Livet rullar på.
Inte i bemärkelse att det är knappt ok utan tvärtom så stannar inte livet varje helg pga eländigt mående.
Tänker mycket på att varje måndag (bakis då med) var som att börja om- med humör och trötthet. Kraft och energi. @sisyfos du har ju valt namn efter denna insikt helt klart.
I backspegeln ser jag att jag förflyttat mig under det här året. Kommit vidare. Det kan vara tankar och inte utveckling- eller jobbet- där jag rent konkret absolut fått mer ansvar, ny roll.
I relation till min mamma och barnen- utveckling.
Vännerna, MINST lika viktiga som förut. Skrattar mer. Gråter mer. Känner massor. Styr upp.
Orkar (nödvändigt i mitt jobb men inte helt vanligt) driva saker ett steg till. Tidigare har jag satt mig ner på en stubbe och orkar inte.
Nu behöver jag vila- egentid- men jag orkar.
Mer roligt, mer allvar. Att vara i livets små ytterkanter istället för att ligga i mitten och skvalpa.
Ger även mig själv ett ❤️ Idag liksom ett till var och en av er som kämpar!

Har ibland funderat på om mitt nick är så smart egentligen, SeKlart är liksom lite mer ett mål. Själv tragglar jag oförtrutet upp och ner med den där jäkla stenen... just nu rullar jag omkring den där uppe. Kanske måste byta nick..
eller kanske ska tänka att det innebär kraft och energi istället för ett evigt harvande upp och ner.

SeKlart är ett väldigt bra nick och det är nog just det du gör, ser klart. Det är väl det bästa med att vara nykter - att vara mer levande. Skratta när man skrattar, gråta när man gråter. Och se lite klarare, inte så suddigt och ofokuserat. Du får ett ? och några ? av mig!

@sisyfos, jag tycker du har ett bra nick ? för på sätt och vis ska den här stenen rullas varje dag- och med lite variation. Nykterheten kräver en del av oss men går inte att jämföra med vad vi krävde av oss när vi drack. Se klart- det var en dröm eller vision jag hade när allt började. Hade som en flottig lins över hela mitt liv, det blev just aldrig klart. Jag ser inte så himla långt nu, men klart, det stämmer! Ibland räcker det bra för mig att överblicka dagen. Från början till slut. Tills jag ligger i min säng. Jag har inte alltid haft det så, oräkneliga är kvällarna som slutade utan skärpa.
Allt det som är bra i livet går knappast att tillskriva nykterheten. Fanns ju väldigt mkt bra innan. Men trygghet och frihet är vad som har tillkommit under året. Stora massiva stenar under min korkmatta. Skickar ett hjärta tillbaka, tack för tankar kompis! ?
Kram!

Jag vet inte om jag gör nåt fel med mitt jobb för jag känner mig inte särskilt stressad längre. Är ikapp med det mesta/ nästan som fantomsmärtor för jag är så van vid mitt alltid närvarande dåliga samvete att jag inte riktigt vet hur det är att leva utan det.
Det har tagit sin tid faktiskt. Att liksom ordna upp saker. Ta hand om relationer. Eller avsluta. Vara i fas på jobbet och kunna bedöma vilka insatser som krävs. Ha en bra och jämn dialog med min mamma istället för att kastas mellan dåligt samvete, irritation och överdriva kärleksbetygelser. På grund av dåligt samvete och irritation...
Som att alla bestick i lådan har varit lite skeva. Nu känns de iallafall funktionella.
Har varit väldigt irriterad på min man några dagar. Av slaget som kräver lång promenad och långt prat. Det känns bra för mina tankar känns sorterade- ”så här blir det för mig”. Tänker att jag ibland varit omedvetet rädd, när vi bråkat. (På inget sätt rädd för min man.) Men att alla de där glasen legat där och skavt. Mellan mig och mig.
Nu ska jag laga fisk (skrei- för info till fiskeklubben ?❣️) och kämpa på med min diet! Heja mig, kram till er!

Se klart, det låter ju härligt att du nått en slags jämvikt i vardagens åtaganden och som får effekt i ditt inre...
Inte för mycket, inte för lite, det kanske är det som är harmoni i tillvaron.?
Kram ???

En sak de visade på SVT igår var just magnetröntgen som visade på stress hos alkisar för skitsaker. Sådant som normalt inte borde stressa gjorde enorma utslag på hjärnan.

Så nu när vi är nyktra är vi mer chill helt enkelt. Gör en sak i taget, viktigast först. Det som inte hinns med får vänta, eller dissas helt. Jag tror man blir mer effektiv när man gör en sak i taget, eller åtminstone tar en bit i taget på varje grej.

Att jobba hemifrån är mindre stressande för mig generellt. Jag väljer när folk får ”störa”. Jag slipper suga åt mig andras stress som ett lackmuspapper. Jag kan känna av andras stress på flera meters håll.

Sent igår ville min chef att jag skulle göra en grej. En grej jag inte ska göra, det ska en annan mellanchef göra. Men vb gör inte det, och då brukar min chef göra det istället. Nu var hon trött och irriterad ”jag ska strax ha mitt åttonde möte idag”.

Så för att min mellanchefskollega inte gör sitt jobb så ska jag få den förbannade apan i knät. Jag vägrade. Vet inte hur det löste sig, men jag löste det inte.

Min chefs stress stressar mig massor. Här hemma slipper jag se och höra henne, mer än på möten.

Kram ?

Ps. Egentligen skulle jag ha polisanmält spritpaketet. För sakens skull. Snacka om oönskad gåva.

... det stämmer. Nu har jag varit så chill att jag måste gå upp 05:45 för att förjobba morgondagen istället.
Känns också det ganska chill! Kram ?

Även i det här soffhörnet där jag landat för att andas lite. Veckan har varit så bra, så här långt. Rejäla dagar. Känns som jag har sån kraft i stegen. Det händer att jag står liksom lite utanför mig själv och tänker; var det där jag? Som bara gjorde och drev på och fick till.
Krångliga saker har jag gott om att hantera. Samtal och beslut och processande. Men på något märkligt vis så ägnar jag noll komma noll tankar åt hur jobbigt det är/kommer att bli/har varit. Det är en mental förflyttning som jag faktiskt inte känner att jag själv rår över på ett medvetet sätt. Utan som att nån vänlig själ möblerat om när jag har varit upptagen med annat.
Där snackar vi mirakulösa små händelser i ett litet liv.
Har ni läst den boken, Ett litet liv?
Om inte så är det så nära en order som ni nånsin kommer höra från mig. Nu promenad. Kram på er!

Bara positivt i den här tråden läser jag! Håller helt med om att stresshormonerna tycks ha vintrat in, om inte helt så mestadels faktiskt. Läget utan alkohol ger helt enkelt ett liv under kontroll. Inga större saker att klaga på. Var självklart tvungen att omedelbums kolla upp Ett litet liv. Verkar mycket bra men finns tyvärr inte som ljudbok som är mitt medium just nu.

Kram!

Vad synd, jag ser nu att den bara finns som e-bok här också. Den är fantastisk. Jag fulgrät rakt ut på en taverna i Grekland när jag läste de sista 50 sidorna. Men den är jobbig att komma in i. Man får kämpa lite. Men det vet vi ju hur det är.
Apropå positivt så är jag inte säker på att jag är så himla kvittrande men det är som du skriver- under kontroll. Tänk att vissa har haft det så för jämnan. Kanske vet vi ändå något som inte de vet.
Kram!

Tack för boktips även om jag har många på hög som väntar på att bli lästa...
Jag är typen som inte klarar av ljudböcker. Vill gärna hålla boken i händerna och kunna gå tillbaka i texten. Då är det praktiskt med pocket som inte väger så mycket.
Därför läser jag sällan nyutkomna böcker utan väntar på pocketutgåvan.
Såg att "Ett litet liv"finns i pocket ?
Har du läst "Ljuset vi inte ser" av
Anthony Doerr? En fantastisk bok!

Vill också säga att du stöttar Varafrisk så himla bra.
Du är duktig med orden och känslorna.
Stor kram och trevlig helg!?

🧡🌱🧡

Älskar boktips @finalisa, ska leta på Storytel Jag föredrar också läsning framför lyssning men det har mest att göra med min bristande koncentration.
Tack också för snälla ord- jag upplever att det finns stor rikedom i våra olika sätt att få och ge stöd här på forumet. För mig har många av er här kommit att bli väldigt viktiga. Men livet levs irl, så ses vi här för recap ? Kram.

Under ganska många månader var nyktra livet ”jomen det går riktigt bra”, ”faktiskt skönt” ”enklare än jag trodde” (lögn) och ”spännande men segt i början”. Lite tillkämpat får jag nog ändå medge- i relation till andra.
De senaste veckorna tycker jag det bara är så SKÖNT att slippa dricka. Inte bara för att slippa bli full. Utan bara rent ut jävligt härligt. Skönt att tid har gått, men nu är jag jordad i nykterheten på något ytterligare vis, ja lite som att skruva ner en korkskruv, ett varv till har jag kommit..
Kaxig- men kanske lite? Vårdslös- nej. Jag VET. Men jag skulle inte kalla min nykterhet skör längre. De halvfulla glasen- nu som blinda fläckar på min karta. Jag noterar dem knappt, något som tidigare surrade i ögonvrån som envisa flugor.
Jag har inte så mycket att skriva om när det kommer till mitt liv. Det händer inte så mycket och det som händer är nog inte så spännande, just här (om någonstans ??)
Men jag fortsätter hänga här. Nu är det möjligen inte lika mycket för att påminnas om alkoholens förödande konsekvenser. Som att jag vill kolla läget, sägs hej eller heja. Många inlägg väcker tankar, känslor, men också som att ses på jobbet som vi gjorde förr i tiden: hej, hur går det med snuset/promenaderna/fisket/vinet/separationen/barnen. Ja, ni vet! Nu ska jag sova bums eftersom en liten bebis sover i vårt ”sovhus” med sina föräldrar och tiden med henne vill jag inte missa en minut av. Godnatt kompisar ?‍♀️

Jag har inte så mycket att skriva om men hänger ändå kvar för att kolla hur läget är med alla andra., tex dig. ? Det känns så normalt att jag inte dricker numera och som du säger, synen av halvfulla och för den delen fulla öl eller vin glas bekommer mig inte för fem öre. Möjligen kan jag få lite avsmak av synen i bland, men det är det enda.

Att vakna utan bakfylla känns också väldigt normalt, men i morse tog jag mig tid och tänkte tillbaka på hur hemskt det var förr. Illamående och en stark ångest för en tråkig dag på jobbet. (Drack aldrig på jobbet) Den ständiga oron för poliskontroller på vägen till jobbet. Säkert fanns det promille kvar i blodet flera gånger, allt detta slipper jag nu. ?

Härligt att du är på gång med fröerna igen! Jag kommer ihåg hur stor nytta du hade av ditt odlande de första skälvande månaderna. Ett väldigt smart drag att du drog igång med det då tror jag.

Kram ?

Liknelsen med arbetskollegor var jättefin ❤️ Jag älskar den typen av småprat, som grundar sig i både intresse och omtanke. Man följer varandras med- och motgångar liksom. Barnen som växer och intressen som odlas, hälsotillstånd och roliga begivenheter. Men man kan också prata allvar, be om råd och ge varandra kloka råd om tillfället känns rätt, eftersom man känner varandra rätt så väl efter allt småprat. Man vet att omtanken alltid står i fokus, man känner sig trygg i relationen. Himmel vad jag saknar det småpratet med mina kollegor. Det är ju inte lönt att åka till jobbet heller, där är det helt öde.

Kram ?

Idag är det det sämsta vädret. Ändå varit ute och promenerat, samt handlat. Visst har du rätt @torn i att det var viktigt att hitta odlingen där på vinter/våren. Ska försöka att hålla mig till ett något mindre antal i år inte minst för att jag ju inte bor på landet permanent, som i fjol.
Och @andrahalvlek, jag minns att jag läste på forumet flera år innan jag tog beslut om att starta tråden, och att det fanns en gemenskap här som kändes genuin. Jag är otroligt glad att vi har hjälpts åt att bygga upp just känslan av lätt och svårt, ihop.
Vill minnas det här vädret från barndomen. Något lite hopplöst var det med allt. Jag var inte ensam, men jag tycker att barndomen ofta var en känsla av att vara i händerna på andra. Och så är det ju att vara barn. Trygga händer tror jag att det var, men ändå hade jag alltid känslan av att vara, nästan vuxen även som barn. Att ta ansvar har följt mig genom livet. Kanske var alkoholen just en känsla av ansvarslöst liv, som jag hade svårt att tillgodose. Funderingar i snöblandat regn. Skönt med tankar som är eftersläntrare och inte behöver svar direkt. Hoppas ni alla har en ok dag, är den nykter är den åtminstone bra nog. ?

Och lite sås-söndag ty mina pyjamasbraller hänger på in i eftermiddagen.
Sovit som en stock inatt. Till straxt före 10. Det var länge sen, och känner i hela kroppen att muskler slappnat av, käkarna, axlar, allt känns lite mjukt.
Har sått frön idag, och beställt en del för kommande veckor. Några små glömda andar vaknar, sitter i något kroppsminne det här med jord och frön och framåt. Våren kommer lite närmre även om jag numera aldrig längtar någon annanstans än där jag är.
Det är ju lyxigt förstås.
Om jag hade haft en sjukdom till exempel hade jag kunnat längta efter att vara frisk. Men i mitt liv finns inget att längta bort från. Eller till. Jag önskar att min pappas livsavslut inte skulle behöva vara så långdraget. Jag hade önskat att han fick ha oss hos sig. Men att acceptera verkligheten är ett jobb och det måste göras grundligt.
En vän till mig skrev ett citat som gick ut på att acceptera varje stund som om du hade valt den. Det tror jag har betydelse.
Nu sover hunden på mina fötter och bebisen i rummet intill. Vad finns mer att önska här och nu?
Stilla din häftiga själ- skrev Dagerman eller Lagerqvist, minns inte. Jag jobbar med det.
Kram klubben ?

I min tråd, det är spännande att gå tillbaka precis ett år.
Då var det skitdagar och dåligt humör och oääändlig trötthet och backlash men när det vände skrev jag att jag slagits av den overkliga tanken att kanske sluta helt.
Jag tycker att jag har fått leva så mycket det här året. Är oändligt tacksam.
Godnatt efter turbohelg, imorrn är det stränga dieten igen. Jag går som en liten soldat och tänker vara mer envis än de här kilona.
Kram ??

Dina ord om din pappa berör mig verkligen. Man kan önska och önska och önska att saker vore annorlunda, men vissa saker är vi maktlösa inför. Ikväll bär jag med mig meningen: ”Att acceptera verkligheten är ett jobb och det måste göras grundligt.”

Godnatt!

Kram ?

PS. Fick lust att ingå i odlarklubben och köpte på Maxi idag ett minidrivhus i plast, bricketer att plantera i och frön till basilika, persilja, timjan och ruccola. Ska bli spännande att se var det slutar, min balkong är yttepytteliten ?