min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....
Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!
Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.
Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.
Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!
Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.
När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.
Min måndagsmorgon har kommit!
Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!
24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....
However long the night is - the dawn will break