Nykter livet ut

Kram tillbaka @jullan! Kompis från förr- så härligt att ”ses” 😍
Livet tuffar på för oss, det kan vara det bästa sättet att få leva!

Kram och tack @sisyfos för ditt tänkvärda och fina inlägg. Tänk om jag är Pia Sundhage (skoja!) Men jag är bombis på att jag det senaste året lyckats liksom sammanstråla en del egenskaper (goda) och ge akt på de som är mindre bra, de har vi ju alla. I viss mån handlar det om acceptans- här med. Sån eller sån är inte jag. Men SÅN är jag- hur jobbar jag bäst med det. Haft en skarp diskussion med en medarbetare som tycker jag är för långsam- eller tycker att hen är mer utvecklad än andra och gillar inte att ”alla ska med”. Nu har ju jag bestämt mig för det i detta projekt för att jag vill ta tillvara den kraft som finns i att lyckas med något tillsammans. Men alla gillar inte, och det är också något jag blivit bättre på att stå ut med. Jag tror det. Jag känner mig rätt trygg. Det är jobbigt men jobbigt är inte något jag behöver agera på. Och jobbigt- det definierar inte min dag.
Men varje dag definieras av att jag är nykter. Det finns sol varje dag i det livet. Trots snö. Så skönt med fredag, min man hemma efter ett par dagars resa och jag är slut efter veckans sociala liv. Soffa, film och glass. Sova tidigt. Kram och godnatt 😴

Efter en helg av vila, mycket sömn- lite planeringar och faktiskt lite jobb, välkomnade jag måndagen med gott humör.
Känner mig lite fridfull helt plötsligen. Känns som inget akut jobbigt hänger över mig men det är väl för att jag inte tänkt efter ordentligt…
Ska försöka njuta av den här dagen.
Månadens arbetsrapport visar rekordresultat. Förlåt för skryt men det är så stort för denna arbetsmyra som sällan framhållit mig själv i jobbsammanhang.
Och nu känner jag mig grundad. Det är inte slump utan ork och genomförande.
Och dags för nästa steg i organisationens ombyggnad- dags att lyfta andra- även formellt. Och på sikt- avveckla mig själv.
Jag kommer inte att vara klar-klar på ett par år men jag kommer inte att behövas i samma omfattning.
Ibland känns det lite så med forumet. Man ömsar skinn. En dag är man en fjäril - och flyger! Kram på er. 🌸

Tack @sattva 😍🌸
Idag delar jag en text som dök upp i mitt flöde, jag är med i två amerikanska grupper för alkoholberoende som jag tror är slutna.
Det här inlägget kan ju inte härledas till någon så jag tror det är ok att dela.
Fint i sin enkelhet och beskriver för mig det - lugn- som jag har landat i, och som jag tror att alla som varit nyktra ett tag- landar i. Det finns ingen väg ut ur det lugnet om man inte dricker det första glaset. Och det är min absoluta övertygelse. Men vi måste välja. Vi måste välja våra liv varje dag. Och jag slås av allvaret i det och glädjen i det. Och ynnesten.
Så fint beskrivet av henne tycker jag, vad tycker ni?

Today I baked a banana bread.
It's not very reasonable as I gained a little weight that I kind of dislike. But I am back at my jumping rope in the morning so I decided I was going to bake that damn banana bread.
Life's too short, I thought.

Life's too short.

For a long time, I wasn't really realizing that.
Time really flies.
One day you're 10 and you wake up the next day 40. Or 70.
My mother in law is 66. I asked her one day
Do you feel, in your head, you're 66?
I was sincerely curious.
I still don't feel like I am 40.
She answered
Not really.

I wonder when we feel our age. Maybe never.

I am happy. I've never been *that* happy. I truly feel, profoundly, happy. At peace with myself. Oh don't misunderstand me. There are moments, a lot of moments, where I am like "why did I just react that way?" or "why can I not let go?" or "why am I yelling?" or "what's the fuck is wrong with me?".
But I am still feeling profoundly happy.

That doesn't mean I feel perfect and I don't want to keep on growing. That's kind of the opposite in fact. I want to keep working on myself and improving myself.
I want to be braver. I want to write that book. I want to jump with my rope every morning. I want to keep working on being healthier. I want to improve my communication skills. I want many things.
Because I am happy. And I want this to stabilize.

But I know. Things are not always going the way we want. Things happen. Diseases. Death. Grief. Loss. Etc. And so I value each day.

Today, the piano lesson I was supposed to give was canceled and I had this extra time to do something.
So I baked the banana bread.
I know it's not reasonable but we have only one life. And I wanted some joy for both of us.

And I just realized, while writing this, that I used to use those words "we have only one life" to drink every night. And it is weird and quite funny because honestly those words don't mean the same at all here, now.
I used them to destroy myself. I used them as an excuse to kill me slowly because I thought I didn't care about being alive.
And now,... now I really really care about life.
I even try to grow it from scratch.

Life's too short.
Bake the damn banana bread.

PS my tomatoes have started to grow! Cross your fingers!

❤️

God morgon @sisyfos
Ja- lugnet utesluter inte jobbet. Lugnet gör det möjligt att jobba med både nykterheten och livet i stort- som väl egentligen är samma sak. Jag tycker också inlägget beskriver det väl.
Men självklart är nykterhetsarbetet olika för alla. Jag tex behöver tänka på och jobba med detta varje dag- och då har jag varit nykter i snart 2,5 år! Jag måste hålla efter mig och mina relationer- varje dag. Tacksamhetsövning- varje dag.
Det tar aldrig slut men först när en blir nykter kan det börja. Kram!

Tack för fina inlägg om lugnet som ju väcker en massa känslor, om hur vi ska nå det åtråvärda tillståndet - som ju på intet sätt ska förväxlas med nåt sömngångar-aktigt, egentligen är det ju grunden till utveckling, att vi ska ha det roligt och spännande. Vad vi nu lägger i det? (Och något vi pratat mycket om under åren 🎉)
Vem är jag om jag inte dricker, kan jag driva på en fest, vara mittpunkten- vara rolig och flamsig? Om jag inte kan det- vem är jag då?
Jag har ju inga svar på det, men jag vet att jag tidigare sysslat väldigt mycket med detta- men ju längre tiden går. Det finns inte som en frågeställning längre. Livet ÄR. Jag har glömt vem jag drömde om att vara eller hoppades kunna bli. Jag är. Jag får liksom följa mig själv på den här livsvägen men behöver aldrig bränsle för att ta mig fram, jag lever av min egen kraft- och av relationerna med mina människor.
Varför jag babblar på om det här- är för mig själv, hitta min egen röst. Men också för att dela med mig, att vi kan följas åt. Och precis som du skriver @torn så blir det bara bättre 😍
@vår2022 du har himla rätt i allt du skriver och vi gamlingar kan gott behöva påminnas om allt det vi ofta lämnat bakom oss i Det vidare livet. @kennie- tack för påhälsning.
@torn- med tiden är det lättare att vara öppen. Skammen vaporiseras.
Kram alla fina! 😍

Och grattis tillbaka evigt unga @torn på din 27-månaders. Tack för alla roliga samtal, pepp och- då och då lite tröst. Kram 🤗

Jag håller på med organisationsutveckling. Vänder och vrider på. Tänker, stämmer av med min chef. Måste ta några lite svåra beslut och det handlar mycket om att våga. Gå först och känna tillit. Till mig själv, och till mitt gäng. Läskigt, men samtligt känner jag mig förbluffande orädd. Sova på saken. Ta helg på saken.
Igår var det två olika firanden, bubbel och vin, mingel. Kul och trevligt, precis som ”förr” med den megastora friheten att jag bestämmer när jag är klar. Och då går jag hem. Varvar ner (eller lite upp- när det är mycket jobb) umgås med min man, försöker att inte äta glass pga min rumpa antagit helt nya proportioner….
Numera är den enda påminnelsen om att jag inte dricker alkohol- den enorma friheten jag känner. Den växer dessutom, frihetskänslan. 💕

Jag håller på med organisationsutveckling. Vänder och vrider på. Tänker, stämmer av med min chef. Måste ta några lite svåra beslut och det handlar mycket om att våga. Gå först och känna tillit. Till mig själv, och till mitt gäng. Läskigt, men samtligt känner jag mig förbluffande orädd. Sova på saken. Ta helg på saken.
Igår var det två olika firanden, bubbel och vin, mingel. Kul och trevligt, precis som ”förr” med den megastora friheten att jag bestämmer när jag är klar. Och då går jag hem. Varvar ner (eller lite upp- när det är mycket jobb) umgås med min man, försöker att inte äta glass pga min rumpa antagit helt nya proportioner….
Numera är den enda påminnelsen om att jag inte dricker alkohol- den enorma friheten jag känner. Den växer dessutom, frihetskänslan. 💕

Idag gjorde jag en ”torn” och tog ett bad efter jobbet slut, i ett kylslaget hus på landet… Allt om Mat med påskmat är en påminnelse om vår- men ute är det svinkallt och snöigt. Kikar bara in hos mig själv 😊 och önskar mig och er en skön helg. Ska inte ägna en tanke åt jobb imorgon. Läsa, dricka kaffe i sängen hela förmiddagen. Min favorit-helgsyssla om vintern. Ikväll ska jag steka oxfilé som var det nötkött som fanns i vår lilla närliggande butik. Tänkte att- ja det är inte ofta men idag behövs något för att mota bort snöstorm och stress. Mannen spelar lp-skivor och eldar i kaminen. Här är allt bra. Kram på er 🥰

Tack @torn, det där med bad var ju ett väldigt bra tips, sist var julafton… ska få till det lite oftare 😂
Blev lite turbohelg med fix inför påsk, lite målande av innertak + blocketköp av några fåtöljer jag spanat på och som nu dök upp, och hämt av dem och tippande av de gamla, sen var det hemfärd och.. ja. Sängdags.
Mina små plantor har överlevt helgen. Dahlia-knölarna verkar vara vid liv.
Det mesta är bra. Mamma som är lite smådeppig ska hänga med oss till landet i påsk. Jag oroar mig lite för henne, att hon har för lite sällskap (stämmer) att jag inte hinner med henne som jag borde (stämmer också). Ska fundera på det och om det finns något bra sätt att det kan bli lite bättre.
Jag testar lite hur det känns att inte vara fullt så jagad som jag varit på senare år. Det är troligen övergående men just nu är vi på något av en platå, ni vet de där korta stunderna i utveckling då man får hämta andan.
Jag ska göra vad jag kan för att komma igång med mitt spring i påsk. Det betyder mycket och är egentligen också nyckeln tlll en vikt som jag gillar. Not so much just nu. Slarvar, äter, äter inget alls, äter för mycket. Härom dagen såg jag mig själv med så kritisk blick att jag blev förbannad. Ett bra tecken. Tyckte inte jag var värd de nedlåtande blickarna på mig själv. Fem kilo och lite motion. Är knappast skäl till självskadebeteende i hjärnan. Nä.
Måndag- jag har börjat gilla måndagar. Kom alldeles nyligen. Skyller inte allt av godo på att jag är nykter men det mesta. Det känns som jag numera reser med mig själv som pålitligt sällskap, en kupé som liksom är sammansatt. Jag tror det också hör ihop med mina piller, ett litet ett nuförtiden. Ingen yrsel eller ångest har kommit tillbaka.
Kram och godnatt.

Bra dag förutom att jag har ett orosmoln i mitt liv som måste hanteras.

Han var en ohyggligt viktig person för mig för många år sen. Efter ett antal rätt så stormiga år/perioder så klev jag ÖVER och ut. Det fanns inget våld eller annat farligt men jag skulle ändå säga att det fanns vissa likheter med beroendeproblematik.
Någon sorts känsla av att aldrig bli mätt förrän det liksom var försent. Avsaknad av balans och vett och sans. Han har böljat till och från men verkligen mest från under åren- jag tog ett väldigt olyckligt återfall (men då tyckte jag på något skevt sätt att det var som det skulle fastän INGET var som det skulle) för kanske tio år sedan och därefter, efter att ha rett ut konsekvenserna av det- inlusive mycket sårig kris i min RIKTIGA relation- så var det HELT tyst, under många år. Sen för något år sedan kom närmanden i form av arbetsrelaterad kontakt. Lång paus. Nu har pauserna blivit kortare och jag märker till min.. ilska? Sorg? Vad det nu är. Att min hjärna infiltreras med ett milligram. Varje månad. På så vis känns detta så o-er-hört likt alkoholens härjningar som jag ju inte känner av för jag har i kombination av rädsla, överlevnadsstrategi, livsglädje och VETT - tagit mig ur det beroendet (alkoholen) för gott.
Jag näste och tror och anar att jag behöver anlägga samma strategi här. Fastän det är enklare men ändå inte helt enkelt eftersom det är socialt möjligt att upprätthålla skeva relationer utan att det märks nämnvärt.
Nu har jag skrivit det och det behövde jag.
Puh.

Tack @sisyfos för tänkvärt inlägg. Jag tror inte jag kommer att analysera honom så hemskt mycket mer faktisk. Den analysen har jag gjort klar- det som det i första hand ger mig är oro. Så mycket oro har jag burit i anslutning till denna relation så det går inte att med ord beskriva. Oroat sönder mig. Kommit och gått. Blivit lämnat och blivit återfunnen. Som en sak, när jag tänker efter. Grottigt. Svart och geggigt- och ljust och fint om vartannat men aldrig klart. Så jag gjorde klart. Nu gör jag klart igen. Ibland måste man tillbaka till brottsplatsen- som jag brukar säga, och se allt från ett nytt perspektiv 🥰🐣☀️

Tack fina @annabell @sattva och @vår2022
Det är bra att få er påfyllning medan man går åt rätt håll, lite vätskepaus in the go, om ni förstår den liknelsen 🤞
Jag har ju klivit ÖVER denna relation så många gånger i mitt liv att det blivit som en egen dans. (men verkligen länge sen nu) och jag känner att den magnetiska kraften inte föreligger- inte alls som det kunde vara förr i tiden. Jag har ju fullt upp med att leva. Men precis som med nykter-jobbet är nog alla de där knepiga processerna något att harva vidare med på egen hand. Just det. Det jobbet kräver inte sällskap och framförallt inte det som tidigare var en illusion- nån sorts konsensus om att NU avslutar vi det här och det är bäst. Han ville aldrig gå med på det. Alltid ha en dörr öppen. Det var outhärdligt och smärtade mig väldigt. Jag har förstås en massa tankar kring vad det EGENTLIGEN handlade om- pga det var ju inte denna tjatterfjant till man som icke kunde hålla i en stege ens fem minuter.
Det är sannerligen inte han som lockar. Utan det var då- en väldig förhoppning om att kunna ställa allt till rätta. Komma tillbaka till den där plätten där allt var rätt och bra (cirka 10 minuter i månaden).

Men. Medan jag tänker så drämmer mitt omedvetna till med en present i form av en dröm:
Jag är någonstans och har på oklart sätt orsakat stopp i ett avlopp. Vattnet rinner inte undan. Jag trevar med handen och får fatt i något. Känns som skärvor, betong. Påminner om en sorts Rubiks kub som jag liksom drar fram och tillbaka för att det ska ”klicka i”. Till sist gör det det- och jag ser då att det är ett kranie, med två käkar, tänder.
Dött - blir helt tydligt när jag snurrat och vridit på denna tingest tillräckligt länge.

Jag vaknade mitt i drömmen, kvart i sju, väckte min man och sa: ”Vi måste vakna- klockan är ett”
Va- är klockan ett?
Nej förlåt den är bara kvart i sju.
Om man inte har drama i sitt liv… 🥺😭
Nu ska bil packas. Jag har köpt påskchoklad. Ska laga lamm och kavla pasta. Baka bröd. Gå på nymålade golvet. Längtar efter mina små och stora och en rätt så gammal gospropp.
Stötte ihop med min man på gatan idag och innan jag riktigt såg att det var han så fick jag sånt glädjeshopp inombords.
Lyx och lyx detta liv.
Jag tänker så mycket på er som är mig nära- alla ni som kämpar igenom en sån här storhelg kanske för första gången nykter.
När jag slutade dricka i januari var påsken mitt MÅL för att börja dricka (normalt) igen. Rödvin i tjocka klunkar, rose på eftermiddagen. Kanske ett glas vin till lunchen? Men jag ändrade mig innan. Jag satte målet 6 månader.
Första påsken HÄLLDE jag i mig ett rött alkoholfritt vin, en flaska per kväll. Nerverna som små trådar på utsidan.
Jag har varit där. Det var verkligen en minut i taget vissa stunder. Tunnelseeende. Det går. Ni fixar det! Kram 🥰

Checkar straxt ut från jobbstress och in i jakten på ekologisk lammstek…
Klar i mitt lilla huvud och det är så snällt och mjukt, som en liten kattunge ligger där inne och spinner 🐈
Tacksam för mitt fina hus 🙏🏻
Tacksam för min 🪜-hållare tillika barista som inte släpper taget om varken stege eller mig eller uppdraget att väcka mig med mitt goda kaffe, varje morgon. Han verkar inte tröttna 🥰
Han visar det åtminstone inte.
Önskar alla en fin skärtorsdag ❤️

Tack @annabell, jag och 🪜 brukar titta på varandra när såna här helger rullar in- och säga ”ses på tisdag”, förr kunde vi hamna i så mycket irritation av tusen skäl, men det har blivit bättre. Vi är inte lika pressade som vi var då, med barn och tonåringar, pengar som aldrig räckte trots att vi gnetade som bara den.
Drack inte så mycket då, vår första fjällen-semester hade vi båda glömt systemet, en vecka med enbart någon folköl. Har glömt bort att jag haft många år då alkoholen inte var så viktig. Skönt att tänka på åren jag drack som en parentes, det var inte lika illa - alltid. Sov gott alla superhjältar 🐣😍

Det blev sent denna påskafton som varit bra på alla sätt förutom att jag låg en bra stund och lyssnade på babbel från nedervåningen och kände mig… orolig på något vis. Jag vill ju inte förvandlas till en person som tvingar övriga familjen i säng vid midnatt. Men nånting med det där- sitta uppe- babbla- dricka. Jag gillar inte.
Eller - jag ogillar starkt, upptäcker jag:
Jag får starka minnen från när jag var liten och låg vaken och i de bästa stunderna var det bara rätt så fint att höra de vuxna. Men ibland var det inte alls så. Höjda röster, en känsla av att vara utelämnad.
Det förekom aldrig våld under min uppväxt. Gräl däremot. Och när der var fest- för mycket alkohol. Det är nästan så jag hade glömt. (Och min mamma dricker ju extremt sparsamt, mina barn också, det kan bli EN lite senare kväll av fyra. Men likväl lite bakande hjärta och stor lättnad när det nu blev tyst. Förutom mitt hjärta som fortfarande trummar lite.
Min man är min sjö av trygghet.
Kring honom kan inget farligt hända och jag vill inte ha det farligt mer. Är klar med det.
Nu säger jag godnatt till de som läser men precis liks mycket till de som inte gör det men som ändock behöver.

@sattva blev tårögd av dina ord, tänkte att ingen fattar men du gör 💕Ja det ”glada” 70-talet med så mycket frihet men också så knepigt för ett litet barn. Allt det där kom tillbaka- och hade förstås inte märkts av om jag själv varit berusad. Så mycket en får syn på 🤭
Skönt att låta det där komma över mig- låta det kännas- och sedan försvinna bort. Det var en bra övning.
Idag har jag känt mig avkopplad, röjt i trädgården, sovit middag, nu är vi på sluttampen av gemensamt lagad middag. Kalvstek och sparrisflarn, nybakt bröd och små kronärtskockor, apelsinglass och mandarinsorbet. Älskar att vårens mat kommer nu, äntligen.
Kram från röd om näsan efter några timmar i solen. 😎

Hej @majken_r vi är klubb röda näsan men inte pga druckit för mkt utan av annat uteliv 😃
Har vinkat av den sista familjen och kvar är jag och min man, lite fix innan hemfärd och tillbaka till stan och jobb.
För två år sedan bodde vi här ett helt år, under pandemin. Nu har landet återgått till att vara helg-hem, passar bra.
Påsken har varit ovanlig på två sätt: Jag har sovit mycket, brukar inte kunna göra det när huset är fullt, men sovit till 9 och en dag till 10, utan dåligt samvete (nästan)
Kämpar med min rätt att vara trött- så konstig grej som jag alltid måste försvara och förklara- även för mig själv.
Vi har hjälpts åt mycket. Jag har varit mer avkopplad än på länge/nånsin.
Jag har inte så många saker som bekymrar mig, så när jag är ledig är det faktiskt ledigt. Pausat från jobb, helt och hållet.
Jag tror också att vi allihop i familjen haft det ovanligt bra tillsammans. Små och stora. Jag är stolt över mina ungar och deras respektive. Är stolt över hur de är mot varandra. Och är superstolt att de vill umgås med oss en hel helg såhär. Vi har kämpat rätt så mycket med vår familj, har verkligen inte alltid varit enkelt- och så sent som förra julen var det totalkrash mellan två av dem som verkligen var smärtsam. Men nu känns det som växtvärken övergått i ett bra sätt att vara tillsammans och inget hittepå. Det är fint att vara med om. 🙏🏻💕🏡

Tack @misslyckad @varafrisk och @vår2022 ja jag ska försöka se det som en bankinsättning- det är knäppt det där hur vi är med vår återhämtning, lätt att prata om, desto svårare att utöva själv.
Men idag var ALLA på jobbet helt slut efter intensiv helg med mycket mat, dryck (tror jag) och godis. En seeeg dag som nu avslutas med middag för två och därefter soffa och tv. Har tänkt göra några små åthävor vad gäller den galopperande vikten (upp fyra kilo på ett år) och jag får se om åthävorna börjar idag.
Som alltid- tacksam över att vara nykter. Kan bara föreställa mig tröttheten om den toppats av fyra dagars baksmälla.
Det är det viktigaste jag har gjort för mig själv, nånsin. Apropå att tillåta sig återhämtning. Tack @seklart bra jobbat! 💪🏻☀️

Idag är dag 3 på kontoret och nu är jag less på det för denna vecka.
Mina dahlior frodas.
Jag sover som en kratta som man ställer sig på.
Jag har köpt mig en helt ny och tjusig vårjacka (inte tjusig som i glansigt material utan bara fin och snygg)
Jag ska gå hem nu och orka med en kort springrunda.
Jag ligger bedrövligt efter med bokklubbs-boken.
Allt är ungefär som det ska en helt ok torsdag. Ikväll ska jag lyssna efter näktergalen. Titta på tv. INTE titta på den organisationsplan som jag kämpat med i två veckor och nu skickat på remiss.

Jag var med om en cool grej i dagarna. Kämpat med en jobbgrej. En förändring jag tänkt mycket på och med stor omsorg om allt från verksamhet, resultat (pengar) utveckling (människor) och jag har landat i något som är nytt och som ingen testat. Sen ska detta presenterad för vd (typ) och jag fick nån signal om att det kanske skulle komma att ”landa på något annat sätt”.
På vägen hem var jag så arg. Gammaldags arg. Instängt arg - ilska jag alltid druckit på när jag känt att tex en chef inte fattat.
Sen passerade jag de sedvanliga barerna (mår lite illa då) var hungrig, snusssugen konstant. Gick och köpte jord för några planteringar för jag tänkte att det kommer lugna ner allt. Pratade med min man och förklarade att jag nog kommer att ha svårt att vara kvar om jag inte får leda verksamheten på det sätt jag vet är bra. Tilläggas ska att jag för närvarande rapporterar dirr till högsta chefen pga omstuvningar i ledning- och hen är ej så insatt i våra dagliga mål- etc.
Men strunt samma så fullständigt ointressant för någon annan än mig.
Det jag ville berätta om var den KLARSYN bortom den hastigt uppblossande- och falnande vreden.
Jag vill inte ha den sortens känslor i mitt liv, jag säger som @tofu jag vill ha Glädje. Stillhet, Roligt. Tacksamhet.
Och då kände jag mig så jäkla grundad. Att: nä just det här kan jag. Är jag bra på.
Jag måste få växa i det- fortsätta ha fart- framåt.
Annars- nej då kommer jag bli förbittrad. Är för gammal för att huka mig. I vrede. Jag står rak. Jag har luft under vingarna och tyngd i stegen. Jag kommer fixa det jag måste- dit jag måste gå, om jag måste gå.
Det oroar mig minimalt just nu men insikten om detta ovanståendes. Att få vara med om det. Det är så coolt och stort och jag har gjort många modiga grejer de här åren- i mitt jobb. Och det har gått bra. Mitt mod, det bär. Och jag tror faktiskt aldrig att jag har varit med om det i hela mitt rätt så många liv.
Om Nån stackare orkat läsa skickar jag en viral blomsterkvast pga uthållighetsprov delux. Jag trodde aldrig jag skulle bli en sån, som jag är. Om inte det är coolt med livet så vet jag inte.
Slås endast av att jag ikväll har tre ungar som sover i vår säng- gulp vilken helg detta blir… 💪🏻🌸

@sattva jag tänker att vi är samma lika! Jag tänkte på dig igår och att det var längesen- måste in och höra hur du har det 🌸 ja du har verkligen rätt i att detta ät något som händer utan att tankarnas kraft behövs. De tar en ny väg. Det är stort att vara med om, verkligen. 💕💪🏻 @adde haha- nej jag tror inte det 😊 jag har en liten vad jag kallar gubb-pojke till chef. Jag får hålla mig lugn 😌😌 kram 💕

Jo men @sisyfos det räknar jag med att få igenom- ska presenteras i olika sammanhang nu. Det går ju inte att säga nej till 😊 (hoppas jag) men då får de hitta på något smartare utan mig, och det är helt ok. Jag är inte det minsta arg längre utan bara grundad i att det kommer att bli bra.
Fick dessutom en god indikation från HR och det är viktigt.
Nog om det (for now)
Ska städa på landet- inne. Mannen klipper äppelträd, två barn som framlever dagen i total anarki av tv och spel på paddan.
Kram på er alla 🙏🏻🌸

Jag läste hos @annabell och detta med mammor. Jag hör mig själv säga till barnen att ”nu finns det 30 assietter av de här och 30 stora tallrikar i boden så ni vet” till jular och påsk, jag hör mig instruera dem i; perennerna på baksidan och hur ofta rensa dem så vallmon inte tar över.
Jag får sluta med det här. Barnen får göra som de vill när jag inte finns.
Solen skiner men det är kallt som satan idag. Kram alla kämpar. Det blir faktiskt bättre även om man står och stirrar på skor som glider baklänges- så blir det bättre. 😍

Ja @tofu vi får väl starta nåt ihop då? Kruxet är ju att det visat sig att om man satar allt på nänniskors känsla av att vara med, att utvecklas, och att ha roligt under tiden- så hänger de finansiella målen med, eller blir till och med överraskande ännu bättre. Makes u think. Sånt är dock inte pojk-gubbar till chefer redo för i min ändå ”moderna” bransch. Men det är inte ett problem jag behöver lösa. Det glädjer mig att du signar på 😍

@aeromagnus inga av oss här klarar att dricka ”bara för att” Det är ett stort lur och vi är klara med lur av det slaget. Vi ska leva livet som det är, punkt. Kram 🥰

Tagit hand om barn denna helg och det tog nästan musten ur mig/oss. Sovit knöligt och trångt, lite för kallt för att njuta av uteliv. Men handlat ett gäng plantor, sålt trädgårdsmöbler på marketplace och spanat på träd (små) att plantera i vin-fat, årets nyhet (för mig).

Jag tänker inget på alkohol en sån här helg- min man dricker inget alls eftersom förra helgen var så mkt socialt med vin många dar i rad. Så oneurotisk- när det kommer till sånt och hjälper mig nog.
Och det är skönt att många veckor går mellan mig och tjatterfjanten (i gammal hittepå-passion).
Jag får en känsla av att vara fri.
Frihetskänslan kom ofta över mig under det första året. Det var nästan läskigt. Det kändes som ”om jag klarar det här finns inget jag inte kan klara”.
Det finns ett ordspråk eller en text som handlar om det- om hur rädslan för vilka vi kan bli- håller oss tillbaka.
Det låter som jag pratar om nån övermänniska men jag menar egentligen tvärtom.
Att vi räcker och duger. Att det är en sprängkraft i det. Att känslan av otillräckligt är vad som får oss att jaga, sova illa, dricka för mycket, bita på nagelbanden.
När vi, eller snarare, när jag erfar det andra. Då stillar sig något. Och konstigt nog kan det brusiga- och stillnandet. Börja om och börja om, det rör sig ständigt.
Nu ska jag läsa bokklubbsbok. Snabbt som tusan. 😩 Kram och godnatt. 🥱

En av de bästa sakerna med mitt liv nu för tiden är att varje dag innefattar nya upptäckter (om mig själv och andra) och alltid- stunder av tacksamhet.
Det går inte en enda dag utan dessa två följeslagare och det är i sanning något mycket fint att få leva livet så.
Jag känner ALDRIG att livet är orättvist eller behandlar mig illa, jag tycker ALDRIG synd om mig själv.
Jag känner VARJE dag glädje över att finnas till och att få leva. Jag tycker att det är osannolikt fint faktiskt.
Det betyder INTE att livet alltid behöver att vara- eller kommer att vara- precis så här.
Men jag vill påstå att de känslorna varit med mig varje dag, även de dagar min pappa var sjuk, mitt jobb var övermäktigt, jag inte sov eller var sjuk.
Min hjärna - rätt eller fel- den går de här nya tanke-vägarna utan att jag behöver… tänka.
Det har varit ett arbete att jämställa med att vända en atlantångare - men det har inte varit jobbigt för det har varit ett litet steg i taget. Myrsteg. Kolibrins vingslag, eller en fjäril är det väl?
Jag vandrar runt i mitt landskap inombords, och på gatorna utombords.

Idag har jag haft bokklubb, lagat mat och pratar mycket- länge- senare än vanligt.
Jag drack mitt goda Ein Zwei Zero- testa om ni inte är oroliga för att det ska väcka sug efter riktigt vin.
Nu har jag diskat och det är städat och igår köpte jag mig en håll-käften-bukett med snittblommor för att det var måndag, lön och för att jag nog tycker att måndag - snarare än fredag- är den bästa dagen att fira numera.
Präkto-pastorn har möjligen tröttar ut er med denna vardagens lovsång, men jag tänker att livet nog inte blir bättre än såna här stunder. Och det är något att vara rädd om, det nyktra tankesystemet- underhålla och gulla med. Kram 🥰

Tack till fina hejaklubben @sattva och @varafrisk 💜 Vi lever inte så olika liv- det är samma samma- jobb som ska göras och mat som ska lagas och hundar (ibland) och ungar (för jämnan och alltid- sån tur) och där nånstans är det liksom som att vi måste få livet att spark joy.
Idag gick jag hem och såg SÅ mycket fram emot; en kväll för mig själv. Greja med mina blommor (hög pensio-varning) äta yoghurt och jordgubbar pga mannen är på jobbresa och då behöver jag inte laga mat.
Man på jobbresa förr i tiden betydde jobb (in i kaklet så jag verkligen kunde motivera att få sätta mig i soffan och koppla av med 2,3,4 glas vin) Alltid skulle man in i det stans kaklet med pannan först- för DÅ hade man gjort sig förtjänt.
Så trött på att ”ha gjort mig förtjänt av” sånt lurigt ord. Jag vilar för att jag behöver- inte för att jag tjänat ihop det.
Det är ett behov, viktigt sådant. Livsviktigt.
Utan att vila räcker inte krafterna.
Konstigt nog räcker de så mycket längre nu. Konstigt nog känner jag alltid när de är på upphällningen. Då ligger jag en lång stund i soffan. Sen kommer orken tillbaka.
Så sinnrikt system.
Kram i den iskalla vårsolen. 🥶 ☀️

Haft en sinnessjukt stressig start på dagen- jobb från 07 och i ett. Hann ut en kortis på lunchen- nu in i mötesrace- igen.
Hundvakt, barnvakt (imorrn) byta klipptid, glömt betala tandläkaren, hämta ut balkongmöbler, middag med två vänner ikväll och förutom detta som skulle kunna uppehålla mig på heltid- ett jobb.
Detta är fortfarande mitt go-to-ställe när det stormar i hjärnan.
Här centrerar jag mig. Samlar ihop spretiga delar av mig och rullar ihop som ett fint måttband, kanelbulle eller snigel.
Knyta ihop sig- kring sig själv.
Andas några andetag. Skänker en tanke åt min hjärnas klarhet- jag kan stanna upp och snabbt återfå fokus. Vad är viktigt.
Låt allt annat komma efter det.
Kram på er där ute, inne! 🥰

En stressig och väldigt (ovanligt) social vecka för mig. Är inte riktigt van även om vi umgås med människor på helger och så, men inte så mkt till vardags. Trött nu.
Smitit upp och lagt mig lite tidigare så får övriga avsluta kvällen när de vill.
En vecka med bokklubb och barnvaktande, jobb och en hel del stress är över.
Jag är tacksam över att det är fredag.
Tänker på mina vänner här och hur viktiga ni är för mig och för min möjlighet att fortsätta leva det liv jag vill leva. Kram på er 😍

845 dagar står det i min app idag som jag väldigt sällan går in i, men nån gång varannan månad kanske. Jag har börjat säga 2,5 år om nån frågar hur länge jag varit nykter. Eller ingen frågar ju just om ”nykter”, utan hur länge jag inte druckit alkohol.
Mina noteringar här är verkligen av dagbokskaraktär- ibland förbluffande lik mina första dagböcker: ”idag är det 7 grader” 🧒
Jag har övervägt att sluta med det, men jag är otroligt tillfreds med att sammanfatta mina dagar- på något litet vis, det skulle jag kunna göra någon helt annanstans men det känns bra att göra det just här- det har varit så avgörande för mitt liv- som @torn brukar säga så är jag nog beredd att hålla med om att det är mitt viktigaste beslut.
Jag funderar på att det är så väldigt få yngre (mammor tänker jag på i första hand) som skriver här. Men kanske ägare man varken hunnit eller kunnat utveckla ett beroende, än mindre tagit itu med det.
När mina barn var små var jag antingen helnykter eller högst måttlig. Hade inte råd (dvs hade inte heller något beroende) och hade så lite egen tid.
Eftersom jag fick barn så tidigt hann jag inte heller utveckla så mycket alkohol-beteenden under tonåren.
Däremot- när jag skilde mig. För att sedan gå tillbaka, en tid. Sen böljade det fram och tillbaka under många år. Mer vissa perioder, mindre under andra. De sista två- tre åren var värst. Förfärliga.
Det finns hemskt mycket som talar för att alkoholen hade kunnat ödelägga mitt liv, och den rädslan var så stor. Men ändå satt jag på den och försökte kräva den, och därefter drack jag.
Nu lyssnar jag på vänner som pratar runt vårt köksbord en trappa ner. Jag lägger mig när jag vill. Jag bestämmer.
Imorrn blir en mysig morgon, helt säker. 😻

Summering:
Veckan innebar två sociala kvälls-aktiviteter (hos oss), gäster på landet- nära vänner, härligt men också tröttande. Avslutade med tidig söndagsmiddag (några barn och barnbarn)
Slutsats: för mycket åtagande för mig och oss. Ska försöka undvika, men det går ju inte alltid. Däremot ska kvällen tankas med tv, man, soffa, och vila.
Dusch och tidigt i säng.
Den här veckan bjuder på noll sociala aktiviteter- praise be.

Usch fick dåligt samvete nu eftersom alla som jag umgåtts med i veckan är kära vänner, och det är en ynnest att ha dem att dela livet med. Så inget är fel med varken det ena eller andra. Tvärtom- jag har något fint som inte är alla förunnade.
Behöver bara pusta ut lite… och vara tyst. Och njuta av stillhet. Kram 🦚

Sovit som en stock - numera utan vare sig sömntabletter eller sockerpiller.
Hurra! Kommit på att jag somnar gott om jag tittar på min telefon som tv. Lagom tråkig serie. Efter ca 30 minuter blundar jag pga ”då blir det som radio”
Sen somnar jag.
Stora framsteg för en sömn-krånglare som jag. 🏃🏼‍♀️🏃🏼‍♀️

Hej @torn
Du har helt rätt. När jag är på landet en helg så brukar ofta en hel dag- gå åt till att göra egna saker- med mig själv som sällskap. Jag städar/grejar/fixar ute/flyttar runt diverse blomkrukor.
Lyssnar på en bok eller podd. Det är ovärderligt den där känslan av att det är - bara jag. Tror som du skriver att vi behöver det. Lugnet! Kram 🤗

Idag var jag på ett ärende på stan.
Gick förbi en lunchrestaurang med stora skyltar om Veckans ÖL 40 KRONER
Kände mig helt plötsligt så irriterad.
En hel helg ska man parera diverse flaskor och kommer underbara måndag- och då vill jag inte ha alkohol i mitt ansiktet förutom om jag själv går in på systemet.
Jag har börjat älska måndag efter helger då det dricks. Lyckodag. Allt kan börja om.
Som jag förpestade måndagar förr. Mätt och trött och för det mesta alkoholfri men kanske ett glas eller två EFTER middagen. Då har man nästan inte druckit ju. Särskilt som man har glaset bakom en växt vid namn Pillerfikus.
Den dog sen.
Nu ska jag sortera mina grejor. Göra ansiktsmask. Varit på sopsorteringen.
Köpt blå hortensior! Kram 🤗

Vad fint med sol @sattva, här med! Har även bokat in två yogapass kommande dagar. Mina löpskor står och glor. Jag glor åt ett annat håll. Nu ska vi se vad mattan säger…
Jag var också glad när semestern var över. Jag var så trött efter många veckors dagligt drickande. Efter en hemskt jobbig (”social”) sommar hade jag så svårt att skriva för hand. Nästan oläsligt.
Blir ledsen när jag tänker på det, men läste @axiennes tråd igår om vikten av att inte sörja det som var. Jag glädjs ju så ofantligt åt mitt nya och nyktra liv.
Tänk @sattva och ni andra- vad vi har gått igenom ihop. Tack också för fina ord. Guld glimmar ej på insidan av denna bröstkorg men blod och puls. Jag känner mitt hjärta varje dag. Kram ❤️

160 cm kropps-säck ligger uthälld efter en dag med mycket arbete- förhandlingar- barnvakt (förhandlingar 👨‍👧‍👦) hundpromenad.
4 minuters samtal med min man.
En usel natts sömn (förhandlings-oro)
Men dahliorna lever om nån undrar.
Inorrn är ett viktigt arbete förhvis i hamn.
Hunden ska lämnas tillbaka (puh)
Mannen ska kanske inte förföras- så dålig kondition hehe… men jag ska laga middag.
Jag mår väldigt bra mitt i allt. Kram alla kämpar och ev räkmacka-passagerare. 🌺

Idag hade jag ett viktigt möte för min verksamhet framåt. Det gick så bra. Jag fick liksom grönt ljus på allt. Jag blev så stolt över oss att jag nästan började gråta.
Jag har varit den mest arbetsamma chef som har gått att finna detta år.
Men mitt team- så bra. Så mycket förändring så mycket ”kaos under ordnade former” så mycket jobb. Det är verkligen som jag sa till dem, det är bara ett superteam som klarar detta.
Så många gånger jag sagt: jag vet inte, vi får testa.
Så många gånger jag sagt: nu är jag en sån chef som inte har svaret utan det får vi hjälpas åt att hitta.
Det är så otroligt att människor växer som sprakande magnolia när man vågar både hålla-och släppa.
Jag är förundrad idag (snart övergående säkert men vi- vi passar ju på) och tänker vila i den känslan åtminstone till imorgon.

Tack @sisyfos och @sattva 😻😻
Det är såklart jättekul när det går bra men de här små segrarna är också segrar på insidan som ni ju vet. Jag tror att nykterheten har gjort att jag vågar mer, vågar chansa och är inte så rädd att det ska bli fel. Det är skönt. Skapar också lite mod hos andra. Att se att inget farligt händer.
Men jag har också gjort en i efterhand inte 100 lyckad rekrytering. Kanske borde jag vågat lite mindre där? Kanske var det bra- något annat utvecklades istället.
Man får blicka tillbaka och lära sig efteråt.
Inget farligt kan hända. 🙏🏻

Idag gick jag hem sent från Ica med två gooh-lådor i botten av en skrynklig kasse. Och två paket dyr glass men på extrapris.
Genomfors av tanken ”jag saknar mys”
Kanske triggat av att jag passerar ett antal barer och restauranger på vägen hem.
Tänkte en stund på det.
Tänkte på valet det är att bli nykter. Att jag läst en proffsig coach säga att stresshantering börjar med att ta beslut och hålla fast vid dem- besparar oss mycket stress.
Tänkte att jag skulle kunna se valet att bli nykter som tex välja att flytta till landet.
Allt finns inte där. Något annat finns där.
Nu ska jag kika på Politikbyrån om sovjet 2.0, oj så livligt här på landet…
Vi åt våra gooh-lådor, imorrn ät det fredag- så skönt efter vecka med mkt arbete, hundvakt, vab av barnbarn.
Kram 🥰

Jomen @sattva myset kom när jag hade både andats och tinat glassen.
I morse fick jag så varm cappuccino av min barista att jag frågade om han ville döda mig.
Idag är det mys av slaget tandblekning på lunchen 🦷🦷😬

Varit på jättetrevlig middag men min nya lott i livet är helt klart att lägga mig först… översovning här så jag somnar till babbel från vindrickande gäster/vänner. Väldigt kul kväll med mycket diskussioner där jag kan vara precis lika delaktig som alltid- men jag tappar inte tråden… En av gästerna drack så mycket, hon var liksom så berusad att hon inte kunde prata ordentligt. Jag måste ha varit så också. Ibland.
Tänker på hennes morgon imorgon, och på min. (hade kunnat gå och lägga mig för en timme sen men artig bör man faktiska vara även som nykter)
Landet imorgon bitti.
Ljudbok och baka bröd. Kram vänner 🥰

Idag har jag en lätt huvudvärk och vad som känns som en begynnande förkylning- så suget efter att gå ut i blåsten och räfsa ihop gamla pinnar och löv- den är under nollgradig. Driften att ligga under en skön filt och lyssna på podd- klart starkare.
Lyssnar på Fredrik Södeholms och Ola Rapaces podd och den kan jag varmt rekommendera, inte bara för att den har en anknytning till missbruk och beroende. Men också för det (i mina ögon) modiga i att gå tillbaka i livet- rannsaka sig själv- försöka göra om och göra rätt. Jag gillar den mycket. (Sorry allt gick åt helvete heter den)

Jag har funderat en del på middagsgästen i fredags som blev så full. Jag tänker att om jag inte var så- så var jag på god väg. Jag blev faktiskt väldigt berusad (upplevdes inte så) de sista åren av drickande.
Minnesluckor- det låter ju alltid som om man ligger utslagen nånstans. Men jag kunde sitta, stå och gå och lägga mig. Men morgonen därpå ha glömt hur kvällen slutade.
Jag kanske hade kommit till rätta med allt, som hon säkert tänker att hon ska. Hon dricker försiktigt på lördagen och bara något glas på söndagen.
Men jag är bara så otroligt glad över att jag inte ens försökte utan bara; nu räcker det.

Jag har varit väldigt hjälpt av nån sorts tro på en högre makt. Nån jag höll i handen.
Och jag fick på så vis också en lite annan syn på själva livet och att få leva.
Numera ser jag det som något jag har fått. En stor sak. Och som kommer med ansvar. Det är en annan sak att vara ung. Då ska livets ändlighet ligga långt borta.
Men för oss som är 50 och plus. Oj vad jag kan känna mig oresonlig kring just det.
Ett enda liv har vi fått. Och vad vi väljer att göra med det är förstås upp till var och en. Men för mig kommer också ansvar. Visa hur ett människoliv kan levas. Det är liksom inget genrep. Det är inga år som går i repris. Vi är live- varje dag. Det är inte individens val vareviga dag på repeat- det är att vara del av en mänsklig filt, ett lapptäcke, visa hur livet ska levas, vara stöd för andra, hjälpas åt, behöva andra, våga det.
För mig blev skärskådandet av det levande livet så överraskande mäktigt. När jag hade sett det så blev det något att förhålla mig till- varje dag.
Även dagar då jag ligger i soffan och visar exemplaret människa - i vila.
Kram 🤗

Åh en bra helg men inte utvilad pga förkylning och även ont i halsen nu. Blä.
Glömt bort att man kunde bli sjuk, var så länge sen.
Ser bilder på mig själv från ett år sen- då hade jag varit duktig med fasta och springa. Smal! alla kläder satt fint.
I år- not so much. Men jag ser iaf glad ut-på bilder. Jag tycker att jag ibland ser lite pillemarisk- rolig (?!) ut.
Beställt nya glasögon. Kostar som en weekend-resa.
Klippte mig förra veckan- mitt hår mår bättre än på många år faktiskt.
Och så min tjocka rumpa (som jag är nästan fascinerad inför att jag har!!) Och det känns lite snyggt som omväxling.
Ja, rumpan får inte plats i förra årets jeans. Något måste jag faktiskt göra- som i sluta med.
Så: sluta med kolhydrater helt- eller socker helt. (Vet att de är samma sak men ni fattar. Ingen glass- eller ingen pasta.
Kram nu somnar jag.

Så sjuk idag. Gick upp och körde en presentation (digitalt) för 150 pers sedan däckade jag i sängen och sov fram till 16:00.
Ätit glass/ så jag gissar att socker får stanna- bröd och pasta får gå.
Minns att jag faktiskt druckit även som knappt frisk. Jag var fan inte frisk alls.
Har till och med lagt en feber-emoji på min jobbprofil. Sova mer.
Tro det eller ej men ALLA mina typ 20 dahlia-knölar lever. Första batchen är ca 50-70 cm höga redan. Och kraftiga.
Det, några tomatplantor.
Ett par träd i ekfat samt en ny rabatt som jag ska anlägga i en redan befintlig. Det blir sommarens projekt. Kram 🤗

Du har rätt @tofu i att så mkt sitter i huvudet. Men pengar är också viktigt! Pensions-deal inte minst, nu när det inte är så hemskt många år kvar att jobba fulltid. Så vill jag väldigt gärna ha de månadsinbetalningarna på mitt pensionskonto- som jag gjort upp om (det har jag dock inte själv fattat pga väldigt dåligt insatt i sånt men min p-person informerade mig.)
Men nä, stannar icke till varje pris.
Jag vet att jag vid det här laget kan konsulta på en massa ställen.
Jag älskar ju att ha ett team- så jag vill gärna stanna där jag är, iaf något år till.
👵🏼

@varafrisk du missförstod nog att jag diskuterade detta- tvärtom har jag rätt så dålig koll- men jag vet vad som gäller om jag går i pension vid 62, 65 eller 67.
Jag har ju alltid jobbat heltid- men många år som egen företagare och det funkade rätt bra att kombinera med småbarnsliv- man kunde jobba lite när som helst under dygnet. (Läs nattjobb….)
Min man är mest förvånad över mitt pensionsläge-eftersom jag aldrig brytt mig om att förhandla om nånting. Överhuvudtaget. Men även såna med luft i skallen där pensionstänket borde vara- kan ha tur.🤗

Dag två av sjuk och sovande förutom att jag stuckit emellan med ett möte även idag. Men sänkt av huvudvärk och ont i halsen.
Tog ett race med att vårstäda garderoben. Går upp varje morgon och spanar på mina plantor som frodas. I morse råkade jag komma över kunskap om ranunkel som jag planterat och att de inte producerar blommor om de står varmare än 17 grader… så nu står de i blåst på balkongen. I år blir det blommor. Dahlia Zinnia pch Rosenskära. Potatis. Några gurkor och tomatplantor.
Luktärter. Mäktar inte med mer.
Men fasiken vad jag lärt mig om trädgård och odling tack vare att jag är nykter. De första månaderna höll jag ju på som besatt. Glömt bort det. Hur bra det var med en ny hobby för att vara engagerad i något om kvällarna.
Det, och så grottade jag in mig i kläd-intresse… alla mina pengar jag drack upp har gått rakt in i det svarta hålet kläd-kontot.
Men- jag har också slutat med allt vad botox och fillers heter. Lika lite lust som jag har att dricka vin lika lite lust har jag att spruta in nervgift i pannan.
Får vara bra som jag är. Får duga bra så.
Kram alla 😍

Dag tre av halsont. Tillika trött.
Kanske är det dagis- virus, kanske är det kroppen som säger: ligg still och vila din dummer. Oavsett vad, så vilar jag snällt. 🛏😴

Tack snälla! Hostar och snörvlar men bättre än huvudvärken.
@tofu- exakt ALLT jag kan om trädgård lärde jag mig från den 6 januari 2020. Det blev mitt… forskningsområde.
Så jag kan lite- mellanmycket. Men det roliga är att jag lär mig massor, särskilt nu, varje dag planerar jag, letar fina kombinationer.
Och- förköper mig lite lätt.
Men jag tipsar gärna om det jag kan. Det som är bra med mig är att jag är sån nybörjare så jag skäms inte för att inte kunna.
Nu ska jag göra om en rabatt på landet som stått och förvuxit sig i åratal. Har en annan sån ”slarvrabatt” men den ska få vara så, lite vild- höga växter.
I den nya rabatten blir det 3 x rosor (en rosa honungsros) Sedan blir det en silvrig alp-martorn som ser ut lite som den svävar- särskilt i kvällsljus.
Jag har ett par pioner som ska stå kvar. Men ska också sätta en vit höstanemon i samma rabatt. Så det blir lite vitt, rosa och silver (låter fult med silver men den är fin)

Kärleksört är superfint för sen blomning. Det har jag massor i mina perenn-rabatter.
Men vilken zon bor du i?
Något jag ska testa i år är små träd i två vinfat.
Har köpt en liten körsbär. (Härdig!) samt en Smällspirea. De ska vara lite avgränsande mot vår matplats. I en tredje ska jag sätta dahlior- som står på vänt här hemma.
Sen blir det allt möjligt.
Triften- så gullig ju! Ja allt ser småttigt ut i början. Så får man panik och öser på. Sen blir det för trångt.
Alla som säger att man ska ta en sak i taget i trädgården har rätt- men det är verkligen inte lätt. Jag blir helt yr, beställer blommor, petar ner några frön.
Men om det är något särskilt du tänker på så fråga på, så kollar jag! en rabatt kan jag iaf sätta ihop.
Vårt hus är gammalt så där blir det mkt torp-växter med vissa avsteg. Men grunden är pion, vallmo, irisar, akleja, små nävor och daggkåpa. Alla enkla att lyckas med.
En fin buske /växt är vipphortensian som heter annanell (!! 😍) Den växer snällt och blommorna helt ljuvliga!
Ja det var lite av sånt som jag grubblar på om dagarna. Så kul det ska bli.
Kram och tack för krya-hälsningar 😻

@tofu ska klura på detta lite. Kanske förstår jag inte riktigt men två växter jag kommer att tänka på är dela Höstsilverax.
Den har vackra mörka blad- och blommar långt in i hösten. Har satt såna långt bak hos mig då de just drar iväg och beroende på sort- blir mellan 1,50- 2 meter.
En marktäckare och väldigt fin växt som alltså passar långt fram är Alunrot. Även den finns massa olika men framförallt en med mörkt vinröda blad. Och små vit-rosa blomstänglar.
Det var det som kom till mig när jag läste om ditt hus!
Belysning är jag dålig på, men testa att plantera i ett par större krukor (japansk lönn?) så kan du lysa upp fint underifrån. Kram 🤗

Inatt har vi haft pyssel med ett barnbarn som legat på sjukhus. Eller pyssel- vi har skjutsat en förälder medan den andra åkte ambulans. Inte nån fara, mkt bättre idag. Förkylningsvirus- som ju smittat även mig. Men It Makes U Think.

Igår hade jag förhandling med en äkta gubb-gubbe. Med nykterheten har jag även utvecklat en allergi mot den arten.
Jag accepterar inte härskarteknik, förminskande eller skitsnack.
Och jag är extremt tydlig med det. Jag är helt orädd numera. Jag var så mycket mer rädd och liksom lättskrämd när jag drack. Ryckte liksom till på insidan.
Nu är jag som en… ibland arg maskin. Gamla ruttna normer i vår halvruttna bransch. Icke något jag kommer att medverka till att upprätthålla.

Ska lugna ner mig- möte med nya chefen idag! Glad gumma ska jag vara då. Är jag för det mesta.
Nu pockar dagen på här. Baristan har somnat om. Vi brukar prata om hur det skulle vara om vi var ett helt annat par?
Idag förslog jag Bruno Glenmark och Ann Louise Hanson men han nappade inte. Obs inte nåt konstigt rollspel då, utan mer ”vad pratar de om när de vaknar?”
Ha en fin dag. 🌸

Vad kul @tofu att du nappade på växterna. Kanske ny nisch- helt anonym trädgårds-planering/tjänst 😊
Jag är i full gång med planering i mitt huvud. Nu så pass att jag kan bedöma ungefär hur mycket av det ena eller andra som ryms i pallkrage/ kruka/rabatt. Vad som kan passa ihop. Och så kan jag ge tips till barnen som odlar på balkong.
Räcker för husbehov.
Trött idag efter halvt sömnlös natt, morfin-hostmedicin samt jobb. Men nu får det räcka för idag. Behöver vila och samla kraft. 🥱😴

Bra där @vår, tydligt 🥇
Gubb-gubbarna är på utdöende hos oss- men i diverse toppar finns de kvar. Man måste peta på dem med långa spön. Vicka på deras bon högt uppe i trädkronorna.
Förhandlingen avslutades för mig som för dig- i god anda.
Jag tycker verkligen det är en nykter-bonus detta att känna sig rakryggad, att våga ta plats. Förr hukade iaf jag i bakgrunden. Tyckte och tänkte.
Nu säger jag och gör.
Heja oss! 🏋️‍♀️

Åh @tofu jag är inte säker på att jag är rätt person.
Men: 20 cm djup är rätt så grunt. Med tanke på att växter just…. växer.
Om det är där du tänkt höjd (vet inte om jag förstod rätt) så skulle stockrosor kunna vara ett alternativ om du vill ha lite tidigare blomning- höstsilverax funkar fint långt bak i en rabatt men lite osäker på hur den blir på egen hand.

Funkia är ju en väldigt fin växt (finns en miljard sorter) men väldigt tålig och snygg. Den skulle kanske kunna vara ett alternativ- och så sätter du luktärter (med stöd) bakom? De sår du själv eller köper plantor. Men de är ettåringar så då kan man bestämma år för år vad en vill ha.

Vad gäller hur många- så beror det ju mycket på hur stor växten blir som vuxen.
De allra flesta plantor och växter kommer med anvisning om avstånd, jag brukar aldrig följa dem så mina växter hamnar alltid för tätt.

Gjorde en snabb sökning, testa tex rabattförslag smal rabatt, finns massor av tips hos tex Blomsterlandet och andra.
Lägger länk här men vet inte om den passerar admin-ögat 🥺

(Borttagen länk//Admi.) Det är det där med reklam/försäljning...//Li-Lo ;-)

Kram!

Förlåt för att jag nog för fjärde dagen i rad börjar med: Trött.
Men den här förkylningen har tagit enormt på krafterna. Vill helst sova efter bara ett par timmars jobb. Skönt med fredag, drar tidigt till landet idag.
Invigt vår balkong med kaffe och jordgubbar. 😍

@sattva tack för påminnelsen 😻 vi är inte direkt ”klara” utan får stångas lite med de här sakerna- tålamodet, tiden.
Ett starkt minne jag har från tiden med alkohol är att jag så ofta var arg på mig själv. Arg när jag inte orkade. Arg när jag var trött. Det hängde säkert ihop med att jag var arg på mitt drickande. Men i efterhand tänker jag att det verkligen var strängt. Idag är det ytterst sällan. När jag som nu- är hostig och lite matt, så tänker jag ändå: aha, seklart - det blir inte den helgen du tänkt, när du skulle hinna med så mycket. Blir en annan sorts helg. Det blir bra det med.
Dahliorna batch 1 står på trappan och avhärdas. Vi ska isolera några vinfat för att kunna plantera där.
Min favorit- Kungsängsliljan tittar upp och ses sig omkring.
Njut av dagen.
Ps. @tofu, man får pröva sig fram lite. En hel del av min tid är att gå runt i trädgården och… tänka. Hur vill jag ha det här? Jag har korta och långa planer.
Ettåriga och femåriga. Om man bara tänker bort ordet ”bli klar” så blir det så mycket skönare. 🥰

Mamman jag vill vara.
I helgen firar min son och hans vänner gemensam 30-årsfest här på landet. De bor i ett eget hus, men igår bjöd vi dem på ett glas vin och lite snacks.
Mysigt! Under kvällen kom de över och lånade några småsaker. Jag gick över med lite bröd jag hade bakat på eftermiddagen.
Jag tänkte att de är precis den här mamman jag vill vara för mina barn. Trygg. Redig. Att räkna med.
Det känns oerhört skönt att det är precis så. 🙏🏻

@sisyfos @vår och @sattva tack för inlägg 🥰 @sisyfos visst är det precis så som du skriver- att beroendet tar självbestämmandet ifrån oss- vår vilja krymper ihop istället kliver självbedrägeriet fram i dess ställe. Det är verkligen ingen enkel match detta. Att bli den man vill vara.
Ibland tänker jag också att man måste förlika sig med den personen fullt ut och att det är en process. Tar tid. Att vika ner alla ”skojiga galna och lättsamma” bilder av oss som vinpimplande partyhöjare. Alla dricker ju inte av de skälen. Men vi som gjort det.
Jag märker nu att det är vissa spontana aw-grejer som jag plötsligt inte är med på. Inte sådär att inbjudan går ut- utan mer att man messar runt bland vänner fredag eftermiddag och kollar om några vill mötas upp efter jobbet. Jag är inte med där längre. Helt okej. Jag har inte så stor lust att sitta och frysa på en uteservering med en Loka citron och fira in helgen.
Då är jag helt fine med att vila lite efter veckan. Ladda lite ny kraft så att jag har energi till helgen.
Men om nån sagt det för två år sedan hade jag blivit… fundersam. Ledsen kanske? Tvekat kring nykterheten - helt klart.
Nu hamnade jag nog off topic 🤗
Festen här blev så bra @sattva
Det åts, dracks och dansades. När jag lade mig vid halv ett var det fullmåne och jag hörde röster nere vid bryggan där gänget avslutade kvällen.
Ha en fin dag nu! 🍀🌱🌿