..

flera år sedan så hittade en bekant till mig en ung flicka totalt utslagen i källaren på sitt hyreshus. Jag kommer inte riktigt ihåg hennes ålder men nånstans mellan 20-25 år var hon. Han fick in henne på avgiftning och det vanliga "göd"köret innan de släppte ut henne igen. Han tog henne under sina vingars beskydd och hjälpte henne till både NA och AA och det gick så bra, så bra. Efter ca ett år så träffade jag denna tjej första gången och hon var ett sprudlande knippe energi och människokärlek, så härlig att prata med, så härligt spontan och fylld av livslust. En fröjd att se och uppleva !! Min bekant som varit med på hennes resa i nykterheten var lika glad och uppfylld och såg livet lysa.

Så tog hon ett återfall.

Hon hittades medvetslös och vårdades en lång tid på intensiven och var väldigt nära att lämna vårt jordeliv. De hittade tabletter, narkotika och alkohol i henne.

Det visade sig att hon fått hjärnskador av sitt återfall och hade förlorat tal, minnen, känslor mfl saker som vi förknippar med en levande människa.

Hon blev en levande grönsak.

Min första reaktion blev naturligtvis en stor sorg och jag tyckte i början synd om henne. Det gick efter hand över i en ilska över hur hon svikit oss som fanns runt henne och som hade glatt oss så mycket över hennes tillfrisknande. Vi kände oss svikna trots att vi vet att det är en sjukdom. Jag fick på ett tragiskt sätt se och uppleva vad jag skulle göra mot mina anhöriga och vänner om jag skulle välja att ta ett återfall. För jag har ett val, ett val att göra det som är bra för mig eller att strunta i det och göra mig själv och mina vänner en otjänst.

Jag som är inskolad i 12-stegsprogrammet har dessutom en fördel : Jag kan alltid få hjälp, oavsett när det krisar på dygnet och oavsett vilka helger det är, så finns det vänner i gemenskapen som ställer upp på mig och hjäper mig OM jag ber om hjälp. Bara vetskapen om det gör att jag känner mig trygg i min nykterhet.

Jag har som nykter alkoholist så många fördelar som en "vanlig" människa inte har om jag väljer att göra det jag ska göra för mitt eget mående. Jag har ju ett fantastiskt skyddsnät och jag har alltid möjlighet att prata med någon om det som rör mitt innersta så att jag får tillbaka min sinnesro om världen runt mig gungar lite.

Min unga kvinnliga bekant kommer inte att bli återuppstånden och det finns inte nån kille som får henne att kasta rullstolen.

Och jag vill INTE på villkorsvis tillbaka till mitt gamla liv så jag väljer att vara nykter just idag oavsett vad som än händer.

alltför många, långt fler än man kan tro, människor som av olika skäl går under mitt i välfärden. Det är angeläget att de inte bara får försvinna "i tysthet" som någon som bara försvann... Alla efterlämnar spår ... Vi betyder för varandra. God fortsättning på påskhelgen! / mt

från AA's stora bok. Jag kan bara instämma mer och mer ju längre nykterhet jag får. Framförallt så är friheten den absolut största gåvan jag fått tack vare att jag inte tar första glaset.

AA:s Tolv Löften

1) Vi kommer att känna en ny frihet och en ny lycka.
2) Vi vill inte beklaga det förflutna eller önska att helt stänga dörren om det.
3) Vi ska förstå ordet Sinnesro.
4) Vi ska få känna frid.
5) Det gör detsamma hur djupt vi sjunkit, vi ska få uppleva hur vår erfarenhet kan vara andra till hjälp.
6) Den där känslan av att inte vara till någon nytta och att tycka synd om sig själv kommer att försvinna.
7) Vi kommer att bli mindre egoistiska och istället intressera oss för andra.
8) Sökandet efter egna förmåner kommer att försvinna.
9) Hela vår inställning till och synen på livet kommer att förändras.
10) Rädslan för människor och ekonomisk osäkerhet kommer att lämna oss.
11) Vi kommer att intuitivt veta, hur vi ska handla i situationer, som förut brukar göra oss osäkra.
12) Vi ska plötsligt inse att *** gör för oss, vad vi inte kan göra för oss själva.

Är dessa överdrivna löften?
Vi tror inte det.
De har infriats för många av oss ibland snabbt, ibland långsamt.
De kommer alltid att förverkligas, om vi arbetar på det.

(Jag har själv tagit bort ordet Gud och ersatt det med stjärnor eftersom jag inte anser att Gud har med mitt liv att göra.)

Nu har jag firat både jul, nyår och påsk här på forumet och snart också Valborg och första maj. Och många vardagar och söndagar. En dag i taget. Glad vår! / mt

sådan här morgon med solsken, stilla vind och en rofylld frukost, kanske inte så sund men i alla fall :), är jag så fantastiskt lycklig över att jag inte dricker !!

Har varit ute och hissat flaggan och ser den fladdra lite lojt mot den nyutsprungna björken och den helblå himmelen och alla tusentals vitsippor som tittar upp på morgonsolen gör att jag känner mig helt otroligt salig !!

Tänk att jag, värsta alkisen, får uppleva det ?! Jag fylls av en sådan stor glädje över de val som jag en gång gjorde, och fortfarande gör, som har fört mig in i det liv som jag idag lever.

Jag och min hustru kommer att småpyssla lite under dagen för att senare åka in och titta på de festligheter som anordnas i stadens största park. Tusentals människor är samlade och det är förunderligt lite fylla. Kan det möjligen bero på att det är en väldig blandning av olika kulturer och småbarnsfamiljer tillsammans med många ungdomar ? Ett gigantiskt "Farsor och morsor på stan" ??

Så här vill jag att resten av mitt liv ska se ut och det käcka med det är att det är jag själv som avgör det !

Jag önskar er alla på forumet en fin, nykter, Valborg och att ni alla gör de val som är bra för just ert liv !

vana

Jag är så glad för din skull att du får "insupa" våren med alla sinnen.
Jag är åxå glad för min skull att våren inte går mej förbi.
Naturen är fantastisk o läkande o den finns där för oss.

Jag känner ofta sorg när jag tänker på mitt x som är pappa till min son.
Efter en hård uppväxt började han injicera droger i tonåren,slutade dock ganska snart med det men fortsatte med alkohol.

Dock blev han smittad med hepatit C som bröt ut ganska precis när vi fick vårt barn
.
Vi separerade men hade ju kontakt pga sonen.

Efter 3 års nykterhet i AA tog han ett återfall o när han dessutom träffade en likasinnad kvinna,flydde de in i alkoholdimmorna tillsammans.Han kom aldrig ur det.Vi tog farväl av honom i en sjukhussäng på Södersjukhuset,kvällen innan han dog,för ett par år sedan.

Ofta när jag gläds åt naturens under,eller får sitta på min kolonilott o bara finnas till o se våren spricka ut sina knoppar....få vara med i naturens skiftningar.....så tänker jag på honom o hans liv.Sorg känner jag för hans skull,som inte kunde möta livet fullt ut,utan droger.Synd på en sådan fin karl!!Slöseri med ett liv kan jag åxå tänka.

Vivi

Adde!
Jag önskar dig verkligen allt gott och hoppas du mår så underbart bra som du förtjänar! Det du skriver, jag har verkligen surfat runt här o letat dina inlägg...är så inspirerande, käns så ärligt och jag tror vartenda ord. Ger mig hopp. Du beskriver en förändring jag längtar efter och du ger mig en tro på att den är möjlig! Vill bara ge dig feedback på att dina ord når ut, din förändring påverkar, du gör skillnad. Heja dig och tack för att du berättar och delar med dig!/ Kram Vivi

Vivi !

Vilken underbar start på lördagen att få läsa ditt inlägg ! Jag önskar dig en bra dag och skickar dig en cyberjättekram !!

Jag hade planerat att åka till Västerås idag för att vara med på AA's konvent Aros-mötet och träffa en vän men nu blev det tyvärr inte så. I min hemstad ordnas det en massa olika aktiviteter så det finns alternativ men dessa känns trots allt lite fattiga. Men nästa helg så får jag åka till vårt föreningsmöte igen på Nämndemansgården och det är lika mycket fyllt med lycka och glädje. Det är en underbar känsla att få känna atmosfären och möta gamla vänner !! En dag fylld med skratt och glädje ! Jag är sannerligen priviligerad som får möjlighet att uppleva detta ! Jag har också flera vänner som reser till Gotlandskonventet under Kristi Himmelsfärdshelgen och jag skulle gärna följa med men en snabb blick ner i plånboken säger att jag måste välja vad jag ska göra. Jag har varit där flera år i rad och det är ett fantastiskt konvent !

Alla dessa val som jag nu kan göra fanns inte på kartan när jag var aktiv och jag har en tendens till att glömma det. Min nykterhet är ingen självklar sak, jag får aldrig glömma vem jag är, jag måste påminna mig.

Och ni alla här på forumet hjälper mig med det ! Jag är väldigt tacksam för det !

TACK !!

Mie

Ramlade in på tråden precis vid historien från zoo med gorillan som Berra skrivit.... jag är egentligen inte känslig för historier... men den typen gillar jag inte alls. Får lite ont i magen faktiskt... blä... för mej spelar den på övergrepp.

Annars var det trevlig läsning med en massa klokskaper.
Tack alla som hjälper mej att förstå hur underbart livet är utan kaos & knas.

Kram <3

vana

den var ganska våldsam den historien........tänk den tvärtom :)...alltså det står en hon-gorilla innanför muren o frun kastar till slut in mannen....Adde haha då blir den ännu roligare....;)

..att den kanske inte alltid faller alla på läppen, speciellt för dem som kanske har haft en trist realtion till sex & samlevnad, eller t.om övergrepp...
Själv är jag så inskränkt att jag inte orkar ta all den hänsyn till att alla inte pallar den typen av humor...
Men att någon blir trampad på tårna då och då, det får man ta med i riskerna..

Hur många gånger har inte Robert Gustavsson spelat full i sina humoristiska roller, jag vet EN som hatar honom,
en besökare på jobbet som har haft taskiga vibbar när han tänker på sin egna gravt alkoholiserad far...
Han mår dåligt av Robbans sketcher och säger att så förbannat roligt är det inte..

Jag älskar historier i sina könsroller, kanske för att just belysa dem...

Jag har ju själv fått uppleva väldigt starka kontraster där min morsa var hemmafru när jag var liten och sedan gick in i arbetslivet,
med dubbla arbetsroller, de i hemmet fanns ju fortfarande kvar för henne, och hur farsan som kunde ansluta en spis, men knappt visste vilka knappar som styrde vilken platta.., nu snackar vi snubben som t.om kunde bränna vid Te'vattnet, men han fick lära sig den hårda vägen...

Själv har jag fått skäll av granngubben som tycker att jag är en skam för det manliga släktet som tvättar fönsterna hemma,
det är "kärring-göra" och troligen mest för att det skapar ett jävla tjat på hans egna "kärring"...

Därför vill jag gärna belysa könsrollerna, och så där himla manlig känner jag mig inte, jag är ju själv fylld av en massa omanliga känslor..

Så om jag är en kärring, så får jag väl vara det då, en stolt sådan i alla fall..

Mors Berra

bara inte kopplingen mellan Mie's och mitt inlägg. Jag pratar om att åka till div aa-tillställningar och får gorillor på zoo som svar ???????????

Är vi så lika, vi på aa och zoo-gorillor ??

Av roliga historier har jag hört de flesta så de bekommer mig inte på något sätt.

åker vi på vårträffen på Nämndemansgården ! Vår ideella förening har vår-och höstträffar och det är lika fantastiskt roligt att få förmånen att få åka dit !

Vi skvallrar lite, skrattar MYYYYCKET, äter gott och fullkomligt vrålnjuter av fint sällskap och fina omgivningar ! Föreningen har en fantastisk förmåga att få dit bra föreläsare av olika slag som både lär oss och får oss att skratta.

Jag är väldigt glad att jag idag har möjligheten och förmånen att få vara med på träffarna. Hade jag inte en gång i tiden gjort en serie bra val så hade jag aldrig fått uppleva det här. Många är de gånger jag funderat över varför just jag får uppleva detta. Min nykterhet är ingen självklar sak, den kräver arbete och ständig påminnelse.

Det är så mycket fint som "bara" händer när jag gör det som är bra för mig och ser till att jag inte tar det första glaset.

Livet är fantastiskt och alltför skört för att supas bort därför väljer jag idag att vara nykter.

har jag blivit påmind om konsekvenserna när jag glömmer bort vem jag är och slutar påminna mig att jag är en alkis.

Nu har det hänt alldeles för många gånger för att det ska vara en slump. Jag blir mer och mer övertygad om att jag måste sköta om mig själv och göra det som är bra för mig och mitt mående för att få ett fortsatt bra liv. Jag är, skam att säga, inte så frekvent i mina möten på AA längre men jag är väldigt rädd för att släppa taget om det helt och hållet. Nu har jag ju andra sätt att påminna mig och utveckla mig själv men grunden är ändå skön att ha.

Jag är den viktigaste personen i mitt liv och jag måste ta hand om mig själv i första hand annars blir det omöjligt att hjälpa andra.

..vänta lite, jag hänger inte med i ditt inlägg idag...

Är det någon du känner som har trillat dit igen, eller är du rädd för att du har blivit lite "slapp" i dina tankar?

..eller så är det bara jag som är lite trögtänkt på morgonen så här..

/Berra