Ja, en får unne säj som Tabita säger.
Vårluften knäcker mig fast på det bra sättet.
Har dock börjat vakna vid 06 med huvudet fullt av idéer (jobb) och det är ganska bra för det är tid med hög densitet. Då kan jag sluta kl 16 idag och gå och hämta mitt ljuvliga skolbarn som tycker att all mat jag lagar är ”top notch”.
Mitt liv. Så himla mycket som fyller på.
@sisyfos vad roligt att du kikar in, och Zinnia var min förra sommarens stora överraskning! Blommade långt in på hösten, hade gärna lagt upp en bild här.
Mina små plantor är något illa skötta men det går att plantera nya och det går att köpa sånt som inte tar sig. Likväl är jag där varje kväll och petar, andas, klappar lite på dem.
Idag är jag hundvakt så det har blivit megalång promenad redan ink telefonmöte.

När dagar känns jobbiga, tuffa, stressiga- då har jag min egen målbild och det är efter dusch i soffan på kvällen, jordgubbar och yoghurt eller te och en bit ost.
Jag har lyckats ladda den där stunden så att det varje kväll känns som jag får en present.
Tankens kraft- megastor.
Ha en fin dag, här skiner solen. Kram!

Vad gott ditt liv låter Se klart.🍃💫..Och det att unna sig gör jag ofta. Jag äter gärna camembert och vindruvor..Även frusen mango, lite upptinad. Funderar på att odla lite, men kruxet är att jag är bortrest mycket. Kanske ta med plantorna. 🤔.Sveriges mest beresta odling?😅..Nja. Jag får nog avvakta och se lite vad som händer med min relation. Kanske odla på annan ort framöver..😅🍃🪴🪴🪴🪴🪴🪴

Tack @miss lyckad
Jag fick en isande känsla idag att jag beskriver mitt liv just gräsligt positivt. Det är klart att det finns mycket annat.
Men eftersom jag också vet att jag är en känslig person så har jag haft en beskärd del av depressioner genom livet. Ibland när det dystra slår klorna i mig så blir det en sorts additions-stress. Rädsla att sjunka ner i det som känns meningslöst fast jag vet att mitt liv för det mesta har varit/ stundtals är just meningsfullt.
Det trampandet med dippar har helt klart varit ett skäl för mig att dricka. Jag kan också tro att det kanske är först nu som hjärnan är återställd och serotonin-medicinen har en chans att jobba.
Oavsett skäl så har nykterheten lärt mig värdet av att säga och göra. Att känna efter. Att orka med. Både det rätt hektiska livet på utsidan, men också en sorts sinnesro.
Jag brukar höra på jobbet att jag är extremt lösningsfokuserad. Jag har blivit det. Så mycket konstig laddning kring olika (enkls) saker har försvunnit. Jag har väldigt lite bävan inför olika sysslor eller ”att göra” och det gör livet så mkt bättre.
Nu släcka, sova. Mod Kraft Förstånd är tre ord från sinnesro-bönen som står helt för sig själva. Räcker långt! Kram.

Kväll igen
Dagarna flyger, jag har just nu en bra vana att avsluta arbetsdagen i tid. Som att, nä nu har de (företaget) fått sina späckade timmar. Nu måste jag fylla på med annat.
I morse försov jag mig dessutom, första zoom-mötet med lakans-skrynkel i ansiktet förutom de vanliga skrynklorna.
Jag kämpar kanske inte längre/ men är snarare förvånad över min uteblivna vikt-nedgång av de ”sista” kilona. Det GÅR inte.
Höfterna liksom VILL inte minska i omgång.
Jag tittar rätt så snällt på mig själv och tänker som när jag ibland varit så envis med vissa grejer med barnen. Att ibland får man bara ge sig.
Det är fredspipa och eld upphör med den här snälla kroppen just nu!
Kram och godnatt kämparklubben delux. 🤩

Ja nu är det vapenvila med kroppen @andrahalvlek. Har så många arenor att strida på (jobb) så behöver inte fler. Nu är dessutom kampen mot alkohol inte särskilt strids-intensiv. Vinglaset är en prick vid horisonten som endast syns klara dagar och knappt då.
Snart kommer påsken. För mig -faktiskt- en tid av återuppståndelse på mitt egna vis.
Påsken var första storhelgen nykter. Påsken var också helgen jag under de första månaderna såg fram emot- då skulle jag få dricka igen! Kämpa kämpa tre månader, sen blir det rödvin till lammet och snaps till sillunchen.
En tid innan gjorde jag halt och bokade på tre nyktra månader till. Påsken var lite skakig. Det är en helg av mamma-fix och mat och bak som jag har haft svårt att hantera utan det extra energipåslag/ork som jag för stunden upplevde att vinet gav.
Mitt liv ser annorlunda ut på flera plan. Perfektionen har fått sparken, det är nog det viktigaste som har hänt. Vilket i sin tur har frigjort kraft, ork och... ja en annan lättsamhet.
Det ni, om nån skulle tveka.
Nu väntar möten på rad här i em. Tankar lite här när jag kan! Kram på er.

Det är något som jag tycker är extra härligt, skönt eller vad man ska säga. Som tex påsken nu. Även om vi förra påsken hade varit nyktra i 3-4 månader så var det ju tämligen skakigt, nervöst, ovant mm då. Man var en jäkla nybörjare på att vara nykter då helt enkelt.😂 Det känns så annorlunda nu, så mycket bättre, lugnare och helt tryggt.

Kram 🤗

@Se klart skrev:"Perfektionen har fått sparken, det är nog det viktigaste som har hänt. "

Lovely ❤️ Den där perfektionen är en obekväm tvångströja. Bekväm klädsel passar bäst i påsk och annars också. Ser fram emot att umgås med mina flickor ❤️ Vad vi äter och dricker är fullständigt ointressant egentligen. Något gott blir det säkert. Minns också en viss oro inför förra påsken, men de minnena har inga skarpa konturer alls. Generellt känner jag ett större lugn för varje nykter månad, alkohol blir mer och mer en icke-fråga. Jag kan inte förstå hur jag tänkte, då för ett drygt år sedan. Hur kunde jag på fullt allvar vara orolig för hur man kan fira storhelger utan alkohol?

Kram 🐘

Ja @torn det är fint att tänka tillbaka på den skakiga tiden, och extra fint är det och tänka på ett ”vi” 😍 i de sammanhangen, @andrahalvlek jag gissar det var ungefär lika samma för dig 😍 Att vara vi är något så väsensskilt från att vara ensam. Tar med mig det, men är tillbaka imorrn om nån skulle undra 🐥
Ikväll har jag besökt folktom restaurang med god vän. Han frågade hur jag gör med drickande framöver. Jag tvekade först som jag gör av gammal vana; ”nu dricker jag ju inte och saknar inte så jag tror bla bla”
Jag avbröt mig själv och sa att jag har slutat och ska inte börja. Det handlar inte om att jag kommer att bli kronvrak av att dricka ett glas men jag befinner mig i utveckling. Stör ej, alltså. Vinet har dött. (Kan återuppstå- ögon i nacken krävs) Är aldrig säker men tryggare än såhär behöver en människa inte vara.
Kram och godnatt!

Zinnia, kul att höra att den blev bra hos dig. Det är första gången med den sorten för mig. Långa gängliga små plantor. Behövde du stötta dem på något sätt?

@Se klart skrev:"Påsken var lite skakig. Det är en helg av mamma-fix och mat och bak som jag har haft svårt att hantera utan det extra energipåslag/ork som jag för stunden upplevde att vinet gav.
Mitt liv ser annorlunda ut på flera plan. Perfektionen har fått sparken, det är nog det viktigaste som har hänt”
Vad jag känner igen det där... perfektion har jag dock aldrig lyckats med, men höga ambitioner i alla fall. Och när orken inte riktigt fanns så blev det alkohol som bränsle och vila.
Minns en av mina påskambitioner innan jag drack... jag hade sett en jättefin gul prinsesstårta i en tidning med små kycklingar i marsipan. Det här var innan det gick att köpa färdigfärgad kavlad marsipan i butikerna. Sagt och gjort. När påsken kom stod den där på bordet. Det såg ut som om den hade fläcktyfus och några söta kycklingar syntes inte till. Jag tror de andra sa att den var god. Jag har aldrig gillat tårta. Det är ungefär så det blir jämt. Höga ambitioner men får nöja mig med halvvägs. Det räcker långt det om man siktar lite högt 🌟.
Det viktigaste i det där tårtskapandet var nog ändå också att jag då la tid på nåt som jag tyckte var lite kul och utmanande. Nåt jag ville göra där och då. Just marsipantårta är jag rätt nöjd med, jag inser mina begränsningar på konditor (och perfektions) fronten. Men att göra nåt kul. Att bygga något. Det vill jag göra nu.
Kommer inte att bli perfekt.
Måste bara skicka med något som jag tror vi har gjort bra i vår familj inför påsk. Pappa är i högsta grad närvarande på våra högtider. Inte så att vi dukar åt honom men vi pratar om honom, bjuder in honom i kommentarer... ”så här skulle han ha sagt”... Det är en roll som saknas i pjäsen och vi får helt enkelt fylla den tillsammans med minnen. För oss har det funkat bra. Saknaden är ju stor, jag tror man mår bra av att sätta ord på saknad tillsammans och än mer av att bjuda in ”frånvarande vänner”.
Det är vilsamt att läsa dina inlägg SeKlart. Ett passande nick också.

Godmorgon Se klart☀️

Du har så fyndiga formuleringar ibland som ger mig bra vibrationer 😊 till exempel:
"Det handlar inte om att jag kommer att bli kronvrak av att dricka ett glas men jag befinner mig i utveckling. Stör ej, alltså. Vinet har dött"

Mycket bra sagt!👍🙏
Kram 🧡🌷🧡

Tack snälla @sisyfos för dina kloka tankar kring pappor- och påsk, högtider, tillfällen att minnas. Det tar jag med mig och planerar för. Ska införskaffa några fina ramar till bilder så han kan vara med. 🐥🙏🏻 Vänta in bladpar nummer två, då planterar du om och då brukar de bli lite stadigare. Mina luktärter har farit iväg på ett tråkigt sätt, men hoppas de växer till sig i stadighet. Förra året lyckades jag med max 10 zinnia, men de blommade med 3-4 blommor på varje. Jag är ju inte något proffs som du ju vet. Jag har också bakat marsipantårta innan rull-tiden. Numera bakar jag en mandeltårta med chokladkräm och små köpe-kycklingar. I övrigt bakar jag inte mycket, en rest från att jag föredrar ost framför dessert (läs vin istället för kaffe)...
Tack för påhälsningar- och även till dig @finalisa önskar er en härlig fredag! 🐥🤩

Kom till landet igår kväll. I morse gick jag ut i solen och inspekterade mina små tulpanlökar som kikar upp på ställen jag jade glömt. Inser att det är nu det börjar! Den här tiden när jag inte vill gå in. När jag finner en sån sinnlig njutning i att ta på knoppar, blad, räfsa och rensa. På något vis hade jag glömt bort Nu vill jag helst stanna här. När ytterdörren kan stå öppen. När varje morgon börjar med en tur i trädgården; hur går det med allt. Ofta bli sittandes och bara.. titta.
Men okej, först en del jobb då.
En lättare huvudvärk idag. Det går.
Snart ledig! Kram alla.

Andas så lugnt trots hektisk vecka. Tänker så mycket på alla ”nya” som nu kämpar med första helgen, veckorna, första dagen igen. Jag önskar att det gick att förklara hur det blir lättare med tiden. Hur nya bekantskaper som det där lördagskaffet, lugnet efter en fredagsmiddag istället för hetsen i att fylla på. Lugnet som kommer av att inte ha en skugga inombords som man flyttar runt för att den ska täcka den paniska oron som iaf jag kände över att bli sjuk och dö av alko-relaterad sjukdom.
Allt som lättar. Här kommer några såna tankar i en flaskpost för den som kan behöva. Nu ska jag äta ost och chark. Jag kan lova att det går utmärkt utan rödvin. Kram.

SeKlart sätter verkligen fingret på skillnaden mellan då och nu. Det kommer kanske inte som ett brev på posten med nykterhet, men det är väldigt svårt att uppnå om man fortfarande bara ser fram emot nästa rus. Och det överträffar ruset med hästlängder.
Jag tror att framgången ligger i att ta hand om sig själv, fokus på knoppar, kaffe, och allt som finns här och nu. Inte framtid, inte dåtid. Inte lätt, men inte heller så svårt som det kändes där i början.
Dåså, då har jag hopp om mina 15 Zinnior. Alltså det finns en lite fånig glädje i de små plantorna. Ångrade mig nästan när jag skulle plantera om dem. De var så många och det var så pilligt, men nu är det bara att se till att de mår bra. Vattna och pyssla.
Å så härda dem lite innan de ska ut i rabatterna så att de klarar en ny miljö. Jajamän, man borde leva som man lär.

Liten frörapport: Mina frön som står i miniväxthus bredvid det lite öppnade sovrumsfönstret växer långsamt. De har bara vuxit några cm på höjden och plantorna kommer upp rätt så tätt. (Satte nog några fler frön per brikett än jag skulle, fröna var ju så pyttesmå.) Några frön som jag ställde i ett hemgjort miniväxthus i köket har skenat iväg på höjden som värsta bergsklättrare. Vattningen undrar jag över. Briketterna dränkte jag, så jorden är fortfarande fuktig efter flera veckor. Ska jag duscha med vatten när det blir torrt?

Tänk att du Se klart skulle bli en fröguru, det kunde du nog aldrig tro 😉

Kram 🐘

Svar frön fröcoachen 😆
Hörni, till att börja med kan jag inte nog upprepa hur novis jag är på detta- har redan tipsat om proffsiga grupper så jag tar inget ansvar för mina råd 😊
Med proffsiga grupper kan jag dock ofta känns mig ”för dum” alla är förbi mig flera år..
@sisyfos, jag tänker att det finns ingen fånig glädje i små plantor! Det är existentialismen på sin spets. Vi är gjorda för att odla. Det är dessutom ett annat sätt att beskriva livets gång än tex bibeln eller Tranströmer eller Bodil Malmsten. Vi behöver många sätt att förstå för att vi ska kunna leva våra liv så som vi förtjänar.
Du vet säkert att odling också numera är vetenskapligt sätt att bli frisk från utmattning och depressioner. Göran Greider har skrivit mycket om just odlandet, läsvärt.
@andrahalvlek jag skulle oroa mig mindre för de långsamtväxande än de som sticker iväg. Duscha eller vattna försiktigt på briketterna. Plantera om i större när deras andra bladpar tittar fram. De rangliga skulle jag plantera om lite djupare (en del säger att det bara går med tomater som bildar nya rötter var som) men jag har förstått att det går bra även med andra sorter.
Säsongen är ju rätt lång. Jag har misslyckats med diverse i år, bristande omsorg, men försöker att göra det enkelt och börjar om för att det är roligt att hålla på. Även proffsiga odlare misslyckas massor. Så man får döpa om det från att misslyckas till att det är ett lärande.
Kram på er!

@Se klart skrev:"Även proffsiga odlare misslyckas massor. Så man får döpa om det från att misslyckas till att det är ett lärande."

Rätt sund inställning till typ allt i livet ❤️

Kram 🐘

Känsliga läsare varnas för långt inlägg...
En lite snårig tanke...
... började ta form i mitt huvud idag, som med de flesta snåriga tankar pratar jag med min man och vi resonerar och vänder och vrider. Denna gång funderade jag också högt kring huruvida det kunde ha med nykterheten att göra, men är inte säker.

Om man tänker sig en tanke/system av tankar som representerar motstånd.
Kan vara megastort mot vissa saker jag verkligen inte gillar, helst skjuter upp (för länge) men kan också vara som en sudd, som sveper över alla möjliga saker. Smått som stort.
Som tyngst har det varit under tuffa perioder/ depression. Men jag har tex inte känt av det under min dotters sjukdomsperioder/självskadebeteende. Då har jag varit extremt närvarande/vaken/redo.

Idag har jag varit ute i trädgården hela dagen. Både gjort njutnings-saker, men förstås en massa städning. (Vem stökar ner hela vintern...?)
Det har varit med en lätthet som jag allt oftare känner.
Eller snarare- motståndet som jag ofta haft som en följeslagare i livet har minskat, överlag.
Idag tänkte jag på det faktum att jag sovit nästan 10 timmar, det betyder mycket att vara utvilad. Är vi trötta blir alla problem större än vad de är.
Min man menade att jag förra sommaren hade mycket mer energi, jag vill betona att jag hållit på med min trädgård i massa år men ofta just med följeslagaren Motståndet.
Idag ritade jag upp nya små planer för en del av trädgården som faktiskt ser rätt skruttig ut. Sen skar jag gräsmatte-kanter, tömde löv samt fördelade resterna av hästgödsel-högen i pallkragarna.
Jag sa ”ibland känns det som jag gått hela livet med en svag eller stark motvind”
Den kan ju vara tillbaka imorgon för all del.
Men just idag var det lätt.
Jag sa att hädanefter ska jag möta varje kirskål med ett stenansikte.

Vad jag egentligen undrar, om du skulle ha haft tålamod så här långt.
Är om nån känner igen det där ”motståndslivet” och om nån känner igen att det har lättat ? I samband med nykterheten?
Over and out, nu blir det Belgravia (se!) och glass. Kram 🧘🏼‍♀️