Nykter livet ut

Tack @miss lyckad
Nej, att vara full och odla känns lika ovärt som att ta hand om barn eller djur när man är påverkad… mitt minsta barnbarn fyller snart två. Tänker att hela hennes liv så kommer jag att vara pålitlig.
Det känns stort.
Ska också så romantica-tomater. Men för övrigt ska jag fokusera på blommor i år.
Kram kram!

Vad glad jag blir för era små odlingskommemtarer! Jag ska så mina zinnia nu/ mina kom också ganska sent men sen blommade de till långt in på hösten. Kan även rekommendera Blomstermorot, och lite lågväxande krasse + lite rostiga ringblommor. Jag är ganska dålig på väderstreck och annat/ men dessa kan nog alla lyckas med! Även luktärter ska ju sättas nu.
Kram på er 🌱

Jag trappar ju ner min ssri nu efter nästan 4 år. Har mått bra hela tiden av dem, men också känt att jag vill testa, och har resonerat med min läkare.
Vi bestämde att gå från 100 till 75 mg. Därefter ner till 50.
Det har jag gjort under ett par veckor, snart tre. Märkte efter ett par veckor ett ”drag” av mig själv som jag nästan glömt och det är min febriga hjärna. Alltså den kan gå på högvarv- med idéer, (inga konstiga grejer) men det går så fort. Tankarna rusar lite- kan hålla tjugo grejer i huvudet. Ja, nån sorts hög nivå av aktivitet. Minns detta från tidigare. Aldrig slagit över i nån maniskhet- däremot måste jag lugna ner mig för det går för snabbt för min omgivning = blir himla otålig.
Pratade med läkaren om detta och att jag ska stanna på den här dosen lite längre. Så får vi se.
Sover bra, vaknar väldigt tidigt vissa dagar. Hm. Har nog inte vilat så mycket som jag för det mesta ändå gör.
En annan grej; blev så arg på min man idag pga en ganska bagatellartad sak. Men så snabbt- superarg! Det gick (ganska) snabbt över men det var väldigt länge sen… (nu är jag bara sur).
Känner att jag verkligen ska passa på hur jag mår, både i kroppen och knoppen,. Och inte minst- alltså att jobba mycket kan jag göra- men vill inte vara gränsande till manisk. Och hoppas att detta inte följs av dipp och melankoli. Känner jag också igen från förr…
Skriver inte så mkt för den bästa av alla intresse-klubbar, nån måtta får det vara. 😩Men för att jag själv ska komma ihåg.
Kram alla! 🌱💕

@sattva och @vida, så bra att vi kan må bättre med våra piller och tillskott. Jag är en ivrare av dem vid behov. Tar ju östrogen och slipper svettas ihjäl och vara allmänt låg. Också ett skydd emot benskörhet- hjärta och kärl. Men vill inte knapra på i onödan. Sen är väl frågan vad som är dåligt mående ”i onödan” eller helt enkelt en del av att leva. Jag funderar.
@sattva - jag vet att du har massor av fullt upp och det ska ju inte vara något tvång, utan lustfyllt med odlingen. Jag odlade inte ett smack förrän för två år sedan. Men har läst väldigt mycket om odlingens påverkan på våra psyken. Och långt tidigare var trädgårdsfix en av de få sakerna som höll mig hyfsat nykter om somrarna…
börja pytte-smått. Fem luktärter och två tomater. Du kan så i glass-lådor! Eller bredd-så, pionvallmo och dill? planteras sedan vidare i små tussar när det är dags för omskolningen.
Det är helt okej att misslyckas lite smått och slänga de nedbrytbara små papp-krukorna. Värre saker har hänt i våra liv.
Kram kram 🥰

I morse försov jag mig av värsta sorten. Den som kommer av att somna kl 03 i soffan, med urladdad telefon fastklistrad på ryggen… och tid hos tandläkaren 08:15 för en liten men ändå pysslig sak. Gaah.
Det är inte hundra med sömnen, pillrens, de obefintliga Imovanen- som jag alltså ej längre har.
Jag tänker att det är så just nu, en period. Försöker sänka kraven på mig själv på samma sätt som när jag slutade dricka. Hjärnan kämpar, så känns det. Tid och tålamod. Självsnäll.
När jag tänker tillbaka så har jag jobbat väldigt mycket med min självsnällhet men en hel del har kommit automatiskt! (Note to alla som är nya här/ allt är inte kämpande. Rätt vad det är kommer ett stort fett paket på posten- avsändare okänd- ballonger insikter glädje- helt utan egen insats, så kan det kännas)
Det har varit mkt lätt för mig att ställa väldigt höga krav. Att vara missnöjd med mig. Att liksom piska på mig- när jag inte har orkat hela vägen- som en sån där stackars-kossa i ett fattigt land.
Det senaste året har inneburit förändringar på två sätt.
1. Jag orkar nästan allt. Min energi räcker för det mesta till. När den går ner, känns det normalt och inte konstigt. Jag är i ganska bra takt med mig själv.
2. Jag ser inte så många skäl att klaga på mig själv. Jag missar saker, är inte det minsta perfekt som chef. Ibland jättedålig.
Ibland backar jag. Ibland framhärdar jag. Jag kan ju låta helt och håller oberäknelig men på många sätt känner jag mig rätt mänsklig med de naturliga saker som ingår däri.
Fick en blixt-inkallelse till ett möte med överordnad:
Mitt vanliga (förra) jag; Hjälp. vad är det NU jag har gjort för allvarligt fel?
Mitt jag just nu: har jag missat något? troligen inget, kanske något. Det hör till i alla dessa processer vi genomgår.
Med det rätt så tunga lodet inombords går jag in i mötet på måndag.
Så, ursäkta röran- insidan bygger fortfarande om. Kram alla som behöver en, just idag. 🌱💕

Har inga bra saker att skriva en sån här fasansfull tid med krig i Europa. Men något gör jag. Köper en rejäl kruka rosmarin och en kvast med långskaftade franska tulpaner och nån sorts gröna blom-bollar. Apropå läkandets kraft @sattva.
Annars är det jobb och jobb- när skulle en ha tid att dricka undrar jag. Eller LUST? Inget känns mig mer främmande. Som ett land som kanske brunnit upp, finns åtminstone ingenstans att hitta på insidan av Seklart. Ikväll blir det på spåret. Må vilket lag som helst vinna- älskar båda.
Kram alla fina forumar! 🌸

Mycket sömnig efter en intensiv och väldigt bra helg. Jag får inte alltid så mycket gjort, tänker jag. Sen kom jag på att i fredags hade vi 8 vänner på På spåret- kväll (och middag), idag var vi 14 personer på söndagsmiddag. Så något har jag gjort.
Jag brukade förr skriva om irritation och stress i samband med sådana tillfällen. Nu är sådant övergående och eftersom jag ju inte dricker får jag lösa på annat vis. Till exempel andas lite. Imorgon har jag ett enda möte- ovanligt. Ser fram emot att få starta dagen lite lugnt.
På vår kompis-middag noterade jag vilka mängder (11 flaskor- 9 personer) Glad att ses och skönt när jag får lägga mig.
Kram alla nattugglor 🌸

Ja jag tror att alla dricker! En del mer än andra. Min man dricker nästan aldrig så det märks- han blir ytterst lite påverkad, och beror nog främst på att han är lång och stor än att han skulle ha hög tolerans.
Jag tror han instinktivt slutar dricka när det övergår från avslappning till berusning. Han har alltid varit så, och jag tyckte det var så befriande när jag träffade honom att han var så lite intresserad av vin-pimplande. Vilket de flesta av mina vänner var (och är).
I fredags kände jag ungefär en kvart innan slla gick, att snart går jag nog och lägger mig. Jag känner mig så himla- stark och robust- av att inte dricka. I sällskap så känner jag mig aldrig utanför, utan att jag är ”hos mig”.
Mina allra bästa vänner dricker mindre nuförtiden. Vi är rätt överens om att det känns mindre coolt med stigande ålder.
Jag minns att jag tänkte att jag skulle sakna öppna/nära samtal med mina vänner. Men jag är nog ännu närmare dem nu.
Kram @sattva! 🤗

Turbo-måndag.
Jobbat hemma- och som jag jobbat idag. En ångvält. Gjort och gjort.
Tänkt och gjort.
Nu lade jag mig på sängen och ska försöka att inte somna. Ikväll är jag och min man ensamma för första gången på en evighet- mycket besök och barn som hälsat på (som inte bor i Sverige)
Jag gillar att vara bara vi. En liten bubbla av varmt, där jag alltid känner mig förstådd och älskad. Det är fint!
Önskar er en skön måndagkväll 💕

God solig morgon!
@varafrisk, jag har inte massor av vänner men turligt nog bor jag nära mina ungdoms-vänner som jag hängt ihop med länge. Vi firar nyår och sånt ihop. Det är verkligen en ynnest 🥰
Mest hänger jag med min man och mina vuxna barn, ungefär som du?
Jag har inga större problem när andra dricker. Om du undrar ifall det väcker sug så är svaret nej till 100 procent.
Jag bryr mig inte det minsta om alkohol längre- har full fart med allt annat som intresserar mig mer 😍

Bromskloss, det var vinet i mitt liv. Allt blev segare, långsammare. Kvällar tog slut innan de knappt börjat. Kraften räckte knappt för en dag, men då kunde jag stressa ner med ett par glas. ”Puh. Jag överlevde också denna dag.”
Allt var jobbigt. Måndag- bad jobbigt. Tisdag- tråkigt. Onsdag- bara två dagar kvar. Jobbet var ofta kul men mest jobbigt. Stressigt. Rädsla att inte lyckas, rädsla att misslyckas. Båda lika läskiga. Jag gjorde ingetdera i takt med att vindrickande eskalerade.
Ofokuserad. Otydlig.
Och så den stora rädslan. Demonen att jag drack för mycket. Demonen att jag skulle behöva sluta.
Jag har en vän, eller snarare bekant, som drabbats av en sorg som är svår att omfatta. Livets svåraste.
Det berör mig djupt och jag vill försöka finnas där. På något litet vis. Inte för att jag har någon tröst, men för att hon ska se att vi människor finns här, när hon behöver oss. Jag är inte rädd för det som är allvarligt längre, inte rädd att stå kvar när det blåser.
Det blåser också fasansfulla vindar i Europa. För min egen del känner jag ingen rädsla, men djup oro. Har en märklig punkt inombords där det är helt lugnt. Någon sorts hård och tålig (men inte vass!) sten som håller mig på rätt köl.
Jag tror att det är för att jag inte är rädd för så mycket längre, allt jag trodde skulle vara läskigt och farligt med livet- utan filter- visade sig vara klart, och ljust. Även mitt i en tid som den här. Och det kan absolut ingen ta ifrån mig.
Godnatt 🥰

Ja @sisyfos och @sattva, våra lod har vi erövrat med stor möda- men också med lust. Min starka känsla inför nykterheten var att vara stabil. Att klara livet med klarsyn och utan blurr.
Jag trodde verkligen att det skulle bli svårt att se livet som det är- men i själva verket blev det tvärtom. Som du skriver @sattva- känslorna är inte farliga, även de svåra rinner igenom oss, om vi inte springer/dricker.
Idag gick jag upp tidigt. Skönt! Haft skruttig sömn denna vecka, så efter avstämning med min läkare testar jag en mild tablett till natten.
Vi tror båda att nedtrappningen av sSRI kan störa sömnen så under en tid.
Nu börjar del 2 av nedtrappning. Just nu mår jag bara bra. Hjärnan har gått ner i varv lite.
Jag har ofta jämfört mig med andra. Allt som verkar vara bättre eller roligare eller finare på andra sidan. Det gör jag inte längre. Jag lever helt efter devisen ”fokus på det jag kan påverka” - att lägga en enda tanke på det jag inte kan påverka är en äkta vaskning av tankar och energi.
Jag tror det har mycket gemensamt med sinnesrobönen.
Jag är väldigt tacksam mina gener- för min ork. Men så har det verkligen inte alltid varit. Jag är en person som levt långa perioder med låg sinnesstämning och hög känslighet. Åldern har gjort mig mer robust. Och tacksamheten över allt som jag har fått har gjort mig mer ödmjuk.
Jag tänker att alla vi som ”orkar mycket” har stort ansvar. För att finnas till för andra. Det tänker jag ju ofta på som arbetsledare. Det är mitt ansvar att skapa en trygg arbetsmiljö trots att det är mycket som händer. Det är allas ansvar att pitcha in minst 100% engagemang.
Solen skiner här på landet. Jag städar efter mus-attack… värmer bullar, dricker kaffe. Allt är väl i det lilla livet. Kram alla!

@varfrisk om man som du och jag har barn som periodvis har- eller har haft det tufft. Så har åtminstone jag pratat mycket med min dotter om just det där med jämförelse. Varför ska just hon har en särskildhet som gör livet knöligt, är jag säker på att hon har frågat sig många gånger. Men jag tänker- eller säger åtminstone till henne- att vi får var och en ett liv, och allt handlar liksom om hur vi förhåller oss till våra förmågor. Så i den diskussionen kommer jämförelser på skam- vem ska man jämföra sig med, liksom? Vi som har så mycket- alltså mer än 95% av jordens befolkning har. Behöver inte bli bättre. Sannare- däremot. Ärligt och stadigt. Det behöver vi skapa åt oss. Kram 🥰

Vad bra @varafrisk. Livet händer oss. Ibland ser det ut som orättvisa men om man tror på orättvisa ska man också tro på rättvisa- och alla vi har, med mat varje dag, med elpris-bidrag och sjukvård som fungerar. Inte har jag gjort något som skulle ge mig det ut rättvise-perspektiv? Livet händer, drabbar. Ibland så hårt att det kan tyckas alldeles omöjligt att orka mer. Min vän som förlorat ett dotter som var ung, inte ens vuxen. Jag vet inte vad som finns att säga till henne. Livet drabbar några så hårt, andra får knappt en liten vindpust.
Svårt att begripa- och just därför är jag så envis med mitt ”LEVA livet”. Allt vi kan. Kram 🤗

Vad bra @varafrisk. Livet händer oss. Ibland ser det ut som orättvisa men om man tror på orättvisa ska man också tro på rättvisa- och alla vi har, med mat varje dag, med elpris-bidrag och sjukvård som fungerar. Inte har jag gjort något som skulle ge mig det ut rättvise-perspektiv? Livet händer, drabbar. Ibland så hårt att det kan tyckas alldeles omöjligt att orka mer. Min vän som förlorat ett dotter som var ung, inte ens vuxen. Jag vet inte vad som finns att säga till henne. Livet drabbar några så hårt, andra får knappt en liten vindpust.
Svårt att begripa- och just därför är jag så envis med mitt ”LEVA livet”. Allt vi kan. Kram 🤗

Tack fina @sattva! 🌸😽💕

Nejmen helgen gick i ett.
Igårkväll blev jag orolig för min dotter. Hade inte pratat med henne, fick inte tag på henne.
Gamla hästar började galoppera i hjärtat. Fick prata mig själv till ro. Hon mår grundbra även om hon har det jobbigt just nu. Hon har lovat mig att prata med mig om hon känner sig deprimerad/ låg/ på ett farligt sätt. Hon lägger sig tidigt. Hon sover säkert. Hon sprang en mil i förrgår. Hon har en liten valp.
Alla argument för att jag vet att hon vill leva och finnas. Ändå kan den där gamla oron slå klorna i mig.
Tog mina nya sömnpiller (ska ta mellan 1-5) tog fyra och somnade som en STOCK.
Messade med min dotter tidigt i morse och hon intygade allt jag skrivit och tänkt.
Men det är intressant hur minnen i kroppen kan leva upp som gamla spöken.
Idag är det ett år sedan min pappa dog. Jag saknar honom så ofta. Ibland är det dåligt samvete som jag plötsligt inte har. Ibland saknar jag bara att se på hans händer eller hans ansikte. Hans blick på mig som alltid var kärleksfull. Alltid. Han sa inte så mycket ord om det, men han var en helt stadig grundplatta i världen.
Jag var aldrig vilse. Jag gick ofta vilse. Det tog lång tid att hitta hem- till vilsamheten som fanns kring honom. Tog nästan hela livet. Något år innan han dog så fattade jag det. Allt han betytt för mig och för den jag blev. Lite modig! Och stark! Som han.
Lite kritisk och sträng, som han.
Lite klacksparkig - som han. Lite låg till sinnet som han. Så mycket hittar jag så sent. Det hann vi inte med. Allt vi inte hann. Men allt vi hann. Som att det inte fanns en enda molekyl av tvekan eller oro när han faktiskt andades för allra sista gången och jag var där. Och koltrasten sjöng sin pråliga vemodiga sång.
Ska lyssna om jag hör den ikväll.
Kram på er.

Vet du @sattva, min syn på stordåd har verkligen förändrats med tiden. Jag tycker det är stordådigt att leva nykter. Då tvingas/får man möjlighet att leva igenom alla livets delar och skiktningar. Jag är säker på att det sker stordåd i dig, och i ditt liv 💕 Vad fint att du berättar om din mans förlust. Jag vet ju att människor- för det mesta- lever igenom. Det är själva livets beskaffenhet- vi är gjorda för det. Men att mista ett barn- det övergår ju förståndet. Något annat behöver träda in istället tänker jag, inte Gud nödvändigtvis men något att bli buren av. Under tiden får vi andra hjälpas åt.
Jag hade dålig kontakt med min pappa under många år. Var så arg på honom ab helt rimliga skäl. Men det gick över. Av tiden. Och av vår utmätta tid. Det var fint!
Tack för att ni tittar in @vår2022 och Majken. 🥰 De där barnen får vi ha nära men också lära oss att släppa. En konst, eller åtminstone en prövning.

Har nu trappat ner min ssri till halva dosen. Bara ett par dagar på nya lägre dosen- allt sker ju lite långsamt. Pareallellr med det tar jag något mesigt preparat för sömnen/ som också funkar bra. All is good.
På jobbet är det… fullt upp ja. Men det är väldigt roligt att träffa kollegor, några är jobbiga, men det är för att vi behöver testa mycket nytt nu, inte lika lätt för alla. Försöker stötta med små åtgärder och vara närvarande. Har haft en drös medarbetarsamtal, jag gillar det. Lärorikt! Och oftast ett tillfälle att få återkoppla lite mer grundligt till alla de som gör ett superjobb. Tacksam för mitt duktiga gäng. Tacksam för mitt utvecklande jobb.
Och tacksam för att jag och mannen ska öka till solen nästa vecka- en hel veckas semester, promenader och goda frukostar. Läsa på balkongen. Tre favorit-grejer.
Kram och godnatt 😴

Tack för era fina inlägg @sisyfos och @vår2022, vad mycket vi har erfarit när vi lägger ihop det💕
Min bästa bästa insikt när min dotter hade det som tuffast var något som min syster ”lärde” mig, nämligen att man kan bära hopp. Bära och förmedla vetskapen om att det blir bättre. Hålla uppe det som ett litet ljus- men alla de där känslorna- de kan man inte bära åt en annan. Det är en viktig separation i det. Och på något vis måste man också släppa taget om att vilja ’leva åt någon annan.
Inte så lätt.
Jag betar av jobb och möten och mer jobb och möten. Imorgon ska jag arbeta hemifrån, jätteskönt. Men att träffa kollegorna är så kul och värdefullt, så mycket gammalt knöl som lossnar.
Projekt ssri-inget nytt för intresseklubbem att anteckna 🥰 Jag räknar redan ner lite inför helg och semester.
Jo- en liten reflektion. Stötte på ett problem idag- två konsulter som anlitats för ett uppdrag fick en urdålig start och jag larmades på två håll- mycket irritation.
Jag var i känslan ”skit vad JOBBIGT att ta itu med men det måste jag för uppdraget brådskar- ska utföras under morgondagen”Efter cirka 1 minut sammanfattade jag läget i ett gemensamt Mail- beskrev att de fick gå ut- och in i rummet igen som de proffsiga personer de är. Beskrev uppdraget- svårt- ställer höga krav- detta fixar ni.
Efter 5 minuter fick jag bra återkoppling från dem båda- och även om det inte blir optimalt så blir det bra nog.
Jag är numera mer ok med att det är bra nog, jag följer med i svängarna och strutsar inte. Jag står ut med jobbigt utan att instinktivt önska mig en flyktväg. Jag känner starkt att jag har växt i betydande omfång och då menar jag inte mina kurvor.
Kram på er 😍

@sattva! Ja, så känner jag mig nu. Stark 🌱 som de där små uppstickande tulpanbladen som jag hoppas få se i helgen. Snart bär det av mot landet. Ska avsluta några trådar att dra i, och knyta ihop, bara.
Känner mig för första gången på länge inte helt kräk-trött på fredag eftermiddag.
Ska handla god mat på väg ut till landet. Lite smågodis som tyvärr är mitt bestående helg-knark… Ska läsa ikapp lite här!
Önskar er alla en fin kväll, flera av er gröngölingar följer jag nu kanske lite mer på avstånd, och hejar på så sjukt mycket! Kram 🥰

Ps! på torsdag smäller det- då blir det sol och pool på Gran Canaria en vecka ✅

Ja så sant @sattva eller troligen något som alla behöver. Nu kom kraften till mig i en liten skur och jag bara bokade.
Igår var jag på granngården och storhandlade. Ett bättre krogbesök med dyra viner. Massor av fina dahlia-knölar (ger inte upp) ett par superfina korta Gummistövlar från Tretorn- med sån där bra dra-på-hälla.
Vi har gått långpromenad med hunden, ätit god kycklinggryta med små potatisar, sparris och citronsmör. Sovit gott och i morse vaknade jag 7:30 och väckte baristan. En mycket bra helg.
Jag läste i någons tråd om hur man får tiden att gå som nykter. Det är ju ett icke-problem med tiden.
Den livsviktiga VILAN måste ta tid.
Men förutom det så fyller man ju på livet med så mycket annat. Jag undrar nästan varje dag: hur HANN jag dricka/vara berusad/bakis.
Igår träffade vi några grannar på en drink. Jag kom lite senare. Alla var lite glada och rosiga och jag insåg att de var påväg in i en lite halv-onykter fas.
För mig framstod det som så KONSTIGT helt plötsligt- att berusa sig. Att flytta ur verkligheten. När den faktiskt är helt bra som den är. Eller så får man hjälpa sig själv med att göra den bra. Ansvara för det egna livet. Det måste man liksom ta. Kanske låter hårt men jag är bestämd på den punkten. Kram från solig säng!

Tack @sattva ❤️ jag blir i hjärtat väldigt glad att du tänker att jag är omtänksam, det vill jag vara. Särskilt här. Jag tycker väldigt mycket om många av de som jag lärt känna här, finns i mina tankar ofta. Allra oftast med glädje och hopp, men jag saknar också- @andrahalvlek (❤️❤️❤️) om du av någon anledning skulle kika in. Jag saknar @kaveldun, tänker ofta på @lillastorm och flera av de som var med från början- även de som jag bara gick bredvid några veckor. Jag VET- det kan jag säga i min egen tråd, att drickande aldrig är lösningen. Att om man som vi kommit så långt att vi vänder oss hit. Så är det i någon mån - allvar. Jag tänker att det finns massa andra ställen att vända sig till och att de är där och är nyktra 🥰 och lever livet.
@torn- tack för att också du kikar in. Vi som fått nya hobbies att ägna oss åt och slösa pengar på. Mitt nya projekt är Tango! Min man är inte fullt så övertygad- än 🙄
@varafrisk- som jag önskar dig just det, du kan inte ana ❤️ Bli frisk och stark, leva livet och ha för bråttom mellan kurser, trädgårdsfix, och annat så du inte ens hinner tänka på att dricka. Det är en lättnad större än nån annan jag kan komma på. @misslyckad - vi kör väl ett litet trädgårdsrace 😍 får peppa varandra! Jag har massor av vinbär, krusbär. Halva frysen fortfarande full. Bakar pajer och gör chutney, marmelad med kardemumma. Gelé till söndagsmiddag. När andan faller på- dessvärre inte så hemskt ofta just nu.
Godnatt alla kämpar- bra är ni var och en 🌸

Sen kväll efter lång dag, medarbetarsamtal och hinner inte allt jag borde just nu. Några jobbiga surdegar som jag måste hinna lösa imorgon- övrigt lämnar jag över innan det bär iväg till Arlanda tidigt på torsdag.
Jag var på min bokklubb ikväll, det är en av de få sociala grejer jag håller så hårt på. Ett mkt fint gäng, god mat och aldrig senare än 22 så det är mycket babbel på kort tid 😊
Jag tänker aldrig på alkohol i dessa sammanhang. Jag tycker nog mest att det är skönt- och avkopplande att inte dricka. Jag tror jag omedvetet förhöll mig mycket till det förr. Skulle det bli mer? Jag var nog aldrig ens berusad så det märktes men jag längtade alltid efter att vara lite bortdomnad.
Vet inte om det är bra eller dåligt att göra dessa reflektioner- jag skulle faktiskt lika gärna kunna låta bli. Men för mig är det än idag viktigt att liksom reflektera en stund kring mitt nyktra liv. Dagarna går i ett swish, jag betraktar de här kvälls-funderingarna som min tacksamhets-dagbok. Det sägs att man blir lyckligare.
Min ssri är nu nere på halv dos. Ska vänta ett tag med ytterligare nedtrappning.
Skillnaden: lite ”febrig” hjärna, det går fort med idéer och sånt som andra kan ha svårt att riktigt hänga med i. Hungrig! Jag tror det är mina nya ”oberoende” sömnpiller. Märker ffg på länge att jag är mer sugen/äter mer. Tycker jag gått upp ett par kilo men har inte vägt mig.
Tänker att jag faktiskt ska vara lite snäll mot mig själv precis den här perioden. Slutat med sömntabletter, halverat mitt ssri-intag. Det får vara bra nog. Snart är spring- och trädgårdstiden här. Jag tar det då. Just nu orkar jag inget mer än det jag gör. Orkar inte ett krav till på mig själv- från mig själv. Vill och ska inte plåga mig med känslor av att vara ful eller plufsig- inget av det är sant. Jag är okej!

@varafrisk jag blir lite full i skratt när du beskriver bilden av mitt liv. Jag har ett jättebra liv som så många här. Jag har ju en väldig ”tur” som har ett så roligt jobb. Men sanningen är att jag aldrig hade fixat detta svåra- om jag inte hade varit nykter.
Så jag tycker att jag bidragit till det ”turliga” i hög grad. Jag är så helt och hållet fokuserad på det jag kan påverka. Jag är noll fokuserad på det jag inte kan påverka. Och då menar jag noll. Har inte råd med det.
Jag tänker förstås mycket sånt, på att jag märker att min mamma börjar bli skröplig. Jag har två barn som har det lite skavigt med varandra. Min pappa- varje dag.
Men de sakerna drar inte så mycket energi, laddas inte upp, blir onödigt stora. Det är vad det är. Jag har så stor acceptans för mig själv numera och det är en otrolig frihet.
Mitt liv innan jag blev nykter var inte väsensskild. Var sig ganska likt på utsidan.
Insidan: alltid trött, orolig, och en rad av uppskjutna grejer jag aldrig hann ikapp. Skam kring det. Skuldkänslor för andra människor som jag inte räckte till för. Fantasier om hur andra hade det (bättre än jag). Fantasier om vad alla andra lyckades med.
Innan drickande tog för stor plats hade jag en grund-tacksamhet, det finns nog i mitt arv från mim fina mamma.
Kram- nu somnar jag medan jag skriver. S

Visst måste väl motsatsen till självsnäll vara; att jobba fram till 02 för att hinna klart allt inför en veckas ledigt.
Å andra sidan kvittas det mot en vecka självsnäll delux om några timmar.
Kom hem sent från kontoret. Var helt slut och tänkte guuud vad jag längtar efter ett glas cola nu.
Skifte i hjärnan - check.
Nu äter jag en skopa glass och sover nog om 5 min.
Min chef ringde idag och berättade att hon ska sluta. Så deppigt. Det har varit ljuvligt att ha henne, så viktig för mig.
Ska ta in det i lite lugn och ro denna vecka.
Kram 🤗

Åh vad jag kan bli trött på mobiler som laddar ur, men tack alla för fina inlägg- en kort natt och en lång dag blev det därmed.
Nu sitter jag på terassen och kikar ut över en pool och ett hav, och lite på min man också 🎉
Barnbarnen var nästan chockade över nyheten att vi skulle åka bort utan att fråga om de ville följa med.. hehe. Våra senaste år har varit mycket fokus barn, småbarn. Den lite mindre världen. Det passar mig- oss bra. Jag är inget socialt högdjur och har nog druckit en del för att vara det- istället för att låta mig vara som jag är. Helt okej!🤓
Nu ska vi gå och äta.
På planet hit tittade jag om på två filmer jag sett tidigare, Joker och lady gaga + bradley cooper som jag tappt namnet på.
Jag grät floder. Är helt klart en konsekvens av min lägre SSRI. Ser fram emot fortsättningen…
Ha en fin kväll alla ❤️

Jag älskar yogasvammel om det kommer från dig @sattva- du är min mållgan-yogi, I hear you.💛
Jag tror det är min hjärna som är lite i olag pga min minskade dos antidepp men känner mig väldigt GLAD att massa känslouttryck kommer tillbaks.
Nu ligger jag vid poolen och jäser likt en bulldeg- tyvärr är liknelsen inte helt tagen ur det blå. Bikini-säsongen var jag inte riktigt beredd på så nu är det hem och börja träna. Dock bryr jag mig inte alls i dagsläget ety det är en frisk hjärna i denna kropp som enkelt kan draperas med fina kaftaner. Jag är frisk! Hur stort är inte det! 🌺

Tack @majsan_nu jag har ju inte jäsning på mitt ordinarie schema så denna jäs-vecka är ordinerad av mitt bättre jag (och min chef) 🥰

Igår hände en märklig sak och det var att något sorts vagt sug/lockelse till alkohol gjorde sig påmind. Nej inget som förr eller jobbiga tankar. Men vid flera tillfällen under dagen tänkte jag ”det där ser gott ut” vid åsyn av min mans kalla öl till lunchen- dry martini innan middagen och rödvin till densamma. Detta STÖRDE mig enormt.
I vanliga fall betraktar jag glas med alkohol antingen med avsmak eller så finns det inte- flyger förbi utan notering.
Jag vet inte men jag tror jag ska hålla mig på min trygga kant här i det vidare livet. Det är hemma för mig och här finns inget diskuterande kring att laborera med alkohol i framtiden eller att tro att man är en sorts alkis som bara behöver förändra lite grann.
Jag kan inte dricka. Jag är LIVRÄDD för alkohol och lika rädd är jag för tankar som liksom smyger sig på.
I morse stack jag ut och sprang längs havet. När jag kom tillbaka var hjärnan återställd och idag känns det bra igen. Kram 🥰

Tusen miljoner hjärtan och en varm kram från er @sattva och @misslyckad var exakt vad jag behövde. Vill förtydliga att min man (sen dryga 20 år) är allt annat än nån drinkare och han skulle enkelt avstå om jag bad honom. Jag gör ju inte det därför att det aldrig påverkat mig- men nu gjorde det det. Påminner mig om att vaksamheten må vila men den måste alltid finnas. Klarhet i tanken. Allt det som vi blivit bra på med nykterheten. Idag tog jag mig en Fanta citron till lunchen- och det var GOTT och passade ypperligt till grillade bläckfiskar och räkor. Sovit middag i en solstol- randig! 😎💫

Och helt rätt @misslyckad- blev inte många tidiga joggingturer när jag drack ❤️

Nä, aldrig @torn, har inte ens tänkt den tanken- men tankarna måste vara helt klara också i de mer perifer regionerna. Inga lösa trådar som kan ligga och skvalpa- inifrån och ut- och ändå vara medveten om att man aldrig är säker nog att sänka garden! Kram 🥰

Vaknar nykter- som alla dagar men också nykter i sinnet. Jag kan inte vara i sammanhang där det pratas om ev dricka lagom. Så är det bara. Det räcker att en sån liten mikroskopisk tanke tar plats i min skalle för att skapa oro.
För mig är resonerande kring att ”kanske kunna dricka i framtiden” lika med att kanske ta bara lite cyanid. Nej men så får det vara. Jag kan inte läsa om detta i några positiva ordalag eller som ett önsketänkande ens från någon ANNAN- det gör mig en promille mer sårbar och det har jag inte råd med. Men det är ju enkelt att undvika och hålla mig på min kant/denna del av forumet- och följa/peppa de som önskar just alkolfrihet. Tänk att vissa lärdomar kommer med sådan fördröjning, intressant.
Nu ska det bli en lång promenad och lunch så småningom. Det är jobbigt att det redan är måndag… är inte det minsta mätt på latmans-livet. Sprang i morse med, jobbiga 3 km- tunga ben idag. Nu är det gjort. Liksom det lilla lilla jobb jag skulle fixa med- klart. Njut av dagen hörni! Kram 🥰 Ps. Skriver inte om detta med hel- eller halvnyktert som inspel i debatt utan i min tråd för att påminna mig om det viktigaste- aldrig ta första glaset!

@tappadigen- Tack för att du tog dig tid att skriva ett så bra inlägg hos mig- inte bara en utan två gånger ;) Jag vill också säga emot dig på en punkt och det är att du skulle ha svårt att förmedla poänger- det håller jag inte alls med om. Du beskrev väldigt bra för mig vad som händer och extra extra skönt är det att få det återberättat av någon som är klok som du, tack det var hjälpsamt för mig 😍
@majsan_nu tack- det är skönt att känna samhörighet i de här besluten. Jag har förstås inte så mycket att säga om människor som vill ”dricka när det är socialt” men för egen del drack jag så osunt att jag lättare kunde avstå socialt- än hemma, själv. Ett så utpräglat beroende-beteende att varningsklockor ringer på hög volym. 😍

Det har varit ljuvliga dagar här och igår slog jag nog mitt promendrekord med hela 30000 steg- inklusive morgonens springrunda. Känner mig stärkt av att ha kunnat vila- läsa- äta god mat i lugn och ro. Allt som hör till jobbet återfår sina perspektiv- dvs inte på liv och död… Ett vanligt missförstånd i min hjärna även nykter.
Vi åker hem på torsdag så nu ska allt härligt bara maxas. Detta är dessutom helt nytt för mig- som vanligen reser till städer för att upptäcka nytt- nu upptäcker jag hur skönt och viktigt det är att pausa ordentligt. Och har hittat lusten att läsa, som jag sällan hinner med och som är viktig för mig.
Allt som är jag- och som inte är jobb. Det är också en värld att upptäcka på nytt.
Utanför mitt fönster- så nära- dånar havets vågor och fåglar kvillrar så fint att det känns som de har konsert bara för mig.
Tack för det! Kram på er. ☀️

Ja precis så @sattva + att jag blir glad när du kikar in- det känns som du förstår att ”den där rätt så kaxiga och vrålbyktra Seklart är inte så kaxig alla dagar” men vrålbykter. Det är fint att bli sedd på forumet 🙏🏻
Fågelkören repar även denna morgon- nu ska jag ut och springa.
Ps. Klockan är 9 här- när den är 10 hemma.
Idag ska jag göra allt mysigt upphöjt till 10- och imorgon åker vi hem. Ska bepansra min med vingar som jag TROR Thåström sjunger men det där med bepansra känns icke 2022 med tanke på läget i världen.
Ska odla mina vingar så de kan fällas ut- och jag lyfta- när jag behöver. Kram

Tack gulliga @varafrisk- jag tänker på dig när jag grejar med mina frön- dessvärre ligger jag back på dessa sysslor i år.
Det är verkligen väldigt lyxigt att kunna åka iväg såhär och inte självklart- det är jag väl medveten om. Men det är ju ett väldigt fint sätt att både komma ikapp sig själv och varandra. Att också fortsätta träna på att vara nykter i nya sammanhang är också nyttigt. På vårt hotell bjuds det olika sorters cava till frukost och jag kan inte säga annat än att det får mig att må illa. Hur kan man vilja blurra dessa ljuvliga morgnar? Fattar noll.
Imorrn bär det hemåt, det känns lite för tidigt man bara att acceptera och vila i njutet! kram 🥰

Nej @varafrisk det tror jag verkligen inte att du skulle 🥰 men jag kunde göra det ”förr” minns dock inte hur det kändes men jag gissar att man befann sig i någon grad av baksmälla.
Jag har frångått min vatten-rutin dessa kvällar och druckit något så barnsligt gott som Fanta Limon. Med extra citron och is. Kändes något mer av en treat, gissar att sockret har effekt men jag orkar inte gräma mig över det- för det här med ätstörningar ligger inte för mig och har aldrig gjort och jag är säker på att de hade givit sig till känna under nykterhetens start. Mat har varit rätt så oladdat för mig förutom en period i tonåren. Numera njuter jag nog mest av helgfrukost, men även middagar- dock inte riktigt lika ofta på restaurang. Jag kan bli lite rastlös, känna mig lite instängd. Men laga mat till många, det älskar jag, äta ihop med många- det är lika mysigt, särskilt nu när jag inte längre stressar upp mig som förr.
Nu har vi packat och ska sova. Min man knarkar nyheter men jag, jag orkar inte riktigt. Behöver bara stänga av världen en stund, så orkar jag vara bättre både mot mig själv och andra. Godnatt 😴

Tack- och bra spanat @sattva. Jag är stolt men ibland känner jag att ja, ”präktigheten” har jag blivit väldigt god vän men men det har tagit sin tid. Sen tänker jag att jag har haft ”lätt” för mig när det kommer till skola och även socialt. Men kämpandet med att sluta dricka har verkligen inte varit en promenad i parken. Jag ska vara stolt som bara den!
Den här veckan är jag stolt över att jag kryssat mellan diverse a-situationer och liksom tagit lägena för vad de är. Fortsatt övande i nykterhet. Som@charlie skrev om idag så blir vi inte helt bekymmerslösa- men samtidigt- om vi fortsätter att sluta krymper bekymren till ett minimum. Livet är så himla bra konstruerat som det är. Våra kroppar och hjärnor klarar så mycket på egen hand. Det är fascinerande! Lämnar en solig ö med dagliga löpturer i kroppen, goda nätters sömn, mycket härligt häng med min man som hg ibland glömmer bort i vardagen. Det är skönt att liksom ”touch base” då och då. Nu är jag hyfsat redo för våren hemma, dahliaknölarna väntar, barnbarnen, och jobb. Men jag har så utmanade jobb just nu att det mest är spännande att vara med och se hur allt går! Kram 💕

Skönt att vakna i egen säng ändå- och sånt lifehack att komma hem från semestern en torsdagkväll.
Och att vara utvilad på riktigt.
”Nya livet” ska förhoppningsvis innefatta en liten springrunda varje dag och kvällsglassen ska till vardags ersättas med i första hand frukt. (Intresseklubben kan anteckna nu :)
Min vurm för kläder har nu gått in i fasen: sälja det jag inte använder. Två års relativt frekvent shopping har givit ett överskott i garderoben och nu tänkte jag de ska finansiera ett väskköp. 👜
Längtar efter att krama mina barnbarn som kommer på söndag.
Nu väntar möten och annat större delen av dagen. Kram på er 😍

Jag älskar dig för ditt aktiva klubbmedlemskap @sattva, vad vore forumet utan dig 💕

Läste så intressant i SvD om vad som ”triggar” introverta resp extroverta att lägga in mer energi/kraft i olika projekt. Introverta funkar bättre i motvind (stämmer på mig) och triggas inte av ekonomiska belöningar (stämmer också på mig). Jag har haft tre längre relationer med män som alla tyckt att de har vetat bäst kring hur jag ska förhandla kring min lön, vilket jag aldrig lyssnat på- och vilket i sin tur givit mig en väldigt bra löneutveckling (bättre än dessa tre mäns för övrigt…). Jag har aldrig haft pengar som drivkraft- men som ung var jag svimduktig på mina egna projekt ”spara xx varje fredag så räcker det till en resa/första sommarhus/tvillingvagn) När det kommit till jobb har det främst varit lust och roligt- men lika mycket har jag i perioder drivits av ansvar och nog plikt, inte sällan ”ta en för laget” haha, låter inte så kul men jag har ofta känt att ”jomen jag orkar det här”. När andra kanske backat.
Nu lever jag som slösa, men jag är ändå ordentlig med att inte kasta grejer, åker liksom inte taxi kors och tvärs. Just nu pågår utrensning av diverse garderober, det ska bli kul om jag kan skapa en egen ekonomi för min garderob. En in- tio ut.
Ikväll ska vi på fest, det var länge sen. Var på systemet idag ffg på evigheter- passade på att köpa havtorn-bubbel. Lät gott!
Kram alla 🌸

Mina ögon går i kors nu. Mycket skön dag både på landet- och sen vidare på fest som jag ska skriva lite mer om när jag inte är dödstrött.
Kram allq vänner här 🌸

Det var kul att gå på fest, hade tagit med mig egna så burkar med a-fritt bubbel, o övrigt fanns läsk i den mycket välförsedda baren. Jag brukar tänka att jag inte behöver passa in för att göra någon glad men på nåt vis känner jag nog att det är roligare att dricka något som liknar skumpa och som är gott, än att dricka fanta… Hade väldigt kul och träffade nya människor, dans och skoj men klockan midnatt slår min askunge-klocka, då vill jag hem. Festen var bara några kvarter från oss, så praktiskt.
Idag har jag kämpat några timmar med att lägga upp kläder till försäljning på tradera- ett steg i min egen cirkulära ekonomi… Ikväll kommer familjen, saknar mina barnbarn. Träffade en tjusig tant i min ålder igår som sa att hon minsann inte ville binda upp sig och hämta barn på förskolan nu när hon äntligen var fri. Jag argumenterade inte emot men min syn på frihet ät nån helt annanstans. Och att bygga relationer med små människor, få vara en del i deras liv och vardag- sån ynnest 🥰
Ska laga massa mat och baka med start om tio minuter, pizzadegar, en italiensk kaka med blodapelsin som jag älskar, och lite annat. Ha en fin söndag! Kram 🤗

Turbo-måndag men vaknade av pling i telefonen som meddelade ett antal sålda plagg på tradera. Sen har det varit möten och möten.
Nu ska jag ut och andas lite luft och solljus.
Jag tänker på uttrycket ”hälsan tiger still” vilket ju kan vara både sant och inte sant.
En del kikar in någon gång om året för att berätta att den nyktra vägen fortsätter. Andra kommer och går. Av lite olika skäl.
Jag tänker att jag kanske inte behöver in här och spana varje dag, skriva några rader. Men å andra sidan blir det en liten paus och påminnelse om mitt sido-äventyr i livet som är att vara nykter.
När jag var på semester nu så var det något tillfället som jag skrev om- då den där alkohol-hjärnan stäckte på sig lite ur den lååånga dvalan. Snabbt kvävde jag den- men det var väldigt oroande hur något sånt kan ligga och sova som ett uråldrigt monster.
Jag blev också så varse om vad vi ibland skriver om här, det där kidnappade spåret. Att det finns ett helt sjukt tankesystem under det vanliga tankesystemet som kan sticka upp sitt groteska flin om man inte passar sig.
Jag gör ju det. Det är ju sån naturlig del av mitt liv att vara nykter- så det är förstås en icke-fråga. MEN. Jag blev ändå medveten om det där ljug-landet som tjatterfjanten eller alkoholhjärnan faktiskt kan måla upp. En varggrop. Ett helvetesgap.
Aldrig mer sätter jag ens en liten lilltå i den.
Kram denna soliga måndag 🌸

Idag har vi haft något så ovanligt som middag med vänner på en vardag. Jag upptäcker att inget stör mig varken med människor som dricker- eller att jag inte gör det. Av åtta personer var det tre som inte drack, bara det kändes coolt och bra. Vi hade supertrevligt, roligt, och nu är allt diskat och klart och imorrn är jag pigg. Det går att få ALLT bra i livet när man skippar alkoholen. Så himla skönt är det!

Nä, idag känner jag att mitt sociala mål är taget för veckan även om kvällens umgänge rörde små barn och är både mer avkopplande - och mer stökigt. Hamnade sedan i jobb resterande del av kväll.
Jag är med om något ganska coolt på mitt jobb och det är att både lyckas med- och överträffa våra mål. Och snart kanske se att detta kommer att bära på sikt, den sikt man nu kan ha i min föränderliga bransch. Och det är liksom något som känts väldigt ouppnåeligt. Sen är det en massa saker i system och strukturer som gör att möjligheten att lyckas, ja den föreligger på ett annat sätt än för bara några år sedan.
Men sen ska det göras med kvalitet, jobbas, utvecklas, allt det där.
Och just nu så fortsätter det att gå - nästan orimligt bra. Jag är så himla stolt över oss och över allt vi åstadkommit som team.
Jag funderar mycket på det där om att ”tillåta” sig att lyckas, hur det hänger ihop med allt möjligt. Det är spännande tankar. Kram gänget. 🥰