av Varafrisk

Varafrisk
fre, 2020-05-08 - 11:53

Fredagförmiddag och solen skiner...snart blir det en promenad med min hund längs stranden igen...där hämtar jag kraft..ibland sätter jag mig ner på en bänk och sänker axlarna..ser till att jag sitter på hela rumpan inte i luften...å det är ljuvligt oavsett väder!
På fredagar brukar det vara svårt att inte dricka alkohol eftersom då kommer "längtan-efter-fredagsmyskänslan" som är så förknippad med lite bubbel, lite vin...den känslan är på något vis nästan lika självklar som alla de där vanorna man har och gör rutinmässigt. Det är bara det att denna känsla har jag brottats med under så många år...så det blir ju aldrig det där myset..det är ju liksom kört för länge sedan. När jag dricker alkohol har jag alltid en begränsad mängd hemma för att jag ska kunna köra bil och arbeta dagen efteråt..när det är fredag och lördag brukar det finnas lite mer men ändå begränsat för då ska jag inte jobba dagen efter eller köra bil så tidigt. Förra fredagen drack jag ingen alkohol då var det även lättare eftersom systembolaget var stängt. Fast det var en himla go känsla att kunna se Let's dance och komma ihåg hela programmet efteråt..att kunna sitta och sticka ...och vara klar i knoppen. Jag ska köra på den banan även idag men det går inte utan ansträngning...måste fylla dagen med positiva saker. Är hemma från jobbet idag också..ska åka till handelsträdgården och köpa lite tomatplantor, ngn annan planta, fröer och blommor att sätta på bordet. Längtar tills vårt kök blir klart för nu är altanen fylld med skåp så jag kan inte göra den vårfin men tids nog så kommer jag kunna göra även det.

Jag tänker att det är olika vägar som har bidragit till att vi som är här på forumet har hamnat i ett missbruk/beroende och det är även olika faktorer som bidrar till att vi kommer ur det här.
Som jag har skrivit tidigare har jag gått i terapi under flera år...och först vid 57 års ålder har jag kunnat säga högt att jag har aldrig haft en grundtrygghet inom mig...jag har varit medveten om det under flera år men att säga det högt...alldeles för tufft för då är det liksom sanningen. Jag har haft en massa samtalskontakter under åren och jag förstår ju nu varför...en otroligt sökande på bekräftelse...att duga. Jag förstår också att jag genom åren haft kortare anställningar, inte hittat rätt...det har funnits och finns en stor rädsla för ensamheten. Men vid nästan 39 år började jag på socionomprogrammet..mina barn var tre och sju år..jag pendlade två, tre dagar i veckan till högskolan. Det tog drygt fyra timmar sammanlagt..först åkte jag buss en halvtimma för att byta till nästa buss en halv timma och sedan tåget 45 minuter. Jag slutade motionera och jag slutade sjunga i kör. Jag prioriterade först familjen och därefter studierna. Satt varenda helg och pluggade. När jag var 42 år var jag färdig socionom och jag var väldigt stolt över mig själv! Att jag vågade satsa på utbildningen berodde på en fantastisk studievägledare på Komvux där jag hade läst under några år för att få upp betygen. Det var han som pushade mig för jag hade aldrig trott att jag skulle klara det. Flera i bekantskapskretsen sa "kvinnor i medelåldern som utbildar sig och lämnar sina män", "ska du bli akademiker nu?"...min syster tyckte att jag svek mina barn men faktum var att jag var nog hemma mer med barnen när jag pluggade än om jag hade arbetat. Och jag hade ett fantastiskt stöd av min man.

Jag har aldrig satt mig särskilt högt..aldrig trott att jag är förmer än någon annan men jag är mycket insiktsfull när det gäller mitt alkoholmissbruk. Jag tänker att hade jag haft en grundtrygghet inom mig och en tro på mig själv...så hade jag kanske klarat de tuffa åren (dryga tio år) utan att ta till alkohol...men man vet inte och det är ingen idé att spekulera i det. Då fanns det ångest före alkoholen hade blivit ett problem men jag lärde mig dämpa ångesten med alkohol. Idag ser situationen helt annorlunda ut och jag vet att det är alkoholen som står bakom de jobbiga känslorna, bakom ångesten...men likväl är det en kamp kring det här med att sluta...för jag har ju utvecklat ett starkt beroende...men jag har inte gett upp och jag kommer att klara det!

Pratade med en sköterska på sömnmedicin och jag berättade om allt vad jag håller på med kring tandläkarbesök, läkarebesök och internetbehandling...Hon sa..."var inte hård mot dig själv...se dig i spegeln och säg fasen vad jag är bra". Jag tänker inte på att jag är hård mot mig själv, att jag dömer mig själv men det är många som säger till mig att inte vara hård mot mig själv...så jag får väl se till att var lite mer varsam. Om jag inte hade velat bli nykter så hade jag inte blottat mig för så många som jag gör då tänker jag på professionella kontakter..att ta blodprover...prover som visar vilken alkoholkonsumtion man har, fylla i dessa formulär. Man känner sig väldigt liten när man gör detta...fast egentligen är man ju så stark...ska försöka behålla den känslan inom mig!

Till er alla så önskar jag en fin fredag:)

Vinäger
fre, 2020-05-08 - 13:03

Det är så bra att du reflekterar över ditt liv och hur det har blivit som det har blivit.

Intressant att få ta del av din historia. Jag vidareutbildade mig också vid samma ålder som du och med småbarn hemma. Även om det var jobbigt ibland tror jag att vi hade nytta av vår livserfarenhet på högskolan/universitetet.

Tycker att du har varit klok som har fortsatt att söka stöd genom livet. Att inse att det finns hjälp att få är en styrka. Även om det kanske inte alltid känns så tycker jag att du har kommit långt. Och nu har du börjat investera i dig själv även i vardagen.

Önskar dig en fin helg och hoppas för din skull att du orkar stå emot ett eventuellt sug. Tänk på känslan att vakna utvilad och utan baksmälla. Att må så bra det går.

Kram till dig

Charlie70
lör, 2020-05-09 - 08:54

Allt du gör Varafrisk för att komma till det läge i livet där du vill vara, det är ett oerhört arbete som bara kan göras om man har självinsikt, vilja och kraft! I detta ska du hålla dig själv mycket högt.

Kram!

Honungsblomman
lör, 2020-05-09 - 09:18

...känslan av ensamhet. Att aldrig varit grundtrygg. Studera med barn (blev klar med en treåringutbildning förra året). Altanfix. Tomatplantor. Stickning. En förstående make. Byte av jobb. Känsla av att inte hitta rätt. Att känna sig liten fast man borde känna sig stor.

Allt detta känner jag igen i dig. Och det betyder ju att vi inte borde känna oss helt ensamma ändå tänker jag.
Jag ser detta varje dag i detta forum, gemensamma drag, tankar och känslor. Alla tankar om att duga och räcka till. Att vilja mer, men inte orka.

Du har tagit fantastiska kliv framåt mot nykterheten. (Där skiljer vi oss åt, för jag har aldrig varit ärlig i något formulär jag fyllt i eller pratat med någon inom vården. Jag har varit för harig där).

Tyckte så mycket om hur du beskrev hur du satt där på stenen vid sjön med din hund..med båda skinkorna mot stenen och inte i luften. Ibland behöver man se till att landa FYSISKT också, inte bara psykiskt ju.

Kram

- - ?

Varafrisk
sön, 2020-05-10 - 18:19

Tack för svar och pepp!!

Honungsblomman..jag vet inte om jag var så himla ärlig i början...men eftersom jag har högt blodtryck så går jag på årskontroller på vårdcentralen...då man tar flera olika blodprover bla leverprov då man kunde se att de var ngt förhöjda. Jag kände att jag kunde inte ljuga utan berättade som det var dock kanske inte hela sanningen då. Det var ingen läkare som följde upp mig då men min läkare som nu är föräldraledig hon har återkommande bokat in mig antingen via besök el telefonsamtal för att återkommande kolla mina levervärde. Hon har även tagit ett prov som jag inte har känt till men som jag nu fick reda på att hon har tagit eftersom internetbehandlingen som jag ska gå vill att jag ska ta två prover (vilka jag ska ta på torsdag)och jag frågade vårdcentralen om de har tagits. Det ena provet hade tagits och detta prov kan visa om man har hög konsumtion. Min läkare har sagt att hon kan se att jag har hög konsumtion men jag trodde att det berodde på att levervärdena var förhöjda. Specialistsjuksköterskan sa att hon kunde förstå att min läkare tyckte det var högt eftersom hon jobbar på en vårdcentral men på en beroendemottagning upplever man det inte lika högt. Jag tänker att det beror väl på vilka patienterna är. Jag tänker att det som borde fått mig att sluta dricka alkohol vore givetvis för att jag vill ha ett bra liv med allt vad det innebär men den fysiska hälsan. När jag läser om hur alkoholen bryter ner kroppen så blir jag väldigt rädd...men grejen med alkohol är att den är så förbaskat lömsk....så man kan vara frisk för att sedan få besvär med både det ena och andra samt allvarliga sjukdomar..och det är så läskigt! Det skrämmer mig ...men lik förbaskat har jag fortsatt dricka.

Nu till ngt annat ...skrev senast att jag är så insiktsfull...men så insiktsfull är jag inte utan att jag igår drack alkohol på ett vis som jag gjorde för så många år sedan och som jag aldrig någonsin vill uppleva mer igen. Veckan som har gått har inte varit bra men när jag har druckit har det inte varje gång varit för att dämpa ångest utan det har liksom bara blivit och kanske delvis beroende på att jag ska börja behandling nästa vecka. Hur som helst så var min son hemma igår och hjälpte min man (oss) med köket. Min son har inte varit riktigt på humör den senaste tiden känner jag. Jag har tänkt när han var yngre att han hade ADHD därför fått kämpa mer med sitt humör. Eftersom det var alltid jag som satte gränserna när han var i tonåren var det ofta jag som fick alla utbrott mot mig. Så igår när jag bara ställde en fråga till sonen så svarade han väldigt tråkigt vilket gjorde mig väldigt ledsen. Mina tankar hade väl tidigare kretsat kring om jag skulle köpa alkohol..men de blev starkare. Även min dotter och svärdotter var hemma. Satt inte med och åt mat utan jag åkte iväg och köpte alkohol, blommor och mat. Vet faktiskt inte hur jag tänkte..tänkte inte alls. Började dricka i smyg..fast då var stämningen bättre. Vi grillade och tjejerna gjorde sallad. Jag kunde dricka öl i smyg och så lite fröer. Till slut var det middag...det var bra stämning...jag sa ngt till min son som inte var menat som kritik men som jag som mamma mycket väl kunde förstå att han skulle ta det som kritik. Och då kom en väldigt tråkig kommentar till mig...det blev tyst vid bordet...och jag gick ifrån..hade en liten flaska vin kvar...tog den...och gick och satte mig i ett skogsparti nära där vi bor...satt och drack vinet och grät...och grät. Det här hände ofta för kanske tio år sedan..då min son mådde jättedåligt och var i tonåren...var tuff i sina ord mot mig...jag kunde inte hantera det...det slog direkt på min dåliga självkänsla..jag dämpade känslan med alkohol..blev kaxig och sa ngt till min son som gjorde honom ledsen och han sa ngt ännu mer tråkigt till mig...och jag gick iväg och drack ännu mer. Jag vaknade vid två..gick på toaletten och tog en huvudvärkstablett..gick och la mig igen..somnade och vaknade vid 8.30 och mådde så dåligt...bakis, trött och ångerfull.
Vill aldrig någonsin sjunka så lågt igen...ALDRIG...så hemskt...jag vet inte varför jag tillät mig och sjunka så lågt??? Det var många år sedan som jag sjönk på det viset...och jag som är insiktsfull.
Nej, nu får det verkligen vara nog! Min son har varit här idag igen..vi har pratat lite grann...och stämningen har varit bra. Min dotter och jag har pratat...åkte bil..hon pratade om igår...att hon blev drabbad som bara ville mig väl..att jag stängde ute henne. Jag berättade för henne om att jag hade druckit alkohol...att jag har allvarliga problem...och jag grät. Jag tänker berätta för min son en annan dag lite mera om mina alkoholproblem när han är mer tillgänglig och lyssna. Nu är han helt fokuserad på kök som tur är.

Tror att det ska bli en bra vecka..nu är jag som du Vinäger...men jag tror att det ska bli en bra vecka. Har reflekterat över min nya jobbsituation hur jag kan förhålla mig till den så jag inte dippar då blir risken med alkohol större. Imorgon ska jag med vår hund till "djursköterskan", på tisdag ska vi ha personalfest dvs vi ska vara i Stadsträdgården om det är fint väder så vi kan sprida ut oss och hålla avstånd (det är aldrig alkohol på våra sammankomster vilket är så himla skönt), onsdag - massage, torsdag provtagning och på fredag samtal med psykologen på internetbehandlingen.

Det här blev väldigt långt men så fick det bli...har varit låg idag...men är nykter!

Önskar er alla en fin vecka!

Andrahalvlek
sön, 2020-05-10 - 21:55

Det är så inprogrammerat i dig att alkohol ska lösa dina problem. Problem som du egentligen inte kan lösa. Man får tycka olika, men man får inte kalla varandra idiot eller liknande.

Varje gång du dricker så, fast du verkligen inte vill egentligen, så stampar du på din självkänsla.

Du måste se dina motgångar som lärdomar. Varför blev det som det blev? Hur kunde jag ha gjort annorlunda? Vad gör jag nästa gång det sker? Reflektera, analysera, planera annorlunda.

Hoppas att du får en toppenbra nykter vecka!

Kram ?

Torn
sön, 2020-05-10 - 22:29

Jag hoppas verkligen du ska bli fri från alkoholen men jag blir lite fundersam när jag ser hur mycket du har planerat nästa vecka. När jag slutade så var det 100 procent fokus på en enda sak. Att inte dricka, allt annat gick bort. Jag tror att du måste gå tillbaka till basic, dvs tänka efter om du verkligen vill sluta och ta ett riktigt skarpt, benhårt beslut. Och därefter fokusera stenhårt på att inte dricka.
Det kommer bli svinsvårt annars.

Håller tummarna för att det går bra för dig❤️

Kram

Varafrisk
sön, 2020-05-10 - 23:48

Blir alltid glad över att få svar/kommentarer på mina inlägg?? Det bidrar t att jag funderar en runda till

AndraHalvlek det är sant som du säger att hjärnan är inprogrammerad på alkohol vid problem. Men på det viset som jag
drack igår var väldigt länge sedan som jag drack...jag dricker nog mestadels idag av ren vana..givetvis av ångest, ensamhet oxå och tristess..men mycket en vana. Och jag lovar dig alla de frågor som du har skrivit att jag ska ställa jag har ställt dem många gånger...jag är en överanalyserande och reflekterande människa...tänker som en tok?
Men...nu när jag ska börja min behandling ...så vet jag ännu mer om mig själv min problematik/fallgropar genom att jag har skrivit här samt att haft kontakt m min rådgivare här...som jag kan berätta om.

Torn...när det gäller att ta beslut så ja..jag tror på det. Mitt förnuft tänker nykterhet t 100% och min känsla kanske 85-90%...jag undrar om det är så att det måste vara 100% på båda ställena?Det ligger nog mycket i det samtidigt säger forskningen att somliga personer lyckas bättre om man inte säger att det är för evigt. Jag vet iaf att dricka alkohol funkar inte för mig nu kanske är det så att hjärnan inte fattat det.
Jag kan förstå att du tycker att jag har mycket men det som händer i veckan fyller på m energi. Tanken före Coronan var att fylla min tid m fler aktiviteter för att det inte skulle finnas plats för alkoholen. Jag hade mycket tid före Coronan nu ännu mer tid...jag får för lite stimulans och blir uttråkad.

Imorgon ska jag bara få lära mig lite mer om hur vår hunds status är just nu. Tisdagem ska jag bara umgås m mina kollegor...ett härligt gäng. På onsdag massage för att minska oro och spänningar i min kropp som gör att jag får besvär m käkar och huvudvärk. Torsdag ett snabbt blodprov som är en del i min behandling mot nykterhet vilket även psykologsamtalet är på fredag. Så jag ser verkligen fram emot allt detta. Jag berättar sen hur det har varit/har gått!

Sovgott och Godnatt??

Varafrisk
mån, 2020-05-11 - 19:29

Hej!

Jag som ska börja internetbehandling är nyfiken hur ni andra haft kontakt med vården? Dvs kolla olika värden mm.

En annan faktor har varit vikten ...är det ngn som har gått upp i vikt pga alkoholen...för det har jag gjort...en hel del?

Charlie70
tis, 2020-05-12 - 08:04

Hej Varafrisk! Samma dag som jag blev medlem här tog jag även kontakt med en beroendeklinik. För mig var det hängslen och livrem som gällde. Jag ville dessutom ha möjlighet till medicinering om det skulle bli tufft. Hade mitt första möte där 5 veckor senare med sköterska. Tog blodprov och kort därefter möte med läkare. På kliniken har de varit öppna för hur jag vill ha det med möten. Jag har valt ganska glesa möten med sköterska och tog även nya blodprov för en månad sedan. I augusti kommer jag att träffa läkare igen för "6-månaderskontroll". Jag får fundera till dess om jag vill ha fortsatt kontakt med dem eller om jag kanske kan släppa det då. Jag har även gjort programmet här, men ingen internetbehandling. Tycker internetbehandling verkar bra! Forumet har varit den absolut viktigaste kontakten för mig. Men även beroendeklinikens möten har sina poänger. Man är efterfrågad av någon IRL som har uppdraget att kolla hur det går. Regelbundna blodprov är också bra och har taggat mig när det känts lite svårt. Någon medicin har jag inte behövt.

Jag har säkert upp några kilon under åren, säkert bl.a. p.g.a. alkoholen. Har inte tappat ett gram sedan jag slutade. Men det är för mig en bifråga som jag inte tänker lägga vikt vid nu. Om någonsin. Viktigast är nykterheten och att jag äter allmänt sunt och motionerar lagom. Där pressar jag mig INTE.

Som du kämpar, Varafrisk! Beundrar dig!
Kram!

Hambodans
ons, 2020-05-13 - 10:27

jag drack min sista alkohol på påskafton och har sedan dess gått ner 5 kilo! Det beror nog inte bara på alkoholen utan också på att jag nu tänker mer på hur jag äter. Förr var det väldigt lätt att ta lite ost och kex tillsammans med en box vin, men nu blir det på ett annat sätt!

Vinäger
ons, 2020-05-13 - 10:52

Först av allt, heja dig. Vad du kämpar, Varafrisk. ?

Den enda jag berättat för, utom min man, är min husläkare. Det är nu ett och ett halvt år sedan, när jag nådde min botten. Jag fick då Naltrexone och ett återbesök ett par månader senare. Vid detta mådde jag bra och var nykter. Han frågade om jag ville lämna ett prov, men eftersom jag varit helvit en längre tid tackade jag nej.

Sedan dess har jag inte haft någon kontakt med vården angående detta. Så de tror väl att allt fortfarande är ok...

Naltrexonen tror jag har hjälpt mig att ändå kunna hålla en viss balans i mitt drickande. Jag menar inte på något sätt att det är normalt eller ofarligt, men det har ändå inte på långa vägar varit så illa som det var november 2018. Att läsa tillbaka är inte roligt kan jag säga.

Vad gäller vikten så har jag helt klart gått upp massor av flera års missbruk. Har alltid varit smal fram till 45-årsåldern. Sedan kan jag se hur kilona har ökat i takt med A-intaget. Jag rullar inte fram, men väger för mycket. Ja, du har ju sett mig... ? Glädjande nog svarar kroppen hyfsat snabbt när jag håller igen.

Hoppas verkligen att du får känna belöningen av att tappa några kilon. Visst, det är en förstås en bisak jämfört med alla andra hälsovinster, men det är ofta en sporre i vår fåfänga tid. Alla, anledningar till att sluta/hålla uppe/minska intaget är bra.

Önskar dig lite framgång nu, det behöver du. Visst, det är bara du själv som med hjälp kan ge dig den, men jag vet också att det inte är bara...

Kram till dig

Ensammenintestark
ons, 2020-05-13 - 13:33

Jag beundrar er som är öppna om alkoholismen gentemot vården. Förutom min familj som nu vet (sedan denna vecka) har jag inte vågat öppna mig för någon, allra minst vården. Det är nog mitt idiotiska kontrollbehov av att inte visa mig sårbar och rädsla och skam som bidragit till det. Så, all cred till dig för det!

Angående vikten är min nuvarande övervikt klart kopplad till alkoholen. Jag tror iofs att man måste ta itu med alkoholen först och inte ha så mkt fokus på vikten. Men jag har märkt att en lågkolhydratkost hjälper mot både mat- och alkoholsuget. Så det är vad jag försöker med nu. Nån annan som har denna erfarenhet?

Kram och lycka till med behandlingen ?

Torn
ons, 2020-05-13 - 13:59

Tack för dina fina kommentarer i min tråd! Jag blir rörd av att läsa
att du vill komma dit jag är nu.❤️ Jag hoppas och tror att du kommer
göra det, på ett eller annat sätt.

Vad gäller viktnedgång så blev jag jättemotiverad efter två veckors nykterhet
och började äta rätt och träna och gick snabbt ner ca 5-6 kg. Nu ligger jag
kvar på samma vikt, men är nöjd ändå.

Kram

Rosa76
ons, 2020-05-13 - 15:07

Min vikt steg absolut tillsammans med alkoholintaget. Håller med de andra att hälsan går så klart först men för mig har viktnedgången i samband med a-stopp hjälpt mig mycket. Jag hatade att se min svullna kropp och rödmossiga ansikte. Jag har framförallt börjat att röra på mig mer och tänker mer på vad jag stoppar i mig. Jag har minskat 8 kg nu på 2 1/2 mån och det gör mig motiverad! Kämpa på och ta den hjälp du kan få så kommer du lyckas galant! Kram Rosa

Varafrisk
ons, 2020-05-13 - 19:43

Tack ALLA för era svar känns så himla gott!!

Ja...mina vänner imorgon börjar första steget på behandlingen..ska ta prover på vårdcentralen 7.40. Hoppas remissen fr Sthlm har kommit fram och att de kan ta proverna. På fredag kl 11 har jag ett videosamtal med psykolog. Vill inte prata med psykologen på jobbet därför åker jag hem. Får skylla på att jag måste vara hemma för att någon ska lämna ngt i samband med vår köksrenovering. Hatar att ljuga!! Det här är det svåraste...skulle så gärna vilja berätta för kollegor...säga "vet du...nu ska jag få hjälp med mitt alkoholmissbruk"...självklart kan man det...men jag känner att jag är inte där...å jag är så glad och stolt över mig själv att jag har tagit det här steget...men jag kan inte berätta det för mina kollegor...fast mina barn och min man vet...och ni:)

Torn...du var så klok och sa ngt om att jag verkade ha för mycket inbokat i denna vecka...en mycket klok tanke. Vad jag behöver tänka på i nuläget är de olika kontakter som jag har och vad jag behöver prioritera...är en fena på att ha mycket på gång och så blir det inte ngt med ngt... Eftersom jag inte har börjat internetbehandlingen ännu så vet jag inte exakt vad det kan innebära.
Kanske får jag bestämma mig att jag kan inte vara här på forumet eller kanske att jag kan vara här en dag i veckan eller vad det nu kan vara. Hur som helst på ngt vis bestämma hur min kontakt med forumet ska vara.
Väntar på att få komma till sömnmedicin...och det är liksom bara att vänta...inget jag kan göra något åt i nuläget. Har fått övningar från tandläkaren som jag ska göra fyra gånger per dag. Hon ska ringa mig om några veckor och därefter inbokat besök. Har tidigare gått på workshops m Viktväktarna en gång per vecka fast nu är det digitalt. Var på taktil massage idag vilket jag svarar bra på.
Så min tanke är att gå in i internetbehandlingen under tre månader beroende på vad det tar i tid och energi försöka ha en plan kring kontakten med forumet. Skriva i loggen på alkoholhjälpen. Väga mig en gång i veckan. Göra övningarna med mina käkar fyra gånger per dag (tar ca 5 minuter varje gång). OCH...sitta ner...lyssna till mitt inre...inte glömma av..att jag har alla möjligheter i världen att bli nykter...att bli lite lättare...att bli mer rörlig...och att ha kul...och att leva!!

Ang vikten...så...har alltid var smal...men har inte riktigt förstått det...varit smal och smidig. Men så började jag högskolan...pendlade fyra timmar per dag...och eftersom jag satsade på mig själv med utbildning så slopade jag träning och körsång..började gå upp i vikt...därefter... ja ni vet...tonårsproblematik, många som dog, sjukdom och jag började självmedicinera mot ångest. Jag drack ju inte vin el öl utan ngt tilltugg...helt plötsligt var jag uppe i 101 kg...jag med mina 164 cm. Jag kände verkligen inte igen personen som jag såg i spegeln...endast rösten. För kanske sex, sju år sedan gick jag ner 20 kg...först 10 kg och därefter 10kg...Var nere på ca 80 kg...Skulle aldrig någonsin gå upp i vikt igen. Men för fem år sedan blev min man sjuk i matstrupscancer på tre veckor rasade han 11 kg..innan han blev sjuk vägde han ca två kg för mycket...medan han gick ner så gick jag upp..tröstdrack och tröst åt...och så fortsatte det. Nu väger jag 94,7 kg idag...om jag slutar med alkohol så kommer det bli så mycket bättre för med alkoholen äter jag mer..

Så....jag är verkligen väldigt hoppfull inför denna internetbehandling men även så nervös...tänk om jag inte lyckas. Det är så många utav er som säger att man måste bestämma sig....det är ett kaos i min hjärna...men jag orkar inte dricka alkohol längre...för jag blir så trött och jag lever inte det liv som jag vill leva.

Stor kram till er alla:)!!

Varafrisk
ons, 2020-05-13 - 19:50

Glömde skriva...

Vinäger..jag minns dig så tydligt från träffen i februari...och vad jag såg då och vad jag minns är en så vacker kvinna..så spred sådan energi och glädje omkring sig...och jag minns dig Charlie70..oxå så vacker...och jag minns även din dialekt...där min mamma hade sitt ursprung...minns dig FinaLisa..så vacker...och att vi pratade om Billströmska och du om en målarkurs….jag minns även er andra som var på träffen...men det är mest ni som jag har nämnt här som har skrivit i min tråd och jag i er...Nu skulle man ju verkligen vilja ha er här..och bara myst ihop!!

Kram:)

FinaLisa
tors, 2020-05-14 - 07:26

Varafrisk, jag hade också gärna haft en mysig dag ihop med er från träffen!
Vad skönt det hade varit att bara få babbla och skratta och gråta med för den delen?
Och att jag inte behövde tänka på när tåget skulle gå..?️?

Håller tummarna för att allt ska gå din väg idag!
Kram ?

Varafrisk
tors, 2020-05-14 - 19:59

Tack för att ni håller tummarna för mig?
Just nu känner jag mig allt annat än stark. Känner mig så ledsen. Vet inte riktigt vad min ledsenheten kommer ifrån. Beror det på mitt alkoholmissbruk? Jobbsituationen? Coronan? Hur som helst om jag inte dricker alkohol så är det lättare att veta. Är så orolig för att jag inte ska klara behandlingen?men längtar t mitt samtal m psykologen imorgon. Vet inte om jag ska sitta i bilen eftersom vi har en kakelsättare hemma i huset vid den tiden när jag ska ha samtalet. Känns knepigt att sitta i ett rum hemma och prata m en psykolog om mitt alkoholmissbruk när det är en man i köket och sätter kakel?
Ofta är det ju så att om det är tungt privat så behöver det vara lättare på jobbet och vice versa men när det är det på båda ställena blir det oerhört tungt. Som jag berättat tidigare har jag blivit lasad men har ingen tjänst vilket innebär att jag inte träffar patienter/föräldrar ska jobba med lite administrativa saker men det blir SÅ tråkigt och SÅ långsamt och det känns som om jag befinner mig i någon slags bubbla precis som det är med Coronan. Å då är det så lätt att ta till alkoholen...?
Men jag vill så innerligt klara det här och leva mitt liv...vill cykla, läsa, gå längs vattnet, greja i trädgården mm..då tror jag att jag klarar både jobbet och Coronan bättre.

Kram t er alla?