Det blev ingen dag fyra och jag kan inte riktigt säga varför men imorgon är ändå siktet på en nykter dag. Den kurator som jag har träffat på rådgivningscentrum pratar inte så mycket om anledningar utan som jag skrev igår eller i söndags om att GÖRA. Det är i princip vad hon pratar om...ATT GÖRA...kanske hon inte säger det till alla hon möter men kanske hon tänkte att det är vad som gäller för mig. För jag kan läsa böcker, se på youtube osv osv men det handlar om att GÖRA...inte tänka ...inte analysera...utan att GÖRA.
Jag märkte att igår när jag klarade den tredje dagen när jag klarade att surfa på suget fick jag många hejarop...och det kändes härligt! Jag är ju en bekräftelsetörstande individ...och så många hejarop på en gång är jag inte van vid. Det bekräftar lite vad jag känner med forumet att när man lyckas så är det mycket lättare att man får hejarop än när man inte lyckas ..att få pep då och då är det SÅ viktigt. Kanske verkar det provocerande vad jag skriver...men det är inte min mening...men rubriken här heter "Förändra ditt drickande" och då tänker jag att det handlar om ett förändrat beteende när det gäller alkoholen oavsett om det är helnyktert eller att dra ner på alkoholintaget. Det finns för mig inget alternativ utan det är helnyktert som gäller..så är det!
Som du vet så tycker jag att du gör det bra, varje kämpande timme.
Och jag håller med om att även förändrat beteende och reflektion är värt all peppning, inte bara vita dagar.
Men jag tror att du ska tolka de senaste hejaropen mer positivt än vad du kanske gör, det är troligen för att du själv har skrivit att du strävar efter helnyktert som alla vill ge dig lite extra grattis när du lyckas.
Det betyder inte att de tycker att du gör det dåligt de dagar som du kämpar men inte lyckas fullt ut.
Kram!
Jag håller med Blenda. Självklart vill vi gratta dig extra mycket när du lyckas med det du vill. Allt annat vore konstigt. Jag tror att terapeuten har rätt. Du ska nog sluta tänka så mycket och istället GÖRA. Allt sånt som du mår bra av ❤️
Varafrisk, du hade tre dagar och du vet själv hur nöjd du var.
Processen tar olika tid för olika människor.
Ibland är det ett steg fram och två tillbaka. Ibland är det tvärtom, då hoppar man framåt tre steg och ett tillbaka.
Så se framåt och ge inte upp, du kommer fixa det här???.
Vi ska ju dansa nästa sommar! Och det gör vi bäst nyktra!??
När du startade här Varafrisk undrade du när dag 2 skulle komma. Om jag inte missminner mig har du nu gjort tre nyktra dagar vid flera tillfällen. Det är väl ett framsteg om något? Du får snart starta en tråd som heter när kommer dag 4 tänker jag.
Onsdagskväll...det blev inte dag nr ett igen...men den kommer att komma igen ..förhoppningsvis imorgon för jag kände att det var så skönt med tre dagar i rad. Och...Charlie70 i början av augusti fixade jag fyra dagar i rad..så jag ska dit igen. Faktum var att jag tänkte nästan ingenting idag...inte så mycket förhandlande. Imorgon ska jag på handledning i en annan stad under eftermiddagen. Kommer väl komma hem ca 17.30. Har anmält mig till yoga imorgon börjar klockan 18.15 som håller på till 19.45.
Känner mig ändå väldigt hoppfull ikväll! Inte misslyckad! För jag ska klara det här och jag vet att jag kan!!
Tack mina vänner här på forumet för att ni tror på mig!!
Veckan som gick blev inte som jag ville ur sett ur nykterhetens perspektiv....och kanske inte heller för övrigt. Har skrivit det tusentals gånger tidigare ..alkoholen styr mitt liv...och jag sätter inte mig själv i första hand. Man kan ju tycka att det borde vara på tiden...och vad väntar jag på?? En signal? Att någon ska gå bredvid mig?? Så är det inte...och så kommer det aldrig någonsin bli..och som ni vet så teoretiskt är jag oerhört duktig på vad jag bör göra men jag gör det inte fastän det enda som gäller är GÖRA...och prioritera mig själv därefter kan jag vara ett stöd för min dotter.
Min dotter var väldigt arg på mig i fredags...att jag inte genomför det jag har bokat. ..att jag inte tränar. Hon hade sagt till min man att jag kommer dö av min övervikt. Och när hon grälar på mig så är allt sant vad hon säger och jag har inget att sätta emot. Och, jag kan definitivt inte säga något till henne om att jag tycker att hon inte ska festa...osv...det får jag tillbaka direkt i ansiktet. Då tänker jag...jag ska minsann klara det här med att bli nykter så jag kan vara stolt över mig själv och att göra henne trygg.
Idag känner jag mig lite låg...fastän jag var på en helt fantastisk konsert med Ola Salo igår. Det var en konsert för 50 personer med tre rätters middag. Han hade dessutom med sig en mycket skicklig pianist. Som jag hade längtat efter att få gå på konsert och så äntligen blev det av!! Jag har många filmklipp som jag kan njuta av:)
Men att jag är låg beror till stor del på mitt alkoholmissbruk men även min oro för min dotter. Inatt har jag sovit dåligt för jag oroar mig för henne...att hon ska råka illa ut. Oroar mig också för hennes ekonomi. Hon har jättestora skulder och det kommer att ta många år innan hon har betalat av den skulden till Kronofogden vilket både oroar mig och gör mig väldigt ledsen. Jag känner att jag är så trött på söndagar...samt att det är en dag då vi på något vis väntar på att vår dotter ska höra av sig för att sedan ta hand om henne. Det blir liksom inte heller VI dvs min man och jag. Känner att jag befinner mig i en bubbla där de som ingår i denna bubbla är mina kollegor och min familj. Känner att jag saknar andra sociala kontakter...och detta beror inte endast på Coronan utan att så ser nätverket ut.
Pratade med en LSS-handläggare i förra veckan i min roll som kurator...jag berättade för henne att jag varit sjukskriven och att min dotter har fått bipolär diagnos. Hon sa att när hon jobbade som LSS-handläggare inom psykiatrin var det många anhöriga som inte orkar...att det är oerhört slitsamt. Det är skönt att prata med någon som förstår vad det handlar om...att man inte bara en orolig morsa..utan att det faktiskt finns anledning att vara orolig. Något av det svåraste som jag känner är de här växlingarna mellan depressiv och manisk samt däremellan även den "vanliga dottern". Det känns även så tufft att hon kommer aldrig kunna vara så fri och självständig som hon önskar utan hon kommer alltid behöva stöd av andra som god man, boendestöd och personligt ombud.
MEN....jag vet att det finns en annan sida...om jag bara lyckas hålla mig kvar där...och på den sidan...där är det alkoholfritt...där finns naturen...träningen...böckerna...mysiga utflykter tillsammans med min man...och då tänker jag på att ta med fikakorgen ut i naturen...gå någon vandringsled.....om jag klarar av att stanna kvar på dennasida då känner jag mig inte lika ensam...grubblar inte lika mycket...så jag vill vara kvar på den här sidan.
Idag söndag blir det nyktert...imorgon måndag..blir det en timma i taget.....
Skulle så gärna vilja krama dig IRL, och berätta hur mycket jag känner igen det du beskriver.
Detta ständiga växlande mellan hopp och förtvivlan, ansvaret, skulden, sorgen.
Det är fan inte lätt att vara människa, och för oss som har barn som mår dåligt är det sju resor värre.
Men du tänker så rätt, och låt oss kämpa, gråta och skratta tillsammans i detta forum.
Stor KRAM!
Här kommer en kram. Visa nu din dotter att du är den förebild du vill vara och som hon behöver! Var är din man i allt detta? Stöttar han er eller grejar han med sitt?
Ola Salo var jag också på. Skulle gå med min son som blev sjuk. I stället hängde min granne på. Han var 80 år. Vi hade hur kul som helst. Sedan dog han några veckor senare...
Tack Blenda, Andrahalvlek och Charlie70 för omtanken ni sänder mig❤️❤️
Var bjudna på fika t min son och hans sambo idag pga Kanelbullens dag. Kände mig så ledsen så jag orkade inte följa med?..det har nog aldrig hänt förr.... men nu ikväll mår jag bättre. Min man och dotter samt hund åkte dit...jag var hemma grät en skvätt och tittade på en serie.
Charlie70....min man är med och stöttar. Mer nu än tidigare eftersom jag försöker släppa kontrollen och lämna över. Vi gör olika saker men hanterar det olika. Min dotters mående kryper inte lika mycket innanför skinnet på honom som det gör på mig. Han grubblar inte...inte analyserar. Han åker och tränar. Är bättre på att ta hand om sig än vad jag är.
Regnet öser ner, det är verkligen mörkt utanför fönstret. Min man har åkt iväg t jobbet men lämnat vår hund på dagiset på vägen dit. Vår dotter sover i vår bäddsoffa. Hon har fått ett extra jobbpass idag vilket är gott för henne. Hon skulle träna efter jobbet...vid 21... hon börjar komma tillbaka till sitt vanliga jag...även om det är en lång väg dit och det kommer vara upp och ner.
När jag har skrivit klart ska jag fixa t mig och därefter iväg t jobbet. På fm har vi teamkonferens då vi har möjlighet att lyfta patienter för att diskutera behov och hur vi går vidare i arbetet. I em ska en kollega fr en annan habilitering och jag ha en samtalsgrupp för föräldrar som har barn i åldern 0-6 år m funktionsnedsättning. Har inte haft det tidigare och jag ser verkligen fram emot det. Och sen kommer utmaningen...men jag ska inte tänka....jag ska styra bilen hem..det är enda målet vad det blir efter det får jag se. Nykterhet är mitt första mål...inser att det är det enda mål jag ska ha för med det kan så mycket annat positivt komma??
Kram t er alla var ni än befinner er på er resa❤️??
Om du visste hur ofta du finns i mina tankar, Varafrisk. ?
Känner och lider med dig. Det känns som att du har en omöjlig situation just nu vad gäller det mesta. Omständigheter vi inte rår på är ju en sak, men resten...
På ett sätt är vi ganska lika vad gäller alkoholen. Vi vill sluta, men klarar inte att släppa taget. Även om jag druckit kontrollerat länge nu känns det ändå inte helt ok. Jag vill ju vara helvit. Inser att det är det bästa, framför allt för hälsan.
Så i går när min motivation helt plötsligt kom tillbaka tänkte jag på dig. ? Vill så gärna överföra en del av den till dig. Funderar också över om jag kan hjälpa dig på något sätt. Vad behöver du höra för att orka gå vidare?
Jag tänker att du är så oerhört värdefull i dig själv. Du finns till för andra, främst din dotter, men du måste nog tänka mer på dig, bara dig. Inte som ett offer, för det är du inte, även om det lätt kan kännas så emellanåt, i alla fall för mig. Offer ses ofta som hjälplösa och det är varken du eller jag.
Själv oroar jag mig, precis som du, mest för hälsan. Och det är sunt att göra det. För vi är ganska farligt ute. Mer än vi kanske orkar ta in. Alkohol är ett gift. Och våra kroppar är inte tjugo längre.
Mitt råd till dig är detsamma som till mig själv: Om vi inte klarar att sluta på egen hand, trots stöttning av forumvänner, måste vi söka hjälp. Hur pinsamt och jobbigt det än är. Men på något sätt bara måste vi göra det. Tänker också att du behöver involvera din man mera, så att han vet vilket stöd han kan och bör vara.
Min värsta farhåga (och kanske en av dina) är att få någon alkoholrelaterad allvarlig sjukdom som inte går att bota. Gode värld, jag skulle ju ångra ihjäl mig om jag inte sökt hjälp tidigare. För att det kändes pinsamt...
Fina, vackra, fantastiska du ? vänta inte längre, skjut inte upp den avgörande stunden. Ditt nick är Varafrisk, men för att kunna bli/vara/hålla osd friska måste vi välja vår livsstil. Och jag tror att stunden är kommen...
Detta skrivet av största omsorg. ? Bara och endast av omsorg, utan det minsta mästrande. Jag är så glad över att ha träffat dig, det känns fint nu när jag skriver så rättfram.
Jag tror på dig, på mig, på oss och hoppas innerligt att du tar detta på rätt sätt.
Tack för att du har funnits för mig så länge nu, trots att jag själv varit passiv. ?
Goa Vinäger..tack så mycket för ditt inlägg i min tråd!! Jag är så glad över att du har skrivit till mig och jag tar det endast positivt. Har alltid tyckt om när du skriver i din egen tråd eftersom du är väldigt ärlig....och visar inte endast upp det vackra utan även det svåra. Har funderat väldigt mycket över mig själv sedan jag läste ditt inlägg..i och för sig..så funderar jag över det hela tiden men ytterligare lite mer och att jag vill skriva om det idag.
Jag vill bara berätta att jag har sökt hjälp. Så i princip alla professionella kontakter som jag har, har jag informerat om mitt alkoholberoende. Tex tandläkare, tandhygienist, läkaren på medicin..de hjälper mig ju inte i mitt beroende men jag känner att det är bra att de vet. Men på vårdcentralen har jag nu senast lämnat leverprover samt de prover där man kan se hur mycket jag dricker i veckan...kan inte namnen på dessa prover utantill. Har även varit på Rådgivningscentrum men behöver vara nykter några fler dagar än två, tre stycken för att prata vidare där. Jag är oerhört duktig på att ta kontakter med professionella kontakter men....men jag behöver GÖRA....jag är oerhört duktigt på att analysera...men det är inget som hjälper mig i nuläget utan det är att GÖRA....och då ställer jag mig själv frågan...men för sjutton om jag nu vet att jag måste GÖRA varför GÖR jag inget då?!?!? Naturligtvis...är det svårare att få bukt med det när det är så mycket kring min dotter...men det är varken ett svar...eller ett försvar...för då finns det ju ännu mer anledning att börja GÖRA.
Jag vet när jag gick på Rådgivningscentrum för flera år sedan då sa den kurator till mig att det är många som blir nyktra först efter att något har hänt dem tex som att förlora körkortet. Och, jag tänker....inte ska de behöva hända något för att jag på RIKTIGT...på ALLVAR...ska ta itu med mitt alkoholberoende. Måste jag få en konsekvens innan jag slutar?!? Jag har redan leverpåverkan, problem med magen, huden kunde nog varit finare utan alkohol, min sömnapné är lindrig men skulle kunna bli ännu mer lindrig...förmodligen skulle spänningarna i min käkar, i axlarna bli så mycket bättre och ändå slutar jag inte på riktigt. Min man är involverad men han är ett stöd för mig i mitt liv på många vis men när det gäller alkoholen behöver jag klara det själv...och klarar jag det så är han med mig på banan. Hade jag varit allergisk mot tex jordnötter så hade jag ju aldrig ätit det...svullna upp..få andnöd ....eller jag skulle inte heller dricka något annat direkt giftigt..som exempelvis bensin...men varför dricker jag då alkohol??
När jag var hos kuratorn på Rådgivningscentrum nu för någon månad sedan...så sa hon..att det verkar som du tror att det är någon annan som ska ta itu med det....men det är endast DU som kan ta itu med det. Hon frågade mig även om vad som var positivt just nu med att dricka alkohol och hon skrev när några punkter som jag nämnde. Hon frågade givetvis även var som var negativt och de punkterna var något fler men SÅ mycket allvarligare. Så...ja...jag har redan nu fysisk påverkan på min kropp...och tar jag itu med mitt alkoholberoende så skulle nog kroppen kunna återhämta sig. Men, det är ju det som är det luriga med alkohol...att man kan dricka länge....och det allvarliga kan komma längre fram.
Vinäger du frågar mig vad jag behöver höra för att gå vidare och jag har funderat på det. Många som skriver här på forumet är ju hjälpt av vad andra skriver och flera skriver i varandras trådar nästan varje dag. Jag har inte riktigt kommit dit ännu...att jag har blivit hjälpt..för då hade jag uppenbarligen haft fler dagar. Jag läser ju inte heller i jättemånga olika trådar för det blir för mycket för mig just nu. Dock är det så att om jag generaliserar så upplever jag att många har redan flera nyktra dagar innan man börjar skriva här och har man nyktra dagar får man många fler hejarop. Jag märker ju det när jag har klarat tre, fyra dagar att det är många fler som skriver än de dagar då jag inte lyckas. Jag har ju skrivit om detta tidigare..och...jag tänker att det här är ett frivilligt forum...frivilligt att skriva...men när andra skriver i min tråd så känner jag mig väldigt bekräftad..och den känslan är go. När jag läser andras berättelse om nyktert liv så inspireras jag...men när det låter för enkelt..så har jag svårt att ta till mig det. För jag tänker att det finns inget som är enkelt med att bli kvitt ett beroende oavsett vad det än är...och jag tror att det kommer att ta tid....kanske är det det som skrämmer ibland? Jag vet inte....
Något som jag tyckte var helt fantastiskt var när vi träffades i Stockholm i februari. Jag kände mig trygg utan att jag kände någon av er/dem som var där. Nu minns jag inte exakt hur många vi var...men ex antal människor..kvinnor och män...några yngre och några i min ålder...så vackra..och skulle jag mött någon av er/dem på stan skulle jag aldrig någonsin anat att det har funnits/finns ett alkoholberoende. Jag tänker..tänk om det vore mer legitimt att berätta om sitt alkoholberoende...för många gånger känner jag mig verkligen falsk.
Idag är jag ledig..har gått ner till 80% för att få återhämtning. Från köksfönstret ser jag solen skina...träden börja få höstens nyanser gula, röda, organga löv..snart blir det tid för en promenad. Jag tänker på vad du skrev Vinäger om att sätta mig själv i första rummet. Det är oerhört svårt... i synnerhet när jag har en dotter med psykisk ohälsa...där samhället är som det är. Det krävs att en ung person som är myndig har föräldrar/anhöriga som finns där och roddar, hjälper till med alla kontakter. Då handlar det om det praktiska sedan har man det känslomässiga att ta hand om. Inatt har hon sovit hos sig och jag tror inte att hon vet att jag är ledig. Jag känner att det är så skönt att vara ensam...men har väldigt svårt att välja det när hon mår som hon gör. Fast jag vet även att hon vill att jag ska ta hand om mig själv i synnerhet när det gäller alkohol och träning.
Kanske blev detta inlägg lite rörigt.....det är inte heller menat att kritisera någon...utan det blev skrivet så här rakt upp och ner.
Å Vinäger..jag tror också på dig, på mig och på oss!!
Tänker att bli nykter är en resa...som man får göra på egen hand.....för...jag tänker att så är det.
Just nu är det väldigt svårt och tufft...Tittade på SVT play...på reprisen från Skavlan i fredags...Hade druckit alkohol då..och mindes inte allt...men nu såg jag det igen..John el vad det Johan Croneman berättar att han varit/är suicidbenägen...och att hans son samt bonusson var som ett vaccin. När han berättade det så rann mina tårar...eftersom mitt alkoholberoende finns fastän jag har barn....och hur många hundratals gånger har jag inte tänkt att jag inte ska dricka när min dotter är hemma....eller att jag ska kunna säga t henne att jag är nykter...men ännu inte lyckats. Jag blir påmind här på forumet om det...att vara den förebild som jag vill vara...å när jag misslyckas så känns det...i hela min själ..fast det är väl kanske bra. Jag tänker att vad jag misslyckas med är jag SÅ medveten om...men vad jag lyckas med däremot...har jag SÅ svårt att ta till mig..så är det.
Ja, det där med att glädjas och vara stolt över det man lyckats med istället för att sörja det som blev fel/inte alls gjort... Det är inte lätt, jag vet.
Vet att jag skrivit det förr, men det känns annorlunda nu. Jag är rädd för att dö för tidigt och helt i onödan. På riktigt. Det är som en ny insikt. Att inte få se mina barnbarn växa upp. Att inte kunna leva ett normalt liv p g a alkoholskador. Att inte ha ett liv överhuvudtaget.
När jag kunde kontrollera mitt drickande blev det mer en fråga om varför jag dricker. Vad ger det mig? Alltså, jag mådde helt ok under den här tiden, även om det var mitt näst bästa alternativ.
Men...
Vi får ångest och stresspåslag av att vi dricker alkohol. Mycket värre än om vi var nyktra. Vi inbillar oss att vi blir bättre av att dricka, vilket förstås ger oss ännu mera dåligt mående.
Jag vet att du förstås vet allt detta, men det är aldrig fel att påminnas om det. Återigen, endast av omsorg. ?
Nu måste du tänka på dig, bara dig. I första hand. Det är som med syrgasmasken på flyget. Fixa först syre till dig själv, så kan du hjälpa andra sedan. (Jag vill poängtera att jag vet att du är en fantastisk mamma och ställer upp för dina barn, men du håller på att göra slut på all din ork.)
Alltså, jag bryr mig om dig. ? Jag känner mig orolig. Vill så gärna överföra en del av min motivation.
Men som du säger, vi måste göra vår egen resa. Det är bara vi själva som kan göra jobbet. Hoppas du är redo snart. Och du, jag kommer att peppa dig, oavsett, jag lovar. ?
Ta hand om dig, fina Varafrisk, så att du kan bli/vara just det.
Jag är också orolig...över mig själv...över mitt beteende...å det är otroligt svårt att välja mig själv i första hand.
Faktum är att jag inbillar mig inte på ngt vis att jag blir bättre av alkohol...känner mig inte heller som ett offer....tänker inte heller att jag kommer få barnbarn...däremot så tänker jag...att min dotter som har bipolär diagnos...som bränner relationer...jag kan inte dö för tidigt...å jag kommer alltid finnas där...å jag vet att jag måste ta hand om mig själv först??❤️
Totalt kolsvart utanför fönstret men känner ändå mig hoppfull. En ny dag och en ny möjlighet....??
Jag vill bara säga det att.....jag vill leva...vill bli nykter?? Vill leva länge.....för att kunna vara ute i naturen.... träna....dansa...sjunga...äta god mat...gå vandringsleder....lära mig olika saker om att måla....besöka olika städer i Sverige...måla läpparna röda/cerise/mörkt lila...bära färgstarka kläder....leva länge tillsammans m min man...och umgås med min dotter.....med min son....med min svärdotter??❤️
För att kunna göra detta måste jag välja mig själv först....och väljer jag mig själv först då innebär det att jag måste GÖRA...men det är SÅ svårt...just nu.
Varafrisk ?om du kan försöka att se dig själv utifrån och fundera på vad du vill säga till den personen.
Till exempel, vad skulle hon vinna på att inte åka till systemet idag?
Försök övertyga henne om hur mycket bättre hon skulle må imorgon om hon inte drack idag.
Gör ett försök! ??
Man ångrar aldrig en nykter kväll!
Hej, vet inte om vi har snackat här förut men ville bara skriva en hälsning och skicka en kram. Har läst din tråd och du verkar vara en otroligt stark och positiv människa som verkligen försöker bättra dig trots alla omständigheter runtomkring.
Angående alkoholen så skulle jag rekommendera att lära dig mer om just det och hur det påverkar kroppen och hjärnan. Det är väldigt intressant och har verkligen fått mig att förstå varför jag dricker och får sug osv. Du kan söka på youtube, eller artiklar om du gillar att läsa istället. Som andra har skrivit så rekommenderar jag också Tänka Klart av Annie Grace och Alcohol Lied To Me av Craig Beck (finns säkert översatt till svenska).
Sen skulle jag också vilja säga att varje vit dag räknas så det är inte ett misslyckande bara för att du dricker efter 2-3 dagar. Du samlar på dig erfarenhet och tillslut kommer du komma över tröskeln, jag lovar.
Härligt morgoninlägg, Varafrisk. ? Självklart vill du leva. Och göra allt det där du ser fram emot. En dag i taget mot ett tillfrisknande, så kommer vi framåt.
Tänk vilka fräscha 70-åringar vi kommer att bli. ? Tar en löprunda på morgonen, sedan slår vi på kaffet och medan vi väntar på det dricker vi en härlig, vitaminsprängd smoothie. Dansar en stund i köket medan solstrålarna letar sig in. Njuter av livet.
Nja, det kanske inte var din målbild, men jag älskar att göra små skutt på 10-20 år in i framtiden. Det lustiga är att jag alltid är yngre och mer vältränad än vad jag är nu. ??
Hoppas att du har haft en fin dag. Har tänkt mycket på dig. ?
Jag vet hur det är när ens barn har skulder hos kronofogden.
Jag var orolig i flera år för att min son aldrig skulle komma på fötter igen.
Även om han har överlevt i många år trots sin psykiska ohälsa och självmedicinering så kvarstår kronofogden. Och det som är bra med det är att han inte kan låna mer pengar för han är stoppad överallt.
Din dotter borde väl också ha en sådan spärr?
Tänk inte så mycket på kronofogden, de är bra att prata med. I början ringde jag till dem och var förtvivlad men de lugnade mig och sa att det viktigaste var att min son skulle få hjälp med sitt dåliga mående. Och att han så småningom kunde lägga upp en avbetalning när han väl började jobba.
Men han har fortfarande inte kommit dit, mår dåligt men ibland bättre.
Kronofogden är egentligen det minsta bekymret...de hör av sig till honom per brev en gång om året och frågar om han har någon inkomst. Men han lever på försörjningsstöd så det finns ingen inkomst de kan utmäta...
Det värsta är faktiskt att psykvården och missbruksvården är så dålig...?
Så tänk inte så mycket på det du inte kan påverka Varafrisk, det bara dränerar dig på energi!
Önskar dig en fin lugn helg utan grubbel och oro, det behöver du!
Jag har vuxet barn med psykisk ohälsa, bland annat ADHD och GAD, väldigt gränslös och vägrar all form av medicinering. Jag hjälper till med pengar titt som tätt, fel eller ej, men nu har jag valt den vägen och hoppas att barnet ska mogna.
Så även om vår situation inte är identisk så ville jag bara skriva att jag känner igen både hur ont det gör och hur ensamt det är. Jag står dessutom utan stöd i form av en förstående man. När vi hade det som värst med barnet och borde haft hjälp av varandra så skapade svårigheterna istället klyftor mellan oss som nu inte går att reparera. Lägg till alkoholen på det. Inget roligt liv.
I början av året kände jag så tung hopplöshet att jag tyckte det kvittade om jag levde. Drack hejdlöst, påhejad av meningslösheten. Men det vände. Vet inte riktigt hur.
Nu vill jag fortsätta leva, såsom du också skrev i ett tidigare inlägg. Så jag försöker ta vara på det ljus som fortfarande finns, samtidigt som jag andas mig genom de mörka stråken minut för minut. Tillåta mig att sörja men inte att grubbla. Aldrig ge upp. Svårt är det, men enda sättet.
Jag har också precis börjat om på min resa mot 100 dagars nykterhet.
Så länge det finns liv finns det hopp.
Kram!
Så ledsen ikväll av olika anledningar?så missförstådd av mina närmaste?så tydligt på ngt vis att jag är navet?
Om jag fick önska...bestämma...över morgondagen...så skulle jag vakna...ta en promenad m Bella...komma hem...fixa frukost....åka ut t en särskild plats...för att äta den där..försöka andas med mig själv...helst inte komma hem förrän systemet är stängt...och sen andas igen...kanske läsa...för att sen hämta sushi el thai...
Min man är 65..min son 26...min svärdotter 29...och min dotter snart 22.m bipolär .. vågar jag...har jag ändå rätt att välja mig själv först imorgon??
Kram mina vänner❤️❤️
Ps! Tack vänner för inlägg i min tråd...så betydelsefulla??
Du har all rätt att välja dig själv. Om du gör något som får dig att må bättre så kommer du i förlängningen ha mer ork för familjen. Ta hand om dig och gör det du helst vill imorgon, låter som en bra plan!
Tack Vinäger, Se klart, Wasabi, Kennie, FinaLisa, Blenda m.fl för era inlägg:)
Jag blir SÅ glad när ni skriver i min tråd. Jag läser, begrundar och tar till mig vad ni skriver. Även om jag inte har lyckats få till det med min nykterhet så slukar jag allt vad ni skriver och det är så betydelsefullt för mig:)
Förra söndagen var jag så himla ledsen...tårarna rann nästan hela tiden...jag gråter inte idag men känner mig ändå tyngd. Och för att vara ärlig mot mig själv så är det mitt drickande som tynger mig mest...och det är jag endast jag och ingen annan som kan och ska få bukt på det. Min hjärna spelar mig ofta ett spratt och det är följande...jag har alltid tyckt att det var mysigt och gott med att laga mat och dricka ett gott vin till det eller att åka bort över en helg ...bo på hotell...äta gott och dricka gott. Men det funkar inte längre på det viset....jo...jag kan äta god mat...men drycker med alkohol fungerar inte. Det blir inte så mysigt..och jag dricker inte på samma vis som förr...dricker många fler glas..mycket fortare. Nästa dag när jag vaknar tänker min hjärna...ALDRIG MERA...nu får det vara slut.....men efter några timmar så är det en annan del av hjärnan som försöker locka...och locka med myset...och beroende på hur jag mår den dagen...så kan den delen av hjärnan vinna som lockar med det mysiga.
Fast jag vet...inte bara genom att läsa i andras trådar utan i egenskap av att snart ha levt 58 år...att mys finns i så många andra former än i alkohol...där kanske det minsta myset finns. Mys kan ju bestå av en kopp te eller kaffe i min fina mugg eller en utflykt till sjön med kaffekorgen eller att sitta i fåtöljen och sticka eller äta god mat med ett glas äppelmust...ja det finns många många sätt att mysa på...det är bara det att jag behöver ta kommandot över min hjärna!!!
Igår var min dotter hemma..hon sov hos oss från fredagen...och vår son kom även han hem igår...vi åt rester och matlådor till lunch och det var väldigt mysigt. Dottern hade en bättre dag och igår kväll gick hon ut på krogen. Har inte hört ngt från henne idag ännu men det är alltid så skönt när man får ett livstecken...att inget har hänt henne. Vi väntar på att det ska komma en person som köpt vår gamla spis och diskmaskin. Jag trodde verkligen inte att någon skulle vilja köpa dem men det var många som var intresserade. Efter det åker vi kanske ut på en liten utflykt...till ett mysigt café som ligger några mil från där vi bor.
Idag blir en nykter dag...och jag önskar att det blir fortsättningen på flera...min kropp behöver vila från alkoholen...och jag tänker det är ännu mer viktigt nu om det inte ska gå helt åt skogen....så är det...om två veckor har jag ett läkarbesök inbokat och det känns bra. På torsdag i veckan som kommer är det dags för mammografi...alltid pirrigt eftersom jag har 50% risk att få bröstcancer eller om vi väljer det positiva 50% att inte få det. Har gjort en genetisk utredning så pga familjeträdet så ser det ut så här. Desto större anledning att sluta dricka alkohol!
Ska dricka kaffe nu och ta en promenad sedan. Gillar hösten. Alla de olika färgnyanserna på träden.
Hoppas också du fått en fin söndag. Jag funderar på vad som går att säga - som skulle ”putta” dig över att känna att det är du som bestämmer. Ibland skriver du om nyktra dagarna med hopp, som när man pratar om att hoppas på fint väder. Vi har känt varandra så länge nu och du vet att det här endast handlar om omsorg.
Det är ju det där att ta till sig insikten om att du bestämmer. Du kan ju allt, och har sån koll.
Men det är som strömavbrott mellan alla dina insikter och just görandet. Som du ju själv också redan vet... Du har ju så mycket att ”vinna” på din nykterhet, inte minst att kunna stå upp som en vuxen mamma, i relation till din dotter. Slippa dåligt samvete, skuldkänslor.
Jag vill egentligen inget konkret med dessa tankar. Bara säga att jag tänker på dig och försöker klura ut hur strömmen ska slås på och de kulörta lyktorna börja blinka.
Kram ?
Tyckte mycket om din liknelse, Se klart, att det är som ett strömavbrott mellan mina insikter och görandet??men idag funkade strömmen och jag är nykter??
Har varit ledig idag. Visst har tanken slagit mig att nog skulle jag kunna åka t systemet men den har inte varit lika påträngande..tack och lov för det!
Tittade på ett en timmas klipp på youtube om alkoholens påverkan på hjärnan. En föreläsning fr Linköpings universitet. Alkohol är verkligen en ” dirty drug”?
Har köpt blommor på torget att sätta i mina urnor. Ska fixa det till helgen.
Ska sitta tillsammans m min man och dotter sen och se på Tv tillsammans med dem. Inte som jag brukar göra se på en serie på datorn alkoholpåverkad. Så himla skönt att vara med dem❤️
Igår var det fem år sedan min man opererades för matstrupscancer och han finns fortfarande vid min sida??Jag hoppas att vi får många fler år tillsammans...vi har levt ihop i 34 år...men då måste jag ha ett nyktert liv så att även jag får leva❤️??
Det sprakar om ditt fina inlägg, inte minst hur du beskriver allt du har omkring dig, och vilket värde som finns precis här och nu.
Önskar dig en kväll i denna stund som jag ibland kallar nåd eller livet eller strömmen på ?
Stor kram ??
Vilken morgon! Solen skiner...frost på taken..så härligt☀️Ska städa lite snabbt och lätt därefter promenad m vår hund. Fram på stan en sväng för att köpa ytterligare en present t vår dotter som vi ska fira imorgon men fyller år på tisdag. Min älskade dotter som framkallar alla känslor hos mig. Som absolut inte vill bli kramad eller pussad på..har svårt m närhet. Fast..ibland kan jag inte låta bli att ge henne en kram. På tisdag ska vi även börja på bipolärskolan..känns bra.
Jag hade inte tänkt skriva här idag....tänker ofta...ska inte skriva här förrän jag klarat fem dagar....å så faller jag efter en dag el två el faktiskt fyra dagar som jag klarat...men så har jag ändå ett behov av att skriva..att prata med er och hoppas att få svar....så då skriver jag.
Känner även att den där duktiga flickan som finns så starkt inom ..,dyker upp...som vill visa se jag kan istället för att jag väljer att vara nykter för min skull, min hälsa och mitt liv...att välja mig själv först och främst.
Tänker att jag har kommit till en gräns där min kropp är starkt fysiskt beroende av alkohol inte endast psykiskt. Ibland skriver en del om att nu är botten nådd eller att det händer ngt drastiskt som gör att man vaknar upp. Det är som om jag på ett omedvetet plan väntar på att ngt drastiskt ska hända men mitt medvetna vill absolut inte det! Och så är det...det kommer inte komma ngn röst som säger att botten är nådd...det kommer inte ske ngt högtidligt avslut utan det behöver bara ske.
Jag har insikterna ...och jag behöver inga fler strömavbrott....
Jag tror att vissa som du och jag, närmar oss stegvis till den där botten.
Den behöver ju inte betyda att man faller handlöst och skadar sig eller åker på en rattfylla.
Jag känner bara att det är ett farligt läge när man flyr problem eller ångest med hjälp av alkoholen.
Det vill jag inte göra längre och jag har lyckats bra med det sedan i somras. Har bara druckit två gånger sedan 1 augusti varav en gång då jag var ledsen och igår när jag var glad.
Så vad vill jag ha sagt med detta?
Jo, att du borde försöka att begränsa intaget och stegvis trappa ner. Så småningom kommer du själv känna att det inte är värt att dricka så ofta.
Så strongt gjort av dig FinaLisa❣️
Det är farligt vad jag håller på men ..jag vet det så väl och ändå gör jag inget åt det?
Så vilken ångest/förhandlande jag hade när jag var framme på stan idag. Var inställd på att gå in på systemet...men så började förhandlandet. Och jag känner mig så ledsen? Gå inte in...du vet det blir inte bra...du har ont i magen...huvudvärk....gå in...en sista gång. Klockan var kvart i tre...klockan tre stänger systemet. Så jag gick in...plockade ner den minsta mousserande in korgen...miniflaskor av Jägermeister brukar inte köpa sprit men det här var ju sista gången....några små öl....och på väg t hyllan m halvflaskor av rödvin...ja men det är ju lördag...men på vägen t hyllan med vin...så tänker jag...nej det här blir inte bra...köp inget...låt bli...så jag ställer korgen där...bara rakt upp och ner och går ut...utan en enda flaska...klockan är tre minuter i tre...och jag klarade det.
Är inte jätteglad men jag klarade det?? Anledningen t att jag inte känner mig så glad är att jag är SÅ ledsen för att jag har hamnat i ett SÅ starkt beroende ...det är så fruktansvärt sorgligt och det är så läskigt att alkoholen kan få ett sådant övertag?
Men nu känns det skönt för nu har jag varit ute och gått och nu ska jag laga mat. Vår dotter är hemma och vill hon in t stan så kan jag köra henne??
Precis så tufft är det. När du väl börjar förhandla med dig själv så är det typ kört. Idag lyckades du gå segrande ur den striden, men en annan gång lyckas du inte.
Du måste sätta stopp DIREKT när förhandlandet börjar i din skallle. Nej. Nej. Nej. Säg nej till dig själv inifrån och ut direkt. Ta död på alla argument med upprepande nej. ”Skärp rösten” till dig själv.
Tänk på det som ett litet barn som tjatar. Om ett barn tjatar och tjatar och man som förälder faller till föga efter en tids dividerande, så blir de ännu tjatigare nästa gång. Säger du däremot nej inifrån och ut direkt, och gör det konsekvent varje gång, så blir de inte lika tjatiga.
Även om du känner att beroendet är oerhört starkt, så var du och din vilja starkare! Tror inte det är många som hade klarat av att gå ut tomhänt. Jag hade inte gjort det.
Kom ihåg detta nästa gång begäret sätter in! Njut av belöningen, att du kan göra vad du vill ikväll. Nykter?
Hoppas du får en fin dag och att det blir ett trevligt firande av dottern. Du har ju bättre förutsättningar nu när du var stark och somnade nykter igår!??
Tag hand om dig, undvik "strömavbrotten" och ha en underbar söndag?
Åh, Varafrisk, äntligen vann du ett fältslag mot A. Fånga känslan, lagra den djupt inom dig. Den kan hjälpa dig att inte gå in i en sådan närkamp igen.
Bättre att tänka ut förebyggande strategier och inte ge dig in i krigszonen alls.
Jag vet att du vet, självklart, men vill ändå pusha dig, stärka dig. Tala om hur bra du är. ?
Du kan, Varafrisk, nu har du verkligen bevisat det. För dig själv, alltså, i första hand. Även om jag tror att familjen också uppskattar att du mår bättre.
Ha en underbar dag med familjen och firandet av dottern. ?
Hoppas du har sovit gott i natt och får vakna upp till en lika fin och solig höstmorgon som vi har i Stockholm i dag! Vilken fantastisk dust du tog med dig själv i går. Säger som Vinäger, ta med dig detta nu till din inre bank av erfarenheter. Klappa dig själv på axeln riktigt mycket och tänk på att du KAN OCKSÅ GÖRA, Varafrisk!
Tack för er uppmuntran Vinäger, Onkel F och Charlie70?
Vaknade även här till en solig vacker höstdag??☀️Sov kanske inte jättebra inatt...gör inte alltid det när jag vet att min dotter är ute på krogen. Hon går ju som oftast ensam hem på natten och ingen saknar henne om hon inte kommer hem eftersom hon bor ensam. Å kan sova lite sisådär ändå. Men...jag vaknade ändå nöjd och tacksam över att jag klarade av att vara nykter igår??
Har haft en mysig dag m min familj och vi har firat vår dotter/syster?
Hon hade bestämt maten som var laxburgare med pommes och örtsås/romsås. Så gott? Och hon var nöjd över firandet och presenterna??
Drack en alkoholfri öl som när jag såg efter innehöll 0,5%. Drack även en alkoholfri öl igår som var 0,0%. Drack till maten. Jag tänker dock räkna att jag har två nyktra dagar??
Så...så småningom kommer jag somna nykter dag nr 2??
Förstår att det är svårt att sova lugnt om dottern är "ute och ränner" på det viset. Men det hade väl varit värre om du inte somnat nykter?
Maten låter smaskig, och att det slinker ner en 0,5-öl får man väl betrakta som godkänt.
Så Grattis till dag 2 ? . Hoppas du sover bättre inatt och att du gör måndag till nr 3!
Somnar nykter och känner mig precis nu lugn och trygg??
Min dotter sover inatt hos oss. Hon är inte längre manisk utan är mer och mer tillbaka t sitt ”gamla” jag.
Min man försöka hjälpa henne m att få en plan över alla skulder. På tisdag ska ska jag börja en bipolär skola ...min dotter och jag ska gå tillsammans men just på tisdag ska jag gå själv eftersom det är hennes födelsedag❤️❤️
Jag brukar inte förhäva mig...men efter allt jag har varit med om under många år....och i synnerhet de tre senaste månaderna så fattar jag inte att jag bara ha rasat ihop...att jag fortfarande reser mig upp varje morgon ur sängen....det handlar dels om kärleken t min dotter som behöver mig/oss så mycket, dels om kärleken till övriga familjen men även till livet självt❤️ och jag tänker jag är stark...och jag har resurser inom mig??❤️
Det blev inte dag nummer tre idag...tror jag vet varför...tänker att jag ändå skriver här idag...även om det inte känns lika bra att skriva som när det blir dagar som man klarar att vara nykter.
Att vakna på morgonen efter att ha druckit dagen före emot att inte ha druckit ...skillnaden känslomässigt är milsvid. När jag vaknade idag var skillnaden så stark...och det är den positiva känslan jag vill ha kvar inom mig...att vakna nykter??
Jag kunde i lördags lämna korgen med alkohol på Systembolaget och gå ut utan att jag köpt en droppe.
Ska satsa på reprisen idag??
Idag fyller min dotter år antingen går vi ut och äter eller så tar vi med oss ngt gott hem...utan alkohol...närvarande i sinnet ..tillsammans. Idag ska hon även tatuera in sitt biologiska efternamn på armen...tänker att det är så viktigt...en del av hennes identitet...och hennes efternamn som består av två namn är så vackra❤️
Jag har läst igenom de sista inläggen som jag missat och jag tycker du är på riktigt god väg mot ett bättre och nyktrare liv. Jag känner igen känslan av att nästan längta efter att nå sin botten (vad det nu månde vara). Att vilja sluta dricka, i alla fall så ofta och så mycket, men hela tiden falla för suget. Så bra att du hade styrkan att lämna korgen på systemet. Riktigt bra jobbat! 1-0 till dig :). Jag känner igen känslan att se en serie på datorn (älskar att göra det i ensamhet även nu i nyktert tillstånd) och komma ihåg handlingen. Och att faktiskt med glädje välja att titta på tv tillsammans med familjen (när den är samlad) istället för att sitta själv i sängen med en gömd 50 cl plastflaska med vin bakom kudden.
Njut av dagen med din dotter och du kommer ju fira henne på bästa sätt - genom att vara nykter<3
Du har ju hängt här under hela den tiden som jag har varit här, och har ju även ett par andra trådar innan dess.
Jag måste säga att du är lite unik som inte lyckats få till mer än 4 nyktra dagar på raken under den här tiden.❤️
Jag vet att jag för länge sedan skrev här i din tråd hur jag är övertygad om hur det måste gå till om man vill bli nykter. Alltså vilja själv med hela hjärnan, bestämma sig för att sluta och verkställa beslutet. I början så skrev du ju själv att du inte ville sluta dricka med hela hjärnan, men nu tror jag faktiskt att du är där. Då återstår bara att bestämma dig och göra det. Helt enkelt, drick inte, det är tufft i en vecka eller två. Men det är inte farligt och det går, så unik kan du inte vara att alla andra kan men inte du. Det du håller på med nu måste vara ofantligt jobbigt, att ta de där abstinensdagarna hela tiden och aldrig få uppleva hur bra man faktisk mår efter bara en vecka eller två.❤️
Jag drack mer eller mindre varje dag de senaste åren men en vecka eller tio dagar helnyktert på raken fick jag till flera gånger. Det var då som hoppet väcktes till att en gång sluta en gång för alla. Man märkte hur bra man mådde utan alkoholen. Du får ju aldrig uppleva det nu, och det tycker jag är jättesynd.
Ovanstående skriver jag i all välmening och hoppas att du verkligen får till det. Det går, du kan och du är värd det. Och dina barn är värda att ha en nykter mamma.
Vi alla här på forumet har vår egen historia..egen ryggsäck...men en sak gemensamt...beroendet t alkohol.
Torn... jag förstår att du skriver i all välmening.....jag minns en annan gång som du skrev i min tråd...att du ville provocera för att då kanske jag ville visa att jag kunde sluta dricka....kanske skriver du av samma anledning idag. Tyvärr ..så hjälper det mig i princip ingenting.
Och ja...jag vet att jag är inte så unik ...men vad jag är unik i är att jag skriver under rubriken ”Förändra mitt drickande” och fortfarande dricker....för de flesta som börjar skriva under rubriken har ofta varit nyktra flera dagar innan man börjar skriva. Å är man nykter får man hejarop.
Om man har ett alkoholberoende är det inte konstigt att inte få till fyra nyktra dagar på raken under ett års tid eller mer men här på forumet kan det vara konstigt.
Många som skriver under denna rubrik beskriver aldrig ngn svårighet med att vara nykter... jag tror att man då har gjort en del av den resa som jag beskriver innan man började skriva här.
Jag tänker att vid alla beroenden.. är det enklast att lyckas när man känner att man vill av hela sitt hjärta..men ibland måste man göra en förändring för hälsan som bidrar till att man verkligen vill.
Rule74...tacksam för ditt inlägg..då jag känner att du delar många av mina känslor??
Håller med dig lite Varafrisk - det är Ibland svårt att skriva härinne om man inte samlar dagar eller valt ett helvitt liv. Tänker att såna som du verkligen behövs härinne. Sen är det kanske naturligt att de som funnit sin väg vill dela med sig av sin väg fram och sin lycka. Och de behövs de också. De som är aktiva här och som besvarar inlägg och håller forumet levande.
Men det kan göra det lite svårt när budskapet blir att du har valt fel väg och det är ditt fel att du inte har bestämt dig.
Jag tror jag har haft mycket hjälp av både de trådar som beskriver lyckade satsningar och de som beskriver mindre lyckade satsningar.
Eftersom jag hör (eller i alla fall hörde) till de som drack fast man vet så mycket bättre så är det till hjälp att läsa om när, var, hur andra trillar dit.
När jag läser i din tråd så funderar jag på hur du mår i övrigt, eftersom jag själv har haft järnbrist som i högsta grad påverkat både det ena och det andra. Det finns andra brister som också påverkar måendet. Nu går du ju hos läkare så man kan ju hoppas att du är ”checkad och klar”, men ibland undrar jag vad som är hönan och ägget i alkoholproblemen. Och den där jäkla skitdrogen påverkar på så många olika sätt.
Under de senaste åren har jag haft nyktra perioder, nyktra dagar etc etc. Bestämt mig och druckit i alla fall. Den sista perioden blev det så jobbigt med tvånget att dricka. Och det tog så mycket energi med smusslande, gömmande och drickande. Nu har jag stängt dörren helt ett tag.
Det är svårt att sluta om det finns alkohol tillgängligt. Hur har du det med det? Jag blev helt besatt av min alkohol på slutet. Jag tror att de många och ibland sammanhängande nyktra dagar jag hade under de senaste åren Verkligen hjälper, särskilt med känslan av och vetskapen om att det är skönt att vara och vakna nykter.
Jag tror att det finns många olika vägar framåt och att vara härinne och skriva och reflektera verkligen hjälper. Och dag 2 har du ju ändå haft rätt många av sen du började skriva, det var ju din fråga från början. Ha det bra och lycka till!
Jag har varit nykter i en månad och två månader i omgångar tidigare och siktar nu minst på tre månader. Det längsta jag varit nykter i mitt liv är under mina två graviditeter och amning. Och då var det ju inte svårt alls eftersom man ju inte ville skada det lilla liv man hade i magen. Tänker att vi kanske ska tänka i liknande banor. Vi har ju fortfarande barn (även om de är stora så kan vi ju skada dem psykiskt) och kanske får vi båda barnbarn en dag. Jag vill vara stark och frisk och leva ett långt och lyckligt liv. Då är jag rädd att alkoholen kan förstöra den målbilden. Jag tror det handlar om att helt enkelt bestämma sig. För vacklar man i tanken, som jag gör nu om jag ska fortsätta efter de tre månaderna eller inte, så tror jag redan där att man förlorat slaget på något vis. Jag tänker att jag ska fortsätta läsa, lära mig mer om alkoholendjävulens fula knep att få mig fast igen, skaffa vissa rutiner (som att träna och äta bättre) under denna nyktra tiden för att förhoppningsvis känna med hela min kropp och hjärna att jag är glad att slippa dricka skiten, precis som @Torn uttryckte det i sin tråd. Hoppas verkligen att jag ska känna för och klara av att fortsätta den nyktra resan. Hoppas detsamma för dig! Kan jag så kan du!
Kram
PS. Hoppas du hade en bra dag med dottern igår <3.
Du hade kanske lite "tur i oturen" att börja skriva ungefär samtidigt som ett gäng som lyckats vara nyktra under sin tid på forumet. Samtidigt var vi många fler där en del har "fallit ur", som har slutat skriva. Ofta betyder det tyvärr att man har börjat dricka igen. Du däremot, hänger i och fortsätter skriva trots att du ännu inte nått ditt mål. Det tycker jag är fantastiskt starkt av dig Varafrisk! Fortsätt med det!
Det som jag kan tycka är svårt ibland är att peppa dig trots misslyckanden. Vad ska man säga liksom? Jag vet att du vill ha pepp, men det är inte alltid lätt för oss andra att peppa när vi ser att du inte når ditt mål.
Varafrisk ?, håller med Charlie med flera ovan. Det är bra att du håller dig kvar här och skriver.
Det går upp och det går ner, processen tar olika lång tid och du är inte fullt ut motiverad till 100% att sluta helt.
Du vill kunna vilja och jag förstår precis hur det känns för jag har också varit i det stadiet fast då gällde det nikotin.
Så jag tänker att så länge du försöker är det jättebra och det gör ju också att du minskar på intaget.
Jag hejar på dig Varafrisk ??
Ett liv som nykter är förstås bättre än ett liv som alkoholist, men det tunga omkring en blir samtidigt skarpare, så det ÄR svårare att sluta dricka när resten av livet är tungt. Att du ändå försöker är guld värt.
Du lever i en tuff situation och ingen som inte går ett liv i dina skor vet hur du har det. Därför tycker jag inte du ska jämföra dig med de andra på forumet, utan du ska vara stolt och glad över de egna nyktra dagarna. Se dem som pärlor på ett halsband. Oavsett om pärlorna träs på två, tre eller flera i taget, så håller du på att samla till ett fint halsband, som kommer att blir allt längre under tiden som du reflekterar och kämpar utan att ge upp.
Kram
Jag tror att detta kommer bli ett långt inlägg...så håll ut..du som läser...därför har jag valt att skriva på min dator istället för mobilen...så nu blir det inga emojis.
Det känns ibland som om jag är en katt bland hermelinerna (säger man så?) när jag skriver här på forumet under rubriken "Förändra ditt drickande" . Och om jag inte kan skriva här...var ska jag då skriva?? och vem ska jag då prata med?? Min läkare vill inte skriva ut antabus pga min leverpåverkan...man tänker inte att mitt intag av alkohol fortsätter vilket i sin tur påverkar levern. På rådgivningscentrum behöver jag fler nyktra dagar i rad för att komma åter...Någon tipsade mig någon gång om att ta kontakt med My Skarsgård som har någon form av verksamhet som tar emot personer med alkoholberoende...men en helg där kostar runt 8000 kr..vilket jag inte har råd med. Så...i nuläget ...är det stöd jag kan få...att skriva här på forumet. Om jag då behöver känna att jag måste ha varit nykter i flera dagar för att kunna skriva här...eller få känslan att jag är unik för att jag inte har varit nykter mer än fyra dagar i rad under så lång tid för att kunna skriva här...eller att det är svårt att skriva i min tråd för att jag inte lyckas...var sjutton ska jag då skriva?!?!?
Jag har full förståelse för att vi befinner oss i olika faser, lever olika liv osv osv...men jag kräver inte/behöver inte att någon har lösningen på mitt problem...det är bara det att det är så himla skönt att ha blivit sedd...det betyder SÅ mycket för mig...för jag läser ALLA inlägg i min tråd och jag begrundar dem ..hit och dit..och upp och ner...och jag funderar över mig själv...men kuratorn på rådgivningscentrum sa till mig att min förmåga att analysera behöver jag inte använda här utan GÖRA och jag fattar det! Läsa böcker, se på youtubeklipp mm är i nuläget inte alls behjälpligt för mig...jag förstår att jag kan ABSOLUT inte fortsätta att leva så här...så insikten har jag kvar.
Jag fattar även att man inte ska ta första glaset.. Jag är glad för er där nykterheten känns lekande lätt...men när man inte beskriver ett uns av sug...eller att det trasslar till sig...utan att man bara är tacksam över att slippa alkoholdjävulen...så blir jag misstänksam...är det så enkelt...eller tänk om det kommer ett bakslag??
Som du skriver FinaLisa...jag vill kunna sluta dricka alkohol...men jag är inte där ännu. Jag förstår även att min kropp kräver att jag ska sluta för att må bra. Vad jag skriver nu kan komma tyckas låta hur dumt som helst...men vi pratade om det kuratorn på Rådgivningscentrum och jag..om det positiva med alkoholen..Jag har levt nästan hela mitt liv som en duktig flicka...sköta mig..passa in i mallen...göra rätt...göra andra glada...vara en duktig mamma. Så när jag dricker alkohol...om det så endast är för en timma..så får jag känslan av att allt är möjligt...jag kan ta mig ur den där bubblan...leva mitt liv..klä mig i galna kläder...sjunga högt...dansa på borden (då utan alkohol) ...vara så oerhört kvinnlig som jag vill vara...och det ger mig en känsla av att vara rebellisk...kanske låter det tramsigt men det är en del av mitt alkoholberoende...den andra delen är eller iaf en del av den...är självmedicinering. Men...ni vet ju...vad priset för detta är..vad baksidan är...jag behöver inte upprepa det för er ...för ni vet.
Så ..jag vill vara nykter...vara en nykter mamma....jag vet inte vad ni har för bild av mig som mamma och jag behöver inte ha den..för jag vet vilken mamma jag är...men det är klart att jag vill vara nykter...för jag vill att mina barn ska få ha sin mamma länge..men jag behöver också leva mitt liv..jag gör inte det nu...jag lägger hela min själ i mina barns liv...mina barn behöver mig...men mina barn är också vuxna.
Så...tack för alla er som tror på mig...för som jag skrivit så ofta..jag har inte gett upp...men min resa är oerhört krokig till livet som nykter...precis som jag alltid sa till de elever som inte lyckades så bra i skolan när jag arbetade som skolkurator...för en del är vägen spikrak...och för en del är det väldigt krokigt...men huvudsaken är att man når sitt mål en dag:)
Hej Vara frisk,
Tror alla här skriver under på det du skriver, liksom att vi ska känna oss stolta över de förändringar vi åstadkommer vare sig det ser ut att gå lätt, eller verkar svårt.
Tror dock inte att det är ett gäng hermeliner här. Däremot har iaf jag, och fler, erfarenhet av att känna oss som udda katter.
Det finns känsliga själar här av olika karaktär.
Jag tror ingen går i någon som helst polemik utan stöttar och vill ditt- och andra medresenärers bästa.
Du har också rätt i att den här tråden heter förändra, och de flesta- inte alla- kommer hit vid en punkt när de är mycket nära NÅGON sorts botten, hur den nu ser ut.
Och ett beslut ligger nära.
Ihop med beslut att start en tråd här. Det är när vi fått nog.
Det är kanske det som du ibland uppfattar som, ja, att vi är på olika hållplatser på resan.
Men:
Det jag ser från mitt håll är olika personer som verkligen gör det de kan för att hålla utkik, hålla upp dörren, alla ska med, vi väntar, hejar!
Det är lika många grattis här hos dig på din tredje dag- som hos mig månad nio. Som det ska vara i den bästa världen. Något att glädjas över.
Det som är viktigt är dock att vi gör våra resor oavsett om vi får ett eller hundra hejarop.
Att få bekräftelse, som du skriver är viktigt.
Men i beslutet att inte dricka måste vi stå på egna ben och klara att fortsätta om forumet så stängs ner.
Det är en enorm bonus med det stöd som utvecklas här, men det får inte vara så viktigt.
Jag vill personligen absolut inte vara så viktig för någon här. Lika lite förlitar jag mig på någon här.
Låter kanske hårt men jag upplever att nykterheten i sina stunder är hård, gör ont och konfronterar oss med våra jobbiga inre- utan krockkudde. Den har vi hållit framför oss, ofta många år. Fegat ur själva livet.
Och den så kallade belöningen är just det. Leva i frihet. Varken mer eller mindre.
Du vet att jag håller på dig alla dagar i veckan, men fokus för din nykterhet behöver vara där den gör nytta. Hos dig, dina val och beslut, Nummer ett. Är du. Kram.
Jag brukar aldrig ha svårt att uttrycka mig. Orden kommer utan ansträngning. Men nu tycker jag att det känns svårt att veta hur jag ska formulera mig. Jag ska göra ett försök iaf.
Först och främst vill jag som så många andra dig väl. ? Vi följer din kamp och din sinnesstämning. Du är bra på att uttrycka känslor, men jag tänker ibland att det är mycket hoppas, önskar och försöka. Det hörs att du inte är riktigt redo. Innerst inne är du inte beredd att ta striden, precis som du själv skriver.
Det är viktigt att tänka att du inte ska bli nykter för att vara duktig. Du ska bli nykter för din egen skull.
Det blir oerhört svårt att veta vad jag ska skriva ibland. Att peppa och heja förstås, men sedan då? Det känns som att jag står bredvid och ser dig sjunka djupare och djupare samtidigt som du önskar att du vore på fast mark. Hela mitt inre skriker: Ja, men gör något för att hjälpa... Och jag tänker att jag försöker, men vet ärligt inte hur.
"Det är inte svårt att stå emot om man inte har sug." Det har jag skrivit flera gånger. Men vi kan ju inte sluta upp att sluta bara för att vi har sug. Precis som du kan jag också bli provocerad av alla som det verkar gå lekande lätt för, även om jag självklart gläds med dem. Tjo, hopp och hej, typ... Men - ärligt talat - de är inte så många. De allra allra flesta vittnar om vita knogar, robotsteg mot Systemet, sug från helvetet. Men vi måste fortsätta ändå. Aldrig ge upp.
(Som en parentes tycker jag att det är de som vill kontrollera eller minska sitt drickande som får minst positivt gehör. Här är det oftast helvitt eller döden, svart eller vitt, inga mellanlägen. Är så glad att jag lyckades med att kontrollera mitt intag så länge att kropp och knopp hann ifatt. Just nu är det helnyktert och jag hoppas att jag är framme nu. Men som alltid sagt med mycket ödmjukhet inför de starka krafter A besitter.)
Äsch, nu vet jag inte längre vad jag vill ha sagt mer än att jag hoppas att du snart bestämmer dig. Helhjärtat. ? Jag hejar på.
Utan att ha tänkt en hel dag innan jag skriver....så tänker jag nu...oj vad krångligt allt blev ...så var det inte menat...så jag tänker inte att jag ska tystna ...inte heller skriva för att vara duktig..och jo...forumet kan bli viktigt...väldigt viktigt.
Så...jag måste bli helt nykter..för mitt psykiska och fysiska mående...kanske sjunker jag djupare och djupare ner....samtidigt som det finns ett steg upp..
Och jag känner att somliga förstår mig...somliga inte...och egentligen kanske det inte spelar någon roll...utan huvudsaken är att jag förstår mig själv.
Vinäger...du skrev att det är mycket hoppas, tror och försöker....och jag ser det fr två perspektiv...dels att det är så jag är delvis som person..min självkänsla mitt självförtroende...dels att om jag skriver SKA då har jag ju lovat något och tänk om jag inte kan hålla det.
Men jag tänker inte att jag inte kan bli nykter inte kan gå ner i vikt...och jag vet hur jag ska göra problemet är att jag inte gör det...så jag inser ju och har insett länge...att jag måste GÖRA innan jag har bestämt mig t 100%.
Jag minns vilken resa jag gjorde från att inte tro om mig själv att kunna läsa en enstaka kurs på högskolan till att jag genomfört ett helt högskoleprogram på 3,5 år och utbildade mig t socionom. Pendlade i genom snitt 3 dagar/veckan 24 mil tur och retur vilket tog fyra timmar med bil, buss och tåg. Var 39 år när jag började min barn var sju resp tre år ...men jag var nog hemma mer med dem än om jag hade jobbat...min man fanns ju också.
Denna resa skulle jag före jag började aldrig någonsin tro om mig själv men jag gjorde det. Det var slitigt, tufft och ensamt. Men jag gjorde det! Jag vet..jag har massvis av resurser inom mig...förnuftet vet...men det är dessvärre med känslan.
Idag ...en ny dag.. en ny torsdag.. vi får se vad den har i sitt sköte...kanske nya möjligheter och lyckanden❤️
Så var du än befinner dig på resan...så skriv här...oavsett om du lyckas/misslyckas...och lycka till?
"Så när jag dricker alkohol...om det så endast är för en timma..så får jag känslan av att allt är möjligt...jag kan ta mig ur den där bubblan...leva mitt liv..klä mig i galna kläder...sjunga högt...dansa på borden (då utan alkohol) ...vara så oerhört kvinnlig som jag vill vara...och det ger mig en känsla av att vara rebellisk..."
Jag citerar från ditt eget inlägg och tror att det är här knuten sitter. Att din längtan efter att släppa loss, drömma och fly verkligheten en stund är starkare än din vilja.
Verkligheten ÄR ju jobbig och det är inte konstigt att man vill fly ibland.
Men som du själv säger så är priset man får betala för en stunds flykt alldeles för högt.
Det kostar på hälsan, ångest, ånger, oro och inte minst självförakt.
Så hur skulle du kunna få uppleva samma känsla som du beskriver i ditt citat? Utan alkohol.
Är det möjligt? Hur skulle du göra då? Vad skulle du göra?
Väntar med spänning på svar?
Jag tycker att det är intressant det där med om man använder ord som hoppas eller ska. Jag läste en artikel om ett test med matematikstudenter. Inför ett prov delades gruppen i två och den ena halvan fick inför provet veta att man på just detta prov tidigare sett att kvinnor fått lägre resultat än män. Den andra halvan fick tvärtom veta att man inte sett någon skillnad i resultat mellan män och kvinnor. Resultatet blev som ni nog kan gissa exakt så, i den första gruppen fick kvinnorna lägre snittresultat, medan resultaten i den andra gruppen inte visade någon skillnad mellan könen. Med detta vill jag säga att man ofta presterar som man tror att man kommer prestera. Därför tror jag att det är bra att precis som en proffsboxare tagga sig inför matchen och tala om för motståndaren att hen kommer att bli krossad. Sen är man alltid två i en boxningsmatch, så ibland förlorar man ändå, och det är okej,, så blir det. Jag tror vi alla behöver jobba på att maxa vårt själfötroende, ge motståndaren fingret och gå in för att vinna nästa rond!
Jag har förvisso aldrig gift mig, men jag har förstått att när man gifter sig så lovar man ”att älska varandra i nöd och lust tills döden skiljer oss åt”. Det är så man känner då. Det är med den känslan man går in i äktenskapet. Det är ingen som står inför prästen och säger ”hoppas” och ”kanske” och ”kan inte lova något, men jag ska göra mitt bästa”. Sen vet vi ju alla hur det kan sluta. Men intentionen är 100 procent positiv inledningsvis.
Sen håller jag med FinaLisa som citerade ditt eget inlägg. Just där tror jag också att nyckeln finns. Du tror fortfarande att alkoholen är prinsen på den vita hästen. Men alkoholen är ingen vinnare för dig längre. Den hästen är inte värd att satsa sin förmögenhet på. Den kusen är redo för slakt. Det ÄR sorgligt, men det är SANT.
Dina inlägg här är SÅ viktiga. De hjälper dig själv att jobba med ditt mindset, vilket du gör med bravur, och det hjälper andra som känner precis som du gör men som inte vågar skriva. Väldigt många här på forumet skriver ju just ”jag har läst här på forumet i fem år, men först nu är jag redo att skapa en egen tråd”. Du skriver hela tiden - och det ska du vara glad och stolt över. Det ska du fortsätta göra. Det gör stor skillnad för många ❤️
Oj vad kommentarer du har fått sedan jag skrev här sist.? Det märks att det är många här, liksom jag som bryr
sig om dig, och vill dig allt väl. Jag skrev inte min kommentar för att provocera dig som du kanske tror, utan just för att jag bryr mig och vill att du ska få det bra. Sedan kanske jag skrev lite rakt på sak, men det är för att jag som Vinäger skrev, ser att det tyvärr inte går åt rätt håll. Om du inte får till en riktig förändring snart så kommer du sjunka ännu djupare. Det blir ett helvete utan dess like till slut. Jag vet av egen erfarenhet. Toleransen ökar, och man blir en slav under alkoholen, och måste ha alkohol för att kunna fungera fysiskt. Inget blir kul, motivationen till att tex dansa försvinner och negativa tankar tar över helt och hållet, det spelar ingen roll hur mycket alkohol man dricker, den ger ingen upplevd positiv psykisk effekt mer. Och även om toleransen i hjärnan ökar så betyder det inte det att toleransen på levern, njurarna, bukspottskörteln och andra livsviktiga organ ökar med ett ökat intag av alkohol, tvärtom de tar ännu mera stryk. Jag vill inte att du hamnar där.❤️
Det här med peppning och hejarop som du ofta skriver om. Anledningen till att du kanske inte får så mycket pepp som du önskar är att jag tror det är svårt för oss här att riktigt veta vad du egentligen vill. I bland peppar vi dig för att att du får till nyktra dagar och skriver att du ska vara nöjd med det. Men då skriver du att det är helnyktert som gäller. Sedan när du inte får så mycket pepp efter att inte lyckats med tex dag 4 så skriver du att du är nöjd med så många nyktra dagar som möjligt och att forumet heter "förändra" Man vet inte vad du egentligen strävar efter och då blir det svårt att peppa.
Men som AH skriver, skriv här så mycket du orkar, det är viktigt för dig själv och för alla oss andra
här på forumet.
När jag läser era inlägg blir jag alldeles varm i hjärtat...och berörd så tårarna kommer..och jag känner så mycket kärlek...som jag inte har förstått tidigare...att ni bryr er så mycket om mig...på riktigt...och vi har inte träffats!!
Jo, Vinäger...Charlie70...FinaLisa..vi har setts...och när jag skriver här så rinner mina tårar...av tacksamhet men även att ni förstår att den här nedåtgående spiralen måste det bli stopp på. Och...faktum...är att jag är rädd ...på riktigt...för det känns som om jag fullständigt har tappat kontrollen...men så händer en sådan där sak som i lördags...när jag ställer korgen på Systembolaget och bara går ut...jag fattar inte riktigt hur det går till?!?!?
Imorgon har jag tid på vårdcentralen ...och jag tror att det är en uppföljning på det leverprovet jag tog för ca en månad sedan...samt att det togs prover på hur mycket jag dricker under veckan. Hur ofta har jag inte tänkt att jag ska avboka det här besöket för jag skäms så förfärligt att jag inte har lyckats!! Jag borde veta bättre!! Men jag tänker inleda besöket med att jag har tänkt avboka besöket att jag skäms...för då kanske det finns en viss förståelse. Så jag vill prata om mitt alkoholberoende..hur kan min läkare hjälpa mig?? Sedan kommer några andra saker som jag behöver fråga om men som jag vill dra på...min leverfläck på skinkan...att det slår lock för örat..vill även prata om mitt onda i magen...vad tänker läkaren?? Eller nej...jag vill inte fråga om något av detta...för tänk om det är något fel...eller jag måste göra en magnetröntgen jag som har sådan klaustrofobi...Men jag ska gå dit....
Å Andrahalvlek..du gör ju så härliga liknelser...jag är ju gift ...har varit det i 29 år...nog lovade jag väl att jag ville leva med min man tills döden skiljer oss åt....fast jag tänker väl inte på att jag har lovat...utan att jag faktiskt vill leva med honom...det är inte alldeles underbart...utan jäkligt tröttsamt emellanåt....men det är även så himla gott....och min intention har väl alltid varit att vi ska leva tillsammans...inte kanske..om...eller men...och jag ska inte leva med alkoholen.
Jag tror dock inte att alkohol är prinsen...jag vet dock bara vad alkoholen gör med mig under ca en timma..då jag känner frihet..möjligheter...men jag vet även att mörkersidan av att dricka alkohol är så mycket tyngre för mig på alla sätt vis....så är det. Och som du undrade FinaLisa..hur kan jag få den känslan utan att dricka alkohol??
Jag har aldrig behövt alkohol för att kunna dansa...eller gå på bio ensam...eller konsert....men jag är en sökare...och jag söker...var hittar jag arenan för att få utlopp för alla mina känslor och behov?? Grejen är även den...att även om jag hittar arenan...hur släpper jag ut allt mitt inre...hur bejakar jag mig själv...sätter mig själv i första rummet...lever fullt ut? Som sagt var...jag är en sökare...och jag har inte svaret...och jag behöver ett annat svar än alkohol.
Är ledig idag. Sov lite längre. Har druckit te och ätit yoghurt nu. Ska fixa m lite morgonbestyr därefter promenad m hunden. Min dotter sover i vår bäddsoffa. Har sovit i drygt elva timmar. Det är som om hon tar igen all förlorad sömn från sin maniska period. Kommer inte ihåg om jag berättade om hennes tatuering som gjordes på hennes födelsedag. Så otroligt fin! En ros med hennes biologiska efternamn skriver under rosen. Hon har ett så vackert efternamn. Jag säger ibland till henne att jag skulle vilja tatuera mig...ngt litet litet men risken är väl att det bara blir en liten rynka? Hur som helst så sa min dotter när hon kom hem. Han (tatueraren) sparade rosen ifall du vill göra en sådan....jag blev alldeles varm i mitt hjärta❤️ Min stora lilla skitunge❤️
Ja....så är det besök på vårdcentralen idag...som jag berättade om igår. Jag vill inte gå dit men jag ska...och jag ska ställa frågor och berätta om min oro för min hälsa. Tänk om allt det där som händer i kroppen kunde synas mer på ytan..märkas ännu mer...för då hade det kanske inte varit lika lätt
att dölja det...fortsätta dricka.
Vill att denna min lediga dag ska bli en bra dag! Fredag är absolut den svåraste dagen att vara nykter men idag ska jag banne mig göra vad jag kan för att vara nykter. Känslan är inte förankrad inom mig men det är ju så det kommer vara men jag ska vara nykter. Ska köpa mig en vacker bukett m blommor istället för alkohol!
Vinäger...det är rätt...jag känner mig mer positiv och hoppfull. Och, jag tänker att du Torn är en del av detta...du skrev ett inlägg i min tråd..som gjorde att jag blev både ledsen, kanske lite provocerad och grunnade en hel del och därefter skrev ett långt inlägg som i sin tur bidrog till att många skrev i min tråd vilket kändes så himla gott! Det blev liksom en diskussion och så mycket kärlek som jag kände då...det var länge sedan!
Så Torn...jag är tacksam:) och som jag har skrivit tidigare era inlägg i min tråd betyder så mycket för mig! Jag kan förstå att det är svårt att peppa mig och att jag ibland är ganska otydlig med vad jag önskar...men oavsett vad det är så är det väldigt gott med något svar när man skriver då blir det liksom en diskussion! Jag tror att det är ganska svårt att peppa mig...för ni kan heja ganska så mycket på mig...men det är ju ändå inom mig som det måste börja.
Hur som helst så blev det alkohol igår ändå...förhandlandet...var ganska krävande men ändå inte....för det var liksom som om jag för hundrafemtielfte gången hade bestämt mig för att nu skulle det vara sista gången! Men jag var på vårdcentralen igår och hade ett fantastiskt läkarbesök...och jag kände nu Varafrisk...nu kan du inte komma tillbaka igen och inte ha gjort någon form av förändring. Ska tillbaka om två månader och ta ny leverprover dessutom börja en KBT-behandling hos psykolog. Jag är lite skeptisk mot KBT...MEN jag eftersom jag inte ska tänka och analysera i nuläget för det har vi ju kommit fram till att det är inte behjälpligt för mig utan det är GÖRA som gäller och det är ju det KBT handlar om...att GÖRA. Läkaren kollade de saker som jag hade frågat om dessutom gjorde han en ordentlig undersökning. Mitt blodtryck var bra och det var SÅ himla skönt!! Hade inflammation i örat så jag fick en salva att droppa i örat...det är skitläskigt för det slår verkligen lock för örat....men jag får väl stå ut. Efter att jag har skrivit här ska jag boka in en tid på labbet strax före jul...då ska jag ha bättre levervärden. Det blir därför ingen antabus i nuläget.
När jag vaknade i morse så skämdes jag för att jag hade druckit ...för jag hade ju skrivit här igår att jag skulle inte dricka....och jag tänkte att nej, nu skriver jag inte förrän jag har klarat några dagar som nykter. Men...nej...jag har ju bestämt mig för att skriva även när jag inte lyckas...för det är ju så jag vill att forumet ska fungera...att alla ska kunna skriva oavsett var vi är på vår resa...och jag tror att om jag inte skulle skriva när jag inte har lyckats..då skulle jag nog tappa kontrollen ännu mer...så därför är det viktigt att skriva för mig...och stå upp för vad jag gör.
Nu blir det en promenad med vår Bella och därefter lite kaffe och iväg till gymet med min dotter. Det var inte jag som kom med förslaget utan det var hon som frågade och hennes pappa/min man hejade på...och precis som dotter sa "jag slutar ju inte att fråga fastän du säger nej ibland" ...och jag är SÅ tacksam att hon frågar:) Hon har ju alltid tränat men nu är träningen extra viktig för henne för hon är rädd att hon ska gå in i en depression och då är träningen så hjälpsam för henne. Någon sa till mig att jag inte ska leva min dotters liv...och så säger ju även jag till mig själv...man säger även att bipolär sjukdom är en anhörigs sjukdom. Det är viktigt att leva mitt liv...men vår dotter behöver oss så otroligt mycket just nu för att få ordning på sitt liv..att komma på fötter för att kunna överta sitt liv..och leva sitt liv. Tänker mycket på vad du har skrivit Charlie70...om mamma är trygg är barnet tryggt...så viktigt
Alltid skriva, oavsett utgång, är en viktig del i din tillfriskning. Jag hoppas att du blir positivt överraskad av KBT. Det är verkligen GÖRA - prova nytt, utvärdera, göra igen. Enligt mig bästa sättet att genomgå en förändringsprocess. Sakta med tomtesteg tar man sig FRAMÅT ❤️
Lördag gick inte heller så bra...men jag vet inte...vet inte om jag vågar tro...att jag ska fixa det här..eller rättare sagt...jag tror att jag kan fixa det..men vill inte ta för stora ord i min mun.
Men..det känns hoppfullt att få börja m KBT...och att få komma tillbaka för att ta leverprov...har bokat in den 18/12 för att ta prover. Ska ringa sömnmedicin i veckan som kommer för att få testa en ”sömnmaskin” samt boka tid psykolog.
Så gott det var att komma t gymet..och jag fixar det bra!
Så jag har alla möjligheter att få ett bättre liv????❤️
Imorgon ska min man och jag tillsammans med vår son och sambo gå ett femkilometers spår i närheten. Vi tar m termosen för att dricka en kopp kaffe efteråt☕️
Och det gör vi många gånger innan vi hittar rätt. Du kommer att hitta din väg när tiden är mogen. Tack för att du är så ärlig och delar med dig av din resa. Min har varit rejält krokig och kanske blir det flera fall. Skönt att vi har forumet som stöd. Skickar styrkekramar
Nu är det väldigt mörkt...märks att man har vridit tillbaka klockan...och hos mig har det i princip regnat hela dagen. Var ute och gick 5 km med min man, son och hans sambo i förmiddags....först höll det upp och därefter kom regnet...var genomvåta när vi kom till bilen. Hade med oss kaffe men vi drack det i bilen. Har varit en dag då jag har sett flera avsnitt av Homeland. Känner mig lite nedstämd för min man sitter i köket och försöker hjälpa vår dotter med alla räkningar ..t Inkasso och Kronofogden...räntan hos Kronofogden är nästan 20%...det är ta mig sjutton inte klokt....å detta gör mig SÅ ledsen...men men en dag ska hon väl bli skuldfri men det är lång väg dit.
Idag är jag nykter...det är jag ju oftast på söndagar eftersom systemet är stängt...ibland kan det hända att jag köper 3,5% öl på ICA-affären...men jag blir bara mätt...kanske lite avslappnad...men det är inte så svårt att avstå denna öl vilket är skönt! Det är skönt att slippa förhandlandet...och visst har jag tankar på alkohol...så är det....men absolut inte lika mycket som jag har när systemet är öppet. När jag klarar av att vara nykter ett par dagar då kommer ofta tankarna kring vad gör jag med min hälsa...och dessa tankar kan leda till att jag vill dricka alkohol..att fly undan..men det blir ju inte ett dugg bättre. Imorgon är det jobb igen...och det brukar kännas gott. På tisdag ska jag få taktil massage som är ett anhörigstöd som ges av kommunen där jag bor..kostnadsfritt dessutom. Eftersom jag jobbar som kurator på en habilitering brukar jag försöka hjälpa mina föräldrar till att få möjlighet till detta stöd. Och efter massagen ska jag få träffa en kurator på Vuxenhabiliteringen för jag vill prata med någon som förstår hur det är att vara anhörig och jag vill berätta om allt som hänt...och bli av med lite ledsenhet.
Allt gott till er...och oavsett om det är lättare att vara nykter idag när systemet är stängt så är jag i alla fall nykter. Och som Vinäger bruka säga..och det är gott nog:)
Jag vet inte när....men när jag gick från ett "normalt" drickande till att det började gå över gränsen..har jag varit medveten om väldigt länge. Man kan tycka att denna medvetenhet borde ha hjälpt mig att minska mitt drickande men på något vis blev det lite tvärtom. Hur ofta har jag inte sett på Facebook eller på Instagram...att någon har lagt ut en bild på exempelvis en tisdag...att man unnar sig ett glas vin...bara för man kan...och hur många hejarop får då inte den bilden. För det är klart att man ska unna sig.....för man är värd det..!! Efter att jag berättade för några vänner om mitt alkoholberoende så slutade jag att lägga ut bilder på vin, bubbel, öl helt och hållet..därmed inte att jag drack...men det kändes så falskt.
Jag vet inte om min medvetenhet kom ifrån att jag läste en kurs om missbruk på högskolan...eller om jag själv reflekterade över att jag drack alkohol där jag tidigare aldrig har druckit alkohol...eller rättare sagt inte känt att jag behövt. Men eftersom det kändes att det var ok att ta ett eller två eller kanske tre glas vin...en tisdag...så när livet blev tufft så fanns känslan där....jag blev ju ganska avslappnad av alkohol...så varför inte dricka ett glas?!?
När jag träffade kuratorn på Rådgivningscentrum för någon månad sedan så berättade jag att jag gärna äter lite ost och kex om jag tar ett glas vin (eller fyra) på en tisdag. Hon frågade mig då om det mer rättfärdigade mitt drickande...istället för att svepa några öl eller en liter vin i tetrapak...inte så himla glamoröst...men samma syfte.
Så vad vill jag ha sagt med detta...jo...jag har inte lyckats med många nyktra dagar i rad...kanske det har blivit fler under en månad....men min medvetenhet har ökat...och jag vet att oavsett medvetenhet så är det så lätt att trilla dit!!
Och till ngt annat men ändå inte...så tror jag att det är som du säger Charlie70...minns inte riktigt nu men lite "tur i oturen". För...jag har nog skrivit lika länge som flera av er om inte längre eftersom jag började skriva i några andra trådar för...men ni som började skriva ungefär då jag började...ni skriver inte jätteofta eller så har ni gått vidare....och nu under rubriken förändra mitt drickande...så är det många nya eller kanske nygamla. Jag vill gärna peppa att man ska skriva oavsett om man lyckas eller inte...men ibland orkar jag liksom inte ...fastän jag vet hur betydelsefullt det är. Har ju även den rollen i mitt yrkesliv...att peppa och att hjälpa. Jag får se hur jag hittar min plats här framöver för jag tycker väldigt mycket om att skriva.
Taktil massage ( var tvungen att googla för att se vad det är) och samtal med en kurator låter som ett själsligt spa-bad, hoppas det gjorde dig gott.
Du verkar ju vara lite "på gång" nu. KBT / psykolog, kolla upp sömn och kroppen, gym. Saker som kan jobba till din fördel. Försök få ut så mycket positivt av det som du kan och orkar!
Om jag förstår saken rätt så mår dottern lite bättre nu? Då kanske din omsorg om henne tar lite mindre energi som du kan använda till att ta hand om dig själv?
Fortsätt skriva så länge det hjälper dig. Framgångssagor i all ära, men det hjälper oss andra att veta att det är fler som kämpar. Keep us updated!
Har kommit in från en promenad med hunden..tycker verkligen om hösten med alla dess färger..fast löven faller mer och mer...och bildar en vacker matta på marken. Sitter med mitt kaffe vid köksbordet och har tänt ett ljus..tänkte att jag skriver några rader..är ju ledig idag.
Onkel F...tack jag hade en bra dag igår. Tycker om taktil massage som är som en beröring mot huden...och jag brukar svara bra på den sortens massage..går verkligen ner i varv. Besöket hos kurator var också jättebra...så himla skönt att prata med någon som förstår vad/hur det är att vara förälder/anhörig t någon m bipolär sjukdom. För mig är det så viktigt att ingen dömer min dotter...att när hon gör tokiga saker är det inte för att hon är dum utan för att hon är sjuk. Min dotter är ju oftast tuffast mot mig ...säger de fulaste sakerna till mig...men jag står ju kvar...för det finns absolut inget annat alternativ. Du frågar om hon mår lite bättre nu vilket jag tycker att hon gör. Fast det är nog så att jag och hennes familj upplever att hon mår bättre medan hon själv är rädd att gå in i en depression. Vad som är skillnaden för oss anhöriga är att vi vet var hon finns och det händer inga tokigheter när hon är manisk så kan liksom allt hända...och hon drar ofta iväg..vilket är oerhört stressande...för jag är då ännu mer rädd att det ska hända henne något. Jag tänker att hennes sjukdom är ytterligare en dimension av föräldraskapet..att ha koll på att hon mår bra, tar hand om sig osv. Hon har ju ingen riktigt nära vän utan mest ytliga kontakter vilket gör henne ganska beroende av oss föräldrar. Jag vet att hon kan ta ett nej om hon frågar att vi ska göra något och jag inte vill just då men jag har väldigt svårt för att säga nej....så är det..
Som vanligt är jag inte så bra på att sätta mig själv främst men jag tänker att sätta sig själv främst handlar ju även om välja bort alkoholen..träna...och med det så tror jag att vissa saker kommer på köpet att de blir bättre...som psykisk och fysisk hälsa. Det blir iaf en tur till gymet idag med min dotter. Till helgen hoppas jag att min man och jag ska kunna hitta på något tillsammans...kanske en dagstur till kusten ..vi får se.
Å jag förstår att jag har sjunkit ett steg djupare...att det inte bara handlar om ett psykiskt beroende utan ett starkt fysiskt beroende...och det gör mig väldigt rädd och ledsen ? Hur ska jag klara detta? Det känns som om alkoholen verkligen har övertaget...
Det känns som om att surfa på suget...kan vara det bästa försöket...vad tror ni? Just nu är jag inte behjälpt av att läsa eller se på klipp på youtube.
Känner så starkt att jag har ett liv framför mig fullt av möjligheter...men det är endast jag som kan ta steget...
Det verkar som att vi är några stycken som har det tufft idag...När jag skulle ner till källaren där min man var så såg jag en flaska vitt på en hylla bakom andra flaskor, tog fram den och skruvade loss korken. Lyfte flaskan till munnen och fick smaken mot läpparna. Drack inte, satte på korken och ställde tillbaka. Läskigt...Är så glad att jag klarade att inte dricka. Hoppas jag klarar det fortsättningsvis också. Eller rättare sagt att jag vill det fortsättningsvis - för det är som du säger att det är jag själv som bestämmer om jag tar första glaset eller inte.
Kram<3
Om du har kommit dithän att du känner ett fysiskt beroende är det ingen lek längre. Då är det tamejfan (ursäkta uttrycket) dags att söka professionell hjälp!
Har själv haft det lite skakigt med nykterheten den här veckan, men det är rent mentalt. Extrem stress som gör att jag använder A för att koppla av.
Ger mig själv den här veckan för att komma på fötterna, annars är det beroendemottagningen som gäller.
Tänk, på allvar, över om det inte vore ett alternativ för dig också!
Ditt beslut, ditt steg. Gör det som är bäst för dig!
En del av er vänner här på forumet har följt mig en längre tid, några lite kortare tid ...och några är ganska nya vänner?
Så därför vill jag berätta om vilken hjälp jag har sökt och var jag befinner mig nu...
- Har bett om att få antabus dock inte aktuellt från sjukvårdens sida pga att jag har påverkan på min lever. Ska ta nya prover i slutet av december.
- Har varit i kontakt m Rådgivningscentrum. Fem fria samtal. Har haft tre samtal dock inte aktuellt med vidare samtal förrän jag har haft fler nyktra dagar.
- Har samtal inbokat m psykolog för att därefter boka in KBT-behandling.
Så...precis som jag tänker...all förändring börjar hos den enskilde individen...ingen kan göra min förändring...mitt grovjobb...det är endast jag som kan göra det....så det är tufft nu?
Förlåt om jag lät dömande i mitt inlägg, det var absolut inte meningen. Jag blev bara lite orolig av "Fysiskt beroende".
Samla på dig så många nyktra dagar du kan, det ger dig bättre förutsättningar.
Hoppas psykolog/KBT hjälper dig. Skulle nog själv behöva det för att lära mig hantera stress, min största trigger.
Skickar en kram och lite styrka till dig för att hjälpa dig genomföra de förändringar du behöver!
Jag har inte följt dig innan då jag är ny här. Jag förstår att det är tufft, men du klarar detta! Om jag får vara nyfiken, vad är det för påverkan på levern som gör att du inte får Antabus? Är det baserat på ASAT och ALAT eller något annat? Räcker det att de är inom gränsvärdena i så fall?
Onkel F...du behöver inte alls be om ursäkt och jag vet att allt vad du skrev var med största omtanke:)
Vi har ju inte skrivit i varandras trådar tidigare därför inte lätt att veta mina erfarenheter/bakgrund...så det är helt lugnt! För mig är det så att varje inlägg i min tråd gör att jag tänker efter lite grann...hit och dit..fram och tillbaka...
TappadIgen...tackar för att du skrev i min tråd och för uppmuntran! Vet inte vad ASAT eller ALAT är men min läkare visare att när de tar leverprov så är det tre olika prover som tas. Han visade vilka och vilka gränsvärden de har...tror även att de kallar det referensvärden eller jag vet inte...men hur som helst så befinner man sig inom två olika värden nu hittar jag på men låt oss säga...0,60 - 0,70 så är det ok men överstiger man detta så bör man göra förändringar i sin livsstil...och jag överstiger två av dessa prover. Jag ska därför ta nya prover före jul och därför ingen Antabus. Jag tänker ju att om jag tar Antabus så kan jag inte dricka alkohol och jag kan få alkoholfria dagar...vilket påverkar levern men så tänker inte läkarna. Så i nuläget handlar det endast om mina egna val...och jag tänker att det är väl grunden i alltihopa...fast just nu känner jag att jag har så svårt att få till det även om livet är lite lugnare. Det är då jag tänker att jag har blivit fysiskt beroende.....
Imorgon är jag ledig...och lediga dagar ...ja...då kan det verkligen vara kaos i min hjärna...ska jag dricka/inte dricka, träna/inte träna...vara med min dotter..läsa...promenera...osv osv...Här om dagen s å tänkte jag att egentligen ska jag bara vara nykter, ta en promenad...vara hemma...läsa...bara stå ut i känslan...surfa på suget....Tänka att jag ska göra så lite som möjligt på en ledig dag utom det mest nödvändigaste..som handla mat och träna. Just nu som uppmanas man av Folkhälsomyndigheten att man inte ska gå på gym...så då blir det promenad. Min man och jag hade tänkt att åka någonstans och bo på hotell men nu blir det att vara hemma. Så min tröst är att det är helgdag på lördag vilket innebär att systemet är stängt två dagar i rad.
Jag behöver er väldigt mycket...och vad du än skriver..om jag blir provocerad, ledsen utan bara "nöjd"...så väcker alla inlägg något hos mig och på något vis bidrar till någon form av eftertänksamhet.
Du har leverpåverkan, som blir ännu högre för att du dricker, men du kan inte få antabus eftersom du har just leverpåverkan. Det måste ju vara jättevanligt att man har leverpåverkan när man dricker mycket. Det är ju därför man behöver antabus.
Jag tror att antabus hade varit en bra grej för dig. Då KAN du inte dricka, och du hinner uppleva fördelar med nykterheten och det skulle göra dig mer motiverad.
Usch vad det är besvärligt när man är där du är nu. Jag har verkligen varit i det där ekorrhjulet med tankar och inte sett någon väg ut. Men det går att lämna och du skulle verkligen behöva en vit period för att komma på banan.
Jag ersatte vinet med a-fritt. Vet att det är många här som är rädda för att trilla dit då, men jag klarade Helt enkelt inte att bryta både vanan och beroendet samtidigt. Jag till och med smygdrack a-fritt så att sambon inte skulle se hur mycket det var. Och jag vet att det inte är så gott (det röda) men man vänjer sig faktiskt. Sen borde jag såklart ha brutit beteendet när jag varit nykter, för det gick snabbt att gå tillbaka i gamla fotspår och börja med a igen. Men det var ett effektivt sätt för mig att sluta med alkohol en längre period och slippa dividerandet i huvudet. Nu 5-år senare är det ännu lättare för nu är det så vanligt med a-fritt. Finns goda sorter på krogen och när man frågar är personalen ofta väldigt kunnig.
Mitt andra tips är att du borde kontrollera dina andra värden, inte bara levern. Det är kanske gjort, men du beskriver en del symptom som faktiskt kanske kan bli bättre med vitaminer och mineraler om du har nån sån brist.
Sen vill jag skriva att du borde ta hand om dig själv. Det är lättare sagt än gjort, men jag känner så väl igen mig i att du oroar dig, prioriterar bort dig själv, ser andra etc etc. Och när energin inte finns och man inte heller pysslar om sig själv utan bara lever i ekorrhjulet och levererar som en duktig flicka, då känns alkohol som en bra lösning. Å så dricker man och orkar inte göra något, blir ledsen Och besviken på sig själv.... å så är man där igen. Jag har kört den där vändan ett antal gånger och är nu nykter igen (dessutom kontrollerad vad gäller vitaminer/mineraler) och då Infinner sig orken, energin, det man en gång var. En underbar känsla faktiskt när man faktiskt börjar prioritera sig själv igen och återfår sin hjärnkapacitet.
Du har en så jobbig situation privat och det är lätt att förstå att du vill ha tyst på hjärnan och kunna koppla av, men om du faktiskt blir nykter så kommer du att märka att du uppnår precis det. Hjärnan är ju inte tyst nu... den brölar alkohol... man tänker inte alltid på hur mycket energi det faktiskt tar.
Jag tror på dig jag! Kanske tar du en lika krokig väg som jag eller kör motorvägen som några härinne, men du kommer framåt sakta men säkert. Alla nyktra dagar räknas!
När jag vaknade i morse så kom jag på att jag hade drömt i natt...en dröm som var obehaglig men som nu när jag är vaken...är liksom ett tecken för mig att ..nu Varafrisk nu måste du ta dig själv på allvar! Jag drömde om att en mycket nära vän till mig sa "att det syns i ditt ansikte i din hud att du dricker mycket"...och det var verkligen obehagligt att har mitt beroende gått så långt att nu syns det även på utsidan men även en stark varning. I det verkliga livet så tror jag inte att man ser på utsidan att jag har ett alkoholberoende för när jag arbetar och om jag träffar vänner (vilket jag inte gör nu) då är jag som oftast alltid sminkad och fixad. Fast jag själv ser ju att min hud ser inte så levande ut...torr, lite rödaktig...så visst påverkar alkoholen min hud.. så är det! Kanske var det ett budskap i drömmen...att SLUTA NU!!
Andrahalvlek...visst hade det varit bra med Antabus..men så tänker inte läkarna...vet inte om Antabus är så skadligt för levern att det inte ens är värt att prova. För något år sedan fick jag en annan medicin som jag inte minns namnet på kanske något i stil med Naltronex...men den påverkade min lever och jag var tvungen att sluta med den.
Sisyfos...tack för dit inlägg!! Så betydelsefullt och så värmande för mig!! Jag har också funderat på om jag ska byta ut alkoholen mot a-fritt. Köper ju a-fritt ibland. Tycker om vissa sorter a-fri öl. Ibland kan det var lite lurigt för det kan stå att den är a-fri men ändå innehåller 0,5% alkohol så jag brukar kolla noggrant. Även a-fri mousserande dryck är gott. Jag tänker att det bästa är att inte ersätta alkoholen men a-fritt men om det är så svårt att sluta med alkohol som det är för mig så är kanske detta en väg att gå. Jag brukar ju gå på en årlig kontroll pga att jag har högt blodtryck och äter blodtrycksmedicin. Då tar man prover på kolesterolen, njurar, blodvärdet, lever, blodsockret..är osäker på om det är något mer. Eftersom jag har påverkan på levern brukar det följas upp när jag har ordinarie läkare men eftersom hon nu är föräldraledig så har jag ringt och stött på att få träffa läkare. Har även kollat blodtrycket. Du pratade om vitaminer och mineraler. Är de värden som man kan ta? Jag äter på eget initiativ B-vitamin, Omega-3, tablett för hår och hud samt att jag har börjat att ta D-vitamin. Vet inte om detta gör så mycket nytta men jag håller iaf på.
Nej, nu måste jag gå ut med hunden. Ska även iväg till mataffären..vi kanske ses igen idag!
Jag är ingen läkare eller inte ens speciellt intresserad av olika tillskott och sånt, men jag har för egen del varit tvungen att läsa på om olika brister och ibland tycker jag att man kan ana att det kanske finns någonting annat bakom problemen, inte bara drickandet i vissa trådar. Men jag vet inte, dock skulle jag om jag kände dig se till att du kollade
THS och T4 (sköldkörteln, Hypotyreos) - finns fler, men de här vanliga prover på en vårdcentral.
Och Ferritin (järndepåer) där anges referensvärden på mellan 10-190 för kvinnor, men jag vet nu att jag måste ha mer än 30 för att hjärnan ska funka. Och i USA ska tydligen värden under 50 anses som järnbrist.
Om de här värdena inte är bra kan du bli trött, nedstämd, gå upp i vikt, få kontrollförlust, utmattningssyndrom. Alla symptom du får kan även såklart ha med ditt drickande att göra eller för allt i värden att du är en kvinna i övergångsåldern. Lågt ferritinvärde hos kvinnor kan också orsaka ADHD hos barn enligt några studier.
Jag försöker lägga band på mig själv för att inte sätta den här diagnosen på alla härinne, men jag är uppriktigt förvånad över att det finns så lite forskning på hjärnan, järn, kost och hormoner. Och alkoholen förstör dessutom på så många platser i kroppen tror jag.
Det är en märklig känsla när hjärnan ”kickar igång” igen. Vissa härinne får den känslan när man slutar med alkohol också tror jag. När det blir ett lugn och man kan tänka, och känna lycka, fokusera. Känna igen sig själv oavsett om det är genom att sluta dricka eller att få ordning på mineraler och hormoner.
Den känslan hoppas jag att du snart ska få! Och att ta de där proverna kan i alla fall ge dig möjlighet att utesluta att det är några sådana problem (även om gränsvärdena för THS också är väldigt omdebatterade).
Tack för ditt svar Sisyfos!
Ska prata m min läkare om detta.
Ja, alkoholen ställer till det på många plan?
Just nu känner jag mig lite snuvig, lite hostig...och jag hoppas verkligen att det inte är Covid-19 utan en vanlig höstförkylning. Får alltid jobbig hosta och blir väldigt täppt. Är iaf ledig tre dagar nu så jag behöver inte tänka på jobb. Och det allra bästa är att systemet är stängt två dagar och jag kommer vara nykter. Få lite sinnesro??
Ska snart åka en runda till kyrkogårdar...först till mina svärföräldrars grav sen t mina föräldrars grav och min äldste brors grav och till sist min systers grav. Hon ligger på den stora kyrkogården i stan. Har en egen grav men vi brukar även gå t Minneslunden för det är så vackert och fridfullt??
Läser hur du kämpar. Hoppas du får en fin helg. Kyrkogårdar är fina ställen för det mesta. Ger ro och skönt för själen att tänka på de som inte finns med oss längre.
Kramar från Charlie!
Ingen dag 4
Det blev ingen dag fyra och jag kan inte riktigt säga varför men imorgon är ändå siktet på en nykter dag. Den kurator som jag har träffat på rådgivningscentrum pratar inte så mycket om anledningar utan som jag skrev igår eller i söndags om att GÖRA. Det är i princip vad hon pratar om...ATT GÖRA...kanske hon inte säger det till alla hon möter men kanske hon tänkte att det är vad som gäller för mig. För jag kan läsa böcker, se på youtube osv osv men det handlar om att GÖRA...inte tänka ...inte analysera...utan att GÖRA.
Jag märkte att igår när jag klarade den tredje dagen när jag klarade att surfa på suget fick jag många hejarop...och det kändes härligt! Jag är ju en bekräftelsetörstande individ...och så många hejarop på en gång är jag inte van vid. Det bekräftar lite vad jag känner med forumet att när man lyckas så är det mycket lättare att man får hejarop än när man inte lyckas ..att få pep då och då är det SÅ viktigt. Kanske verkar det provocerande vad jag skriver...men det är inte min mening...men rubriken här heter "Förändra ditt drickande" och då tänker jag att det handlar om ett förändrat beteende när det gäller alkoholen oavsett om det är helnyktert eller att dra ner på alkoholintaget. Det finns för mig inget alternativ utan det är helnyktert som gäller..så är det!
Kramar:)
Här får du ett Heja-rop
Som du vet så tycker jag att du gör det bra, varje kämpande timme.
Och jag håller med om att även förändrat beteende och reflektion är värt all peppning, inte bara vita dagar.
Men jag tror att du ska tolka de senaste hejaropen mer positivt än vad du kanske gör, det är troligen för att du själv har skrivit att du strävar efter helnyktert som alla vill ge dig lite extra grattis när du lyckas.
Det betyder inte att de tycker att du gör det dåligt de dagar som du kämpar men inte lyckas fullt ut.
Kram!
Håller med
Jag håller med Blenda. Självklart vill vi gratta dig extra mycket när du lyckas med det du vill. Allt annat vore konstigt. Jag tror att terapeuten har rätt. Du ska nog sluta tänka så mycket och istället GÖRA. Allt sånt som du mår bra av ❤️
Kram ?
Processen...
Varafrisk, du hade tre dagar och du vet själv hur nöjd du var.
Processen tar olika tid för olika människor.
Ibland är det ett steg fram och två tillbaka. Ibland är det tvärtom, då hoppar man framåt tre steg och ett tillbaka.
Så se framåt och ge inte upp, du kommer fixa det här???.
Vi ska ju dansa nästa sommar! Och det gör vi bäst nyktra!??
Kram ???
Hejja dig!
När du startade här Varafrisk undrade du när dag 2 skulle komma. Om jag inte missminner mig har du nu gjort tre nyktra dagar vid flera tillfällen. Det är väl ett framsteg om något? Du får snart starta en tråd som heter när kommer dag 4 tänker jag.
Kram!
Onsdagskväll
Onsdagskväll...det blev inte dag nr ett igen...men den kommer att komma igen ..förhoppningsvis imorgon för jag kände att det var så skönt med tre dagar i rad. Och...Charlie70 i början av augusti fixade jag fyra dagar i rad..så jag ska dit igen. Faktum var att jag tänkte nästan ingenting idag...inte så mycket förhandlande. Imorgon ska jag på handledning i en annan stad under eftermiddagen. Kommer väl komma hem ca 17.30. Har anmält mig till yoga imorgon börjar klockan 18.15 som håller på till 19.45.
Känner mig ändå väldigt hoppfull ikväll! Inte misslyckad! För jag ska klara det här och jag vet att jag kan!!
Tack mina vänner här på forumet för att ni tror på mig!!
Kram:)
FinaLisa ?
Och vi ska ju dansa❤️❤️
Söndagsförmiddag...och jag känner mig ledsen
Hej!
Veckan som gick blev inte som jag ville ur sett ur nykterhetens perspektiv....och kanske inte heller för övrigt. Har skrivit det tusentals gånger tidigare ..alkoholen styr mitt liv...och jag sätter inte mig själv i första hand. Man kan ju tycka att det borde vara på tiden...och vad väntar jag på?? En signal? Att någon ska gå bredvid mig?? Så är det inte...och så kommer det aldrig någonsin bli..och som ni vet så teoretiskt är jag oerhört duktig på vad jag bör göra men jag gör det inte fastän det enda som gäller är GÖRA...och prioritera mig själv därefter kan jag vara ett stöd för min dotter.
Min dotter var väldigt arg på mig i fredags...att jag inte genomför det jag har bokat. ..att jag inte tränar. Hon hade sagt till min man att jag kommer dö av min övervikt. Och när hon grälar på mig så är allt sant vad hon säger och jag har inget att sätta emot. Och, jag kan definitivt inte säga något till henne om att jag tycker att hon inte ska festa...osv...det får jag tillbaka direkt i ansiktet. Då tänker jag...jag ska minsann klara det här med att bli nykter så jag kan vara stolt över mig själv och att göra henne trygg.
Idag känner jag mig lite låg...fastän jag var på en helt fantastisk konsert med Ola Salo igår. Det var en konsert för 50 personer med tre rätters middag. Han hade dessutom med sig en mycket skicklig pianist. Som jag hade längtat efter att få gå på konsert och så äntligen blev det av!! Jag har många filmklipp som jag kan njuta av:)
Men att jag är låg beror till stor del på mitt alkoholmissbruk men även min oro för min dotter. Inatt har jag sovit dåligt för jag oroar mig för henne...att hon ska råka illa ut. Oroar mig också för hennes ekonomi. Hon har jättestora skulder och det kommer att ta många år innan hon har betalat av den skulden till Kronofogden vilket både oroar mig och gör mig väldigt ledsen. Jag känner att jag är så trött på söndagar...samt att det är en dag då vi på något vis väntar på att vår dotter ska höra av sig för att sedan ta hand om henne. Det blir liksom inte heller VI dvs min man och jag. Känner att jag befinner mig i en bubbla där de som ingår i denna bubbla är mina kollegor och min familj. Känner att jag saknar andra sociala kontakter...och detta beror inte endast på Coronan utan att så ser nätverket ut.
Pratade med en LSS-handläggare i förra veckan i min roll som kurator...jag berättade för henne att jag varit sjukskriven och att min dotter har fått bipolär diagnos. Hon sa att när hon jobbade som LSS-handläggare inom psykiatrin var det många anhöriga som inte orkar...att det är oerhört slitsamt. Det är skönt att prata med någon som förstår vad det handlar om...att man inte bara en orolig morsa..utan att det faktiskt finns anledning att vara orolig. Något av det svåraste som jag känner är de här växlingarna mellan depressiv och manisk samt däremellan även den "vanliga dottern". Det känns även så tufft att hon kommer aldrig kunna vara så fri och självständig som hon önskar utan hon kommer alltid behöva stöd av andra som god man, boendestöd och personligt ombud.
MEN....jag vet att det finns en annan sida...om jag bara lyckas hålla mig kvar där...och på den sidan...där är det alkoholfritt...där finns naturen...träningen...böckerna...mysiga utflykter tillsammans med min man...och då tänker jag på att ta med fikakorgen ut i naturen...gå någon vandringsled.....om jag klarar av att stanna kvar på dennasida då känner jag mig inte lika ensam...grubblar inte lika mycket...så jag vill vara kvar på den här sidan.
Idag söndag blir det nyktert...imorgon måndag..blir det en timma i taget.....
Kram:)
Styrkekram
Lider verkligen med dig ❤️
Kram ?
Styrkekram
Lider verkligen med dig ❤️
Kram ?
Åh vad jag känner med dig
Skulle så gärna vilja krama dig IRL, och berätta hur mycket jag känner igen det du beskriver.
Detta ständiga växlande mellan hopp och förtvivlan, ansvaret, skulden, sorgen.
Det är fan inte lätt att vara människa, och för oss som har barn som mår dåligt är det sju resor värre.
Men du tänker så rätt, och låt oss kämpa, gråta och skratta tillsammans i detta forum.
Stor KRAM!
Kära du
Här kommer en kram. Visa nu din dotter att du är den förebild du vill vara och som hon behöver! Var är din man i allt detta? Stöttar han er eller grejar han med sitt?
Ola Salo var jag också på. Skulle gå med min son som blev sjuk. I stället hängde min granne på. Han var 80 år. Vi hade hur kul som helst. Sedan dog han några veckor senare...
Kram!
Tack Blenda, Andrahalvlek och
Tack Blenda, Andrahalvlek och Charlie70 för omtanken ni sänder mig❤️❤️
Var bjudna på fika t min son och hans sambo idag pga Kanelbullens dag. Kände mig så ledsen så jag orkade inte följa med?..det har nog aldrig hänt förr.... men nu ikväll mår jag bättre. Min man och dotter samt hund åkte dit...jag var hemma grät en skvätt och tittade på en serie.
Charlie70....min man är med och stöttar. Mer nu än tidigare eftersom jag försöker släppa kontrollen och lämna över. Vi gör olika saker men hanterar det olika. Min dotters mående kryper inte lika mycket innanför skinnet på honom som det gör på mig. Han grubblar inte...inte analyserar. Han åker och tränar. Är bättre på att ta hand om sig än vad jag är.
Kram??
Tisdagmorgon??
Regnet öser ner, det är verkligen mörkt utanför fönstret. Min man har åkt iväg t jobbet men lämnat vår hund på dagiset på vägen dit. Vår dotter sover i vår bäddsoffa. Hon har fått ett extra jobbpass idag vilket är gott för henne. Hon skulle träna efter jobbet...vid 21... hon börjar komma tillbaka till sitt vanliga jag...även om det är en lång väg dit och det kommer vara upp och ner.
När jag har skrivit klart ska jag fixa t mig och därefter iväg t jobbet. På fm har vi teamkonferens då vi har möjlighet att lyfta patienter för att diskutera behov och hur vi går vidare i arbetet. I em ska en kollega fr en annan habilitering och jag ha en samtalsgrupp för föräldrar som har barn i åldern 0-6 år m funktionsnedsättning. Har inte haft det tidigare och jag ser verkligen fram emot det. Och sen kommer utmaningen...men jag ska inte tänka....jag ska styra bilen hem..det är enda målet vad det blir efter det får jag se. Nykterhet är mitt första mål...inser att det är det enda mål jag ska ha för med det kan så mycket annat positivt komma??
Kram t er alla var ni än befinner er på er resa❤️??
Finaste ?
Om du visste hur ofta du finns i mina tankar, Varafrisk. ?
Känner och lider med dig. Det känns som att du har en omöjlig situation just nu vad gäller det mesta. Omständigheter vi inte rår på är ju en sak, men resten...
På ett sätt är vi ganska lika vad gäller alkoholen. Vi vill sluta, men klarar inte att släppa taget. Även om jag druckit kontrollerat länge nu känns det ändå inte helt ok. Jag vill ju vara helvit. Inser att det är det bästa, framför allt för hälsan.
Så i går när min motivation helt plötsligt kom tillbaka tänkte jag på dig. ? Vill så gärna överföra en del av den till dig. Funderar också över om jag kan hjälpa dig på något sätt. Vad behöver du höra för att orka gå vidare?
Jag tänker att du är så oerhört värdefull i dig själv. Du finns till för andra, främst din dotter, men du måste nog tänka mer på dig, bara dig. Inte som ett offer, för det är du inte, även om det lätt kan kännas så emellanåt, i alla fall för mig. Offer ses ofta som hjälplösa och det är varken du eller jag.
Själv oroar jag mig, precis som du, mest för hälsan. Och det är sunt att göra det. För vi är ganska farligt ute. Mer än vi kanske orkar ta in. Alkohol är ett gift. Och våra kroppar är inte tjugo längre.
Mitt råd till dig är detsamma som till mig själv: Om vi inte klarar att sluta på egen hand, trots stöttning av forumvänner, måste vi söka hjälp. Hur pinsamt och jobbigt det än är. Men på något sätt bara måste vi göra det. Tänker också att du behöver involvera din man mera, så att han vet vilket stöd han kan och bör vara.
Min värsta farhåga (och kanske en av dina) är att få någon alkoholrelaterad allvarlig sjukdom som inte går att bota. Gode värld, jag skulle ju ångra ihjäl mig om jag inte sökt hjälp tidigare. För att det kändes pinsamt...
Fina, vackra, fantastiska du ? vänta inte längre, skjut inte upp den avgörande stunden. Ditt nick är Varafrisk, men för att kunna bli/vara/hålla osd friska måste vi välja vår livsstil. Och jag tror att stunden är kommen...
Detta skrivet av största omsorg. ? Bara och endast av omsorg, utan det minsta mästrande. Jag är så glad över att ha träffat dig, det känns fint nu när jag skriver så rättfram.
Jag tror på dig, på mig, på oss och hoppas innerligt att du tar detta på rätt sätt.
Tack för att du har funnits för mig så länge nu, trots att jag själv varit passiv. ?
Många varma kramar
Tack Vinäger:)
Som svar på Finaste ? av Vinäger
Goa Vinäger..tack så mycket för ditt inlägg i min tråd!! Jag är så glad över att du har skrivit till mig och jag tar det endast positivt. Har alltid tyckt om när du skriver i din egen tråd eftersom du är väldigt ärlig....och visar inte endast upp det vackra utan även det svåra. Har funderat väldigt mycket över mig själv sedan jag läste ditt inlägg..i och för sig..så funderar jag över det hela tiden men ytterligare lite mer och att jag vill skriva om det idag.
Jag vill bara berätta att jag har sökt hjälp. Så i princip alla professionella kontakter som jag har, har jag informerat om mitt alkoholberoende. Tex tandläkare, tandhygienist, läkaren på medicin..de hjälper mig ju inte i mitt beroende men jag känner att det är bra att de vet. Men på vårdcentralen har jag nu senast lämnat leverprover samt de prover där man kan se hur mycket jag dricker i veckan...kan inte namnen på dessa prover utantill. Har även varit på Rådgivningscentrum men behöver vara nykter några fler dagar än två, tre stycken för att prata vidare där. Jag är oerhört duktig på att ta kontakter med professionella kontakter men....men jag behöver GÖRA....jag är oerhört duktigt på att analysera...men det är inget som hjälper mig i nuläget utan det är att GÖRA....och då ställer jag mig själv frågan...men för sjutton om jag nu vet att jag måste GÖRA varför GÖR jag inget då?!?!? Naturligtvis...är det svårare att få bukt med det när det är så mycket kring min dotter...men det är varken ett svar...eller ett försvar...för då finns det ju ännu mer anledning att börja GÖRA.
Jag vet när jag gick på Rådgivningscentrum för flera år sedan då sa den kurator till mig att det är många som blir nyktra först efter att något har hänt dem tex som att förlora körkortet. Och, jag tänker....inte ska de behöva hända något för att jag på RIKTIGT...på ALLVAR...ska ta itu med mitt alkoholberoende. Måste jag få en konsekvens innan jag slutar?!? Jag har redan leverpåverkan, problem med magen, huden kunde nog varit finare utan alkohol, min sömnapné är lindrig men skulle kunna bli ännu mer lindrig...förmodligen skulle spänningarna i min käkar, i axlarna bli så mycket bättre och ändå slutar jag inte på riktigt. Min man är involverad men han är ett stöd för mig i mitt liv på många vis men när det gäller alkoholen behöver jag klara det själv...och klarar jag det så är han med mig på banan. Hade jag varit allergisk mot tex jordnötter så hade jag ju aldrig ätit det...svullna upp..få andnöd ....eller jag skulle inte heller dricka något annat direkt giftigt..som exempelvis bensin...men varför dricker jag då alkohol??
När jag var hos kuratorn på Rådgivningscentrum nu för någon månad sedan...så sa hon..att det verkar som du tror att det är någon annan som ska ta itu med det....men det är endast DU som kan ta itu med det. Hon frågade mig även om vad som var positivt just nu med att dricka alkohol och hon skrev när några punkter som jag nämnde. Hon frågade givetvis även var som var negativt och de punkterna var något fler men SÅ mycket allvarligare. Så...ja...jag har redan nu fysisk påverkan på min kropp...och tar jag itu med mitt alkoholberoende så skulle nog kroppen kunna återhämta sig. Men, det är ju det som är det luriga med alkohol...att man kan dricka länge....och det allvarliga kan komma längre fram.
Vinäger du frågar mig vad jag behöver höra för att gå vidare och jag har funderat på det. Många som skriver här på forumet är ju hjälpt av vad andra skriver och flera skriver i varandras trådar nästan varje dag. Jag har inte riktigt kommit dit ännu...att jag har blivit hjälpt..för då hade jag uppenbarligen haft fler dagar. Jag läser ju inte heller i jättemånga olika trådar för det blir för mycket för mig just nu. Dock är det så att om jag generaliserar så upplever jag att många har redan flera nyktra dagar innan man börjar skriva här och har man nyktra dagar får man många fler hejarop. Jag märker ju det när jag har klarat tre, fyra dagar att det är många fler som skriver än de dagar då jag inte lyckas. Jag har ju skrivit om detta tidigare..och...jag tänker att det här är ett frivilligt forum...frivilligt att skriva...men när andra skriver i min tråd så känner jag mig väldigt bekräftad..och den känslan är go. När jag läser andras berättelse om nyktert liv så inspireras jag...men när det låter för enkelt..så har jag svårt att ta till mig det. För jag tänker att det finns inget som är enkelt med att bli kvitt ett beroende oavsett vad det än är...och jag tror att det kommer att ta tid....kanske är det det som skrämmer ibland? Jag vet inte....
Något som jag tyckte var helt fantastiskt var när vi träffades i Stockholm i februari. Jag kände mig trygg utan att jag kände någon av er/dem som var där. Nu minns jag inte exakt hur många vi var...men ex antal människor..kvinnor och män...några yngre och några i min ålder...så vackra..och skulle jag mött någon av er/dem på stan skulle jag aldrig någonsin anat att det har funnits/finns ett alkoholberoende. Jag tänker..tänk om det vore mer legitimt att berätta om sitt alkoholberoende...för många gånger känner jag mig verkligen falsk.
Idag är jag ledig..har gått ner till 80% för att få återhämtning. Från köksfönstret ser jag solen skina...träden börja få höstens nyanser gula, röda, organga löv..snart blir det tid för en promenad. Jag tänker på vad du skrev Vinäger om att sätta mig själv i första rummet. Det är oerhört svårt... i synnerhet när jag har en dotter med psykisk ohälsa...där samhället är som det är. Det krävs att en ung person som är myndig har föräldrar/anhöriga som finns där och roddar, hjälper till med alla kontakter. Då handlar det om det praktiska sedan har man det känslomässiga att ta hand om. Inatt har hon sovit hos sig och jag tror inte att hon vet att jag är ledig. Jag känner att det är så skönt att vara ensam...men har väldigt svårt att välja det när hon mår som hon gör. Fast jag vet även att hon vill att jag ska ta hand om mig själv i synnerhet när det gäller alkohol och träning.
Kanske blev detta inlägg lite rörigt.....det är inte heller menat att kritisera någon...utan det blev skrivet så här rakt upp och ner.
Å Vinäger..jag tror också på dig, på mig och på oss!!
Stora varma bamsekramar:)
Att bli nykter
Tänker att bli nykter är en resa...som man får göra på egen hand.....för...jag tänker att så är det.
Just nu är det väldigt svårt och tufft...Tittade på SVT play...på reprisen från Skavlan i fredags...Hade druckit alkohol då..och mindes inte allt...men nu såg jag det igen..John el vad det Johan Croneman berättar att han varit/är suicidbenägen...och att hans son samt bonusson var som ett vaccin. När han berättade det så rann mina tårar...eftersom mitt alkoholberoende finns fastän jag har barn....och hur många hundratals gånger har jag inte tänkt att jag inte ska dricka när min dotter är hemma....eller att jag ska kunna säga t henne att jag är nykter...men ännu inte lyckats. Jag blir påmind här på forumet om det...att vara den förebild som jag vill vara...å när jag misslyckas så känns det...i hela min själ..fast det är väl kanske bra. Jag tänker att vad jag misslyckas med är jag SÅ medveten om...men vad jag lyckas med däremot...har jag SÅ svårt att ta till mig..så är det.
Kram:)
Försöka ta en paus...
Förmodligen kommer jag inte lyckas..men jag tror..att jag behöver vila från forumet några dagar eller mer...eller rättare sagt jag måste det...
Kram och godnatt:)
Varafrisk ?
Ja, det där med att glädjas och vara stolt över det man lyckats med istället för att sörja det som blev fel/inte alls gjort... Det är inte lätt, jag vet.
Vet att jag skrivit det förr, men det känns annorlunda nu. Jag är rädd för att dö för tidigt och helt i onödan. På riktigt. Det är som en ny insikt. Att inte få se mina barnbarn växa upp. Att inte kunna leva ett normalt liv p g a alkoholskador. Att inte ha ett liv överhuvudtaget.
När jag kunde kontrollera mitt drickande blev det mer en fråga om varför jag dricker. Vad ger det mig? Alltså, jag mådde helt ok under den här tiden, även om det var mitt näst bästa alternativ.
Men...
Vi får ångest och stresspåslag av att vi dricker alkohol. Mycket värre än om vi var nyktra. Vi inbillar oss att vi blir bättre av att dricka, vilket förstås ger oss ännu mera dåligt mående.
Jag vet att du förstås vet allt detta, men det är aldrig fel att påminnas om det. Återigen, endast av omsorg. ?
Nu måste du tänka på dig, bara dig. I första hand. Det är som med syrgasmasken på flyget. Fixa först syre till dig själv, så kan du hjälpa andra sedan. (Jag vill poängtera att jag vet att du är en fantastisk mamma och ställer upp för dina barn, men du håller på att göra slut på all din ork.)
Alltså, jag bryr mig om dig. ? Jag känner mig orolig. Vill så gärna överföra en del av min motivation.
Men som du säger, vi måste göra vår egen resa. Det är bara vi själva som kan göra jobbet. Hoppas du är redo snart. Och du, jag kommer att peppa dig, oavsett, jag lovar. ?
Ta hand om dig, fina Varafrisk, så att du kan bli/vara just det.
Många kramar
Samtidigt
Nu skrev vi samtidigt, ser jag. ?Tankeöverföring?
Bästa finaste Vinäger❤️❤️
Bästa finaste Vinäger❤️❤️
Jag är också orolig...över mig själv...över mitt beteende...å det är otroligt svårt att välja mig själv i första hand.
Faktum är att jag inbillar mig inte på ngt vis att jag blir bättre av alkohol...känner mig inte heller som ett offer....tänker inte heller att jag kommer få barnbarn...däremot så tänker jag...att min dotter som har bipolär diagnos...som bränner relationer...jag kan inte dö för tidigt...å jag kommer alltid finnas där...å jag vet att jag måste ta hand om mig själv först??❤️
Kram❤️❤️
Torsdagsmorgon kl 06.30??
Totalt kolsvart utanför fönstret men känner ändå mig hoppfull. En ny dag och en ny möjlighet....??
Jag vill bara säga det att.....jag vill leva...vill bli nykter?? Vill leva länge.....för att kunna vara ute i naturen.... träna....dansa...sjunga...äta god mat...gå vandringsleder....lära mig olika saker om att måla....besöka olika städer i Sverige...måla läpparna röda/cerise/mörkt lila...bära färgstarka kläder....leva länge tillsammans m min man...och umgås med min dotter.....med min son....med min svärdotter??❤️
För att kunna göra detta måste jag välja mig själv först....och väljer jag mig själv först då innebär det att jag måste GÖRA...men det är SÅ svårt...just nu.
Kram?
Fint!
Den känslan tar dig hela vägen dit du vill, håll kvar den, tro på den, tro på dig själv!
Stora styrkekramen?
Varafrisk ?om du kan försöka att se dig själv utifrån och fundera på vad du vill säga till den personen.
Till exempel, vad skulle hon vinna på att inte åka till systemet idag?
Försök övertyga henne om hur mycket bättre hon skulle må imorgon om hon inte drack idag.
Gör ett försök! ??
Man ångrar aldrig en nykter kväll!
Kram ???
?
Hej, vet inte om vi har snackat här förut men ville bara skriva en hälsning och skicka en kram. Har läst din tråd och du verkar vara en otroligt stark och positiv människa som verkligen försöker bättra dig trots alla omständigheter runtomkring.
Angående alkoholen så skulle jag rekommendera att lära dig mer om just det och hur det påverkar kroppen och hjärnan. Det är väldigt intressant och har verkligen fått mig att förstå varför jag dricker och får sug osv. Du kan söka på youtube, eller artiklar om du gillar att läsa istället. Som andra har skrivit så rekommenderar jag också Tänka Klart av Annie Grace och Alcohol Lied To Me av Craig Beck (finns säkert översatt till svenska).
Sen skulle jag också vilja säga att varje vit dag räknas så det är inte ett misslyckande bara för att du dricker efter 2-3 dagar. Du samlar på dig erfarenhet och tillslut kommer du komma över tröskeln, jag lovar.
Ha en fin dag ?
Positiv start
Härligt morgoninlägg, Varafrisk. ? Självklart vill du leva. Och göra allt det där du ser fram emot. En dag i taget mot ett tillfrisknande, så kommer vi framåt.
Tänk vilka fräscha 70-åringar vi kommer att bli. ? Tar en löprunda på morgonen, sedan slår vi på kaffet och medan vi väntar på det dricker vi en härlig, vitaminsprängd smoothie. Dansar en stund i köket medan solstrålarna letar sig in. Njuter av livet.
Nja, det kanske inte var din målbild, men jag älskar att göra små skutt på 10-20 år in i framtiden. Det lustiga är att jag alltid är yngre och mer vältränad än vad jag är nu. ??
Hoppas att du har haft en fin dag. Har tänkt mycket på dig. ?
Kram
Kronofogden...
Vet inte om ngn här på forumet har ett barn m bipolär diagnos?? Eller en annan anhörig m bipolär diagnos? Skulder t kronofogden? Inga pengar alls?
Om ngn har erfarenheten då vet ni hur ont det gör...i hela ens kropp och själ...å man vet inte hur man ska kunna stå ut?
Det gör ont ...SÅ himla ont... och det är ensamt??
Kram?
Varafrisk ?
Jag vet hur det är när ens barn har skulder hos kronofogden.
Jag var orolig i flera år för att min son aldrig skulle komma på fötter igen.
Även om han har överlevt i många år trots sin psykiska ohälsa och självmedicinering så kvarstår kronofogden. Och det som är bra med det är att han inte kan låna mer pengar för han är stoppad överallt.
Din dotter borde väl också ha en sådan spärr?
Tänk inte så mycket på kronofogden, de är bra att prata med. I början ringde jag till dem och var förtvivlad men de lugnade mig och sa att det viktigaste var att min son skulle få hjälp med sitt dåliga mående. Och att han så småningom kunde lägga upp en avbetalning när han väl började jobba.
Men han har fortfarande inte kommit dit, mår dåligt men ibland bättre.
Kronofogden är egentligen det minsta bekymret...de hör av sig till honom per brev en gång om året och frågar om han har någon inkomst. Men han lever på försörjningsstöd så det finns ingen inkomst de kan utmäta...
Det värsta är faktiskt att psykvården och missbruksvården är så dålig...?
Så tänk inte så mycket på det du inte kan påverka Varafrisk, det bara dränerar dig på energi!
Önskar dig en fin lugn helg utan grubbel och oro, det behöver du!
Kram ???
Ensamheten
Jag har vuxet barn med psykisk ohälsa, bland annat ADHD och GAD, väldigt gränslös och vägrar all form av medicinering. Jag hjälper till med pengar titt som tätt, fel eller ej, men nu har jag valt den vägen och hoppas att barnet ska mogna.
Så även om vår situation inte är identisk så ville jag bara skriva att jag känner igen både hur ont det gör och hur ensamt det är. Jag står dessutom utan stöd i form av en förstående man. När vi hade det som värst med barnet och borde haft hjälp av varandra så skapade svårigheterna istället klyftor mellan oss som nu inte går att reparera. Lägg till alkoholen på det. Inget roligt liv.
I början av året kände jag så tung hopplöshet att jag tyckte det kvittade om jag levde. Drack hejdlöst, påhejad av meningslösheten. Men det vände. Vet inte riktigt hur.
Nu vill jag fortsätta leva, såsom du också skrev i ett tidigare inlägg. Så jag försöker ta vara på det ljus som fortfarande finns, samtidigt som jag andas mig genom de mörka stråken minut för minut. Tillåta mig att sörja men inte att grubbla. Aldrig ge upp. Svårt är det, men enda sättet.
Jag har också precis börjat om på min resa mot 100 dagars nykterhet.
Så länge det finns liv finns det hopp.
Kram!
Ledsen ikväll...
Så ledsen ikväll av olika anledningar?så missförstådd av mina närmaste?så tydligt på ngt vis att jag är navet?
Om jag fick önska...bestämma...över morgondagen...så skulle jag vakna...ta en promenad m Bella...komma hem...fixa frukost....åka ut t en särskild plats...för att äta den där..försöka andas med mig själv...helst inte komma hem förrän systemet är stängt...och sen andas igen...kanske läsa...för att sen hämta sushi el thai...
Min man är 65..min son 26...min svärdotter 29...och min dotter snart 22.m bipolär .. vågar jag...har jag ändå rätt att välja mig själv först imorgon??
Kram mina vänner❤️❤️
Ps! Tack vänner för inlägg i min tråd...så betydelsefulla??
Välj dig!
Du har all rätt att välja dig själv. Om du gör något som får dig att må bättre så kommer du i förlängningen ha mer ork för familjen. Ta hand om dig och gör det du helst vill imorgon, låter som en bra plan!
Toppenplan
Håll fast i den.
Skit i systemet eller gör inte det. Men håll fast vid planen att göra det DU önskar av morgondagen. Kramar ?
Hoppas...
Hoppas innerligt att din dag blev som du önskade. ?
Kram
Blev inte riktigt som jag
Blev inte riktigt som jag ville idag
men inte någons fel...men ändå ok??
Tack till er alla❤️❤️
Kram❤️❤️
Tack!!
Tack Vinäger, Se klart, Wasabi, Kennie, FinaLisa, Blenda m.fl för era inlägg:)
Jag blir SÅ glad när ni skriver i min tråd. Jag läser, begrundar och tar till mig vad ni skriver. Även om jag inte har lyckats få till det med min nykterhet så slukar jag allt vad ni skriver och det är så betydelsefullt för mig:)
Förra söndagen var jag så himla ledsen...tårarna rann nästan hela tiden...jag gråter inte idag men känner mig ändå tyngd. Och för att vara ärlig mot mig själv så är det mitt drickande som tynger mig mest...och det är jag endast jag och ingen annan som kan och ska få bukt på det. Min hjärna spelar mig ofta ett spratt och det är följande...jag har alltid tyckt att det var mysigt och gott med att laga mat och dricka ett gott vin till det eller att åka bort över en helg ...bo på hotell...äta gott och dricka gott. Men det funkar inte längre på det viset....jo...jag kan äta god mat...men drycker med alkohol fungerar inte. Det blir inte så mysigt..och jag dricker inte på samma vis som förr...dricker många fler glas..mycket fortare. Nästa dag när jag vaknar tänker min hjärna...ALDRIG MERA...nu får det vara slut.....men efter några timmar så är det en annan del av hjärnan som försöker locka...och locka med myset...och beroende på hur jag mår den dagen...så kan den delen av hjärnan vinna som lockar med det mysiga.
Fast jag vet...inte bara genom att läsa i andras trådar utan i egenskap av att snart ha levt 58 år...att mys finns i så många andra former än i alkohol...där kanske det minsta myset finns. Mys kan ju bestå av en kopp te eller kaffe i min fina mugg eller en utflykt till sjön med kaffekorgen eller att sitta i fåtöljen och sticka eller äta god mat med ett glas äppelmust...ja det finns många många sätt att mysa på...det är bara det att jag behöver ta kommandot över min hjärna!!!
Igår var min dotter hemma..hon sov hos oss från fredagen...och vår son kom även han hem igår...vi åt rester och matlådor till lunch och det var väldigt mysigt. Dottern hade en bättre dag och igår kväll gick hon ut på krogen. Har inte hört ngt från henne idag ännu men det är alltid så skönt när man får ett livstecken...att inget har hänt henne. Vi väntar på att det ska komma en person som köpt vår gamla spis och diskmaskin. Jag trodde verkligen inte att någon skulle vilja köpa dem men det var många som var intresserade. Efter det åker vi kanske ut på en liten utflykt...till ett mysigt café som ligger några mil från där vi bor.
Idag blir en nykter dag...och jag önskar att det blir fortsättningen på flera...min kropp behöver vila från alkoholen...och jag tänker det är ännu mer viktigt nu om det inte ska gå helt åt skogen....så är det...om två veckor har jag ett läkarbesök inbokat och det känns bra. På torsdag i veckan som kommer är det dags för mammografi...alltid pirrigt eftersom jag har 50% risk att få bröstcancer eller om vi väljer det positiva 50% att inte få det. Har gjort en genetisk utredning så pga familjeträdet så ser det ut så här. Desto större anledning att sluta dricka alkohol!
Ska dricka kaffe nu och ta en promenad sedan. Gillar hösten. Alla de olika färgnyanserna på träden.
Ha en fin söndag alla:)
Höstpromenad
Hoppas att den gav dig lugn och ro en stund. ?
Kram
Godkväll
Hoppas också du fått en fin söndag. Jag funderar på vad som går att säga - som skulle ”putta” dig över att känna att det är du som bestämmer. Ibland skriver du om nyktra dagarna med hopp, som när man pratar om att hoppas på fint väder. Vi har känt varandra så länge nu och du vet att det här endast handlar om omsorg.
Det är ju det där att ta till sig insikten om att du bestämmer. Du kan ju allt, och har sån koll.
Men det är som strömavbrott mellan alla dina insikter och just görandet. Som du ju själv också redan vet... Du har ju så mycket att ”vinna” på din nykterhet, inte minst att kunna stå upp som en vuxen mamma, i relation till din dotter. Slippa dåligt samvete, skuldkänslor.
Jag vill egentligen inget konkret med dessa tankar. Bara säga att jag tänker på dig och försöker klura ut hur strömmen ska slås på och de kulörta lyktorna börja blinka.
Kram ?
Idag har strömmen varit på??
Tyckte mycket om din liknelse, Se klart, att det är som ett strömavbrott mellan mina insikter och görandet??men idag funkade strömmen och jag är nykter??
Har varit ledig idag. Visst har tanken slagit mig att nog skulle jag kunna åka t systemet men den har inte varit lika påträngande..tack och lov för det!
Tittade på ett en timmas klipp på youtube om alkoholens påverkan på hjärnan. En föreläsning fr Linköpings universitet. Alkohol är verkligen en ” dirty drug”?
Har köpt blommor på torget att sätta i mina urnor. Ska fixa det till helgen.
Ska sitta tillsammans m min man och dotter sen och se på Tv tillsammans med dem. Inte som jag brukar göra se på en serie på datorn alkoholpåverkad. Så himla skönt att vara med dem❤️
Igår var det fem år sedan min man opererades för matstrupscancer och han finns fortfarande vid min sida??Jag hoppas att vi får många fler år tillsammans...vi har levt ihop i 34 år...men då måste jag ha ett nyktert liv så att även jag får leva❤️??
Kram??
Spraket!
Det sprakar om ditt fina inlägg, inte minst hur du beskriver allt du har omkring dig, och vilket värde som finns precis här och nu.
Önskar dig en kväll i denna stund som jag ibland kallar nåd eller livet eller strömmen på ?
Stor kram ??
Tack, Se klart❣️
Tack, Se klart❣️
Somnar nykter...på en onsdag....det var länge sen? men så skönt??
Godnatt??
Det låter bra Varafrisk,
Det låter bra Varafrisk, somna nöjd och nykter, det kan inte bli bättre.?
Kram till dig
Hoppas att allt är ok. ?
Allt är inte ok?
Vilken morgon! Solen skiner...frost på taken..så härligt☀️Ska städa lite snabbt och lätt därefter promenad m vår hund. Fram på stan en sväng för att köpa ytterligare en present t vår dotter som vi ska fira imorgon men fyller år på tisdag. Min älskade dotter som framkallar alla känslor hos mig. Som absolut inte vill bli kramad eller pussad på..har svårt m närhet. Fast..ibland kan jag inte låta bli att ge henne en kram. På tisdag ska vi även börja på bipolärskolan..känns bra.
Jag hade inte tänkt skriva här idag....tänker ofta...ska inte skriva här förrän jag klarat fem dagar....å så faller jag efter en dag el två el faktiskt fyra dagar som jag klarat...men så har jag ändå ett behov av att skriva..att prata med er och hoppas att få svar....så då skriver jag.
Känner även att den där duktiga flickan som finns så starkt inom ..,dyker upp...som vill visa se jag kan istället för att jag väljer att vara nykter för min skull, min hälsa och mitt liv...att välja mig själv först och främst.
Tänker att jag har kommit till en gräns där min kropp är starkt fysiskt beroende av alkohol inte endast psykiskt. Ibland skriver en del om att nu är botten nådd eller att det händer ngt drastiskt som gör att man vaknar upp. Det är som om jag på ett omedvetet plan väntar på att ngt drastiskt ska hända men mitt medvetna vill absolut inte det! Och så är det...det kommer inte komma ngn röst som säger att botten är nådd...det kommer inte ske ngt högtidligt avslut utan det behöver bara ske.
Jag har insikterna ...och jag behöver inga fler strömavbrott....
Ha en fin lördag??❣️
Hej Varafrisk? ??
Jag tror att vissa som du och jag, närmar oss stegvis till den där botten.
Den behöver ju inte betyda att man faller handlöst och skadar sig eller åker på en rattfylla.
Jag känner bara att det är ett farligt läge när man flyr problem eller ångest med hjälp av alkoholen.
Det vill jag inte göra längre och jag har lyckats bra med det sedan i somras. Har bara druckit två gånger sedan 1 augusti varav en gång då jag var ledsen och igår när jag var glad.
Så vad vill jag ha sagt med detta?
Jo, att du borde försöka att begränsa intaget och stegvis trappa ner. Så småningom kommer du själv känna att det inte är värt att dricka så ofta.
Kram ???
Vilken ångest/förhandlande!!
Så strongt gjort av dig FinaLisa❣️
Det är farligt vad jag håller på men ..jag vet det så väl och ändå gör jag inget åt det?
Så vilken ångest/förhandlande jag hade när jag var framme på stan idag. Var inställd på att gå in på systemet...men så började förhandlandet. Och jag känner mig så ledsen? Gå inte in...du vet det blir inte bra...du har ont i magen...huvudvärk....gå in...en sista gång. Klockan var kvart i tre...klockan tre stänger systemet. Så jag gick in...plockade ner den minsta mousserande in korgen...miniflaskor av Jägermeister brukar inte köpa sprit men det här var ju sista gången....några små öl....och på väg t hyllan m halvflaskor av rödvin...ja men det är ju lördag...men på vägen t hyllan med vin...så tänker jag...nej det här blir inte bra...köp inget...låt bli...så jag ställer korgen där...bara rakt upp och ner och går ut...utan en enda flaska...klockan är tre minuter i tre...och jag klarade det.
Är inte jätteglad men jag klarade det?? Anledningen t att jag inte känner mig så glad är att jag är SÅ ledsen för att jag har hamnat i ett SÅ starkt beroende ...det är så fruktansvärt sorgligt och det är så läskigt att alkoholen kan få ett sådant övertag?
Men nu känns det skönt för nu har jag varit ute och gått och nu ska jag laga mat. Vår dotter är hemma och vill hon in t stan så kan jag köra henne??
Så...ha en fin lördagskväll??❣️
Heja dig!
Precis så tufft är det. När du väl börjar förhandla med dig själv så är det typ kört. Idag lyckades du gå segrande ur den striden, men en annan gång lyckas du inte.
Du måste sätta stopp DIREKT när förhandlandet börjar i din skallle. Nej. Nej. Nej. Säg nej till dig själv inifrån och ut direkt. Ta död på alla argument med upprepande nej. ”Skärp rösten” till dig själv.
Tänk på det som ett litet barn som tjatar. Om ett barn tjatar och tjatar och man som förälder faller till föga efter en tids dividerande, så blir de ännu tjatigare nästa gång. Säger du däremot nej inifrån och ut direkt, och gör det konsekvent varje gång, så blir de inte lika tjatiga.
Njut nu av din nyktra lördag. Och söndag.
Kram ?
Var glad och stolt!
Även om du känner att beroendet är oerhört starkt, så var du och din vilja starkare! Tror inte det är många som hade klarat av att gå ut tomhänt. Jag hade inte gjort det.
Kom ihåg detta nästa gång begäret sätter in! Njut av belöningen, att du kan göra vad du vill ikväll. Nykter?
Tack för uppmuntran Andrahalvlek och Onkel F?
Skjutsade in min dotter t stan. Sett tre avsnitt av Homeland på raken. Nykter. Skönt att minnas nästa gång vad jag sett.
Somnar nykter???
Och vaknar och mår bra??
Hoppas du får en fin dag och att det blir ett trevligt firande av dottern. Du har ju bättre förutsättningar nu när du var stark och somnade nykter igår!??
Tag hand om dig, undvik "strömavbrotten" och ha en underbar söndag?
Så glad för din skull
Åh, Varafrisk, äntligen vann du ett fältslag mot A. Fånga känslan, lagra den djupt inom dig. Den kan hjälpa dig att inte gå in i en sådan närkamp igen.
Bättre att tänka ut förebyggande strategier och inte ge dig in i krigszonen alls.
Jag vet att du vet, självklart, men vill ändå pusha dig, stärka dig. Tala om hur bra du är. ?
Du kan, Varafrisk, nu har du verkligen bevisat det. För dig själv, alltså, i första hand. Även om jag tror att familjen också uppskattar att du mår bättre.
Ha en underbar dag med familjen och firandet av dottern. ?
Massor med kramar
Sovit gott?
Hoppas du har sovit gott i natt och får vakna upp till en lika fin och solig höstmorgon som vi har i Stockholm i dag! Vilken fantastisk dust du tog med dig själv i går. Säger som Vinäger, ta med dig detta nu till din inre bank av erfarenheter. Klappa dig själv på axeln riktigt mycket och tänk på att du KAN OCKSÅ GÖRA, Varafrisk!
Kram!
Haft en bra söndag??
Tack för er uppmuntran Vinäger, Onkel F och Charlie70?
Vaknade även här till en solig vacker höstdag??☀️Sov kanske inte jättebra inatt...gör inte alltid det när jag vet att min dotter är ute på krogen. Hon går ju som oftast ensam hem på natten och ingen saknar henne om hon inte kommer hem eftersom hon bor ensam. Å kan sova lite sisådär ändå. Men...jag vaknade ändå nöjd och tacksam över att jag klarade av att vara nykter igår??
Har haft en mysig dag m min familj och vi har firat vår dotter/syster?
Hon hade bestämt maten som var laxburgare med pommes och örtsås/romsås. Så gott? Och hon var nöjd över firandet och presenterna??
Drack en alkoholfri öl som när jag såg efter innehöll 0,5%. Drack även en alkoholfri öl igår som var 0,0%. Drack till maten. Jag tänker dock räkna att jag har två nyktra dagar??
Så...så småningom kommer jag somna nykter dag nr 2??
Ha det fint??☀️??
Härligt att ni fick en fin dag!
Förstår att det är svårt att sova lugnt om dottern är "ute och ränner" på det viset. Men det hade väl varit värre om du inte somnat nykter?
Maten låter smaskig, och att det slinker ner en 0,5-öl får man väl betrakta som godkänt.
Så Grattis till dag 2 ? . Hoppas du sover bättre inatt och att du gör måndag till nr 3!
Så fin läsning
Underbart att läsa om dina segrar Varafrisk.
Jag önskar dig många fler fina dagar, du förtjänar att må bra.
Kram
Tack Onkel F och Blenda?
Somnar nykter och känner mig precis nu lugn och trygg??
Min dotter sover inatt hos oss. Hon är inte längre manisk utan är mer och mer tillbaka t sitt ”gamla” jag.
Min man försöka hjälpa henne m att få en plan över alla skulder. På tisdag ska ska jag börja en bipolär skola ...min dotter och jag ska gå tillsammans men just på tisdag ska jag gå själv eftersom det är hennes födelsedag❤️❤️
Jag brukar inte förhäva mig...men efter allt jag har varit med om under många år....och i synnerhet de tre senaste månaderna så fattar jag inte att jag bara ha rasat ihop...att jag fortfarande reser mig upp varje morgon ur sängen....det handlar dels om kärleken t min dotter som behöver mig/oss så mycket, dels om kärleken till övriga familjen men även till livet självt❤️ och jag tänker jag är stark...och jag har resurser inom mig??❤️
Sov gott alla forumvönner?❤️
Det blev inte dag nummer tre
Det blev inte dag nummer tre idag...tror jag vet varför...tänker att jag ändå skriver här idag...även om det inte känns lika bra att skriva som när det blir dagar som man klarar att vara nykter.
Kramar:)
Känslan på morgonen....
Att vakna på morgonen efter att ha druckit dagen före emot att inte ha druckit ...skillnaden känslomässigt är milsvid. När jag vaknade idag var skillnaden så stark...och det är den positiva känslan jag vill ha kvar inom mig...att vakna nykter??
Jag kunde i lördags lämna korgen med alkohol på Systembolaget och gå ut utan att jag köpt en droppe.
Ska satsa på reprisen idag??
Idag fyller min dotter år antingen går vi ut och äter eller så tar vi med oss ngt gott hem...utan alkohol...närvarande i sinnet ..tillsammans. Idag ska hon även tatuera in sitt biologiska efternamn på armen...tänker att det är så viktigt...en del av hennes identitet...och hennes efternamn som består av två namn är så vackra❤️
Önskar er en fin tisdag??
Bra att du skriver ofta!
Jag har läst igenom de sista inläggen som jag missat och jag tycker du är på riktigt god väg mot ett bättre och nyktrare liv. Jag känner igen känslan av att nästan längta efter att nå sin botten (vad det nu månde vara). Att vilja sluta dricka, i alla fall så ofta och så mycket, men hela tiden falla för suget. Så bra att du hade styrkan att lämna korgen på systemet. Riktigt bra jobbat! 1-0 till dig :). Jag känner igen känslan att se en serie på datorn (älskar att göra det i ensamhet även nu i nyktert tillstånd) och komma ihåg handlingen. Och att faktiskt med glädje välja att titta på tv tillsammans med familjen (när den är samlad) istället för att sitta själv i sängen med en gömd 50 cl plastflaska med vin bakom kudden.
Njut av dagen med din dotter och du kommer ju fira henne på bästa sätt - genom att vara nykter<3
Kära Varafrisk
Du har ju hängt här under hela den tiden som jag har varit här, och har ju även ett par andra trådar innan dess.
Jag måste säga att du är lite unik som inte lyckats få till mer än 4 nyktra dagar på raken under den här tiden.❤️
Jag vet att jag för länge sedan skrev här i din tråd hur jag är övertygad om hur det måste gå till om man vill bli nykter. Alltså vilja själv med hela hjärnan, bestämma sig för att sluta och verkställa beslutet. I början så skrev du ju själv att du inte ville sluta dricka med hela hjärnan, men nu tror jag faktiskt att du är där. Då återstår bara att bestämma dig och göra det. Helt enkelt, drick inte, det är tufft i en vecka eller två. Men det är inte farligt och det går, så unik kan du inte vara att alla andra kan men inte du. Det du håller på med nu måste vara ofantligt jobbigt, att ta de där abstinensdagarna hela tiden och aldrig få uppleva hur bra man faktisk mår efter bara en vecka eller två.❤️
Jag drack mer eller mindre varje dag de senaste åren men en vecka eller tio dagar helnyktert på raken fick jag till flera gånger. Det var då som hoppet väcktes till att en gång sluta en gång för alla. Man märkte hur bra man mådde utan alkoholen. Du får ju aldrig uppleva det nu, och det tycker jag är jättesynd.
Ovanstående skriver jag i all välmening och hoppas att du verkligen får till det. Det går, du kan och du är värd det. Och dina barn är värda att ha en nykter mamma.
Kram
God kväll?
Vi alla här på forumet har vår egen historia..egen ryggsäck...men en sak gemensamt...beroendet t alkohol.
Torn... jag förstår att du skriver i all välmening.....jag minns en annan gång som du skrev i min tråd...att du ville provocera för att då kanske jag ville visa att jag kunde sluta dricka....kanske skriver du av samma anledning idag. Tyvärr ..så hjälper det mig i princip ingenting.
Och ja...jag vet att jag är inte så unik ...men vad jag är unik i är att jag skriver under rubriken ”Förändra mitt drickande” och fortfarande dricker....för de flesta som börjar skriva under rubriken har ofta varit nyktra flera dagar innan man börjar skriva. Å är man nykter får man hejarop.
Om man har ett alkoholberoende är det inte konstigt att inte få till fyra nyktra dagar på raken under ett års tid eller mer men här på forumet kan det vara konstigt.
Många som skriver under denna rubrik beskriver aldrig ngn svårighet med att vara nykter... jag tror att man då har gjort en del av den resa som jag beskriver innan man började skriva här.
Jag tänker att vid alla beroenden.. är det enklast att lyckas när man känner att man vill av hela sitt hjärta..men ibland måste man göra en förändring för hälsan som bidrar till att man verkligen vill.
Rule74...tacksam för ditt inlägg..då jag känner att du delar många av mina känslor??
Kram???
Forumtankar
Håller med dig lite Varafrisk - det är Ibland svårt att skriva härinne om man inte samlar dagar eller valt ett helvitt liv. Tänker att såna som du verkligen behövs härinne. Sen är det kanske naturligt att de som funnit sin väg vill dela med sig av sin väg fram och sin lycka. Och de behövs de också. De som är aktiva här och som besvarar inlägg och håller forumet levande.
Men det kan göra det lite svårt när budskapet blir att du har valt fel väg och det är ditt fel att du inte har bestämt dig.
Jag tror jag har haft mycket hjälp av både de trådar som beskriver lyckade satsningar och de som beskriver mindre lyckade satsningar.
Eftersom jag hör (eller i alla fall hörde) till de som drack fast man vet så mycket bättre så är det till hjälp att läsa om när, var, hur andra trillar dit.
När jag läser i din tråd så funderar jag på hur du mår i övrigt, eftersom jag själv har haft järnbrist som i högsta grad påverkat både det ena och det andra. Det finns andra brister som också påverkar måendet. Nu går du ju hos läkare så man kan ju hoppas att du är ”checkad och klar”, men ibland undrar jag vad som är hönan och ägget i alkoholproblemen. Och den där jäkla skitdrogen påverkar på så många olika sätt.
Under de senaste åren har jag haft nyktra perioder, nyktra dagar etc etc. Bestämt mig och druckit i alla fall. Den sista perioden blev det så jobbigt med tvånget att dricka. Och det tog så mycket energi med smusslande, gömmande och drickande. Nu har jag stängt dörren helt ett tag.
Det är svårt att sluta om det finns alkohol tillgängligt. Hur har du det med det? Jag blev helt besatt av min alkohol på slutet. Jag tror att de många och ibland sammanhängande nyktra dagar jag hade under de senaste åren Verkligen hjälper, särskilt med känslan av och vetskapen om att det är skönt att vara och vakna nykter.
Jag tror att det finns många olika vägar framåt och att vara härinne och skriva och reflektera verkligen hjälper. Och dag 2 har du ju ändå haft rätt många av sen du började skriva, det var ju din fråga från början. Ha det bra och lycka till!
Kan jag så kan du
Jag har varit nykter i en månad och två månader i omgångar tidigare och siktar nu minst på tre månader. Det längsta jag varit nykter i mitt liv är under mina två graviditeter och amning. Och då var det ju inte svårt alls eftersom man ju inte ville skada det lilla liv man hade i magen. Tänker att vi kanske ska tänka i liknande banor. Vi har ju fortfarande barn (även om de är stora så kan vi ju skada dem psykiskt) och kanske får vi båda barnbarn en dag. Jag vill vara stark och frisk och leva ett långt och lyckligt liv. Då är jag rädd att alkoholen kan förstöra den målbilden. Jag tror det handlar om att helt enkelt bestämma sig. För vacklar man i tanken, som jag gör nu om jag ska fortsätta efter de tre månaderna eller inte, så tror jag redan där att man förlorat slaget på något vis. Jag tänker att jag ska fortsätta läsa, lära mig mer om alkoholendjävulens fula knep att få mig fast igen, skaffa vissa rutiner (som att träna och äta bättre) under denna nyktra tiden för att förhoppningsvis känna med hela min kropp och hjärna att jag är glad att slippa dricka skiten, precis som @Torn uttryckte det i sin tråd. Hoppas verkligen att jag ska känna för och klara av att fortsätta den nyktra resan. Hoppas detsamma för dig! Kan jag så kan du!
Kram
PS. Hoppas du hade en bra dag med dottern igår <3.
Varafrisk
Du hade kanske lite "tur i oturen" att börja skriva ungefär samtidigt som ett gäng som lyckats vara nyktra under sin tid på forumet. Samtidigt var vi många fler där en del har "fallit ur", som har slutat skriva. Ofta betyder det tyvärr att man har börjat dricka igen. Du däremot, hänger i och fortsätter skriva trots att du ännu inte nått ditt mål. Det tycker jag är fantastiskt starkt av dig Varafrisk! Fortsätt med det!
Det som jag kan tycka är svårt ibland är att peppa dig trots misslyckanden. Vad ska man säga liksom? Jag vet att du vill ha pepp, men det är inte alltid lätt för oss andra att peppa när vi ser att du inte når ditt mål.
Kram!
Håller med...
Varafrisk ?, håller med Charlie med flera ovan. Det är bra att du håller dig kvar här och skriver.
Det går upp och det går ner, processen tar olika lång tid och du är inte fullt ut motiverad till 100% att sluta helt.
Du vill kunna vilja och jag förstår precis hur det känns för jag har också varit i det stadiet fast då gällde det nikotin.
Så jag tänker att så länge du försöker är det jättebra och det gör ju också att du minskar på intaget.
Jag hejar på dig Varafrisk ??
Kram ???
Du håller på att förändra ditt drickande, gott så
Kära Varafrisk, jag applåderar dina försök.
Ett liv som nykter är förstås bättre än ett liv som alkoholist, men det tunga omkring en blir samtidigt skarpare, så det ÄR svårare att sluta dricka när resten av livet är tungt. Att du ändå försöker är guld värt.
Du lever i en tuff situation och ingen som inte går ett liv i dina skor vet hur du har det. Därför tycker jag inte du ska jämföra dig med de andra på forumet, utan du ska vara stolt och glad över de egna nyktra dagarna. Se dem som pärlor på ett halsband. Oavsett om pärlorna träs på två, tre eller flera i taget, så håller du på att samla till ett fint halsband, som kommer att blir allt längre under tiden som du reflekterar och kämpar utan att ge upp.
Kram
Tack kära forumvänner för era inlägg!!
Jag tror att detta kommer bli ett långt inlägg...så håll ut..du som läser...därför har jag valt att skriva på min dator istället för mobilen...så nu blir det inga emojis.
Det känns ibland som om jag är en katt bland hermelinerna (säger man så?) när jag skriver här på forumet under rubriken "Förändra ditt drickande" . Och om jag inte kan skriva här...var ska jag då skriva?? och vem ska jag då prata med?? Min läkare vill inte skriva ut antabus pga min leverpåverkan...man tänker inte att mitt intag av alkohol fortsätter vilket i sin tur påverkar levern. På rådgivningscentrum behöver jag fler nyktra dagar i rad för att komma åter...Någon tipsade mig någon gång om att ta kontakt med My Skarsgård som har någon form av verksamhet som tar emot personer med alkoholberoende...men en helg där kostar runt 8000 kr..vilket jag inte har råd med. Så...i nuläget ...är det stöd jag kan få...att skriva här på forumet. Om jag då behöver känna att jag måste ha varit nykter i flera dagar för att kunna skriva här...eller få känslan att jag är unik för att jag inte har varit nykter mer än fyra dagar i rad under så lång tid för att kunna skriva här...eller att det är svårt att skriva i min tråd för att jag inte lyckas...var sjutton ska jag då skriva?!?!?
Jag har full förståelse för att vi befinner oss i olika faser, lever olika liv osv osv...men jag kräver inte/behöver inte att någon har lösningen på mitt problem...det är bara det att det är så himla skönt att ha blivit sedd...det betyder SÅ mycket för mig...för jag läser ALLA inlägg i min tråd och jag begrundar dem ..hit och dit..och upp och ner...och jag funderar över mig själv...men kuratorn på rådgivningscentrum sa till mig att min förmåga att analysera behöver jag inte använda här utan GÖRA och jag fattar det! Läsa böcker, se på youtubeklipp mm är i nuläget inte alls behjälpligt för mig...jag förstår att jag kan ABSOLUT inte fortsätta att leva så här...så insikten har jag kvar.
Jag fattar även att man inte ska ta första glaset.. Jag är glad för er där nykterheten känns lekande lätt...men när man inte beskriver ett uns av sug...eller att det trasslar till sig...utan att man bara är tacksam över att slippa alkoholdjävulen...så blir jag misstänksam...är det så enkelt...eller tänk om det kommer ett bakslag??
Som du skriver FinaLisa...jag vill kunna sluta dricka alkohol...men jag är inte där ännu. Jag förstår även att min kropp kräver att jag ska sluta för att må bra. Vad jag skriver nu kan komma tyckas låta hur dumt som helst...men vi pratade om det kuratorn på Rådgivningscentrum och jag..om det positiva med alkoholen..Jag har levt nästan hela mitt liv som en duktig flicka...sköta mig..passa in i mallen...göra rätt...göra andra glada...vara en duktig mamma. Så när jag dricker alkohol...om det så endast är för en timma..så får jag känslan av att allt är möjligt...jag kan ta mig ur den där bubblan...leva mitt liv..klä mig i galna kläder...sjunga högt...dansa på borden (då utan alkohol) ...vara så oerhört kvinnlig som jag vill vara...och det ger mig en känsla av att vara rebellisk...kanske låter det tramsigt men det är en del av mitt alkoholberoende...den andra delen är eller iaf en del av den...är självmedicinering. Men...ni vet ju...vad priset för detta är..vad baksidan är...jag behöver inte upprepa det för er ...för ni vet.
Så ..jag vill vara nykter...vara en nykter mamma....jag vet inte vad ni har för bild av mig som mamma och jag behöver inte ha den..för jag vet vilken mamma jag är...men det är klart att jag vill vara nykter...för jag vill att mina barn ska få ha sin mamma länge..men jag behöver också leva mitt liv..jag gör inte det nu...jag lägger hela min själ i mina barns liv...mina barn behöver mig...men mina barn är också vuxna.
Så...tack för alla er som tror på mig...för som jag skrivit så ofta..jag har inte gett upp...men min resa är oerhört krokig till livet som nykter...precis som jag alltid sa till de elever som inte lyckades så bra i skolan när jag arbetade som skolkurator...för en del är vägen spikrak...och för en del är det väldigt krokigt...men huvudsaken är att man når sitt mål en dag:)
Kram t er alla!!
Lite långt jag vet
Hej Vara frisk,
Tror alla här skriver under på det du skriver, liksom att vi ska känna oss stolta över de förändringar vi åstadkommer vare sig det ser ut att gå lätt, eller verkar svårt.
Tror dock inte att det är ett gäng hermeliner här. Däremot har iaf jag, och fler, erfarenhet av att känna oss som udda katter.
Det finns känsliga själar här av olika karaktär.
Jag tror ingen går i någon som helst polemik utan stöttar och vill ditt- och andra medresenärers bästa.
Du har också rätt i att den här tråden heter förändra, och de flesta- inte alla- kommer hit vid en punkt när de är mycket nära NÅGON sorts botten, hur den nu ser ut.
Och ett beslut ligger nära.
Ihop med beslut att start en tråd här. Det är när vi fått nog.
Det är kanske det som du ibland uppfattar som, ja, att vi är på olika hållplatser på resan.
Men:
Det jag ser från mitt håll är olika personer som verkligen gör det de kan för att hålla utkik, hålla upp dörren, alla ska med, vi väntar, hejar!
Det är lika många grattis här hos dig på din tredje dag- som hos mig månad nio. Som det ska vara i den bästa världen. Något att glädjas över.
Det som är viktigt är dock att vi gör våra resor oavsett om vi får ett eller hundra hejarop.
Att få bekräftelse, som du skriver är viktigt.
Men i beslutet att inte dricka måste vi stå på egna ben och klara att fortsätta om forumet så stängs ner.
Det är en enorm bonus med det stöd som utvecklas här, men det får inte vara så viktigt.
Jag vill personligen absolut inte vara så viktig för någon här. Lika lite förlitar jag mig på någon här.
Låter kanske hårt men jag upplever att nykterheten i sina stunder är hård, gör ont och konfronterar oss med våra jobbiga inre- utan krockkudde. Den har vi hållit framför oss, ofta många år. Fegat ur själva livet.
Och den så kallade belöningen är just det. Leva i frihet. Varken mer eller mindre.
Du vet att jag håller på dig alla dagar i veckan, men fokus för din nykterhet behöver vara där den gör nytta. Hos dig, dina val och beslut, Nummer ett. Är du. Kram.
Ett dilemma
Jag brukar aldrig ha svårt att uttrycka mig. Orden kommer utan ansträngning. Men nu tycker jag att det känns svårt att veta hur jag ska formulera mig. Jag ska göra ett försök iaf.
Först och främst vill jag som så många andra dig väl. ? Vi följer din kamp och din sinnesstämning. Du är bra på att uttrycka känslor, men jag tänker ibland att det är mycket hoppas, önskar och försöka. Det hörs att du inte är riktigt redo. Innerst inne är du inte beredd att ta striden, precis som du själv skriver.
Det är viktigt att tänka att du inte ska bli nykter för att vara duktig. Du ska bli nykter för din egen skull.
Det blir oerhört svårt att veta vad jag ska skriva ibland. Att peppa och heja förstås, men sedan då? Det känns som att jag står bredvid och ser dig sjunka djupare och djupare samtidigt som du önskar att du vore på fast mark. Hela mitt inre skriker: Ja, men gör något för att hjälpa... Och jag tänker att jag försöker, men vet ärligt inte hur.
"Det är inte svårt att stå emot om man inte har sug." Det har jag skrivit flera gånger. Men vi kan ju inte sluta upp att sluta bara för att vi har sug. Precis som du kan jag också bli provocerad av alla som det verkar gå lekande lätt för, även om jag självklart gläds med dem. Tjo, hopp och hej, typ... Men - ärligt talat - de är inte så många. De allra allra flesta vittnar om vita knogar, robotsteg mot Systemet, sug från helvetet. Men vi måste fortsätta ändå. Aldrig ge upp.
(Som en parentes tycker jag att det är de som vill kontrollera eller minska sitt drickande som får minst positivt gehör. Här är det oftast helvitt eller döden, svart eller vitt, inga mellanlägen. Är så glad att jag lyckades med att kontrollera mitt intag så länge att kropp och knopp hann ifatt. Just nu är det helnyktert och jag hoppas att jag är framme nu. Men som alltid sagt med mycket ödmjukhet inför de starka krafter A besitter.)
Äsch, nu vet jag inte längre vad jag vill ha sagt mer än att jag hoppas att du snart bestämmer dig. Helhjärtat. ? Jag hejar på.
Många varma kramar, Varafrisk. De behöver du nu.
Utan att ha tänkt en hel dag
Utan att ha tänkt en hel dag innan jag skriver....så tänker jag nu...oj vad krångligt allt blev ...så var det inte menat...så jag tänker inte att jag ska tystna ...inte heller skriva för att vara duktig..och jo...forumet kan bli viktigt...väldigt viktigt.
Så...jag måste bli helt nykter..för mitt psykiska och fysiska mående...kanske sjunker jag djupare och djupare ner....samtidigt som det finns ett steg upp..
Och jag känner att somliga förstår mig...somliga inte...och egentligen kanske det inte spelar någon roll...utan huvudsaken är att jag förstår mig själv.
Exakt
Det spelar inte så stor roll om andra förstår eller inte, det är du som gäller, när det gäller. ❣️
Tänkte på en sak...,
Vinäger...du skrev att det är mycket hoppas, tror och försöker....och jag ser det fr två perspektiv...dels att det är så jag är delvis som person..min självkänsla mitt självförtroende...dels att om jag skriver SKA då har jag ju lovat något och tänk om jag inte kan hålla det.
Men jag tänker inte att jag inte kan bli nykter inte kan gå ner i vikt...och jag vet hur jag ska göra problemet är att jag inte gör det...så jag inser ju och har insett länge...att jag måste GÖRA innan jag har bestämt mig t 100%.
Jag minns vilken resa jag gjorde från att inte tro om mig själv att kunna läsa en enstaka kurs på högskolan till att jag genomfört ett helt högskoleprogram på 3,5 år och utbildade mig t socionom. Pendlade i genom snitt 3 dagar/veckan 24 mil tur och retur vilket tog fyra timmar med bil, buss och tåg. Var 39 år när jag började min barn var sju resp tre år ...men jag var nog hemma mer med dem än om jag hade jobbat...min man fanns ju också.
Denna resa skulle jag före jag började aldrig någonsin tro om mig själv men jag gjorde det. Det var slitigt, tufft och ensamt. Men jag gjorde det! Jag vet..jag har massvis av resurser inom mig...förnuftet vet...men det är dessvärre med känslan.
Idag ...en ny dag.. en ny torsdag.. vi får se vad den har i sitt sköte...kanske nya möjligheter och lyckanden❤️
Så var du än befinner dig på resan...så skriv här...oavsett om du lyckas/misslyckas...och lycka till?
Kram?
Godmorgon Varafrisk?
"Så när jag dricker alkohol...om det så endast är för en timma..så får jag känslan av att allt är möjligt...jag kan ta mig ur den där bubblan...leva mitt liv..klä mig i galna kläder...sjunga högt...dansa på borden (då utan alkohol) ...vara så oerhört kvinnlig som jag vill vara...och det ger mig en känsla av att vara rebellisk..."
Jag citerar från ditt eget inlägg och tror att det är här knuten sitter. Att din längtan efter att släppa loss, drömma och fly verkligheten en stund är starkare än din vilja.
Verkligheten ÄR ju jobbig och det är inte konstigt att man vill fly ibland.
Men som du själv säger så är priset man får betala för en stunds flykt alldeles för högt.
Det kostar på hälsan, ångest, ånger, oro och inte minst självförakt.
Så hur skulle du kunna få uppleva samma känsla som du beskriver i ditt citat? Utan alkohol.
Är det möjligt? Hur skulle du göra då? Vad skulle du göra?
Väntar med spänning på svar?
Stor styrkekram till dig!???
Psykologi..
Jag tycker att det är intressant det där med om man använder ord som hoppas eller ska. Jag läste en artikel om ett test med matematikstudenter. Inför ett prov delades gruppen i två och den ena halvan fick inför provet veta att man på just detta prov tidigare sett att kvinnor fått lägre resultat än män. Den andra halvan fick tvärtom veta att man inte sett någon skillnad i resultat mellan män och kvinnor. Resultatet blev som ni nog kan gissa exakt så, i den första gruppen fick kvinnorna lägre snittresultat, medan resultaten i den andra gruppen inte visade någon skillnad mellan könen. Med detta vill jag säga att man ofta presterar som man tror att man kommer prestera. Därför tror jag att det är bra att precis som en proffsboxare tagga sig inför matchen och tala om för motståndaren att hen kommer att bli krossad. Sen är man alltid två i en boxningsmatch, så ibland förlorar man ändå, och det är okej,, så blir det. Jag tror vi alla behöver jobba på att maxa vårt själfötroende, ge motståndaren fingret och gå in för att vinna nästa rond!
Ett giftermål
Jag har förvisso aldrig gift mig, men jag har förstått att när man gifter sig så lovar man ”att älska varandra i nöd och lust tills döden skiljer oss åt”. Det är så man känner då. Det är med den känslan man går in i äktenskapet. Det är ingen som står inför prästen och säger ”hoppas” och ”kanske” och ”kan inte lova något, men jag ska göra mitt bästa”. Sen vet vi ju alla hur det kan sluta. Men intentionen är 100 procent positiv inledningsvis.
Sen håller jag med FinaLisa som citerade ditt eget inlägg. Just där tror jag också att nyckeln finns. Du tror fortfarande att alkoholen är prinsen på den vita hästen. Men alkoholen är ingen vinnare för dig längre. Den hästen är inte värd att satsa sin förmögenhet på. Den kusen är redo för slakt. Det ÄR sorgligt, men det är SANT.
Dina inlägg här är SÅ viktiga. De hjälper dig själv att jobba med ditt mindset, vilket du gör med bravur, och det hjälper andra som känner precis som du gör men som inte vågar skriva. Väldigt många här på forumet skriver ju just ”jag har läst här på forumet i fem år, men först nu är jag redo att skapa en egen tråd”. Du skriver hela tiden - och det ska du vara glad och stolt över. Det ska du fortsätta göra. Det gör stor skillnad för många ❤️
Kram ?
Hej igen!
Oj vad kommentarer du har fått sedan jag skrev här sist.? Det märks att det är många här, liksom jag som bryr
sig om dig, och vill dig allt väl. Jag skrev inte min kommentar för att provocera dig som du kanske tror, utan just för att jag bryr mig och vill att du ska få det bra. Sedan kanske jag skrev lite rakt på sak, men det är för att jag som Vinäger skrev, ser att det tyvärr inte går åt rätt håll. Om du inte får till en riktig förändring snart så kommer du sjunka ännu djupare. Det blir ett helvete utan dess like till slut. Jag vet av egen erfarenhet. Toleransen ökar, och man blir en slav under alkoholen, och måste ha alkohol för att kunna fungera fysiskt. Inget blir kul, motivationen till att tex dansa försvinner och negativa tankar tar över helt och hållet, det spelar ingen roll hur mycket alkohol man dricker, den ger ingen upplevd positiv psykisk effekt mer. Och även om toleransen i hjärnan ökar så betyder det inte det att toleransen på levern, njurarna, bukspottskörteln och andra livsviktiga organ ökar med ett ökat intag av alkohol, tvärtom de tar ännu mera stryk. Jag vill inte att du hamnar där.❤️
Det här med peppning och hejarop som du ofta skriver om. Anledningen till att du kanske inte får så mycket pepp som du önskar är att jag tror det är svårt för oss här att riktigt veta vad du egentligen vill. I bland peppar vi dig för att att du får till nyktra dagar och skriver att du ska vara nöjd med det. Men då skriver du att det är helnyktert som gäller. Sedan när du inte får så mycket pepp efter att inte lyckats med tex dag 4 så skriver du att du är nöjd med så många nyktra dagar som möjligt och att forumet heter "förändra" Man vet inte vad du egentligen strävar efter och då blir det svårt att peppa.
Men som AH skriver, skriv här så mycket du orkar, det är viktigt för dig själv och för alla oss andra
här på forumet.
Ha en bra dag! Kram
Alltså...när jag läser era inlägg ...
När jag läser era inlägg blir jag alldeles varm i hjärtat...och berörd så tårarna kommer..och jag känner så mycket kärlek...som jag inte har förstått tidigare...att ni bryr er så mycket om mig...på riktigt...och vi har inte träffats!!
Jo, Vinäger...Charlie70...FinaLisa..vi har setts...och när jag skriver här så rinner mina tårar...av tacksamhet men även att ni förstår att den här nedåtgående spiralen måste det bli stopp på. Och...faktum...är att jag är rädd ...på riktigt...för det känns som om jag fullständigt har tappat kontrollen...men så händer en sådan där sak som i lördags...när jag ställer korgen på Systembolaget och bara går ut...jag fattar inte riktigt hur det går till?!?!?
Imorgon har jag tid på vårdcentralen ...och jag tror att det är en uppföljning på det leverprovet jag tog för ca en månad sedan...samt att det togs prover på hur mycket jag dricker under veckan. Hur ofta har jag inte tänkt att jag ska avboka det här besöket för jag skäms så förfärligt att jag inte har lyckats!! Jag borde veta bättre!! Men jag tänker inleda besöket med att jag har tänkt avboka besöket att jag skäms...för då kanske det finns en viss förståelse. Så jag vill prata om mitt alkoholberoende..hur kan min läkare hjälpa mig?? Sedan kommer några andra saker som jag behöver fråga om men som jag vill dra på...min leverfläck på skinkan...att det slår lock för örat..vill även prata om mitt onda i magen...vad tänker läkaren?? Eller nej...jag vill inte fråga om något av detta...för tänk om det är något fel...eller jag måste göra en magnetröntgen jag som har sådan klaustrofobi...Men jag ska gå dit....
Å Andrahalvlek..du gör ju så härliga liknelser...jag är ju gift ...har varit det i 29 år...nog lovade jag väl att jag ville leva med min man tills döden skiljer oss åt....fast jag tänker väl inte på att jag har lovat...utan att jag faktiskt vill leva med honom...det är inte alldeles underbart...utan jäkligt tröttsamt emellanåt....men det är även så himla gott....och min intention har väl alltid varit att vi ska leva tillsammans...inte kanske..om...eller men...och jag ska inte leva med alkoholen.
Jag tror dock inte att alkohol är prinsen...jag vet dock bara vad alkoholen gör med mig under ca en timma..då jag känner frihet..möjligheter...men jag vet även att mörkersidan av att dricka alkohol är så mycket tyngre för mig på alla sätt vis....så är det. Och som du undrade FinaLisa..hur kan jag få den känslan utan att dricka alkohol??
Jag har aldrig behövt alkohol för att kunna dansa...eller gå på bio ensam...eller konsert....men jag är en sökare...och jag söker...var hittar jag arenan för att få utlopp för alla mina känslor och behov?? Grejen är även den...att även om jag hittar arenan...hur släpper jag ut allt mitt inre...hur bejakar jag mig själv...sätter mig själv i första rummet...lever fullt ut? Som sagt var...jag är en sökare...och jag har inte svaret...och jag behöver ett annat svar än alkohol.
Kramar:)
Ledig idag...
Är ledig idag. Sov lite längre. Har druckit te och ätit yoghurt nu. Ska fixa m lite morgonbestyr därefter promenad m hunden. Min dotter sover i vår bäddsoffa. Har sovit i drygt elva timmar. Det är som om hon tar igen all förlorad sömn från sin maniska period. Kommer inte ihåg om jag berättade om hennes tatuering som gjordes på hennes födelsedag. Så otroligt fin! En ros med hennes biologiska efternamn skriver under rosen. Hon har ett så vackert efternamn. Jag säger ibland till henne att jag skulle vilja tatuera mig...ngt litet litet men risken är väl att det bara blir en liten rynka? Hur som helst så sa min dotter när hon kom hem. Han (tatueraren) sparade rosen ifall du vill göra en sådan....jag blev alldeles varm i mitt hjärta❤️ Min stora lilla skitunge❤️
Ja....så är det besök på vårdcentralen idag...som jag berättade om igår. Jag vill inte gå dit men jag ska...och jag ska ställa frågor och berätta om min oro för min hälsa. Tänk om allt det där som händer i kroppen kunde synas mer på ytan..märkas ännu mer...för då hade det kanske inte varit lika lätt
att dölja det...fortsätta dricka.
Vill att denna min lediga dag ska bli en bra dag! Fredag är absolut den svåraste dagen att vara nykter men idag ska jag banne mig göra vad jag kan för att vara nykter. Känslan är inte förankrad inom mig men det är ju så det kommer vara men jag ska vara nykter. Ska köpa mig en vacker bukett m blommor istället för alkohol!
Önskar er alla en fin fredag?❤️
Varafrisk ?????
Massa blommor ska du ha samt en skön och fin helg!☀️
Kram ????
Härligt!
Tycker mig skönja lite extra positiva och hoppfulla känslor i dina senaste inlägg. ?
Trevlig helg, fina du!
Kram ?
Att skriva har kommit att bli väldigt viktigt för mig....
Vinäger...det är rätt...jag känner mig mer positiv och hoppfull. Och, jag tänker att du Torn är en del av detta...du skrev ett inlägg i min tråd..som gjorde att jag blev både ledsen, kanske lite provocerad och grunnade en hel del och därefter skrev ett långt inlägg som i sin tur bidrog till att många skrev i min tråd vilket kändes så himla gott! Det blev liksom en diskussion och så mycket kärlek som jag kände då...det var länge sedan!
Så Torn...jag är tacksam:) och som jag har skrivit tidigare era inlägg i min tråd betyder så mycket för mig! Jag kan förstå att det är svårt att peppa mig och att jag ibland är ganska otydlig med vad jag önskar...men oavsett vad det är så är det väldigt gott med något svar när man skriver då blir det liksom en diskussion! Jag tror att det är ganska svårt att peppa mig...för ni kan heja ganska så mycket på mig...men det är ju ändå inom mig som det måste börja.
Hur som helst så blev det alkohol igår ändå...förhandlandet...var ganska krävande men ändå inte....för det var liksom som om jag för hundrafemtielfte gången hade bestämt mig för att nu skulle det vara sista gången! Men jag var på vårdcentralen igår och hade ett fantastiskt läkarbesök...och jag kände nu Varafrisk...nu kan du inte komma tillbaka igen och inte ha gjort någon form av förändring. Ska tillbaka om två månader och ta ny leverprover dessutom börja en KBT-behandling hos psykolog. Jag är lite skeptisk mot KBT...MEN jag eftersom jag inte ska tänka och analysera i nuläget för det har vi ju kommit fram till att det är inte behjälpligt för mig utan det är GÖRA som gäller och det är ju det KBT handlar om...att GÖRA. Läkaren kollade de saker som jag hade frågat om dessutom gjorde han en ordentlig undersökning. Mitt blodtryck var bra och det var SÅ himla skönt!! Hade inflammation i örat så jag fick en salva att droppa i örat...det är skitläskigt för det slår verkligen lock för örat....men jag får väl stå ut. Efter att jag har skrivit här ska jag boka in en tid på labbet strax före jul...då ska jag ha bättre levervärden. Det blir därför ingen antabus i nuläget.
När jag vaknade i morse så skämdes jag för att jag hade druckit ...för jag hade ju skrivit här igår att jag skulle inte dricka....och jag tänkte att nej, nu skriver jag inte förrän jag har klarat några dagar som nykter. Men...nej...jag har ju bestämt mig för att skriva även när jag inte lyckas...för det är ju så jag vill att forumet ska fungera...att alla ska kunna skriva oavsett var vi är på vår resa...och jag tror att om jag inte skulle skriva när jag inte har lyckats..då skulle jag nog tappa kontrollen ännu mer...så därför är det viktigt att skriva för mig...och stå upp för vad jag gör.
Nu blir det en promenad med vår Bella och därefter lite kaffe och iväg till gymet med min dotter. Det var inte jag som kom med förslaget utan det var hon som frågade och hennes pappa/min man hejade på...och precis som dotter sa "jag slutar ju inte att fråga fastän du säger nej ibland" ...och jag är SÅ tacksam att hon frågar:) Hon har ju alltid tränat men nu är träningen extra viktig för henne för hon är rädd att hon ska gå in i en depression och då är träningen så hjälpsam för henne. Någon sa till mig att jag inte ska leva min dotters liv...och så säger ju även jag till mig själv...man säger även att bipolär sjukdom är en anhörigs sjukdom. Det är viktigt att leva mitt liv...men vår dotter behöver oss så otroligt mycket just nu för att få ordning på sitt liv..att komma på fötter för att kunna överta sitt liv..och leva sitt liv. Tänker mycket på vad du har skrivit Charlie70...om mamma är trygg är barnet tryggt...så viktigt
Ha nu en fin dag alla goa vänner här på forumet!
Kram:)
Helt rätt!
Alltid skriva, oavsett utgång, är en viktig del i din tillfriskning. Jag hoppas att du blir positivt överraskad av KBT. Det är verkligen GÖRA - prova nytt, utvärdera, göra igen. Enligt mig bästa sättet att genomgå en förändringsprocess. Sakta med tomtesteg tar man sig FRAMÅT ❤️
Kram ?
Lördag gick inte heller så
Lördag gick inte heller så bra...men jag vet inte...vet inte om jag vågar tro...att jag ska fixa det här..eller rättare sagt...jag tror att jag kan fixa det..men vill inte ta för stora ord i min mun.
Men..det känns hoppfullt att få börja m KBT...och att få komma tillbaka för att ta leverprov...har bokat in den 18/12 för att ta prover. Ska ringa sömnmedicin i veckan som kommer för att få testa en ”sömnmaskin” samt boka tid psykolog.
Så gott det var att komma t gymet..och jag fixar det bra!
Så jag har alla möjligheter att få ett bättre liv????❤️
Imorgon ska min man och jag tillsammans med vår son och sambo gå ett femkilometers spår i närheten. Vi tar m termosen för att dricka en kopp kaffe efteråt☕️
Kram???
Vi faller och reser oss igen
Och det gör vi många gånger innan vi hittar rätt. Du kommer att hitta din väg när tiden är mogen. Tack för att du är så ärlig och delar med dig av din resa. Min har varit rejält krokig och kanske blir det flera fall. Skönt att vi har forumet som stöd. Skickar styrkekramar
Söndagskväll...och snart en ny vecka...
Nu är det väldigt mörkt...märks att man har vridit tillbaka klockan...och hos mig har det i princip regnat hela dagen. Var ute och gick 5 km med min man, son och hans sambo i förmiddags....först höll det upp och därefter kom regnet...var genomvåta när vi kom till bilen. Hade med oss kaffe men vi drack det i bilen. Har varit en dag då jag har sett flera avsnitt av Homeland. Känner mig lite nedstämd för min man sitter i köket och försöker hjälpa vår dotter med alla räkningar ..t Inkasso och Kronofogden...räntan hos Kronofogden är nästan 20%...det är ta mig sjutton inte klokt....å detta gör mig SÅ ledsen...men men en dag ska hon väl bli skuldfri men det är lång väg dit.
Idag är jag nykter...det är jag ju oftast på söndagar eftersom systemet är stängt...ibland kan det hända att jag köper 3,5% öl på ICA-affären...men jag blir bara mätt...kanske lite avslappnad...men det är inte så svårt att avstå denna öl vilket är skönt! Det är skönt att slippa förhandlandet...och visst har jag tankar på alkohol...så är det....men absolut inte lika mycket som jag har när systemet är öppet. När jag klarar av att vara nykter ett par dagar då kommer ofta tankarna kring vad gör jag med min hälsa...och dessa tankar kan leda till att jag vill dricka alkohol..att fly undan..men det blir ju inte ett dugg bättre. Imorgon är det jobb igen...och det brukar kännas gott. På tisdag ska jag få taktil massage som är ett anhörigstöd som ges av kommunen där jag bor..kostnadsfritt dessutom. Eftersom jag jobbar som kurator på en habilitering brukar jag försöka hjälpa mina föräldrar till att få möjlighet till detta stöd. Och efter massagen ska jag få träffa en kurator på Vuxenhabiliteringen för jag vill prata med någon som förstår hur det är att vara anhörig och jag vill berätta om allt som hänt...och bli av med lite ledsenhet.
Allt gott till er...och oavsett om det är lättare att vara nykter idag när systemet är stängt så är jag i alla fall nykter. Och som Vinäger bruka säga..och det är gott nog:)
Kram
Insikten av att veta att man har ett alkoholberoende...
Jag vet inte när....men när jag gick från ett "normalt" drickande till att det började gå över gränsen..har jag varit medveten om väldigt länge. Man kan tycka att denna medvetenhet borde ha hjälpt mig att minska mitt drickande men på något vis blev det lite tvärtom. Hur ofta har jag inte sett på Facebook eller på Instagram...att någon har lagt ut en bild på exempelvis en tisdag...att man unnar sig ett glas vin...bara för man kan...och hur många hejarop får då inte den bilden. För det är klart att man ska unna sig.....för man är värd det..!! Efter att jag berättade för några vänner om mitt alkoholberoende så slutade jag att lägga ut bilder på vin, bubbel, öl helt och hållet..därmed inte att jag drack...men det kändes så falskt.
Jag vet inte om min medvetenhet kom ifrån att jag läste en kurs om missbruk på högskolan...eller om jag själv reflekterade över att jag drack alkohol där jag tidigare aldrig har druckit alkohol...eller rättare sagt inte känt att jag behövt. Men eftersom det kändes att det var ok att ta ett eller två eller kanske tre glas vin...en tisdag...så när livet blev tufft så fanns känslan där....jag blev ju ganska avslappnad av alkohol...så varför inte dricka ett glas?!?
När jag träffade kuratorn på Rådgivningscentrum för någon månad sedan så berättade jag att jag gärna äter lite ost och kex om jag tar ett glas vin (eller fyra) på en tisdag. Hon frågade mig då om det mer rättfärdigade mitt drickande...istället för att svepa några öl eller en liter vin i tetrapak...inte så himla glamoröst...men samma syfte.
Så vad vill jag ha sagt med detta...jo...jag har inte lyckats med många nyktra dagar i rad...kanske det har blivit fler under en månad....men min medvetenhet har ökat...och jag vet att oavsett medvetenhet så är det så lätt att trilla dit!!
Och till ngt annat men ändå inte...så tror jag att det är som du säger Charlie70...minns inte riktigt nu men lite "tur i oturen". För...jag har nog skrivit lika länge som flera av er om inte längre eftersom jag började skriva i några andra trådar för...men ni som började skriva ungefär då jag började...ni skriver inte jätteofta eller så har ni gått vidare....och nu under rubriken förändra mitt drickande...så är det många nya eller kanske nygamla. Jag vill gärna peppa att man ska skriva oavsett om man lyckas eller inte...men ibland orkar jag liksom inte ...fastän jag vet hur betydelsefullt det är. Har ju även den rollen i mitt yrkesliv...att peppa och att hjälpa. Jag får se hur jag hittar min plats här framöver för jag tycker väldigt mycket om att skriva.
Allt gott till er:)
Hoppas du har haft en bra dag!
Taktil massage ( var tvungen att googla för att se vad det är) och samtal med en kurator låter som ett själsligt spa-bad, hoppas det gjorde dig gott.
Du verkar ju vara lite "på gång" nu. KBT / psykolog, kolla upp sömn och kroppen, gym. Saker som kan jobba till din fördel. Försök få ut så mycket positivt av det som du kan och orkar!
Om jag förstår saken rätt så mår dottern lite bättre nu? Då kanske din omsorg om henne tar lite mindre energi som du kan använda till att ta hand om dig själv?
Fortsätt skriva så länge det hjälper dig. Framgångssagor i all ära, men det hjälper oss andra att veta att det är fler som kämpar. Keep us updated!
Kram!
Onkel F
Hej!
Har kommit in från en promenad med hunden..tycker verkligen om hösten med alla dess färger..fast löven faller mer och mer...och bildar en vacker matta på marken. Sitter med mitt kaffe vid köksbordet och har tänt ett ljus..tänkte att jag skriver några rader..är ju ledig idag.
Onkel F...tack jag hade en bra dag igår. Tycker om taktil massage som är som en beröring mot huden...och jag brukar svara bra på den sortens massage..går verkligen ner i varv. Besöket hos kurator var också jättebra...så himla skönt att prata med någon som förstår vad/hur det är att vara förälder/anhörig t någon m bipolär sjukdom. För mig är det så viktigt att ingen dömer min dotter...att när hon gör tokiga saker är det inte för att hon är dum utan för att hon är sjuk. Min dotter är ju oftast tuffast mot mig ...säger de fulaste sakerna till mig...men jag står ju kvar...för det finns absolut inget annat alternativ. Du frågar om hon mår lite bättre nu vilket jag tycker att hon gör. Fast det är nog så att jag och hennes familj upplever att hon mår bättre medan hon själv är rädd att gå in i en depression. Vad som är skillnaden för oss anhöriga är att vi vet var hon finns och det händer inga tokigheter när hon är manisk så kan liksom allt hända...och hon drar ofta iväg..vilket är oerhört stressande...för jag är då ännu mer rädd att det ska hända henne något. Jag tänker att hennes sjukdom är ytterligare en dimension av föräldraskapet..att ha koll på att hon mår bra, tar hand om sig osv. Hon har ju ingen riktigt nära vän utan mest ytliga kontakter vilket gör henne ganska beroende av oss föräldrar. Jag vet att hon kan ta ett nej om hon frågar att vi ska göra något och jag inte vill just då men jag har väldigt svårt för att säga nej....så är det..
Som vanligt är jag inte så bra på att sätta mig själv främst men jag tänker att sätta sig själv främst handlar ju även om välja bort alkoholen..träna...och med det så tror jag att vissa saker kommer på köpet att de blir bättre...som psykisk och fysisk hälsa. Det blir iaf en tur till gymet idag med min dotter. Till helgen hoppas jag att min man och jag ska kunna hitta på något tillsammans...kanske en dagstur till kusten ..vi får se.
Hur mår du Onkel F och alla ni andra?
Ha en fin onsdag:)
Inte endast psykiskt beroende utan även fysiskt...
Känslan som jag har nu...är så svår?
Å jag förstår att jag har sjunkit ett steg djupare...att det inte bara handlar om ett psykiskt beroende utan ett starkt fysiskt beroende...och det gör mig väldigt rädd och ledsen ? Hur ska jag klara detta? Det känns som om alkoholen verkligen har övertaget...
Det känns som om att surfa på suget...kan vara det bästa försöket...vad tror ni? Just nu är jag inte behjälpt av att läsa eller se på klipp på youtube.
Känner så starkt att jag har ett liv framför mig fullt av möjligheter...men det är endast jag som kan ta steget...
Kram??
Känner igen mig...
Det verkar som att vi är några stycken som har det tufft idag...När jag skulle ner till källaren där min man var så såg jag en flaska vitt på en hylla bakom andra flaskor, tog fram den och skruvade loss korken. Lyfte flaskan till munnen och fick smaken mot läpparna. Drack inte, satte på korken och ställde tillbaka. Läskigt...Är så glad att jag klarade att inte dricka. Hoppas jag klarar det fortsättningsvis också. Eller rättare sagt att jag vill det fortsättningsvis - för det är som du säger att det är jag själv som bestämmer om jag tar första glaset eller inte.
Kram<3
Oops! Fysiskt beroende.
Om du har kommit dithän att du känner ett fysiskt beroende är det ingen lek längre. Då är det tamejfan (ursäkta uttrycket) dags att söka professionell hjälp!
Har själv haft det lite skakigt med nykterheten den här veckan, men det är rent mentalt. Extrem stress som gör att jag använder A för att koppla av.
Ger mig själv den här veckan för att komma på fötterna, annars är det beroendemottagningen som gäller.
Tänk, på allvar, över om det inte vore ett alternativ för dig också!
Ditt beslut, ditt steg. Gör det som är bäst för dig!
En del av er vänner här på
En del av er vänner här på forumet har följt mig en längre tid, några lite kortare tid ...och några är ganska nya vänner?
Så därför vill jag berätta om vilken hjälp jag har sökt och var jag befinner mig nu...
- Har bett om att få antabus dock inte aktuellt från sjukvårdens sida pga att jag har påverkan på min lever. Ska ta nya prover i slutet av december.
- Har varit i kontakt m Rådgivningscentrum. Fem fria samtal. Har haft tre samtal dock inte aktuellt med vidare samtal förrän jag har haft fler nyktra dagar.
- Har samtal inbokat m psykolog för att därefter boka in KBT-behandling.
Så...precis som jag tänker...all förändring börjar hos den enskilde individen...ingen kan göra min förändring...mitt grovjobb...det är endast jag som kan göra det....så det är tufft nu?
"Mitt grovjobb"; jag känner igen det!
Förlåt om jag lät dömande i mitt inlägg, det var absolut inte meningen. Jag blev bara lite orolig av "Fysiskt beroende".
Samla på dig så många nyktra dagar du kan, det ger dig bättre förutsättningar.
Hoppas psykolog/KBT hjälper dig. Skulle nog själv behöva det för att lära mig hantera stress, min största trigger.
Skickar en kram och lite styrka till dig för att hjälpa dig genomföra de förändringar du behöver!
Läggdags för gamla gubbar, God Natt!
Varafrisk
Som svar på En del av er vänner här på av Varafrisk
Jag har inte följt dig innan då jag är ny här. Jag förstår att det är tufft, men du klarar detta! Om jag får vara nyfiken, vad är det för påverkan på levern som gör att du inte får Antabus? Är det baserat på ASAT och ALAT eller något annat? Räcker det att de är inom gränsvärdena i så fall?
Strategier....
Onkel F...du behöver inte alls be om ursäkt och jag vet att allt vad du skrev var med största omtanke:)
Vi har ju inte skrivit i varandras trådar tidigare därför inte lätt att veta mina erfarenheter/bakgrund...så det är helt lugnt! För mig är det så att varje inlägg i min tråd gör att jag tänker efter lite grann...hit och dit..fram och tillbaka...
TappadIgen...tackar för att du skrev i min tråd och för uppmuntran! Vet inte vad ASAT eller ALAT är men min läkare visare att när de tar leverprov så är det tre olika prover som tas. Han visade vilka och vilka gränsvärden de har...tror även att de kallar det referensvärden eller jag vet inte...men hur som helst så befinner man sig inom två olika värden nu hittar jag på men låt oss säga...0,60 - 0,70 så är det ok men överstiger man detta så bör man göra förändringar i sin livsstil...och jag överstiger två av dessa prover. Jag ska därför ta nya prover före jul och därför ingen Antabus. Jag tänker ju att om jag tar Antabus så kan jag inte dricka alkohol och jag kan få alkoholfria dagar...vilket påverkar levern men så tänker inte läkarna. Så i nuläget handlar det endast om mina egna val...och jag tänker att det är väl grunden i alltihopa...fast just nu känner jag att jag har så svårt att få till det även om livet är lite lugnare. Det är då jag tänker att jag har blivit fysiskt beroende.....
Imorgon är jag ledig...och lediga dagar ...ja...då kan det verkligen vara kaos i min hjärna...ska jag dricka/inte dricka, träna/inte träna...vara med min dotter..läsa...promenera...osv osv...Här om dagen s å tänkte jag att egentligen ska jag bara vara nykter, ta en promenad...vara hemma...läsa...bara stå ut i känslan...surfa på suget....Tänka att jag ska göra så lite som möjligt på en ledig dag utom det mest nödvändigaste..som handla mat och träna. Just nu som uppmanas man av Folkhälsomyndigheten att man inte ska gå på gym...så då blir det promenad. Min man och jag hade tänkt att åka någonstans och bo på hotell men nu blir det att vara hemma. Så min tröst är att det är helgdag på lördag vilket innebär att systemet är stängt två dagar i rad.
Jag behöver er väldigt mycket...och vad du än skriver..om jag blir provocerad, ledsen utan bara "nöjd"...så väcker alla inlägg något hos mig och på något vis bidrar till någon form av eftertänksamhet.
Kramar:)
Väldigt konstigt
Du har leverpåverkan, som blir ännu högre för att du dricker, men du kan inte få antabus eftersom du har just leverpåverkan. Det måste ju vara jättevanligt att man har leverpåverkan när man dricker mycket. Det är ju därför man behöver antabus.
Jag tror att antabus hade varit en bra grej för dig. Då KAN du inte dricka, och du hinner uppleva fördelar med nykterheten och det skulle göra dig mer motiverad.
Kram ?
Usch vad det är besvärligt
Usch vad det är besvärligt när man är där du är nu. Jag har verkligen varit i det där ekorrhjulet med tankar och inte sett någon väg ut. Men det går att lämna och du skulle verkligen behöva en vit period för att komma på banan.
Jag ersatte vinet med a-fritt. Vet att det är många här som är rädda för att trilla dit då, men jag klarade Helt enkelt inte att bryta både vanan och beroendet samtidigt. Jag till och med smygdrack a-fritt så att sambon inte skulle se hur mycket det var. Och jag vet att det inte är så gott (det röda) men man vänjer sig faktiskt. Sen borde jag såklart ha brutit beteendet när jag varit nykter, för det gick snabbt att gå tillbaka i gamla fotspår och börja med a igen. Men det var ett effektivt sätt för mig att sluta med alkohol en längre period och slippa dividerandet i huvudet. Nu 5-år senare är det ännu lättare för nu är det så vanligt med a-fritt. Finns goda sorter på krogen och när man frågar är personalen ofta väldigt kunnig.
Mitt andra tips är att du borde kontrollera dina andra värden, inte bara levern. Det är kanske gjort, men du beskriver en del symptom som faktiskt kanske kan bli bättre med vitaminer och mineraler om du har nån sån brist.
Sen vill jag skriva att du borde ta hand om dig själv. Det är lättare sagt än gjort, men jag känner så väl igen mig i att du oroar dig, prioriterar bort dig själv, ser andra etc etc. Och när energin inte finns och man inte heller pysslar om sig själv utan bara lever i ekorrhjulet och levererar som en duktig flicka, då känns alkohol som en bra lösning. Å så dricker man och orkar inte göra något, blir ledsen Och besviken på sig själv.... å så är man där igen. Jag har kört den där vändan ett antal gånger och är nu nykter igen (dessutom kontrollerad vad gäller vitaminer/mineraler) och då Infinner sig orken, energin, det man en gång var. En underbar känsla faktiskt när man faktiskt börjar prioritera sig själv igen och återfår sin hjärnkapacitet.
Du har en så jobbig situation privat och det är lätt att förstå att du vill ha tyst på hjärnan och kunna koppla av, men om du faktiskt blir nykter så kommer du att märka att du uppnår precis det. Hjärnan är ju inte tyst nu... den brölar alkohol... man tänker inte alltid på hur mycket energi det faktiskt tar.
Jag tror på dig jag! Kanske tar du en lika krokig väg som jag eller kör motorvägen som några härinne, men du kommer framåt sakta men säkert. Alla nyktra dagar räknas!
Min dröm..var det tecken på att nu måste det ta slut!!
När jag vaknade i morse så kom jag på att jag hade drömt i natt...en dröm som var obehaglig men som nu när jag är vaken...är liksom ett tecken för mig att ..nu Varafrisk nu måste du ta dig själv på allvar! Jag drömde om att en mycket nära vän till mig sa "att det syns i ditt ansikte i din hud att du dricker mycket"...och det var verkligen obehagligt att har mitt beroende gått så långt att nu syns det även på utsidan men även en stark varning. I det verkliga livet så tror jag inte att man ser på utsidan att jag har ett alkoholberoende för när jag arbetar och om jag träffar vänner (vilket jag inte gör nu) då är jag som oftast alltid sminkad och fixad. Fast jag själv ser ju att min hud ser inte så levande ut...torr, lite rödaktig...så visst påverkar alkoholen min hud.. så är det! Kanske var det ett budskap i drömmen...att SLUTA NU!!
Andrahalvlek...visst hade det varit bra med Antabus..men så tänker inte läkarna...vet inte om Antabus är så skadligt för levern att det inte ens är värt att prova. För något år sedan fick jag en annan medicin som jag inte minns namnet på kanske något i stil med Naltronex...men den påverkade min lever och jag var tvungen att sluta med den.
Sisyfos...tack för dit inlägg!! Så betydelsefullt och så värmande för mig!! Jag har också funderat på om jag ska byta ut alkoholen mot a-fritt. Köper ju a-fritt ibland. Tycker om vissa sorter a-fri öl. Ibland kan det var lite lurigt för det kan stå att den är a-fri men ändå innehåller 0,5% alkohol så jag brukar kolla noggrant. Även a-fri mousserande dryck är gott. Jag tänker att det bästa är att inte ersätta alkoholen men a-fritt men om det är så svårt att sluta med alkohol som det är för mig så är kanske detta en väg att gå. Jag brukar ju gå på en årlig kontroll pga att jag har högt blodtryck och äter blodtrycksmedicin. Då tar man prover på kolesterolen, njurar, blodvärdet, lever, blodsockret..är osäker på om det är något mer. Eftersom jag har påverkan på levern brukar det följas upp när jag har ordinarie läkare men eftersom hon nu är föräldraledig så har jag ringt och stött på att få träffa läkare. Har även kollat blodtrycket. Du pratade om vitaminer och mineraler. Är de värden som man kan ta? Jag äter på eget initiativ B-vitamin, Omega-3, tablett för hår och hud samt att jag har börjat att ta D-vitamin. Vet inte om detta gör så mycket nytta men jag håller iaf på.
Nej, nu måste jag gå ut med hunden. Ska även iväg till mataffären..vi kanske ses igen idag!
Ha en fin dag alla:)
Tester
Jag är ingen läkare eller inte ens speciellt intresserad av olika tillskott och sånt, men jag har för egen del varit tvungen att läsa på om olika brister och ibland tycker jag att man kan ana att det kanske finns någonting annat bakom problemen, inte bara drickandet i vissa trådar. Men jag vet inte, dock skulle jag om jag kände dig se till att du kollade
THS och T4 (sköldkörteln, Hypotyreos) - finns fler, men de här vanliga prover på en vårdcentral.
Och Ferritin (järndepåer) där anges referensvärden på mellan 10-190 för kvinnor, men jag vet nu att jag måste ha mer än 30 för att hjärnan ska funka. Och i USA ska tydligen värden under 50 anses som järnbrist.
Om de här värdena inte är bra kan du bli trött, nedstämd, gå upp i vikt, få kontrollförlust, utmattningssyndrom. Alla symptom du får kan även såklart ha med ditt drickande att göra eller för allt i värden att du är en kvinna i övergångsåldern. Lågt ferritinvärde hos kvinnor kan också orsaka ADHD hos barn enligt några studier.
Jag försöker lägga band på mig själv för att inte sätta den här diagnosen på alla härinne, men jag är uppriktigt förvånad över att det finns så lite forskning på hjärnan, järn, kost och hormoner. Och alkoholen förstör dessutom på så många platser i kroppen tror jag.
Det är en märklig känsla när hjärnan ”kickar igång” igen. Vissa härinne får den känslan när man slutar med alkohol också tror jag. När det blir ett lugn och man kan tänka, och känna lycka, fokusera. Känna igen sig själv oavsett om det är genom att sluta dricka eller att få ordning på mineraler och hormoner.
Den känslan hoppas jag att du snart ska få! Och att ta de där proverna kan i alla fall ge dig möjlighet att utesluta att det är några sådana problem (även om gränsvärdena för THS också är väldigt omdebatterade).
Tack för ditt svar Sisyfos!
Tack för ditt svar Sisyfos!
Ska prata m min läkare om detta.
Ja, alkoholen ställer till det på många plan?
Just nu känner jag mig lite snuvig, lite hostig...och jag hoppas verkligen att det inte är Covid-19 utan en vanlig höstförkylning. Får alltid jobbig hosta och blir väldigt täppt. Är iaf ledig tre dagar nu så jag behöver inte tänka på jobb. Och det allra bästa är att systemet är stängt två dagar och jag kommer vara nykter. Få lite sinnesro??
Ska snart åka en runda till kyrkogårdar...först till mina svärföräldrars grav sen t mina föräldrars grav och min äldste brors grav och till sist min systers grav. Hon ligger på den stora kyrkogården i stan. Har en egen grav men vi brukar även gå t Minneslunden för det är så vackert och fridfullt??
Önskar er alla en fin Allhelgonadag❣️??
Kära du
Läser hur du kämpar. Hoppas du får en fin helg. Kyrkogårdar är fina ställen för det mesta. Ger ro och skönt för själen att tänka på de som inte finns med oss längre.
Kramar från Charlie!