av Trollis

Börjar känna mig förbannad!
Förbannad på Alkohol, förbannad på att min sambo tar All plats i vårat förhållande...förbannad på att jag lever i skuggan av det äckliga drickandet å allt som medföljer...
Såååå jävla less på skiten..alltid anpassa mig efter honom..
Vill bara skrika rakt ut, blir så ARG på egoisten å hans vidriga supande.
NÄ nu jävlar får det vara nog

Bedrövadsambo
mån, 2017-04-17 - 22:54

Förstår verkligen din oro och vånda. Men det blir bra! Jag separerade för 3,5 år sedan. Hade bott själv ett år när jag var 20 år, men annars aldrig bott själv. Det var högst frivilligt, vi var överens, och det berodde inte på missbruk. Efter 25 år ihop hade vi växt ifrån varandra. Det var spännande men ensamt, och mycket jobb både inför flytt och efteråt. Det var otroligt vemodigt, men det var dags att skriva ett nytt kapitel. Jag lämnade honom, huset, trädgården, byn, gemensamma vännerna, och hans släkt. Bosatte mig i lägenhet i närmaste stad. Värst var att bara ha barnen hos mig varannan vecka. Första veckan ensam fick jag inte igång något ljud på min tv. Jag vägrade ringa ex-sambon för att få hjälp. I en hel vecka satt jag i tv-soffan med bild utan ljud, och hörde klockan i köket ticka högt. Stor omställning! Men jag valde att fokusera på det positiva. Jag fick naturlig återhämtning under mina ensamveckor - inte passa fritidstider, slapp handla/laga mat om jag inte ville, mindre att städa osv. Rätt snabbt kom vi alla in i rutinerna. Bäst av allt - alla beslut var mina, jag slapp tjafsa om allt.

Trollis
ons, 2017-04-19 - 04:49

Tack för din respons.
Skrattade lite ang din tv ? Men skam den som ger sig. Jag vet att det går över med tiden, men är så rädd att braka totalt.
När man levt med en missbrukare så lång tid så har man berövats helt på sin egen personlighet så det är lite skillnad på ett vanligt förhållande och när missbruk finns med i bilden.
Har nu iaf pratat med min chef och han ska hjälpa mig att få det stöd jag behöver. Känns faktiskt bra. Det finns det jag behöver inom företaget jag arbetar på.
Tar just nu en dag i taget. Men det jobbigaste är att jag inte kan sova, inte sovit en hel natt nu på tre veckor. Jag känner mig som om jag lever i nån slags bubbla, inte riktigt med i omgivningen.
Men nu sitter jag här med morgonkaffet å ska snart göra mig i ordning för arbetet. Än så länge orkar jag jobba iaf.

Bedrövadsambo
ons, 2017-04-19 - 09:54

Om man inte får sova checkar hjärnan ut - och då är risken att du klappar ihop totalt stor. Du behöver nog insomningstabletter så att du får sova. Företagshälsan?

Bedrövadsambo
ons, 2017-04-19 - 20:35

Och du är klok som berättar för din chef att du behöver stöttning! När mitt nya samboskap såg ut att haverera fullständigt en helg för några veckor sedan gick jag direkt till min chef måndag morgon och bad om att få kontakta en psykolog jag tidigare haft kontakt med via Företagshälsan. Det fick jag förstås. Träffade henne tre gånger för att få vägledning. Fick också insomningstabletter via Företagshälsan för jag vet tyvärr av egen erfarenhet hur destruktivt det är att inte få sova. Hjärnan slutar fungera, man kan inte fatta det enklaste beslut, får inget gjort etc. Man hamnar i en spiral av oro och ältande. Så det är bra att du fått läkartid!

Trollis
fre, 2017-04-21 - 05:04

Ja det är svårt att hålla sig fokuserad när man är helt slutkörd, tankarna mal på hela tiden. Igår kände jag ett litet hopp inför kommande flytt men idag är jag bara ledsen. Så sorgligt att alkoholen tar över en människa på det här sättet.
Jag försöker slå bort alla tankar på den fina människan och tänker på allt den fula sidan av honom gjort mot mig, men det är fan inte lätt.
Vi lever ju fortfarande tillsammans ett tag till å jag pendlar upp å ner hela tiden. Trodde förstås, som alla andra i samma sits, att kärleken var starkare än alkoholen... men insett att INGET är starkare än alkohol som satt sina klor i en människa.
Det finns ingen vilja att förändra detta hos honom å då står jag här på sidan om, maktlös å förtvivlad.
Så jävla vidrig makt alkohol har, förstör precis allt.
Ska göra mig i ordning för arbete nu, sätter på mig masken å ler, trasig inombords

Trollis
mån, 2017-05-08 - 16:07

Hur orkar man fortsätta? Jag vet inte, man bara gör det...hatar dessa känslor som river sönder inombords. Alkoholen å friheten som väntar min sambo var tydligen mycket viktigare än vår kärlek.
Och uppenbarligen har han redan hittat en ny, innan jag ens har flyttat!!!!
Hur fan kan han??? Vill bara slå sönder honom, få han att förstå Mina känslor,
Men jag säger ingenting, är bara som vanligt mot honom. Frågar hur han mår, hur han haft det på jobbet mm.,,
Får jag något tillbaka., svar nej på den!
Visserligen köpte han rosor till mig i lördags, för att det var min födelsedag.
Jag har sjukskrivit mig nu, pågår konflikter på arbetet oxå så precis hela min värld har rasat samman.
Jag bara undrar.,.hur ska jag orka??
Vi bor i en liten jävla byhåla oxå där folk vet mer om en själv än vad man själv vet.
Så otroligt jobbigt att gå in på den enda affären vi har, jag märker hur konstigt det blir när jag träffar bekanta.
Alla snackar!!!!
Önskar jag bara kunde dra härifrån

Bedrövadsambo
mån, 2017-05-08 - 18:38

Försök att ta en dag i taget. Vila, motionera, packa och planera. Försök att strunta i att folk snackar, det gör de alltid. Sträck på ryggen och gå rakryggad ur det här. Det är bara synd om den kvinna som han träffat.