Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Mirabelle

Vad glad och peppad jag blev av ditt inlägg Vinäger! Det låter som att du rott i hamn ett jätteshabrak. Jag får stresspåslag bara av att läsa... Fantastiskt! Unna dig nu att andas riktigt djupt och bara vara himla nöjd med dig själv :)

Ofattbart, 70 nyktra dagar! Siffran i sig är motiverande, lite så är det överlag, varje vit dag ger ny pepp.

Nu kommer det äntligen att bli lugnare på jobbet. Har sagt ifrån en del ansvar, men tackat ja till det som känns rätt, både för mig och arbetsgivaren. Ska bli så skönt att slippa det som känts mest meningslöst och endast utlöst en känsla av otillräcklighet.

Är på väg till huvudstaden för att träffa nära och kära över dagen. Mina små barnbarn ger mig en villkorslös kärlek som är obeskrivlig. ? Saknar inte det hektiska storstadslivet så mycket. Rätt praktiskt också att bo i en mindre stad nu. Inte så lätt att slinka in osedd på Systemet eller på pubarna.

Tack för alla fina kommentarer, ni är bäst! Jag ska njuta av att jag fixade allt inför helgen. Tragikomisk, tau det longt mejd sneuset! Inga nya beroenden nu. ?

Uppdatering: Skrev i Mirabelles tråd om att sätta sig själv först och drar en parallell till syrgasmasken på planet. Där måste du hjälpa dig själv först innan du kan göra något för någon annan. Gör du inte det, mår ingen bra.

I dag är jag nykter, nu håller vi i! ♡ Kram

Har haft en tuff vecka. Har tänkt på alkohol och rus varje dag. I går skulle jag handla en vinflaska i present. Vad tror ni hände? Köpte en flaska vodka när jag liksom ändå var där. Häpp!

Vilken jä-a jubelidiot jag är! Drog i mig halva sjuttisen på kort tid. Självklart märktes det. Min man undrade om jag druckit - och jag BLÅNEKAR! Klart att han fattade, men - som jag skrivit förr - han är den mest fantastiska person jag känner, han släppte det. Hade ju aldrig jag gjort. Skäms som en hund. Ska inte slå på mig själv, döma för hårt, men nu är det jobbigt...

Har i alla fall sagt ifrån en massa uppgifter på jobbet. Tror att nyckeln till långvarig nykterhet finns där. Att slippa stressen, framför allt känslan av otillräcklighet... Längtar!

Ha det gott, alla fina. ♡ Har svårt att skriva när jag inte kan peppa. Tar emot att säga det, men just nu är det jag som är svag - och försöker tillåta mig att vara det.

Mirabelle

Du gör helt rätt som försöker att inte slå på dig själv. Du hade otur. Möjligheten att dricka mötte dig i just den stund då viljan var svag. Stress är ju en sådan faktor som nöter ner vår vilja tills den är obefintlig, det vet vi ju... Varje upplevt "misslyckande" är ett tillfälle att analysera och lära. Vad gick fel? Hur kan det undvikas i fortsättningen. 1) Stressen och otillräckligheten. Check. Den har du tagit i nu. 2) Tur till Systembolaget. Det är tillfället som gör tjuven... Vi som riskerar att drabbas av svag vilja när vi omges av rusdrycker får nog köpa blommor i present istället. Nu vet du det :) Dags att lyfta blicken och gå vidare <3 Kram

Muskot

ett snedsteg från vägen som du vill och kan gå. Du är snart tillbaka.

Sen tror jag också på att hålla sig undan bolaget, man ska inte utmana sig mer än nödvändigt. Jag skulle inte klara av att gå dit och handla alkoholfritt, går snabbt förbi även ölhyllan på ica.

Var snäll mot dig så kommer du tillbaka. ❤️

Har nu skickat ett sms till min man som är ute på galej, dock utan en massa alkohol. Känns redan lite bättre.

"Älskade du! ❤ Det är klart att jag hade druckit i går. När jag var inne och fixade present till xxxxxx köpte jag även en flaska till mig. Vet inte varför jag inte sa som det var, kanske ett missriktat försök att skydda dig (mig?).

Om du bara visste hur jag kämpar. Önskar att du kunde känna min kamp. Men jag försöker tänka att det är bra varje gång jag klarar att låta bli.

Älskar dig över allt annat - och det vill ju inte säga lite med tanke på antalet barn vi har. ??

Kramar i massor. Längtar efter dig! ❤ Puss"

Tofslan

Har saknat dig på forumet! Alla ramlar vi, men bara man orkar och vill ta sig upp igen så är det inte slutstridet. Är detta en jättekonstig svensk mening? Pratar knappt svenska längre efter år i engelsktalande land.
Jättefint sms där till din man, ärlighet och kärlek kommer man långt med. Fint att han stöttar dig.

Tack för alla kommentarer! Ni är underbara! ♡

Min man ringde för en stund sedan. Han är fortfarande en ringa-hellre-än-att-skicka-sms-människa.

Dock är han inte dum...

"Jag älskar dig. Du är min fru, den finaste jag har, det här löser vi tillsammans." ❤

Att säga: Jag ser att du behöver hjälp och jag står vi din sida är det vackraste man kan säga till en annan människa.
Ta hand om det.
Dig.
Er.
Ihop.
Tillsammans.

<3

Tragikomisk

Inte skrivit eller läst på ett tag.
Hittade en whisky att bara tulla liite på i Fredags, dock ej mycket, köpte 3,2 corona istället för non-A likaså i Fredags. Blev väl inget jätterus, men ett steg i fel riktning.
Nu tar vi Nya tag!
Kraum.

pratar, kramas, pratar, pratar, älskar ❤, pratar och pratar igen...

Så ser mitt liv ut just nu. Och jag njuter av varje sekund. Inte av situationen i sig, hur det kunde bli så här, men av hur vi försöker fixa det. ❤

Ännu en gång, tack alla fina! Ni skriver så tänkvärda saker. Självklart, eftersom ni vet vad det handlar om. Kram till alla rikssvenskar och kraum till er skeuningar! Åh, vad fantastiskt bra det här forumet är - och gör!! ❤

Härligt att du har så fint stöd av din man, och fint att du är på banan igen! ? Klokt av dej att minska ner med arbetsuppgifter på ditt jobb och ta det lite lugnare. Jag tror också, att stress och känsla av otillräcklighet kan vara ”triggers” (några av flera), till att dricka för mycket. Så har det ofta varit för min del. Men livet är egentligen kort och det gäller att vara på tiden som vi har. Inte stressa igenom livet, eller förstöra det med alkohol...
Sköt om dej ❤️ Kram

...så är det det andra, sa flickan som blödde näsblod.

Skämt åsido, jag är hemma p g a en förmodad matförgiftning. Alltså, inte bakis, men med samma symtom. Ja, förutom skammen och känslan av att jag inte borde ha druckit. Men att låta bli att äta helt och hållet är ju inte en särskilt bra säkerhetsåtgärd.

Har ännu en gång tänkt på forumets storhet - har nog nämnt det sisådär 711 gånger. Men när jag läste i en annan tråd slog det mig hur öppet vi diskuterar här och hur löjliga och fattiga våra samtal IRL ter sig.

Alltså, här är vi (förhoppningsvis) hundra procent anonyma. Vi lämnar ut oss totalt. Ärligt, naket, äkta och från djupet av våra hjärtan berättar vi allt - för helt okända människor. Dessutom känner vi en lättnad över att göra det.

Så kommer vi då till det vi kallar det riktiga livet. Så fyllt av lögner, skam, smusslanden, undanhållanden, fasader, förhoppningar... Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Den sårbara människan - vi - som törstar efter kärlek, bekräftelse, det är så vi fungerar.

Men när vi inte passar in i mallen, när vi inte träffar drömprinsen/-prinsessan, när sjukdomar tar över våra liv, vad gör vi då? Hur hanterar vi själva LIVET? För det är ju det livet handlar om. Det kommer med alla känslor, alla tillstånd. De är få som glider på en räkmacka utan att någonsin stöta på svårigheter och motgångar. Skillnaden är som sagt hur vi hanterar dem.

Jag är en känslomänniska, känner stor empati med många av er. Glömmer emellanåt mina egna problem, då andra har det jobbigare. Helt ok, det är också en överlevnadsfråga. Önskar av hela mitt hjärta att ni alla får känna den villkorslösa kärleken någon gång. Den som finns att hämta ny energi i, den som vaggar och vyssjar när det är som jobbigast, den som får dig att känna att du duger - inte för vad du gör, utan för den DU faktiskt är! Du är bra! ♡

Io

Hej Vinäger!
Det där var nästan som att titta sig i spegeln. Började också mitt nyktra liv exakt i tisdags! har heller inte känt nåt större sug men precis som du haft huvudvärk. har haft en rastlöshet som satt in så där på eftermiddagen / kvällen när jag brukar hälla upp mitt första glas. Sov ordentligt och vaknade utvilad i morse. Och glad! Börjar minnas den där pigga skojfriska personen som fanns en gång.
Precis som du är jag lyckligt gift, har vuxna barn och ett jobb jag gillar. Grunnar precis som du på svaret på frågan - varför?
Jag är helt säker på att jag inte har någon ärftlig benägenhet för alkoholism. Däremot har jag under lång tid druckit lite för ofta och för mycket. Fram tills i fjol har jag utan problem kunnat ta långa nyktra perioder liksom nyktra dagar i veckan. Plötsligt funkade det inte längre. Jag antar att man plötsligt går över en absolut gräns där kontrollen är förlorad.
Jag har tagit kontakt med en alkoholterapeut som jag kommer att träffa regelbundet, liksom en läkare som skickat mig på provtagning och skrivit ut antabus. Vi har gjort en överenskommelse att jag är helt nykter i sju månader, 1 februari - 1 september. Jag kommer att ta min antabusdos varje dag hela perioden.
Att sätta upp ett mål med en begränsad nykter period är för mig den enda möjligheten. Det är hanterbart. Hade det krävts att jag skulle deklarera total nykterhet resten av livet i detta skede hade jag nog stupat direkt.
Nu ska jag klara av de här sju månaderna. Sen tar jag ett nytt beslut. Det kan bli sju månader till, men det behöver jag inte bestämma idag.
Blev glad att läsa ditt inlägg där jag kände igen mig så starkt.
Vi får peppa varandra på den här resan!
Kram Io