Som många andra här så dricker jag inte "för ofta", men däremot så kan jag inte sluta när jag väl börjat. Jag dricker helt enkelt så länge det finns alkohol. Om jag köpt hem en flaska vin så känner jag ångest när jag ser att den snart är slut och vet att jag inte har mer alkohol hemma.
Jag tycker om att dricka vin. Tycker om att gå ut och äta och ta ett par glas och de gånger jag lyckas göra det så får jag ofta underbara kvällar.
Jag har gjort så mycket dumt på fyllan. Varit otrevlig, osmaklig, blivit omhändertagen och allmänt bara skämt ut mig. Dejter har slutat höra av sig ibland och jag har då förstått att jag varit väldigt osmaklig. Själv minns jag aldrig vad jag gjort och skäms för mycket för att fråga. Jag sticker bara huvudet i sanden istället. Det känns som att jag nu hunnit skämma ut mig inför precis alla i min omgivning. Det finns inga kvar som inte sett mig redlös och pinsam.
När jag är nykter är jag rationell, snäll och glad, så jag förstår inte riktigt själv hur kontrasten kan bli så pass stor.
Jag försöker ofta lova mig själv att nästa gång blir det bara 2 glas vin, sen vaknar jag på morgonen med kläderna på och undrar hur jag kom hem och är livrädd för att kolla min telefon.
Jag vet inte vad jag söker här. Kanske behöver jag mest få ur mig detta inför människor som förstår. Få "säga" detta högt.