Igår var jag så full att jag inte kommer ihåg hur jag kom hem. Hemma finns min fina man, två fantastiska barn. Jag är så rädd att min man inte orkar längre, inte orkar med att jag alltid är fullast, aldrig slutar dricka när jag väl börjat, ständigt gör bort mig. Min mamma hade också problem med alkoholen och jag har blivit henne. Jag vill inte att mina barn ska komma ihåg sin mamma som ett fyllo. Jag har försökt att skära ner på alkoholen i många år med varierande resultat men jag slutar alltid här. Ångestfylld med minnesluckor och bakis. Jag måste sluta, jag kommer dö om jag fortsätter men om tre veckor så tycker jag inte att det är så farligt och köper hem lite öl och bubbel. Men jag vill inte mer, jag vill inte ha det så här. Jag måste sluta, men jag är rädd för att jag inte klarar av det.

jag mår inte bra, villl bara dra täcket över huvudet och inte gå upp. Känner fortfarande skam och ångest för den tappade kontrollen sist jag drack och jag har börjat på en lista på pinsamma saker jag gjort/gör när jag dricker för att läsa om jag får för mig att jag kan dricka igen. Det är fruktansvärt jobbig att skriva och då kommer jag ändå inte ihåg hela kvällarna....! Fattar inte hur jag kunde låta det gå så långt som det har gjort. Jag mår så sjukt dåligt och bär på en stor tyngd av självförakt. Men jag är inte intresserad av att dricka just nu i alla fall. Jag borde ju vara glad att jag tar tag i det och tar ansvar och ser på det med öppna ögon. Men jag mår skit. :(

mer eller mindre galna saker med giftet i systemet. Försök förlåt dig själv och gå vidare. Det blir inte bättre av ältande. Omvandla dessa situationer till energi och en drivkraft framåt. Kanske kan du t o m skratta åt dom i framtiden. Det kommer bli bättre ska du se, försök ta dig ut för en skön promenad. Kram och på återhörande!

...men jag är sån. Ältar och ältar och ältar. Det är kanske därför jag fastnade för alkohol, att jag bedövar bort allt ibland. Läser i massa trådar här inne och jag känner igen mig i de flesta. Där står saker som passar in på mig som jag aldrig berättat för någon annan. Som att jag dricker kvällen före och ibland även en stor fest men sen kör på festkvällen för att dölja att jag inte klarar av att dricka. Smyger lite för mannen, försöker vara så tyst som möjligt när jag klunkar upp mer drick så han inte ska höra, fylletextar och fylleringer, minnesluckor och svikna löften. Tack för raderna Morgondag, jag ska försöka ta mig ut på en promenad. Kram!

Gunda

Vi döljer smyger och tror att ingen vet, men det värsta är nog att alla som är runt oss vet och ser. Vi behöver
inte säga något.
Jag har också gått igenom det du går igenom nu. Sedan i Oktober förra året har jag varit med här, det har
inte varit en lätt period men otroligt lärorik.
Nu nykter sedan två månader tillbaka och går på täta AA möten, det är min räddning.
Att inte synas i journalen på dlm var också min fasa, men så gav jag upp, signalerade och på den
vägen är det. Jag får hjälp och det mesta är från AA och min man.
Jag är ödmjuk och vet att jag kan falla igen, men jag lovar mig själv bara 24 timmar som jag ska vara nykter
Jag hoppas verkligen att även du kommer ur skiten och får känna hur skönt det är att inte behöva tänka på
alkohol hela tiden, den är en riktig energitjuv. Vi behöver inte skämmas vi har en sjukdom, vi är allergiska mot
alkoholen och då kan vi inte dricka!
Kram på dig och all lycka.

Nyckelpigan

Vet att det är svårt med att låta bli att älta, om du läser här ser du nog att de flesta kämpat med det. När jag bestämde mig för att verkligen ta tag i detta var första steget att försöka sluta sparka på mig själv, se bortom a och den människa som är värd att kämpa för. Om kag sparkade på mig själv tyckte jag inte jag var värd något och då var det mycket enklare att fly till a igen - jag förtjänade inte mer. Istället för att skriva listor på allt du gjort, lägg dem åt sidan, ta en promenad, tänk på vad som är bra med dig, gör vad som helst som kan få dig att bryta den onda cirkeln. Ibland tänker jag att det är någon annan jag lyssnar på, det är lättar att förlåta någon annan (speciellt när man ser hur mycket vi inte vill detta)... jag tänker att jag ger denna någon en kram, tittar framåt, tar lärdom av det som hänt och försöker hitta strategier att inte hamna där igen. När jag bara är självkritisk faller jag mycket lättare.... jag straffar mig själv. Jag vet att det är svårt att bryta, men börja med att lägga undan listorna, om du ska skriva en så är det i så fall en som tar upp de bra sakerna med dig! Stor kram

Jag hoppas att jag kan säga att jag varit nykter i 2 månader snart jag också. När min ångest var som störst, i lördags när jag vaknade till, bestämde jag mig att det måste få ett slut. Jag kan inte hålla på såhär, jag förstör allt för mig själv. Jag ringde 1177, frågade vad man gör om man dricker för mycket och inte kan sluta när man börjat. Erkände att jag var alkoholist för 1177 och min man ( han visste väl redan såklart men jag har alltid snackat bort det tidigare och skyllt på massa andra anledningar som gör att jag blir för full ) Börjar jag inte är det ok, men har jag väl satt igång är det ingen som vet vad jag slutar. Jag tänkte att jag skulle ringa vårdcentralen direkt i måndags men nu är det tisdag och jag har inte ringt. Det finns inte på kartan att jag kommer dricka heller, men jag tror att jag kommer behöva hjälp om ett tag. När ångesten släpper der värsta greppet tror jag kanske att jag kan ta ett glas bubbel när jag saknar kompisarna och festerna. Eller så är det annourlunda denna gången. Jag bortförklara inte mitt beteende och har faktiskt skapat en tråd här. Tack för peppen Gunda och stor kram tillbaka!

jag vet inte varför men jag började gråta när jag läst vad du skrivit till mig. Jag är väldigt hård mor mig själv i alla lägen av livet, men just nu hatar jag mig själv, självförraktet tynger ner mig så mycket att jag inte kan se mig själv i spegeln. just nu kan jag inte skriva en lista på vad jag är bra på men jag kan åtminstone sluta skriva allt jag är dålig på. Jag ska försöka sluta sparka på mig själv. Det är som du säger, hade det varit en vän som hamnat där jag är nu hade jag aldrig behandlat henne som jag behandlar mig själv....det är så skönt att kunna prata med alla er här inne, min man är lite trött på mina brutna löften och är inte jätteengagerad i att prata om min nyktra framtid. Han tror väl att det är som vanligt, att jag är packad som en alika om några veckor igen. Tack nyckelpigan och stor kram! ❤️

En till JoYo här i samma sits! Bra att du börjat skriva. Mitt konto funkar inte så jag har tyvärr ingen egen tråd än. Hänger i andras trådar!
Du är fantastisk som erkänner och tar steg mot ett sundare liv!
Kram

Du är duktig som kämpar du med! Är du som jag, bara några dagar nykter eller började du sin resa tidigare?

som ger sig till känna i mitt inre nu? Eller det är kanske samma sak. Det spelar inte så stor roll, alkohol tänker jag inte dricka i alla fall. Jag vågar inte riktigt erkänna för min man att jag känner nåt sorts sug heller, för bara fyra dagar sen så torkade han ju upp mina spyor.

Idag är min 11:e nyktra dag.
Årets första 50 dagar var jag nykter efter att ha druckit för mkt och för ofta i flera år. Det har bara eskalerat. När man är full inför barnen känns det inte bra. Det har jag varit många gånger. =ångest
Efter de 50 dagarna reste vi till Spanien och jag skulle bara ta ett glas bubbel. Sen slutade jag inte. Det blev nästan varje kväll. Så gick jag in här och började läsa igen! Det här forumet är fantastiskt! Ett råd: gå in här dagligen och läs/skriv. Sluta inte!
Jag har precis lyssnat på ljudboken "tack, det är bra" av Cecilia Svensson. (Rekommenderar!)
Jag har olik strategier för att skingra a-tankarna: träna, lyssna på ljudböcker, leta inspiration till nya böcker, kurser, träningskläder, mode, hälsotips...
Min hjärna har redan börjat planera nästa vinkväll då vi är bjudna på middag om två veckor ? Jag säger nej men hjärnan visar härliga bilder på krispigt bubbel och fnissig känsla (måste påminna mig PM fortsättningen: för full, spyr i taxin, bråk med mannen, ångest, tillbaka till noll. Spela hela historien är ett bara tips jag fått här)
Håll ut!
Prata av dig känslorna här!

MagganM

Hoppas du har mindre ångest idag? För mig har det tagit flera dagar...det som skedde var i lördags och jag får fortfarande smått ångest för det....svårt att fungera....och börjar inse som jag märker många här gör, att jag nog inte ska dricka alkohol! Det känns sorgligt...men vill inte få den ångest jag har gentemot speciellt mina barn! De ska inte behöva få växa upp med det här! Just nu känner jag att de nog inte bör se sin mamma dricka mer alls! Kanske ska man som många andra här också säger, ta en dag i taget! Jag har inte problem att inte dricka på ett tag...problemet tycks ju vara att jag har svårt att sluta när jag börjar...har svårt att säga att jag skulle vara en alkoholist...men kanske är det precis det jag är? Jag som själv växte upp med det och tyckte så illa om det.... Styrkekram till dig idag och fortsätt skriva! <3

Verkligen bra jobbat!

Jag har läst om cecilia Svenssons bok här på forumet innan också, jag ska se till att lyssna på den snart. Jag har läst myyyyycket böcker i mina dagar och det borde jag börja med igen. Säg vilken typ du gillar så kan jag rekommendera mina favoriter och du kan rekommendera dina så har vi nåt att göra när suget sätter in! Om du vill såklart, inget måste.

Jag ska på en stor fest till helgen också. Jag har redan bestämt att jag ska köra så jag kommer garanterat inte dricka. Än så är jag inte sådär jättesugen heller, jag har fortfarande kvar ångest från senast jag drack.

men borta är den inte. Du och jag verkar ha liknande alkohol problematik, jag kan hålla upp några veckor eller månader men har svårt att sluta dricka när jag väl börjar.

Ordet alkoholist är ju väldigt laddat, vill du inte använda det ordet så kan du ju kanske erkänna för dig själv att du har ett problem med alkohol? Vilket namn man sen sätter på det är oviktigt. Jag känner att jag förlorat kontrollen mot alkohol, tex, jag säger att jag bara ska ta två glas vin, men slutar med 2 flaskor. Det händer oftare och oftare att jag inte kan hålla mina egna regler, jag känner ett behov att jag vill ha vin för att kunna slappna av, domna bort en stund, men blir fullare än jag tänkt, fullare än de flesta andra, minnesluckor.... jag har nog blivit alkoholist. Eller så har jag alltid varit det. Jag har alltid druckit för mycket, mina syskon och släkten på min mammas sida också. Min mamma tappade kontrollen över alkohol ungefär när hon var i min ålder. Hon slutade dock aldrig att dricka. Men samma liv som jag - ordnat utåt, bra jobb, ambitiös, resor och livets glada dagar. Fast hur gävla glamoröst är det när man kräker ner sina märkeskor och inte kommer ihåg hur man kom hem? Utkletat smink och blåmärken som man inte vet hur dom kommit upp? Stinker alkohol hela dagen efter som barnen känner. Alkoholist eller inte, det jag vet är att jag inte bör dricka. Jag vet att jag kommer vara nykter länge nu. Men jag kan inte lova att jag aldrig mer kommer dricka. Helt sjukt igentligen med tanke på vad jag just skrivit att alkohol gör med mig....Kram

För mig är det lättare än att säga alkoholist. Och jag märker att när jag pratar med folk är det få som nu reagerar när jag säger att jag slutat. Några undrar varför och jag kan då lätt svara
- jag gillade det lite för mycket
- jag mår inte bra av det
- jag var vit en månad och bestämde mig för att fortsätta
-alkohol är sååå 90-tal...
- jag har ätit migränmedicin
- jag ska ut och springa imorgon tidigt
- jag vill Inte, varför dricker du är väl frågan?

Bedrövadsambo

Nu när jag berättar om min ex-sambo säger jag att han har alkoholproblem. Glasklart för de flesta.

Bedrövadsambo

Däremot har jag alltid sagt att min pappa var alkoholist. Han söp bort relationer, jobb, hälsa och dog till slut pga alkoholen.

MagganM

Det låter bättre och kanske också mer rätt än alkoholist, Surkärring, spot on, så att säga! För som du jojo, kan jag vara utan, men har enormt svårt att stoppa och hålla mig till de regler jag själv sätter upp. Det är precis som de är bortblåsta några glas senare och känslan att det här är lugnt kommer.... Har i omgångar lyckats hålla mig till de glas jag sätter upp men de har den senaste tiden suddats ut....Haft på tok för många fyllor den här sommaren och minnesluckorna har avlöst varandra... försvarar mig med att det är på grund av den utmattning jag har drabbats av...men tror inte längre på det själv! Antagligen ska vi när vi känner så här avstå alkohol helt! Just nu är jag väldigt motiverad med helgens ångest i färskt minne. Och den hemska känslan att svika mina barn! Har sagt till mig själv att jag inte ska dricka inför mina barn mer! Jag kan dock inte säkert lova jag håller det... hemskt! Men det är min förutsättning just nu! De är värda en nykter mamma! Nu tar vi en dag i taget tycket jag! Jag önskar dig en fin helg! Ska själv strax ut på en löptur i det, just nu, fina vädret! Helgen blir lugn! Kram

Det är glasklart för de flesta vem som ligger i riskgruppen för att förstöra sitt liv mer eller mindre med alkohol. Förrutom mig själv vet jag ett par kompisar till som helt klart ligger i riskzonen. Alkoholist eller riskbrukare spelar inte så stor roll just för mig, alla får såklart säga och förlika sig med det man känner. Alla vet ju att jag är en festprisse men långt ifrån alla vet hur illa det faktiskt ligger till med mig.

Själv jobbade jag över idag och på väg hem genom stan i det fina vädret var det fullt med folk som satt och drack kalla öl och rose på uteserveringarna. Jag blev lite bitter och tänkte att det är så surt att jag inte kan hantera det. Varför jag liksom?! Men sen tänkte jag att jag kan ju visst sitta där, skratta med kompisar men bara inte dricka. Jag kan ju vara med på allt annat. Då kändes det faktiskt lite bättre, även om jag säkert alltid kommer sakna ruset och upprymdheten jag känner efter något/några glas vin. Jag får försöka hitta någon annat som får mig att känna så. Det blir ingen alkohol för mig denna helgen i alla fall, men ikväll känner jag av suget. Normal dricker jag alltid på fredagar, oftast börjar jag redan på en AW för att sedan fortsätta hemma eller fortsätta ut. Men som sagt, inte nu längre.

Jag har också varit utbränd Maggan, jag ökade min konsumtion då, drack flera dagar i veckan, men det sjuka är ju om man är utbränd så behöver man vara snäll mot sin kropp, inte dränka den i vin. Men det är lättare sagt än gjort såklart. Jag har en tendens att "dränka mina sorger" jag dricker gärna när jag är lite nere eftersom det gör att jag mår lite bättre en stund och kopplar bort allt.

Ta hand om dig Maggan! Vi klarar det här tillsammans! Hoppas löpturen var härlig! Kram