Div åsikter eller...?

skriver jag för min egen skull enbart för att få ur mig mina känslor just nu. Men självklart får alla läsa :-)

Att, efter en längre chatt, bli uppringd av en tydligt påverkad alkis en ljuv sommarmorgon är ju inte en toppenstart på dagen.
Jag VET ju att det är meningslöst att snacka med en som är påverkad men låter mitt samvete råda istället för att bara lägga på luren. Det sker så mycket inom mig vid såna här samtal och jag VET (återigen) att det inte är bra för mig, minnen poppar upp, en viss ångest över egna fyllesamtal (guvaretack att internet inte var var mans egen sophink på min tid !!) och även rent fysiska minnen så som illamående och huvudvärk kan påminna mig om hur det en gång var.

Samtidigt är det en väldigt bra påminnelse om vad som händer om jag tar det första glaset !!!

Personen ifråga har blivit en personlig vän men har inte lyckats få till en hållbar nykterhet och jag har varit snubblande nära att stänga av hen för tid och evigt för det ger inte mig nånting samtidigt som jag när en grundlös förhoppning om att jag kan ge hen nåt som gör att nykterheten blir till ett livselixir. Men jag har nog innerst inne gett upp nu.

Så jag står inför ett svårt val.

Jag har verkligen inga illusioner om att kunna hjälpa hen men samtidigt...en vän...Näe, jag klarar nog inte att bara sluta svara...
I såna här fall blir jag så grymt imponerad över hur mycket människokroppen faktiskt tål utan att gå sönder ! Jag tycker att jag har misshandlat min kropp men jag ligger i lä på alla sätt och vis. Som "tur" är har jag exvis aldrig använt nån form av narkotika eller lagligt förskriven narkotika och jag är seriöst glad för min rädsla för såna preparat ! Valet innebär även rent egoistiskt ett val om att inte få påminnelse om vad som händer om jag går tillbaka till det gamla livet. En grym och mycket besvärande påminnelse men ack så nödvändig. Glömskan är ju min farligaste fiende.

Att vara en person som har kontakt med beroendemänniskor ställer en del krav för att inte själv ätas upp eller bli professionell medberoende. Jag som själv är alkis och har en bra grund att stå på har lärt mig hyfsat bra var min egen gräns går. För vissa personer stänger jag dörren direkt för att skydda mig själv. Jag har en bekant som av yrkes/ideella skäl hjälpte till med 5e stegsarbete och inte klarade av att sätta gränser vilket medförde att han sprang in i den berömda väggen. Han är inte själv beroende och hade inga möjligheter att skydda sig själv. Det tog flera år för honom att komma tillbaka till arbetslivet men han klarade ingen form av stress utan tog förtida pension. En klar varning till alla berörda.

Nu när jag skrivit ner lite av egna tankar om morgonens bravader så känns det lite bättre allt enl principen att häva ur sig innan det bygger bo i skallen. Jag kan känna tacksamhet för att jag gjort valet att vara nykter just idag och vara glad över att morgonen är fylld med fågelsång och solsken som jag kan njuta av !!

Ha en bra, nykter, dag !!

erkänna eller förneka ?
När jag gjorde min behandling kom det in en man som absolut inte var alkoholist. Det var sååååå synd om honom.

Dagarna före hade han blivit LOB'ad 2 ggr samma (!!) dygn. Intagen på TNE ett antal gånger. På 2 år hade han gjort 2 tidigare behandlingar.

Men alkis ? Nänä.....

När han skrivits ut så ringde han och sa att han tog han ett "kontrollerat" återfall. Jag insåg ju att den mannen inte var bra för min nykterhet så jag bröt all kontakt med honom. Har faktiskt inte en susning om han lever fortfarande.

Förnekelsen är så otroligt stark så man inser inte att en LOB (lagen om vård av berusade = fyllecell) eller än värre om man får en LVM (lagen om vård av missbrukare) på sig så är det allvar ! Andra ser att du är en fara för dig själv och vill tvinga dig att lyssna men tyvärr är min erfarenhet att de som kommit så långt som till samhällsåtgärder och inte förstår då att de lever farligt inte lever så värst länge. Jag besökte en vän som blivit intagen på ett TNE (tillnyktringsenhet =torken) på ett stort sjukhus och där det fanns en man som ett antal gånger blivit intagen för avgiftning men tvärvägrade att hålla med om att han hade alkoholproblem. Jag blir både arg och lessen att jag inte kan påverka en sån person men jag har idag lärt mig att acceptera att jag är maktlös. Vissa vill aldrig inse.....

Jag sökte hjälp själv och fixade platsen själv, åkte dit själv, och hade inte en enda aning om vad som skulle hända med mig annat än att DE skulle "fixa" mig ! Att jag själv skulle förändra mig själv fanns liksom inte på kartan. Överraskning !!

MEN.....mitt riktiga erkännande och insikt kom 2a helgen efter jag kommit dit då det var besökstid och familjen kom. Då, först då, erkände jag och sa med mina egna ord inför familjen att jag är alkis ! Jag hade aldrig någonsin tänkt på vilken oerhörd lättnad det var att erkänna öppet och utan undanflykter att jag är alkoholist !
Att erkänna att jag är maktlös inför alkoholen är första steget...

en amerikansk deckare igår där det dracks kopiösa mängder whiskey när som helst på dygnet.

En gång i tiden var "finsprit" lyxigt och förenat med fest även för mig och det kan jag på sätt och vis längta tillbaka till även idag, även med facit i handen. Utan tvekan har alkoholen och jag haft enormt mycket skojigt och trevlig genom åren och det har varit många turer innan jag var tvungen att inse att jag är alkoholist.

Jag började ju min vana med det vanliga helgdrickande som att ta ett glas vin på fredagskvällen och kanske nån konjak eller liknande på lördagen. Antalet glas ökade med åren utan att jag tänkte på det och dessutom blev antalet dagar i veckan fler och fler som jag drack sprit. Beroendet smög sig sakta men säkert in i mitt liv och jag märkte inget förrän det var för sent.

Jag var oåterkalleligt fast.

Det som var fest hade blivit ett tvång och jag började mickla med en mängd olika sätt att minska/kontrollera drickandet utan någon som helst framgång annat än att det minskade under en liten tid. När jag läser forumet idag känner jag igen alla "knep" som jag provade : Dricka bestämt antal glas, bara vissa dagar, bara viss sort av alkohol, vita veckor, ett tag provade jag Campral (utan nån som helst verkan), Antabus (en tvångsmetod som var lika meningslös), KBT hos nån soc-tant som inte hade en susning om hur vi alkisar fungerar, psykologer (där frågan var om vem som var mest sjuk i rummet....psykologen eller jag?), kort sagt allt utom den enda saken som fungerar : Jag kan inte ta det första glaset !

Och det här med att räkna standardglas ??? Jo, Bolaget hade en sån grej tidigare och eftersom en aktiv alkis är den mest manipulerande människa som finns så fungerar det självklart inte. Jag gjorde testet och räknade sen antal flaskor för jämförelsen skull och ekvationen gick liksom inte ihop. Det sk "kontrollerade" drickandet är så fel det kan bli, så kan bara en som aldrig upplevt alkoholismen själv uttrycka sig och tyvärr har det förstört så många familjer. Alkisen har varit hos nån soc-tant som inte begriper bättre och säger åt alkisen att "det räcker med att du drar ner lite och kontrollerar ditt drickande" varvid alkisen går hem till familjen glad i hågen och meddelar detta till familjen. Och missbruket fortsätter i oförminskad takt. Ja, jag har också fått det slängt i ansiktet. Dessutom har chefen för beroendeenheten sagt åt mig "Du har inte alkoholproblem, du har familjeproblem" !! Undrar hur många liv den nöten har förstört ?

Idag har jag ett bra nyktert liv, visst......lite ålderskrämpor, men jag är inte så säker på att ålderdomen var nåt alternativ om jag hade fortsatt dricka. Jag har ett val idag om jag ska dricka eller inte till skillnad mot min aktiva tid när alkoholen valde åt mig.
Jag har inga förbud mot att dricka utan det är så enkelt som att jag inte har nån önskan om att dricka idag. I morgon har jag friheten att göra ett nytt val.

Du som är bakis idag : Det finns en väg ut från det destruktiva liv som missbruket innebär. Våga prova den vägen !

pensionärer kan ha semester ! Jag har njutit av sommaren med alla typer av väder men övervägande soligt och varmt men även 9 grader och regn !! Att utan alkohol få förmånen att få njuta, och verkligen ta in, livet som pågår är enormt !
Jag hade bla en upplevelse (eg flera) som nog översteg allt jag hade tänkt jag skulle få när jag påbörjade min resa.

När jag var aktiv var jag rädd för så många saker ! Nya människor ! Prata med andra ! Vara ofrivilligt ensam ! Nån som såg igenom mig och visste att jag var alkis (syns på ögonen om de känner igen mig som alkis) ! Sätta sig i bilen som bakfull ! Finns säkert fler rädslor som jag inte kommer på nu.

Nu är jag mest rädd för långtradarna som kör som värstingar i 120 km/h !!! Både svenska och utländska ! Och turistbussar som också kör i 120 !

Jag blir trött på ett helt annat sätt än som aktiv. Då var ju inte sömnen nån vilotid utan mer ett måste för att komma till nästa drickadag. Idag kan jag acceptera min trötthet och njuta av den och känna att jag behöver vilan på ett sunt sätt, vi är ju faktiskt rätt ömtåliga varelser som kräver att vi tar hand om oss själva. Den tanken fanns inte heller när jag var aktiv alkis......kör på ända in i kaklet bara ! Artisten Sting har skrivit och framför en låt som så väl beskriver vår sårbarhet, lyssna på texten och ta in den i hjärtat.
https://www.youtube.com/watch?v=lB6a-iD6ZOY

Ha det bra alla cybervänner och tänk mer på er själva och ert eget mående !

John-Erik ! MEN.......här inne betyder ingen mer än nån annan ! Vi sitter i samma båt och oavsett längd på nykterheten så har vi alla samma korta avstånd till återfallet dvs en armlängd. Vi gör jobbet tillsammans och lär av varandra och det är tjusningen med forumet liksom med AA. Jag behöver er för att påminna mig om hur det en gång var och förhoppningsvis kan jag visa att det finns en väg ut från misären. Det var så jag började min bana : Lyssna när "Di Gamle" pratade om hur de gjort. Jag slapp göra om deras misstag och behövde inte ta mina återfall för det hade de redan gjort ! Och jag, som är lat av naturen, fortsatte att lyssna...

Kör försiktigt John-Erik !!

som jag avnjuter en tallrik yoghurt med nyplockade jordgubbar, hallon och blåbär så ser jag ett väldigt intressant program om alkohol : https://www.svtplay.se/video/18642382/sanningen-om-alkohol?start=auto

Instämmer till fullo med deras slutsatser och inte minst det där med mat i magen innan kröken. Jag åt ju aldrig innan den första supen så att jag skulle få full effekt ! Och bästa motmedlet mot baksmällan var ju självklart en återställare men det tar de inte upp i programmet !!

Njut av det som naturen bjuder på nu istället för att hälla gift i strupen !

är kanske mer praktiker och gillar att se sambanden som finns ?
För mig gav rödvin en tyngre baksmälla, ren alkohol typ vodka minimal baksmälla och att få höra varför blir en bekräftelse för mig. Vad de inte tog upp är att om 2 grupper dricker lika mycket men den ena gruppen får alkoholfritt utan att veta det så kommer båda grupperna att bete sig som om de är påverkade. Lite intressant hur hjärnan påverkas utan att vi kan styra den. Samma som att det övermänskliga suget försvann som genom ett trollslag när jag väl hade min systempåse och gick ut genom dörrarna från Bolaget ! Magiskt !

Jag tror väl inte riktigt på att skrämma folk till nykterhet. Varken jag själv eller nån jag känner har ens funderat på skadorna när vi krökade som hårdast. Däremot tror jag att fakta nånstans lagras i alkishjärnan och skaver lite. Så var det iaf för mig.

Och jag retar mig till förbannelse på att de gång på gång måste haspla ur sig att kvinnor över 55 mår bra av att dricka x antal standardglas i veckan !!!! Den som är beroende tar tacksamt emot den informationen och handen på hjärtat : Vem fan håller helt ärligt koll på standardglasen ???? Jämför läkaren i filmen som blev chockad över hur mycket han drack på en vecka !! För många år sen var jag på en kurs i bla arbetsmiljö och där ingick alkoholkunskap. Deltagarna fick fylla i hur ofta de drack en lättöl till lunchen, en mellis till kvällen eller vin, när de tog en liten konjak el likn, hur många glas vin/öl det blev under helgen. Alla blev förfärade när de räknade samman den totala alkoholmängden. Inte nån på ca 20 pers hamnade under en kvarting ren sprit i veckan, en del landade på en sjuttiofemma. Sånt väcker tankar.

Igenkänningen är en stor del av tillfrisknandet från alkoholism. Hela Minnesotaprogrammet bygger på det men även andra program. Jag gick för rätt länge sen en grundutbildning i http://www.primeforlife.se/ och i den gruppen fanns även en yngre kille som direkt klargjorde att han var med där för att hans arbetsgivare hade krävt det (Förståndig arbetsgivare !!). Han gjorde frågorna, han var med hela dagen, ifrågasatte en del och blev mer och mer besvärad. När dagen var slut slängde han all kurslitteratur i papperskorgen med orden : Inget för mig. För mig var det ingen svårighet att se vad han hade för problem, utbildningen kom alltför nära hans eget liv. Jag har alltid undrat hur det har gått för honom.

Idag försöker jag läsa och lära om mekanismerna som styr beroendet och det är inte lätt. Det är mycket tyckande även hos de "lärde (??" och ofta måste jag kolla vem som betalat artikeln eller forskningen. Tidigt fick jag i mig att det är 6 gener som styr beroendet men det gäller nog inte längre ? Nu pratas det om proteiner och annat småkrafs och vad jag kan se så är det industrin som vill vara först med ett "nykterhetspiller" som styr forskningen. Tänk att kunna häva i sig av deras alkohol och inte bli full pga en kemisk motståndsdrog !! Bara känna ruset... ?? Hur nu det ska gå till ??

Ok...skulle bara svar på filmfrågorna men det blev visst lite mer :-))

ställer inte upp på att byta alkohol mot cannabis !!! Det uppmuntrar samma beroendeställen i hjärnan som alkohol. Jag inser inte vitsen med att byta en drog mot en annan.

Och jag håller med dig helt Anxiete !!! Varje förslag om att dricka "mindre", kontrollerat", "bara ett glas om dan" osv är så fel. För mig är 100 glas för lite och ett enda alldeles för mycket !

absolut hålla med dig Sommarflickan2018 !! Och grattis till en månad !!

Alkoholindustrin är enormt stark och lika manipulativ som en alkoholist ! Och glättighet och alkohol hör inte ihop om man ska informera seriöst. Jag har själv inga problem med att driva med sjukdomen jag har medan andra inte alls vill skoja om den men det rör ju just mig. Vid information om sjukdomen så kan jag inte stå och flamsa utan måste vara seriös så allvaret går fram ordentligt för det ÄR en dödlig sjukdom.

Och det finns ju en poäng med att terapeuter med egen erfarenhet är bra mycket bättre än såna som bara läst på skola. Jag har haft kontakt med båda sorterna och det är bara så enkelt som att jag kan inte ljuga/manipulera för en tillfrisknad alkis för där är alla lögner redan använda. Och i en behandling så är skrattet en stor läkande del fast det gäller så allvarliga saker. Det är viktigt att då veta att vi skrattar MED varandra inte ÅT varandra för igenkänningen är så stor, vi har ju alla gjort samma stolligheter. Och då gör skrattet att vi känner att vi inte är ensamma om vår sjukdom.

Många vill göra nykterheten till ett makalöst svårt kapitel och då är ofta olika aktörer inblandade. Egentligen är allt enkelt :
Ta inte första glaset.
Ta en dag i taget.
Använd inga andra kemiska preparat om du vill få en stabil nykterhet och återfå ditt känsloregister.
Gör dig av med ångestspöken som häckar i din skalle genom att släppa ut dem i ljuset : Prata om dem !
Gör bra saker för din egen skull.
Lär dig att älska dig själv för du är den viktigaste personen i ditt liv. Du duger precis som du är !

kände en gång en sk råalkis, dvs en "äkta" parkbänksalkis som hamnade på akuten efter en stroke i fyllan.
Han låg på en säng och väntade på en datortomografi för att de skulle se hur skadorna såg ut i skallen när han helt sonika bestämde sig för att dra därifrån och ta sig en återställare. Han fick senare en behandling men den gick inte riktigt in i hjärtat så jag tappade kontakten med honom. Nåt år senare hade jag kontakt igen och då hade hans bror supit ihjäl sig.
Idag vet jag inte ens om han lever, förmodligen inte.

När jag gjorde min behandling var där en ung, 25 år, kille som hade placerats där av socialen. Han gick med på det frivilligt efter att ha vaknat bredvid sin döda fästmö. Hon dog av en överdos och han ville inte dö på samma sätt. Han uteblev från efterbehandlingen och jag tappade kontakten.

Jag har mängder av bekanta som återgått eller inte ens tagit sig ur missbruket och som dött av konsekvenserna. Ett par stycken har tagit livet av sig, en gjorde det dagen efter han blivit utskriven från behandlingen.
Alkoholen ÄR listig, falsk och stark och jag måste ha en önskan om att bli befriad från den annars fungera det inte. Och jag var tvungen att bli kompis med den för utan tvekan har vi haft mycket skoj tillsammans innan det sket sig fullständigt.

MEN.... allt detta var jag helt omedveten om när jag krökade. Jag drack själv och trodde att jag var den enda i världen som var så knepig. Och det var så förlösande att på behandlingen se och höra att jag inte alls var ensam utan att samtliga gjort samma dumheter som jag själv. Vi följde alkisschemat till punkt och pricka. Att höra om alla tragiska händelser som följd av missbruket när jag själv var nykter blev ett kallt konstaterande och det berodde nog på att jag inte återfått hela mitt känsloregister utan konstaterade bara faktum. Idag kan jag känna en väldig sorg och maktlöshet när missbrukande vänner dör. Jag kanske ska vara glad över att jag "skyddades" av mitt dåliga känsloliv i början ?

Nu under värmeböljan är jag iaf otroligt glad över att vara nykter, Fyfan för att vakna bakis och det är 26 grader i sovrummet :-((

Som Anxiete skriver här ovanför : Så enkelt och så svårt !

Ofta är ju det enkla alltför svårt att se då människan gärna vill krångla till allt, typ : Man ser inte skogen för alla träden.
Inom AA sägs det att 12-stegsprogrammet är ett enkelt program för komplicerade människor. Fruktansvärt sant !!

Att inte ta det första glaset är ju så enkelt så det är svårt att förstå det när man är i missbruket.

stod jag som åskådare till PrideParaden och som tidigare år blir jag så uppfylld av alla kärlek bland publik och deltagare ! Jag får en otrolig energikick av hela tillställningen och jag kan inte peka ut nåt annat sammanhang där folk bland publiken är så lättpratade och vänliga som där. Ingen alkohol, inga droger, bara ren glädje !!

I morse hittade jag denna ack så viktiga och i mitt tycke så nödvändiga artikel som belyser vårt ansvar som alkisar. Vi har vårt ansvar men även de medberoende har sitt jobb att göra vilket många gånger inte går fram riktigt. Tyvärr.

Bra att de visar hur det är.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/kajmmA/jag-har-tyngts-valdigt-myck…

vi var flera som direkt reagerade på demensartikeln. Och vi var rörande överens om att den var tillräckligt luddig för att ha sitt ursprung i lobbyindustrin. Påstå nåt och försöka göra det troligt utan besvärande bevisning är väl alkoholindustrins kännetecken ?
På FB snurrar det en teckning från Kent Wisti om just denna artikel.

loggar in efter 13 dagars bortovaro från forumet och ser mängder med nya inlägg !
Kan det vara nån form av rekord jag ser ??
Jag får väldigt blandade känslor inför anstormningen, dels glad för att ni alla hittat hit till detta hjälpsamma forum där man kan häva ur sig i anonymiteten dels sorgsen för att behovet av hjälp är så stort.
Jag har ju sett hur många som klarat att resa sig ur sitt destruktiva liv, både beroende och medberoende, så häv ur er all ångest och ta emot den hjälp som kommer till undsättning !! Skriv massor för det hjälper mer än man kan tro !

Själv har jag hamnat i nån form av stress som gör att jag inte kan behålla min sinnesro. Jag är otålig, vill att det ska hända saker hela tiden, svårt att fokusera på dagen i dag. Jag vet att det är varningssignaler och hade jag varit aktiv alkis så skulle jag ha vrålsupit tills jag blivit medvetslös. Jag har haft ett rätt aktivt liv i år med mycket resor och jag trivs när jag får lära nya saker men får ofta det här bakslaget när jag kommer hem till vardagen igen. Och ensamheten.

Jag njuter av att umgås med folk och har lätt att prata med okända och förra veckan var jag på en tillställning där allt bara flödade över av lättsamhet, vänlighet och kärlek ! Alla åldrar var uppåt och livet lekte, tom poliser, militärer och vakter hade ett leende på läpparna och goa kommentarer !! Och trots att alkohol är mer accepterat där än i Sverige så ser man inte en enda fylla ? Och jag är så glad att jag kan njuta med alla sinnen utan att vara bedövad med alkohol ! Jag vill ju inte påstå att det är mysigt att gå upp i ottan för att passa flyget men det är ju en otrolig skillnad mot när jag var bakis.

Det är lite spännande att se hur folk handlar på tax-free. Inte svårt att se vem som krökar för mycket när man tittar på valet av alkohol. De få gånger, pengarna räckte inte till resor, jag kom i närheten av tax-free under min aktiva tid orkade jag inte släpa på speciellt mycket. Däremot var jag noggrann vid valet av dricka innan jag jag var fullt utvecklad alkis, fin konjak och whiskey som kostade hälften av svenska priser var mumma ! Och då kunde jag spara på innehållet !

I början av min nykterhet brukade jag omvandla grejer jag gjorde till värdet av Explorer :-)) Typ en valutaomvandlare :-)
Jag har kommit ifrån det men ska nog börja igen.....lite fånigt kanske men samtidigt en bra påminnelse om hur det kunde ha sett ut idag. OM jag hade överlevt.... Det var ju inga små belopp jag omsatte som kunde ha gått till bättre saker.

Idag är jag nykter för min egen skull och tänker vara det hela dagen oavsett vad som än händer.

vi kanske skulle göra en app som omvandlar "grej"priser till spritpriser ??? Tror nog man skulle kunna göra sig en hacka på det :-))

poppar det upp gamla lärdomar i gubbens skalle !

I början på min AA-bana så var det flera som sa åt mig att när jag pratar om mina ångesttankar under mötet så se då hur de brinner upp i lågorna hos ljusen på bordet och försvinner.
Och just denna fina tanke hjälpte mig att bli av med mycket skräp jag bar på.

Jag kan nog tycka att det är samma sak här i forumet där mörka tankar lyfts upp och ut i ljuset och blåser iväg i cyberrymden.

Ta hand om där ute !

går i vågor när det gäller mitt mående och funderingar på alkohol. Jag vet ju så väl att jag aldrig får glömma bort att jag är en alkis för då går det förr eller senare åt helvete men just nu lever jag mitt liv som om inget hänt eller att jag är helt frisk från min alkoholism.

Och det är ju inte sant !!

Alkoholismen ligger hela tiden på lur, listig falsk och stark, och jag måste påminna mig om det, får bara inte glömma. Jag har ett alldeles för bra liv nu för att sumpa det !

Denna helgen är det konvent i Gullbranna, ett ställe som var heligt för mig i många år men som jag sen ett tag tillbaka inte åkt på. Jag "växte" liksom ur det och kände att jag behövde gå vidare och inte fortsätta att älta samma ord hela tiden. Dessutom blev konventet mer och mer likt ett NA-möte och då försvann identifikationen för mig hos andra beroende. Vi må ha samma typ av sjukdom men vi har helt andra beteenden.

Jag ser vad återfall kan göra med människor både här i forumet och i verkliga livet och jag lär mig av andras återfall och förhoppningsvis blir jag en liten aning klokare av det. Men det är en otäckt dyrköpt läxa som återfallet ger :( I värsta fall leder det till döden.

Eftersom jag är en aning till åren så har jag börjat lyssna på min naprapat, OCH min kropp !!, och gör lite sträckövningar innan jag kliver ur sängen på morgonen. Och samtidigt tänker jag en tanke på att jag minsann inte ska dricka idag oavsett vad som än händer ! Så får då både kropp och knopp en bra start på dagen ! Och det är fritt fram att kopiera farbrors övningar :-))

Ellan ! Visst är morgonen viktig för en bra start på dagen ! Förutom övningarna i sängen innan jag kliver upp så måste jag ha en morgondusch och ett par stora koppar kaffe :-) Helst då i en vilsam atmosfär ! Jag reser en del nu på gamla dagar och en del hotellfrukostar kan vara rätt livliga men jag har sen länge utvecklat en förmåga att bilda en bubbla runt mig där bara jag får vara. Det kan se lite surt ut, tror jag, men det är iakttagarens problem, inte mitt.

Bra sammanfattning när du skriver :" Vad som än händer så är alkoholen inte en lösning och lite styrka om att stå kvar i mig själv, i balans och trygghet." Gillar speciellt : "....stå kvar i mig själv..." Väldigt viktigt !

Kram till dig Ellan och hoppas du får en bra helg den 22e !

men inte redlös :-) Jag är på väg till ett ställe under ett dygn där prio ett hos medresenärer är en sak : Alkohol !
För de som fortfarande dricker är ju fyllan målet med denna resa medan jag åker för att jag inte varit med på en sån här resa på...tja...kanske 30-35 år ?
Idag åker jag enbart för att koppla av och äta gott (vilket jag egentligen inte heller behöver...) och ser fram emot att bryta vardagslunken. Dessutom är det nästintill gratis :-) Gratis är gott :-))
I kväll vill jag njuta av maten utan att nån stör mig och nej, jag är inte rädd för alkoholen ! Jag lever idag mitt liv och den får leva sitt liv. Däremot är jag en aning spänd på de som druckit för mycket och som ska omfamna, alt klå upp, hela världen. Jag har kommit upp i nån form av "tyckasyndom"ålder där rödvinstanter ska "hjälpa" mig ur min ensamhet. I detta fallet helt självvald ensamhet. Hur sexigt som helst med en tant som stinker rödvin som ska prata, läs sluddra, och försöka vara trevlig.

Idag väljer jag själv om jag vill dricka eller inte. Jag har inget förbud mot alkohol men idag känner jag ju skillnaden, både kroppsligt och själsligt, hur mitt val ser ut. Att förstöra det fina mående och den sinnesnärvaro jag idag har är inte nåt jag vill riskera. Jag kommer att njuta av maten, ev ta en tur utomhus för att kanske se norrsken och sen lägga mig tidigt. Även i morgon ser schemat nästan lika ut med reservationen att vädret slagit om till det sämre. Och jag kommer att må så mycket bättre än en majoritet av de andra gästerna och där lyser min skadeglädje igenom :-))

Sköt om er därute och ta inte första glaset !

Santorini !
Helt ok resa och faktiskt första gången jag åker i dagsljus på väg hem ! Jag försökte sitta ute så mycket tid det var möjligt för att få njuta av en av världens trängsta farleder ! Men tyvärr var vädret inte helt på min sida, blåste småj-lar och stundtals regn. Men ok i alla fall !

Största behållningen, läs skadeglädjen :-)) , var att se bakfyllan hos många rödvinstanter :-)) De mådde inte bra...hehehe!
Den här tiden på veckan är det pensionärer som åker och jag förvånas återigen hur åldersstrecket för "gamling" har flyttats uppåt sen jag var liten ! Jag med mina 65 år är liksom lammkött i sammanhanget :-))

Jag har tur som avbröt mitt krökande i tid för att få uppleva en ålderdom där jag fortfarande kan få vara med och känna med hela min kropp hur livet går vidare och kan få njuta av livet. Det är inte alla förunnat, alkis eller inte. Det är inte svårt att göra valet att inte dricka när jag väl har upptäckt möjligheten att få vara med fullt ut i livet. Utan några sinnesförändrande medel.

Jag har mycket att vara tacksam för och jag tänker nog alltför sällan på det idag. Jag har blivit en vanlig grå gubbe som bara är :-))

plötsligt blev det höst :-O

Och under den första höststormen befann jag mig på sjön ! Men fartyget är stort och jag sover hårt så det var inga problem ! Jag tillbringade sista helgen med en vän som liksom jag gjorde sin behandling i Skåne och som faktiskt firade sin 10-års dag helt nyligen ! Jag undrar om det finns en mer öppen relation än mellan 2 alkoholister som hittat sitt sätt att leva ett stabilt liv i nykterheten ? Vi har ju inte längre nån anledning att ljuga och gömma och kan vara fullständigt ärliga i vårt sätt att vara och det är en underbar känsla ! På buffén på färjan ingår fri öl och vin men jag kan inte se nån som dricker för mycket fast jag försöker hålla lite koll av ren nyfikenhet. Det är inga problem att se att det är väldigt väldigt få som kommer upp i min fd konsumtion. Det ger mig en liten glädjekick att se att det inte är så många som jag var.

Jag är oändligt tacksam för att jag slutade dricka i tid och tog emot hjälp för att kunna få en nykterhet där mitt inre fått sinnesro. Tänk vad mycket skoj jag hade missat om jag över huvud taget levt så här långt. Carina skriver om M's tågluff och jag börjar fundera på nåt liknande nästa år ? Men jag har ju blivit en bekväm gammal gubbe så f-n vet !! Men vid nästa forumträff kräver jag att få smaka på Carinas hembakade kaka :-))

Jag funderar på att köpa biljett till Så som i himmelen senare i höst men jag är inte säker på om det är rätt för mig eftersom jag numera är så fruktansvärt lättrörd. När alla mina känslor kom tillbaka till mig en bit in i nykterheten blev jag så överraskad över hur många tårar jag sparat under min aktiva tid. Det är så överfullt så ibland känner jag mig begränsad som nu när jag tvekar inför biljettköp. Största anledningen här stavas Gabriellas Sång. Och jag har inte svårt för att se mitt egna liv i texten !!!
https://www.youtube.com/watch?v=FIRHaUYq_cg

blir jag rädd....
https://drugnews.nu/2018/09/24/who-alkohol-dodar-3-miljoner-per-ar/

och en städdag som suttit lååååångt inne !! Ungkarl och bara jag bestämmer hur det ska se ut :-)) Hahaha...men nu är gränsen nådd även för mig !
Städning, biltvätt, lövräfsande och liknande urtrista aktiviteter var tidigare sammankopplat mycket intimt med krökande för att göra uppgiften roligare. Resultatet blev ju också därefter. Första nyktra sommaren var gräsklippningen en sån där tröskel som jag var tvungen att hoppa över....klippa gräs utan "stärkande" i magen ?? Men genom att ta stöd från det jag lärt mig på AA så gick livet i ljusa tongångar, den verktygslåda jag fick där har jag haft enormt mycket hjälp av genom många svårigheter.

Och inte enbart hjälp med alkoholproblem utan även livet i stort. Bara för att jag lever nyktert betyder inte det att livet hela tiden är en rosa vandring med mjuk mossa under fötterna. Jag har fått mina törnar som inte varit skojiga men som jag kunnat ta som bra lärdomar när jag väl kommit ut från det mörka. Och helt klart hade livet varit bra mycket värre om jag fortsatt att kröka, om jag alls levt idag.

Jag har, pga en stunds "vekhet", fått in en person i min privata fb som tycker det är en bra ide' att skicka små filmsnuttar mitt i natten. De har en tendens att innehålla grejer som är klart kvinnoförnedrande vilket jag ogillar skarpt. Jag har frågat om han tycker/tror att jag delar hans värderingar och får i stort sett bara ett flabb till svar. OCH.....ingen tvekan om att han är full när han skickar messen. Idag vet jag ju att värderingarna finns inneboende hos en människa men visar sig när alkoholen trubbar av spärrarna. Jag kan inte förändra honom men jag kan kicka ut honom från mitt konto. Och det valet jag har känns rätt gött !!

Jag noterar också att minst 3 stycken som tidigare varit aktiva här på forumet inte synts till på ett bra tag vilket gör mig ledsen. Jag förutsätter INTE återfall, det finns ju mycket annat som kan hända, men jag saknar personerna och deras bra delningar väldigt mycket. Jag hoppas innerligt att ni hör av er igen !!

Nu har dammsugaren svalnat så jag har inget att skylla på längre ! På't igen !!

om blodsband och sorg på anhörigsidan och det väckte tankar hos mig.

Jag har ju 2 barn varav den äldste är så medberoende så det är skrämmande. Han följer schemat helt hur en medberoende agerar och han tvärvägrar att lyssna eller ta emot hjälp, ni vet : "kanselv" som treåringarna säger. Han har magproblem, ont i muskler, behov av bekräftelse (främst från sig själv), svårt att lita på andra....ja, jag kan räkna upp allt som har med medberoende att göra.

Jag har för länge sen "accepterat det jag inte kan förändra" men på ålderns höst kommer ett orättvist samvete ifatt och jag börjar tycka synd om honom OCH mig som utsatt honom för alkoholens biverkningar. Och det ändå fast jag vet att det är en sjukdom och att jag inte hade möjlighet att agera annorlunda när jag var aktiv alkoholist. Spriten styrde helt mitt liv och jag hade inget annat val än att lyda med den kunskap jag då hade. Mitt prio ett var alkoholen, inte barnen.

Men det är en gången tid och jag försöker idag att vara så tillmötesgående jag har möjlighet till för mina barn. Med dottern tycker jag att det fungerar bra även om det tog lång tid innan hon slutade att lägga skuld på mig oavsett vad som hände i hennes liv. Det satt så djupt i henne att all skit var mitt fel men har blivit bättre med åren. Med grabben fungerar inget och han är även reserverad mot sin syster som han kanske helt omedvetet ser som en förrädare ? Jag tror att han själv ser att han gör galet och att syrran gör rätt men för att ändra sig själv måste han böja på nacken och ta emot hjälp.

Att känna skam och skuld är inte bra för en alkoholist, det skapar ångest som kan leda helt åt helvete. Därför är jag lite rädd för dessa känslor nu på äldre dar och det fast jag har kunskapen om det. Och jag vet ju att det bästa sättet att behandla det är att prata eller, som här, att skriva av mig mina tankar. Typ släppa ut trollen i ljuset. När jag var aktiv så hade jag inte kunskapen eller viljan till förändring, sjukdomen styrde mig helt, och idag är det inget jag kan göra åt det.

Idag har jag ett bra liv och är mäkta förvånad över att min kropp än så länge inte har tagit skada av allt gift jag hällt ner i den. Jag är tacksam för var dag jag får vara frisk och nykter även om jag är usel på att påminna mig det. Jag har än så länge ett helt fritt val att göra vad jag vill med min dag, lite ideellt arbete, lite språkträning, lite resor, besök hos andra, när jag vill gå upp på morgonen....bäst att passa på innan jag återigen blir beroende av andra. Nya minnen och upplevelser hoppas jag blir en källa till förnöjsamhet när jag väl sitter i rullstolen !

Men för att kunna ha det fina livet förutsätter det att jag inte tar det första glaset !!

här tiden på året kommer alltid tankarna på det destruktiva liv jag levde som aktiv alkoholist.
Det här datumet hade jag 2 månader och 13 dagar kvar som alkis.......fast jag inte var säker, eller ens tänkte, på det då.

Ju mer jag tänker på hur jag levde då ju mindre fattar jag att jag orkade. Att kroppen höll. Att jag inte blev helknäpp.

Mitt liv bestod i att sova, jobba, dricka i en ständig karusell, utan uppehåll. Ev trötthet söps bort, sömnen var ingen sömn utan en slags medvetslöshet. En evig jakt på systembolag som jag inte varit på för 2 dagar sen....Ibland blev paniken så stor så jag åkte 2-4 mil till annan ort för att handla, känns ju så där smart idag.

Jag hade tidigare haft kontakt med soc om hjälp och möts av total okunnighet om vad alkoholism innebar. Den första soc-kärringen kom med det numera ökända svaret : " Du kan ju inte vara alkoholist ! Du ser ju bra ut, har fina kläder och ett bra jobb." "Och har dessutom en familj och ett hem" !!! Jag hyser fortfarande agg till den nollan. Att hon sen inte hade en susning om hur behandlingshem fungerar var väl kanske inte så konstigt med hennes obefintliga kunskap i övrigt.

Jag hade ju tidigare under sommaren haft kontakt med chefen för stadens egna missbruksenhet och det var ju faktiskt hon som såg till att jag drog igång mitt sökande efter hjälp med sin sammanfattning av läget : " Du är inte alkoholist !! Du har familjeproblem !!! Förbannade ärthjärna !! Hur många liv har hon förstört ???

Idag tycker jag nog att möjligheterna att få hjälp har blivit bättre. Inte i min stad där de fortfarande är på grottstadiet men i andra kommuner, med fler missbruksmottagningar som är öppna för alla och inte minst via nätet som exvis det här forumet ! Så ni som tvekar eller är rädda för att söka hjälp för att ni tror att det är skämmigt så kan jag lova er att de kommer definitivt inte att skratta åt er ! Skämmigheten kommer från gamla tiders åsikt om att det är "svag karaktär" och det är "bara att ta sig i kragen" !!

Idag är sjukdomsbegreppet helt accepterat !

Tyvärr har det kommit in en massa hokus-pokus i form av mediciner bland de som jobbar med missbruk sen Gerhard Larsson släppte sin Missbruksutredning där han förordade "läkemedelsassisterad behandling". Det öppnade dörrarna på vid gavel för läkemedelsindustrin som bara har ett mål : Tjäna pengar !! Jag har aldrig någonsin sett/träffat en beroende som fått en bra nykterhet med hjälp av piller !! Däremot har jag träffat massor som bytt alkoholen mot piller :-( De har blivit tablettberoende istället. Jag har själv använt Antabus och Campral och båda var ju totalt meningslösa. Antabus för att det innebär ett tvång att inte dricka vilket ju är direkt motsatsen till att inte VILJA dricka. Campral kände jag överhuvudtaget inte av alls. Alla andra typer av piller har jag tvärvägrat att ta emot trots en del läkares enträgna tjatande. Och det är jag idag otroligt glad för !! Jag har idag ett rörligt, kanske lite för rörligt ??, känsloliv där jag kan pendla fritt mellan sorg, ilska, glädje och inte minst friheten det medför !!

Nåväl, mina tankar idag som kanske inte betyder så mycket för andra men som är betydelsefulla för mig så jag aldrig glömmer hur det en gång var. Den dag jag tror att jag är frisk så lurar döden runt hörnet. Det finns hopp och möjlighet att ta sig ur missbruket om jag väljer den vägen, beslutet är helt mitt !

Ta hand om er därute nu !!

resa fram till nykterheten började redan 10 år innan den totala genomklappningen.
Då sparkade jag mig in på dåvarande TNE i ren desperation över att inte få hjälp nån annanstans. Jag ville ha Antabus och fick efter ett tag när jag hotade med att inte lämna TNE. Knepig sits med facit i handen....Jag fick sen gå till en lokal i city för att få min Antabus i nån månad, utan nån som helst form av samtal eller hjälp, för att sen bara slängas ut och fick ett recept på Antabus och skulle klara mig själv. Lysande "vård"....

Sen var jag i kontakt med beroende"vården" 2 gånger efter det varav en gång då nån socionom körde nån form av KBT med mig ? Vi satt varje fredag i ett helt år och jag väntade hela tiden på nåt avgörande eller djuplodande snack men det kom inte. Men det var skönt att sitta där ett tag :-) Och det var lugnt på hemmafronten då eftersom jag ju "gjorde nåt" åt mitt drickande vilket var viktigast. Vid sista mötet frågade jag henne om hon kunde se nån förbättring hos mig men då blev hon högröd i ansiktet och kom med nån krystad bortförklaring.

Vid ett annat tillfälle fick jag en gammal socionom som inte heller kunde ett smack om alkoholister och mest bara ville prata om sin nära förestående pension i sin stuga på västkusten. Totalt meningslöst.

Att jag började på allvar med att söka hjälp var att jag insåg att hela min livssituation höll på att krascha helt. Och jag fick draghjälp av chefen för beroendemottagningen som jag skrev om tidigare. Hennes urbota korkade svar gjorde mig så förbannad så jag började agera själv. Och jag var pushad av min dåvarande fru som förklarade att det var färdigt om jag inte gjorde nåt åt misären. Jag såg ju hur familj, hus och hela mitt liv stod på kanten till katastrof. Men jag söp ihärdigt in i det sista ! Ända fram till kvällen före den morgonen jag satt mig i bilen och körde till behandlingshemmet, säkert fortfarande påverkad MEN blåste rent när jag kom fram !

Jag hade ju försökt så många gånger med att styra alkoholen med alla sätt som jag nu kan läsa här på forumet och kom ju till en punkt att jag fattade att jag bara måste ta mig bort från den. Det fanns ingen medelväg, jag måste sluta kröka om jag skulle överleva. Och jag hade förmånen att själv välja vilken behandling jag ville ha och dessutom hade jag möjlighet att betala för den själv ! Och idag vet jag att mina egna beslut hjälpte mig till en nykterhet med sinnesro, jag blev inte LOB'ad eller tvingad på nåt sätt.

Och som jag skrivit så många gånger förut : Den första natten på behandlingshemmet sov jag så otroligt skönt ! Jag var hemma, det var över, jag kunde koppla av !!! Jag hade verkligen kapitulerat fullständigt !!

Ett alkisliv i korta drag !!

kommentar om min bilresa till behandlingen :
När jag hade 3 mil kvar så hade polisen en alkoholkontroll där ytterst få visades förbi. Jag tänkte att det är väl själva f-n att jag ska åka fast nu när jag äntligen är på väg mot friheten och förberedde vad jag skulle säga. Som en sann alkis så var ju självklart tanken att jag skulle ljuga och manipulera innan jag insåg det fåniga nu när jag stod på tröskeln till behandlingshemmet. Jag skulle ju självklart säga precis som det är och be dem skjutsa mig de sista 3 milen.
Jag behövde inte oroa mig i förväg ( det känns väl igen !!) , de släppte förbi mig !!!

När det var ca 1 km kvar så kom jag till en avtagsväg och där fanns möjlighet att göra en u-sväng och åka hem igen !! Så sjuk var alltså min alkishjärna så den kom på den ljusa ide'n. Men det var i alla fall den sista sjuka ide'n från min alkishjärna :-))

vill jag inte göra reklam för det behandlingshemmet eftersom de gått ifrån det mesta som gäller det som Tolvstegsrörelsen (Minnesotabehandling) bygger på.

Jag kommer ihåg att när jag kom dit så var det först väldigt knepigt att inte få ha kontakt med omvärlden den första veckan annat än i verkliga undantagsfall. Idag är jag väldigt glad för den veckan för jag fick äntligen vila och på riktigt ta hand om mig själv utan störande moment. Vi fick inte se på tv, annat än utvalda dokumentärer om alkoholism, inga tidningar, inga andra böcker än Stora Boken (HEJ !! Alla religiösa.....det handlar inte om det !!) och böcker om alkoholism. Och självklart inga mobiler ! Telefonautomaten i samlingsrummet kostade 19 spänn i minuten att ringa från just för att den skulle användas sparsamt. Vi fick inte gå utanför hemmet utan att ha sällskap den första veckan och första tanken var : Är de rädda för att jag sticka ? Men anledningen var att det hände att folk slog ihop när alla spänningar släppte och det blev eftersök.

Allt handlade om att vända blicken in i mig själv och inte bry mig om vad som hände utanför typ Lev och låt leva !

Idag är jag oändligt glad för den veckan !! Jag tror nästan att jag lärde mig mest då ? Svårt att säga för mina 4 veckor på behandlingen var sannerligen omtumlande. Det som kom att bli mer långsiktig lärdom var alla berättelser från mina medpatienter som monterade ner mina förutfattade åsikter om mig själv, jag var definitivt inte ensam om att ha gjort knepiga saker, gömma, ljuga, manipulera...Jag var som vilken alkis som helst !! Terapeuterna, som själva var beroendepersoner, var raka och ärliga och lotsade oss till självinsikt. Jag märkte ju väldigt snabbt att var jag inte ärlig så såg de igenom mig på nolltid eftersom de själva använt samma argument och tvålade till mig direkt. Efter det så har jag nog aldrig dragit till med en lögn mer, jag hade liksom uppfyllt min kvot av bedrägeri och dessutom är det ju så mycket enklare att komma ihåg vad jag sagt och att det visar min egen person och inte nåt jag gömmer mig bakom.

Att lära mig att vara ärlig är nog det som betytt mest för mig. Efter att levt i en lögn så länge är det en befrielse att veta vem jag är !

Det var inte mycket till råd som gavs, helt enl AA's princip, utan alla pratade om sina egna erfarenheter och hur de gjort för att få ett bra nyktert liv. Den enda gången jag fick råd var när jag skulle åka därifrån, då sa min terapeut : Varje morgon ska du ta ett beslut om att inte dricka oavsett vad som än händer ! (En dag i taget) och så : Lyssna på de som gått före dig (Di Gamle), de har har gjort misstag som du ska lära dig av !

De 2 råden bär jag idag med mig närmast hjärtat.

När jag kom hem gjorde jag som de sa : Gick på AA !! 2-3 ggr i veckan ibland tom 2 ggr per dag. Det fanns så mycket att lära och jag är nyfiken så det underlättade. Vi åkte till olika stormöten/konvent i AA's regi där jag fick andra vinklingar än i hemmagruppen.

En gång i månaden var det efterbehandling och jag såg fram mot den dagen med glädje ! Jag åkte alltid dit på kvällen/eftermiddagen före och åt frukost på avdelningen och det kändes hemtamt och trevligt ! Ibland var det nån som tagit återfall och försvunnit och en gång var det en gök som försökte ljuga om sin nykterhet trots att terapeuten blivit kontaktad av polis och soc-tjänst som hade tagit in han på TNE. Som en sann alkis fortsatte han att ljuga trots att han var överbevisad. Vi såg honom aldrig mer annat än via tidningen då han blivit dömd för kvinnomisshandel :-((

En månad som jag är otroligt glad över ! En investering i mig själv på alla sätt !

gnällgubben på G igen !

Jag visste inte att det tidigare var tillåtet med alkohol hos scouterna !! Och nu ville några törstiga att det skulle bli tillåtet igen. Alkoholindustrin är verkligen stark !! http://www.accentmagasin.se/nykterhet/scouter-rostade-nej-till-alkohol/

Jag var på en föreläsning för ett tag sen där bla folk som ska hjälpa anhöriga/medberoende till ett bättre liv var med. Och som vanligt skiter det sig direkt :-(( De inser ju inte att de förstör familjer med sitt naiva sätt att möta beroende och medberoende på. De kan ju inget om vår manipulation ! Och det som de påstår : Barn i missbruksfamiljer är sååååå svåra att hitta :-(( De har ju ingen som helst kunskap om dessa barn ! "Det är bara att lyssna och vara ödmjuk" Att barn som växt upp i missbruksfamiljer är helt suveräna på att pejla av vem som pratar med dem och svarar på ett sätt som gynnar dem själv har de ingen som helst susning om. Trots att jag varit med i den här "branschen" rätt länge nu så törs jag inte ens försöka med att hjälpa ett barn ur dess situation av den enkla anledningen att jag själv inte har erfarenhet av att växa upp i en missbruksfamilj. Jag kan förstöra mer än jag kan hjälpa.

Förlåt irritationen men ibland måste jag bara få häva ur mig så det inte bygger bo i huvudet.

det den tiden på året som jag önskar att jag slapp.
Förutom det totala köpvansinnet som bryter ut så är det den stabila förträngningen om som vad sker i missbruksfamiljer och alla som far extra illa under denna låååånga helg. Förutom vi alkisar som är tvingade att bryta vanans makt och planera för många dagar som bolaget är stängt på (för ni känner väl igen vad som händer om vi lägger upp ett lager som ska räcka i 3 dagar ? Inte fan spar vi på det inte !! ) och som blir så bakis så bara åsynen av oss sprider vanmakt och avsky hos resten av familjen.

Julglädje ? Jotjena ! Möjligen i flaskan så länge den nu räcker men för resten av omgivningen då ?? 1a advent ? Visst.....lite glögg såklart...att min nästan var genomskinlig av tillsatt sprit tänkte ju ingen på....mmmm...så god glöggen är..

Jag är ensam på julen av den enkla anledningen att jag valt det själv och att ingen annan vill/kan/törs bryta traditionen. MEN.....nu ser jag till min glädje att det blir fler och fler organisationer som erbjuder firande för ensamstående/hemlösa och fattiga barnfamiljer och som söker volontärer !! I år har jag fixat annat, såg tyvärr det andra lite för sent, men nästa år kommer jag absolut att volontära på en sån tillställning !! Är det inte så julen ska vara ? Givmildhet utan tanke på egen vinning annan än att känna att jag gör gott för en annan människa !! Och dessutom garanterat nyktert !! Och garanterat kul att få se folk slappna av i en omgivning som inte bråkar eller dömer !

För första gången på år och dag kan jag se en jul som även jag kan vara med på ett hörn på. Men till nästa år kanske det är nerlagt ???

En gåta som jag funderat på länge är hur jag i det gamla livet lyckades få ekonomin att gå ihop under julen ?? Alkoholen tog ju merparten av mina tillgängliga pengar men sen var jag ju tvungen att köpa julklappar också ?! Hur i hela världen fick jag det att gå ihop ???
Prio 1 var ju självklart alkoholen sen fick familjen dela på det som blev över... Vilket tragiskt liv.

Idag är jag oändligt glad för att jag valt ett nyktert liv. Ja, VALT, för att ingen förbjuder mig att dricka idag, jag gör mitt eget val. Varje morgon kan jag välja om jag ska dricka idag eller ta ännu en vit dag. Med hjälp av er som skriver här och som påminner mig om hur det en gång var och hur det kan bli om jag inte påminner mig så lägger jag dag till dag och får tack vare det ett bra, nyktert, liv.

Häng på, ni därute, och gör detta till er första nyktra jul !! Ovant ? Javisst ! Men så stolta ni kommer att känna er !! Och ni kommer kunna ta en extra skinkmacka utan att magen gör uppror !!

Sköt om er !!

hänvisning till mitt inlägg här ovanför : https://www.aftonbladet.se/matdryck/a/yvwd82/systembolaget-stanger--fyr…

Bolaget stänger alltså FYRA dagar !! Jag tror att jag, för att påminna mig, ska åka och kolla på en parkering utanför bolaget och se stressen hos de som är törstiga.....Jag har ju varit i den situationen själv, men som sagt, påminnelse skadar aldrig.

nydag2018 för ditt sett att se på saken ! Mycket intressant ! Jag har inte ens nuddat vid tanken på att se det så !
Och även det där med 3.5 %......det fanns inte i min värld att sitta och häva mellis för det skulle aldrig räcka till för att uppnå min fyllegrad på den tiden. Vad jag kommer ihåg så retade det bara upp suget så det blev outhärdligt och jag var tvungen att ha starkare grejer. Bättre då att låta bli och invänta öppningsdagen.....

den 2a december var det 35 år sedan musikvideon Thriller med Michael Jackson spelades in.
På den tiden var jag i mitt "bästa" stadie av min alkoholism :-O Tyckte att jag dansade helt i klass med Michael och var bara lindrigt bakis dagen efter. Livet lekte och det mesta var kanon !

Sen gick det långsamt men säkert utför. Jag kollade hur mycket jag drack med hjälp av nån liten grej (kommer inte ihåg vad den hette ? ) som Bolaget delade ut och i bästa alkisanda så censurerade jag bort lite av det jag hällde i mig och, vips, så var resultatet ganska bra. Jag provade att hålla upp ett tag och det gick ju fint för jag visste ju att det var en bestämd tid och att jag efter den tiden skulle få dricka lite igen. Det tog några år innan jag såg att den tiden jag höll uppe, den drack jag igen när jag väl startade igen. Ett märkligt fenomen som de allra flesta alkisar blir varse när de börjar dricka efter ett uppehåll.
Jag provade att dricka "finsprit", bara fredag-lördag....jaja..kanske lite på onsdagar..., inte ensam, inte hemma, bara öl, bara vin...Kort sagt alla sätt som beskrivs i andra trådar här på forumet. Inget hjälpte.

Jag dansade inte längre som en gud, jag blev svårt bakis, började med återställare.....efter ett tag började händerna darra ( klassiska testet : håll händerna framför er med handflatorna upp och be nån lägga ett A4 på var hand. Inte kul) och det värsta var att jag förlorade styrningen i en fot och liksom klampade fram. Hela kroppen protesterade våldsamt. Men ändå fortsatte jag ! Och jag ökade intaget ! Jag var totalfast i sjukdomen.
Tramset med att dricka kontrollerat, som vissa förespråkare gör gällande fungerar, är så mycket fel det kan bli. De har inte susning om hur jag, alkoholisten, fungerar ! De är ju inte alls medvetna om att jag som aktiv alkoholist är manipulativ så jag levererar de svar de förväntar sig för att få lugn och ro runt mig. Än idag har jag förmågan att ljuga vem som helst under bordet men undviker i det längsta att göra det av den enkla anledningen att jag inte mår bra av det. Idag är sanningen det enklaste och skönaste jag kan tänka mig att leva i. Jag har ljugit färdigt i mitt liv.

Idag mår jag så bra jag kan med tanke på hur jag misshandlat min kropp. Ålderskrämpor javisst, div förslitningar javisst .......MEN jag lever och är nykter !
Jag är glad att jag sluppit så lindrigt undan !

på återblicken på Musikhjälpen, ett program som jag slaviskt följer varje år ! Och som ger en sån hööööög mobilräkning varje gång ! Och jag hänger på varje mobilflash bara för att känna att jag är "en i gänget" liksom i det här forumet.
Och kommer att tänka på att när jag var aktiv fanns ingen som helst plats att tänka på andra och hur de har det ! Nu är det skillnad på alla plan ! Lättrörd och gråter ofta när jag tittar på Musikhjälpen och ser alla människor som vill så väl ! Tareq T som själv låter tårarna rinna när han blir överväldigad...jajösses ! Rikard Söderberg som kommer av sig när han märker uppslutningen på torget, https://www.youtube.com/watch?reload=9&v=dCOUemeLx3U !! Jag har varit på plats på ett torg i Sverige när det sändes och den stämningen slår alla fyllor jag haft !!
Jag upplevde, och lärde mig !!, massor när jag besökte Mänskliga Rättighetsdagarna på Stockholmsmässan för några veckor sen och där fanns många utställare som får ta hand om effekterna av alkoholproblemen. Inte kul, men nyttigt, att höra deras berättelser om alkoholens biverkningar.
På så många sätt blir jag påmind om hur bra jag idag har det som kan välja själv hur mitt liv ska se ut ! Och jag kan känna med/för andra som har det tufft, det var absolut ingen självklarhet tidigare. Livet ändras på så många plan i nykterheten som jag aldrig någonsin kunde tänka mig.....och bara till det bättre.
Och allt beror på att jag inte tar det första glaset !

påminnelse är min medicin jag tar för att sjukdomen inte ska komma krypande i mig igen. En enkel och billig medicin som borde få Nobelpriset :-)
Jag brukar säga att jag haft 3 liv : Före. Under. Efter alkoholismen.
Varje liv har haft sina lycko- och sorgestunder. Och nu slår det mig att varje liv har varit nästan (men bara nästan! ) en tredjedel av mitt totala liv :-O
Och när jag tittar tillbaka så har varje liv gett mig just sina erfarenheter så jag hela tiden fått större kunskap och möjlighet att utforma mitt liv. Låter kanske konstigt att en alkis kan lära sig något överhuvudtaget (annat än att ljuga och manipulera) men en del fastnar i skallen och sitter som gjutet för att kunna användas senare. Min största och bästa "skola" är när jag var nynykter och nyfiken ! Jösses vad med grejer det fanns att upptäcka ! Många nynyktra är rädda för att göra "utflykter" utanför sin trygghetszon för att kanske få "sug" och "trilla" dit men det är ju samtidigt ett mått på hur stabil min nykterhet är och hur min självkänsla har byggts upp.
Efter att ha levt ett liv där jag var instängd i mig själv för att sen kliva ut i det sociala liv som sker överallt utanför mitt skal är en känsla som jag kan tänka mig att en fjäril känner när den kryper ur puppan ! Friheten är gränslös !!
Gränsen för min egen tid på jorden kryper snabbt närmre (vad skulle Einstein sagt om att tiden går fortare när man blir äldre ???) och jag har så mycket kvar att göra/uppleva ! Jag har iaf bestämt att Eldfesten i Stockholm ska jag vara med på !!
Och jag ska vara nykter då !!
(Och nu över till Nobelbanketten :-)) )

eller ska jag inte ?
Vet inte om jag är överkänslig nu men jag blir beklämd över att det är fler som försöker allt det som jag gjorde en gång i tiden.
Och det fungerade inte då och det fungerar inte nu.

Jag hade bestämda tidsuppehåll för mitt drickande.
Jag drack inte över vissa helger.
Jag köpte hem för att det "var bra att ha" (för vem ??)
Jag räknade hur mycket jag drack (och självklart fuskade jag för mig själv) ( Redan där borde varningsklockorna skrålat högljutt!!)
Jag höll mig konsekvent undan all typer av piller (utom testet med Antabus och Campral) för jag anade att jag skulle bli beroende av dem också. (Idag är jag otroligt glad och tacksam för det !!)

När jag väl accepterade att jag måste ta emot hjälp och sökte den, då....först då, insåg jag att vägen ut från mitt destruktiva liv var att sluta dricka. Inget mellanting. Jag hade ju testat allt utom just det.

Och där är lösningen !! Så enkelt men så ogreppbart när jag var inne i det aktiva beroendet. Jag kommer så väl ihåg hur mitt inre gjorde uppror när jag sökte hjälp första gången och jag insåg att min största kärlek i livet (dvs alkoholen) höll på att dö eller åtminstone försvinna ur mitt liv.

Jag var tvungen att släppa taget för att åstadkomma den förändring jag trots allt ville ha i mitt liv.

Nån klok människa har en gång sagt att AA är ett enkelt program för komplicerade människor. Sant !

kollade det fantastiska programupplägget (obs ! Ironi !!) som SVT har under julen och såg ett program idag om ÄGGLIKÖR !!!
Av all smörja jag hällt i mig för att få till ett rus så har jag EN gång testat att få ner ägglikör ! Jag får kräklust idag bara av att se namnet....

helgen firade jag min aa-födelsedag ! Och eftersom jag för länge sen slutade hoppas på att nån skulle komma ihåg den så gjorde jag det ensam. Den betyder nog mer för mig än min "riktiga" födelsedag eftersom jag har så många minnen runt den, både före och efter. Jag var ute och körde på dagen och letade efter nån alkoholkontroll men hittade i vanlig ordning ingen :-( Annars är det numera en lyckotanke att bli stoppad och få blåsa !!

Jag är inte på topp själsligt, är aldrig det under vintern, och är lite extra vaksam på mitt mående så det inte fibblar iväg till nåt som gör att längtan efter att dricka växer sig fast. Jag har aldrig fått såna tankar (jo, 2 ggr i början av nykterheten) men det beror nog på att jag har blivit varse vart jag är på väg och har verktyg för att kunna handskas med det. Jag är ju medveten om att jag har en kronisk sjukdom och att jag inte kan dricka, så viktigt att inte glömma det !! Normalt sett så tänker jag aldrig på alkohol och har inte heller nån som helst längtan efter det. IDAG !! Hur det blir i morgon vet jag inte !

Jag har följt en brittisk deckarserie som heter Scott & Bailey och häpnar över kvinnornas enorma vinkonsumtion !! Att misstänka att de är sponsrade av vinfabrikörer ligger väldigt nära till hands ! I alla fall den ena huvudrollen har en stor röd skylt som skriker ALKIS !!! pga alla situationer hon sätter sig i. Beklämmande.

Å jag firade födelsedagen med smörgåstårta :-)) Inte ett dugg nödvändigt men väldigt gott och helt skamlöst tycker jag att jag är värd det !

Ta hand om er med hjälp av en dag i taget och ta aldrig första glaset !

för gratulationerna !!
Visst är det så att oavsett hur länge jag varit nykter så har jag alltid spriten en armlängd från mig. Så länge jag lever har jag ju valet att lyfta glaset eller inte men så länge jag sköter om mig själv och påminner mig om hur det en gång var så blir livet så oändligt mycket enklare än när jag var aktiv alkoholist. Och därmed blir glaset tyngre att lyfta.

Ta hand om er !!

Muränan ! Blir glad när du gör inlägg så du inte glömmer oss :-)

blir jag inte klok på hur jag fungerar ???
När jag var nynykter var jag oerhört känslig för att "känna in" andra alkoholister och medberoende men jag var tvungen att vänja mig av med det för vi är så många så det blev en aning jobbigt. Idag kan jag känslolöst konstatera att en person är beroende utan att lägga några värderingar i det. Men det räcker fortfarande med att möta en person och bara byta ett par ord så är det klart. Jag vet ju att personen har, liksom jag, ett val att göra och att jag inte kan påverka det.

MEN.....insikten att nån är medberoende har aldrig riktigt släppt mig och det kan ju bero på att de är så många fler så det är svårt att undvika ? Och den insikten har ökat den sista tiden !? Och jag är inte på det klara med varför ?? Det är inte svårt att känna igen en medberoende irl men om jag bara ser hur de agerar/skriver på sociala medier så blir jag förvånad ! En ide' är att ordvändningarna är en spegel på mitt sätt att skriva och självklart om de beskriver sitt mående som liknar mitt när jag var aktiv. Och på nåt sätt tycker jag synd om dem för att de inte själva är medveten om problemen eller vill se det trots alla signaler. Tyvärr är det många som börjar knapra piller vilket bara förlänger lidandet och gör att de fastnar i en bedövad värld som är väldigt svår att ta sig ur.
I min direkta närhet har jag 3 st som är kraftigt medberoende varav en vet min bakgrund och vars pappa var alkoholist/drogberoende men som totalt blockerar all hjälp och sticker huvudet i sanden och mår sämre och sämre.

Jag har skrivit det förr och tyvärr stärks det med att medberoende är mycket svårare att komma nära och få att förstå sambanden. Hos mig som alkis finns en konkret sak att peka på : Alkoholen som jag dricker.
Att få medberoende att inse att det är i stort sett samma sak för dem är så svårt : Alkoholen som ANDRA dricker.

Jag får nog fortsätta att fundera för jag tror inte det finns givna svar på varför min känslighet har ökat den sista tiden.

fräckt kopierar jag in denna viktiga text som så många borde läsa :

Marie Bengtsson
27 oktober 2017 ·
"TA INTE ANSVAR FÖR DEN SOM ALDRIG GÖR FEL
Under många år har jag jobbat som drog- och familjeterapeut inom den behandlingsform som går under namnet Minnesota- eller tolvstegsbehandling. Det som kännetecknar beroendesjukdomen är att den genomsyras av förnekelse, skuld och skam.

Enkelt förklarat hänger det ihop så här.

Sjukdomen yttrar sig på ett sådant sätt att den som är beroende förlorar förmågan att kunna hantera sitt alkohol- och drogintag vilket leder till överkonsumtion. Detta medför, i sin tur, att konsekvenser på alla plan i personens liv uppstår. Känslomässiga, mentala, sociala, fysiska, etiska, juridiska och finansiella. Inte alla på en gång, utan en efter en, men i en allt snabbare takt.

Varför gör då inte denna person något åt det kaos som uppstår som en följd av sitt alkohol- eller drogintag? Varför slutar han, eller hon, inte bara att dricka eller droga?

Svaret är lika enkelt som det är svårt. FÖRNEKELSE.
Eller som min kollega Stig brukade säga:

”Alkoholisten är så sjuk att han inte förstår att han är sjuk.”

Den beroende håller sanningen borta från sig själv vilket får till följd att omgivningen först blir förvånad därefter frustrerad för att sedan ta på sig ansvaret för det som händer.

Den som lever nära den som är beroende lever nämligen också nära den skuld och skam som blir konsekvensen av överkonsumtionen och kontrollförlusterna. MEN eftersom den beroende inte förmår se sitt problem kan han eller hon inte heller ta ansvar för sin skuld utan lämnar istället över notan till den som sitter bredvid.

I den beroendes dimmiga värld är det ALLTID NÅGON ANNANS FEL att det ser ut om det gör.
Mitt budskap till den som lever nära en person som är aktiv i sitt beroende blir därför:

Det är inte ditt fel och därför inte heller ditt ansvar att reda upp, fixa till eller hålla styr på vare sig den beroende eller dennes problem. SKULDBÖRDAN är inte din att bära utan du kan, utan det minsta dåligt samvete, lyfta den från din axlar och börja leva igen.

Och mitt budskap, till alla andra, blir:

Se upp för personer som aldrig gör fel. Det är nämligen fullt möjligt att bli fast i en skuldfälla även i ett hus som är vitt."

Marie ❤︎

personal och ni som kom på träffen idag och verkligen gjorde den till en dag för mig att minnas !
Det är många intryck som nu ramlar omkring i min skalle och jag vet sen tidigare att det kan ta några dagar innan allt har hittat sin plats och lägger sig till rätta i huvudet. Nya erfarenheter som jag kan glädjas länge åt !

Sköt om er !!

svänger och jag har svårt att hänga med !

När jag åkte hem från träffen i lördags så kom tanken på att jag har det så otroligt bra i mitt nyktra liv och att jag alltför sällan numera verkligen tänker på det. I början av nykterheten så var belöningarna viktiga men allteftersom tiden gick så blev det mer ett accepterande av att jag gjorde bra saker för min egen skull för att sen sjunka undan till att bara vara en normal vardag. Jag behöver påminna mig om hur livet ser ut idag och hur det tidigare var och vara tacksam för det jag får uppleva.

I söndags blev jag påmind om motsatsen.

För många år sen var jag bekant med en man som jag hade gemensamma bekanta med. Vi trivdes inte ihop men vi kunde iaf prata med varandra. Jag var aktiv alkis då och jag förstod senare att det var även han. Han tog sig aldrig ur sitt beroende och förra veckan orkade han inte mer utan tog sitt liv.

När jag tittar tillbaka så inser jag ju självklart att det lika gärna kunde ha varit jag som söp mig bortom all sans. Vi gjorde olika val och jag får fortsätta mitt liv ett tag till. Och jag har tjatat om det : OM jag skulle börja dricka nu så skulle jag inte överleva.

Nu kan jag ta bilen en lördag för att vara med på en forumträff och känna mig glad över att jag har den möjligheten och dessutom känna den ofantliga frihet jag har när inte alkoholen styr mitt liv längre.

Detta bara genom att göra ett val och ta en dag i taget !

lite buddism i Sverige tror jag :-)) Jag är ju inte religiös men jag gillar Buddhas tankar och levnadsregler och inte minst deras helger i bla Thailand då det är helt förbjudet att sälja alkohol ! I maj blir det lite svettigt för alla alkisar där pga kröningen av nya kungen :-)) Mycket stängt då :-))
Idag är det den viktigaste helgdagen : Makha Bucha Day ! Köp ingen sprit idag hörrni !!

drabbar livet mig hårt och ställer allt på ända.
2 dagar i rad har jag fått uppgifter som gjort att jag totalt måste revidera allt jag uppfattat sen barnsben, som människor jag litat blint på.
Det är inte skoj att få dessa obehagliga uppgifter istoppade med eftertryck rakt in i mitt hjärta och som gör att jag inte mår bra.

Jag är enormt glad för att jag har en stabil nykter bakgrund och har lärt mig att AA's program hjälper mig med sina enkla levnadsregler och att de sitter i ryggmärgen som ett stöd jag alltid kan luta mig emot.
Idag vet jag ju att en sup aldrig någonsin löser nåt och att jag blir urusel på att hantera livet som ju inte alltid är en dans på rosor.

Ibland kan jag bli sur på mig själv och få samvetskval över att det tog sån tid innan jag fattade att spriten var orsak till mitt miserabla liv. Och det trots att jag idag vet att jag inte kunde hantera livet annorlunda med den kunskapen jag då hade. Vändningen kom ju den dagen då jag ärligt erkände för mig själv att jag är en alkoholist och att jag behövde hjälp för att komma bort från, och behärska, sjukdomen. Vid den kapitulationen så vände mitt liv och blev bara bättre och bättre trots div bakslag som egentligen bara är en liten vindpust av vad som skulle kunna ha varit.

Jag är fortfarande skakad över de nya uppgifter som kommit fram och mår väl inte så bra MEN jag behövde inte dricka på dessa uppgifter. Och ikväll är jag bjuden på fest bara jag får reda på vart jag ska :-)))

har ju förmånen att få bli äldre och samtidigt ha en stabil nykterhet och även utan några allvarliga sjukdomar annat än åldersrelaterade.
Men en sak som jag upptäckt nu är att mitt sätt att acceptera förändringar sakta med säkert har förändrat mig en aning och det är en utveckling jag är rädd för. Sen tiden före min behandling så har jag haft väldigt lätt för att kliva ut i det okända och acceptera det som sker utan min inverkan. Jag har haft förmånen att kunna se livet fortgå utan att jag behöver försöka styra upp det. Det som sker det sker. Att acceptera det jag inte kan förändra har varit mina ledord sedan tiden innan nykterheten utan att jag då riktigt fattade innebörden av det.

Jag står nu inför en resa, och det är ju inte den första resan jag gör !, och upptäcker plötsligt att jag känner en viss oro och fattar inte varför ?? Ok, landet jag ska till är väl inte i framkant när det gäller trygghet, flygbolagen har mörkat felaktigheter i sina kärror, ett av hotellen jag bokat svara inte på mail, har sett (något för sent) att politiskt och religiöst är det helt galen tid med ett besök........sånt har inte brytt mig tidigare ! Är det typ att "När fan blir gammal blir han religiös" ????

Näe, det är ju inte jag !! Jag har en enda viktig uppgift som jag behöver hålla reda på och det är att inte ta det första glaset !! Allt annat kan jag uppriktigt strunta i för det löser sig utan att jag lägger mig i det !

Det är avlöningshelg och köerna är långa till Bolaget och jag är så otroligt glad för att jag inte står i en sån kö !! Svetten på ryggen av nervositet för att nån ska känna igen mig, problemet med att få lönen att räcka hela månaden, det synnerligen usla måendet dagen efter när jag hade druckit upp allt som skulle räcka hela veckan.....

Idag är jag en alkoholist som är nykter för min egen skull och med den förutsättningen kommer jag väldigt långt i livet.

en alkoholist som idag är nykter för min egen skull.
Och jag är en ren alkoholist, dvs jag har aldrig använt droger eller tabletter i mitt missbruk.
Och idag kan jag se att jag är en utdöende ras eftersom de allra flesta numera har ett blandmissbruk.

Och jag blir mer och mer sur på rapporteringen av missbruk i Sverige där fokus ligger på narkomaner som är en liten grupp missbrukare, förhållandevis. Vi alkisar, även de som blandar med tabletter, är i klar majoritet, kanske mer än 10 ggr större grupp, och vi dör som flugor i jämförelse med narkomaner. VARFÖR lyfts inte det i debatten ???

Kan det vara så enkelt att alkoholmissbruk blivit socialt anpassat ?

Och jag tror inte jag nån gång sett en undersökning där alkoholister fått vara med att dra slutsatser utan det är alltid nån "lärd" gök som ska tala om för mig hur jag fungerar :( Och de har nästan alltid fel. Rekordet har nog den stora konferensen Drogfokus där det sitter byråkrater och gaggar statistik men inte kommer med några förslag på lösningar som fungerar och tvärvägrar att bjuda in alkoholister. Och mer och mer ser jag nu att "förståsigpåarna" rekommenderar läkemedels"assisterad" behandling :O Bla KRIS är ju så less på att ta emot frigivna ungdomar som åker in för div brott och kommer ut beroende av div läkemedel. Hur ska man rehabilitera en "vanlig" narkoman som blivit beroende av andra läkemedel under fängelsetiden ? Snudd på omöjligt. Men läkemedelsindustrins lobbyister är en väldigt stark grupp.

Att vara alkoholist innebär en "utbildningsperiod" på 15-25 år, det går på halva tiden om man också använder tabletter, och det är inget man lär sig på en skola. Varför används inte vi mera ??? Vi som har en stabil nykterhet har ju en förkrossande kunskap i missbruket och delar gärna med oss men de "lärde" håller inte alls med oss. Trampar vi nån på tårna ? Ja, förmodligen.

Nu har jag fått gnälla av mig och lyfta oron i min skalle och kan återgå till det vanliga livet igen :) Tack för mig !

är hela grunden för min nykterhet.
Att vara ärlig mot sig själv i första hand ger mig också verktyget att vara ärlig mot andra.

Under hela min aktiva tid, ca 25 år, så lärde jag mig att använda lögnens alla olika sätt och jag blev en mästare att ljuga för mig själv och andra. "Hur mycket har du druckit? Ääää...jag har bara tagit en starköl" Liket efter ett kvarter låg då gömt nånstans. Den klassiska lögnen efter att ha testat Systembolagets snurra som skulle visa om man drack för mycket blev ju lätt parodisk......jag menar, ljuga för mig själv när jag skulle uppskatta mängden blev ju bara så löjligt. Den var så uppenbar så tom jag själv såg igenom min lögn och jag slutade med såna larviga påhitt.

När jag sen försökte få hjälp via olika kommunala ställen befolkade med professionella medberoende som skulle "hjälpa" så blev jag så häpen över att de inte på nåt sätt misstänkte att jag ljög ??!! Jag fattar inte än idag hur det är möjligt att svälja det jag sa ?? På den tiden var jag som de flesta andra i början väldigt kluven till min situation : Sluta eller dricka "socialt" ? Jag ville ju ha kvar spriten men ändå inte. Om jag då mötte en som fattade nada över hur jag fungerade så blev det ju en sport för mig att använda min manipulationsförmåga.

Jag har fortfarande kontakt med såna som är i startgropen för att sluta använda alkohol men har dragit ner rätt bra på sånt för det är liksom en never ending story och det sliter. Vissa gör avtryck dock och jag blir så i grunden lessen när jag ser vad de försöker göra. Jag talar direkt om att jag ser och hör om de ljuger för jag har ju själv använt lögnen. Men ändå ska de framhärda fast det är så uppenbart. Rekordet är nog hon som diktade upp en hel familj fast hon bodde ensam i en helt annan stad än vad hon uppgav. Då är det meningslöst att försöka hjälpa eller lotsa fram till ett nyktert liv, skyddsbarriären är alldeles för hög och stabil.

Idag har jag förtvivlat svårt för att ljuga, en vit lögn på sin höjd ! Och det har blivit så att jag tom inte vill vara med på nån form av överraskning för det känns inte bra att luras även om det anses vara till ett gott syfte. Livet blir så mycket enklare om jag ser till att vara öppen med hur jag tänker och att jag själv vet att jag inte behöver ljuga för nån om hur jag är.

Idag är jag en egen person som är värd att ha ett bra liv och jag duger precis som jag är.

Och det beror helt på att jag inte tar det första glaset !

Kram på er alla !!