av Gunda

Jag är ny här och vet att jag dricker för mycket.
När min man lägger sig då börjar jag dricka, det blir en flaska vin eller ännu mer innan jag lägger mig. (Vi delar inte sovrum)
Känner ångest och vill inte hålla på så här men det är så lätt att hälla upp glaset och sen är det ännu lättare med de som följer.
Så här har jag hållit på de senaste två åren, vist har jag druckit innan också, men då har det varit kontrolerat, några glas under helgen och aldrig på vardagarna.
Min man dricker någon öl eller ett par glas vin på helgen, då vi dricker tillsammans över en bit mat, jag dricker alltid något glas mer än han. Jag tror inte att han märkt ännu att jag gör så här och jag är livrädd att han ska komma på mig. Jag tror att det är en tidsfråga bara tills han gör det.
Hur fan kunde jag låta det går så här långt, skam skuld och ilska är vad jag känner just nu.

Tänker att jag ska försöka klara av att sluta med detta själv, därför sökte jag på nätet och hittade denna sida.
Men det som oroar mig är abstinensen, jag har låtit bli att dricka ena kvällen, men jag blir så jobbig både för mig själv och min man. Jag gråter, tycker synd om mig för att jag har ett så taskigt liv, trotts att jag vet inners inne att jag inte har det. Då kommer alla oförätter upp i huvudet och jag ältar.
Hur ska jag kunna sluta dricka utan att jag blir så här?

Gunda
lör, 2016-10-22 - 10:56

Att sluta tvärt med vinet, känner jag kan vara vanskligt. Abstinensen låg på lut och då vet jag ju hur det blir om jag låter ältandet få ta över. Tankar och handlingar upprepar sig och efteråt mår man inte bra. Men i går kunde jag i alla fall hålla tillbaka de där ältandet och känner att jag fått lite verktyg som ger mig styra.
Vist blev det några glas vin, jag har fortfarande samma jäkla beteende att ta ett glas i smyg då mannen inte ser, men det blev ändå inte så det gick över styr, tack och lov.
I dag ska vi grilla lite, men i dag blir det inget av vinet, jag tror att mannen blir glad om jag håller upp.
I går gick jag och pratade med mig själv, då suget tog tag i mig, om hur och när det är ok att dricka. Inte ensam, inte bakom ryggen på mannen, inte varje dag längre. Det är som att prata med sitt inre barn, övertala att du får inte äta godis nu, man kan inte äta det varje dag, då förstör du dina tänder och det är inte bra för kroppen heller.
Nu surrar jag, men det känns skönt att få surra känna, lätta på hjärtat istället för att älta.
Jag känner i alla fall att jag kommer att bryta detta att dricka varje dag, det är jag helt beslutsam om, trappa ner. Jag har klarat det i förrgår och jag kommer att klara det i kväll. En dag i taget! I kväll ska jag inte sträcka ut handen efter första glaset"

Arlahare
lör, 2016-10-22 - 12:12

Grilla i oktober(?!) Skämt åsido. Tror du klarar att hålla dig. Kanske det går att sysselsätta sig lite ikring grillen. Det kanske gör det lättare?

Gunda
lör, 2016-10-22 - 12:30

Ja vi är sådana där knäppisar som grillar året runt :)
Ja jag kommer att klara det i dag, jag/vi har beslutat att åka till min syster i morgon hon bor 18 mil bort, så då åker man tidigt och att dricka vin kvällen innan är ju uteslutet. Jag har sagt att jag ska köra. Jag är fullgarderad känns det som.
Jag ska se till att få andra hobbyn än alkohol, är nog mer beslutsam än jag varit någonsin.
Tack Arlahare och alla andra för att ni finns, alla fina människor här. Tackar någon där uppe för att jag hittade hit.
(Ringde nyss till syrran och de är hemma och vi är välkomna)
Trevlig Lördag

Gunda
lör, 2016-10-22 - 15:57

Jag tänker bestämma över mitt liv, det ska ingen annan göra varken A eller min man.
Jag har börjat fundera över varför det spårade ur för 2 år sedan och har kommit på att jag är nog lite som ett barn då någon försöker bestämma över mig. Säger någon att ät inte den där kakan så äter jag två, eller sitt inte så länge, då sitter jag ändå längre, ja ni förstår nog hur jag menar. Jag hatar att någon står med pekpinnar över mig, även om förnuftet säger att det kanske ligger en del sanning i det.
Jag har levt ihop med min man i många, många år, vi har barn som nu är vuxna och flugit ur hemmet. Men jag har alltid haft problem med övervikt, det hade jag redan då vi träffades. Då var det inget han tycket var fel, men så började det smyga på att han påpekade min vikt, mitt ätande m.m han började kontrolera mig. Jag slog bakut, men gjorde egentligen inget åt det, kände mig bara oälskad och ledsen att jag inte dög som jag var. Jag stannade kvar i förhållandet även om jag inte mådde bra, jag stannade för våra barns skull. Men så har åren gått, vi har haft både med och motgångar, men ändå har det varit bra nu på slutet. Han är en person som inte visar mycket känslor fast jag ändå vet att han älskar på sitt sätt. Men det har varit en berg och dal bana att leva ihop. Jag har tvivlat många, många gånger och varit på väg, men sen fegat ur. På senare år har jag gjort en GBP och gick ner en del i vikt. Han råkade se ett program om alkohol och den operationen, då startade helvetet igen. Han började vakta på mig och kontrolera mitt drickande, då drack jag inte för mycket, jag kunde stoppa vid 2 glas eller inte dricka alls i perioder, men enligt honom så kunde jag ju bli alkis. Ja då vaknade mitt barnsliga motstånd och jag tänkte att han ska fan inte kontrolera mig igen. Jag kände som att jag straffade honom när jag började med mitt drickande på kvällarna då han gått och lagt sig. Jag kände ett stort trotts mot detta jäkla kontrolerande. Så på den vägen är det, så när abstinensen kommer så drar jag upp allt och jag vill såra och straffa. Jag känner nu också hur förbannad jag blir när jag tänker på hur det varit.
Men, men, den enda jag straffar i grunden är ju mig själv, det är en insikt jag kommit fram till under de här dagarna. Det är också därför jag absolut inte vill att han ska få reda på att jag skriver här. Skulle jag på något vis erkänna att jag dricker för mycket så vet jag hur det blir, han rädd och kontrolerande, jag trotsig och så är karusellen igång igen.
Men efter min sista vända med abstinens ältande, så fick jag nog ur mig mer vettigt än jag fått på länge, jag har kunnat nå fram till honom om saker som händer i vårt liv och äntligen har jag nog fått honom att fatta en del. Han har börjat bry sig mer i oss, sa då att jag hade rätt i mycket som jag sa och att han skulle skärpa till sig och det har han gjort. Jag tror att det är det som fått mig att börja fundera på hur jag misshandlar mig själv. Jag misshandlar mig känslomässigt och fysiskt. Jag har tappat all lust att röra på mig, drar mig undan från vänner och även närhet. Närhet och kärlek är ju det enda min kropp skriker efter, att få känna mig älskad och förstådd. Men ingen kan älska mig om jag inte gör det själv först och främst, klyscha jag vet, men ändå.
Jag måste hitta mig i det här, inte skylla på honom, det är inte det jag egentligen menar heller med det här skrivandet, men det är en förklaringsmodell, nått jag har blundat för.
Nu är det lördag kväll, jag har lite sug, men jag ska inte sträcka ut handen för att ta första glaset! En dag en timme i taget.
Nu går jag ut och tänder grillen sen sätter jag på ugnen och rostar lite grönsaker.
Tack alla fina, Tack Vilja för dina ord
/Gunda

Gunda
lör, 2016-10-22 - 16:28

Dina ord värmer mer än du kan tro. får en tår i ögat och känner mig så glad att det finns så fina människor här.
Behöver och tar verkligen emot stödet.
Tack goa fina Vilja

Gunda
mån, 2016-10-24 - 15:24

Då är det måndag igen och lite dåligt samvete. Vi var till min syster och jag körde, var nykter dagen innan så klart då jag skulle köra dagen efter. Så kom vi hem jag var jätte trött, somna i soffan nästan genast, det blev ju 36 mil i bilen. Sen var det ju kört med sömnen då det var dags att sova.
Mannen somnade tvärt men jag tog ett par glas vin så klart, inte mer än så, men ändå, varför var det nödvändigt.
I morgon blir det en resa och med musik och mat, Jag har ångest, men så bestämmer jag att när vi gjort den här resan och det åter är vardag, så kommer jag att ta tag i min situation, det är jag helt inställd på. Innan jag blev medlem här så hade vi beställt den här resan om inte jag hade gjort det innan så hade jag inte åkt. Då hade jag varit hemma och startat mer på allvar min resa mot nykterhet. Men nu är det så här och jag får försöka njuta av musiken och inte A.
En dag i taget,
/G

Gunda
tors, 2016-10-27 - 09:23

Från en trevlighelg på Ålandsresa. Det gick ju inte att vara helnykter på resan, men ett helt annat drickande än vanligt. Var inte berusad, kände mig lite glad i går när jag vaknade, att inte ha huvudvärk eller att man funderade över vad man sagt eller gjort.
Men detta är en milstolpe för mig och nu börjar min resa.
Det sista jag såg i går och ibland tror jag att universum skickar sånt man behöver se till en. Det var en kvinna, första anblicken när jag satte mig var att hon var vem som helst, som lyssnade på musiken. Men det visade sig vara nått helt annat, hon var totalt dyngfull. Såg henne ragla runt i korridorerna och jag blev rädd att hon skulle ramla och slå sig rejält.
Jag tyckte otroligt synd om henne, tänkte att hon får jobba jätte mycket om hon kommer på att vilja bli av med sitt beroende. Jag kände också att så där vill jag aldrig bli och samtidigt rädd att tänk om jag också har sett ut så där någon gång. Jag mådde fruktansvärt dåligt av att se henne, dessutom beklämd över hennes situation. Jag fick torka en tår i smyg, både av tanken på min egen situation och även hennes.
Troligen är jag rejält medberoende, vissa människor kan bara ruska på huvudet och gå vidare, det kan inte jag. Jag såg ju att många skrattade åt henne och såg verkligen ner på henne. Jag kände bara en stor sorg.
Men som jag sa, ibland vill universum att man ska se saker, för att lära.
Dessutom är jag så glad för att jag hittat denna sida, för att jag börjat vända tanken på hur jag vill ha mitt liv. Jag vill leva nyktert och ha ett förnuftigt förhållande till alkoholen. Jag kommer att få jobba med mitt medberoende och troligen måste jag ta hjälp utifrån, men det blir i nästa skede. I dag är min nästa dag på mitt liv, nu har jobbet börjat på allvar. EN DAG I TAGET!

linn
tors, 2016-10-27 - 15:52

Ville gärna även gå in och skriva några rader på din tråd! Ja visst är det så att man verkligen ser de personer som är i samma sits som en själv. Man förstår vilken kamp de har och kan verkligen inte skratta åt det. Den här sidan har hjälpt mig mycket, jag möter människor som inte skrattar åt en eller ser ner på en utan som förstår. Att ta en dag i taget är riktigt - sedan får man sakta börja jobba på allt annat.

Ha en fortsatt bra dag! Kram!

Gunda
tors, 2016-10-27 - 22:23

Nej vi kan inte skratt eller se ner på en människa som är i en svår sitts det bara går inte.
Jag tycker att bara att ha varit här i en vecka så har jag fått hjälp och insikter, som jag inte haft förut. Det är så skönt att skriva här och ha det här som ett halmstrå, då det blir för jobbigt.
Nu i kväll har jag sug så jag blir galen, men tänkte att jag går in här och skriver så håller jag mig från A, är det 1 timme i taget, känner jag. Snart ska jag lägga mig och den här dagen ska gå utan A,
God natt, sov gott

Gunda
fre, 2016-10-28 - 10:39

Solen skiner och jag drack inget i går, trotts att jag inte kunde sova. Somnade vid 4 tiden, sen vakna vid 8 somnade om och sov till nästan 10 det var skönt. Ingen abstinens ännu och rätt pigg.
Känns rätt bra och planen är att gå ut i solen, ficka lite ute i trädgården sen handla lite, göra mat till kvällen.
Ha en skön fredag. En dag i taget!

linn
fre, 2016-10-28 - 14:26

Vad bra att du klarade av abstinensen igår kväll, och visst skiner solen lite extra när man vaknar upp pigg! Bra att ha planer, det har jag för varje dag, då kan jag förtränga tankarna på A lite mer.

Jag hoppas du får en skön fredag kväll!

Gunda
fre, 2016-10-28 - 15:56

Linn jag försöker också ha planer för min dag, det tror jag är viktigt.
Mitt sug kommer på kvällarna, det har blivit som en kompis man tar till, då man sitter själv och mannen somnat.
Men nog är det knepigt att A ska ta så stor tid av ens tankar och funderingar, då man skulle kunna tänka på roligare saker men där bakom alla andra tankar finns alltid A och spökar, fy så det blivit.
Nu ska jag ut och ta de sista solstrålarna innan de försvinner helt.
Ha en skön fredag!

Ikaros
fre, 2016-10-28 - 19:18

Hej
Jag har läst allt du skrivit och det har berört mig djupt. Det verkar som du för en ensam och ständig kamp mot alkoholen. Du är en kämpe!
Jag känner också igen mig mycket väl från den tid då min alkoholism grundlades. Då fanns den där, hemligheten mellan flaskan och mig. Närmast ett kärleksförhålllande som jag inte ville och kunde ge upp. Sedan blev allt mycket värrre när alkoholen stegvis tog över mer och mer.
Men jag tror du har en verklig chans NU innan allt blir värre för dig.
Det finns två sätt att strida, endera krigar man som du för att vinna eller så ger man upp. Kapitulerar inför alkoholen och inser att den är starkare än vad man själv är.
OM du bestämmer dig för detta så ta all hjälp som du kan få. Den finnns inom sjukvården, kommunen, AA, här i detta forum och så vidare. Och jag vet att du kommer att få alll respekt om du säger hur det är och att du nu vill sluta dricka, att alkoholen blivit övermäktig.
LYCKA TILL

Gunda
lör, 2016-10-29 - 12:06

Tack för dina ord Ikaros, du har helt rätt i det du skriver. Jag är ensam i det här och det är verkligen en kamp. A har tagit över massor redan känner jag och stoppar jag inte detta nu så är det försent både vet och förstår det. Jag hatar mig själv när jag inte kan stå emot och sen detta att jag är ensam i det, det är svårt, men det kommer att bli otroligt mycket svårare om jag börjar berätta om det här nu. Jag har en mycket kontrolerande man, även om han är världens snällaste också. Men han har lite för mycket kontrollbehov och jag har varit med om det förut när det gäller andra saker, så än vågar jag inte berätta.
Men jag kämpar på och känner att jag tagit första steget och hittat hit.
Det jag är mest rädd för är ju abstinensen, än vet jag inte hur jag ska göra för att klara mig lite från den, jag vet ju hur jag blir och det är inte roligt för varken mannen eller mig. Men ändå har jag ju stoppat mig själv när jag blir för mycket och det är en lite milstolpe på vägen.
Jag tar en dag i taget, gläds åt de dagar jag kan låta bli A och försöker se till att jag minskar ner.
Önskar dig en bra dag/Gunda

Gunda
lör, 2016-10-29 - 12:32

Varför ska jag vara rädd för abstinensen? Det är kanske bättre att verkligen sätta tro till orden jag skriver hela tiden "TA EN DAG I TAGET"
Jag behöver inte oroas för det, jag får låta det komma som kommer. Är jag orolig för abstinensen, så ger det ju mig tillåtelse att dricka, för då får jag ju ingen abstinens. Känns som jag åter igen har fått en aha upplevelse och en insikt.
Jag tackar åter någon där uppe som har lett mig hit, där jag har fått en hel del insikter.
Jag vet att jag kommer att falla då och då, men jag ska resa på mig och gå vidare och längre för varje gång, mot nykterhet,
Jag ska börja sätta upp mål och strategier för att komma vidare. Ett av målen är att läsa och skriva här varje dag, jag känner ju att det hjälper och att insikterna kommer med hjälp av er andra, tack för att ni finns här alla fina.
EN DAG I TAGET!

Sundare
lör, 2016-10-29 - 13:48

...och hänger på. Jag håller mig härinne på forumet idag. läser och ta stöd genom er andras berättelser som ofta liknar min.
Är jätterädd för symtom från kroppen som larmar att det inte varit ok att dricka som jag gjort nu de senaste månaderna. Jag blir också ledsen för kvinnan på Ålandsbåten som personifierar den vi inte vill bli. Nej, jag vill inte bli skrattad åt och hånad, jag vill inte offentliggöra min tappade kontroll. Du skriver att du inser att du troligen behöver hjälp utifrån, jag tänker detsamma själv men säger som du igen, det får bli i nästa skede. när vi nu börjat gå här denna vingliga väg så får vi stödja varandra. Jag skulle vilja ta mig från alkoholen på egen hand, eller ja, med stöd av detta forum. Det är mitt mål och min önskan. En dag i taget som sagt. hur har du det idag?

Gunda
lör, 2016-10-29 - 18:49

Säger så för jag känner igen mig i dig.
I dag är det rätt bra, mina barn och barnbarn har varit här på kalas då jag nyss fyllt år. Gjorde en bål som var alkoholfri och alla gillade den, men så klart är det ju några som vill ha en öl eller ett glas vin till maten, så är det ju och vi umgås ju med A. Barnbarnen är stora de också så det är inga barn med. Fast nog har de varit med förr, då var ingen av oss så benägna på A utan det är nått som blivit de senare åren. Men i dag blev det inte några mängder, det är ju ingen av de andra som har problem med A utan det är jag. Men jag håller mig och jag ska hålla mig även nu när de åkt hem.
Skamsen jag hoppas du får en bra kväll, det ska jag ha. kram

anonym11208
lör, 2016-10-29 - 19:20

Det är v'l lika bra att köpa lite vin, för tänk om jag får panik där hemma och bara måste dricka, och jag behöver ju inte dricka bara för att jag köper. Men i kväll har inget vin här hemma och det går ju bra, känns riktigt skönt faktiskt, nu kan jag ju inte dricka.

Gunda
sön, 2016-10-30 - 09:22

Än har den inte startat, men den är nog inte långt borta. Men i dag ska jag inte dricka, inte göra nått för att förhindra att abstinensen tar tag i mig.
I morgon ska mannen jobba och då kan jag ha abstinensen i fred och förhoppningsvis rida igenom den utan att han märker nått.
Detta att försöka dölja i alla lägen börjar bli fruktansvärt jobbigt, men jag har ju själv ställt mig i den här situationen och nu är det bara råjobb framför mig.
Jag ska klara denna dag, läsa här så mycket jag bara kan och få pepp från alla andra i samma situation.
Nu känns det som jag bara skriver och babblar på, har nog stort behov av att synas någonstans och höras, då jag inte kan synas och höras hemma här. Jo jag syns och hörs i alla andra situationer men inte i det som är det viktigaste just nu, att bli av med alkoholjävulen.
Men en dag i taget, så ska jag klara det!!!!

Gunda
sön, 2016-10-30 - 09:48

För att kunna kasta barndomen över axeln och gå vidare i sitt eget liv, måste man nog jobba med det, det är nog jätte viktigt. För om vi fortsätter att skylla vårt beteende på de andra så kommer vi ingenstans och det är lätt att ge all skuld för ens drickande på dem.
Jag är ur en familj där det min pappa var periodare och det ställde verkligen till det och en mamma som var nykterist skör och vågade aldrig säga ifrån, sen om hon någon gång vågade yppa sig så blev han våldsam, jag kommer ihåg hur jag gömde knivar och hällde ur sprit i slasken.
Jag vet att tittade han på mig så skakade jag av rädsla, han har aldrig slagit mig, men mina syskon fick ta en hel del. Men jag var nog som mamma livrädd att det skulle drabba mig med slag och hemska ord, jag blev nog väldigt skör jag också.
Jag tror inte att min mamma älskade mig, hon hade nog ingen kärlek för någon mer än min lillasyster.
Min mamma har berättat att hon hade tankar på att ta sitt liv och samtidigt ta livet av min lillasyster då hon inte trodde att hon skulle få kärlek från någon, det jag kände då, var,,, ja ha och mig skulle hon lämna kvar, varför???? älskade hon inte mig, varför skulle inte jag få följa med henne också, jo därför att hon älskade inte mig. Detta har hon berättat för mig när jag var vuxen, det gav mycket skuld, sorg och skam att hon inte älskade mig.
Jag har jobbat med detta och har kunnat kasta det över axeln, så mitt drickande skyller jag inte på dem utan det är helt och hållet mitt eget fel.
Men det här beroendebeteende kommer därifrån, det är nog viktigt att ha i minnet.