@Andrahalvlek
Jag tänkte efteråt att det kändes så futtigt av mig att säga så för jag kan ju inte ge dig min semesterdag, men det var ju så det kändes att jag faktiskt hade gjort det om det hade gått. Jag var rädd att det kändes lite innehållslöst då det ju i realiteten blir en tom handling, då den ju inte går att genomföra. Jag kommer inte på något bra exempel, men nog har vi alla någon gång hört en "Jag skulle gärna hjälpt dig om jag kunnat men..." från någon, som vi har förstått att det inte låg så mycket bakom.

Kul att du inte kände så i alla fall. Annars är det väl en sak just när man bara diskuterar med andra människor medelst text och speciellt då man inte vet hur de är IRL, att det kan vara svårt att veta hur mycket som ligger bakom vad någon säger. Jag har inte riktigt någon förklaring på varför, men jag upplever att jag här på forumet ofta får ett starkare påslag av empati än vad jag annars får. Jag skulle väl gissa att jag ligger någonstans i mittfåran annars när det gäller att känna empati för andra, men som sagt känns det som att det blir mer så här på forumet. Jag vet inte om någon annan upplever samma sak? Jag vet inte om det är för att man har något gemensamt i grunden med alla här på forumet, kanske.

@TappadIgen Jag tog det absolut på rätt sätt! Jag kände din omtanke och empati ❤️ På det här forumet finns det inte plats för floskler tycker jag. Det man skriver menar man. I alla fall jag. Och jag tror att grunden i det förstås är igenkänning, men också att tonen generellt på forumet är så vidsynt och genomsyrad av empati. Man blir som man umgås ❤️

Kram 🐘

Måste bara berätta att dottern skötte sig SÅ bra idag. Vilt främmande människor skulle be henne göra si eller så och göra samma sak om och om igen. Och hon lyssnade och gjorde som hon blev tillsagd. Kastade en blick på mig då och då.

Hennes ”motspelare” var en gammal skolkompis som hon känner väldigt väl, och han tog hand om henne. De höll på och filmade i 2,5 timme och slutresultatet blir 30 sekunder. Tråkigt nog för dottern tar det några dagar innan filmen är klar.

Och jag fick själv fotograferat hennes lägenhet i lugn och ro 😍 Det blir toppen det här!

Kram 🐘

Känner mig helt dränerad på energi. Blir nästan lite orolig över mig själv. Vill bara sova, sova, sova. Och ute är det nästan 20 grader varmt, vilket borde ge mig energi och inte tvärtom. Lite svid i halsen, kanske förkylning på g?

Hur ska jag orka ladda mina batterier? Behöver jag sova eller behöver jag aktivera mig? Ibland är det bannemej inte lätt att veta vilket.

Vill bara sjukskriva mig och stänga av allt som har med jobbet att göra. Ett enda telefonsamtal eller mail triggar stressen direkt. Känslan av att hur mycket jag än gör så återstår ännu mer. Som ett kärl som har så många hål att kärlet töms snabbare än jag lyckas fylla på. Känslan av att alla bara vill ha något av mig gör mig instabil. Den eviga balansen. Det känns som jag ger, ger, ger och ger men inte får något tillbaks.

Fick ett återbud inför sommaren idag också, vilket förstås påverkade mig negativt ytterligare. En medarbetare som jag verkligen hade förlitat mig på, som kändes som en tung medspelare i laget jag ska bygga. Ibland blir det bara för mycket.

Nåja, det går över. Allt går över. Även den som är gräsligt positiv får ha sina svackor.

Kram 🐘

Oj, det låter inget vidare.❤️ Du kanske ska avvakta med att dra ner på snuset just nu då. Och sjukskriva dig eller ta ledigt på torsdag åtminstone. Det är säkert det här med din dotters flytt som ligger och stjäl kraft också tror jag. Ens jobb får aldrig vara en orsak till att man blir stressad eller utmattad är min inställning i alla fall. Sedan tror jag att vila nog är bättre än motion just nu. Du kanske kan pausa stegmålet lite. Nåja, du känner själv vad du ska göra för att må så bra som möjligt.

Kram

@Torn Tack för omtanken ❤️ Jag vet inte just nu om jag ska bromsa eller gasa, kan inte riktigt tyda gpsens färdriktning.

Tänker att jag nog faktiskt ska sjukskriva mig resten av veckan. Faktiskt vara ärlig mot min chef, att det blivit för mycket ett tag med tanke på dotterns flytt också. Hon är rädd om mig, känner förstås väl till min bakgrund.

Dottern fyller 22 år i sommar. Det känns så definitivt att vi föräldrar verkligen har lotsat henne ända hit, till eget boende. Det var så tydligt igår när jag fotograferade hennes lägenhet och välkomnade alla fb-vänner på ”rundvandring”.

Först nu (och då har vi föräldrar vetat om det 1,5 år) är hennes flytt officiell. Överallt. Hos alla. Många av mina fb-vänner är sådana jag har lärt känna via dotterns sjukdom/handikapp. Vi har kämpat ihop i vått och torrt.

Thats it. Nu blir det inskolning och sen är det över. Förstås inte, mitt engagemang i dottern fortsätter förstås men i mycket mindre skala. Hela den här grejen stjäl mer energi än jag har förstått. Jag var förberedd men ändå inte.

Och alla är så glada för hennes skull, och allra gladast är jag. Samtidigt som jag känner enorm oro. Förstås. Navelsträngen är hårt ansträngd, snart brister den.

Nu ska jag sjukskriva mig ons-tor. Så får det bli.

Kram 🐘

@Mic Tack för din omtanke ❤️ Du har verkligen koll på när det är dags att hälsa på och ge mig lite stärkande pepp.

Du har förstås helt rätt. Jag behöver backa några steg och ta hand om mina egna behov i första hand. Synd bara att jag inte räknat ut vilka behov det är. Vila? Skratta? Umgås?

Och jobbet får klara sig utan mig till efter påsk. Så får det bli.

Kram 🐘

@Mic Tror jag ska följa det receptet. Vila ons-tor och sen umgås med båda barnen större delen av påskhelgen. Leta efter hittaut-kontroller med äldsta dottern, grilla och umgås så mycket jag orkar och sen vila, vila, vila ännu mer.

Nu har jag sjukskrivit mig ons-tor. Nu har jag lyssnat och agerat på min kropps signaler.

Kram 🐘

Ta på syrgasmasken @ah, din egen.
Inte min eller torns eller någon av alla oss du stöttar här. Inte ens din dotters. Eller jobbets.
Vila tills hitta-ut kontrollerna lockar igen. Läs andra kapitlet i grekiskaboken.
Läs Bodil Malmstens Det här hjärtat- det finns ingen självhjälp och inga strategier där.
22 år. Tid för lite vila. Kram.

Ledsen att höra att du har det motigt just nu och att du inte riktigt vet vägen ut men det känns som att du gör helt rätt och det här kommer att bli bra med tiden. Speciellt då du själv känner att det kommer bli så. Det kan kanske vara bra att släppa alla måsten och bara göra det du behöver och känner för ett tag.

Bra att du sjukskrev dig..Då går nog återhämtning fortare..Kan tänka mig att det blir mycket minnen, när minstingen flyttar..Men det är ju fantastiskt att ni hittat ett så bra boende..🙏🏻💫💫..Jobb är bara ett jobb..AH ’s hälsa är livsviktigt!!❤️..Skaffa lite engångstallrikar och muggar, när det behövs..Varm kram 🐩💕🐩💕🐩

Jag pustar i syrgasmasken och pussar på mina barn några dagar så har jag nog laddat mina batterier sen. Bara att stänga dörren till jobbet kändes som en enorm lättnad.

Kram 🐘

Vettigt med återhämtning @Ah, känner så otroligt igen mig i den där stressen när det blivit för mycket för länge. Minsta tanke på nått som "borde" gjorts sätter igång kortisolet och panikkänslor. Brukar känna att jag bara vill fly, sätta mig på ett plan till Thailand, den där stranden du vet, helt själv, i solnedgången, vågornas brus, lätt bris i nacken, mmm.
Svårt att släppa jobbet också när man har lite större ansvar, det kan lätt kännas som ett uppskjutande och inte kunna lämna pressen helt och hållet med vetskapen att allt är kvar när man skall tillbaka igen.
Kanske kan du när du samlat dig lite sen efter en välförtjänt "bara vara dag" fundera på en liten priolista. Ibland känner jag när det blir för mycket att större bekymmer och betydligt mindre bagateller grötar ihop sig till en enda övermäktighet. Kanske finns det nått som hänger extra mycket över dig som, om du fick lite kontroll över igen, skulle släppa stressen över det mindre?

Ta hand om dig, Kram