allesammans! Håll i!

Styrkekramar

Levande

Så mycket enklare livet blir när man städat bakåt, full av beundran för din resa

linn

6 månader är helt otroligt bra! jag håller med dig, även om jag inte skrivit så många inlägg så är det intressant att gå tillbaka och kolla vad man skrivit. Och din beskrivning över hur du mår nu är också väldigt peppande, tack!